Skip to main content

Full text of "Förhandlingar och uppsatser"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



F Scan 359.6 



H 
1 

i 



1 
1 
i 



i 
I 



Harvard College 
Library 



FROM THE BEQUEST OF rä 

SUSAN GREENE DEXTER H 

n 

m 




<r 






.4 ■ * ' 

V 



v 



SKRIFTER 



UTGIFNA AF 



SlfENSKA LimWÄLLSKÅPET 



FINLAND. 



XLY. 




FÖRHANDLINGAR 

OCH 

UPPSATSER. 



13. 



1899. 



. HELSINGFORS, 

TIDVD708- & TBYCKEBI-ÅXTISB0LAQBT8 TRTCKBRI. 
1900. 



I tn rmiAoa. 



P Scan 359.6 



HARVARD COtLEQE LIBRARV 
OEXTER FUND 



, INNEHÅLL. 

Förhandiingrar: 
Protokoll, f^rda vid Svenska LiteratursäUskapets i iilnland bc- 

styrclse- och fanktionärssammanträdon under år 1899: Sid. 

Bestyrelsesammanträde den 12 januari I. 

Protokoll fördt vid årsmötet den 5 februari 1899 VI [. 

Sekreterarens årsberättelse den 5 februari IX. 

Arkivariens årsberättelse den 5 februari XVI. 

Etevisonsbei^ttelse den 5 februari XVII. 

Fanktionärssammanträde den 9 tcbruaii XX. 

Bestyrelsosaramanträde den 16 februari XXL 

Komitébet^nkande och protokolls utdrag angå- 
ende medaljen till minne af 50:de årsdagen af 

Fänriks Ståls sägners utkommande XXII. 

Ecklesiastikexpeditionens skrif velse angående 
premiering af skUnliterära arbeten, utkomna åren 

1896-1897 XXVI. 

Fanktionärssammanträde don 23 mars XXVIII. 

Bestyrelsesamminträde den 23 mars XXIX. 

Fanktionärssammanträde den 20 april XXXV. 

Bestyrelsesamman trade den 20 april XXXV. 

Skrifvelser till Kejs. senaton angående medaljen 

öfvcr Fänrik Ståls sägner XXXV. 

Bestyrelsesamman trilde den 18 maj XL. 

Svenska LiteratursäUskapets instruktion för 

uppteckning af ortnamn XLL 

Anvisning till svenska dialektuppteckningar XLU. 
Bestyrelsesammanträde den 21 september .... XLVIL 
Senatens skrifvelser angåonde „de vetenskap- 
liga föreningarnas hus" XL VIII. 

Fanktionärssammantnide den 17 oktober .... LIII. 

Bestyrelsesammantrilde den 19 oktober LV. 

Bestyrelsesammanträde den 16 november .... LVIII. 

Bestyrelsesammanträde den 18 december .... LXL 
Ecklesiastikexpeditionens skrif velse angående 
premiering af endast på finskt fOrlag utkomna 

arbeten LXL 



Uppsatser : 

Om do sedliga ocb religiösa idéerna i Topolias' diktning för barn. 

Föredrag vid Svenska LiteratursUllskapets årsmöte den 5 Sid. 
februari 1899, af V, I\ Bosenqvist 1. 

Emest Gestrinius. En finsk vitterlekare från stora ofredens tid, 

af Arvid Hnltin 22. 

Anteckningar om och ur handskrifterna till Runebergs lyriska dikter, 

af Werner Söderhjelm 30. 

Xågra bref från början af 1600-talet, meddelade &( Arthur Theslcff 97. 

Åbo akademis förvaltning 1640—1713 (1. Privilegiibref och konstitu- 
tioner. — II. Kansler, prokansler, rektor och prorektor. — 
III. Consistorium academicum. Inspectores. Tjänstemftn ocb 
betjänte. — IV. Jurisdictio academica. — V. Fakulteterna. 
Professurer och adjunkturer. — VI. Aflöningar. Stipendier. 
Fiscus. — VII. Friheter från medborgerlig tunga. — VIII. 
Akadeiniehemman och räntor. — IX. Akademins upplösning), 
af Carl von Bonsdorff 117. 

En föregångare till den fransk-klassiska riktningen i Sveriges 

literatur, af E. Wr ängel 247. 

Tillägg och rättelser till uppsatsen „ Anteckningar om och ur hand- 
skrifterna till Runebergs lyriska dikter", af W. S. . . . 252. 



Förhandlingar. 



Bestyreisens sammanträde den 12 ja- 
nuari 1899. 

Från den på senaste möte nedsatta prisnämden hade in- 
fcått följande utlåtande: 

Till Svenska Literahirsällskapets i Finland Bestyrehe, 

Undertecknade, som vid Bestyreisens sammanträde den 
1 .3 sistlidne december utsagos att afgifva utlåtande och förslag 
beträfiande bortgifvandet af Sällskapets pris för forskningsar- 
beten rörande svenska språket, utkomna under åren 1896 — 1898, 
t^ i sådant afseende anföra följande: 

Frånsedt smärre uppsatser, ha under ifrågavarande tids- 
period på den svenska språkforskningens område hos oss ut- 
kommit arbeten af lektorn dr Ralf Saxén^ fil. dr J, Thurman 
och docenten dr Herman Vcndell, nämligen: 

af dr Saxen: 

Finska lånord i östsvenska dialekter. Språkhistoriska 
studier. II. Ordlista. 8:o, ss. 115—278. Sthlm 1898 (Nyare 
bidrag t. kännedom om de svenska landsmålen, bd. XI, n:o 3); 

af dr Thurman: 

Pargasmålet. Ljud- och formlära. Akademisk avhandling. 
bi:o, 5+176 9. H:fors 1898. (Trykt i Stockholm. Nyare bi- 
drag bd. XV, n:o 4); 



1 [ Förhandlingar. 

af docenten Vendell: 

1) Bidrag till kännedomen om allitterationer och rim i 
skandinaviskt lagspr&k. 8:0, VIII + 287 s. H:fors 1897: 

2) Äldre västgötalagen. Normaliserad text, jämte noter 
och anmärkningar. Till de studerandes tjänst utgifven. 8:0, 
(:2+) VII+ 104 s. H:fors 1897. 

Prisnämden har upptagit of van uppräknade arbeten till 
pröfning, men icke funnit något af dem vara af den betydenhet 
eller ega det vetenskapliga värde, att det förtjänade med Säll- 
skapets pris balönas; och får nämden på grund däraf föreslå, 
att Svenska LiteratursällskapeLs pris af 2,000 mk för forsknings- 
arbeten rörande svenska språket denna gång icke matte utilelas\ 

Helsingfors den 2 januari 1899. 

Ä, O. FreiidenthaL Elis Lagerblad 

O. F, Hultman. Hugo Bergroth, 



Förslaget godkändes utan diskussion. 
Rektor E. Lagus uppläste följande: 

I anledning af mitt meddelande på Bestyreisens .samman- 
träde den 20 oktober 1898, att jag i och för publikation i 
Förhandlingar och Uppsatser emottagit af kamrer K. A. Weck- 
ström afskrift af en hittils okänd dikt af B. Lidna- „Til Fru 
L'Es trade. På dess namnsdag d. 12 Maij 1787**, bör jag 
nämna, att det lilla poemet i själfva värket åtminstone en gång 
förut blifvit trykt. Det återfinnes nämligen pag. 302 i den 
s. k. Holmbergska upplagan af Lidners „ Samlade arbeten", första 
delen, andra upplagan, Stockholm 1796, under titel ^Känslans 
Låfoffer på Charlottas dag den 12 Maji 1787". Ehuru några 
uttryck i det Veckström ska originalmanuskriptet äro olika mot- 
svarande i den trykta versionen, synes den förebådade publika- 
tionen i detta sällskaps skrifter likväl numera böra innestå. 

Herr Lagus anmälde, att han numera granskat såväl hen- 
O. W. F. Sjöbergs samling af folklorestik från Vasa trakten 
som den af fil. magister J. Dahlbo insända samlingen af folksägner 
från Pörtom. Då den förstnämdes samlingar icke blott voro 
fullkomligt korrekta, utan äfven upptecknade med synnerlig 



Förh andlingar. II I 

omsorg och skicklighet, föreslog herr Lagus en gratifikation af 
50 mk åt herr Sjöberg, hvartill äfven bifölls. 

•Beträffande herr Dahlbos samling anmärktes, att stilen var 
något vårdslös och att upptecknaren icke stält sig till efter- 
rättelse de råd och regler, som Sällskapet utgifvit för insamla- 
rena af folkloristiska alster, men då sägnerna emellertid voro 
af ganska stort värde och då samlingen särskildt innehöll några 
ypperliga krigshistoriska sägner, beslöts på förslag af hen* 
Lagus att inlösa densamma för det af herr Dahlbo begärda 
priset af 200 mk. 

Enär af Sällskapets stipendiater hrr J. Klockars, J. Finnäs, 
A. Jakobsson, J. Torckell, W. Karsten och M. Forss ännu icke 
fullständigt insändt sina samlingar, föreslog herr Lagus att 
Bestyreisen skulle förständiga de försumliga stipendiaterna att 
inom någon viss föreskrifven tid fullgöra sina åtagna förbin- 
delser. — Beslöts att till herr Klockars, som år 1889 hade in- 
lämnat början af en ordbok öfver Malaksmålet, rikta en förfrågan 
huruvida och när Sällskapet hade att motse fortsättningen på 
den inlämnade ordboken, samt att förständiga de öfriga stipen- 
diaterna att före utgången af instundande mars månad till Säll- 
skapet insända sina samlingar. Då så många af Sällskapets 
stipendiater försummat sina åtagna förbindelser, beslöts ytter- 
ligare att uppdraga åt herr Lagus att till nästa möte inkomma 
med utlåtande, huruvida några förändrade bestämningar vid 
stipendiernas bortgifvande vore påkallade. 

Ordföranden meddelade att Sällskapets stipendiat för senaste 
sommar, herr Karl T. Oljemark, i bref underrättat, att han icke 
lyftat sitt stipendium och trots allvarliga föresatser på anförda 
skål icke kunnat fullfölja sitt af Bestyreisen erhållna uppdrag. 

Upptogs till behandling det från föregående möte hvilande, 
af mag. O. Hultman vakta förslaget, att Sällskapet skulle 
lediganslå ett stipendium af 4,000 å 5,000 mark för att sätta en 
forskare från Sverge i tillfälle att studera afvikelserna mellan 
den finländska svenskan och det svenska riksspråket. 

Sedan förslaget upplästs, begärdes ordet af prof. Freu- 
denthal, som anmärkte, att förslaget syntes omfatta hela Fin- 
lands högsvenska, hvilket enligt hans mening vore en altför 
vidlyftig och svår uppgift. Refererande till sitt uttalande 



IV Förhandlingar. 



vid föregående möte, ansåg han det vara slöseri med tid och 
penningar, att flere personer skulle göra samlingar för samma 
ändamål. Skulle arbetet få en rent praktisk karaktär, samman- 
folie detsamma med Svenska landsmålsföreningens, hvilken 
redan hade en samling omfattande 1,700 ord; han trodde icke 
att föreningen vore villig att afstå sitt material åt någon utom- 
stående. Frågan var enligt hans mening icke brådskande, och 
han föreslog därför uppskof med ärendets afgörande, tils resul- 
tatet af landsmålsföreningens och docenten Pippings forskningar 
på detta område framträdt. 

Förslagsställaren mag. Hult man anmärkte, att hans för- 
slag icke afsåg hela Finlands högsvenska, utan språkbruket i 
de mera centrala delarna af landet. 

Prof. Gustafsson framhöll, att det icke var fråga om nå- 
gon konkurrens med svenska landsmålsföreningen eller med do- 
centen Pippings forskningar. Förslaget gälde ett arbete, som 
endast kunde utföras af en språkforskare från Sverge. Det 
förefans inga vägande skäl för att måhända ännu i åratal vänta 
på resultatet af landsmålsföreningens arbete. Han föreslog att 
icke uppskjuta saken på obestämd tid, utan gifva i uppdrag åt 
mag. Hultman och docenten Pipping, som båda instundande 
vårtermin vistas i Upsala, att öfverlägga om saken med svenska 
språkforskare samt att efter sin hemkomst nästkommande höst 
inkomma till Bestyreisen med skriftligt utlåtande och förslag 
i saken. 

Statsrådet Estlander ansåg det ej vara af behofvet på- 
kalladt att uppdraga åt en svensk språkforskare att undersöka 
vårt språk. Den undersökning, som Svenska landsmålsföreningen 
påbörjat, skulle blifva tillfyllestgörande. Han förenade sig i 
prof. Freudenthals yrkande, att ärendet skulle uppskjutas på 
obestämd tid. 

Frih. R. von Willebrand fann det vara af mycken vikt, 
att den föreslagna åtgärden vidtoges. Det förekom i vårt språk 
stora differenser i förhållande till riksspråket, och dessa voro 
att döma af alt i tilltagande. Omöjligt vore det för någon här 
hemma att se skiljaktigheterna, och det blefve på ett helt 
annat sätt distinktionerna skulle göras, ifall en svensk språk- 
forskare komme hit öfver. Det syntes honom vara all anled- 



Förhandlingar. 



ning att förmoda, att lämplig person för uppdraget skulle er- 
hållas. 

Statsarkivarien Hausen anslöt sig till statsrådet Estlan- 
ders uttalande. 

Rektor E. Lagas yttrade som sin mening att det vore nöd- 
vändigt, att skillnaden mellan värt idiom och högsvenskan skulle 
noggrant och objektivt konstateras. Differenserna borde emellertid 
icke fastsläs enbart af en Svergesbo, dä sä mänga okunniga 
attalanden om värt högsvenska spräk hade förnummits från 
det hållet. Uppgiften var långt svårare än förslagsställaren 
hade tänkt sig. Undersökningen borde enligt hans mening 
värkställas af en kommission, hvari äfven svenska språkforskare 
skulle ingå. 

Sedan diskussionen härmed afslutats, beslöts med 5 röster 
mot 3 att gifva i appdrag åt förslagsställaren mag. Hultman 
och docenten H. Pipping att under deras vistelse i Upsala in- 
stundande vårtermin öfverlägga med svenska språkforskare i 
frågan och söka intressera någon för uppgiften, samt att näst- 
kommande höst inkomma till Bestyreisen med detinitivt ut- 
låtande och förslag i saken. 

Statsrådet Estlander reserverade sig mot hvarje åtgärd i 
det föreslagna syftet. 

Amanuensen G. Schauman meddelade, att i universitets- 
bibliotekets manuskriptsamling finnas Pehr Kalms egenhändiga 
anteckningar till hans amerikanska resa, angående hvilka Kalms 
biografer uppgifva, att de gått förlorade vid Åbo brand år 
1827. De utgjordes af sex volymer, af hvilka den sjette märk- 
värdigt nog aldrig förut blifvit publicerad. Denna opublicerade 
volym handlar om Kalms återresa från Kanada till Nya Sverge, 
och anteckningarna sträcka sig till den J2 jan. 1750 n. st. 
Herr Schauman föreslog, att denna volym skulle öfverlämnas till 
genomgående åt prof. Elfving, som egde utlåta sig huruvida en 
publikation af densamma vore påkallad. — På förslag af herr 
Estlander beslöts att uppdraga åt prof. Elfving och mag. Schau- 
man att genomgå anteckningarna i sin helhet samt att till 
Bestyreisen inkomma med utlåtande, huruvida skäl måhända 
förelåge att utgifva en helt och hållet ny upplaga af Kalms 
berömda reseanteckningar. 



VI Förhandlingar. 



Vidare meddelade mag. Schauman nya bidrag till Kalms 
biografi, hvilka skulle ingå i 13:de häftet af „ Förhandlingar och 
Uppsatser**. 

Sekreteraren anmälde, att sällskapets ombudsman i Borgå, 
professor J. E. Strömborg, såsom svar å Bestyreisens förfrågan 
angående en biografi öfver Arvid Stålarm, hvilken aflidne pastor 
Reinholm uppgifvits ha skrifvit, meddelat att han i saken frågat 
pastor Reinholms älsta dotter, lärarinna vid Borgå privata 
fruntimmersskola och vårdarinna af hans kvarlåtenskap. Hon 
hade sig ej något bekant om nämda biografi och var på grund 
af förestående bortresa från orten ej häller i tillfälle att då 
närmare undersöka hans efterlämnade papper. Men hon hade 
lofvat att efter sin återkomst i medlet af januari lämna besked 
i saken. Sedan detta skett, skulle prof. Strömborg meddela 
hvad han rörande förenämda biografi kunnat inhämta. 

Sedan doktor Kl. Edgren i Jyväskylä i bref till sekrete- 
raren förklarat sig villig att blifva Sällskapets ombudsman på 
orten, blef han därtill af Bestyreisen antagen. 

Sällskapets ombudsman i Tammerfors, doktor E. Bergroth, 
hade önskat af gå. På hans förslag beslöts att anmoda bok- 
handlaren Emil Wesander att öfvertaga ombudsmannabefatt- 
n ingen på orten. 

Sekreteraren meddelade att genom Sällskapets nitiska om- 
budsman i Itis, possessionaten L. Stråhle, följande tolf personer 
tecknat sig som årsmedlemmar af Sällskapet: 

Kontorist Wilh. Romantschuk, ingeniör Axel Alander, 
kontorist A. Brejlin, kontorist Wolmar Forsberg, ingeniör A. 
Gustafsson, ingeniör Leonhard Leffler, sågegaren Emil Win- 
berg, stationsinspektor Gustaf Labbart, brukspatron G. Kreidle, 
ingeniör O. H. O. Wallgren, provisor Rich. Lind, geheimerådet 
A. von Etter. 

Arvid Hultin. 



Förhandlingar. VII 



Årsmöte den 5 februari 1899. 

Årshögtiden öppnades kl. 6 e. m. i Universitetets solenni- 
tetssal af Ordföranden, professor M. G. Schybergson, som till 
den synnerligen talrikt församlade allmänheten riktade föl- 
jande tal: 

Ärade damer och herrar! Politisk och social skilsmässa 
framkallar alltid en differentiering äfven i språkligt afseende 
mellan folkgrupper, som tala samma språk och ega en gemen- 
sam literatur. Amerikanarens engelska är icke numera fullt den- 
samma som engelsmannens ; det franska språket har i Bryssel 
och Geneve en något annan klang än i Paris; och det var 
oundvikligt, att de bildades i Finland svenska språk småningom 
skulle få en något 'annan prägel än högsvenskan i Stockholm. 
Redan före 1 809 fans en olikhet, stor i tonfallet, men märkbar 
äfven i ett eller annat uttryckssätt, och de följande nittio åren 
ha medfört alt större divergenser. Vi stå här inför en fråga 
af ej ringa bärvidd, ty modersmålets rykt och ans måste ligga 
oss nära om hjärtat. 

Det vore orätt att ogilla all språklig differentiering 
och lönlöst att motarbeta alla afvikelser från det språkbruk, 
som i Sverges hufvudstad anses vara riktigt. Talspråket skall 
aldrig låta på detta sätt reglera sig, och äfven skriftspråket 
skulle finna sig föga väl vid ett sådant ingripande, ty i stället 
för att fritt uttrycka tanken, skulle det blifva hårdt och tvunget. 
Det finnes intet rimligt skäl mot att vi i Finland skrifva sknnna, 
medan man i Sverge säger och skrifver åka skridsko, eller att 
vi skrifva finskspråkig och svenskspråkig i stället för att ständigt 
om skrifva dessa adjektiv, eller att vi använda ordet finländsk, 
hvilket i vissa fall är för oss oumbärligt. Vårt nationallynne, 
vårt sätt att tänka och känna betinga därutöfver ej sällan ett 
annat framställningssätt, en annan literär stil än den, som i 
Sverge, isynnerhet på senare tider, velat göra sig gällande. 
Z. Topelius skref i viss mån sitt eget språk, men har dock 
blifvit erkänd såsom mästare i svenskans stilistiska behandling. 
De antydningar, som någon gång gjorts om att den store skald, 
hvars minne vi i dag fira, gjort sig skyldig till oberättigade 
finlandismer, tillbakavisa vi såsom obehöriga ingrepp på det 
stora snillets rätt. 

Men å andra sidan finnes en språklig differentiering, som 
är lika tadelvärd som farlig. Dels genom vårdslöshet, dels äfven 



VIII Förhandlingar. 



genom mera eller mindre omärkligt fortgående invärkan från det 
påträngande finska idiomet hafva hos oss uttryck och språkliga 
vändningar blifvit vanliga, som äro främmande för svenskans 
lynne och på intet sätt ange egendomliga föreställningar. Oriktig 
användning af särskilda verb och oriktiga syntaktiska konstruk- 
tioner förekomma ej sällan. Och hvad som därvid är måhända 
mest betänkligt, är den famlande osäkerhet, som märkes hos 
en eller annan skriftställare. 

Den som först skref ingående i denna fråga, var den tidigt 
aflidne skolmannen Karl Lindström, som i Finsk Tidskrift 1885 
upptog densamma i två uppsatser med titeln ^Studier på svensk 
språkbotten i Finland**. Sedermera hafva svenska forskare, om 
också endast i förbigående, egnat uppmärksamhet däråt och 
Svenska Landsmålsföreningen i Helsingfors har ledd af sin ord- 
förande, prof. Freudenthal, under en följd af år samlat och 
upptecknat finlandismer. Afven vårt sällskap har nyligen tagit 
detta spörjsmål till behandling, i det att förslag gjorts att 
sällskapet skulle föranstalta en undersökning i syfte att vinna 
en vägledande förteckning. Därvid skulle icke ett akademiskt 
normgifvande värk vara i fråga, utan snarare en uppslagsbok, 
som vore användbar i fall af osäkerhet och tvekan. Sällskapets 
Bestyrelse har med afseende å att denna angelägenhet kräfver 
en allvarsam granskning öfverlämnat densamma åt kompetenta 
personer till förberedande behandling. 

Därefter höll öfverläraren V. T. liosenqvist ett föredrag 
„0m de sedliga och religiösa idéerna i Topelius' diktning för 
barn**. Föredraget hälsades med lifliga bifallsyttringar. 

Sedan Sällskapets medlemmar samlats i fakulteternas ses- 
sionsrum, uppläste sekreteraren årsberättelsen. 

Arkivarien, lektor Elis Lagerblad, uppläste en redogörelse 
för arkivets tillökning under senaste år. 

Föredrogs revisorernas berättelse öfver granskningen af 
Sällskapets räkenskaper för år J898. Då skäl till anmärkning 
mot förvaltningen icke förefunnits, beviljades Bestyreisen på 
revisorernas tillstj^rkan full ansvarsfrihet för senaste redo- 
görelseår. 

Enär inga andra ärenden förelågo till behandling, skreds 
till val af fyra medlemmar i Bestyreisen i stället för de i tur 
afgående: professorerna A. O. Freudenthal, F. Gustafsson och 
M. G. Schybergson samt kanslirådet C. Synnerberg. Före valet 
meddelade ordföranden, att kanslirådet S3''nnerberg undanbedt 



Förhandlingar. IX 

sig återval. Af ven professor Gustafsson uttalade sin bestämda 
önskan att afgå och föreslog i de afgåendes ställe till med- 
lemmar af Bestyreisen professor Ivar Heikel och frih. R. von 
Willebrand, h vilka b&da visat stort intresse för Sällskapets ange- 
lagenheter. Det med slutna sedlar förrättade valet utföll sä- 
landa, att professor Schybergson erhöll 25 röster, professor 
Prendenthal 24, professor Gustafsson 1 8 samt professor Heikel 
och frih. von "Willebrand hvardera 17 röster. Då professor 
Gustafsson fortfarande vidhöll' sin afsägelse, anså^ mötet att 
professor Heikel och frih. von Willebrand hade blifvit valda 
till medlemmar af Bestyreisen. 

Ordföranden uttalade Sällskapets tacksamhet för de nu 
afg&ngna naedlemmarna af Bestyreisen, hvilka värkat inom Säll- 
skapet altsedan dess stiftelse. Kanslirådet Synnerberg hade 
bl. a. i 10 år innehaft sekreterarebefattningen och professor 
Gustafsson arbetat i komitéer, offentliggjort uppsatser i Säll- 
skapets publikationer och utfört andra Sällskapets uppdrag. 

Till revisorer återvaldes kommerserådet L. Borgström och 
folkskoleinspektorn V. Ohberg hvardera med 9 röster. Till 
revisorssupppleanter utsagos med acklamation kommunalrådet 
Abel Landén och bankdirektör Emil Schybergson. 

Till att jämte Ordföranden justera årsmötets protokoll 
utsagos protokollsekreteraren E. Euruhjelm och doktor G. A. 
Nordman. 

In fidom : 
Arvid Huitin. 

Jnsteradt: 
M. G. Schybergson. G. Alb, Nordman. Elis Furuhjelm. 



Årsberättelse den 5 februari 1899. 

Sedan Svenska Literatursällskapet senast var samladt 
till årsmöte, har svenska literaturen och Sällskapet lidit djupt 
kända och oersättliga förluster, till hvilka tanken ofrivilligt 
ledes tillbaka vid detta tillfälle. Den 12 mars 1898 afled Säll- 



Förhandlingar. 



skåpets hedersledamot Zacharias Topelius, den svenska dikt- 
ningens åldriga patriark i vårt land, och några dagar senare, 
den 20 mars, följdes han af den unga generationens mest in- 
spirerade sångare Karl August Tavaststjerna, som var an- 
tecknad som Sällskapets medlem i Björneborg. I historien om 
Svenska Literatursäll skåpets värksamhet skola båda de bort- 
gångna skalderna intaga en bemärkt plats. Då vid årsmötet 
den 5 februari 1891 förslag vaktes om inkallande af heders- 
ledamöter af Sällskapet, ville man främst bringa denna hyllning 
åt vårt lands förnämsta skald och skriftställare, och blef Z. 
Topelius enhälligt kallad till Sällskapets första hedersledamot. 
När vid samma årsmöte Svenska Literatursällskapets stora pris 
för skönliterär värksamhet för första gången bortgafs, tilldelades 
detsamma K. A. Tavaststjerna såsom ett erkännande af hans 
ovanliga begåfning och mångsidiga alstringsgåfva. Och när 
Sällskapet af 1894 års ständer hade fått i uppdrag att utdela 
ett literärt pris ur Längmanska fonden, tilldömdes äfven detta 
vid årsmötet 1897 K. A. Tavaststjerna, hos hvilken Sällskapets 
prisnämd då konstaterade stora och märkbara framsteg i känslans 
djup, fantasins styrka och en allvarligare lifsåskådning. 

Medan Topelius' lifsgärning var afslutad, gingo med Tavast- 
stjerna många rika förhoppningar förlorade. Med Z. Topelius 
bortgick den sista representanten från vår vittra storhetstid, 
då J. L. Runeberg diktade sina odödliga sånger. Hvad bäst 
och skönast Topelius alstrat, har sin rot i denna förgångna tid, 
och liksom Runebergs skola äfven Topelius' värk blifva ett 
oförgängligt värn för den bildning, i hvars tjänst Svenska 
Literatursällskapet stält sin värksamhet. Äfven Tavaststjerna 
blef det förunnadt att före sin tidiga död rikta den svenska 
literaturen med poetiska alster af oförvansklig skönhet, hvilka 
för visso skola värka befruktande på denna literatur och blifva 
en källa, hvarur dess pånyttfödelse skall spira. 

Det senaste året har för svenska literaturen icke blott 
varit de stora förlustemas, utan äfven de stora minnenas år. 
Den 13 maj hade ett hälft sekel förgått, sedan „Vårt land" 
första gången ljöd och tände fosterlandskärleken i de då lef- 
vandes hjärtan. Den 12 sistlidne december inföll 50:de års- 
dagen af Fänrik Ståls sägners utkommande. På denna betydelse- 



Förhandlingen'. XI 

fulla dag hade Sällskapets härvarande medlemmar stämt möte, 
för att öfverlägga om lämpligaste sättet att hugfästa minnet 
af sägnemas utkommande, och fattades därvid enhälligt beslut 
att lata prägla en medalj till evärdelig hågkomst af halfsekel- 
dagen. Värkställigheten af detta beslut öfverlämnades åt Be- 
styreisen, som i sin tur åt en kommission, bestående af hrr 
A. Edelfelt, C. G. Estlander, M. Hallberg och Th. Wsenerberg, 
lämnade i uppdrag att uppgöra förslag till medaljens storlek, 
utseende, inskription m. m. Medalj komiténs förslag har ännu 
oj ingått till Bestyreisen. 

Till den af artisten Albert Edelfelt illustrerade upplagan 
af Fänrik Ståls sägner, hvars första häfte utkom på jubileuma- 
dagen, har Sällskapet på anhållan af förlagsfirman Söderström 
Ä C:o äfven medvärkat genom fastställande af ett korrekt text- 
exemplar af sägnerna. Principerna härför bestämdes af en 
koniité, bestående af hrr C. Gr. Estlander, F. Gustafsson och 
E. Lagus. Komitén hade gifvit dr Hj. Appelqvist i uppdrag 
att jämföra alla tillgängliga manuskript till sägnerna jämte 
några äldre upplagor samt fullständigt uppteckna varianterna. 
Och sedan detta arbete slutförts, hade komitén anmodat herr 
Appelqvist att på grund af dess anvisningar åstadkomma ett 
textexemplar af sägnerna, hvilket därefter granskades och fast- 
stäldes af komitén. Sålunda har genom Sällskapets medvärkan 
den första korrekta upplagan af Fänrik Ståls sägner sett dagen. 
De af herr Appelqvist sammanstälda varianterna ha sedermera 
inlämnats till publikation i Sällskapets „ Förhandlingar och Upp- 
satser", hvarjämte till arkivet öfverlämnats kollationema af 
manuskripten till sagda varianter. 

Af Sällskapets skrifter ha sedan senaste årsmöte icke 
mindre än o volymer utkommit från trj^^cket, nämligen: 

36:e delen: 

FörJiandlingar och Uppsatser. ll:e häftet. 1897. LX1X-|- 
:216 -4~XXXIII s. 8:0. Innehållande uppsatser af Ivar Heikel, 
G. Frosterus, M. G. Schybergson, Yrjö Hirn, E. Lagus, O. F. 
Hultman, K. G. Leinberg och R. Hausen. 



XII Förhandlhigar. 

37:e delen: 
Äbo universitets lärdomshistoria, 7:e delen. Matematikens 
och fysikens studium vid Åbo universitet af K. F. Slotte. 
309 s. 8:0. 

38:e delen: 
Bref från Henrik Gabriel Portlian till samtida^ utgifna af 
Ernst Lagus. 359 s. stor 8:0. 

39:e delen: 
Förhandlingar och Vppsatser, 12:e häftet. 1898. LXXI -f- 
193 4" XI s. 8:0. I denna del ingå af handlingar af C. von Bons- 
dorff, Hj. Appelqvist, K. G. Leinberg, M. G. Schybergson och 
Reinh. Hausen. 

40:e delen: 

Präsieståndets protokoll vid Borga landidug 1809 yé.mte Hand- 
lingar rörande laridtdagen, utgifna af Elis Lagerblad. 586 s. 
stor 8:0. 

Dessutom har såsom ett särskildt häfte utkommit: 

Register till Svenska Literatursällskapets i Finland För- 
handlingar och Uppsatser, Tom. 6 — 10 af Alexander Boldt. 

Under tryckning äro för närvarande: En samling öfver- 
sättningar och bearbetningar från romerska och franska för- 
fattare, utgifna af dr Th. Dillner samt Jakob Tengströms vittra 
skrifter i urval, utgifna af M. G. Schybergson. Sistnämda pub- 
likation är den första af den samling skrifter af äldre svenska 
vitterhetsidkare i vårt land, om hvilkas utgifvande förslag vaktes 
år 1893 af dåvarande ordföranden, statsrådet C. G. Estlander. 
Tengströms vittra arbeten skola efterföljas af Creutz', och 
Franzéns, utgifna af C. G. Estlander, samt Choraeus*. Dess- 
utom äro trenne kollektivsamlingar påtänkta : I COO-talets vittra 
författare af E. Lagus, 1700-talets af A. Hultin samt 1800- 
talets till universitetets flyttning af C. G. Estlander. 

Till publikation ha under senaste år följande arbeten för- 
beredts : 

Kemins historia vid Abo universitet af Robert Tiger- 
stedt. 



Förhandlingar. Xfll 



Auditör Carl Ekmans dagboksanteckningar från kriget 
17 88 — 90, ntgifna af R. Hausen. 

Geheimerädinnan Agata Eleonora Falcks dagboksan- 
teckningar från slutet af förra och början af innevarande sekel, 
hvilka komma att publiceras tillsammans med värkliga stats- 
rådet N. G. af Schulténs memoirer från samma tid. 

Bärgsrädet John Julins berättelse öfver en af honom 
1815 — 1816 företagen utländsk resa. 

Till publikation i Sällskapets ^Förhandlingar och Upp- 
satser** ha under året anmälts: 

En samling bref från 1600-talet af Artur Thesleff; 

Åbo akademis „rectores illustres** af C. von Bonsdorff; 

Några minnen från Åbo borgare skåps bal för Alexander I 
den -2 april 1809 af R, Hausen; 

Tvänne bref af C. A. Gottlund till Svenska utrikesmi- 
nistern Lars von Engeström angående finnnama i Wermland 
af K. G. Leinberg: 

Finlands sista hyllning åt svensk konung af C. von 
Bonsdorff; 

En kvinnnofråga för hundra år sedan af Densamme; 

Xya bidrag till Pehr Kalms biografi af G. Schauman. 

Dessutom ha följande personer gjort meddelanden vid 
Best^Telsens månadsmöten : 

Mag. G. Schauman har meddelat några bidrag till Jakob 
Tengströms biografi, professor K. G. Leinberg har meddelat 
af skrifter af särskilda aktstycken ur Svenska riksarkivet och 
£. biblioteket i Stockholm, doktor F. Nordmann angående en 
literär ungdomsförenings värksamhet i Åbo åren 1814 och 1815, 
kollegan F. J. Färling har meddelat en ordre af generalmajor 
J. F. Aminoff af den 15 febr. 1809. 

Genom skrifvelse af den 22 februari 1898 uppdrog K. 
senaten åt Sällskapet att i samråd med finska literatursällskapet 
uppgöra och till senaten insända förslag till utdelande af pre- 
mier åt förtjänta svensk- och finskspråkiga författare för af dem 
under åren 1896 och 1897 i landet publicerade skönliterära origi- 
nalarbeten, för hvilket ändamål H. K. M:t på ständernas därom 
gjorda anhållan beviljat ett anslag af 5,000 mk årligen under 



XIV Förh a ndlingar. 

en tid af 10 år. Bestyreisen nedsatte en delegation, bestående 
af prof. F. Gustafsson, prof. M. G. Schybergson samt frih. B., von 
Willebrand, för att gemensamt med finska literatursällskapets 
delegerade uppgöra och insända det af senaten infordrade för- 
slaget. Men efter upprepade sammanträden åtskildes delega- 
tionen utan att ha kunnat enas om något gemensamt förslag, 
hvarför ingen annan utväg återstod än att hvartdera sällskapet 
skulle afgifva skildt utlåtande. Det af Sällskapets delegerade 
uppgjorda förslaget, som af Bestyreisen insändts till K. senaten, 
hemstälde att- af den anslagna summan 3,000 mk måtte till- 
delas författaren J. Brofeldt (pseudonymen Juhani Aho) för 
romanen „Panu'' samt 2,000 mk åt arkitekten Jac. Ahrenberg 
för romanen „Vår landsman". Endast beträffande hr Brofeldt 
har detta förslag vunnit K. senatens godkännande, hvaremot 
hr Ahrenberg ej fått sig tilldelad någon belöning af K. senaten. 

Till Sällskapets intresse för det svenska språket i landet 
har vädjats genom ett af magister O. Hultman vakt förslag 
att Bestyreisen skulle anslå ett stipendium af 4,000 k 5,000 
mark för att sätta en svensk språkforskare i tillfälle att på ort 
och ställe studera den finländska svenskan med uppgift att 
sedermera uppgöra en förteckning öfver afvikelsema mellan 
vårt idiom och det svenska riksspråket. Detta förslag, som i 
hög grad behjärtats af Bestyreisens medlemmar, har likvisst 
ännu ej vunnit sitt slutliga afgörande, enär Bestyreisen velat 
lämna förslagsställaren samt docenten Hugo Pipping tillfälle 
att under deras vistelse innevarande termin i Upsala närmare 
förbereda ärendet genom att konferera med svenska språkforskare 
i frågan. 

Under senaste höst ha förberedande åtgärder vidtagits för 
Sällskapets representerande vid Pariserutställningen år 1900. 
Sällskapet har genom sin ordförande varit representerad i den 
kommission, som på kallelse af industristyrelsen öfverlagt om 
ett gemensamt uppträdande af vårt lands vetenskapliga och 
literära sällskap på utställningen. I anslutning till det af kom- 
missionen antagna program har Bestyreisen beslutit att låta 
utställa Sällskapets samtliga publikationer på Pariserexpositio- 
nen samt att låta utarbeta en historik öfver Sällskapets värk- 
samhet samt ett generalregister öfver samtliga i Sällskapets 



Förhandlingar. XV 

skrifter ingående uppsatser och afhandlingar, afsedd för en 
gemensam publikation, hvari samtliga sällskap skulle redo- 
göra för sin värksamhet. Den gemensamma publikationen skulle 
vara tillgänglig på utställningen. Bestyreisen har uppdragit 
åt Sällskapets sekreterare att affatta historiken öfver Sällskapets 
värksamhet och uppgöra generalregistret öfver publikationernas 
innehåll. 

Sällskapets trenne stipendier för folkloristiska uppteck- 
ningar under senaste sommar ha tilldelats föreståndaren för 
Westankvam landtmanna- och husmoderskola Karl T. Oljemark, 
som emellertid på grund af förfall icke fullgjort uppdraget; 
klockare- och orgelnistkandidaten O. W. F. Sjöberg med Vasa- 
trakten som uppteckningsområde samt studeranden Alfons Tako- 
lander för att värkställa insamlingar i angifna delar af Åland 
och Egentliga Finlands skärgård. Hr Sjöberg har redan in- 
sändt sina samlingar, hvilka införlifvats med arkivet, till hvilket 
äfven inlösts en af mag. J. Dahlbo insänd samling sägner från 
Pörtom. 

Bland Sällskapets ombudsmän i landsorten ha under året 
följande förändringar egt rum: Ombudsmannen i Lojo vice- 
häradshöfding L. Allén, i Willmanstrand häradshöfding A. Linde- 
qvist samt i Jyväskylä forstmästar O. R. Agricola ha bortflyttat 
från sina resp. orter. Ombudsmannen i Nystad borgmästaren 
G. von Qvanten har aflidit samt ombudsmannen i Tammerfors 
doktor E. Bergroth önskat af gå. Till nya ombudsmän ha an- 
tagits: i Lojo stationsinspektor W. Rotkirch, i Nystad konsul 
E. Savön, i Willmanstrand öfverstelöjtnanten A. P. J. Aminoff, 
i Jyräskylä doktor Kl. Edgren samt i Tammerfors bokhandlaren 
E. Wesander. 

Bestyreisen har under året gått i författning om utsträc- 
kande af Sällskapets värksamhet äfven till Sverge genom an- 
stallande af ombudsmän i Stockholm, Upsala och Lund. Till 
ombudsman i Stockholm har antagits professor R. Tigerstedt, 
till ombudsman i Upsala professor Henrik Schtick och till om- 
badsman i Lund docenten O. Sy Ivan, hvilka samtliga bered- 
villigt åtagit sig ifrågavarande uppdrag. 

Arvid Hultin. 



XVI Förhandlingar, 



Arkivariens årsberättelse den 5 februa- 
ri 1899. 

Det sist förflutna årets manuskriptskörd har för Svenska 
Literatursällskapets arkiv varit jämförelsevis ringa. Af Säll- 
skapets stipendiater har endast O. V. F. Sjöberg insändt sina 
under senaste sommar hopbragta samlingar. De bestå af ett 
ganska stort antal dansmelodier, marscher, danslekar och folk- 
visor, hvilka sistnämda innehålla så väl ord som melodier. 
Herr Sjöberg har härmed kompletterat sina tidigare till Säll- 
skapet inlämnade samlingar af folkmelodier från Österbotten. 
Hans arbete framhålles såsom synnerligen omsorgsfullt i ut- 
förandet och värderikt. Af en broder till förenämde stipendiat, 
herr H. R. A. Sjöberg, har Sällskapet inlöst ett antal folk- 
loristiska anteckningar om seder och bruk, sägner, lekar, gåtor, 
ordspråk, spådomar, huskurer, ortnamn m. m., alla samlade i 
Eeplot församling i Österbotten. I sammanhang härmed bör 
nämnas en annan samling från flere österbottniska socknar, 
företrädesvis Pörtom, hvilken erbjudits till inlösen åt Sällskapet 
af filosoiie magistern J. Dahlbo. Den omfattar folkloristiska 
ämnen af delvis annnan art än de, hvilka tidigare ingå i ar- 
kivets rikhaltiga samlingar och äro därför af särskildt värde. 
Sådana äro flere ypperliga krigshistoriska sägner, några karaktä- 
ristiska religiösa sägner, anteckningar om fomlämningar, tradi- 
tioner, behandlande den första bosättningen i vissa byar af 
Pörtom, berättelser om drakgömmor m. m. Härtill komma tal- 
rika sägner om troll, naturandar, tomtar och d^^likt. Det vore 
väl om dessa områden af folklore framdeles mer än hittils 
blefve föremål för våra stipendiaters forskningar. 

Af aktstycken hafva endast ett par mindre betydande 
samlingar införlifvats med Sällskapets arkiv. Den ena utgöres 
af några tal, dikter och diskussionsprotokoll från en literär 
ungdomsförening i Åbo under åren 1814 och 1815. Innehållet 
förefaller skäligen omoget och puerilt. Den andra består af ett 
antal på finska språket affattade predikningar, tal, ordspråk 
och trollrunor, delvis med svensk öfversättning, äfvensom af 
några lapska verser och öfver sättningar från Kalevala. Dessa 



Fdrliandlingar. XVII 



handskrifter hafva påträffats bland biskop F. M. Franzéns lite- 
rära kvarlåtenskap hos biskopinnan Grafström i Stockholm och 
lämnats af baron V. M. von Bom till Svenska Literatursäll- 
skapet. Fråga har emellertid vakts om att en del af de finska 
handskrifterna skulle i händelse af baron von Borns begifvande 
ufverlåtas till Finska Literatursällskapet, dit de rätteligen höra. 
I manuskriptsamlingen ha ytterligare upptagits handskrifterna 
till de af Svenska Literatursällskapets korresponderande ledamot 
doktor Wolrad Eigenbrodt värkstälda öfversättningarna af Rune- 
bergs arbeten. Det vidlyftiga manuskriptet har såsom gåfva 
lämnats åt Sällskapet. 

Arkivets bokförråd har ökats hufvudsakligen genom bytes- 
exemplar från korresponderande sällskap. Därtill komma öfver- 
blifna exemplar af de fem nya tomer, som Sällskapet själft 
sedan föregående årsmöte utgifvit. Den större upplagan af 
skrifterna utgår numera med 1,700 exemplar, sedan medlem- 
marnas antal efter den nya teckningen uppgår till omkr. 1,400 
personer och fortfarande tyckes vara i stigande. 

Elis Lagerblad. 



Revisionsberättelse. 

Svenska Literatursällskapets i Finland räkenskaper för år 
1898, hvilka af undertecknade granskats, visa för året följande: 



Vinst' och förlusträkning. 






Debet. 






Prisbelöningars konto 


. ^fi 


2,000 


— 


Författarehonorar d:o 


v 


5,661 


— 


Tryckningskostnaders d:o . . . . 


» 


6,745 


31 


Häftningskostnaders d:o .... 


n 


857 


35 


Stipendiers d:o 


y) 


400 


— 


Inköpta samlingars d:o 


n 


150 


— 


Gratifikationers d:o 


v 


75 


— 


Transport ^h/: 


15,888 


■66 
2 



XVIII Förhandlingar. 



Transport ^ 15,888: 66 

Omkostnaders konto „ 1,56*2:50 

Annonsers d:o ^ 217: 18 

Aflöningars d:o „ 960: — 

Agio d:o „ 13: — 

Eänte d:o „ 1,883: 86 

Balans d:o . . „ 16,U7:26 

%r 36,672: 46 

Kredit. 

Balans konto 5^/: 13,514:50 

Arsmedlemmars fond „ 5,410: — 

Intresse konto „ 8,016: 05 

Dividenders d:o „ 353: — 

Försålda skrifters d:o „ 378:91 

Bidrag ur Längmanska fonden . . „ 1,000: — 

Statsbidrag „ 8,000: — 

^ 36,672: 46 

Balansen vid årets utgång var som följer: 

Debet. 
Finska statens 372 Vo järnvägs- 
lån af år 1889 ^ 8,382: 1'2 

Finlands Hypoteksförenings 4^/2 

y^ lån af år 1884 „ 32,000: — 

Helsingfors stads vattenlednings- 
lån af år 1876, 5 7^ ^ 20,000 

D:o 4V2 7o regleringslån afår 1882 „ 21,273 

Ryska 5 % prem. lån „ „ 1864 „ 580:80 

Nokia aktiebolags 6 7o län „ „ 1884 „ 2,000 
Moskva-KJew-Voronesch 4 7o ^^^ 

af år 1895 „ 49,600; 

Aktier „ 6,640 

Bankdepositioner „ 59,000 

Hos arkivarien innestående .... „ 232: 03 



Transport ^ 199,708 



00 



Förhandlingar. XIX 

Transport Sw/: 199,708: 55 

Arsmedlemmars afgifter „ 650: — 

På löpande rakning „ 5,651: 78 

Upplupna räntor „ 1,892: 26 

Kassa . . ^ 1,011:67 

%: 208,914:26 

Kredit. 

Victor Höckerts testamentsfond . ^n/: 81,582:09 

Stiftarenes fond „ 87,543:41 

Ständiga medlemmars fond .... „ 16,722; 62 

Bidraget ur Längmanska fonden . „ 4,000: — 

Olikviderade räkningars konto . . „ 2,918: 88 

Vinst- och förlust konto „ 16,147:26 

5^ 208,914:26 

Behållningen i vinst- och förlust- 
räkningen för 1898 öfversteg 
1897 års behållning i samma 
konto med ^: 2,632: 76 

och fondernas sammanlagda belopp 
hade under år 1898 ökats med 
tillsammans „ 2,383: 86 

Skäl till anmärkning mot förvaltningen har vid revisionen 
icke förefunnits, hvarför vi tillstyrka full ansvarsfrihet åt Säll- 
skapets styrelse för redogörelseåret 1898. 

Helsingfors, den 2 februari 1899. 

Leon. Borgström, Victor Öhherg. 



XX Förhandlingar. 



Funktionärernas sammanträde den 9 
februari 1899. 

Skreds till uppgörande af budget för år 1899 och beslöts 
att förelägga Bestjrelsen följande förslag: 

Behållning : 

Från år 1898 55^ 16,U7: 2G 

Afdrag af på föregående års budgeter upptagna poster: 

Tillskottsarvode för Präste- 
ståndets protokoll .... ^^ 1,400: — 

Häftningskostnader för d:o . „ 300: — 

J. Tengströms vitterhetsar- 
beten y, 3,600: — 

N. G. af Schulténs memoirer „ J,400: — 

Öfversättningar från 1700- 

talet y, 1,300: — 

P. Nordmanns valda akt- 
stycken „ 500: — 

Teologins historia II ... . ^ 4,000. — 

Kemins historia „ 3,000^— 5^ 15,500 



Summa behållning 5^ 647 

Förskotter för år 1899 „ 1,502 



Summa Ä^ 2,149 



26 



26 



Inkomster: 

Årsafgifler ^ 5,200 

Intressen och dividender . . „ 8,800; 

Försålda skrifter „ 400 

Statsbidraget „ 8,000; 

Bidrag ur Längmanska fonden „ 1,000 



— ^ 23,400: — 



Summa inkomst ^h^ 25,549: 26 



Förhandlingar. XXI 



Utgifter: 

Ranta till stiftames fond ^i^ 4,000 

Aflöningar „ 960 

Distributions- och förvaltningskostnader ... „ 2,040 

Resestipendier „ 600 

Förhandlingar och Uppsatser XII „ 3,600 

Förhandlingar och Uppsatser XIII „ 3,600 

Tillskott för Öfversättningar från 1700-talet . „ 1,700 

Agata Eleonora Falcks dagboksanteckningar . „ 1,000; 

C. Ekmans dagboksanteckningar ^ 2,000 

Mikael Choraeus' bref ^ 2,000 

J. Freses Valda vitterhetsarbeten „ 2,500 

För oförutsedda ändamål - 1,549 



Summa 9mf 25,549 



26 



26 



Enär Sällskapets ombudsman i Vasa öfverläraren V. T. 
Rosenqvist samt i Torneå öfverforstmästuren F. M. Lagerblad 
bortflyttat från resp. orter, beslöts att föreslå till ombudsman i 
Vasa hofrättsrådet Knut Åkesson samt till ombudsman i Torneå 
(loktor Einar Kalm. Med anledning af ombudsmannens i Tam- 
merfors, bokhandlaren E. Wesanders frånfälle beslöts att upp- 
draga åt arkivarien att vid nästa bestyrelsemöte föreslå ny om- 
budsman i Tammerfors. 

Arvid Hultin. 



Bestyrolsens sammanträde den 16 feb- 
ruari 1899. 

Skreds till val af Funktionärer för innevarande år. Till 
ordförande valdes professor M. G. Schy berg son med 9 röster, 
till viceordförande statsarkivarien R. Hausen med 6 röster, 
till sekreterare amanuensen Arvid Hultin med 9 röster, till 
arkivarie lektor Elis Lagerblad med 8 röster samt till skatt- 
mästare direktör Sig fr. Kullhem med 9 röster. 

Då statsarkivarien Hausen afsade sig uppdraget, anstäl- 
des nytt val, hvarvid till viceordförande utsågs professor Ivar 
Heikel med 6 röster. Professor Elfving erhöll 5 röster. 



XXII Förhandlingar. 

Det af Funktionärerna uppgjorda förslaget till budget för 
innevarande år upplästes och godkändes. 

Till ombudsman i Vasa antogs hof rättsrådet Knut Åkes- 
son och till ombudsman i Tammerfors herr Albin Lagerblad. 

Från den komité, som fått i uppdrag att inkomma med 
förslag till präglande af en medalj till minne af 50:de årsdagen 
af Fänrik Ståls sägners utkommande, hade ingått följande be- 
tänkande och protokollsutdrag: 

Till Bestyreisen för Svenska Literatursällskapet i Finland! 

Jämte det Komitén får till Bestyreisen öfverlämna proto- 
kollen för dess sammanträden, anhåller Komitén att härmed få 
sammanfatta sina beslut i följande förslag: 

I. Medaljen borde blifva af 18:de storleken, präglas i 
silfver och koppar samt i ett så stort antal, som en förut- 
s^eende subskription gifver anledning till. 

II. Åtsidan prydes af skaldens porträtt vid medelålder 
med omskriften : Joh. Ludv. Runeberg. Frånsidan upptager eu 
bild, framställande Runebergs sångmö, räckande en lagerkrans 
åt en sårad finsk krigare från 1808. Ofvanom bilden omskriften: 
Fänrik Ståls Sägner 1848—1898. I afskärningen : Svenska 
Lit. Sällsk. i Finland J2 Dec. 1898. 

Tvänne förslagsritningar, uppgjorda af undertecknad Edel- 
felt, medfölja för att till skulptören öfverlämnas till sådant be- 
gagnande, som han kan finna anledning till. 

III. Medaljen utföres å härvarande myntvärk och bör 
Bestyreisen i sådant hänseende vända sig till Kejs. senaten 
med anhållan att medaljen såsom egande fosterländsk betydelse 
finge på Statens bekostnad utföras, med skyldighet för Säll- 
skapet att betala endast sedvanligt pris för metallen. Ansökan 
till Kejs. senaten bör åtföljas af eskissritningar, upptagande 
bilder och inskrifter. 

IV. För den händelse ansökan beviljas, torde kostnaden 
för hvarje exemplar i silfver uppgå till omkring 10 mark, i 
koppar till mark 2: 20. 

Helsingfors den 15 februari 1899. 

O. G. Esilamler. 

Albert Edelfelt Mauritz Hallberg. 

mod reservation. 

Thor sten Waenerbei^g, 



Förhandlingar. XXIII 



Måndagen den 16 januari 1899 kl. 
half 7 e. m. sammanträdde i Universitetets 
sång- och musiksal, på kallelse af stats- 
rådet O. Gr. Estlander, herrar artisten 
Alb. Edelfelt, handlanden M. Hallberg 
och intendenten Th. Waenerberg för att 
uppgöra förslag till den medalj, som Sven- 
ska Literatursällskapet i Finland vid all- 
mänt möte den 12 december 1898 be- 
slutit prägla med anledning däraf att 50 
år förflutit sedan Fänrik Ståls sägner 
första gången utkommo. Statsrådet Est- 
lander uppläste en skrifvelse från Be- 
styreisen för Sv. Lit. sällskapet, däruti 
åt honom uppdrogs att i egenskap af ord- 
förande sammankalla komitén. Under- 
tecknad Waenerberg anmodades att föra 
protokollet. 

Medaljen borde blifva af 18:de storleken, präglas i silfver 
och koppar, samt i så stort antal, som en förutgående sub- 
skription gåfve anledning till. Kopparn valdes framom bronsen, 
hvars större hårdhet lätt föranleder stamparnas sprängning, 
såsom erfarenheten vid präglingen af Finska Konstföreningens 
jubileunismedalj utvisar, då icke färre än fyra särskilda stampar 
måste göras. Subskriptionen kunde lämpligast ske hos Säll- 
skapets herrar ombudsmän i landsorten samt i ett par af hufvud- 
stadens boklådor. 

Medaljens åtsida prydes af skaldens porträtt vid medel- 
ålder med omskriften: Joh. Ludv. Runeberg. 

Hvad frånsidan beträffar, framstäldes tvänne olika förslag, 
det ena att inom en lagerkrans endast skulle anbringas en in- 
skription på svenska, hvilken skulle angifva ändamålet med 
medaljens präglande, det andra att medaljen borde upptaga en 
bild föreställande Runebergs sångmö, räckande en lagerkrans 
åt en sårad finsk krigare från 1808. Efter någon diskussion 
segrade det senare förslaget. Artisten Edelfelt erbjöd sig att 
uppgöra och till nästa sammanträde inlämna en eskiss till denna 
bild, hvilket anbud med tacksamhet antogs. På frånsidan skulle 
dessutom följande inskrifter anbringas: Såsom omskrift: Fänrik 
Ståls Sägner 1848—1898, och i afskärn ingen : Svenska Lit. 
Sällskapet lät prägla medaljen den 12 Dec. 1898. 

Då Svenska Literatursällskapet vid ofvannämda allmänna 
möte redan beslutit att öfverlämna medaljens modellerande åt 



XXIV FÖrh a n dlinga r. 



skaldens son, skulptören Valter Runeberg, återstod för komitén 
endast att förena sig om lämpligheten af detta arrangement. 
Angående orten för medaljens präglande framstäldes tvänne 
alternativa förslag: det ena att låta utföra medaljen vid mj-nt- 
värket i Helsingfors, i hvilket fall anhållan borde göras hos 
Kejs. senaten om att få arbetet utfördt endast mot ersättning 
af kostnaderna för metallen, det andra att en förfrågan skulle 
göras hos medaljgravören, professor J. A. Lindberg i Stock- 
holm angående kostnaderna för skärning af stamparna och me- 
daljens prägling vid kongl. svenska royntvärket. Undertecknad 
åtog sig att vid en snart förestående resa till Stockholm besöka 
professor Lindberg i sådant afseende. 

In fidera: 
Thorsten Waenerherg, 

Tisdagen den 14 februari 1899 kl. 
half 7 e.m. sammanträdde i Universitetets 
sång- och musiksal komitén för uppgö- 
rande af förslag till medalj med anledning 
däraf att 50 år förflutit sedan Fänrik 
Ståls sägner första gången utkommo. 
Närvarande voro artisten Al b. Edelfelt 
och intendenten Th. Waenerberg. Komi- 
téns ordförande, statsrådet C. G . Estlander, 
var af sjukdom förhindrad att tillstädes- 
komma. 

Protokollet för den 16 januari 1899 upplästes och god- 
kändes. 

Beslöts att för vinnande af bättre utrymme inskriptionen 
i afskärningen å medaljens frånsida skulle förkortas till: Svenska 
Lit. Sällsk. i Finland. 12 Dec. 1898. 

Artisten Edelfelt inlämnade tvänne något olika förslag 
jämte sex mindre eskisser till frånsidans bild och skulle dessa 
medfölja komiténs skrifvelse till Svenska Lit. sällskapets Be- 
styrelse. Åt förslaget n:o 1 gafs företräde. 

Intendenten Waenerberg meddelade att han besökt pro- 
fessor J. A. Lindberg i Stockholm, hvilken lämnade den upp- 
lysning, att en medalj af 18:de storleken komme att kosta, pä 
kongl. svenska myntvärket i Stockholm, i sill ver 9 kronor, i 
koppar 2 kronor, hvartill komme 800 kronor för stamparnas 
förfärdigande. På medaljens pris beviljas 20 ^/q rabatt, i hän- 
delse upplagan öfverstiger 50 exx., men däremot ansvarar mynt- 
värket icke för stamparna, utan måste beställaren i händelse 



Fiirhandlhxgar. XXV 

af deras sprängning anskaffa nya. Tillstånd till en medaljs 
prägling å kongl. svenska myntvärket måste ansökas hos kongl. 
vitterhetsakademin, hvarvid förslag och teckningar böra in- 
lämnas till akademin. 

In fidem: 
Tho7'sfen Waenerberg, 

Förslaget åtföljdes af följande reservation af artisten Al- 
bert Edelfelt: 

Beservation, 

Emot mom. III i det den 15 febr. dagtecknade förslaget 
ber undertecknad vördsamt att få framställa en reservation. 

I nämda moment säges att medaljen bör utföras på mynt- 
värket härstädes. Emellertid vågar jag påpeka det af mig vid 
mötet den 16 januari framstälda alternativa förslaget, det näm- 
ligen, att själfva skärningen af stampen borde utföras under 
den utmärkta svenska medaljören professor J. A. Lindbergs 
ledning. 

Medaljkonsten, som under större delen af detta sekel legat 
i lägervall, har under de sista decennierna, isynnerhet genom 
de franska mästame Roty och Chaplain, gjort ett väldigt 
uppsving, något som dock icke gjort sig gällande här hemma. 
Dä nu i Sverge finnes en ypperlig konstnär som följt med sin 
tid, och då det vid detta tillfälle gäller att hedra Fänrik Ståls 
sägner, det betydelsefullaste konstvärk som sett dagen i vårt 
land, hvilket åter innebär att minnesmärket, medaljen, bör vara 
ett fullödigt konstvärk, borde väl alt göras för att det konst- 
närliga utförandet blefve så utmärkt som möjligt. Mycket beror 
pä stampens skärning, som ju icke göres af konstnären själf, 
<'ch som därför bör lämnas i fullt kompetenta, konstnärliga 
händer. 

Dock bör naturligtvis i detta fall Walter Runeberg, som 
t^tt sig arbetet anförtrodt, äga full bestämmanderätt angående 
sättet för stampens skårande, och har jag tillåtit mig anföra 
ofvanstående endast såsom uttryck för min personliga mening. 

Helsingfors den 16 febr. 1899. 

Albert Edelfelt 

Efter en kort diskussion, hvarvid herr Th. Wi^nerberg 
utförligt motiverade den af komiténs flertal omfattade åsikten, 
att medaljen borde präglas här i landet, beslöts att anmoda 



XXVI Förhandlingar. 



skulptören Walter Runeberg att i enlighet med komiténs för- 
slag modellera den af Sällskapet beslutna medaljen, och skulle 
de af herr Edelfelt uppgjorda eskissema till figurerna & me- 
daljen äfvensom komiténs förslag tillställas herr Runeberg för 
att sätta honom i tillfälle att, ifall han så önskade, till Be- 
styreisens nästa möte, då ärendet kommer att upptagas till 
slutlig behandling, inkomma med yttrande i frågan. 

Professor Elfving anmälde, att han på grund af jäf icke 
hade deltagit i detta beslut. 

Skattmästaren meddelade att Ständerna vid 1897 års landt- 
dag ur Längmanska testamentsfondens vinstmedel bl. a. anslagit 
åt Svenska Literatursällskapet i Finland Fmk 3,000 samt åt 
^Finska Literatursällskapet och Svenska Literatursällskapet i 
Finland hvardera 2,000 mark att användas såsom pris för lite- 
rära arbeten utkomna efter 189G", således åt Svenska Litera- 
tursällskapet tillsammans 5,000 mark^ hvilket belopp lyftats 
under 1897 års förlopp. 

På grund häraf beslöts att vid årsmötet den 5 februari 
1900 utdela det ur Längmanska fonden anslagna priset för 
literära arbeten utgifna under åren 1897, 1898 och 1899. 

Professor R. Tigerstedt hade insändt en del af manu- 
skriptet till Kemins historia vid Åbo universitet, hvars tryck- 
ning omedelbart skulle vidtaga. 

Från ecklesiastikexpeditionen i Kejs. senaten hade ingått 
följande skrifvelse: 

Till Svenska Literatursällskapet i Finland, 

Jämte det Ecklesiastik Expeditionen får meddela Svenska 
Literatursällskapet, att Kejserliga Senaten vid den 1 inneva- 
rande februari skedd föredragning af Svenska Literatursäll- 
skapets och Finska Literatursällskapets förslag till premiering 
af i landet under åren 1896—1897 utkomna skönliterära arbeten 
tilldelat skriftställaren Juhani Aho (Brofeldt) tretusen mark för 
det af honom utgifna arbetet „Panu" och ettusen mark skrift- 
ställaren Konni Zilliacus för hans samling af berättelser be- 
nämnd „Nya utvandrarehistorier", samt att återstoden af det 
för ändamålet beviljade anslaget för året 1898 eller ettusen 
mark, hvilka Kejserliga Senaten icke ansett sig kunna tiller- 
känna någon författare på finska eller svenska språket för af 



Förhandlingar. XX VII 



dem under ofvannämda tid utgifna arbeten, lagts till anslaget 
il-r innevarande år, får Expeditionen, i anledning af stadgandet 
i nådiga brefvet af den 22 februari J 898, anmoda Svenska Litera- 
tursallskapet att i samråd med Finska Literatursällskapet upp- 
iröra och hit insända förslag till premiering af i landet under 
aret 1898 på finska eller svenska språket utkomna skönliterära 
arbeten. 

Z. Yrjö-Koskinen. 

J, N, Bäimbind. 



Ärendet bordlades till nästa sammanträde. 

Sällskapets stipendiat, studeranden Alfons Takolander, hade 
i bref till ordföranden utbedt sig någon förlängning af fatalje- 
tiden för inlämnande af sina folkloristiska samlingar, hvilka 
han lofvade insända inom februari månad. Härtill bifölls. 

Statsarkivarien Hausen meddelade att manuskriptet till 
auditör C. Ekmans dagboksanteckningar från J788 — 1790 års 
krig numera var färdigt till tryckning. 

Uppdrogs åt herr Hausen att ombesörja tryckningen af 
arbetet, som skulle utgifvas i det mindre formatet. 

På förslag af Ordföranden öfverlämnades åt Funktionärerna 
att vid tillfälle taga i öfvervägande, huruvida skäl vore att 
skrida till någon förhöjning af författarehonoraren för särskilda 
.'♦.f Sällskapets publikationer. 

Folkhögskoleföreståndaren J. Kl o ekars hade såsom svar 
å den från Bestjrrelsens sida till honom riktade påminnelsen 
att insända fortsättningen till den af honom uppgjorda ordboken 
ötVer Malaksmålet, afgifvit följande förklaring: 



Med anledning af Eder förfrågan angående fortsättningen 
till Malaksmålet ber att få meddela, att jag omöjligen kan lämna 
nägon bestämd uppgift om, när detta för tio år sedan började 
arbete kan fortsättas. Efter det jag 1890 — 91 sammanträffat 
och rådgjort med prof. J. A. Lundell m. fl., kom jag att finna 
uppställningen i min ordbok mindre ändamålsenlig och ljudens 
beteckning delvis oriktig, hvarför jag tänkte på en fullständig 
omarbetning. Men sedan jag fördes in på denna bana — folk- 
högskolans — har min tid varit så strängt upptagen af folk- 



XXV [ir Förhandlingar. 



bildningsarbete och praktiska bestyr, att jag ej hunnit återupp- 
taga ordboksarbetet eller studera hithörande förhållanden. Nu- 
mera anser jag mig ej kunna fortsätta arbetet, förrän jag grund- 
ligare på ort och ställe studerat målet. Skulle tillfälle härtill 
gifvas instundande sommar, skall jag göra det, men för när- 
varande kan ingenting säkert ordas härom. Kronoby, den 18 
januari 1899. 

Högaktningsfullt 
Johannes Klockars. 



Genom Sällskapets nitiska ombudsman i Nyslott hade 
följande tolf personer tecknat sig som årsmedlemmar i Säll- 
skapet: enkefru Hilda Björkman, Nyslott, fru Karin Cannelin 
d:o, godsegaren Oskar Ekman, Rantasalmi, kollegan Artur 
Grönroos, Nyslott, handlanden Mikael de Haartman, Bordeaux, 
apotekaren K. A. Hultman, Jorois, provisor Sixten Knifsund, 
Nyslott, bankdirektör Georg Lönneström, d:o, jordbruksdirektör 
A. W. N. Mölsé, d:o, telegraf chef en G. Strömberg, d:o, inge- 
niör Georg Sundström, Oravi, godsegaren Axel Ungern, Ranta- 
salmi. 

Arvid Hultin. 



Funktionärernas sammanträde den 23 
mars 1899. 

Enligt Bestj^relsens uppdrag skreds till öfverläggning an- 
gående ifrågasatt förhöjning af arvodena för i Sällskapets skrifter 
offentliggjorda publikationer. Enhälligt ansågs en förhöjning af 
författarehonoraren vara af omständigheterna påkallad, för att 
uppmuntra till lifligare literär värksamhet för Sällskapets syften. 
Den hittils följda tariffen med fixa belopp för de tre olika 
slagen af publikationer befans icke vara praktisk och fullt 
rättvis, utan beslöts att för Bestyreisen föreslå antagandet af 
en latitudinär tariff med ett minimi- och maximibelopp för de 



Förhandlingar. XXIX 

^arskilda arterna af publikationer. Vidare beslöts att omfatta 
följande af skattmästaren uppgjorda detalj förslag till förändring 
af den nu gällande tariffen: 

l:o. För större originalarbeten eller af handlingar, öfver- 
skridande ett tryckark, för hvilka hittils erlagts 96 mark per 
ark, skulle arvodet hädanefter beräknas från 100 till 140 mark 
per ark. 

2:o. För mindre uppsatser i original, understigande ett 
tn-ckark, för hvilka arvodet utgjort 64 mark per ark, skulle i 
honorar erläggas från 64 till 100 mark per ark. 

3:o. Arvodet för utgifvande af handlingar, aktstycken 
m. m., hvilket hittils utgått med 30 mark för det mindre och 
40 mark för det större formatet, skulle beräknas från 40 mark 
minimum tiU 64 mark maximum. 

4:o. Arvodet för förhandlingarna skulle höjas från 90 
till 120 mark per ark. 

5:o. För korrekturläsning, då sådan i anledning af någon 
författares frånvaro från orten kommer i fråga, skulle ersättning 
utgå enligt beräkning från 10 till 16 mark per ark. 

Slutligen beslöts att föreslå att beräkningen af arvodet 
enligt den uppgjorda skalan skulle efter hvarje arbetes utkom- 
mande värkställas af Funktionärerna. I sådana fall, där tariffen 
af en eller annan anledning icke vore tillämplig, egde Funk- 
tionärerna inkomma med särskildt förslag till Bestyreisen. 

Arvid Huttln. 



Bestyreisens sammanträde den 23 mars 
1899. 

Upptogs till behandling den från senaste möte hvilande 
frågan om präglande af en medalj till minne af 50:de årsdagen af 
Fänrik Ståls sägners utkommande. Skulptören Walter Runeberg, 
som på Bestyreisens anmodan åtagit sig modelleringen af medal- 
jen, före\'isade vid mötet af honom uppgjorda modeller. Ätsidan 



XXX Förh n n Ii ngn r. 



utvisade skaldens porträtt vid medelålder med omskriften Joh. 
Ludv. Runnberg. Frånsidan upptog en bild framställande foster- 
landet, som räcker en lyra åt Runebergs sångmö. Ofvanom 
bilden omskriften Fänrik Ståls sägner 1848 — 98. I afskärnin- 
gen: Svenska Lit. Sällsk. i Finland J2 dec. 1898. Mötet god- 
kände enhälligt det af herr Runeberg uppgjorda förslaget och 
beslöt att medaljen skulle präglas å härvarande m^nitvärk. 
Innan närmare åtgärder i saken vidtagas, uppdrogs åt herr 
Runeberg att till nästa möte anskaffa prof och prisuppgifter å 
medaljer af olika storlek. 

Ordföranden uttalade till herr Runeberg Bestyreisens tack- 
sägelse för att han beredvilligt åtagit sig medaljens modellering. 

Från Finska literatursällskapet hade ingått följande skrif- 
velse : 

Suomen Ruotsalaiselle Kirjallisuns-seuralle. 

Suomalaisen Kirjallisuuden Seura saa tämän kautta kunni- 
oittaen ilmoittaa, etta Seura Keisarillisen Senatin Kirkollis-asiain 
Toimituskunnalta tuUeen kirjoituksen johdosta menneen helmi- 
kuun 6:nnelta kokouksessaan nykyisen Maaliskuun l:nä kes- 
kuudestaan valitsi kolme jäsentä yksissä neuvoin Ruotsalaisen 
Kirjallisuus-seuran valitsemain edusmiesten kanssa täydellä pää- 
tösvallalla tekemään ja Keisarilliseen Senatiin lähettämään ehdo- 
tuksen palkintojen antamisesta kirjailijoille heidän vuonna i 89 IS 
tässä maassa suomen- tai ruotsinkielellä julkaisemistaan alku- 
peräisistä kaunokirjallisista teoksista ja valitsi Seura edustajik- 
seen professorit E. N. Setälän, J. V. Söderhjelmin ja O. E. Tu- 
deerin sekä heidän varamiehikseen tohtori K. Grotenfeltin ja 
lehtori B. F. Godenhjelmin. 

Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran puolesta: 
Arvkl Genetz. 

F. W. Roflisten. 



Då med anledning af denna skrifvelse den till dagens 
möte ajournerade premieringsfrågan upptogs till behandling, 
framhöll Ordföranden att det i ecklesiastikexpeditionens skrif- 
velse använda uttrycket „i landet utkomna skönliterära arbeten", 



Förhandlingar. XXXI 

hvilket, enligt hvad man hade sig bekant, öfverensstämde med 
senatens protokoll i denna fråga, lämnade rum för olika tolk- 
ning, i det det förblef oafgjordt, huruvida därmed afsågs endast 
i Finland trykta arbeten eller om äfven i Sverge utkomna ar- 
beten af finska författare kunde komma i fråga. Han föreslog 
därför att Bestyreisen skulle ingå till Kejs. senaten med an- 
hållan om förklaring, huru uttrycket rätteligen borde förstås. 
Förslaget bifölls och uppdrogs åt hrr R. Hausen, M. G. Schy- 
bergson och R. von Willebrand att till nästa möte inkomma 
med förslag till skrif velse till senaten. 

För att bestämma uppteckningsorterna för de folklori- 
stiaka insamlingarna under instundande sommar och till Bestj^- 
relsen inkomma med förslag rörande andra i samband med 
stipendiemas bortgifvande stående frågor, tillsattes en komito 
af tre personer och utsagos till medlemmar af densamma lektor 
H. Bergroth, professor A. O. Freudenthal och rektor E. Lagus. 

Fröken Jaquette af Schultén hade meddelat Ordföranden, 
att hon numera slutfört redigeringen af värkliga statsrådet N. 
G. af Schulténs memoirer och anhållit att hon själf finge trycka 
manuskriptet, som hon önskade att skulle blifva en skild del för 
sig och föregås af ett porträtt af memoirförfattaren. Till dessa 
önskningsmål bifölls och uppdrogs åt hrr Hausen och Schy- 
bergson att genomgå det slutligt redigerade manuskriptet, innan 
tryckningen vidtager. 

Skattmästaren redogjorde för Funktionärernas förslag till 
iorhöjning af arvodena för i Sällskapets publikationer offentlig- 
gjorda arbeten. 

Herr Lagus påjTkade en särskild beräkningsgrund för 
handlingar i det större och i det mindre formatet. 

Sedan härtill anmärkts, att den nya tarifien genom sin 
minimi- och maximiskala gjorde det möjligt att taga hänsyn 
äfven tiU formatets olikhet, godkändes Funktionärernas förslag 
enhälligt och oförändradt. 

Från herr H. R. A. Sjöberg i Replot hade ingått tvänne 
folkloristiska samlingar, den ena innehållande uppteckningar 
rörande vidskepliga seder och bruk i Replot, den andra rörande 
fisket, säljakten och båtbyggnaden därstädes. Den förra sam- 
lingen, som hade granskats af herr Lagus, beslöt Bestyreisen 



XXXI r Förhandlingar, 



på herr Lagus förslag att inlösa för 100 mark. Den senare 
samlingen öfverlämnades till granskning åt lektor H. Bergroth. 
Sällskapets stipendiat från senaste sommar, student A. 
Takolander, hade insändt sina folkloristiska uppteckningar, jämte 
följande reseberättelse : 

Berättelse öfver undertecknads resa, 
såsom Svenska Literatursällskapets stipen- 
diat, i delar af västra Finlands och Ålands 
skärgård sommaren 1898. 

Efter att ha erhållit underrättelsen om att jag blifvit an- 
tagen till Sällskapets stipendiat reste jag med första ångbåts- 
lägenhet den 4 juni via Åbo till Åland, Föglö, där jag uppe- 
höll mig till den 10 än här och än där i byarna, hufvudsakligast 
i norra och östra delarna af socknen, hvarest, såsom man sagt 
mig, man borde kunna göra de rikligaste skördarna. Sistnämda 
dag reste jag från Hastersboda, den Östligaste byn i Föglö, 
öfver till Kökars kapell, där jag uppehöll mig t. o. m. den 18, 
görande besök i hvarje by och så godt som hvarje gård. Min 
folkloristiska skörd i Kökar var: J27 gåtor, 76 ordspråk, 100 
numnw skrock och vidskepelse, 1 lek utan sång, 24 nummer krigs- 
minnen, historiska sägner och lokaltraditioner, 61 ord och uttryck, 
23 nummer ^iverse^ *), 48 bomärken^ 37 tydor, 6 ringlekar, (utan 
medtolj. melodi) samt 1 dansmelodi. — Vid samlandet gick jag 
(här likasom å de andra orterna) i allmänhet så till väga, att 
jag besökte samma gård två eller — om jag fann det löna sig 
— flere gånger. Under tiden emellan mina besök hade man i 
gården hunnit påminna sig mycket, som man ej vid första be- 
söket kom i håg, och sålunda gjorde jag vid andra och tredje 
besöket merändels de största skördarna. 

I Föglö, dit jag reste tillbaka från Kökar, uppehöll jag 
mig till den 29, ständigt ströfvaiide omkring från by till by, 
hufvudsakligast enligt anvisning af socknens ståndspersoner o. a. 
Hufvudstationsorten var Degerby. Då jag lämnade orten, hade 
jag där insamlat: 80 gåtor, 49 ordspråk och talesätt, 30 nummer 
skrock och vidskepelse, 3 lekar utan sång, 9 nummer krigsminnen, 
historiska sägner och lokaltraditioner, 49 ord, 3 nummer ,divers€f, 8 
bomärken, 2 ringlekar (utan medfölj. melodi) och 19 dansmelodier 
och marscher. 



^) Till »diverse" har Jag anfbrt alt sådant, som utan att kunna 
räknas till någon af de andra grupperna, likväl synts mig kunna ega sitt 
lilla intresse och altså äfvon ett visst litet anspråk på att bli upptecknadt. 
^fvonså har jag under samma hufvudrubrik fört bomärken och tydor. 



Förhandlingar. XXKni 

I Sottunga kapell, dit jag stälde kosan fr&n Fögld, be- 
sökte jag den enda egentliga hyn^ Sottunga, d&r de flesta i 
forsamlingen bo. Jag dröjde där 3 dygn och begaf mig så till 
kapellets största utby, Mosshaga „ enstaka^, vackert belägen N. 
om ^Storsottanga^. Där uppehöll jag mig 2 dygn och gjorde 
en relativt riklig insamling. 

Skörden i Sottunga kapell var: 38 gåtor j 159 ordspråk 
och talesätt, 25 nummer vidskepelse och skrock, 8 lekar utan sång. 
9 krigsminnen^ historiska sägner och lokallraditioner, 11 ord^ 16 
nummer yfiiversé^, 21 homärken, 15 ringlekar (hvaraf tvä åtföljas 
af melodier). 

Kumlinge blef den ort jag därnäst besökte. Under den 
vecka jag vistades där samlade jag 32 gåtor, 257 ordspråk och 
talesätt, 36 nummer skrock och vidskepelse, 9 lekar utan sång, 6 
krigsminnen, historiska sägner och lokaltraditioner, 23 ord, 4 nummer 
jdivers^, 61 bomärken, 23 ringlekar (af hvilka J 2 med åtföljande 
melodier) och 4 dansmelodier och marscher, 

I Houtskär uppehöll jag mig till den 15 juli, besökte 
många byar och skördade 54 gåtor, 264 ordspråk, 35 nummer 
skrock och vidskepelse, 1 lek utan sång, 5 nummer krigsminnen, 
historiska sägner och lokaltraditioner, 21 ord, 9 nummer j^iversef^, 
9 tydor och 4 ringlekar (alla åtföljda af melodi). 

Från Houtskär stälde jag resan till Korpo, där jag gjorde 
mina sista insamlingar, omfattande 16 gåtor, 98 ordspråk, 23 
nummer skrock och vidskepelse, 11 krigsminnen, histoiHska sägner och 
lokaltraditioner, 3 nummer ,flivers€^ och 3 tydor. 

Lördagen den 23 juli anlände jag till Åbo for att därifrån 
fortsätta resan hem. Min färd var sålunda af slutad efter att 
hafva tagit en månad och 19 dagar i anspråk och som re- 
sultat lämnat inalles 247 gåtor, 903 ordspråk och talesätt, 250 
nummer skrock och vidskepelse, 22 lekar, 64 krigsminnen, historiska 
sägner och lokaltraditioner, 165 ord, 58 nummer ,fiivers€f\ 138 bo- 
märken^ 49 tydor .^ 50 ringlekar (af hvilka 18 äro åtföljda af me- 
lodier) samt 24 dansmelodier och marscher, upptagande tillsamman- 
taget 13 häften samt 3 notark. 

Såväl ordspråken och talesätten som gåtorna och det öfriga 
äro mestadels upptecknade på högsvenska af orsak, att jag be- 
herskar hvarken de västfinska eller åländska bygdemålen. Bygde- 
mål har jag användt blott då karaktäristiska ord och vändningar 
vid öfversättningen skulle gått förlorade. 

Mycket vanliga ordspråk såsom ^Morgonstund har guld i 
mun", „Bättre sent än aldrig" o. a. d. har jag naturligtvis icke 
upptecknat; icke häller de i „Boken om vårt land" förekom- 
mande ordspråken och gåtorna, som flerstädes äro mycket all- 
männa. Annars har jag följt regeln: „hällre för mycket än 



XXX [V Förhandlingar, 

för litet", hyaraf följden blifvit, att nog grofkorniga saker icke 
sällan fått plats i samlingarna. Jag har emellertid ej velat 
utmönstra dylika „grofkornigheter", emedan de ofta äro af 
mångsidigt värde. 

Utöfver hvad som ålegat mig att samla har jag upptecknat 
dialektord *), tydor och bomärken äfvensom „ diverse** i hopp 
om att de kanhända kunde ega nägot värde för Sällskapet. 

Till befolkningen öfveralt där jag for fram står jag i djuj) 
tacksamhetsskuld för välvilligt tillmötesgående och grandliga 
upplysningar. Särskildt bevarar jag i detta afseende flere en- 
skilda personer af såväl ståndspersonsklassen som allmogen i 
tacksamt minne. Här nämner jag inga andra än de två, som 
godhetsfuUt bistått mig i melodiuppteckningama : orgelnisten 
A. Eosander i Föglö och orgelnisteleven A. Fredriksson i 
Kumlinge. 

Pargas, den 9 mars 1899. 

Alfons Takolande}\ 

Åt herr Lagus uppdrogs att genomgå samlingarna och 
afgifva utlåtande öfver desamma. 

Fröken B. Elfving i Åbo hade till Sällskapet förärat ett 
kväde, hvilket enligt tradition i Lovisa stad diktats i anledning 
af en därstädes hållen bal vid Gustaf IV Adolfs besök 1802(V). 
Uppteckningen är gjord omkring 1870 af aflidne lektor Ruuth. 
Poemet skulle förvaras i arkivet. 

Enär det nya huset för de vetenskapliga och literära 
sällskapen närmar sig sin fullbordan, hade Bestyreisen anmodats 
att välja medlemmar till en komité, som egde öfverlägga om 
huru de särskilda föreningarna skulle inrätta sig i det nya 
huset. Till medlemmar i denna komité utsagos arkivarien lektor 
Lagerblad och sekreteraren amanuensen Hultin. 

Arvid Huitin. 



*) I beteckningen af dessa har jag icke varit konsekvent. Ibland 
har jag näml. användt hOgsvensk, ibland — fbr tydlighets skull — lands- 
målsbeteckning. 



Förhandlingar. XXXV 



Funktionärernas sammanträde den 20 
april 1899. 

Arvodet för professor M. G. Schybergsons från trycket ut- 
giftia arbete ^ Jakob Tengströms vittra skrifter i urval" fast- 
stäldes till 120 mark per ark för lefnadsteckningen samt 50 
mark per ark för dikterna. 

Arvid Hultin. 



Bestyreisens sammanträde den 20 april 
1899. 

Till definitivt afgörande upptogs frågan om Fänrik Ståls 
medaljen. Sedan skulptören Valter Runeberg förevisat medaljer 
af oHka storlek, bestämde sig mötet för en medalj af 21 svenska 
linjers storlek. Vidare godkändes följande af ordföranden af- 
fattade förslag till skrifvelse till Kejs. senaten: 

^Sedan inom Svenska Literatursäll skåpet i Finland fråga 
vakts att genom slående af en medalj befästa minnet af 50:de 
årsdagen af Fänrik Ståls sägners utkommande och denna tanke 
vunnit Sällskapets odelade bifall, får Sällskapets bestyrelse, som 
i^tt beslutets värkställande sig ombetrodt, anhålla om £. K. 
M:s Nådiga tillstånd till sagda minnespennings utgifvande. 

Då emellertid Sällskapets tillgångar icke medgifva arbetets 
utgifvande på dess egen bekostnad, vågar Bestyreisen ytter- 
ligare och i lika underdånighet anhålla det medaljen finge utan 
ersättning från Sällskapets sida graveras och präglas i Finska 
Statsvärkets myntvärk härstädes, hvarvid Sällskapet skulle be- 
kosta de till präglingen erforderliga metaller. 

Och får Bestyreisen i sådant afseende bifoga af skulp- 
turen Walter Kuneberg uppgjorda modeller till medaljen, som 
enligt Bestyreisens därom fattade beslut komme att blifva af 
Ii svenska linjers storlek.^ 

Upplästes följande förslag till skrifvelse till Kejs. senaten, 
uppgjordt af de på senaste möte utsedda komiterade, herrar 
R. Hausen, M. G. Schybergson och R. von V\7illebrand : 



XXXV [ Förhandlingar. 

„Sedan E. K. M. genom skrifvelse af den 6 februari 1 899 
behagat anbefalla Svenska Literatursällskapet i Finland att i 
samråd med Finska Literatursällskapet uppgöra och till Kej- 
serliga senaten insända ett förslag till premiering af i landet 
under år 1898 på svenska eller finska språket utkomna skön- 
literära arbeten, får Svenska Literatursällskapets bestj^^relse. 
med anledning af att redan bland de af bägge literatursäll- 
skapen för bedömande af J896 och 1897 års skönliteratur till- 
satta delegerade olika meningar förspordes beträffande rätta 
betydelsen af uttrycket ,,i landet utkomna originalarbeten**, i 
underdånighet anhålla om förklaring af dessa ords innebörd. 

Det har nämligen anförts att orden kunde tänkas åsyfta 
endast sådana arbeten, som blifvit utgifna på inhemskt förlag. 
Vore detta E. K. M:s afsikt, så blefve otvifvelaktigt en icke 
ringa del af vårt lands skönliteratur utesluten från prisbelönin- 
gen, enär ju, enligt hvad erfarenheten visat, i Finland författade 
arbeten endast genom förmedling af svenska förläggare vinna 
spridning inom Skandinavien och våra inhemska vittra författare 
väl alltid af sitt välförstådda och berättigade intresse skulle 
föranledas att söka nå en så vidsträkt läsarekrets som möjligt 
Eade antydda grundsats gjorts gällande, ifall premiering före* 
kommit t. ex. på Ruuebergs och Topelii tid, så skulle således 
af detta skäl priset i många fall icke kunnat tilldelas någondera 
af vår literaturs två störste män. Såsom en belysande parallell 
må äfven antydas, att om exempelvis i Norge vid utdelandet 
af statens understöd och belöningar en slik synpunkt gjorde 
sig gällande, knapt ett enda af detta lands nutida literära stor- 
värk kunnat inbringa sin upphofsman sådan uppmuntran. 

Svenska Literatursällskapets besty^relse ville sä mycket 
mindre tänka sig ifrågavarande ord tydda i sistnämda riktning, 
som hvarken den underdåniga ständerpetition, hvilken föranledt 
E. K. M:ts nådiga åtgärd, eller öfriga saken berörande hand- 
lingar från 1897 Urs landtdag hänvisa till att premieringen 
tänkts begränsad af hänsyn till förlag eller tryckningsort. 

Bestyi-elsen vågar med af seende härå i underdånighet an- 
hålla om förklaring därhän, att vid fullgörandet af E. K. M:s 
uppdrag äfven sådana arbeten finge tagas i betraktande, som, 
ehuru på utländskt förlag utgifna, författats af inhemska för- 
fattare och i den inhemska bokhandeln blifvit tillgängliga för 
allmänheten.** 



Förslaget godkändes och skulle, undertecknadt af Be- 
styreisens samtliga medlemmar, genom sekreteraren inlämnas 
till Kejs. senaten. 



Förhandlingar. X XX V [I 

Från komitén för de folkloristiska forskningamas an- 
ordnande nnder instundande sommar hade ingått följande be- 
tänkande : 

Till Bestyreisen för Svenska Literatursällskapet i Finland. 

På Bestyreisens mars- möte utsedda att inkomma med för- 
slag angående de af Sällskapet bekostade folkloristiska forsk- 
ningarna under nästinkommande sommar, samt angående andra 
i samband därmed stående frågor, ha undertecknade äran att 
afgifva följande utlåtande: 

i) Resp. i budgeten observerade medel borde anslås till 
tre stipendier å 200 mark för folkloristiska uppteckningar under 
sommarmånaderna i Nyland, i Österbotten och på Åland. Hu- 
gade aspiranter borde underrättas om att af stipendierna J50 
mark stode att lyftas vid anträdandet af resan, återstoden omedel- 
bart efter det upptecknade materialets insändande till Sällskapet, 
hvilket borde ske före utgången af januari månad år 1900. 

2) Stipendiaten i Nyland borde besöka Baseborgs härad, 
stipendiaten i Österbotten socknarna Pedersöre, Larsmo och 
Purmo, och borde af dem upptecknas historiska sägner, lokal - 
traditioner, skrock och vidskepliga bruk, ordspråk, gåtor, bo- 
märken, lekar, och om möjligt äfven dansmelodier. På Åland 
skulle besökas socknarna Eckerö och Hammarland, och borde 
stipendiaten där insamla liknande material som stipendiaterna 
i öfriga landskap, men därjämte och företrädesvis uppteckna 
berättelser om och skildringar från de gamla pösirotarnas färder 
emellan Åland och Sverge. 

3) Ett extra stipendium å 200 mark borde anslås för en 
försöksvis anordnad uppteckning af namn på byar, gårdar, torp, 
sjöar, fjärdar, sund, vikar, åar, holmar, uddar, skogar, bärg, 
ängar, åkrar samt öfriga större och mindre områden inom någon 
viss socken, förslagsvis Pyttis; och borde Sällskapet, efter 
vunnen erfarenhet om resultatet af denna första stipendiatresa, 
nnder följande år genom lämpliga understöd befordra liknande 
forskningar uti samtliga kommuner med helt och hållet eller 
delvis svensk befolkning. 

4) Sedan af sekreteraren uppsatt annons i lämpliga tid- 
ningar ingått och ansökningarna inkommit, egde undertecknade 
inkomma med förslag angående bortgifvandet af resp. stipendier. 

Helsingfors den 12 april 1899. 
Ä. O. Freudenlkal. Hugo Bergroth, Ernst Lagiis. 



XXX VI II Förhandlingar, 

Förslagets tv& första punkter godkändes oförändrade. Tredje 
punkten föranledde en liflig diskussion, hvarunder olika me- 
ningar uttalades, huruvida samtliga ortnamn i en kommun borde 
upptecknas eller endast sådana namn, som erbjöde språkligt 
intresse. Mötet förenade sig om komiténs förslag att nästa 
sommar anordna på försök en uppteckning af samtliga ortnamn 
i en kommun. Dock godkändes icke den af komitén före- 
slagna socknen Pyttis, utan uppdrogs åt komitén, förstärkt 
med herr R. Hausen samt sekreteraren, att i stället föreslå 
någon socken i Egentliga Finlands skärgård eller på Åland, 
exempelvis Korpo och Houtskär eller Saltvik. De lediga sti 
pendierna skulle i vanlig ordning ansökas hos Bestyreisens 
ordförande före den 15 nästkommande maj samt ansöknings- 
handlingarna därefter granskas af komitén, som egde att till 
Bestyreisens nästa möte inkomma med förslag om stipendiernas 
bortgifvande. 

Eektor E. Lagus afgaf följande utlåtande öfver tvänne 
inkomna folkloristiska samlingar: 

Herr Alfons Takolander^ stipendiat sommaren 189B, har 
insändt en särdeles rikhaltig samling folklore från Föglö, Kökar, 
Sottunga, Kumlinge, Houtskär och Korpo. Samlingen omfattar 
inalles 50 ringlekar med 18 melodier, 247 gåtor, 903 ordspråk 
och talesätt, 250 numror skrock och vidskepelse, 22 lekar utan 
sång, 64 krigsminnen, historiska sägner och lokaltraditioner, 
49 tydor (om väderleken etc), 165 dialektord, 138 bomärken, 
58 numror „ diverse" samt 24 dansmelodier och marscher. Den 
detaljerade reseberättelsen föreslås till publicering bland Säll- 
skapets „ förhandlingar". — Samlingen är en af de värdefullaste 
som hamnat i Sällskapets arkiv, och vittnar alt igenom om 
stipendiatens intresse för ämnet, samvetsgrannhet och skicklig- 
het. — De medföljande melodierna äro öfverhufvudtaget ganska 
intressanta, men några af dem lida af fel, hvilka emellertid 
delvis äro lätta att korrigera (oriktig taktindelning, oriktig för- 
teckning), — Stipendiaten rekommenderas till 75 marks grati- 
fikation. 

Herr M. Forss^ stipendiat sommaren 1897, har ändtligen 
insändt sin skörd jämte en knapphändig „ reseberättelse". Den 
ganska obetydliga samlingen omfattar en uppsats om „ Frieriet 
och bröUopsfirandet i Malax", 30 ordspråk och ordstäf från samma 
socken, en uppsats „om rådarin" från Petalaks, dessutom ett 



Förhandlingar. XXXIX 

mindre antal ordstäf, gåtor etc. fr&n Petakks, diverse fr&n Bärgö, 
78 ordspråk från Närpes och Kaskö, dessutom gåtor, skrock 
och vidskepelse från Närpes samt en kort uppsats om seder 
och bruk vid fisket i Kaskö. — Åtskilligt är upptecknadt på 
bygdemål, dock utan landsmålsalfabet. — Äfven bör jag på- 
peka, att herr Forss tämligen godtyckligt ändrat den plan för 
insamlandet, som han egt att följa. 

E. Lagtis. 



Bestyreisen tillerkände herr Takolander en gratifikation 
af 75 mark. 

Sekreteraren meddelade att delegationen for de veten- 
skapliga och literära sällskapen nyligen hade haft ett samman- 
träde for att öfverlägga om de åtgärder, som vore att vidtaga 
i anledning af snart förestående inflyttning i sällskapens nya 
hus. Vid sammanträdet tillsattes en komité af fyra personer, 
hvilka erhöllo i uppdrag att med öfverstyrelsen för allmänna 
byggnaderna öfverlägga om lämpligaste inredningen af de skilda 
lokalerna i det nya huset, äfvensom att för ändamålet söka 
anskaffa anslag af statsmedel. Till denna komité egde de olika 
sällskapen vända sig, ifall de hade några särskilda önsknings- 
mål beträffande inredningen eller anskaffandet af nödvändiga 
mobilier. 

Professor K. G. Leinberg inlämnade till publikation en 
af honom uppgjord förteckning öfver disputationer af finnar 
ventilerade vid ITpsala universitet, äfvensom öfver dedikationer 
och poetiska lyckönskningar på svenska språket, ingående i 
dessa disputationer. Arbetet hänsköts till genomgående åt herrar 
R. Hausen, I. Heikel och A. Hultin. 

På förslag af bibliotekarien vid Lunds universitetsbibliotek, 
herr Elof Tegnér, beslöts att inleda utbyte af publikationer med 
universitetet i Lund. 

Rektor E. Lagus anmärkte att af Sällskapets stipendiater 
J. Finnäs, A. Jakobsson, W. Karsten och J. Torckell ännu ej 
fnllstandigt insändt sina samlingar, ehuru de förständigats att 
inom utgången af sistlidne mars månad fullgöra sina förbin- 
delser. Några vidare åtgärder ansåg mötet ej för närvarande 
böra vidtagas. 



XL Förhandlingar, 

Doktor F. Nordmann afgaf följande meddelande, som 
skulle ingk i förhandlingarna: 

Af de finska kolonister, hvilka, p& uppmaning af hertig 
Karl, slogo sig ned i hans hertigdöme, gingo omkring år 1 600 
ott antal öfver gränsen och bosatte sig i Norge. Ett par år- 
tionden senare, då de kvarstannade och deras ättlingar började 
blifva besvärliga grannar till svenskbygdens folk, vidtog rege- 
ringen stränga åtgärder mot finnskogamas bebyggare. Sålunda 
blef exempelvis år 1636 ett antal finnar „allvarligen tillhållne 
att sig åt Finland åter begifva^ och trenne år senare försändes 
åtskilliga (såsom kolonister) från Yärndand till Nya Sverge. 
Att de skulle hafva spridt sig åt andra håll, har man icke haft 
sig bekant. Såsom något nytt får därför nedanstående präst- 
bevis från Arvika socken af år 1663 antecknas: 

„Qunstige läsare. 

Breffwijsaren Jacob Erichsson ähr sinnat medh andra 

finnar sigh här ifrån till Ingermanlandh begifPwa, hafwandes 

medh sigh hustrun Kirstin Sigfridzdotter och fäm barn, hwarest 

han förmenar sigh warda bekommandes lägligare hemwist och 

boställe . Han haffwer warit här uthi församblingen 

12 åhr och ähr födder uthi nästa församblingh. Sitt uppehälle 
haffwer han sökt medh släp och arbete, uthi lefifweme hållit 
sig stilla och roligh, gerna brukat salighetemes medehl, hvar- 
ibrr jag will haiFwa honom medh hustru och barn allom rätt- 
sinnigom på thet tienstwilligaste recommenderat etc. — . 

Aff Arffwika pråstegårdh den 15 Jånuarij 1663. 

Johannes Valmsenius, 

pastor loci*. 

(8ig.) 

Arvid Hultin. 



Bestyreisens sammanträde den 18 maj 
1899. 

Professor Treudenthal meddelade att komitén för de folk- 
loristiska uppteckningarnas anordnande under instundande som- 
mar hade sammanträdt den 33 april, hvarvid bes! uti ts att upp- 



Förhandlingar, XLI 



tedmingen af ortnamn denna g&ng skulle ske i Saltvik socken 
på Åland. Vidare hade komitén godkänt en af prof. Freuden- 
thal ntarbetad instruktion för ortnamnens uppteckning samt 
beslutit hemställa hos Bestyreisen, att denna instruktion skulle 
ingå i protokollet för dagens möte. Denna hemställan god- 
kändes och beslöts att i sammanhang därmed äfven offentliggöra 
landsmälsforeningens anvisning till svenska dialektupptecknin- 
gar, hvartill hänvisas i instruktionen, samt att af hvardera taga 
ett antal öfvertryck för framtida behof. 
Instruktionen var af följande lydelse: 

Svenska literatursäUskapets Instruktion för upp- 

teokning af ortnamn. 

1. 

Stipendiaten bör uppteckna namnen pä byar, g&rdar, torp, 
åkrar, ängar, skogar, bärg, sjöar, kärr, åar, bäckar, källor, sund, 
fjärdar, uddar, öar, holmar, klippor, skär, grund, stenar, med 
ett ord aUa ortnamn. 

2. 
Namnen böra ordnas bya- och hemmansvis, numreras i 
fortlöpande följd samt upptecknas sä Ijudenligt som möjligt, 
så att ingen tvekan må äga rum angående deras nuvarande 
uttal. Bäst är att använda Landsmålsföreningens här bilagda 
ljudbeteckning med noggrant iakttagande af de regler, som i 
sammanhang därmed meddelas. 

3. 
Stipendiaten bör, där han så kan, i särskilda noter an- 
gifva orsakerna till namnen, deras ålder och deras betydelse, 
då denna är dunkel. 

4. 

Då ett namn återfinnes å karta, i ägobeskrifning eller i 
annat dokument af äldre eller nyare datum, bör det antecknas 
jänUe den nu i tal brukliga formen, noggrant så, som det finnes 
skrifvet, med angifvande af den skriftliga källan och dennas 
årtal. Dylika dokument böra därför i hvarje gård efterfrågas. 

5. 
Kommer till stipendiatens kännedom någon sägen, fördom 
eller vidskeplig föreställning, som är förknippad med det ena 
eller andra ortnamnet samt egnad att belysa dess uppkomst 



XLII Förhandlingar. 

eller betydelse, bör denna i en särskild not upptecknas alldeles 
sådan den meddelats, utan tillsatser, ändringar eller uteslut- 
ningar. Intet för anses för obetydligt och på sådan grund icke 
antecknas. 

6. 

Skulle det föreskrifna området för stipendiatens värk- 
samhet vara för stort, må endast en viss, noga begränsad del 
däraf genomforskas. Befinnes det åter vara för litet, må resan 
utsträckas till närmast liggande orter, om tid och tillgångar 
det medgifva._ Men framför alt äro noggrannhet och fullständighet 
de förtjänster,' som Sällskapet väntar att finna i stipendiatens 
berättelse. Det är ojämförligt bättre att undersöka ett mindre 
område omsorgsfullt än att flyktigt genomströfva stora sträckor. 



Anvisning till svenska dialektuppteckningar. 

(Uppgjord af Helsingfors landsmålsförening.) 

Hufvudregel: 

Beteckna aldrig samma ljud på flere sätt, ej häller flere ljud 
med samma bokstaf. 

Anm. I svenska skriftspråket nytjas t. ex. k och g äfven 
såsom tecken för tj och j jämte det de beteckna de hårda k- 
och ^-ljuden. Likaså användas b för b och p (t. ex. sna&t i 
st. f. snajjt), f för f och v (t. ex. a/* i st. f. av). Å andra sidan 
nytjas för Ar-ljudet tecknen c, k, q och ^, för /-ljudet gj, hjy 
lj\ g och y, för *cÄ-ljudet sk^ sj\ stj, sch. ch med flere, för t; -ljudet 
v, Ä fv och så vidare. Alt sådant bör med stor omsorg und- 
vikas vid upptecknandet af dialektord. 

Själfljuden eller vokalerna i våra svenska landsmål be- 
tecknas sålunda: 

korta: långa: 

a motsv. högsv. kort a i afton d motsv. högsv. långt a i jag 

e „ • w « i vett é „ „ « « i ben 

i „ „ r, i ^ fritt \ t „ „ w i i fri 

u „ „ „ o i blom o „ „ „ ö i sko 

n „ „ „ tt i lund i ii „ „ „ k i nu 

2/ „ ,, r y i skygg , y „ „ " 2/ f yr 

o „ „ „ äi grått ' å „ „ „ å i grå 

ä „ „ „ ä i värk öb „ ,, r, ä i här 

ö „ ^ „ ö i vört i? „ r, „ ö i dör 

o „ „ 



ö i sött „ n v ö i dö. 



Förhandlingar, XLIFJ 

Anm. 1. I flere mål fins ingen skilnad mellan kort e 
och kort ä; i sådant fall använder man blott tecknet ä. 

Anm. 2. Somligstädes påträfiPas ett mycket spetsigt till 
i sig närmande e-ljud, hvilket bör betecknas med é. Detta ljud 
förekommer isynnerhet i bestämda slutartikeln. 

Anm. 3. Det e-ljud, som i högsvenskan finnes i obeto- 
nade mellan- och slutstafvelser och som närmar sig dels kort 
r dels kort ä, betecknas med omvändt e (=9). 

Anm. 4. Det högsvenska korta slutna u (i t. ex. lund, 
l'fst, bnmn) är sällsynt i de flesta af Finlands svenska landsmål, 
som allmännast hafva samma (så kallade europeiska) t^-ljud som 
T. ex. finskan i tuli. Man bör därför noga väga mellan tecknen 
n och K. 

Tveljud eller diftonger äro vanliga i våra landsmål, näm- 
li«;en ät, öi, öu; ié, uå, y0, ou (det sista = kort å -f- w, t. ex. 
hotik). Antagligen påträffas ännu flere. 

Medljud eller konsonanter. Af i svensk skrift nytjade 
tecken for med ljuden böra vid dialektuppteckningar aldrig an- 
vändas c, q, X, 2. Dubbelt tv får aldrig brukas som tecken 
fur i'-ljudet, utan denna bokstaf bör nytjas endast som tecken 
for det så kallade engelska t^-ljudet, om detta påträffas någon- 
st ades. 

I. 6, dj f, gy h, k, I, ;«, «, j^t ^» *; ^ åro tecken för sina 
motsvarande ljud, hvarvid ytterligare erinras om, att f aldrig 
mä beteckna v-ljudet, g aldrig j-ljudet, k aldrig tj, 

II. j-ljudet tecknas alltid med j, aldrig med g, gj, hj, 
faller /;. 

m. t- ljudet tecknas alltid med v, aldrig med f, fv, hv 
eller ic. 

IV. ^A-ljudet tecknas med s, ej på något i vanlig svensk 
skrift öfligt sätt. 

V. //-ljudet tecknas alltid med (;', aldrig med k eller kj. 

VI. fu^-ljudet tecknas alltid med g, aldrig med g (såsom 
i svenska re^), ej häller med n (såsom i tanke), ej häller med 
mj (såsom i tån^). Det förekommer i våra landsmål vanligtvis 
med annat uttal än i bildadt tal, nämligen med stark utand- 
ning i slutet, nästan såsom gh, och tecknas då med gg. 

Bland för landsmålen egendomliga medljud må ytterligare 
påpekas: 

1) Ett i början af ord brukligt Mjud, föregånget nästan 
såsom af ett h; det motsvarar i högsvenskan si i t. ex. ^Zipa. 
I Österbotten är detta Mjud vanligt äfven inne i några ord; 
så t. ex. ljuder svenska skriftspråkets lilla i dialekten nästan 
>»m lihl. Fot att icke bryta med det beteckningssätt, som af 
Svenska Landsmålsföreningen hittils användts, och sålunda ge 



X L I \' Förhandlingar. 

anledning till tvekan, bör detta Z-ljud med sin föregående aspira- 
tion tecknas pl t. ex. plip, lipl, 

2) Tjokt Mjud, vanligt i många af våra dialekter efter 
vissa konsonanter och isynnerhet långa vokaler. Det betecknas 
med ett tjockare än vanligt skrifvet Z, hvilket dessutom under- 
strykes, t. ex. klakk, blå, väl, 

3) Tjocka d-, n-, s- och Mjud nytjas flerestådes i stället 
för d, n, 8 och t med föregående I eller r. 1 afseende å deras 
beteckning gäller hvad nyss sades om /, således t. ex. vceti 
= högsvenskans värd, hön = horn, mån = moln, koSH = kors. 
jätta = hjärta. 

Medljudens längd utmärkes liksom i svenska skriftspråket 
genom dubbelskrifning. För betecknandet af medljuds-förbin- 
delser användas noggrant tecknen för de enkla ljud, af hvilka 
de äro sammansatta. Påträffas egendomliga ljud, som icke 
äro här nämda, så må för dem egna tecken uppfinnas, med 
iakttagande däraf, att de göras liknande de tecken som finnas 
för liknande ljud. Likvisst må här\'id förfaras med måtta och 
urskilning, emedan ett altför stort antal egna tecken gör an- 
teckningarna svårlästa och emedan många skiftningar i uttalet 
äro helt och hållet individuella samt utan betydelse för dia- 
lekten i dess helhet. 

[För dem, som vilja inhämta noggrannare kännedom om 
ljuden i svenskan och hennes dialekter, rekommenderas till läs- 
ning Svenska språkets ljudlära och beteckningslära af 
J. Ä, Lytikens och F. A. Wulff samt en i första häftet af Svenska 
Landsmålsföreningarnas Tidskrift ingfiende uppsats af J, A, 
Lundell Det svenska landsmålsalfabetet. Det betecknings- 
sätt, som i denna sistnämda framställes, är lämpligare än det 
här ofvan anförda för den, som tillka vill utmärka dialektens 
aksentförhållanden, nämligen den musikaliska aksenten eller 
tonhöjden samt tonvikten. I sådant afseende anbefalles äf- 
ven A, Kock: Språkhistoriska anteckningar om svensk 
aksent.] 



Hvad den lexikaliska delen af uppteckningarna vidkom- 
mer, är följande att iakttaga: 

i) Hvarje ord upptecknas ljuden ligt. 

2) För verben angifvas infinitivus, preteritum in- 
dikativi (= imperfektum) samt supinum, t. ex. se, såg^ sett, 

3) För substantiven utsättas singularis och pluralis 
i obestämd och bestämd form, t. ex. dag, dagar, dagen, dagarna, 
samt genus. 



Förhandlingar. XLV 

4) För adjektiven nämnas formerna i alla tre genera, 
t. ex. m. rikj f. rik, n. rikt; äfven komparativus och superla- 
tivas angifvas, om de äro oregelbundna. 

5) Pron omina upptagas i alla kasus i siugularis och 
{»luralis äfvensom i de olika former, hvilka hos somliga betingas 
af olika genus. 

6) Alla ord böra upptecknas, ej blott de för dialekten 
egendomliga, utan äfven de för skriftsvenskan och dialekten 
gemensamma, Af dessa senare lär man sig bäst känna dia- 
lektens IjudförhäUanden, om blott uppteckningen är noggrant 
Ijudenlig. 

7) Har ett ord flere betydelser, angifves först den all- 
männast och egentligast brukade, därefter upptagas de mindre 
vanliga och öfverförda, numrerade 1) 2) o. s. v. 

8) Talesätt, ordspräk m. m. böra antecknas ju flere 
•less bättre, och fraser, belysande ordens användning, så ofta 
äom möjligt bifogas Sälunda fås också kännedom om dialek- 
tens syntax. 

9) Ingenting bör anses obetydligt och af sådant skäl för- 
bigås. Det är bättre att anteckna för mycket än för litet. 

Sällskapets stipendier för folkloristiska uppteckningar under 
instundande sommar hade ansökts af följande 23 personer: 
folkskolläraren J. Ahlnäs, skogsinstruktören K. Bränder, folk- 
skolläraren K. O. Danielson, folkskollärarekandidaten J. £kman, 
folkskollärarene £. Eriksson, E. Finne och E. Forsander, fil. 
kand. J. Hastig, folkskolläraren A. Ingman, student G. Jo- 
hansson, fil. mag. P. Johansson, folkskollärarekandidaten K. 
Fr. Liewendahl, folkskollärarne E. Lundell, A. Mattsson och E. 
Norrback, student H. Nyström, folkskolläraren P. A. Pettersson, 
student A. E. Salovius, fil. kand. F. von Schantz, eleven vid 
H:fors svenska reallyceum F. Sundman, student A. Takolander, 
folkskollärarekandidaten J. Vesterlund samt folkskolläraren' J. 
V. Vesterlund. 

Ansökningarna hade genomgå tts och granskats af den på 
senaste möte nedsatta komitén, och antogos, enligt komiténs 
förslag, till stipendiater: för Nyland reallyceieleven F. Sundman 
med Raseborgs härad som uppteckningsområde; för Österbotten 
folkskolläraren E. Finne, som eger att besöka socknarna Pe- 
•lersore, Larsmo och Purmo samt för Åland folkskolläraren K. 
0. Danielson med Eckerö och Hammarland som upptecknings- 



X L VI Förh andlingar . 

område. Det af Sällskapet lediganslagna extra stipendiet för 
uppteckning af alla ortnamn inom Saltvik socken på Åland 
tilldelades student A. Takolander, hvilken skulle erhålla del af 
den för ändamålet faststälda instruktionen. 

På grund af afstyrkande utlåtande af den komité, som 
på senaste möte nedsattes för att genomgå prof. K. G. Lein- 
bergs till Sällskapet inlämnade förteckning öfver disputationer 
af finnar, ventilerade vid Upsala universitet, beslöt mötet att 
icke antaga nämda arbete till publikation i Sällskapets skrifter. 

Med anledning af snart förestående flyttning af Sällskapets 
arkiv till det nya huset för de vetenskapliga och literära säll- 
skapen, hemstälde arkivarien huruvida ej skäl vore att något 
gallra arkivets förråd särskildt af de tomer af Sällskapets 
skrifter, af h vilka ett stort antal öfverloppsexemplar funno s i 
arkivet. På grund af denna hemställan berättigades arkivarien 
att till Svenska folkskolans vänner, folkhögskolor och folk- 
bibliotek förära exemplar af skrifter, af hvilka ett öfverflödigt 
antal förefinnes. 

Från Sällskapets korresponderande ledamot, dr Wolrad 
Eigenbrodt, hade Ordföranden fått mottaga följande medde- 
lande, som skulle ingå i förhandlingarna: 

„In der Mitteilung des Herrn Staatrats Estlander vom '^v* 
Sept. 1898 stehen die Worte, dass der Verleger Niemeyer in 
Halle „icke hade gjort något för arbetets [meine Ubersetzun^^ 
des Fähnrich Stahl] spridning". Das ist ein Irrtum. Jeden- 
falls hatte ich Herrn Staatsrat Estlander schreiben woUen. 
dass H. Niemeyer ^icke hade kunnat göra nog för arbetets 
spridning". Denn die Werke seines Verlages sind durchweg 
unssenschaftliche, welche nur in wissenschaftlichen Katalogen, 
nicht aber in den Weihnachtskatalogen verzeichnet sind und 
welche nicht in géhutidenen Exemplaren den Sortimentern in 
Kommission gegebeu werden. Die Vertriebsweise, wie sie be i 
belletristischen Arbeiten erforderlich ist, konnte der wissen- 
schaftliche Verleger nicht ausnahmsweise bei diesem einen Buch 
in Anwendung bringen. — Indessen bin ich Herrn Doktor 
Niemeyer grossen Dank schuldig. Von etwa zehn Verlegern 
erhielt ich das Manuscript meiner Runeberg-Ubersetzung zu- 
ruck mit dem Vermerk, „man interessiere sich jetzt nicht 
mehr fiir Verse". Niemeyer war der erste Verleger, der das 
Manuscript wirklich las und mir dann schrieb; wenngleich der 



Förhandlingar. XLVII 

kaofmännische Erfolg unsicher sei, so hielte er es fur eine 
Ehrenpflicht, dass ein so grosser Dichter in Deutschland bekannt 
gemaclit werde. Er hat darauf das Werk in Verlag genom- 
men nnd mir im vergangenen Sommer erlaubt, den Fähnrich 
Stahl bei einem anderen Verleger in Separat- Ausgabe erscheinen 
zu lansen. Wenn ich die Svenska Literatnrsällskap bat, die 
Herausgabe zu ubemehmen, so geschah dies wohl zum Teil 
vveil ich kränk bin und mir die Miihe des Suchens nach einem 
Verleger spåren woUte; hauptsächlich aber im Interesse der 
Verbreitnng des Werkes. Die Redaktionen unserer Zeitungen 
sind meist iiberschwemmt von Buchem aller Art. Biicher mit 
Verseti legen Redaktenr und Kritiker einfach bei Seite, zumal , 
wenn ihnen der Verfasser unbekannt ist. Läse aber der Kri- 
tiker auf dem Umschlag den Vermerk: ^tJberreicht von der 
Schwed. L.-Gesellschaft in F.", so wurde er sofort sehen, dass 
es sich nicht um alltagliche Schund-Poesie handele, sondern 
um etwas Bedentendes; er wiirde das Buch lesen und bespre- 
chen. Wåre auf diese Weise nach meinem Vorschlag im vorigen 
Jahr der ^Fähnrich Stahl** verbreitet worden, so wiirde die 
jetztige politische Lage Finlands in unserer Prfesse einen lauteren 
and wärmeren Widerhall gefunden haben. £s ist fiir Finlands 
enropaisches Ansehn wichtig, dass sein bedeutendstes Dichtwerk 
in einer der grossen Kultursprachen populär werde. — Jetzt 
freilich ist Finland durch sein Ungliick bei uns interessant 
geworden, sodass ich leicht einen deutschen Verleger finden und 
der Verbreitung des F. St. sicher sein känn. Jena 23 April 1899. 
In vorziiglicher Hochachtung. 

W. Eigenbrodt. 

Arvid Hultin. 



Bestyrelsens sammanträde den 21 sep- 
tember 1899. 

Ordföranden hälsade Bestyreisen och Sällskapets närva- 
rande medlemmar välkomna till det första sammanträdet i det 
nya huset for de vetenskapliga och literära sällskapen samt 
uttalade tillika den förhoppningen, att tillfredsställelsen öfver 
att befinna sig under eget tak skulle värka lifvande och be- 
fraktande pä Sällskapets värksamhet. 

Sällskapet hade från Kejs. senaten fUtt mottaga följande 
skrifvelser : 



XLVIll FörhandUngar, 

NIKOLAI den andre. Kejsare 
och Sjelf herrskare öfv^er hela Hyss- 
land, Tsar af PoleD, Storfurste till 
Finland etc., etc., etc. 

Till Svenska Literatursällskapel i Finland, 

P& £konomiedepartementets i W&r Senat for [Finland 
underdåniga framställning om upplåtande af det för vetenskapliga 
föreningar af statsvärket uppförda hus i Helsingfors till nämda 
föreningars disposition samt angående särskilda anslag för ända- 
målet, vele Wi i nåder forordna: 

att ifrågavarande hus skall upplåtas till begagnande af 
Finska Vetenskaps-Societeten, Societas pro Fauna et Flora 
fennica, Finska Literatur Sällskapet, Finska Läkaresällskapet, 
Finska Fornminnesföreningen, Finska historiska samfundet, Finsk- 
ugriska Sällskapet, Svenska Literatur Sällskapet i Finland och 
Sällskapet för Finlands Geografi, med skyldighet for dem att 
i detsamma bereda utrymme äfven åt andra sällskap och för- 
eningar, som i framtiden i och for rent vetenskapliga och lite- 
rära syftemål kunna i Helsingfors uppstå; 

att för vården af sagda hus och af de däri inrymda sällska- 
pens gemensamma angelägenheter skall tillsättas en delegation ; 

att Wår Senat eger meddela närmare föreskrifter beträf- 
fande denna delegations sammansättning; 

att delegationen skall ur allmänna medel tilldelas för af- 
lönande af bibliotekarie, som tillika är ekonom för byggnaden, 
tretusen (3,000) mark, för aflönande af biträde vid biblioteket, 
vaktmästare och eldare, tillika gårdskarl, samt för renhållning 
af gård och gata tretusen (3,000) mark, för skriftbyte, porto 
och expenser tvåtusen (2,000) mark äfvensom för bränsle och 
belysning förslagsvis fyratusen (4,000) mark om året, räknadt 
från den 1 juni 1899: 

att bibliotekarien, vaktmästaren och eldaren skola uti huset 
åtnjuta fri bostad med värme; samt 

att ur allmänna medel må användas ända till sjuttontusen 
(17,000) mark för anskaffande af möbel och öfrig inredning till 
nämda hus. 

Detta varder Eder till kännedom härigenom i nåder med- 
deladt. Helsingfors, den 19 augusti 1899. 

Enligt Hans Kejserliga Majestäts Eget Beslut 

och i Dess Höga Namn, 

Dess tillförordnade Senat för Finland: 

Wald. Eneherg, Ossian Bergbom, August Nybergh. 

S. Aeimel(Bus. 



Förhandlingar. XLIX 



TUl Svenska Literatursällskapet i Finland. 

Sedan Hans Kejserliga Majestät enligt till Svenska Litera- 
tursällskapet denna dag aflåtet nådigt bref, jämte det förord- 
nande meddelats om upplåtande af det för vetenskapliga föreningar 
af ätatsvärket uppförda hus i Helsingfors till nämda föreningars 
disposition samt angående särskilda däraf påkallade anslag af 
allmänna medel, föreskrifvit att för vården af sagda hus och 
af de däri inrymda sällskapens gemensamma angelägenheter 
skall tillsättas en delegation, om hvilkens sammansättning Kej- 
serliga senaten egde meddela närmare bestämningar, så hai* 
Kejserliga senaten funnit godt förordna: 

att denna delegation för de vetenskapliga samfunden i 
Finland skall sammansättas sålunda att Finska Vetenskaps- So- 
cieteten utser en delegerad och en suppleant för enhvar af sina 
tre sektioner samt Societas pro Fauna et Flora fennica, Finska 
Literatursällskapet, Finska Läkaresällskapet, Finska fornminnes- 
töreningen. Finska historiska samfundet. Finsk- ugriska Säll- 
skapet, Svenska Literatursällskapet i Finland och Sällskapet 
tör Finlands Geografi enhvar en ledamot och en suppleant i 
delegationen ; 

att ledamöter och suppleanter utses första gången till nästa 
kalenderårs utgång samt sedermera för ett kalenderår i sender; 

att de delegerade ega sig emellan utse ordförande äfven- 
som antaga öfriga funktionärer; 

att delegationen för val af ordförande hvarje år samman- 
kallas af den som nästföregående år varit ordförande eller, om 
denne icke ingår i den nyvalda delegationen, så och då sådant val 
första gången skall anställas, af den bland Finska Vetenskaps- 
Societetens delegerade, som längsta tid varit ledamot i Societeten ; 

att delegationen skall underrätta Ecklesiastik Expeditionen 
i Kejserliga senaten angående valet af ordförande och hvilka 
delegationens öfriga medlemmar äro; samt 

att Guvernören i Nylands län eger låta, på nämda dele- 
gations rekvisition och emot till bemälde Guvernör framdeles 
afgifvande redovisning, i mån af behof ur allmänna medel i 
länets ränteri utbetala det för anskaffande af möbel och öfrig 
inredning till nämda hus nådigst beviljade anslaget af ända till 
sjuttontusen (17,000) mark samt utgiften i räkenskaperna be- 
hörigen observera. 

Detta får Ecklesiastik Expeditionen, enligt Kejserliga 
senatens beslut, Svenska Literatursällskapet till kännedom och 
efterrättelse härigenom meddela. 

Augnsf Nybei'gh. 

S, AejmeUpub: 



Förhandlingar. 



Efter att ha f&tt del af dessa skrifvelser skred Bestyreisen 
till val af medlemmar i den gemensamma delegationen, och ut- 
sågs därvid till ledamot ordföranden, prof. M. G. Schybergson 
med 9 röster samt till suppleant viceordföranden, prof. I. Heikel 
med 7 röster. 

Till föredragare vid nästa årsmöte utsågs frih. R. von 
Willebrand. 

Statsrådet Estlander meddelade att han af förläggaren, 
kommerserådet G. W. Edlund, fått i uppdrag att utgifva en 
normaledition af Johan Ludvig Runebergs arbeten. Härom ville 
han underrätta Bestyrelsen, då tanken på utgifvandet af en 
sådan normalupplaga ofta varit på tal inom densamma. Herr 
Estlander hade föreslagit att den nya upplagan skulle utgifvas af 
Sällskapet, men därpå hade förläggaren ej velat ingå. I nor- 
maleditionen skulle Runebergs eget skrifsätt så samvetsgrant 
och noggrant som möjligt iakttagas. Hvad innehållet beträffar, 
skulle endast sådant intagas, som skalden själf ansåg fullt 
målfylligt. Beträffande textkritiken hade utgifvaren vändt sig 
till dr Hj. Appelqvist, genom hvars försorg en normalupplaga 
af Fänrik Ståls sägner redan sett dagen. Den nya upplagan 
var afsedd att utkomma i åtta delar med följande fördelning 
af innehållet. 1 delen: Dikter, första häftet, Serviska folk- 
sånger och Öfversättningar; 2 delen: Elgskyttarne och Dikter, 
andra häftet; 3 delen: Hanna och Smärre berättelser; 4 delen: 
Julkvällen, Nadeschda och Dikter, tredje häftet; 5 delen: Kung 
Fjalar och Fäjirik Ståls sägner; 6 delen: Literära uppsatser; 7 
delen: Dramatiska arbeten; 8 delen: Psalmer samt en lefnads- 
teckning öfver skalden. 

Professor F. Elfving, som jämte amanuensen G. Schau- 
man iktt i uppdrag att genomgå det i universitetsbiblioteket 
gjorda fyndet af manuskriptet till Pehr Kalms „En resa till Norra 
Amerika", meddelade att de funna volymerna vid närmare gransk- 
ning icke befunnits utgöra Kalms originala reseanteckningar, ej 
häller manuskriptet till hans i tryck utkomna arbete, utan en 
redaktion af de ursprungliga originalhandlingarna, hvilken inne- 
håller betydligt utöfver hvad som sedermera blef offentliggjordt, 
bland annat en tils dato okänd fortsättning till det i tryck ut- 
gifna. Då Kalms arbete onekligen har ett stort intresse för vår 



Förhandlingar. LI 

literatur, föreslog herr Elfving att Sällskapet skulle gå i för- 
fattning om utgifvandet af en fullständig ny upplaga af det 
numera sällsynta värket, hvilken borde kompletteras och fort- 
sattas med ledning af det nu funna manuskriptet. Arbetet be- 
räknades komma att blifva omkring 80 tryckark. 

Då den nya publikationen blefve af så omfattande art, 
en af de största Sällskapet tils dato utgifvit, uppdrogs åt Funk- 
tionärerna att i samråd med herrar Elfving och Schauman till 
nästa möte inkomma med förslag och kostnadsberäkning för 
arbetet i fråga. 

Lektor Hugo Berg rot h, som af Bestyrelsen fått i upp- 
drag att granska en af herr H. R. A. Sjöberg i Replot till- 
Sällskapet insänd skrift: „ Seder och bruk från Replot. I. Fisket, 
säljakten, båtbyggandet^, hade inlämnat följande utlåtande: 

Till Svenska Literatursällskapets i Finland Bestyn-élse. 

Undertecknad, som senaste vår af Bestyreisen anmodades 
att granska en af herr H. R. A. Sjöberg i Replot, Österbotten, 
till Svenska Literatursällskapet insänd skrift, „ Seder och bruk 
från Replot. I. Fisket, säljakten, båtbyggande t", har numera 
fullgjort detta uppdrag. Skriften i fråga utgöres af en redo- 
görelse på 43 sidor folio för nitton olika slag af fiske äfvensom 
för tillgången vid sälj akt, båtbyggande och tillvärkning af fisk- 
redskap i författarens hemtrakt, Replot. Vissa delar af skil- 
dringen ha af förf. tidigare publicerats i tidningar äfvensom i 
^Fisken tidskrift för Finland**, men framträda i det till Säll- 
skapet insända manuskriptet i ett omarbetadt skick samt sam- 
manförda till ett ordnadt helt. Beskrifningen af isnotfisket, 
upptagande något mer än en sida, är till sitt hufvudinnehåll 
hämtad ur en uppsats ,,0m vinterfisket i Munsala** af sign. I. N., 
införd i Fiskeritid skrift för Finland årg. 1897. Då manuskriptet 
emellertid torde innehålla mycket nytt och herr Sjöbergs fram- 
stäUning vittnar om fullständig förtrogenhet med ämnet — äf- 
ven flere tidigare, utöfvade, numera ej brukliga slag af fiske 
beskrifvas — samt är redig och klar äfvensom särskildt värdefull 
genom de många fiskeritermer den innehåller, tillåter sig under- 
tecknad föreslå, att Bestyreisen ville för manuskriptet erbjuda 
herr Sjöberg en summa af förslagsvis 50 Fm k. Helsingfors 
den -21 september 1899. 

Hugo Bergroth, 



Lll Förhandlingar, 



Förslaget att inlösa samlingen för 50 mark godkändes. 

Statsrådet £stlander meddelade att dr W. Eigenbrodt 
under loppet af sommaren återupptagit frågan om en separat upp- 
laga af ^Fähnrich Stahls Erzählungen^. Då underhandlingarna 
med Söderström och C:o icke ledt till något resultat, hade han 
vändt sig till dr Max Niemeyer i Halle, förläggaren af ^Epische 
Dichtungen**, hvilken äfven förklarat sig villig att göra ett försök 
med sägnerna i den nya, af öfvers. omarbetade upplagan. Man 
hoppades att den uppmärksamhet, som i Tyskland dessa tider 
kommit Finland till del, skulle befrämja företaget, men önskade 
därjämte att Svenska Literatursällskapet ville understöda det- 
' samma. Till den ändan föreslogs att Sällskapet skulle öfvertaga 
ett antal af 500 exx., af hvilka 100 genom förläggarens för- 
sorg skulle distribueras till tidningar och tidskrifter i alla 
tyska talande länder. Å sin sida ville förläggaren reducera 
priset för dessa exemplar från J : 50 till 1 mark tyskt mynt. 

För att motivera detta förslag framhöll dr Eigenbrodt 
hvilken betydelse Runebergs diktning haft och kunde få för 
väckande af ett allmännare intresse för skaldens fädernesland. 
I Jena hade tanken uppstått på en gemensam adress från det 
bildade Europa till förmån för Finland, dess gamla rättsordning 
och politiska själfständighet. Tanken hade omfattats af pro- 
fessor Rudolf Eucken, hvilken dels genom bekantskap med 
Runebergs dikter, dels genom studium af Finland i i9:de 
seklet begynt lifligt intressera sig för förhållandena i Fin- 
land. Äfven den omständigheten, att Finska Literatursällskapet 
anhållit om hans tillstånd att få till finskan öfversätta hans 
bekanta arbete „Die Lebensanschauungen der grossen Denker 
und Dichter^ hade bidragit härtill. Professor Eucken uppsatte 
nu en af honom tillsammans med dr Eigenbrodt undertecknad 
skrifvelse, som sändes främst till sådana medlemmar af uni- 
versiteten i Tyskland, Wien och Schweiz, som voro den senare 
bekanta såsom vänner och beundrare af Runebergs sångmö. I 
skrifvelsen gjordes framställning om adressförslaget och det med 
sådan framgång att, när den af professor Eucken författade 
adressen kom till underskrift, ett stort antal af Tysklands be- 
römdaste vetenskapliga namn tecknades under densamma. 



Förhandlingar, LIII 



Härvid stannade dock icke professor Euckens värksamhet. 
Han har, såsom herr £stlander sade sig känna från annat håll, 
skrifvit om saken till en anfSrvandt i England, m:rs Coupland, 
hrilken talat därom med sina bekanta; tanken slog an, och så 
kom den engelska adressen till stånd. Afven i Amerika har 
professor Eucken spridt kännedom om den finska frågan. 

På grund af dessa meddelanden ansåg herr Estlander, att 
dr Eigenbrodt med rätta framstält kännedomen af Runebergs 
dikter i utlandet såsom varande af betydelse för Finland och 
att han haft skäl att vänta bistånd vid deras spridande af 
Svenska Literatursällskapet, som ju stält sig under skaldens 
egid. Herr Estlander föreslog därför att Bestyreisen ville be- 
sluta en utgift af 500 tyska mark för inköp af lika många exx. 
af ^Fähnrich Stahls Erzählungen** samt öfverlåta den del, som 
icke distribuerades gratis, åt någon bokhandlare till försäljning. 

Bestyreisen biföll till förslaget och uppdrog åt statsrådet 
Estlander att därom underrätta dr Eigenbrodt. 

Arkitekten J. Ahrenberg inlämnade till publikation i 
Sällskapets skrifter ett arbete „Ur Åbo slotts byggnadshistoria". 
Till att genomgå och granska arbetet utsagos herrar R. Hausen 
och M. G. Schybergson. 

Fru Evy Bränder i Parkano hade genom frih. Tor Car- 
pelan till Sällskapet förärat några bref från J. V. Snellman, 
M. A. Castrén och Z. Topelius till provincialläkaren i Torneå, 
dr C. R. Ehrström. 

Arvid Hultin. 



Funktionärernas sammanträde den 17 
oktober 1899. 

Sällskapets ombudsman i Nykarleby, doktor Alarik Achrén, 
hade anmält att han såsom numera utnämnd provincialläkare i 
Ikalia bortflyttat från orten, hvarför han föreslog till sin efter- 
trädare i ombudsmannabefattningen seminarii lektorn Gustaf 
Hedström, som äfven skall ha förklarat sig villig att åtaga sig 
förtroendet. Med anledning häraf beslöts att till ombudsman 



LIV Förhandlingar. 



i Nykarleby föreslå lektor G. Hedström. Äfven skulle för Be- 
styreisen anmälas att ombudsmannabefattningen i Forssa är obe- 
satt altsedan kommerserådet A. Borgströms frånfälle. 

Enligt Bestyreisens uppdrag skreds till uppgörande af 
kostnadsförslag för en ny edition af Pehr Kalms resa till 
Amerika. På grund af de beräkningar, som hade gjorts af herrar 
Elfving och Schauman, skulle hela arbetet blifva omkring 1,300 
sidor i det större och 1,700 sidor i det mindre formatet. Man 
kunde lämpligen fördela arbetet i tre volymer å 438 sidor i 
det större formatet eller i fyra volymer å 425 sidor i det mindre 
formatet. Då det mindre formatet syntes Funktionärerna lämp- 
ligare, beslöts att hos Bestyreisen föreslå arbetets utgifvande 
i fyra volymer i det mindre formatet. Då emellertid kostnads- 
beräkningen, enligt den för Sällskapets skrifter i det mindre 
formatet faststälda upplagan, stälde sig något hög, eller om- 
kring 17,000 mark, beslöts att föreslå arbetets publicerande i 
en upplaga af 500 exemplar, i hvilket faU kostnaderna för ar- 
betets utgifvande beräknades till omkring 10,750 mark eller 
för hvarje volj^m till omkring 2,700 mark. Vidare beslöts att 
föreslå att utgifvandet af arbetet jämte författandet af en bio- 
grafi öfver P. Kalm skulle öfverlämnas åt herrar Elfving och 
Schauman, samt att renskrif ningen af manuskriptet skulle be- 
kostas af Sällskapet. 

Skattmästaren meddelade att enkefru apotekerskan Maria 
Lovisa Lindemans testamentsfond numera blifvit öfverlämnad 
till Sällskapet. Med räntor steg fonden till 5,493 mark 33 p:i. 
Beslöts att föreslå att medlen skulle observeras i räkenskaperna 
som en särskild fond, kallad Maria Lovisa Lindemans testaments- 
fond, och att räntorna skulle användas för Sällskapets syften. 

Skattmästaren meddelade vidare att sedan Sällskapet lämnat 
öppet för ständiga medlemmar att genom inbetalning af 100 
mark öfverföras till stiftarenas klass, tils dato 54 ständiga 
medlemmar begagnat sig af denna förmån. Då stiftarenas bi- 
drag emellertid utgör 200 mark, hade skattmästaren ansett 
skäligt att från ständiga medlemmarnes fond öfverföra j^tter- 
ligare 100 mark för enhvar af de nytillkomna stiftarena eller 
tillsammans 5,400 mark. Härigenom kommer ständiga medlem- 
mars fond att nedgå från omkring 16,900 mark till 1 1,500 mark. 



Förhandlingar. LV 



Arkivarien anmälde att bärgsrådet John Julins resean- 
teckningar, hvilka Bestyreisen tidigare beslutit utgifva i utdrag, 
numera hade blifvit öfverlämnade till Sällskapet. Med anled- 
uiog häraf beslöts att föreslå att Bestyreisen skulle uppdraga 
åt arkivarien att låta renskrifva manuskriptet i utdrag samt 
att ombesörja utgifningen af reseanteckningarna. 

Ordföranden meddelade att han af Sällskapets ombudsman 
i Upsala, prof. H. Schiick, fått anvisning på en i Nordinska 
samlingen i Upsala universitetsbibliotek befintlig volym, inne- 
hållande bref till Nils Gyldenstolpe, en son till Wexionius. 
Samlingen befann sig nu härstädes. Den innehöll 149 bref, 
(le flesta på latin, några på svenska, flertalet från Samuel Gyl- 
denstolpe till Nils Gyldenstolpe. Brefven behandla till mycket 
stor del familjen Gyldenstolpes enskilda förhåUandeu, men lämna 
äfven bidrag till tidens allmänna historia, isynnerhet univer- 
sitetshistorien. På ordförandens förslag beslöts att till Besty- 
reisen hemställa huruvida icke skäl vore att låta renskrifva 
samlingen för att sålunda möjliggöra en bearbetning af mate- 
rialet för Sällskapets räkning. 

Arvid Hultln. 



Bestyreisens sammanträde den 19 ok- 
tober 1899. 

Till ombudsman i Nykarleby i stället för stadsläkaren 
Alarik Achrén, som bortflyttat från orten, antogs seminarii- 
lektom Gustaf Hedström. Enär ombudsmannabefattningama i 
Forssa och Kexholm genom kommerserådet A. Borgströms och 
doktor O. Helins frånfälle voro lediga, beslöts att göra en för- 
frågan hos godsegaren Ernst Wahren i Forssa och stadsläkaren 
G. Winqvist i Kexholm, huruvida de voro villiga att åtaga sig 
ombudsmannaskapet å nämda orter. 

Enligt Funktionärernas förslag beslöts att skrida till ut- 
gifvande af en ny upplaga af Pehr Kalms arbete „En resa till 
norra Amerika*'. Arbetet skulle utkomma i fyra volymer i det 
mindre formatet i en upplaga af 500 exemplar samt utgifvas 



LVr Förhandlingar. 

under loppet af fyra år. Till utgifvare utsagos prof. F. Elfving 
och amanuensen G. Schauman. Åt utgifvarne uppdrogs att 
ombesörja en biografi öfver Kalm. 

Funktionärernas förslag angående förvaltningen och an- 
vändandet af räntorna å enkefru apotekerskan Maria Lovisa 
Lindemans till Sällskapet numera öfverlämnade testamentsfond, 
utgörande 5,493 mark 33 p:i, godkändes. 

Sedan Sällskapet af aflidne brukspatron A. von Julins 
sterbhus numera fått mottaga manuskriptet till en af bärgs- 
rådet John Julin författad reseberättelse öfver en af honom 
under åren 1815 — 1816 företagen resa till Skandinavien, Tysk- 
land, England, Frankrike och Holland, hvilka reseanteckningar 
Bestyreisen tidigare beslutit publicera i utdrag, uppdrogs åt 
arkivarien att låta renskrifva anteckningarna och utgifva publika- 
tionen i fråga. 

Ordförandens förslag att låta renskrifva en till Sällskapets 
begagnande från Upsala universitetsbibliotek öfversänd volym, 
innehållande bref från Daniel och Samuel Gyldenstolpe m. fl. 
till riksrådet Nils Gyldenstolpe, en son till Mikael Wexionius, 
godkändes. Tillika uppdrogs åt ordföranden att vidtala någon 
person, som vore villig att för Sällskapets räkning bearbeta 
materialet. 

Sällskapets stipendiat, studeranden Alfons Takolander, 
hade inlämnat sina under senaste sommar gjorda uppteckningar, 
innehållande „ Förteckning öfver ortnamn i Saltvik socken på 
Åland** samt åtföljda af nedanstående reseberättelse: 

lieseberättelse f afvifven till Svenska 
Literatursällskapet i Finland af dess sti- 
pendiat för uppteckning af ortnamn inom 
Saltvik socken på Åland sommaren 1899. 

Har härjämte äran ödmjukast inlämna resultatet af min 
i somras för Literatursällskapets räkning värkstälda insamling 
af ortnamn inom Saltvik socken på Åland. Samvetsgrant har 
jag i alt stält mig Sällskapets mig gifna instruktioner till efter- 
rättelse och har jag framföralt vinnlagt mig om noggranhet och 
fullständighet. Under de i instruktionerna upptagna rubrikerna 
— till antalet tillökade med några andra: backar, tåg, vägar, 
notvarp o. s. v. — ha namnen alfabetiskt och enligt föreskrift 



Förhandlingar. ' LVIl 



bya- och hemmaDSvis ordnats samt numrerats i fortlöpande 
följd. Antalet upptecknade namn är 2,496 på inalles 1 19 sidor» 
Svenska landsmålsföreningens ljudbeteckning har blifvit använd. 
Blott därom ville jag gärna anmärka, att u ej betecknar u i 
högsvenska ordet lund, utan har en tydlig dragning åt ö, sär- 
skildt framfor de nasala konsonanterna. I särskilda noter ha 
orsakerna till namnen samt deras betydelse anförts, så ofta 
någon anledning därtill ansetts förefinnas. Namnens ålder där- 
emot har merendels varit svår att få reda på, hvarför jag blott 
sällan varit i tillfälle att angifva den. Ett namn, som i hög- 
svensk dräkt år ståldt inom parentes efter det enligt ljudbeteck- 
ningen nedskrifna, är påträffadt å karta, i egobeskrifning eller 
annat dokument. Detta dokument är alltid det uti noten till 
byanamnet angifna. Där flera dokument i noten blifvit upp- 
räknade, har namnformen inom parentesen blifvit påträffad i 
det dokument, som genom det efter densamma stälda årtalet 
anges. 

Arbetet sjTites i början komma att erbjuda svårigheter. 
Befolkningen intog ställvis en reserverad hållning, misstänkande 
mina namnuppteckningar stå i något slags samband med „ mull- 
vadsarbetet". Denna hållning invärkade t. o. m. stundom menligt 
på framgången af mitt arbete (jfr. t. ex. not ^) på pag. 44). 
Hur bittert det än kunde kännas att så blifVa misstrodd, måste 
det emellertid å andra sid&n ovilkorligen glädja en att erfara 
hora vaken, huru aktsam och försiktig befolkningen var t. o. m. 
i dessa aflägsna bygder. Ett fortsatt utbyte af tankar och litet 
grundligare ömsesidig bekantskap slöto oss ganska snart när- 
mare hvarandra, så att jag vann förtroende och arbetet utan 
men och störingar kunde fortgå och af slutas. — Resan räkte 
från den 28 maj till den 15 juni. — Bromarf, den 27 sep- 
tember 1899. 

Alfons Takolander. 



Samlingen öfverlämnades till granskning åt den senaste 
vår nedsatta komitén för de folkloristiska insamlingarnas an- 
ordnande. 

Sällskapets ombudsman i Vasa, hofrättsrådet K. Åkesson, 
hade anmält att följande nya medlemmar å orten under året 
tillkommit: Ständiga medlemmar: kommerserådet C. J. Hartman 
och fröken Victoria Wallén; Årsmedlemmar: öfverste E. Bruun, 
konsul L. Ceder, handlandena O. Finnilä och C. V. Lahtinen, 
samt ingeniörerna J. E. Salin och J. W. Samberg. 



LVIII • Förhandlingar. 

Enligt underrättelse från ombudsmannen i Kotka hade ä 
orten tolagsbokhållaren O. J. Lundberg och tulluppsyningmannen 
W. Merus tecknat sig som årsmedlemmar i Sällskapet. 

Sedan BestjTelsen genom Sällskapets ombudsman i Borgå, 
professor J. E. Strömborg, vändt sig till pastor B. A. Bein- 
holms sterbhus för att efterhöra, huruvida i den aflidnes literära 
kvarlåtenskap forefans en biografi öfver Arvid Stålarm, hade 
den aflidnes dotter fröken Reinholm numera till arkivarien öfver- 
lämnat pastor Beinholms manuskriptsamling. Enligt arkivariens 
uppgift innehöll samlingen excerpter och utdrag såväl ur trykta 
arbeten som från manuskript, uppsatser och föredrag (fullständiga 
och fragment), anteckningar rörande Flemingska släkten, en full- 
ständig uppsats om Arvid Stålarm, anteckningar angående Pehr 
Adrian Gadd, ätten Creutz, biskoparna Bro vallins och Men- 
nander, ett föredrag om Franzén o. s. v. Samlingarna öfverläm- 
nades till genomgående och granskning åt en komité, bestående 
af herrar R. Hausen, E. Lagerblad och M. G. Schybergson. 

Till Sällskapet hade förärats ^Valda urkunder till Fin- 
lands historia af P. Xordmann*'. Arbetet är trykt med bi- 
drag af Svenska Literatursällskapet. 



Bestyreisens sammanträde den 16 no- 
vember 1899. 

Ordföranden meddelade att den komité, som fått i upp- 
<^g Att genomgå och granska aflidne pastor B. A. Beinholms 
manuskript samling, icke ansett någon publikation ur densamma 
kunna komma i fråga, enär de släkthistorier och uppsatser, som 
samlingen innehöll, stödde sig på ett numera redan antikveradt 
material. Af samma orsak ansåg sig komitén ej häller kunna 
fororda inköp af samlingen. Endast för den händelse att manu- 
skriptsamlingen skulle erbjudas sällskapet som gåfva, föreslog 
komitén, att den skulle mottagas med tacksamhet for att för- 
varas i Sällskapets arkiv. Ät arkivarien uppdrogs att härom 
korrespondera med fröken Reinholm i Borgå. 



Förhandlingar. LIX 

Vidare meddelade ordföranden att han vidtalat doktor 
Til. Dillner, som åtagit sig att ombesörja renskrifningen och 
kollationeringen af den Gyldenstolpeska brefsamlingen för ett 
arvode af 3 mark per ark. Däremot had^ doktor Dillner ännu 
ej med säkerhet kunnat förbinda sig att bearbeta materialet 
för Sällskapets räkning. 

Statsrådet £s tian der meddelade att de af Sällskapet in- 
lösta exemplaren af den nya upplagan af dr Wolrad Eigen- 
brodts tysk» öfversättning af ^Fänrik Ståls sägner** numera 
hade anländt. Af den inlösta upplagan hade enligt öfverens- 
kommelse 100 exemplar af förläggaren distribuerats till tid- 
skrifter och tidningsredaktioner i olika delar af världen. Be- 
träifande användningen af de återstående 400 exemplaren föreslog 
herr Estlander, att ett exemplar skulle tillsändas enhvar af de 
personer, som undertecknat den internatiouella adressen i Tysk- 
land, Österrike, Schweiz, Holland och Ungern, enär bekant- 
skapen med Hunebérgs diktning hade varit en af de faktorer, 
som medvärkat till åvägabringande af en gemensam adress från 
det bildade Europa till förmån för Finland. Adressen hade 
undertecknats af 189 tyskar, 38 österrikare, 100 från Schweiz, 
39 holländare och 30 ungrare, eller sammanlagdt i dessa länder 
af 396 personer. Förslaget godkändes enhälligt af Bestyreisen 
och uppdrogs åt arkivarien att ombesörja distribueringen af 
exemplaren, hvilka skulle åtföljas af en af Ordföranden och 
Sekreteraren undertecknad trykt tillegnan, hvartill förslag upp- 
gjorts af statsrådet Estlander. 

Professor C. von Bonsdorff, som närvar vid samman- 
trädet, anmälde till tryckning i „ Förhandlingar och Uppsatser*' 
en längre afhandling om ^^Åbo akademis förvaltning från dess 
stiftelse till stora ofreden". Förf. redogjorde för arbetets plan 
och för hufvuddragen af uppsatsens innehåll. 

Doktor P. Nordmann föreslog att Bestyreisen skulle 
vända sig till bibliotekarien Emil von Qvanten med en för- 
frågan, huruvida han vore villig att träda i literär förbindelse 
med Sällskapet. Sedan förslaget understödts af frih. R. von 
Willebrand och statsrådet Estlander, beslöts att aflåta en skrif- 
velse i antydt syfte till bibliotekarien von Qvanten. 

Till ^Förhandlingar och Uppsatser" anmäldes af ordfö- 



LX Förhandlingar. 



randen en uppsats „ Anteckningar om och ur hand skiif terna till 
J. L. Runebergs lyriska dikter" af professor W. Söderhjelm. 
I uppsatsen skulle bl. a. meddelas s&väl tidigare otrykta dikter 
af skalden som varianter till de trykta dikterna. 

Sedan Kejs. senaten numera afgifvit den förklaring, som 
Sällskapet begärt angående vilkoren för bortgifvandet af statens 
literära pris, ehuru officielt meddelande därom ännu ej hade 
ingått, föreslog Ordföranden att Bestyreisen skulle skrida till 
val af tre medlemmar och två suppleanter i den gemensamma 
delegationen för uppgörande af förslag till premiering. Då 
emellertid flere af de föreslagna afsade sig uppdraget, uppsköts 
valet till nästa sammanträde. 

Sekreteraren anmälde till publikation i „ Förhandlingar 
och Uppsatser** en kortare uppsats om „Ernest Gestrinius, en 
finsk vitterlekare från stora ofredens tid". 

På förfrågan af nyländska afdelningens kurator, frih. de la 
Chapelle, huruvida afdelningen i den närmåste framtiden kunde 
påräkna att fk lyfta den återstående hälften af det trycknings- 
bidrag af J,000 mark, som af Bestyreisen tidigare beviljats 
för sammelvärket Nyland V, beslöts att undeiTätta kurator, att 
medlen skulle utanordnas, så snart arbetets senare del utkommer 
från trycket. 

Till Sällskapets ombudsman i Kexholm antogs stadsläkaren 
Gustaf Winqvist, som förklarat sig villig att mottaga uppdraget. 

Anmäldes att medicine licentiaten B. Lönnqvist inträdt 
som stiftande medlem af Sällskapet. 

Rektor E. Lagus, som redan tidigare i Sällskapets skrifter 
framkastat tanken på grundläggandet af ett Runebergs museum, 
föreslog att Sällskapet nu, då det befinner sig under eget tak, 
skulle skrida till förvärkligande af denna tanke. Det blifvande 
Runebergsbiblioteket borde främst innehålla originala manu- 
skript till skaldens arbeten, vidare exemplar af hans i tryck 
utgifna värk, öfversättningar af desamma till finskan och främ- 
mande språk, arbeten och uppsatser om Runeberg, planscher 
och musikalier samt annat, som kunde bidraga till kännedom 
om skalden och hans värk. För planens realiserande föreslog 
herr Lagus tillsättandet af en kommission samt hemstälde om 
ett anslag för bestridande af kostnaderna. 



Förhandlingar. LXl 

Förslaget godkändes enhälligt af Bestyreisen och beslöts 
att på nästa sammanträde tillsätta en kommission för företagets 
realiserande. 

På förslag af arkivarien beslöts, att Svenska riksarkivet 
i Stockholm skulle erhålla ett gratis exemplar af Sällskapets 
skrifter. 

Sekreteraren i delegationen för de vetenskapliga och lite- 
rära sällskapens hus, prof. A. O. Kihlman, hade anhållit att 
Sällskapet for undvikande af kollision med öfriga föreningar 
tur hvarje kalenderår skulle på förhand bestämma sina mötes- 
dagar. Best}Telsen beslöt att tillmötesgå denna anhållan och 
uppdrog åt sekreteraren att lämna prof. Kihlman uppgift å 
mOtesdagama under instundande år, h vilka såvida kollision icke 
möter, skulle fastställas till första torsdagen efter den 15:de i 
hvarje månad. 

Arvid Hultin. 



Bestyreisens sammanträde den 18 de- 
cember 1899. 

Från Ecklesiastikexpeditionen i Kejs. senaten hade Säll- 
skapet fått mottaga följande svarsskrifvelse : 

TUl Svenaka Litei-atuj-sällskajyet i Finland. 

Uti en till Kejserliga senaten inlämnad skrift har Besty- 
relsen för Literatursällskapet — sedan Ecklesiastik Expeditionen 
uti skrifvelse för den 6 februari 1899 i anledning af nådiga 
brefvet af den 23 februari 1898 och senatens beslut af samma 
dag anmodat Literatursällskapet att i samråd med Finska Li- 
teratursällskapet uppgöra och till Kejserliga senaten insända 
ett förslag till premiering af i landet under år 1898 på svenska 
eller finska språket utkomna skönliterära arbeten, — framhållit 
att redan bland de af bägge Literatursällskapen för bedömande 
af 1896 och J897 års skönliteratur tillsatta delegerade olika 
meningar försports beträffande rätta betydelsen af uttrycket 
^i landet utkomna originalarbeten ^, i det att en del ansett att 
till premiering kunde föreslås endast på inhemskt förlag ut- 



LXI I Förhandlingar. 



komna arbeten, hvilket skulle hafva till påföljd att en icke 
ringa del af landets skönliteratur uteslötes från prisbelöningen,^ 
enär en del af författare på svenska språket, för vinnande af 
större spridning åt sina arbeten, låta deaamraa utkomma i Sverge 
på svenskt förlag; i anledning hvaraf Best3rrelsen för Literatur- 
sällskapet i underdånighet anhållit om förklaring därhän, att 
vid uppgörandet af förslag till premiering, äfven sådana arbeten 
finge tagas i betraktande, som, ehuru på utländskt förlag ut- 
gifna, författats af inhemska författare och i den inhemska bok- 
handeln blifvit tillgängliga för allmänheten. 

Då Kejserliga senaten denna dag till behandling förehade 
detta ärende, har Kejserliga senaten funnit beslutet af den '2'2 
februari 1898 tydligt och klart däruti att vid premiering af 
skönliterära arbeten endast de på finskt förlag utkomna kunde 
tagas i betraktande, hvarför Bestyreisens för Literatursällskapet 
framställning icke föranledt till någon vidare åtgärd från Kej- 
serliga senatens sida; hvilket Ecklesiastik Expeditionen, jemlikt 
Kejserliga senatens beslut, får Svenska Literatursällskapet till 
kännedom härigenom meddela. 

J, G. Sohlman. 

J, N. Bärnlimd. 



Arkivarien meddelade att han i enlighet med Bestyreisens 
beslut värkstält distribueringen af „Fänrich Stahls Erzählungen** 
till undertecknarena af den internationella adressen i Tyskland, 
Österrike-Ungern, Schweiz och Holland. — Då af den inlösta 
upplagan ännu återstodo 36 exemplar, beslöts att sända arbetet 
äfven till undertecknarena af adressen i Belgien. 

Sekreteraren uppläste flere tacksägelseskrifvelser, hvilka 
ingått i anledning af gåfvans emottagande. Äfven Ordföranden 
hade f&tt mottaga ett antal skriftliga tacksägelser. Samtliga 
dessa äfvensom framdeles måhända inkommande tacksägelser 
skulle förvaras i arkivet i en särskild kartong. 

För att vidtaga nödiga åtgärder för realiserandat af det 
på senaste möte fattade beslutet om grundläggandet af ett 
Runebergs museum nedsattes en kommission och utsagos till 
medlemmar af densamma förslagsställaren rektor E. Lagus, 
arkivarien lektor E. Lagerblad och artisten Th. Waenerberg. 
Kommissionen egde inkomma till Bestyreisen med förslag i 
saken och äska nödiga anslag för ändamålet. 



Förhandlingar, LXIII 

Rektor E. Lagus uppläste följande utlåtande och förslag: 

Till Bestyreisen för Svenska Literatursällskapet 

Utsedda att afgifva betänkande i anledning af stipendiaten 
Alfons Takolanders till Sällskapet inlämnade „ förteckning öfver 
ortnamn inom Saltvik socken**, ha undertecknade äran framhålla; 

1) att deitetid herr Takolander egnade åt ifrågavarande 
forskningar var nog knapp, i det hela resan varade endast 19 
dagar, hvilken omständighet helt visst varit en af orsakerna 
till forteckningens påtagliga ofullständighet; 

2) att stipendiaten icke alltid, då orsak förefunnits, sökt 
utreda orsakerna till resp. namn och deras betydelse; 

3) att ljudbeteckningen icke är konsekvent, icke häller 
städse riktig; 

4) att herr Takolanders inlämnade „ förteckning" således 
icke kan anses vara på ett tillfredsställande sätt uppgjord. 

Pör öfrigt önska undertecknade uttala, att för framtiden 
Sällskapets stipendiater borde få lyfta tre fjärdedelar af det 
dem beviljade stipendiet vid anträdandet af resan, den åter- 
stående fjärdedelen först sedan de insända samlingarna af resp. 
granskare Uifvit godkända. För handläggning af samtliga frå- 
gor rörande insamlandet af folkloristiskt, etnografiskt och lin- 
fi^vistiskt material synes det nyttigt, att Bestjrrelsen hvarje år på 
janaarimötet skulle tillsätta en komité, bestående af förslagsvis 
5 personer, hvilken égde att uppgöra förslag till arbetsprogram 
för året, utarbeta instruktioner för Sällskapets stipendiater, granska 
och afgifva utlåtande öfver inkommet material och i allmänhet 
bevaka Sällskapets intressen på ifrågavarande områden. Stipen- 
dierna borde för framtiden anslås lediga på mötet i februari, 
ansökningarna inlämnas till komitén före den 10 april och be- 
slut om stipendiernas fördelning i regeln fattas på Bestyreisens 
sammanträde i april. 

Helsingfors den 19 december 1899. 

Ä. O. Freudenthal. E. Lagus. 

Reinh. Hatisen. Hugo Bergroth. 

Förslaget att på januarimötet hvarje år skulle tillsättas 
en folkloristisk komité, bestående af fem personer, godkändes- 
Till denna komité skulle hänskjutas samtliga frågor rörande de 
folkloristiska, etnografiska och ling vis tiska insamlingarna, och 



L X I v Förhandlingar. 



egde komitén att till Bestyreisen inkomma med förslag angå- 
ende arbetsprogram för hvarje år, om stipendiers lediganslående 
och vilkoren för deras bortgifvande m. m. 

Till medlemmar i den gemensamma delegation, som i samråd 
med Finska Literatursällskapets delegerade hade att uppgöra 
och till Kejs. senaten insända förslag till premiering af i landet 
under år 1898 på svenska eller finska språket utkomna skön- 
literära arbeten utsagos professor Ivar Heikel, rektor Ernst 
Lag US och magister Arvid Mörne samt till suppleanter sekre- 
teraren amanuensen Arvid Hultin och magister Emil Hassel- 
blått. Dessa delegerade befullmäktigades att besluta i Besty- 
reisens namn. Det uppgjorda förslaget skulle emellertid före- 
dragas för Bestyreisen ocb af densamma insändas till Kejs. 
senaten. 

Enär Sällskapet vid nästa årsmöte eger att utgifva tvänne 
pris, nämligen Sällskapets eget pris å ^,000 mark för skön- 
literära arbeten, tillkomna under treårsperioden 1897 — 99, samt 
ett af Ständerna ur Längmanska fonden anslaget pris å 2,000 
mark för literära arbeten, som utkommit efter år 1896, beslöts 
att tillsätta en prisnämd för att till Bestyreisen inkomma med 
förslag om de båda prisens bortgifvande. Till medlemmar af 
prisnämden utsagos statsrådet C. G. Estland er, professorerna 
F. Elfving och M. G. Schybergson, sekreteraren amanuensen 
Arvid Hultin och frih. K. v^n Willebrand. 

Sekreteraren tillkännagaf att biblioteksamanuensen doktor 
Ewert Wrangel i Lund hade anhållit om plats i Sällskapets 
^Förhandlingar och Uppsatser*' för ett meddelande rörande den 
af Sällskapet utgifna publikationen „En samling öfversätt- 
ningar från romerske och franske skalder**. Doktor Wrangel 
hade nämligen funnit att en stor del af nämda öfversättningar 
redan oftentliggjorts tydligen från samma manuskript som nu 
begagnats, men långt innan detta kom till Finland. — Det 
utlofvade meddelandet vore snarligen att förvänta. 

På uppdrag af Bestyreisen hade de ordinarie mötesdagama 
under nästa kalenderår faststälts af sekreteraren, som därom 
äfven underrättat sekreteraren i delegationen för de veten- 
skapliga och literära sällskapens hus. Mötesdagarna komme 
att blifva den 18 januari, 22 februari, 22 mars, 19 april, 17 



Förhandlingar. LXV 



maj, 20 september, J8 oktober, 22 november och 20 december 
år 1900. 

Sällskapets ombudsman i Jakobstad, stadsläkaren Gustaf 
Borg, hade på grund af hög ålder önskat afgå med innevarande 
års utgång och till sin efterträdare föreslagit tullförvaltaren F. 
W. Englund. Beslöts att i bref fråga herr Englund, huruvida 
han vore villig att mottaga uppdraget. 

Enligt anmälan af skattmästaren hade till stiftande med- 
lem af Sällskapet öfvergått hofrådet W. Westzynthius. Såsom 
årsmedlemmar hade antecknat sig herr Hemming Stadius i 
Tavastehus, bryggmästaren Napoleon Orell i Åbo, fröken Anna 
Strömborg i Borgå och järn vägsbokhållaren Severin Salovius 
i Lojo. 

Professor C. von Bonsdor ff hade anmält för arkivarien , 
att den af honom till nästa häfte af ^Förhandlingar och Upp- 
satser*^ atlofvade uppsatsen om „Åbo akademis förvaltning^ 
icke hinner blifva färdig inom den utsatta tiden. Med anled- 
ning häraf beslöts att i stället i „ Förhandlingar och Uppsatser^ 
ofTentliggöra geheimerådinnan Agata Eleonora Falcks dagboks- 
anteckningar från slutet af förra och början af detta sekel. 

Arvid Hultin. 






^.w- 



De sedliga och religiösa Idéerna i Z. Topellus' 
diktning för barn. 

Föredrag Tid Svenska literatursällskapets årsniOte den 5 febrnari 1899. 



Hvilken betydelse man än må tillägga ärftliga anlag 
och medfödda böjelser, så skall det dock aldrig kunna 
förnekas, att de förhållanden i hvilka en människa växer 
upp och de intryck hon därunder får emottaga utöfva ett 
mäktigt inflytande på hennes själs daning och i hög grad 
bidraga att göra henne till hvad hon sedan är eller blir. 
Det torde icke häller vara något alldeles sällsynt, att redan 
till åren komna individer stundom emottaga så kraftiga 
intryck från ett eller annat håll, att förefintliga karaktärs- 
drag utplånas, under det nya, hittils okända sådana träda 
fram; och detta äfven om man frånser den omskapande 
förmåga den kristna religionen med sin kraft ofvanifrån 
är i besittning af. Om det nu förhåller sig på antydda 
satt, af huru mycket större betydelse måste då icke den 
invärkan vara, som under barndomens och ungdomens 
dagar äger rum, den invärkan som kommer människan till 
del, då sinnet är mest mottagligt och hjärtat ännu vekt, 
då vanan ännu icke hunnit trycka sin förslöande stämpel 
på individen. Men det är icke blott människans större 
emottaglighet för intryck under lifvets tidigare dagar som 
är af betydelse, utan äfven den omständighet att dessa 
intryck tränga djupast och bevaras längst. 

Under alla tider hafva uppfostrare varit medvetna 
om sin plikt att gifva åt barnen det bästa möjliga, som 
stått dem till btids, för att på detta sätt bidraga till släktets 
ntveckling och förädling. Men under alla tider hafva äf- 



De sedliga och religiösa idéerna i 



ven, trots den bästa vilja och de allvarligaste uppsåt, 
många misstag skett och i följd däraf en förvridning in- 
trädt, i st. f. att utvecklingen skulle försiggått jämt och 
normalt. Och man torde icke misstaga sig, ifall man an- 
tager, att hufvudorsaken till felstegen sammanhänger med 
bristande insikt beträffande barnanaturens kraf, med oför- 
måga att sänka sig till barnets egendomliga ståndpunkt. 

Det föredöme, som utgår från föräldrar och andra 
barnen nära stående personer, spelar själffallet den vik- 
tigaste roll vid uppfostran. Men af betydelse äro äfven 
de intryck, hvilka möta barnen från yttre företeelser; och 
ringa är icke häller den invärkan som på dem utöfvas 
från sagans och den enkla berättelsens värld. Man hai- 
nästan svårt att tänka sig ett barn växa upp utan att vara 
i tillfälle att lyssna till sagor och berättelser. Åtminstone 
ligger den tanken nära till hands, att en. sådan vanlottad 
varelse under hela sitt lif nödgades bära på någon andlig 
brist, förorsakad däraf. Men goda, d. v. s. ändamålsenliga 
barnsagor plockas icke öfveralt. Att gifva upphof till så- 
dana, därtill fordras en särskild gåfva, därtill äro många 
betingelser af nöden. En framstående författaretalang är 
icke nog. Här måste finnas sinnets ädelhet, hjärtats renhet. 
Här måste ytterligare finnas förståelse af och kärlek till den 
värld, uti hvilken barnen lefva och hafva sin varelse. Att 
tala till barnen så, att de värmas för alt skönt och stort 
och godt i tillvaron, att deras späda hjärtan vinnas för 
ljusets värld, det är en Guds gåfva af så sällsynt be- 
skaffenhet, att folkslag gifvas, hvilka med hänsyn därtill 
måste anses ganska vanlottade. Rikt är dock i detta af- 
seende det finska folket, som fostrat en Zacharias Topelius, 
bland hvars hterära skatter en omfattande bamliteratur 
intager det ingalunda minst viktiga rummet, likasom denna 
del af hans författarevärksamhet kan täfla med det bästa 
världsliteraturen i detta afseende frambragt. 

När Topelius framträdde såsom författare för barn, 
saknade han icke helt och hållet föregångare uti vårt land. 
Den mest betydande i detta afseende är den på så många 
områden värksamme biskopen i Åbo Jakob Tengström. 



Z. Topelius^ diktning för barn. 



Redan år 1795 utgaf han „Läseöfning för mina barn", 
hvilket arbete, egentligen motsvarande en Abc-bok, inne- 
håller en ganska stor mängd fabler och sedelärande be- 
i-ättelser m. m. Af större betydelse uti nu antydt afse- 
ende är dock hans „Tidsfördrif för mina barn**, som första 
gången utkom 1799 och innehåller närmare ett hälft hundra 
berättelser för barn med här och där inströdda enkla 
och tilcka verser. Det kan icke vara utan intresse att 
med några ord beröra Tengströms sätt att berätta för 
barn, då han ju måste anses såsom en föregångare till 
Topelius på detta område. 

Man kan säga, att Tengström indelar de barn han 
låter uppträda i sina berättelser i två hufvudgrupper : barn 
med goda egenskaper och barn med dåliga sådana. Där 
finnas altså barn, som äro lydiga sina föräldrar, medlid- 
samma och barmhärtiga, som äro uppriktiga och höfliga, 
snygga och ordentliga. Där finnas äfven sådana, som äro 
fåfänga, själfkloka och grymma, lögnaktiga och otacksamma, 
mera fallna för lek än allvar, mörkrädda o. s. v. De goda 
barnen känna sig alltid lyckliga och hafva framgång i alla 
sina förehafvanden. De onda åter få snart nog skörda de 
bittra frukterna af sin ondska, och på denna väg ledas de 
vanligen till att blifva bättre. 

Genom samtliga berättelser går ett utprägladt mo- 
raliserande drag, kännetecknande för tiden öfver hufvud. 
Detta sträfvande att moralisera framträder stundom redan 
i berättelsernas titlar. Så har t. ex. den första berättelsen 
i Tidsfördrif öf verskrif ten : „Barn böra alltid och gärna 
lyda sina föräldrar**. Men då nämda drag är genomgående 
och starkt framträdande, ja alt behärskande, så ger det 
åt samlingen i dess helhet någonting tröttande och en- 
formigt. 

Egentliga sagor med sina vanliga företeelser af jättar 
och troll, sina häxor och feer anti-äffas alldeles icke. Och 
t^ndast uti fablerna uppträda djuren talande. Det ligger 
öfver det hela en nykter förståndighet; alt förlöper under 
naturhga förhållanden; stoffet utgöres af företeelser från 
det alldagliga Lifvet, särskildt från hemmets värld; fantasin 



4 De sedliga och religiösa idéerna i 

får aldrig makt öfver författaren, och barnens fantasi blir 
därför icke häller i nämnvärd mån berörd. Men på ett 
särdeles enkelt och målande sätt framski-ider berättelsen. 
När arbetet först framträdde, emottogs det med rätt stor 
tillfredsställelse, och under ganska lång tid har detsamma 
haft läsare ibland den unga generationen*). Säkeiiigen 
förmå äfven sådana berättelser framkalla intresse hos bar- 
nen, åtminstone hos en del af dem, om de också lämna 
många sidor af barnens im-e värld oberörda och i längden 
måhända trötta. Stor är i alla fall den olikhet, som före- 
finnes mellan den Tengströmska barnliteraturen och To- 
pelii sagor och berättelser; ja, de bilda i vissa afseenden 
fullkomliga motsatser till hvarandra. Detta skall äfven 
framgå vid en redogörelse för några af de drag, som 
känneteckna Topelii sagor. 

Ar 1865 begynt e Topelius samla sina sagor till ett 
omfattande värk, som under den gemensamma titeln Läs- 
ning för barn småningom såg dagen, den ena delen efter 
den andra. Detta sagovärk, af hvilket år 1896 åttonde 
delen utkom och som i sig upptagit icke allenast de uti 
fyra skilda häften tidigare framträdande sagorna, utan 
äfven de sagor hvilka ingått i barntidningarna Eos, TroU- 
sländan och Nya troUsländan omfattar altså det väsent- 
ligaste af hvad Topelius på detta område författat. 

Mångskiftande är innehållet af detta omfångsrika 
värk. Från vidt skilda områden är materialet hopsaroladt : 
från naturen och historien, från mytologin och folksagan, 
från det alldagliga lifvets och den egna lifserfarenhetens 
fält. Och detta material har sedan ombildats och om- 
formats till mycket olika företeelser, alla afsedda att vara 
njutbara för barnen. Här finnas betraktelser och utlägg- 
ningar, berättelser och sagor, här finnas små dikter och 
visor, här finnas slutligen s. k. lekar eller dramatiserade 



*) So M. G. Schybergsons omfattande och intressanta lefnadsteck- 
ning Ofver Jakob Ten^trOm, som föregår en samling i urval af Teng- 
strOms vittra skrifter, bland hvilka äfven upptagits utdrag ur de of van 
nämda för barn afsedda böckerna. Tom. XLI af Skrifter utg. af Sv. 
Uteratursällskapet i Finland. 



Z, Topelius^ diktning for ham, •*> 



uppträden. Det är en mångfald och rikedom som i sanning 
är förvånansvärd. Att Tengström hämtat stoffet till sina 
berättelser hufvudsakligast blott från ett område är redan 
antydt. Därmed sammanhänger, att den form han gifvit 
sina berättelser, också om man fasthåUer det jämförelsevis 
begränsade omfånget, på långt när icke är så omväxlande. 
Det får icke döljas, att i denna Topelii samling af 
sagor och berättelser äfven anträffas några stycken, hvilka, 
om de också icke böra betecknas såsom i egentlig mening 
olämpliga för barn, dock äro af den beskaffenhet, att bar- 
nen torde hafva bra litet gagn och än mindre fröjd af 
desamma. Till deras antal kan då räknas t. ex. den alle- 
goriska sagan Lilla Oenius, hvars andemening måste anses 
ligga betydligt öfver barnens uppfattningsförmåga. Likaså 
är idén något oklar uti vissa fantastiska berättelser, som 
t. ex. Unda Marinas silfverskåL Det kan äfven sättas i 
fråga, om barnens intresse skall kunna afvinnas för sådana 
stycken som t. ex. Bärplockershariy med hvilken något en- 
formiga monolog hela samlingen begynner. De religiösa 
betraktelserna Elisa och Nineve hade utan tvifvel varit 
mera på sin plats annanstädes än uti en samling sagor 
och berättelser. Stundom blir äfven Topelii fantasi så 
öfversvallande och hans af denna fantasi burna egendomliga 
natursymbolik så djärf, att det är föga troligt, att vanligt 
utrustade barn värkligen kunna tillgodogöra sig sådana 
sagors innehåll. Till dylika öfverdrifter skulle den nyktre 
Tengström aldrig gjort sig skyldig. Där kan nog uti dessa 
Topelii sagor finnas partier, som äro fullt njutbara, men 
betraktade uti sin helhet äro de altför svamlande och öfver- 
spända. Detta är t. ex. fallet med sagan Luftslotten, i 
hvilken bl. a. äfven ingår en tanke, som ofta möter läsaren, 
den nämligen att barnen hafva ett så öppet öga för na- 
turen, att de därur kunna läsa fram nästan hvad som hälst, 

hvilken tanke ju nog har ett visst relativt berättigande, 

om den också lätt kan leda till öfverdrift. 

Men frånser man de få stycken af nu berörda slag, 

som ingå i samlingen, så kan man knappast tänka sig en 

lämpligare och mera omväxlande literatur för barn än den 



De sedliga och religiösa idéerna i 



som här erbjudes. Till barnens värld hörer nu en gång 
för alla troll och jättar, luftkonungar och hafskonun- 
gar, häxor, feer och dylikt, än representerande den goda 
makten i tillvaron, än den onda; och det vore sannerligen 
mer än puritanskt att vilja förvisa dyUka storheter ur 
barnens sagoliteratur. Tids nog försvinna för det klarnade 
medvetandet dessa dimgestalter, men de hafva dä måhända 
kvarlämnat i själen en bottensats af sanna föreställningar. 
Att Topelii sagor äro rika på dylika företeelser behöfver 
icke särskildt framhållas, likasom det redan blifvit på- 
pekadt, att Tengström helt och hållet undviker dem. 
Stundom ger dock Topelius saken den vändningen, som 
om, då sådana personligheter uppenbarat sig för någon, 
alt sedan visat sig vara blott en dröm. Men man kan 
fråga sig, om icke en dylik upplösning af sagan är egnad 
att förminska intresset för densamma hos de små läsarena. 
I Topehi diktning öfver hufvud framträda drag, hvilka, 
tillämjiade på det slags literatur, hvarom nu är fråga, där 
blifvaf fullt på sin plats. I alt som möter lians blick, det 
må vara stort eller litet, det må vara växt eller djur, 
innelägger han ett personligt lif; alt utrustar han med 
egenskaper och lifsyttringar, med tankar och känslor, som 
endast tillhöra personhga väsenden. Men ett sådant be- 
traktelsesätt är ju äfven utmärkande för barnets uppfatt- 
ning. Den obetydligaste träbit, det enklaste naturföremål 
är för detsamma en kär vän, en varelse som det omhuldar, 
stundom med en rörande ömhet. När TopeUus i sina sagor 
slagit in på denna stråt, såsom han ofta gör, dä följa 
barnen villigt med, då förstå de honom så väl. Det före- 
faller, som om sagoberättaren här vore i sitt rätta element, 
som om han i detta afseende så väl skulle förstå barnens 
syn på tingen och kunna drömma sig in i deras rika värld; 
ja, det är nästan som om han själf under hela sitt lif 
aldrig kommit helt och fullt bort från denna underbara 
värld och dess öfveralt framträdande lefvande företeelser. 
Med en sådan fantasivärld ville Tengström själffallet hafva 
intet att göra: det hade säkerligen synts honom altför 
romantiskt. 



2r. Topelius* diktning for barn. 



Men knappast mindre borde barnen anslås af de enkla, 
tilltalande berättelser ur historien eller lifvet, i hvilka på 
ett helt naturligt sätt förtäljas drag ur någon framstående 
[)ei-sonligliets lifshistoria eller ur ett vanligt människobarns 
iipplefvelser. Dylika berättelser ärc visserligen icke till 
antalet de (övervägande, men altför få äro de ej häller; 
pä ett värdigt sätt fylla de sin plats i samlingen. 

För Topelius, likasom för barnet, är tillvaron af en 
öfvernaturlig värld med reella företeelser någonting all- 
deles naturligt; uti hans lifsuppfattning ingår intet tvifvel 
[»å religionens sanningar. Han tror såsom barnet tror. Det 
underbara är icke för honom något ouaturhgt eller natur- 
vidrigt. Det är visserligen öfvematurligt, men det öfver- 
naturliga är det naturliga i en högre mening, om också 
den mänskliga tanken icke kan utgrunda detsamma, emedan 
det tiUhör en högre värld. På ett varmt och lefvande 
sätt far det religiösa momentet spela in i många af Töpelii 
sagor och berättelser; och när detta sker, så rörer sig 
framställningen på ett område som ingalunda är främmande 
för barnen, utan fast mera ligger dem mycket nära. 

När Topelius skrifver för barn, är han, om någon, 
medveten om det oändliga ansvar som därmed är för- 
knippadt. Den ängel, som uppmanade honom till ett så- 
dant väi-f, hviskade äfven i hans hjärta: „Af dig själf 
formar Du intet, men bed om kraft från höjden; se, då 
är värket ej mera ditt, utan Hans som dig sändt och som 
är stark i de svaga". (Förordet till del. H). Att barnen 
hafva en medfödd rättighet att endast få emottaga livad 
som är rent, upphöjdt och godt, stod för Topelius såsom 
den mest dagsklara sanning. Öfver alt livad han skrifvit 
och särskildt öfver hvad han skrifvit för barn hvilar därför 
en renhetens och kyskhetens anda, ett skimmer af upp- 
höjd idealitet. Och detta framträder icke såsom något, 
till hvilket han nödgats arbeta sig upp och som i följd 
däraf vore sökt eller tillkonstladt, utan hvad han med- 
delar flödar fram ur ett barhafromt hjärta. Men alt detta 
hindrar å andra sidan icke det ystraste skämt och det 
mest uppsluppna stoj, den gladaste lek och det muntraste 



8 De sedliga och religiösa idéerna i 

skratt att bryta sig igenom och komma till fullt herravälde. 
Måhända har ingen i samma mån som Topelius kunnat 
förena allvar ocli glädje, de djupaste sedliga och religiösa 
idéer med barnsliga upptåg och harmlösa äfventyr af alla 
slag. Det är detta som gör, att Topelii sagor aldrig blifva 
tråkiga. 

Topelius är icke någon vän af för mycket sedelära i 
barnböcker eller en sedelära, som framträder lik en på- 
klistrad skylt. „Växer hon icke fritt ut ur berättelsen 
själf — hvilket är det lyckligaste — så må hon åtminstone 
kläda sig i en så lefvande gestalt, att saken, icke förma- 
ningen kan tagas i med händerna". Så säger han själf i sitt 
förord (del I) till Onkel Adam, hvilket förord i många af- 
seenden är upplysande beträffande Topelii uppfattning om 
barnen, deras uppfostran och den literatur som för dem är 
lämplig. Men det är äfven, som om Topelius, då han uttalar 
sig på detta sätt, skulle tänka på sådana moraliserande 
barnberättelser som de af Tengström och andra författade. 
Härmed är dock icke sagdt, att Topelius själf alltid i detta 
af seende kunnat fasthålla de principer han uppstält. Men 
ganska sällsynta undantag äro dock sådana sagor, i hvilka 
icke den sedelärande tanken bra nog omedelbart träder 
en till möte och det just på sådant sätt som de citerade 
orden gifva vid handen, att Topelius önskat att detta 
skulle ske. 

Men hvilka äro då de sedliga och religiösa idéer 
dessa sagor och berättelser innesluta och som måste vara 
af den största betydelse för det unga släktets utveckling? 

Många hos barn och ungdom förekommande fel och 
lyten upptagas till lämplig behandhng uti sagorna. Hvem 
känner icke det hos gossar ofta framträdande storordiga 
modet, då ingen fara är för handen! Valter kunde icke 
nog prisa sin djärfhet, när han gick ut att jaga vargar, 
men hvilken ömklig gestalt framställer han icke sedan, då 
han under högljudda rop flj^r undan den förmenta vargen, 
som är ingen annan än hans egen beskedliga Caro. En 
mera skrattretande skildring än denna, som ingår uti den 
ypperliga serien Välters äfventyr, kan man knappast läsa. 



Z, Topelius* diktning för barn. 



Uti den icke mindre muntra dialogen Axel och Stina fram- 
träder skolgossens skryt öfver sin stora lärdom i förhål- 
lande till den i bokvetande okunniga, men i det praktiska 
lifvets värf förfarna tjänarinnan. Det gick icke häller Axel 
bättre än A''alter: han hanmade till slut med alla sina 
vetenskaper i Stinas ullkorg. Och den lärde Hegesippus 
åter, han som mest alltid hade snufva, för att han alltid 
gick i palta och galoscher, och som under sin exkursion 
i skogen såg en dufhök slå ned på en ekorre, men med 
ledning af sin medhafda bok kom till det resultat, att 
en näktergal slagit ned på en flodhäst, han fick sedan lida 
så mycket för sin opraktiskhet och bortkommenhet, att 
man nästan tycker det vara synd med honom. Men med 
denna berättelse — En lärd gosse^ såsom den kallas — 
har Topelius äfven velat gissla hela vårt nuvarande skol- 
väsende med dess, enligt hans förmenande, ensidiga in- 
tellektualistiska riktning och dess brist på hänsyn för det 
alldagliga lifvets kraf. 

Ofömöjsamheten hos barn får äfven sitt straff i sa- 
gorna. Fredrik och Lotta, hvilka knotade öfver att de 
fått för litet julklappar, fördes till trollens jul, hvarest de 
trakterades med isbitai-, drakblod och tordyfvelsskal (Trol- 
lena jul). Och Lilli, som var missnöjd med sin korta näsa 
fick till straff därför en så lång näsa, att alt folket glodde 
[)å henne som på ett spektakel (Sagan om Lillis näsa). 

Grundtanken i sagan om Kyrhtuppen kan kortast 
sagas vara den som funnit sitt uttryck i ordspråket : „hög- 
mod går före fall". Och i sagan Björkens stora planer under 
mössöronstiden gisslas fåfängan och den falska ärelystnaden. 
I björkens planer „var fåfänga; därför måste han lida stor 
smälek. Där var falsk ärelystnad; därför måste han dö 
hört från sig själf och lämna sin ära åt ett efterkommande 
släkte. Men där var också ett okufligt hopp på framtiden, 
som ingen smälek kunde förkrossa, och därför fick han en 
framtid, fastän ej som han trodde". Jämväl sådana spe- 
ciella olater som snålheten (Den bättre vägen) och oordent- 
ligheten (Jennys förmaningar) utmålas i sagorna, de unga 
till varning. Dessa sagor blifva sålunda likasom speglar, 



10 De sedliga och religiösa idéerna i 



inför hvilka de unga ställas; och det vore besynnerligt, 
om icke mången af dem på denna väg upptäkte ett och 
annat fult drag och blygdes däröfver. 

Men det är själffallet icke blott fel och lytena som 
framställas i sagorna; äfven goda och tilltalande drag ut- 
målas, de små läsarena till föredömen. I sagan om den 
fattiga vallgossen Sikku, som lefde under Karl XII:s dagar, 
uppvisas de välsignade följderna af att stå vid sanningen 
trots alla lockelser till lögn och trots de olyckor, i hvilka 
man till en början kan råka. Samma lärdom gifva oss 
äfven de två fattiga barnen Matte och Maja i vinterleken 
Måne Klara, 

Konungen i rika Arabien fick, efter många bittra 
erfarenheter, lära sig hvad som är sötare än sött, nämUgen 
ett barns lugna sömn. Men en sådan sömn har som förut- 
sättning ett god t hjärta och ett lif af arbete, bön och 
måttlighet (Sötare än sött). Det finnes äfven något som 
är starkare än styrkan, nämligen värmande godhet. Detta 
fick åter gumman erfara, då stiyrmen och solskenet i den 
sinnrika leken med detta namn hade slagit vad om, hveni 
som skulle lyckas beröfva henne pälsen. Men ett godt 
hjärta är äfven ett ödmjukt hjärta. I den vackra sagan 
om Adalminas pärla framhålles, att skönhet, rikedom och 
klokhet intet betyda emot ett ödmjukt hjärta; ett sådant 
hjärta är långt skönare än Adalminas sköna pärla. Och i 
stämningsbilden Vårt land kvittrar rödstjärten så vackert 
och hans mening kan tydas så: „De som bo i ett stort 
land skola bedja om stora tankar Och de som bo i ett 
skönt land skola vara goda och ödmjuka". Men de två 
kunna förenas, ty all värklig storhet är ödmjukhet af 
hjärtat. 

Med den varmaste sympati tecknas öfveralt goda barn, 
som då äfven äro ödmjuka och glada. Där de vandra sin 
väg genom lif vet, „där flyger ett solsken framför dem och 
ghmmar öf ver den mulna himmelen och öfver människornas 
sorgsna och Ukgiltiga ansikten". Men själfva veta de icke 
af denna sin förmåga att sprida sol och ljus omkring sig 
(Vintersagan om Skyhög och Molnskägg). 



Z, Topeliu8* diktning för ftcii-n. 11 



Till Topelii gosseideal hörer såsom ett nödvändigt 
drag raskhet och hurtighet samt mod i farans stund. I 
berättelsen Skidlöjmren tillropar han sina unga läsare: 
«Xär läxan är undangjord, så sitt icke inne, blif ej en 
klemig kammardocka, som sedan ej tål en pust af Guds 
fria, friska blåst under himmelens tak. Ut med dig då, 
ut (*)fver bärg och backar, sommar eller vinter, i hetta eller 
köld, det är alt detsamma^. Men Mathias, hjälten uti 
nämda berättelse, älskade icke blott det friska hfvet ute 
i naturen, utan han vågade äfven störta sig i fara för att 
rädda en drunknande kamrat, och om denna sin bragd 
kunde han tiga. En gosse af samma slag var Eli Rehm, 
som genom sin manhaftighet och sitt dödsföraktande mod 
i-äddade ett stort järnvägståg från att störta i afgi-unden. 
Gossen frän Brahestad må ej häller glömmas, den sedan 
sa fräjdade August Maximilian Myrberg, som i sin barn- 
dom lärde sig konsten att försaka och lyda och som, vor- 
den man, blödde i hundrade strider för det rätta på jor- 
den, för de svaga och förtrykta. — Det är sådana ideala 
bilder, som utöfva en oemotståndlig tjusningskraft på gos- 
sens och ynglingens själ. 

På sitt tilltalande sätt framställer TopeUus i berät- 
telsen Bedra din fader och moder den gamla historien om 
träget, som den hlle gossen täljde för att, följande fars 
och mors exempel, i tiden använda åt dem, då han blifvit 
stor och de blifvit gamla. I den österländska sagan Mirza 
oeh Mirjam tecknas äfven typer för det rätta slaget af 
kärlek till föräldrar. Men det är icke blott fader och 
moder som skola hedras, äfven fäderneslandet har rätt till 
anspråk pä baniens kärlek; och framför alt skola barnen 
uppfostras till att älska sitt land och sitt folk. Denna 
tanke framträder i olika former i många af Topelii sagor 
fxth berättelser och icke minst uti de dikter, hvilka finnas 
kringströdda uti hans Läsning för barn. Den enkla, rö- 
rande berättelsen Pilchu Matti har en varm fosterländsk 
stämning; det är uti den något, som minner om Fänrik 
Ståls sägner. Att enahanda stänming hvilar öfver sådana 
i)erättelser som de, hvilka bära titteln Gossen från Pernå 



12 De sedliga och religiösa idéerna i 



och Oossen från Sammatti ligger nästan i sakens natur, dä 
ju uti (lem tecknas drag ur de två stormännens, Mikael 
Agrikolas och Elias Lönm-ots, vackra lefnadssaga. Till 
gossen Elias sade stjärnorna: „här bor Gud**. Och hvarje 
ljusgrön ung telning, som höjde sig öfver mossan i öde- 
marken, sade till honom: „här är fäderneslandet". Och 
när gossen växte till man, ansåg han sig alltid som Guds 
och folkets tjänare. Då Topelius uti stycket Huru Gud 
skapade Finland talar om att landet växer, frågar han: 
„rörstår du ock Finlands barn, hvarför Gud gifvit dig ett 
land som växer? Detta har Gud gifvit dig, för att du 
skall tillväxa såsom ditt land och för att du skall arbeta 
för ditt land och på ditt sätt och efter din förmåga bi- 
draga till ditt lands tiUväxt och förkofran". „Väx mitt 
land, väx i Guds kraft, väx i alla dina barns endräktiga 
kärlek". Och i det redan nämda stycket Vårt land låter 
skalden en moder, som icke är någon annan än foster- 
landet, säga till sina barn: „Nu, mina barn, begär jag, att 
I älsken mig som jag älskar eder. Arbeten för eder moder, 
arbeten och bedjen för henne hela ert lif! Eder moder 
är fattig, och I skolen göra henne rik. Hon är sorgsen, 
och I skolen göra henne glad. Hon fryser och I skolen 
värma henne; hon bor i mörker, och I skolen tända i 
hennes fönster ett klart ljus". Och denna fosterländska 
stämning, denna maning till arbete för och kärlek till 
fosterlandet återkommer icke tillfälligtvis, icke blott liar 
och där, den möter läsaren \}k otaliga ställen eller öf veralt, 
hvarest blott ämnets beskaffenhet på osökt sätt ger därtill 
anledning. Topelius har icke ens glömt att lära barnen 
bedja till Gud för fäderneslandet. Enkla och sköna äro 
de ord han lagt på de spädas läppar: 

O Gud, bevara vårt fädernesland, 

Vårt dyra, älskade hem I 

Vår fredliga bygd, var lugna strand, 

O Gud, beskydda dem! 

Vår moders liydda, vår faders gård, 



Z. Topelius' diktning för barn. 1^> 

Vår barndoms vagga, vår ungdoms vård, 
Beskärma dem med din hand! 
Bevara vårt fosterland! 

Topelii hjärta klappade varmt för alt som var svagt 
och värnlöst, som behöfde omvårdnad och hjälp. Härmed 
sammanhängde hans stora intresse för djurskyddssaken. 
Han, som skapat majföreningen till värnandet af småfåg- 
larna och som med sitt varmaste intresse omfattat alla 
strafvanden, hvilka därmed varit besläktade, huru skulle 
han icke också i sina sagor och berättelser för barn hafva 
sökt och funnit tillfälle att beröra dessa idéer och på 
detta sätt kämpa för dem. 

I sagan HaUonmasken blifva Therés och Aina, hvilka 
räddade hallonmasken från en öfverhängande död, rikli- 
gen belönade; ty hallonmasken var ingen annan än själfva 
hallonkungen, som hade att förfoga öfver många goda 
saker. Och Lorenzo, som velat slå i hjäl det lilla kräket, 
erhöll af ven en gåfva, men därpå stod skrifvet: „Döda 
aldrig den värnlöse". Uti sagan Den barmhärtige är rik 
återkommer samma idé. Den fattiga familjen, som icke 
glömmer att till julen utsätta sin kärfve för sparf varna, 
ja, hvars barn gifva af sina ringa förråd åt skogens 
vilda djur, de få en underbar och rik belöning för alt 
detta, under det den rike bonden, som icke känner och 
erkänner några plikter i detta afseende, snart råkar i ar- 
mod, men på denna väg lär sig konsten att vara barm- 
härtig och gifva af hjärtat. Uti den stämningsfulla sagan 
Änglarnas julklapp har, så att säga, ett program bhfvit 
framkastadt för uppfostrande af barnen till godhet och 
rättvisa mot alla lefvande på jorden: människor, djur och 
markens växter. Hvarje barn skall till sin skyddsling 
utvälja en lefvande varelse: människa, djur eller växt, 
som är svagare än barnet själft. Denna varelse skall bar- 
net vårda så mycket det kan, försvara så mycket det 
kan, men icke bortklema, icke gynna på andras bekost- 
nad. Och detta skall barnet göra af kärlek till Gud ocli 
hans skapade värk. Dessa tankar utvecklas och t^^dhg- 



14 De sedliga och religiösa idierna i 

göras sedan genom exempel; och särskildt blir deras in- 
nebörd åskådliggjord i berättelsen Våra egna (ingår icke 
i Läsning för barn), i h vilken för läsaren presenteras en 
familj, hvars skilda medlemmar, enhvar på sitt sätt, sökt 
förvärkliga de framkastade tankarna. 

Visserligen kan man i någon mån hysa tvifvel, om 
barnen genom läsning af Topelii sagor skola erliålla en 
fullt klar och nykter uppfattning om sina plikter mot 
djuren, särskildt hvilken ställning människan bör intaga 
till de vilda djuren eller skadedjuren. Men detta är af 
mindre betydelse i förhållande till det värkliga gagn To- 
pelius måste anses håfva utfört i det sunda djurskydds- 
arbetets tjänst. Och här vid lag är det icke allenast skyd- 
dandet af djuren i och för sig, som har sin betydelse, 
utan äfven den uppfostrande invärkan till råhetens utro- 
tande och sinnets förädling, som däraf måste framkalla.s 
på dem, hvilka vinnas för ett dylikt arbete. Att äfven 
växtvärlden blifvit medräknad kan väl icke häller skada. 

Redan hafva i förbigående sådana drag uti sagorna 
blifvit påpekade, genom hvilka barnen manas till kärlek 
mot nästan och särskildt till godhet och barmhärtighet 
mot fattiga. Den redan nämda sagan Den barmhärtige är 
rik talar ju om barmhärtighet icke allenast mot djuren, 
utan äfven mot människorna. Och uti den legendartade 
julsagan Den heliga nattens barn framställes, huru Eli och 
Tirza hjälpte den heliga jungfrun och till belöning därför 
fingo löftet om att Gud aldrig skulle låta dem vara utan 
hem eller hugnad i världen. Slutligen begynner äfven 
deras fader, den hårde och girige Amrah, fundera öfver, 
om det dock icke skulle löna sig att vara god och hjälp- 
sam. I ett längre dramatiseradt stycke med det beteck- 
nande namnet Var god mot de fattiga sänder grefvinnan 
sina två bortskämda och öfvermodiga bam Axel och Ro- 
sina till den fattiga mor Brita för att uppfostras tillsam- 
mans med hennes bam och på denna väg lära sig att 
icke förakta dem, som äro fattiga och ringa, lära sig öd- 
mjukhet och hjälpsamhet. Naturligtvis leder åtgärden till 
godt resultat: modern återfår sina barn goda och ödmjuka. 



Z. Topelius* diktning förnäm. ' b'» 

Ätt lära barnen respektera människovärdet äf ven hos den 
ringaste, den fattigaste vill dikten med det karaktäristi- 
ska namnet Bättre folk och sämre folk bidraga till. 

Hvilka idéer Topelius än må söka åskådliggöra i sina 
många sagor, lekar och visor, så hvilar hela hans fram- 
ställning och alt hvad han har att meddela på grundva- 
len af en varm och lefvande religiositet. I några sagor 
framträder det religiösa momentet på ett särskildt tydUgt 
sått. Det är en hänförelsens styrka och en poetisk flykt 
som ofta känneteckna dessa sagor, vittnande i sin mån 
om, huru angelägen han är att öppna barnens hjärtan föi* 
den öfvemnnliga världens härlighet. 

Från början till slut genomgås det dramatiserade styk- 
ket Skydd^ängelen af tanken på den osynliga världens in- 
gripande uti människornas öden. En kamp utkämpas där 
mellan det godas och det ondas representant, och kam- 
])ens föremål utgör ett bortbytt konungabarn. Men det 
goda segrar. Och denna seger har funnit sitt skönaste 
uttryck i de ord den svarta anden riktar till den hvita: 

Nu har du segrat. Jag är öfvervunnen. 

Och kungasonen hör ditt. rike till. 

Jag frestat honom. Trogen blef han funnen, 

Och dig, men icke mig, han l^^da vill. 

Du hvita ängel, se, jag böjer nu 

Mitt knä för dig. O, gör mig hvit som du! 

Härtill svarar den hvita ängeln icke mindre vackert: 

Du svarta ande, bed i natt och våda! 
Men ej för mig ditt knä du böja får. 
^ Böj det för Ronom^ som oss skapat båda, 
Fast en i ljus och en i mörker går! 
Stark i sin nåd, så visst som jag är svag. 
Han ensam kan förvandla natt till dag. 

En hos Topelius ofta återkommande tanke är, såsom 
redan blifvit framhållet, den, att barnen på sin omedel- 



16 De sedliga och religiösa idéerna i 



bara ocli oreflekterade ståndpunkt hafva en öppnare blick 
för naturens företeelser, som vittna om Gud, än de lärda 
och visa hafva det. I många tusen år hade trollet Grå- 
skägg funderat på naturens hemlighet, utan att kunna 
finna densamma. Men då fick han lära den af två fattiga 
barn David och Ester, hvilka på sitt barnsliga och naiva 
sätt för honom talade om, huru man kan se Gud i alla 
hans värk. Naturen vittnar om Guds allmakt, vishet och 
godhet, blott människan förstår att läsa denna skrift. 
Men det som det visaste troU i världen icke mäktar ut- 
grunda, det känna barnen uti sina hjärtan: de känna att 
naturens hemhghet är ingen annan än att Gud är alt i 
alla (Naturens hemlighet). 

Då den tappre Valter var på ett af sina äfventyi* 
för att leta efter den stora skatten uti drakeiden i sko- 
gen, fick han af den gamle torparen emottaga icke alle- 
nast den lärdomen att hvad folket pratar om di*akeldar 
och sådant är vidskepelse, som en klok människa skrattai* 
åt, utan äfven att det finnes en skatt, som är mycket 
bättre än alla andra: den skatten är Guds ord. Och den 
som vinner den skatten bHr rik för aU sin tid, rikare än 
mången konung uti sitt gyllene slott. (Valters åttonde 
äfventyr). — Aspens löf, som genomgått många växlingar 
af medgång och motgång, fick först såsom vissnadt och 
gult klart för sig hvad det vill säga att under lifvets alla 
skiften prisa Gud, fick detta då det blef användt såsom 
bokmärke i det fromma fiskarfolkets bibel (Det vissnade 
löfvet). 

I sagan Gossen som hörde det tysta tala inskärpes, 
huru Gud hör en människas bön, när hon rätt hjärtligt 
beder honom. Men Gud bönhör icke alltid såsom män- 
niskan menar det; han gifver då i stället någonting bättre. 
Den döfstumme gossen Paavo bad Gud lära honom höra 
och tala. Men Gud gaf i stället åt Paavo det som var 
ännu bättre, nämligen att höra det tysta tala, hvilket för 
Paavo betydde att ständigt och ostörd af alt annat lyssna 
till samvetets röst. Han kunde äfven höra skogen och 
sjön och stjärnorna och alt annat tyst uti världen tala. 



Z, Topeliua' diktning för barn. 17 

Men det kunna nästan alla barn göra, tillägger Topelius 
med sin kända uppfattning i detta afseende. 

I den vemodigt sköna berättelsen Om den sommar 
som aldrig kom segrar tron på en evig sommar i Guds 
paradis öfver sorg och tårar, då den frigifna liämplingen 
sjunger sin lofsang till Guds ära vid liten Rafaéls graf. 
Samma ton af andakt, samma kraft att lyfta upp öfver 
förgängelse och död anträffas äfven i de poetiskt fina 
styckena KyrkklocJcovJia samt Björken och stjärnan. De 
stora, klara klockorna, livilka „ringa de döda till ro och 
de lefvande att tillbedja Gud allsmäktig", hade äfven ringt 
in i Lisas själ, så att hennes håg, ju längre det led, alt 
mera hänvändts till det evigt bestående. Och de tva 
barnen, hvilka under stora ofredens bistra tider blifvit 
bortförda långt till främmande land, begynte sedan, drifna 
af en oemotståndlig hemlängtan, vandra alt högre ocli 
högi'e mot norden. Björken mindes de på föräldrarnas 
gärd och stjärnan som om kvällen h^ste genom björkens 
löf; detta var alt. Men hemmet funno de, hvarest för- 
äldrarna ännu voro i lifvet. Och sedan återseendets för- 
sta glädje lagt sig, erinrade fadern dem om, hurusom en 
människas lif på jorden ständigt är en vandring mot eviga 
mål. ^1 gingen efter björken, säger han, han betyder 
edert fädernesland. Välan, må det vara eder kärleks och 
edert arbetes mål, så länge I lefvenl I gingen efter stjär- 
nan — hon betyder det eviga lifvet. Välan, må hon lysa 
eder hela eder lefnad igenom"*. 

Slutligen talar Topelius om Den stora f rågång som 
går genom himlen och jorden, hfvet och döden, som börjar 
vid den låga vaggan och icke slutar ens vid den djupa 
grafven, utan ännu fortfar att ljuda långt bort i ändlösa 
evigheter. Älskar du mig? är denna fråga. Den ställes 
till hvarje människobarn från ohka håll; den ställes till 
människan äfven af Gud. Gud är full af kärlek, nad och 
barmhärtighet, ingen älskar såsom han. Då frågar Gud 
äfven af människan: Älskar du mig? Men må människan 
minnas, att det icke är möjligt att älska Gud, när man 
hatar sin broder. — — 



18 De sedliga och religiösa idéerna i 

Sådana äro, i några flyktiga drag angifna, de sedliga 
och religiösa idéer, h vilka utgöra det djupaste innehållet, 
likt en mäktigt flödande underström, uti hela Topelii 
diktning för barn. De hänföra sig, dessa idéer, till de 
mest ohka sidor af den värld, öfver hvilken lifvets mor- 
gonsol ännu lyser. Fel och olater framställas i sin rätta 
dager. Men hvad som är framkalladt af obetänksamhet 
eller själf svald likställes icke med moraliska lyten, h vilka 
lyten gisslas på det strängaste. Därjämte målas barnen 
för ögonen gjda och tilltalande egenskaper på ett sådant 
sätt, att lusten att blifva god och utvecklas i det goda 
måste framträda. Barnen manas att sträfva efter hurtighet, 
mod, ödmjukhet och vänlighet mot alla; de läras att älska 
sanning och rätt; de läras att älska alt skapadt, som är 
däraf förtjänt; de läras att mod sin kärlek omfatta växter 
och djur, föräldrar och fäderneslandet, nästan och Gud; 
för deras spanande blickar, för deras längtan och aning 
öppnas eviga världar. Och bakom lärdomarna och för- 
maningarna, likasom bakom det glada skämtet och det 
muntra gycklet kunna dessa „Guds utvalda" instinktlikt 
förnimma slagen af ett hjärta, som klappar varmast för 
deras väl. Detta behöfver icke utsägas i ord. förnimmel- 
sen däraf tränger sig dock på dem. Men det blir äfven 
någon gång utsagdt, när känslans vågor gå högst, och då 
bryter sig fram ett utrop: „Hvem skulle icke älska dig, 
Ijufva barn med glansen af det oändhga i dina strålande 
ögon I" 

På sin höga ålderdom utgaf Topelius ett arbete, 
hvilket i sin mån vittnar om hans aldrig svalnande in- 
tresse för barnen och deras sanna väl. Boken benämde 
han Evangelium för hani, och synes detta värk böra i för- 
bigående omnämnas i detta sammanhang. 

Det har redan påpekats, att man uti Topelii sagor 
0(jh berättelser, visor och lekar ofta anträffar en varm 
religiös underström. Uti Evangelium för barn söker han 
på ett enkelt och barnsligt sätt, stundom i en form som 
närmar sig sagans, framställa den kristna reUgionens höga 
sanningar, alt detta med ledning af någon utaf de kyrldigt 



Z. Topelius* diktning för barn. 19 



antagna texterna. Några gånger benämner han till och 
med de bibliska berättelserna sagor; men han underlåter 
dä icke häller att göra ett förklarande tillägg till und- 
vikande af hvarje missförstånd. Så säger han t. ex. en 
gäng: „Guds rikes sagor äro ej som andra sagor, där man 
får tro hvad man vill. Guds rikes sagor äro de sannaste 
af alt sant, så att på deras trovärdighet kan man lefva 
och dö**. Det låter dock icke helt och hållet förneka sig, 
att i utläggningen af de bibliska texterna stundom in- 
smugit sig ett och annat drag, som mycket väl skulle 
lämpa sig för en värklig saga, men icke för en religiös 
framställning af detta slag. Detta är fallet, när skalden 
af sin lifliga fantasi låter sig förledas att måla sådana 
situationer, hvilka egentligen i(;ke inneligga uti den för- 
handen varande texten. Ej häller må det döljas att Topelii 
uppfattning af textens innehåll icke alltid är fullt korrekt. 
Särskildt anmärkningsvärd är i detta afseende hans be- 
handling af den för barn så lämpliga texten: Jesus i templet 
vid 12 års ålder. I stället för att här teckna bilden af en 
ödmjuk, läraktig och lydig gosse, ett idealt människobarn 
— och hvem skulle kunna teckna en sådan bild bättre än 
Topelius — är det nästan som om tolfåringen vore en vis 
man, utrustad med gudomliga egenskaper. Det kan må- 
hända äfven förtjäna antecknas, att Tengström uti sin bok 
Läsöfning för mina barn infört några samtal om „de nö- 
digaste religionsbegreppen", i hvilka han på ett enkelt ocli 
efter barnens ståndpunkt lämpligt sätt söker göra dem 
bekanta Died kristendomens första sanningar. Anmärk- 
ningsvärdt nog talar dock äfven han om, att Jesus vid 12 
ars ålder „kunde hålla offentliga lärorika samtal med de 
visaste män på den tiden". Detta skulle man knappast 
väntat af Tengström, snarare då af Topelius. Frånser man 
emellertid de hos Topelius antydda bristerna, hvilka i sin 
mån vittna om de stora svårigheter, som äro förknippade 
med författandet af ett sådant arbete som detta, så skall 
det obetingadt erkännas, att boken i fråga icke allenast 
vittnar om sin författares varma religiositet, utan äfven 
om hans djupa insikt uti hvad barnahjärtat i detta af se- 



20 De sedliga och religiösa idéerna i 



ende kräfver. Denna bok har därför varit en välkommen 
gåfva i tusende hem i vårt land, en bok, som spridt myk- 
ken välsignelse omkring sig och fortfarande skall göra det 
under tider som stunda. — 

Betydelsen af Topelii skriftställare värksamhet för barn 
torde icke kunna skattas nog högt. Hvad den mognade 
människan tänker och känner, hvilken lifsuppfattning hon 
äger och den insats hon pä grund häraf förmår nedlägga 
uti utveckhngen, detta är i väsentlig mån beroende af 
hvad hon såsom barn fått emottaga, hvilka intryck under 
denna ålder lyckats få makt öfver hennes andliga jag. 
Uppfostran kan icke uträtta alt. Den förmår icke för- 
vandla den klent begåfvade till rikt begåfvad; den förmår 
icke ens alltid ersätta dåliga anlag och böjelser med goda 
föresatser och allvarliga sträfvanden. Men uppfostran kan 
dock uträtta mycket, särskildt uti senast antydda afse- 
ende; och Topelii diktning är ett af de viktigaste hjälp- 
medel uti uppfostrans tjänst. 

För ett folk är det ingalunda hkgiltigt, om det äger 
medborgare med rik intelhgens, med en klar tanke och 
ett sundt omdöme, eller om det saknar sådana. Men hvad 
som dock i långt högre grad är af nöden det år fasta 
karaktärer, en redbar vilja, kärlek till sanning och rätt. 
Ty saknas dyUka krafter, då vackla grundvalarna. 

Höga och rena, endast höga och rena, äro de idéer, 
hvilka från Topelii mångskiftande sagovärld strömma bar- 
nen till möte. De vilja utgöra en motvikt mot själfvisk- 
heten, som har sina rötter i djupet af människohjärtat, 
mot de förledande röster, hvilka ljuda än härifrån, än 
därifrån och som mana de unga att söka efter guld, efter 
makt, efter yttre ära och utmärkelse; de uppställa de eviga 
idealen, godhetens, sanningens och det rättas ideal såsom 
de enda företeelser hvilka förtjäna att trakta efter. 

Och hvem vill förneka, att, om dessa idéer få shi 
djupa rötter i våra barns hjärtan och genom dem påtrycka 
liela vårt folk sin prägel, däri ligger en motståndskraft 
af oskattbart värde gentemot hvarje värksamhet, som går 



Z, Topelius' diktning för barn, 21 

ut pä att hämma och skada den fosterländska utvecklingen. 
I omfattande af dessa sedliga och religiösa idéer ligga 
folkets lycka och framtid förborgade. 

V. T. Rosenqvist. 



Ernest Gestrinius. 

En finsk vitterlekare från stora ofrcdcns tid. 

Under den stora ofreden var äfven den finska vitter- 
heten landsflyktig i Sverge. Häri ligger måhända den 
förnämsta orsaken till att denna skickelsedigra tid icke 
kvarlämnat några djupare spår i den samtida finska dikt- 
ningen. Jakob Frese, den förnämsta af de finska diktarne 
från denna tid, skildrar i en episod i sitt stora fröjde- 
kväde öfver Karl Xll:s liemkomst sin fädernestad Viborgs 
öde och gifver i samma dikt i liögstämda ord uttrj^ck åt 
den nöd och de lidanden, som drabbat hans fosterland. 
En annan finsk vitterlekare, hos hvilken man återfinner 
stämningar ocli intryck, som grunda sig på personliga 
erfarenheter från kriget, är den numera helt och hållet 
förgätna Ernest Qestrinius, en finsk skolman och präst, 
som vid sekelskiftet värkade som lärare i Freses födelse- 
"stad Viborg och vid kiigets utbrott var kyrkoherde i 
Jäskis. Hans vittra ådra var icke strid, hans diktning 
nådde ej högt, och därför har han helt och hållet trädt i 
skuggan för sin mera berömda landsman. Men han för- 
råder dock nära besläktade drag genom den fromhet, den 
stilla undergifvenhet och resignation, som tala ur de 
klagosånger, i hvilka han skildrar flyktingarnas hdanden 
och krigets fasor. 

Om Gestrinius' lefnadshändelser har man sig icke 
mycket bekant. Han var född den 1 april 1663 i Helsing- 
fors, där hans fader, Thomas Gestrinius, var skolkoUega, 
sedermera kyrkoherde i Nurmijärvi. Gestrinius blef stu- 



Emeftt Gestrinius, 23 



dent i Åbo 1687 och magister 1694, efter att ha utgifvit 
en dissertation De jure natur ae et gentium. Han förord- 
nades följande ar till konrektor vid skolan i Viborg, hvars 
rektor han blef 1696, utnämdes 1698 till linquarum lek- 
tor vid gymnasiet i Viborg samt 1705 till kyrkoherde i 
Jäskis på grund af en anmälan af konsistoriet, hvari 
bland annat framhölls hans ^skicklighet att presidera". 

Då ryssarne år 1707 inföUo i Finland, nödgades Ge- 
strinius fly från sitt pastorat och lämna all sin egendom 
i fiendens våld. Han hann knapt „rädda sitt usla lif ur 
faran", men synes ännu ha uppehållit sig flere år i Fin- 
land, bland annat i Rautalampi, där han ännu med säker- 
het vistades år 1712. Slutligen nödgades han dock som 
sa mänga andra fly öfver till Sverge, där han år 1718 
blef kyrkoherde i Tuna och Stafby pastorat af ärkestiftet. 

Efter fredsslutet tillkännagaf han i ett bref till kon- 
sistoriet i Åbo af år 1723, att han med det första skulle 
inställa sig i sin församling Jäskis, dit han äfven synes 
ha anländt följande år i juni månad. Men haij återvände 
inom kort till Tuna, hvarifrån han i ett bref af år 1726 
till samma konsistorium meddelar, att han „icke ville, i 
anseende till sina under en långsam flykt utståndna be- 
svärligheter och dess åhörares förklarade välvilja m. m. 
vidare företaga sig någon flyttning till sitt förra pastorat 
Jäskis, förbehållande sig dock befordran framdeles till 
något pastorat i sitt fädernesland, när det så skulle passa 
sig, m. m." ^). 

Man finner häraf att Gestrinius fortfarande betrak- 
tade Finland som sitt fädernesland och umgicks med pla- 
ner att återvända till detsamma. Men däraf blef dock 
intet. Han kvarstannade i Tuna ända till sin död, som 
inträffade den 21 mars 1739. Under de sex sista åren af 
sin lefnad var han blind och hade redan 1735 afstått pa- 
storatet åt sin svärson, kyrkoherden L. K. Helenius. 

Gestrinius var af sin samtid känd som en lärd man 
och en god poet. Redan under sin vistelse som skoUä- 

*) M. J, Alopceus, Borgå Gymnasii historia s. 498—499. 



24 Enicst Gestrinius. 

rare i Viborg hade han iippträdt som vitterlekare såväl 
på latinska som svenska språket. Hans älsta kända dik- 
ter äro en latinsk lyckönskan till Karl XII (1699) vid 
hans kröning och samma år en latinsk parentation öfver 
teologie studeranden Carolus Pontanns, som af led år 1697 
vid 28 års ålder i Yiborg, där han var informator hos 
Jakob Freses fader, rådmannen Jochim Frese. Från denna 
tid härröra äfven Gestrinius' första och största dikter på 
sv€mska språket, ett vidlyftigt äreminne öfver rådman- 
nen Jocliim Frese år 1700 samt en versifierad parenta- 
tion öfver hans i Stockholm samma år aflidne broder Tlio- 
mas Gestrinius, pastor vid finska församlingen därstädes, 
samt öfver dennes samtidigt bortgångna maka Catharina 
Schultz. På begrafningsdagen hade Gestrinius föranstaltat 
en offentlig sorgefest i Viborgs gymnasium, till hvilken 
rektor utfärdat inbjudningsskriften, g\'mnasiets samtliga 
lektorer skrifvit latinska och svenska värser och Gestri- 
nius själf författat en poetisk minnesruna, som i tryck 
utgjorde 40 sidor i kvartformat. Det är en hel familje- 
krönika kring den aflidne broderns person som medel- 
punkt. När man läser denna långa litania öfver fattig- 
dom och nöd, sjukdom och död, kommer man ofrivilligt 
att tänka på det olycksöde af än mera tragisk art, som 
icke långt därefter drabbade Gestrinius ocli hans familj, 
då fienden inföll i landet och tvang dem att fh' frän hus 
och hem. För öfrigt är Gestrinius' minnesruna lika bred 
och tung som den är lång. Den visar att såväl språket 
som värsen ännu erbjödo förf. de största svårigheter, liVcir- 
för dikten i sin helhet är helt och hållet onjutbar för 
eftervärlden. Den utkom från trycket i Yiborg år ,1702. 
Det blef sedermera den stora ofreden och veder- 
mödorna under den långvariga flykten, som gåfvo det 
egentliga uppslaget till Gestrinius' vittra värksamhet. Efter 
en mellantid af aderton år grep han åter till pennan och 
skr ef en ny års visa år 1718, kallad „Nödlijdande fly cht in- 
gavs klagan öfver sitt långsamma Mrss och elände^; dikten 
säges vara „yttrad och fogad pa en långvarig och mycket 
bedröflig flyclit". 



Erneat Gestrinius. 25 



År 1720 inlämnade han till teologiska fakultetens i 
Upsala censur versifierade morgon- och aftonböner för 
hvarje dag i veckan, kallade „Oryggeligt löfte, Herranom 
Gudi gjort på en bedröflig flycht i stor nöd och lifsfara 
för fiendens vidt kringströdda troppars hastiga anfall". 
fr]fter att ha erhållit fakultetens godkännande utkom detta 
arbete frän trycket år 1722, 24 s. 4:o. Samma år offent- 
liggjorde Gestrinius yttermera ,,Klagelig röst i en tro-in- 
nerlig bön om hielp uti nöden til freisaren Jesum, med 
sina och de sinas bittra tårar under ett äfventyrligt flych- 
tande för fienden". Dessa i Sverge trykta dikter utgåf- 
vos samlade af P. Hanselli i en ny upplaga år 1870. 

Det är alt hvad man eger i behåll af Gestrinius och, 
sora synes, äro alla dessa sånger inspirerade af flyktens 
vedermödor. Det är fromma klagosånger öfver krigets 
och flyktens elände och besvärligheter, det är lidandets 
suckar, som Ijödo i sången, men på samma gång en öd- 
mjuk och innerlig bön till den högste om hjälp i nöden, 
om befrielse ur vedermödan. Ty så stor var nöden, en- 
ligt Gestrinius, att hjälpen endast kunde komma från 
ofvan. 

Hvad som gifver dessa sångei' intresse, äro de per- 
sonUga intrycken af något värkligt upplefvadt, som ut- 
märker desamma. Gestrinius skildrar sin och de sinas 
flykt i sången på följande sätt: 

Vi ha måst långt och länge flykta 
Från hus och hem, från gods och land, 
Som för oss äro nu tillykta 
Med vår ankomne flends hand, 
Sen han alt annat fått till rof, 
Hvad vi nu skulle ha behof. 



Vi ha knapt som ett byte föra 
Ur faran hint vårt usla lif, 
Det han som andras att förgöra 
Hur lust haft och sitt tidsfördrif, 
Men mer vi det ur faran fått 
Mer har elände därtill gått. 



26 Emest Gestrinius. 



Och detta „ elände" hade fortgått år efter år, så att 
slutligen ej återstod annat än 

För oss utan alt mått och tal 
Nöd, armod, vedermöda, kval. 

I en annan dikt heter det: 

Vår tåresky, vår tåresky, 

Hindrar oss att fly. 

Fienden oss eftersätter 

Alla dagar, alla nätter. 

Vår tåresky hindrar oss att fly. 

Stor är vår nöd, stor är vår nöd 

För en våldsam död. 

Med den fienden oss hotar 

Som herännoms af hans rotar. 

Stor är vår nöd för en våldsam död. 

De personliga lidandena och förlusten af alla ego- 
delar, som nog hade gått Gestrinius till sinnes, hindrade 
honom dock icke att höja än högre klagan och gjuta än 
bittrare tårar öfver hela fosterlandets nöd och hdanden. 
Han sjunger: 

Vårt fosterland, vårt fosterland. 

Står af krig i brand! 

Ja, nu hela Svea rike 

Har i sådan nöd ej like. 

Vårt fosterland står af krig i brand! 

Han talar om den grufliga, allmänna nöd, som hade 
drabbat alla åldrar och kön, som gjort slut på allas väl- 
färd och till och med beröfvat folket hoppet om en lju- 
sare tid. Och ännu vid ingången till 1718, då Gestrinius 
utgaf sin nyårsvisa, ser han ingen förändring till det 
bättre, ingen ljusning i det stora mörkret; krigets plågor 
voro om möjligt ännu svårare. 



Emest Gestrinms. 



Gestrinius skulle väl icke ha varit en andans man, ifall 
han icke i alt detta elände utan like skulle sett ett synda- 
straff. Himmeln hade utan försköning fält sin dom öfver 
landet. Det hade svårhgen försyndat sig och därigenom 
tillskyndat sig den jämmer, som nu trykte detsamma. 
Olyckorna voro dess värre själf förvållade och om folket 
ej omvände sig och gjorde bot och bättring, skulle det 
^förgås med hast". Det var sålunda hög tid att föröd- 
mjuka sig och bönfaUa om nåd. 

Det är också hvad Gestrinius gör i sin diktning. 
Han säger: 

Gör med oss nåd och dig misskunda 
Utöfver de beträngdas hop, 
Som na din nåd så bögt åstunda 
Med trogna hjärtans klagorop. 

Hans hjärta blöder särskildt vid tanken på de många, 
som suckade i fiendens bojor, och han bönfaller hos den 
lir)gste om. fred, så att alla fångar och flj^ktingar finge i 
frid atei'\'ända till sitt land igen. 

En gripande hymn om hjälp i nöden är särskildt 
dikten „Klagelig röst i en tro-innerlig bön", som synes 
Tara författad under själfva flyktens bittra stunder. Äf- 
ven här heter det: 

Ack, vårt land har svåra syndat 
Och den jämmer sig tillskyndat. 

För synden svår, för synden svår 

Oss således ock går, 

Att vi häftigt slås och ägas 

Och vår' krafter helt försvagas; 

För synden svår oss såleds ock går. 

Men Jesu, hjälp, hjälp Jesu, hjälp, 

Herre Jesu, hjälp 

Och dig öfver oss förbarma 

Ditt beträngda folk och arma. 

Hjälp Jesu, hjälp, herre Jesu hjälp! 



28 Ernest Gestrinius, 



Och med detta omkväde fortsätter diktaren sången, 
med döden inför ögonen och förtviflan i hjärtat, men 
dock med sinnets stilla nndergifvenhet och med den from- 
mes ödmjuka förtröstan pa himlens hjälp. 

När nöden var som störst, synes Gestrinius ha af- 
lagt „Herranom ett orj^ggligt löfte" att ifall han komme 
ur sitt nödstälda läge, skulle han prisa den högsta hjäl- 
paren, som så rikligen uppenbarade sig under eländets 
dagar. Detta löfte infriade han sedermera, da han efter 
att ha räddat sitt och de sinas lif och lyckligt anländt 
till Sverge samt därstädes snart erhållit en prästerlig be- 
ställning, skref sina andaktsstunder livar morgon och af- 
ton af veckans dagar. Dessa morgon- och aftonböner 
utgöras dels af lof sånger öfver Guds godhet och nåd, 
eller fromma hymner öfver Jesus som Zions rena lam, 
böner om hjälp mot det ondas makt eller ödmjuka be- 
traktelser öfver bönens ande, botgörelsen och syndaskul- 
den. Det är icke mera fruktan för fiendens „jämmerrotar", 
icke flyktens fasor, som inspirera hans bön, utan själens 
ångest och syndens nöd och fara. Med sorgefullt och 
förkrossadt hjärta och bedröfvad ande kläder han sin 
sångmö i säck och aska, söker sin Gud med böjda knän 
och anropar honom att upptända den rena andaktens eld 
i hans hjärta. 

Det är som religiös diktare Gestrinius ansluter sig 
till de många, som på hans tid klädde den religiösa kän- 
slan i toner. Gestrinius hör i samtidens svenska literatur 
till raden af vitterlekare, som i religionen sökte tröst mot 
de yttre olyckorna, hvilken riktning som bekant träder i 
nära beröring med den pietistiska rörelsen. Botgörare- 
stämningen, frossandet i syndaskulden och Zionssjungan- 
det utgöra pietismens karaktäristiska drag. Man finner 
en del ansatser härtill hos Gestrinius, ehuru han ännu 
icke kan räknas till den pietistiska riktningens diktare. 

I behandlingen af språk och vars har Gestrinius i 
sina senare dikter gjort betjxlande framsteg. Man kan ej 
neka honom en viss ingifvelse, och denna har ställvis gif- 
vit diktionen någon lyftning, detta naturligtvis om man 



Ernest Gestrinius. 29 



bedömer honom med den måttstock, som tidens religiösa 
diktare öfverhufvud gifver. Han står på samma poetiska 
nivå som de flesta af dem. Men Gestrinius har som sagdt 
sitt särskilda intresse för oss, emedan han i sina sånger 
gifvit uttryck åt sina personliga minnen från stora ofre- 
dens tid och emedan man hos honom möter en stämning, 
som ännu genljuder af livad han sett och upplefvat under 
dessa sorgens och olyckans dagar. 

Arvid Huliin. 



Anteckningar om och ur handskrifterna till 
Runebergs lyriska dikter. 



Estetisk betraktelse ocli biografiskt-liistorisk forsk- 
ning hafva länge sysselsatt sig med Euneberg. Började 
med Snellmans kritik af Kung Fj alar (1844) och — från- 
sedt mindre betydande uppsatser vid de särskilda vär- 
kens framkommande — fortsatta i Cygnaei arbete om 
Fänrik Ståls Sägner (1861), gjordes estetiska studier öf- 
ver Runeberg redan på sextio-talet afDietrichsoni hans 
„ Skaldeporträtt" (publiceradt 1864, men skrifvet 1861), af 
Ahlin i hans afhandling ,,Fabula Eunebergii quae in- 
scribitur Eeges Salamini" (1864) och af Lindborg i en af- 
handling med titeln „0m Kung Fjalar" (1869). Efteråt 
framträdde de viktigaste bidrag till en estetisk-literat ur- 
historisk värdesättning af B-unebergs skaldskap i arbeten 
af Cygnaeus, Ljunggren, Nyblom, Estlander, Va- 
se ni us. Likväl är det mer än långt ifrån, att forsknin- 
gen på detta område skulle nått den definitiva ståndpunkt, 
till hvilken Strömborgs „Biografiska Anteckningar" fört 
den historiska framställningen af Runebergs lefnad och 
uppkomsten af hans värk. När detta kort efter Rune- 
bergs död påbegynta arbete en gång slutförts, skall det 
allra mesta vara sagdt livad i detta afseende kan sägas. 

Det slag af literaturliistorisk undersökning, som till 
sin metod närmast faller inom den filologiska forsknin- 
gens område, har i fråga om Runebergs diktning tilsvi- 



Anteckningar ur handskrifterna till Runebergs lyriska dikter. 31 

tlare endast i ringa grad förekommit. Af dess alster äro 
att nämna endast Cavallins afhandling „0m Grundtanke 
och karaktärer i Runebergs tragedi Kungarne på Salamis, 
jämförd med Sophokles tragedier" (Nordisk Tidskrift 1879, 
s. 501 ff), vidare Gustafssons uppsatser öfver Rune- 
bergs versifikation samt öfver Runebergs öfversättningar 
från antiken (Svenska Literatursällskapets Förhandlingar 
och Uppsatser, 1892, t. 6, s. 1 ff., 71 ff., 97 f.), Vasenius' 
afhandling öfver hexametern i de episka dikterna samt 
Appelqvists sorgfälliga förteckning öfver „ Varianterna 
till Fänrik Ståls sägner" (Sv. Litskpts F. o. U., 1897, t. 
12, s. 40 ff.), på grund af hvilka textkritiken i den nya 
illustrerade upplagan sedermera är företagen. Ett filolo- 
giskt detaljarbete har naturligtvis också föregått „normal- 
upplagan" af Runebergs Samlade Skrifter, hvaraf nyss de 
första banden publicerats, och såsom ett bidrag därtill kan 
anses E. Lagus' uppsats om editionerna af Runebergs 
arbeten (Sv. Litskpts F. o. U. 1896, t. 10, s. 138 ff.). 

Nedanstående anteckningar äro ämnade att gifva den, 
som engång i framtiden kommer att skrifva om Rune- 
bergs lyriska diktning, de upplysningar, hvilka handskrif- 
terna lämna om denna diktnings uppkomst och utveck- 
ling, och hvilka en vetenskaplig betraktelse af hithörande 
förhållanden icke skall kunna undvara. Anteckningarna 
äro en frukt af forskningar, till hvilka jag genom bered- 
villigt tillstånd af bestyreisen för Runebergs hem som- 
maren 1896 bereddes möjlighet och hvilka företogos i den 
Runebergska handskriftsamlingen i Borgå, i afsikt att 
granska alt det material denna samling innehåller samt, 
j^avidt görligt, ställa det i den inhemska literaturhistoriens 
tjänst. Ett och annat bland handskrifterna förekommande, 
som icke blifvit trykt i de samlade eller efterlämnade 
skrifterna, har föranledt mig att gå ifrån min roll af blott 
upptecknare; äfven något enstaka kronologiskt spörsmål 
har gifvit anledning till samma förfarande. 

Vänligt tillmötesgående af Runebergs rättsinneliaf- 
vare har försäkrat mig om att publicerandet, för mitt än- 
damål, af utdragen från de otrykta dikterna icke är stri- 



?>2 Anteckningar om och ur handskrifterna 

(lande mot de principer, för hvilkas skull sagda dikter 
tilsvidare icke delgifvits allmänheten. — Jag begagnar 
ock tillfället att till professor J. E. Strömborg frambära 
den uppriktigaste erkänsla för alt besvär, mina upprepade 
besök i Borgå lycei bibliotek förorsakat honom, liksom 
ock för de många meddelanden, hvarmed han riktat min 
kännedom om Euneberg och hans diktning. 

Utom Borgå-samlingen har jag endast varit i till- 
fälle att granska de handskrifter till lyriska dikter, hvilka 
befinna sig bland J. W. Snellmans papper och hvilka v. 
statsrådet Th. Eein godhetsfullt stält till mitt förfogande. 
Jag har mig icke ens bekant, huruvida andra handskrif- 
ter finnas i privat ägo; i hvarje fall måste de vara myk- 
ket sällsynta. 



I. 
Den „Blåa Boken''. 

Det tidigaste manuskript till lyriska dikter af Ru- 
neberg, som finnes i behåll, är i Borgå-samlingen (där det 
utgör konvolutet I, 1) af Strömborg betecknadt på föl- 
jande sätt: „Den s. k. „Blåa boken", i hvilken Runeberg 
införde en del af sina första dikter å pag. 1 — 89. 2:ne 
blad, pag. 59—62, voro ur densamma utrifna redan in- 
nan den genom köp af Runebergs gård och efterlämnade 
lösöre blef finska statens egendom". Denna bok, eller 
rättare sagdt detta häfte, hade Runeberg, såsom Ström- 
borg (Biogr. Ant. II, s. 29 och 42) omtalar, med sig un- 
der sin vistelse i Saarijärvi och Ruovesi och det blef för- 
varingsplatsen icke allenast för de dikter han under sagda 
tid skref, utan ock för dem han redan tidigare författat. 
fc]ndast nugot enstaka af de i detta häfte ingående styckena 
är skrifvet efter Runebergs återkomst till Åbo i början 
af år 1826 och af honom i häftet sedermera infördt (se 
nedan); de allra flesta äro af mycket tidigt datum. 

Den „blåa boken" innehåller följande dikter: 



till Bunehergs lyriska dikter, 33 

1. Afsked från Frigga, 

Jfr Biogr. Ant. II, 127 ff. Diktens innehåll tyder 
pa att den är skrifven då Runeberg sommaren 1822 läm- 
nade Wasa med dimissionsbetyg till universitetet. Den 
röjer måhända någon frändskap med Franzéns „Den enda 
kyssen" (s. 190 i Åbo-upplagan af 1810), men skiljer sig 
från detta styckes enkla tonfall och takt naturhga situa- 
tioner genom vissa uppstyltade och abstrakta uttryck, 
som tagits ur den akademiska fraseologin och som skymma 
det uppriktiga i känslan. Af diktens åtta strofer må de 
tre första och den sista anföras som prof. Runebergs 
ortografi och interpunktion är här, som i det följande, 
noggrant bibehållen. 

Hulda Friggal snart är tiden inne 
Då jagy skild så långt så långt från dig, 
Blott skall äga kvar ett sorgligt minne 
Af de glada daW du skänkte mig, — 

Då ej mer hän till den glada lunden. 
Der du satt emellan blomstren röjd 
Jag skall ila — nej den Ijufva stunden 
Flydde lik en dröm om himlens fröjd. 

Fåfängt på en tummelplats för dårar 
Skall jag söka lugn och sällhet än; 
Och då olyckan mitt hjerta sårar 
Hvar fins F rigga för att lindra den I 



Ömma Frigga ja jag vill då hoppas 
Att föran jag slutat mödans stig, 
Se dig åter; — se min lycka knoppas 
I den välkomst-kyss du skänker mig I 

2. åfvBr B 

Sex rader i form af graf skrift; det epigrammatiska 
slutet är förfeladt. 



34 Anteckningar om ock ur handskrifterna 



'S verser. 

Skrifna på Katarinadagen, sannolikt 1822, efter i 
dem göres en antydan om grekiska frihetskriget. For- 
men är den rimmade alexandrinens (dikten består af 37 
versrader) och äfven tonen är rätt akademisk. Emeller- 
tid äro båda gemska väl attraperade; diktionen saknar ställ- 
vis icke ett slags pompös fullhet, medan jämförelsen mel- 
lan kriget borta i södern och det lyckliga hemmet i nor- 
den, där familjemodern tronar, omgifven af en talrik ung- 
dom, icke är utan sia värkan. I slutet är den tanken ej 
illa uttrykt, att gr af ven blott skall bli för diktens före- 
mål ett slut pä mödans stig och döden en vän, som räk- 
ker sin hand för att föra henne upp till sällare ängder. 
Början af poemet lyder: 

Var helsad blida sol I ditt ljusa sköna bloss 

Med Cathariftas dag all glädje skänker oss — 

Ack ofta i ditt lopp du nöd och sorger skådar; 

Föm du nått vesterns famn jag dig detsamma bådar 

På Greklands öde felt se ned hvad finner du 

Jo plågor öf ver alt och mord och hunger, Hul 

Så blif en stund hos oss! se feltets gula gröda 

I rikt och ömnigt mått belöna odlarns nwda, 

Se hit hvad finner du uti vårt lilla tjell? 

Lugn trefnad öfver alt hvarenda menska sälll 

Dröj, byt ej denna syn mot den af skakta troner. 

Hör helre glädjens sorl än dånet af kanoner. 

Hör helre sällhetens och tacksamhetens röst 

Än nodens hemska skrän ur ett förtvifladt bröst. 

Se här en lycklig mor en prydnad för de bygder 

Som med dess egna barn delt frukten af dess dygder 

I ålderns sena höst lik denna gamla ek 

Som pröfvat nordans il och vestanfläktens lek. 

Och begge lika trygt; som nu sin skugga sprider 

Ej endast på det skott, som kring dess stam sig vrider 

Nej äfven på den växt, som långt ifrån dess fot 

Begär mot stormen skygd och skygd mot strålens hot . . . 



till Runebergs lyriska dikter. 35 



4. Förs/nen. 

Sign. 1822. Publicerad i Efterlemnacle Skrifter I, 50. 

5. Ti'// Frigga. 

Publicerad i festbladet till Per Brahes minne (den 
12 september 1880), hvars redaktion genom skalden Karl 
Robert Malmström erhållit en kopia, sannolikt, säger Ström- 
borg (Biogr. Ant. II, 129), innehållande den form, i hvilken 
dikten meddelades föremålet för densamma, innan det med 
några ändringar infördes i den „blåa boken". Poemet 
bär här titeln „Till Frigga Jurvelius". *) Då emellertid 
det nämda festbladet är svårtillgängligt, må ett par ord 
om poemet sägas. Det är skrifvet i ottave rime, innehål- 
ler sju strof ver och röjer för första gången en stark an- 
klang af romantiken: när skalden sett Frigga, drömmer han 
blott, „berusad utaf fröjd", men det grymma ödet sänder 
sin stormil mot hans lugna famn, „heta smärtan tårarna 
uppbrände, och så till rof åt ödets hvirfvelvågor jag läm- 
nades med minnen blott och plågor"; „ungdomspurpurn 
flyr från kinden" och döden är nära, men den är tröste- 
rik, ty här lider han blott: „så ryslig är för mig livar 
stund han andas den mörka kroppen; krossa krossa den!" 
Dock, jorden vägrar att ta sitt lån och han anropar hop- 
pets ^bedragande gudinna" för att hon må „ljuga lätt- 
nad för olyckans son" och lofva att skaparen ännu skall 
bereda en fest på> jorden åt detta bröst. — Det finnes en 
energi i uttrycket, som stundom kallar fram en svag på- 
minnelse om Lidner, så ohk dikten för öfrigt är honom; 
man vet, att denne skald af Runeberg tidigt var känd 
och uppskattad (Biogr. Ant. II, 15). Versen är, så när 
som pa några knaggligheter, i det stora hela skickligt be- 
handlad. 

Versionen i „blåa boken" afviker från den af Malm- 
ström meddelade i nedan antecknade få detaljer. Men 
det finnes i ett senare konvolut (se nedan) en handskrift 



*) Strömborg II, 127 uppger att Frigga hette Juvelius. 



36 Anteckningar om och ur handskrifterna 



af samma dikt, som, prydligt renskrifven och underteck- 
nad Ludvig Rtmehe^-g, fullständigt öfverensstämmer med 
den Malmströmska versionen. — Manuskriptets version är 
kursiverad, den trykta står inom klämmer. 

2, 2 Det grymma [afimdsfuUa] ödet mot min lugna 
famn 

7 Och så till rof åt ödets [lifvets] hvirfvelvågor 

4, 1 En lugnad [mattad] blick jag glad mot höjden 
sände 

3 Till honom upp [Upp till den far], hvars hjärte- 

lag han kände 

4 Det sJcöna^ röjdt i mensklighetens bror [Upp till 

den far, han ständigt sett så stor] 

6, 1 Dock grymma [hårda] död! den bön dig flög 

att finna 

7, 5 Blott [Sen] sank dig himmel [Herre] till mitt 

hjerta neder 

8 Och aldrig mer den huldes [din faders] aga 

klandra. 

Dessa olikheter angifva enligt min mening, att den 
„blåa boken" innehåller den tidigare versionen, Malm- 
ströms kopia, liksom den andra Borgå-handskriften, en 
förbättrad text. [Strömborg, (se ofvan), synes antaga 
motsatsen]. 

6. Ifargen. 

Ett fragment af Runebergs episksp ungdomsdikt, jfr 
Strömborg, Biogr. Ånt. I, 78 anm. och C. G. Estlan- 
der. Sv. Litskpts F. o. U., 1888—89, t. 4, s. 61 ff. Detta 
är en senare bearbetning af det Runebergska ungdoms- 
eposet. Då dikten genom sin art faUer utanför ramen 
för min uppgift, ingår jag ej i en närmare redogörelse 
för denna version. 

7. Qvinnans skapelse. 

Pubhcerad i Eft. Skr. I, 53. I manuskriptet stå 
ytterligare följande två strofer: 



till Runebergs lyriska dikter, 37 



Hinda under Qvinnal danad vorden 
Af omätlig kärlek, skapar du 
Till en blomster lustgård hela jorden 
För den djupa sorgsna manyien nu. 
Hoppets himmel, under qvalens smärta 
Ser han, i din blick förklarad, fritt. 
Ödets viggar hinna ej hans hjerta 
Då det slår mot ditt. 

Gode Andel blott af känslor bildad 
Du till dygd och sanning återför 
Och till känslor honom, då förvildad 
Han passionens heta eldspråk hör. 
Och vid ständig omsorg om att finna 
Läkemedel för en annans sår. 
Ser du. Ack! ditt ömma lif förinna 
I en enda tår. — 



8. Scholan. 

Jfr Biogr. Ant. I, 79. Denna skolvisa är i manu- 
skriptet daterad 1823, men måste härröra från skoltiden; 
nämda datum anger sannolikt tiden för \ippteckningen i 
häftet, då kanske några ändringar infördes af Runeberg 
själf. Den är till sin form imiterad efter Bellmans „Fred- 
mans Epistel 62 angående sista balen på Gröna Lund", 
ehuru stroferna innehålla endast sex verser i stället för 
tio Siisom där, och äfven hela skildringen med sina im- 
perativer, sina frågor och utrop, sitt åskådliga och raska 
Uf utvisar en direkt påvärkan af nämda epistel. Till och 
med i uttrycken spåras likhet. Sista versen lyder: 

Lärame tåga ur salen 
Hej sa I nu börjas först balen 
Ingen ängslig fins uppå den; 
Bänkame skuffas tillbaka. 
Väggarna darra och braka. 
Hej nu är lif i Scholan igen I 



38 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Mellan manuskriptets version och den i Hufvudstads- 
bladet 1874, n:o 47, publicerade förefinnas följande olik- 
heter: 

1, 3 Ljuder skällan oppe ur [upp ur] Scholn — 

5 Fan så de stimma [hur de hicksta^)] de åsen 

6 Sluten då Gubbar [Sluten Gubbarj, bort 

med fiolnl 

2, 3 Satan [Fan huru] dammet står öfveralt 

4 Ut du på trappan och [att] skåda 

6 Börja då [nu] psalmen som jag befalt! 

3, 2 Örat vill stå [det står] sig så illa 

3 Rektorn kommer mager och lång [dörrn är 
ej trång] 

5 Böjer sitt hufvud och [ned hufvudet,] beder: 

6 Herre finn välbehag [nu] i vår sång 

4 saknas i den i Hufvudstadsbladet meddelade 
versionen. 

5, i-3A"u han sig bugar vid amefi; 

Lärarne börja examen ^ 
Sorlet växer hvarje minut — 
[Börja nu på med latinet — 
Piltar håll inne med grinet — 
Eljes jag lärer er väl veta hut.] 

6 (= 4 i den trykta versionen). 

6, 1 Pojke du rdinar^*^ ^rafe^ [nu börjar du yra]! 

2 Var det i minnet det talet [Kan du ej räkna 

till fyra]? 

3 Akta dig jag sparkar [att icke jag skickar] 

dig hem. 

5 Kan det då [väl] annat än härma 

6 Tre och tre. Pojke, [säg] gör det dig fem; 

*) Förklaradt af utgif våren såsom = ropa. 



till Bunebergs lyriska dikter. 39 



7 (=6), 1 — 3 Vill du ej tala ur munden 

Pojke räck tassen på stunden 

Oossen stoppar händerna bak 

[Stilla! nu börjar lektionen, 
Allvar i min och i tonen! 
Gosse! kan du ej hålla dig rak!j 

8 (=7), 1 Svor du! men jag skall dig lära 
[Pojke jag skall nog dig lära] 
3 Ja [då] han skälde öfver min väst 

5 Aj aj aj aj Herr [söta] Magister 

6 Nog skall jag tvätta mig [ren] till häi-näst 

9 saknas i aftrycket. 

10 (=8), 1 Lärame tåga ur salen 

[Klockan slog tolf uti salen] 

2 Hejsa! [Ej a] nu hör jas [börjar] först balen 

3 Ingen ängslig [ju] finns uppå [finnes på] den 
6 Hej nu är lif i [uti] scholan igen. 

0. . å/amnsdags verser. 

Två strofer i ottave rime, riktade till en vän vid namn 
Carl och prisande „nordens blomma" troheten, samt fram- 
hållande, med en reminiscens från göternes terminologi, 
hur ^nordmans lott och nordmans ära" består i „ett bröst, 
mot hvilket ödets böljor brytas", ett hjärta, som åtnöjer 
sig med en enda vän, en blick som ser upp mot ljusets 
fader, en stark själ samt dess harmoni med kroppen. Alt 
detta påminner också något om den Leopoldska lärodik- 
tens inflytande, men är ganska mödosamt uttrykt. 

10. Hed en Förgät mig ej Ull Frigga. 

Märkbart enklare och naturligare än någon af de 
föregående : 

Flyg till Frigga, flyg du engel lilla 
Till min bästa vän; 



40 Anteckningar om och nr handskrifterna 



Fånga denna suck och jläckta stilla 
Kring om henne den; 

Säg att ömt du delade min villa 

Att du kom från mig; 
Och hon skall förstå dig, goda lilla 

Och skall kyssa dig! — 

11. Jungfrun. 

Ung jungfrun hon fyller sitt femtonde år 
Hon är en så dej e lig tärna; 
Så röd som en ros i den leende vår 
Så skär som den klaraste stjema — 
Men svenner de komma från stad och land 
Och bedja om fridaste jungfruns hand 
Och hjerta — 

Men jungfrun hon ser på hvar bedjande sven 
Som soln ser på smägtande lilja, 
Och stum är dess hand, om han trycker den, 
Oeh dess mund att hans önskan bevilja — 

I fjorton strofer skildras jungfruns stolthet och fel- 
slagna förhoppningar först från lustrum till lustrum, se- 
dan från decennium till decennium, ända tils hon fyller 
femtio år: „då blifver det tungt tiU att lefva, då hvi- 
lar på kinden rätt mången tår hk vattnet i gråstenens 
refva". Stilen är folkvisans, skildringen är ytterst img- 
domhg, ofta starkt realistisk och skyr ej här och där rätt 
drastiska uttryck och bilder. Innehållet påminner mycket 
om en visa af för mig okänd författare, som jag hört 
äldre personer citera och hvars början lyder: 

„Jag tänkte stolt vid femton år 

För mig hvart manligt hjärta slår, 

Här är god råd att välja. 

Men blott en grefve rik och skön 

Ger jag min hand som kärleks lön", o. s. v. 



till Runebergs lyriska dikter. 41 



Måhända kan i Runebergs dikt någon reininiscens åter- 
finnas från Franzéns „Till en ung flicka" eller Leopolds 
^De tre åldrame" och „Förr och nu", eller ännu hällre 
fru Lenngrens „Saga", „Fröken Juliana" eller „Toalet- 
ten" — ämnet äj: ju nog så ofta behandladt. Den rea- 
listiska tonen, jämförlig med den i „Scliolan", är nog i 
alla fall mest Runebergs egen och ganska karaktäristisk 
i så måtto, att den jämte en absolut klarhet i såväl kon- 
ception som i uttryck är det enda själfständiga märke, 
man hos dessa ungdomsdikter i allmänhet kan finna. 

Ett annat manuskript till denna dikt finnes i konv. 
IV, 5 (se nedan) samt innehåller några mindre afvikelser 
frän den „blåa bokens" version. 

12. Emma. 

Ballad i 27 strofer, tillkomna, som det tyckes, med 
allra största lätthet och till såväl meter som rim mycket 
skickhgt bygda. Första strofen anger redan tonen: 

Der växte upp från flärden skild 
I enslig dal en flicka mild 
Och ren som dygdens bön, 
Der lefde hon så säll så säll 
Och vårdade sitt lilla tjell 
Och njöt sin mödas lön. 

Ett omisskänneligt inflytande af fosforistema röjes 
och deras poetiska namngifning är imiterad. Man jäm- 
före blott dessa strofer om förgätmigej och näktergalen: 

Dock fanns der en förtrogen vän. 

Vid källans spegel fann hon den 
I lifvets morgonstund; 
En Gtöm mig ej der ensam stod 
Så späd som hon, så blyg och god 

Uti sin oskulds-blund. 



42 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Så satt hon der en afton sen. 
När vestan fläckten slumrat ren 
I rosens ambraskrud, 
Ljuft vyssjad till en himladröm 
Af lundens blomsterklädda ström 
Och Filomelas ljud. 



Men Filomela slår sin sång. 
Och echo stammar än en gång. 
Och än en gång hans bön; 
Och gossen står på knä ännu 
Och tåreblicken är så Ijuf, 
Så bedjande så skön 

Eimmet ännu: Ijuf är anmärkningsvärdt. Runebergs 
«enare, mogna lyrik visar att det i denna ungdomsdikt 
(det förekommer där ännu på ett annat ställe) icke för- 
anledes af rimnöd; det var och förblef för honom ett f ull- 
giltigt rim. 

Det är en i ohäjdad, ytterst omogen och rent lite- 
rär känsloromantik frossande historia om Emma som äl- 
skar vid källans rand och hänger sig åt den älskade, för- 
bannas af sin far och dör vid käUan, där „Grlöm ej mig" 
blommar; hvarefter ynglingen återvänder och faller -dö- 
ende „i hkets famn" samt får jämte Emma ro i en fliten 
graf vid källans himmelsblå", redd af en fattig vandrings- 
man, hvilken tiUfäUigtvis „kom igenom lunden hän ocli 
fann de bleka tysta två". Det är en gärd åt den afart 
af romantik, som odlades af riktningens mer eller mindre 
obskyra efterbildare och för hvars framgång väg beredts 
äfven i Finland genom balladerna i den hos oss mycket lä- 
sta „Poetisk Kalender", genom tyska alster af samma slag 
o. s. v. Runebergs poem skulle, frånsedt kanske några 
dels hvardaghga, dels kraftiga uttryck, kunnat i en svag 



till Runebergs lyHska dikter. 43 



stund skrifvas af någon bland de mindre framstående sig- 
natyrema i Atterboms nämda kalender eller i „Aura". 
Jfr t. ex. balladen „Hjalmar och Emma" af Ingelgren i 
Poetisk Kalender 1812; dikten Förgät-mig-ej af — der i 
demia kalender för 1819 har samma versmått och senti- 
mentalitet. Och dock finnes i diktionen och särskildt i 
rimmen några saker, som icke härstamma från den fos- 
foristiska poesins allmänning. 

I en situation spåras en viss likhet med Franzéns 
^Sjöfararen" (i Samlade Dikter under rubriken „Hem- 
komsten"), men annars äro styckena såväl till innehåll 
som form alldeles olika. Erinras förtjänar måhända ock, 
att Emm^i är föremål för en liten romantisk historia i 
Choraei dikt „Den högtidliga förlof ningen" samt dess- 
utom förekommer i hans „Stickelbärsbusken". Namnet 
användes äfven af Franzén. 

13. 7/7/ 

Fyra femradiga strofer, alla i samma ton som den 
första : 

O! var säll och glöm ej mig I 
Skänk en tår åt den som klagar, 
Lefver blott i flydda dagar, 
Och hvars hjerta säger dig: 
O I var säll och glöm ej mig I — 



14. KamMdags verser. 

Hvem väcker Nana ur morgonblunden? 
En enkel sång utaf Syskon bunden! 
Hit vänskap viste oss troget vägen 
Och glädjens fakla upplyste den. 

Det gick så fort att vår visa vira. 
Så fort till dig att din namnsdag fira; 



44 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Ty vänskap viste oss troget vägen 
Och glädjens fakla upplyste den. 

Ack I Himlen late vår goda Nana 
Bland blommor vandra på lifvets bana; 
Och vänskap visa så troget vägen 
Och glädjens fakla upplysa den I — 

„Nana" förekommer, såsom man vet, äfveii i den 
varma dikten ^Sommarnatten", som är införd i första häf- 
tet dikter och skrifven 1828. Måhända är personen den- 
saanma som här, i hvilket fall „ Sommarnatten" skulle 
vara en reminiscens från vistelsen i det inre af landet. 

15. Graföls-iUredningBn. 

Ett längre poem i fem 23-radiga (omväxlande langa 
och korta rader) strofer, i hvilken formen delvis påmin- 
ner om „Fredmans Epistel N:o 13 till brodern Bred- 
ström" och där äfven innehållet söker imitera det burleska, 
stimmande i Bellmans dikt. Mycket knaggligt till meter 
och rim, hör detta stvcke äfven med afseende å innehål- 
let till de aUi-a svagaste bland försöken. Den ungdom- 
liga poeten har ej lyckats öfvervinna de pinsamma svå- 
righeter, som lågo i behandlingen på ett burleskt sätt af 
ett tragiskt ämne. 

16. Den bestu/na. 

Uppslaget påminner starkt om Franzéns „De sma". 
Dikten må meddelas i sin helhet såsom prof på å ena 
sidan den nära anslutningen till mästaren och å andra 
sidan, hm- den barnsliga Franzénska tonen icke ligger 
för Runeberg, som omedvetet stämmer om den och ger 
det hela ett anekdotiskt slut. 

Nar Pappa nånsin kört hvad spratt 
Som hände mig nu nyss på stunden I 
Jag tog mitt dockskåp med och satt 



till Runebergs lyriska dikter. 45 



OcA lekte fränifnande i lunden 

Och jolrade så gladt så gladt: 

» Var det ej bätre att jag for ej 

Med Mamma på visit i dagH 

Så åt min lilla vän sad* jag 

Och han var riöjd så Pappa tror ej ... . 

Men nu — ctck aldrig törs jag mer 

Med mina lekar gå allena 

Ty jemt står Farbrors Bernt och ser 

Och stjäl väl än — om hur jag ber — 

Alt hvad jag har som nyss det ena. 

Så ingen tror hur skälmskt han kom 

Och hur han lurade beständigt 

Och hur han, när jag såg mig om, 

(Just som den stygga höken ständigt 

När Pappa brukat skjuta bom) 

Knep bort och Jlög sin väg behändigt. 

Nu ända sen jag harmsen är 

Och leker aldrig mera der. 

O I Jinge jag den trösten smaka 

Att en gång helst få mitt tillbaka, 

Men nej han lär väl akta sig 

Att mera komma hit till mig! ... 

Åh! var tillfreds min lilla fjolla 

Jag skall väl jag ransakning hålla 

Se här min hand jag låfvar dig 

Att bofven innan kort ertappa 

Och reda på det stulna få 

Men säg mig först: Hvad stal han då? 

Ack! en så söt — söt kyss min Pappa! 

17. Minne. 

Publicerad i Eft. Skr. I, 55. (De tre sista stroferna 
i ms. öfverstmkna med blyerts). Före den sista strofen 
fela i trycket två strofer, hvilka lyda: 

3^ag mins ett ord, som föll så ömt 
Och helgades åt viig 



46 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Jag ända sen blott derom drömt 

Och, hulda, blott om dig 

Nu månget svar jag finner på 
Fast jag ej fann det då! 

Jag mins en tår — min barndoms ro 
Med den sin dödssång skref 
Ditt hulda bröst dess första bo 

Dess sista boning blef 

Hvi hann jag icke dö som den 
I famnen af min vän? . . . 

18. Swanesång, 

Publ. i Efterl. Skr. I, 24; tidigare i Helsingfors Mor- 
gonblad 1832 n:o 69, hvarvid dock redan en fjärde strof, 
som finnes i ms., blifvit utesluten. Denna strof är i själfva 
värket mycket litet lyckad och synes icke blifvit ordent- 
ligt genomarbetad. 

19. På å: £: Enehje/ms graf. 

Publicerad i Efterl. Skr. I, 23 under rubriken „På 
ett barns graf". Manuskriptet har en strof till: 

Lycklig der, och glad att icke smärtan 
Lifvets slummer hann. 
Mins ännu de båda hulda hjertan 
Du här nere fann I 

2, 1 Imian qvalet ficlc [hann] din hydda skaka 

20. Budorden. 

Efterbildning af Franzéns „Tio Guds bud"; Rune- 
bergs dikt är pompösare och mera ordrik. Jfr början: 

Gud är jag, min abnagt danat ver Iden ; 
Knäböj menska och mitt budord hör: 
Odeld är min magt och odeld gärden 



till Bunebergs lyriska dikter. 



Af ditt lof din dyrkan vara bör. 
I den starkhet, som ditt öde leder 
I den kärlek, som välsignar dig 
I den känsla, som ditt lugn bereder 
Älska se och prisa endast mig! 

med det Franzénska poemets första strof: 

Jag är din Gud: fömim min röst, 
som hvälfver himmelen och jorden. 
Fömim den ur ditt eget bröst 
och lyd de eviga budorden. 

Ännu må ett par strofer anföras, livilka höra till 
(let bästa som denna ungdomspoesi har att uppvisa: 

Hata fejden sök att tillfredsställa 
Utan vapen oron i ditt bröst 
Aldrig blir din likes blod en källa 
Till din välgång till din inre tröst 
Mot förrädarn blott och våldets skara 
Drag ditt svärd för gud och fosterland 
Nederlägg den fräcke då, men spara 
För den ångrande en brödrahand! 

Sky det rus som mördar samvetsfriden 
Med ett gift af villor och begär; 
Lugn i hvilan kraft och mod i striden 
Endast oskulden ditt bröst förär. 
Öm men ren den ung^s suck må Kojas 
För en dunkelt drömd förenings stund 
Och dess ro af troheten fördröjas 
Äkta makar I inom ert förbund I 

Sista strofen lyder: 

Straffet följer brottslingen i spåren 
Lönen väntar dygdens offer ren; 



48 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Sök då kronan, dödlige I f öm åren 
Bräckt din styrka gjort din ånger sen. 
Bäfva, svage, om du öfvergifvit 
Lifvets väg ock trotsat mina bud. 
Jag som dem uti ditt hjerta skrifvit 
Vill ditt väl men är en rätvis Gud, 



21. For ett fader/öst Barn (Psalm). 

Förtjänar att meddelas såsom ett tidigt och i för- 
hållande tiU författarens ungdom icke oäfvet prof på en 
diktart, hvilken Runeberg i framtiden skulle komma att 
i så rikt mått odla. - Det förefaller sannolikt att dikten 
är skrifven något senare än de föregående. 

Store Gud hur skall jag kunna 
Dra det kors du skickat mig 
Skulle du ej älska mig 
Ingen glädje mer mig unna 
Fast mitt hjerta tillhör dig! 

Hifart jag skådar i naturen 
Möts af lycklige min blick; 
Ensam jag en sorgsen blick 
Blott för smärtans tårar buren 
Af den gode Guden fick. 

Ack jag vet en tid då fröjden 
Trifdes i mitt sinne än, 
Då på hulda armar än 
Äfven jag btef lyft i Höjden 
Af min barndoms första vän. 

Men han for den tysta färden 
Han som gladde mina ddr 
Än i ålderns första ddr 

O I hvar hamnar jag i v er Iden 

Utan stöd och utan far. 



au Buneberga lyriska dikter. 49 

hur lätt kan jag ej falla 
Himla Fader! ifrån dig 
Om du ej förbarmar dig 
Om ej du som vårdar alla 
Äfi^en nådigt minnes mig. 

ya, du mins du kan ej glömma 
Vämlöshetens böneröst 
Kom, så bjuder ju din röst; 
Svaga hjerta jag vill ömma 
För ditt bistånd för din tröst. 

Ack jag inll från stormen ila 

1 en famn så öm så varm 
Lugn och tryggad säll och varm 
Skall min späda oskuld hvila 
På den goda Gudens arm. 

Honom jag mig öfverlåter 
Ingen bätre vän jag har 
Ro och glädje skygd och far 
Alt, ack alt jag finner åter 
Hos de faderlösas Far. 

22. ¥id en wåns dSd. (Psalm), 

Publicerad i första häftet dikter. Den „blåa boken„ 
innehåller följande slutstrof, som i trycket, liksom i en 
annan handskriftlig version (se nedan) saknas. Äfven be- 
teckningen „Psalm" har senare bortfallit. 

Hel dig, o hopp! som ej härjaren 

Känn skaka 
I Frälsarns famn, skall jag se min vän 

Tillbaka 
Der striden Knäs 
Och tron förskönas 
Och ömma hjertan med kärlek krönas 

För eldigt. 

4 



50 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Den vackra dikten skiljer sig så mycket frän iing- 
domsförsöken i resten af den „blåa boken", att man har 
svårt att tro den härröra från samma tider som de. Denna 
anteckningsbok har dock gått och galt som en samling 
af Runebergs första poesier, och äfven Strömborg svTies 
icke tidigare haft någon afvikande åsikt, då han Biogr. 
Ant. II, 42 säger, på tal om de dikter, som ur denna sam- 
ling blifvit trykta: „ dessa offentliggjorda prof på det bä- 
sta han intill sin återkomst till Åbo producerat**. 
Strömborg meddelar mig emellertid nu, att han rörande 
„Vid en väns död" erfarit, att denna dikt skulle varit 
skrifven i anledning af erkebiskop Tengströms älsta dot- 
ters, doktorinnan Anna Karolina Prytz' frånfäUe, hvilket 
inträffade i februari 1828. Denna förklaring pa diktens 
stora af stånd från de öfriga synes mycket antaglig; den 
vore sålunda minst ett par år yngre än de yngsta af dem. 

Får man förutsätta, att den föregående dikten, också 
den i ms betecknad såsom „Psalm", står i något krono- 
logiskt sammanhang med denna? Måhända, just på grund 
af att de båda röra sig i samma toncu-t och äro införda 
efter hvarandra i boken. Så länge man ej kan säga, 
hvem Runeberg afsett med den faderlösa, i hvars namn 
han talar, är det dock svårt att härvidlag uttala någon- 
ting med bestämdhet. 

n. 

Dikter. Första delen. 

Till de flesta af första häftets dikter finnas i Borgå- 
samlingen handskrifter i behåll. Undantag göra blott 
^Majsång", „Till oron", „Den tillfrisknade", „Till den ål- 
derstigne" (hds i den Snellmanska samlingen), „ Barden** 
samt „Högt bland Saarijärvis moar bodde". En stor del 
af handskrifterna innehålla emellertid icke den första ver- 
sionen, utan en renskrifven redaktion, öfverensstämmande 
med trycket. 

Dessa handskrifter äro i Borgå-samligen ordnade pa 
följande sätt. 



till Runebergs lyriska dikter, 51 



A. Ett oktav häfte, signeradt n:o 1 och innehållande 
elfva till en del lösa blad (ett blad saknas) samt pryd- 
ligt renskrifvet med samma jämnlöpande vackra piktur. 
Jag förtecknar här de dikter häftet omfattar, jämte det 
jag anger varianterna. Ordningsföljden är häftets; hand- 
skrifternas ortografi och interpunktion är här, som öfver- 
alt, troget bibehållen, och tryckets ortografi och inter- 
punktion är angifven enligt första upplagan. 

SwariMJukans nattBr. Första natten. 

Början af första natten, tre blad, t. o. m. versen 
,6ick majestätlig fram med knäppta händer". Bland J. 
W. Snellmans efterlämnade papper finnes ett annat manu- 
skript, omfattande elfva rader mera och i hufvudsak öf- 
verensstämmande med uppteckningen i Borgå. Jag be- 
handlar dessa hdss i ett sammanhang och betecknar nu, 
som framdeles, Borgå handskriften med B, den Snellman- 
ska med S och tryckets i klämmer inneslutna version, 
där så behöfves, med T. 

1 B O du, som stum och sluten sjunker [ST sjunker 

stum och sluten] ned 
5 B Hvad [ST Hvems] är den röst, ur klippans ref- 

vor irrar, 
7 S Ditt lugna [BT tysta], vemodsfria tåg till mötes? 
15 BS Förnuftet måste sända [blifva] fridens härold 
17 BS Och eftertanken [se, förnuftet] smög sig bäfvande 
28 BS Se hvarför sörjen [striden], hvarför rasen i? 
37 S Svartsjukan, kärlekens och Sagans [BT hatets] 

dotter. 
52 B Och trånaden med giftig blick och hämnden [ST som 

tärs af evig hunger,] 

Efter denna vers står i S: 

Och hatet, som förisar alt, och hämnden 

54 S Som glades åt [B fröjdas åt T fröjdas af] sin 

blodbestänkta dolk. 



52 Anteckningar om och ur handskrifterna 

Efter denna vers stå i BS följande, sedermera ute- 
slutna verser: 

UppväcUes äfven alla, sälla^ glada, 
Förflutna tiders sorgehléka minnen 
Smn nu, likt fallna englar, ho i hjertat 
Och ägga plågoandarne till strid, — 

56 S Framilade den vilda [BT käcka] legionen, 

Och portens rostförtärda riglar sprängdes 

57 Och skaran bröt med jubelskri till fejd. — 

62 S I grottorna af wim förödda harm [BT mitt för- 

tärda hjerta,] 

63 S Att slumra [BT somna] in vid dina bödlars skrål, 

64 Efter denna vers upprepas i S verserna 3 — 4: 

Förnim den sorgsnes klagan, milda natt, 
Fömim den olycksaliges förtviflan! 

72 BS Att jubla kring hans [sitt] glimmande triumphtåg, 

73 BS Den Gud, som hugnade [hägnade] min barndoms 

blomning, 

74 BS Han skall mig ej förskjuta, så jag sade 

[Skall ej förskjuta mig, så sade jag,] 
77 S Steg lik en mogen drufva upp och stänkte 

[BT Steg opp, och stänkte, som en mogen drufva,] 
98 Efter denna vers upprepas åter i S vei^serna 3 — 4. 

De följande varianterna angifvas efter ett litet längre 
fram förtecknadt manuskript i Borgå-samlingen, som vid- 
tager vid versen „Hvem hör mig, hvem behjertar mina 
ord?** ocli omfattar resten af första natten. 

100 Efter denna vers ståi-: 

För hvem skall jag beklaga mina sorger 
108 Här stål* ju [dock] hyddan, af sin hängbjörk än, 
111 På denna bädd af *väppling [blommor] satt jag 

ofta,M 
113 Vår framtid, full af kärlek, och af frid [ljus]. 

^ Jag l^eteoknar med en asterisk de öfverstruhM Tarianteraa. 



till Runebergs lyriska dikter. 53 

115 Med barnslig glädje [vällust] mot den sköna 

taflan; 
121 Hvad denna lycka var, *hon viste [förstod hon] 

väl. 
126 Här våra popplar; sina rika stammar [grenar] 

129 Efter denna vers stå följande, sedermera ute- 
slutna verser: 

Var du förbannad som en fallen engd 

Må ingen sol bestråla dessa löf 

Och ingen droppe denna rot förfriska 

143—144 En kyss blott var mitt svar; *ty kärleken 
Är icke vän af löften och af eder. 
[En kyss . . . .; men mer än löften. 
Och mer än eder sade den. Och nu,] 

165 O, Höge Oudar [Gud]! Har ej [icke] mennisko- 

hjertat 

166 Sin kärlek och sin himmel såsom i [Du?] 

168 Kan, strafflöst, härja [plundra] i dess helgedomar? 

174 SkaU [Vill] jag tillbaka vända; intet öra [lif] 

175 Fins [Skräms] der för [af] mina suckar, ingen ört 

176 Förfriskas [Förtvinar] der af mina tårefloder, 
179 Och längtar åter till mitt kvals [min själs] för- 
trogna. 

182 Hvem hade sagt [trott], att ödemarkens klyftor 
200 Sin egen, afundsfria [anspråkslösa] lycka band. 
204 Jag frågar hoppet, som i *nattens djup [storm 
och natt,] 
219—220 Så oskvMsfuU som der, tag denna ej 
Tag vid din himmel hennes kärlek ej! 
[Så ren, som i dess gyllne dagars glans; 
Tag denna ej, tag hennes kärlek ej!] 
224 Min dom i ödets koppartaflor [koppartafla] skuren? 
236 Der kan [skall] jag hvila lemmar, som af trötthet, 
240 Kanske en stund af sömnen vederqvickas [söm- 
nens ro besökas,] 
248 Under sin i sista raden står antecknadt hayis. 



54 Anteckningar om och ur handskrifterna 

Vaggsång för mitt hjerta. 

7, 3 Och ditt Mrleksfyllda [kärleksfulla] tempel 

Vaggvisa (efter Tyskan), 

Oförändrad i trjxk. 

Simningen, 

Denna dikt har icke tidigare blifvit offentliggjord. 
Utan tvifvel insåg Runeberg, äfven om han icke för in- 
nehållets skull hyste betänkhgheter mot dess utgifvande, 
att den i konstnärhgt afseende var behäftad med några 
svagheter (särskildt i den här utelänmade tredje strofen), 
samt innehöll literära påminnelser, hvilka han ej mer ville 
vidkännas. Emellertid bildar stycket ett af de intressan- 
taste vägmärkena för utvecklingen af Runebergs tidigare 
lyrik. Vi finna där en erotisk ton af det slag, som för 
öfrigt endast få gånger i de tidigare dikterna klingar 
från hans lyra (jfr „Till oron", „Den älskande", „Den 
väntande") och som efter den första diktsamlingen nä- 
stan helt och hållet förstummas. Men sinnhgheten är i 
aU sin styrka så ädel och ren, som man kan vänta det 
af Runebergs genomsunda temperament, den uttrycker 
sig som en sträfvan efter skönhetskrafvets fulla tillfreds- 
ställande, efter den obundna, men upphöjda erotiska 
känslans innerligaste njutande vida mer än den lyder 
själfva passionens retande lockelser. I formen intager 
detta stycke genom diktionens mjuka välljud och för 
Runeberg ovanliga färgrikedom ett anmärkningsvärdt rum 
i hans lyrik. 

Utom nu nämda handskrift finnes af dikten i ett 
senare konvolut (IV, 5) och på ett löst blad en annan, 
som både på gnind af handstilen och däri förekommande 
smärre afvikelser måste antagas härröra från tidigare da- 
tum än den nyss citerade. 

Fyra af diktens fem strofer följa här: 



au Runebergs lyriska dikter, 55 



Kom, hulda flicka, följ mig ned till näset, 
Der vikens vind och fjärdens friska vågor 
Den kyla ge, vi fåfängt sökt i parken. 
Här hänger björken matta löf och gräset 
Förtvinar under middagssolens lågor. 
Och rosen lutar blek sin kind mot marken. 
Der åter blommar vassen grön på sanden. 
Ock Zefyr flädrar svalkande kring stranden. 

Kom låt oss njuta der de dubbla baden, 
Som fläktame och böljan bjuda båda. 
Ock ingen listig argusblick oss nekar. 
Den muntra, den förtroliga najaden 
Och skogens ömma Gud vill ej förråda 
Wår tysta fröjd och våra stulna lekar. 
Och utan bäfvan kan för mig och dagen 
Du blotta de oskyldiga behagen. 



I djupet af ditt hjerta har jag spanat; 
Af dina önskningar af dina drömmar 
Hur mången gång har jag ej bindeln röfvatl 
Hur ofta har jag ej din känsla anat. 
Hur ofta länkat dina pulsars tömmar. 
Och dina tankars alla himlar pröfvatl 
Och denna, själens blotnster skrud, allena 
Den ville du min djerfva blick förmena? 

Kom, kom, vid mina händer skall du gunga 
Så lätt som seglams julle öfver redden. 
Som öfver sundet luftens snabba svala. 
Likt vattenliljor, skimrande och unga, 
IVi skola vaggas på den blåa bädden 
Till kärlekens och nöjets sälla dvala. 
Kom I Zefyr manar, lydom Gudarösten; 
Ack, snart med kulna vindar 7ialkas hösten. 



56 Anteckningar om och ur ha)id8krifterna 



Sommarnaiten, 

Titeln har först varit SommarqväUen, men denna ru- 
brik är utstruken och den sedan använda skrifven ofvanpå. 
Endast en obetydlig variant förekommer: 

4,14 Flicka, i dm [en] älsklings famn. 



T/// Trånaden. Ungdomen. 

Oförändrade i tryck. 

Kiet 

Oförändrad i tryck. Under dikten är antecknad! : 
den lo Nov. 1828. Skall detta datum hänföras till hela 
häftet? Jag tror det ej; sättet för anteckningen låter för- 
moda att den gäller blott dikten, under hvilken den stär, 
men omöjHgt är icke att därmed angafs ett slutdatum för 
inskrifningen, ty ingen af dikterna liärrör från senare tid. 

B. Ett annat oktavhäfte, om tjugutre blad och signe- 
radt n:o 3, innehåller nedannämda dikter i den ortlning 
de här uppräknas. Stilen röjer en något senare tidpunkt 
än i det första häftet. 



Idyll. 

I parentes är antecknadt efter rubriken: (Insändt) 
(Wilhelm och Hanna). 'Meningen hade kanske varit att 
låta trycka denna dikt i någon tidning; den har dock, 
mig veterligen, aldrig bhfvit publicerad. Huruvida den 
är fullbordad eller icke, kan jag ej med bestämdhet säga, 
men det synes knappast troligt, att författaren velat göra 
af den någonting mer än hvad den är — ett litet försök i 
den sentimentala herdediktens stilart. Hanna har funnit 
ett litet lam, som vargens härjning gjort moderlöst, och 
bär det fram till Wilhelm, sin herde ; efter skildringen af 



till Runebergs lyriska dikter. 57 



olyckan inträffar en vän, Axel, som räddat lammets mo- 
der, och hon bhr återförenad med sitt kid. Stycket inne- 
hålla 104 dels elfva- dels tiostafviga orimmade verser 
och är hållet i dialogform, samt värkar rätt obetydhgt. 
Naturbilden i do första raderna förtjänar anföras: 

Hvarthän din färd i morgondaggen Hannar 
Knapt gryr en purpurfärgad rand i öster y 
Och ingen fågel vaknat än allena. 
Lik den förföljda tjäderhonan, skyndar 
Du bäf vande ditt lopp på strandens stig . . . 



Otrykt. Måhända föranledd af någon tillfällig hän- 
delse. I alla fall intressant såsom ett nytt bevis på den 
erotiska uppfattning, hvilken framträder i „ Simningen" 
och ofvan karaktäriserats. För öfrigt synes dikten ut- 
göra en reminiscens af sysselsättningen med Tibullus (se 
nedan), och äfven en genklang af Goethes „Römische 
Elegien" skönjes där. Den lyder: 

Elegi. 

Ack hvad jag hatar dig dåre, som nyss förvildad och rusig 
Slog med stormande hand flickans förriglade dörr! 
Kommen från landets ensliga bygd, der glädje och oskuld 
Blommar i lunder och tjäll, blommar i mennisko bröst. 
Låg hon och drömde, kanske, om hemmets fredliga dalar. 
Eller om englar som der sväfva till hyddorna ned; 
När med tända begär från buf etter och bålar du hemkom. 
Och med fräckaste bön störde den slumrandes ro. 
Svart var natten som höljde din väg. Den tanke som smidde 
Dåre! ditt djerfva förslag svartare var dock än den. 
Hade du älskat en stund den blomstrande flickan, förmätne, 
Hade du salig förut hvilat vid tjuser skans barm. 



58 Anteckningar om och nr kandskrifiema 

Hade du jublande bott i dess blickars f&rklarade himlar ^ 

Eller med kyssar engång fjettrat dess stammande mund; 

Gema förläte jag då att du, glömsk af den heliga natten 

Eldad af kärlekens qval, sökte den älskade opp. — 

Men att förlitande blott på sin kraft, betryggad som okänd, 

Djerf af högmod, och fräck endast af dårligt förakt. 

Skymfa en fridlyst bädd, som af englar bevakas och oskuld 

Och på en menTös sömn reta passionemas häri 

Säg hvar finna ett straff för ett brott likt detta, som nesligt 

Skändar ht^ad ädelt och Ijuft lefuer på skaparens jord? — 

Aldrig vore du värd att känna en älskcmde tärnas 

Lågande hjerta slå sällt vid din isiga barm. 

Aldrig att gunga i famnen en planta med rosiga kinder. 

Och i hans öga se barnsliga kärlekens fröjd. — 

Dig 1^11 jag lemna; — men tala till dig du mognande yngling 

Som för det ädla ännu eger ett klappande bröst. 

Tro ej belackarens röst då han smädar den blödiga qvinnans 

Heliga blomma, och grym trampar dess rygte i stoft! 

Tro att det spirar en kraft i den svagares hjerta, som strider. 

Strider y med tårar kanske, böjes; men segrar ändå! 

Tro det^ och se dig betonad engång för din tro, då en ädel 

Maka. ej skyggande mer, offrar sin blomma åt dig! 

iht åétas tegBT. 

Oförändi-ad i tryck. 

Sfyettmt i f (ttfscAfttM åmmå n r. 

Detta var den första benämningen på ^I^yU och 
Epigram'*. Nägra af cykelns dikter (^flickan kn^-ter**, 
^TiD en kalla talte gossen** ^Dottern sade**, ^Edvard ta- 
lade* ^Gossen sade**, ^Till en bondes koja**) finnas som 
manuskript äfven i den Snellmanska samlingen (jfr Re in, 
Snelbiian, I, 60 f., och min recension af Strömborgs 
Biogr. Ant. IV, 2 i Hafvudstadsb?adet för den 19 ang. 
1897). Jag betecknar Borgå manuskriptet med B, det 
SnellDianska. såsom förut, med S. Trycket, i klämmer, 
auiies med T, när sä behöfves. 



till Ennebei^gs lyriska dikter. 59 

Flii-kan knyter i Johannenatten. 

12 BS Tiger hon och glades [fröjdas] i sitt hjerta. 

Trenne råd gaf modren åt sin dotter. 

Oförändrad i tryck. 

Till en källa talte gossen vredgad. 

6 BS Du förvarar ej den skönas [min flickas] anlet. 

11 Efter denna vers följa i BS två sedermera uteslutna 
vei-ser; 

DerföT att du icke vårdar bilden, 
Ej förvara vill min flickas anlet? 

hvari)a nytt afsnitt inträder i B. 

17 BS Har ej blod, och har ej ljumma [varma] pulsar, 

21 S Flickas [BT Flickans] minne sällan längre varar 

[BT varar längre,] 

22 S Än hon står o, gosse, [BT i fägring] för ditt öga. 

Dottren sade till sin gamla moder. 

4 B Våren, Dotter, passar bäst till [ST för] bröllop, 

5 BS Afven fogeln parar sig [bygger bo] om våren. 

Dottren sade: hvarför bli till våren? 

Kdvard talade till morgonstjernan. 

8 BS Säg, hvad gör Amanda, sen [när] hon uppstått 

9 S Och sen vänder hon sin blick mot öster [BT vester]. 

Kfter versen följer i B nytt afsnitt. 

15 S Men det bästa, att hon ser mot öster [BT vester,] 

16 S Ty i öster [BT vester] ligger Edvards hydda. 

Cxossen sade till sin flicka. 

Denna dikt har i S en från BT afvikande vers- 
byggnad. Den lyder i sin helhet: 



60 Anteckningar om och nr handskrifterna 

Du flyr mig goda flicka 
Bvar gång jag vill dig fånga. 
Men säg mig, fann du nånsin 
En trygg och säker fristad, 
Förrn i min famn du flydde^ 

Den företagna ändringen är intressant, såtillvida som 
den i dikten inför runometerns mått. 

Till en bondes koja kom en krigsman. 

3 S Bonden fyllde hign [BT lugnt] ett glas för honom, 

7 Efter denna vers inträder i B nytt afsnitt. 

9 BS Såsom dig, när, nångong, sent på [någongång om] 

hösten 
10 BS Hagel kring dig smattra [hvina], blixtar Ijunga, 

Samma manuskript i den Snellmanska samlingen, 
där de nu nämda, till „Idyll och Epigram" hörande dik- 
terna stå, innehåller ännu ett stycke i samma tonart, hvil- 
ket hvarken återfinnes bland handskrifterna i Borga ej 
häller blifvit trykt. Det lyder som följer: 

Våren kom, och bort jag skulle resa 
Resa långt långt bort ifrån min flicka 
Ej af egen vilja utan tzmngen. 
Men då talade jag till mitt hjerta. 
Trogna hjerta säg hvad skall jag göra 
Att min flicka mig ej må förglömma. 
Hjertat svarade och sade sakta. 
Sätt förgätmigej på hennes blombänk 
Späda stänglar sätt af minnesblomman 
Så att de ditt namn på sängen bilda. 
Och jag lydde hjertats röst och satte 
Små förgätmigej på hennes blomsäng 
Och så reste jag den långa färden — 
Men när vintern kom, kom jag tillbaka 
Gick med oro till 7nin flickas boning 
Stannade med oro der på gården 



till Bmiehergs lyriska dikter, 61 



OcA såg sorgsen ned på blomstersängen — 
Ty af drifvor höljdes hvarje planta 
Och förgätmigej var djupt begrafven — 
Men som bäst Jag stod och såg bedröfvad 
Öppnade den goda flickan dörren 
Sprang emot mig, sprang i mina armar 
Kyste mig och sade glädjetårad 
Ser du dina blommor vissnat redan 
Aldrig, aldrig vissnar dock min kärlek. 

Tröst 

Manuskript äfven i Snellmans samling. 

3, 5 S Öfver hvitnande [BT grånande] här. 

7 S Som ditt eviga [BT herrliga] ljus, 

5, 5 BS Du [Som] i kaos har [du] ställt, 
7, 5 S Och dess glädje [BT fägring] sin kos, 

7 S Och \BT Men] en irrande fläkt 

y, 9 — 10 B Ty det hoppas och tror 
Och får dö, 
S Ty det älskar och U^or 
Det Tean hoppas och dö, 
[T Ty en gäng skall det dö — 
Och jag hoi^pas och tror]. 

Färd från Åbo. 

Manuskript, påtagUgen det första, äfven i Snellmans 
samling. Dikten är skrifven på ett brefomslag, som med 
Runebergs stil bär adressen: Erhe Biskopen och Riddaren 
Eögvördigste Herr Doctor Jacob Tengström Abo, 

2, 4 S Nu i den fejade [BT städade] äppelkorgen. 
6, 1 S Ren öppnar mot oss böljan ^) [BT fjärden] en vid- 
gad famn. 

*) I ms har först stått fjärden, men ordet har öfverstrukits och 
ändrats. 



62 Anteckningar om och ur handskrifterna 

8, 3 B Och hvita såsom svaner [ST svanor] klyfva 

9, 1 S Och [BT Men] solen sjunker, vindarne BS iymi 

[tystna] af 

3 BS Blott här och der en Pargas flicka [bygdens 

tärna] ^) . 

11, 4 BS Fjärden som kysses [klyfves] af Lemos udde. 

12, 3 BS Der, Ramsay, du kring Finlands [skyddad] fana 
17, 3 S När nästa morgonrodnad [första morgonstralen] 

glöder, 

4 S Namnet Frigga är först nedskrifvet, men där- 

efter omsorgsfullt utstruket med blyerts. 

Hvad jag är så/L F/ickans klagan. 

Oförändrade i tryck. 

Fåge/boet vfd landsvägen, 

1, 3 Var den [din] djupa skog ej sval och Ijuf, 

5, 4 Om än mamma [du äfven] nångång borta dröjde: 

Svartsjukans nätter. Andra natten. 

Oförändrad i tryck. 

C. Ett tredje häfte, i duodesformat, signeradt n:o 4 
och omfattande sjutton skrifna blad, innehåller följande 
dikter: 

Lärkan. 

2, 6 Efter denna vers följer i ms: 

Friheten hon kände 
Hvarje ton hon sände 

i st. f. tryckets: 

O I B är ^bygdens tärna" antecknadt of^anom den ursprungliga 
lydelsen „Pargas flicka", utan att dessa ord Ofverstrukits. 



till Runebergs lyriska dikter. 63 



[Hvarje ton hon sände 
Der till skyn hon lände,] 

Pi &it Barn$ graf. 

Publicerad i Efterl. skr. I, 23 efter detta ms. 

Ti'// en Fågel. 

1, 6 —8 Jag hvarje qväU den hör, 
Och samma Mara toner 
Du jemt kring runden strör. 
[Jag hör den hvarje qväll, 
Men Uka ren är stämman 
Och tonen lika säll.] 

Idyl/. 

Senare kallad „Mina dagar". Oförändrad i tryck. 

Öfwr 9tt 5of¥and9 Barn, 

Oförändrad i tryck. 

If/d 9n mån» död. 

Detta manuskript öfverensstämmer fullständigt med 
den trykta versionen (se ofvan). 

Til/ a/I b/omma. HMaftonen, Wårmorgonen. 

Oförändrade i tryck. 

£pi »fund ibland 6riff§rne. 

Publicerad i Helsingfors Morgonblad den 12 juli 1833 
samt i Efterl. skr. I, 47. Manuskriptet företer följande 
afvikelser från den trykta versionen: 



G4 Anteckningar om ock ur handskrifterna 

2, 1—7 Sluten mig i edert »kygd förtroligt 

Aciy det frälsta stoftet slumrar roligt 
Fast det trampas af en sorgsen ra«, 
Hvisken mildring åt ett bröst som lider. 
Som Hand slägten från förflutna tider. 
Än vill lifvets dunkla gåtor spana. 

Tömma suckar än. 
[Allt nu hvilar — blott till mig har ingen 
Ingen sömn med frid på vallmo-vingen 
Hunnit, o, en fåfängt saknad vän! 
Ensam här bland tigande jag klagar. 
Och bland slägten frän förgångna dagar 
Ville jag till lifvets gata leta 
Gömda nyckeln än.] 

5, 6 — 7 iler ej hder, der den stilla dödens 

Bleka lilja gror, 
[Mer ej lider, mer ej minnes qvalet, 
Som der uppe bor.] 

Ti// Franzén, 

2, 3 Icke se din afton af ren [äfven se din afton] komma 

3, 1 Glömmer du i Mälams [Sveas] blomsterdalar 

3 Och vid ljuden af dess [sångerna af Näktergalar] 

4 Hur vår vaka [Huru Vakan] slog? 

6, 1 — 4 Som när fordom du jäI stranden lekte 

Vid din hembygds flod. 

Och den sena aftonsolen smekte 

Dina kinders blod. 

[Som när fordom säll du gick på stranden 

Der din hemelf flöt, 

Tänkte visor, sag pa midnattsbranden, 

EUer blommor bröt.] 

7, 1—2 Då när alen skjuter och det våras 

Kring ditt fosterland j 

[När la-ing samma nejd det åter vållas, 

Och dess prakt slår ut,] 



till Runebergs lyriska diktar. 65 



4 Der som barn du qvad, 
[Der du sjöng förut?] 
9, 1 Vore dock ju [ju dock] kärt att gå och minnas 
11, 4 Skall man fröjda sig, 
[Blombeströs din stig.] 

Tili min sparf. 

Oförändrad i tryck. 

D. Ett litet häfte om fem skrifna blad innehåller föl- 
jande dikter. De som icke äro införda i första häftet, ha 
i ms utmärkts med rödkrita. Rubrikema, där sådana 
förekomma, äro skrifna med fru Runebergs handstil. 

/d/// och Epigram. 

Flickan kom ifrån sin älsklings möte. 

Oförändrad i tryck. 
Först ga bäckens första bubblor sönder. 
2 Först föi'vissnar [förvissna] ^) vårens första blommor; 
Om sin lycka talade en fästman. 

Oförändrad i tryck. 
Modrens ord. 

Publicerad i Efterl. skr. I, 18 efter detta ms. 

Flickan egde af siri mor ett minne. Minna 
satt i lunden. Gossen hann till femton år och 
trodde. När den sköna maj med sippor kommit. 
Mellan friska blomster genom lunden. I sin fäst- 
mans armar gret en flicka. Tvenne myrtnar stå 
i Lauras fönster. 

Hdss till dessa dikter uppte ingen oHkhet mot trycket. 



*) Den Nyblomska editionen npptager, egendomligt nog, försvinna, 

5 



66 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Vid det späda barnets christning. 
Otrykt. Dikten lyder som följer: 

Vid det späda barnets christning stodo 
Många faddrar kring den vigda pre sten 
För att tänka på sitt fadder löfte. 
Stod den gamla frun och tänkte endast 
På att vyssja barnet under dopet 
Stod den unga frun och tänkte endast 
På att sjelf dock snart få fira barnsöl 
Stod den unga mön och tänkte endast 
På den snart förf allna fadder kyssen. 

Den säkraste vakten. 

Äfven denna lilla dikt är otrykt; den lyder: 

Tvenne vakter vårda flickans oskuld 
Modrens blick och hennes egen blyghet. 
Modrens blick kan flickan nångång undgå 
Men på hvad sätt dock sin egen blygsel? 

Tvenne popplar susa öfver grafven. 

Oförändrad i tryck. 
Blommans öde. 

Publicerad i Efterl. skr. I, 22 efter detta ms. 

Under strandens granar lekte gossen. 

2 Efter: Vid en vik af står NäsijärviSf men ordet är 
sedermera öfverstruket. 

19 Sökande sitt barn, med sorg och ängslan [tårar]. 
23 Då, som gubbe steg han opp [först] på stranden 
27 Sist, förvandlad till den sköna [muntra] gossen. 



till Runebergs lyriska dikter, 67 



30 Sprang hon ut och slöt sitt barn i famnen [i böljan i 

hans armar,] ^). 
33 Flydde Necken med den [sitt] sköna qminan [byte]. 

Tvenne finkar byggde bo i parken och Vid 
en flickas fönster stod en gosse äro trykta utan 
någon ändring. 

E. De öfriga manuskripten till dikterna af 1830 äro 
upptecknade på lösa blad. Ett af dem innehåller fortsätt- 
ning på 

U/// och Epigram. * 

Fjärlar I vårens barn, Våren flyktar hastigt 
samt Ack, natur, hur har jag kunnat, hvilka alla i 
tryck ingå utan ändringar. 

På de öfriga bladen stå följande dikter: 

Ihn gam/es hemkomst 

Oförändrad i tryck. Dock förekomma i ett senare 
konvolut (se nedan) några verser af stycket, hvilka sanno- 
likt höra till det första utkastet; de innehålla en variant: 

2, 3 Sen mången fröjd jag druckit [njutit] i de fjerran 
landen, 

Bogtafningon, 

Oförändrad i tryck. 

Flyftfoglarno, 

1, 1 I, flycktade [flygtande] gäster på främmande strand, 

2, 2 Der våren ren [dem] väntar med hydda och bord, 

3, 3 Men [Och] stormarna, krigen, 

') Denna version har först stått i manuskriptet, endast med den 
skilnad att böljan ersatts af vattnet; den har sedermera Ofverstrukits för 
att Iftmna rum för den ofvan kursiverade, hvilken i sin tur efteråt fatt 
rika för den första versionen, ändrad blott i afseende å ett ord. 



68 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Efter tredje strofen står i ms följande sedermera 
undertrykta strof: 

Bevingade fogel, hvem gaf dig en lott 
Af oron ej bildad af sällheten blotta 

Densamma, du qväder. 

Som gjöt i ditt sinne 

Den trånad, dig gläder 

Ditt hopp och ditt minne: 

Den lifvande flamma. 

Som efvig och fri, 
♦ Dig skapte att stamma 

Hans godhet som vi 

Och lycklig bli. 

4, 1 Du, ftygtade [flygtande] ande på främmande strand, 

Wallgo98en. 

Signerad: Den 19:de Sept 1827 R. 

5, 7 Snart få vi [far jag] sluta vännen 
8 Mot trogna [troget] bröst. 



3, 3 Hur 2?«nmr5^äni^Ai;ö[rewda[guldbestråladli varje] vik, 
5, 2 En enkel [Hans enkla] lofsång då; 

3 Och nu [snart] han smög mot makans bröst, 

4 Och hördes åter [tycktes qväda] så: 

På baksidan af samma pappersblad stå ett par versei* 
af dikten „Till Franzén", tydligt angifvande ett första 
utkast. 



Torpflickan, 

Oförändrad i tryck. 



till Runebergs lyriska dikter. 69 

Tff/ Ftigga. 

Oförändrad i tryck. Samma pappersblad innehåller 
de tva följande dikterna. 



Bön. 

Otrykt. Dikten är i flera afseenden altför intressant 
för att icke meddelas i sin teUiet. Innehållets starka 
personliga patos framträder på ett utmärkt sätt i den ener- 
giska versen och den mycket fulltoniga och vackra dik- 
tionen. 

Bön. 

O Herre den svage benåda 
Som suckar till dig i sin smärta. 
Och fräls från förtappeisens våda 
Mitt arma förvillade hjerta. 

För svag var min vilja, för sena 
De medel till bättring jag valde. 
Din kärlek, o fader, allena 
Kan rädda den ångrande qvalde. 

Gjut mild i mitt lågande sinne 
Din lugna hugsvdlande anda. 
Och låt din försoning derinne 
De stormande känslorna banda. 

Ack, vidt som det himmelska ljuset 
Din magt och din godhet ju strömmar 
Du skådar till masken i gruset. 
För sparfven i luften du ömmar. 

Ej faller en blofnma i parken 
Om du den ej räknat och brutit. 
Ack vårdar du gräset på marken 
Hur skulle min själ du förskjutit! 



70 Anteckningar om och ur handskrifterna 

Nej Ijuft i mitt hjerta sig ilande 
Förlåtelsen hoppet och fröjden; 
Var tröstad min bäfvande ande 
Ty kärleken vakar i Köjden. 

Han pröfvar; men lemnar ej blottad 
Sin kämpe som dignar i striden 
Hvart härjarens båge är Tnåttad 
Står Herren med skölden och friden. 

På ett barns graf. • 

Titeln har först varit „Wid ett barns död". I ms 
står följande sedermera undertrykta strof till sist. 

Hell! frälsta ande skynda glad 
Ur stoftet, ur de dödas stad 
Till lifvet ock till Herran; 
Hell! lilja ur Guds blomstergård 
Din trefnad och din bästa vård 
Dem finner du der fjerran. 
Flyg säll i Jesu famn igen 
Ty Jesus är de spedas vän 
I bland hans engla skara 
Der är dig godt att vara. 

Ihn väntande. 

Dikten bär efter rubriken följande anteckning af fru 
Runebergs hand: sJcrifven 12 maj 1828, 

2, 1 Här [Hit] skall hon nalkas, valde hon än att nöta 

3 Här [Hit], om hon älskat böljan, och djerf, i jullen, 

5, 2 Mitt öras hunger [längtan] ; blott finkens driller domna 

7, 3 Säg förr'n du slumrar ömmande [sjunker glödande] 

sol, hvar är hon? 

Barndom* minne. 

I trycket: Barndoms minnen. Signerad: d. 2 Junii 
1827, 



till Runebergs lyriska dikter, 71 



7, 3 Ack, le oct njuta, var ju [det var] barnets lott 
10, 1 Kanske oM ännu då vid vägens slut en vän 

I det första trycket, Åbo Tidn. 27 juni 1827, står 

3, 3 Och vindens susning, bäckens sorl [sång] och allt 
10, 4 Min förra [fordna] frid och mina barndoms drönmiar. 

Swart9jykan» nätter. 

Senare delen af första natten (se ofvan). 

Lif och död. 

Oförändrad i tryck. 

Pa baksidan af samma papper ett fragment ur 

Swaritjukan» nåiier. 

Synbarligen ett utkast till någon del af tredje natten: 

Hon. 

Nu, ja — jag? 
Kanske en frid som med min gryning jlytt 
Ett hopp som med min morgon snart förblödde 
En vän som blott min natt kan återge. 

Han. 

Du sjöng likväl så glädtigt nyss. 

O den som satt sin längtans mål så högt som du 

Han sjunger aldrig glädje mer på jorden. 

Hon. 

Och hvarför icke vara glad? Det första 
Har jag nu funnit; för det andra sörjer 
Väl morgondagen, och det tredje bringar 
En öfvermorgon klarnad på min gr af. 



72 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Han, 
Du är då lycklig, Minna I 

Hon. 

Minna, Minna, 
Du sanna Echo af en älskad röst 
Hvem lärde dig så Ijuft att återstamma 
Dess suckars välljud, säg, då hela verlden 
Ren länge svarat endast: dåre, dåre. 

Han. 
Du är då lycklig hulda Minna ! 

Han. 
Lycklig! 
Nämn icke detta fasans ord — men rys 
Hvar gång det namnes; — vet du, hvad är lyckan r — 
Du tiger, känner du wampyren ej? 
Han suger bloden ur det söfda barnet 
Vid modrens barm, och då hon vaknar opp 
Ur glada drömmar, och dess modersögon 
Sin älskling söker, ser hon honom stel 
Med flyktad rodnad och med tystnad puls, — 
Hvem är vampyr en? Menniskomas lycka 
Och hvem. dess offer? Menniskomas lugn. 
Mitt lugn har äfven lyckan engång dödat. 
Med långa sorger väckt till lif på nytt. 

I samma konvolut ingå ännu fem små dikter, livilka 
publicerats i andra häftet och därför lämpligast nämnas i 
sammanhang med detta häftes öfriga stycken. 

F. Af första häftets dikter återstår- att nämna ett i 
den Snellmanska samlingen befintligt manuskript af 

Till den åtderstigne. 

Borgå-samlingen förvarar ej någon handskrift af denna 
dikt. Varianterna i S är o följande: 



tiU Bunebergs lyriska dikter, 73 



3, 4 Eller döljer [gömmer] det förödda tjället 

4, 2 För hvar brånad [trånad] som af tiden släcktes, 

5 Blott de magier [fåror] som din panna plöja; 

5, 6 Och i oförgänglig skönhet flammar [tindrar] 

6, 2 Oömmas^) [Flykta] själens jordiska bekymmer, 
3 Och dess himmel Jdarnar [går förklarad] opp; 

7, 6 När han fjällets Jd^ira [fria] hjessa hunnit, 

8, 1 O, hvad är den njutning [sällhet,] här vi sökte? 
10, 2 Och ett minne, Ijuft [huldt] som harpotonen, 

6 Der, den lycka [sällhet], som du eftertraktar. 

Efter sista strofen står antecknadt: 9 Februari 28. 

I sammanhang härmed må citeras ett diktfragment, 
också det endast förhanden i den Snellmanska samlingen. 
Det är affattadt i dialogform och härrör från ett relativt 
tidigt datum, då Runeberg, enhgt hvad äfven andra frag- 
ment utvisa, hade en viss förkärlek för den dialogiserade 
formen (jfr ock Svartsjukans tredje natt; om denna dikt 
påminner äfven namnet „Minna")- Trots ett par omedel- 
bara naturbilder röjer sig fragmentet dock altigenom såsom 
ett försök i den antika idyllens stil, och man förstår att 
ämnet var för litet lefvande för att locka till fortsättning. 
Emellertid är fragmentet värdt att beaktas, särskildt eme- 
dan det undandrager sig äfven den Runebergforskares upp- 
märksamhet, som genomgår handskriftsamUngen i Borgå. 
Det är af följande lydelse: 

Här vid den lilla insjöns blomsterrika strand 
I skuggan af de sommargröna björkame 
Nedsättotn oss Achates här på tufvans bädd 
På tofbeprydda grenar hängom först likväl 
De fulla väskome som våra skuldror tyngt 
Och hvar sin iössa ställa vi mot trädets stam. 
Här hvilom medan qvällens lugna andedrägt 
Omärkbart för min skjutna and alt närmare 
Och vaggar henne sakta öfver böljans guld. — 



*) Denna version finnes ännu i det första trycket, Åbo Tidn. den 
5 april 182a 



Anteckningar om och ur handskrifterna 



Ach. Det blir vår sista fågel; kägel tryta ren; 

Men, Victor, fém den döda seglam hunnit land. 
Och aftonklockan kallar oss från färden hem; 
Besjungom våra njutningsfulla ungdomsdar 
Hur lätt de flyga oss förbi som fjärilar 
Af rosennektar rusige och kärleksfröjd, 
Besjungom våra friska hjertans salighet 
Hur ömt de återälskas sjelfva älskande 
Och nämnarn ofta våra hulda flickor då 
Från andra stranden skall den tallbevuxna mon 
Med klangfull tunga sända deras namn igen 
O echo svara: Selma — Selma än en gång I 

V, Skön är väl f er gen på midsommar nattens moln 
Då solen, hälft förborgad bakom vestems berg 
Sin purpurpensel öfver hvalfvets tafla för; 
Men skönare är rodnaden på Minnas kind 
När till dess älsklingshäck jag sakta smugit mig 
Och hört en stund den huldas sånger obemärkt. 
Och springer sen i yster fröjd bland löfven fram 
O echo svara Minna — Minna än en gång, 

A. Blyg är väl lunas älskogsmatta blick cUr hon 
Ur silf ver slöjan mellan lundens galler ser 
Och fågelparets drömmar nu nattfjärilns lek 
Men blygare är Selmas blick och Ijufvare 
När hon, sen dagens korta fröjd tillända gick 
Om qvällen trycker bäf vande min varma hand 
Och hviskar hälft för stulet: komm i morgon, komtnl 
O echo svara Selma I Selma — än en gång, 

V. Högt bergar sifanen si?ta hvita segels par 
Och sjunker jublande i nordens öpne ström 
När isar banda hennes vaggor rundt omkring. 
Men nöjdare flyr Minna undan flärdens tvång 
Och festgelagens vinter till min varma famn 
Dit, der oss parken gömmer der najaden blott 
Och någon sömnig blomma ser vår stilla fröjd 
O echo sifara Minna — Minna än en gång — 



tiU Runebergs Iffriska dikter. 75 



A. Skygg sitter på den rörbevuxna uddens sand 
Den skrämda beccasinens maka lockande 
Sin Jlydda älskling än med stilla klagoljud , . . . 

G. Bland handskrifterna i det konvolut (I, 3), som 
innehåller „Elgskyttarne", påträffas å ett blad, där slutet 
af diktens sjätte och början af dess sjunde strof stå, det 
lilla stycket 

bot torg. 

Publiceradt i Efterl. skr. I, 41 i oförändradt skick. 



m. 

Dikter. Andra häftet. 

A. De ofvan nämda, tillsammans med handskrifterna 
till första häftet i samlingen förvarade dikterna äro: 

Tjontiofliekan. 

1, 1 Om ren, vid Mockans sköna [helga klockors] ljud, 
2 Jag stode i min sabbatsskrud [högtidsskrud],*) 

åmor. Grumla ieko fliekano ojäl. Don /åffbö/do 

Oförändrade i tryck; i ms är den andra af dessa 
<likter öfverstruken. 

B. I den s. k. „Bruna anteckningsboken", som inne- 
håller en del annotationer om utgifter m. m. från åren 
1S32 — 4:6 ^) och i hvilken Rimeberg synes ännu 1847 ned- 
skrifvit några reflexioner, finnas införda följande dikter. 



*) öfverstrukot Är: helgdagsskrud [högtidsskrud]. 
*) Bl. a. ^Toppelias kom den 1 October 1832''. 



76 Anteckningar om och ur hafidskriftenia 



Drömmen, 

Oförändrad i tryck. 

Urem styrde hit din wåg? 

6, 1 O, andra skogars [nejders] son! 

Efter denna strof är inskjuten följande, som likväl 
senare öfverstrukits: 



'"^Scig hvar det språk du fick 
Som jag förstod så väl? 
Hvem gaf dig denna blick 
För djupet af min själ? 

Den förrådda kårleken (från nygrekitkan). Den sköna. Till 
en res. 

Oförändrade i tryck. 

C. På lösa blad äro upptecknade öfriga dikter, till 
hvilka handskrifter finnas. 



Kyssen. 

Oförändrad i tryck. 

Sjömansflickan. 

5, 4 Vinglös stående [lemnad qvar] på stranden. 

I stället för 5, 3 — 4 förekomma följande, sedermera 
utstrukna rader: 

*OcÄ en genomgråten slöja 
Är den vinge jag får höja. 



till Runebergs lyriska dikter. 



3, 2 Och det vill ej lida [skrida], om jag ror, 

6, 4 Seglar [Sväfvar] lätt hans tanke, hvarje stund. 

RoMaren, Serenad. Fågelfångaren. Till affonstjernan. 

Oförändrade i tryck. 

Oen tjutionåriga. 

4, 5 Hur skall min trånad [oro] skingras, 

5, 3 / grafven [Kanske att] blott i grafven 

4 Kan hjertat finna [Ett hjerta finner] ro. 

Den döende. 

1, 4 Var det ej orrens sång [rop], som hördes ren? 

Saknaden. 

1, 2 Som löf och grönska [fägring] bär. 

2, 3 Och om till jordens [verldens] slut jag gått, 

Tredje, fjärde och femte strofen saknas alldeles i 
detta manuskript. I stället för dem står följande strof: 

Men aldrig slår den planta hnopp^ 
På hviUcen sol ej ser. 
Och aldrig går min sol mer opp; 
Den gick i grafven 7iei\ 

6, 1 Mitt bästa är att hdr [tyst] vid hällan 

2 Få minnas forna [flydda] dar, 

3 Dä pertan spjdkas lätt [brasan brinner ned,] och 

qväll'n 
i Ej andra sysslor [flere slöjder] har. 



78 Anierkntngar om ock ur hamdtkriftema 



Den tidiga sorgen. 

Oförändrad i tryck. På samma papper en andra 
handskrift af „ Saknaden**. 

Flickans årstider. 

Ms i två exx. 

3 Såg en vissnad ros och sade [talte]: 
5 Att din sköna tid försvunnit [förflutit]! 

Likhet. 

Oförändrad i tryck. 

Fågeln. 

1 Öppet är min älsUings [flickas] fenster, 

I ett annat exemplar är ordet ^flickas" infördt. 

8 Flicka, bort med frön [frö] och vatten I 

Den första kyssen. 

5 Och himlens blyga dotter tycktes [hördes] svara : 

Flyg ej undan. 

Efter fjärde versen stå följande sedermera öfver- 
strukna verser: 

*Och min famn den snara sedan 
Som mot fogelhalsen sträckes. 

Fjärilposten. 

Två mss. I det tidigare följande variant: 
13 Ändtligt, rörd af fjärilns plåga [oro]. 
Den sällsynta fågeln. 
11 * Sitter hvarje dag [Vistas, gamla mor,] en säUsynt fågel: 



till Runebergs lyriska dikter» 70 

15 ^Fågdfiy gamla mor, är skön [Underlig är fågeln der]; 
den äger 

Den försmådda. 

5 *6rymma, gosse ser du odlarn [otacksamma gosse,] 

6 *Oår ju glad [Odlarn går] att berga tegen, 

Sippan. Tre och tre. 

Oförändrade i tryck. Den senare dikten bär anteck- 
ningen 1833. 

Blomsterhandlaren. 

Anteckning: 1832. 

6 Och till myrkaptenen talte [sade]: 

9 Sälj min last *i andra länder [på andra stranden,] 

Efter v. 11 står följande vers: 

Sade så och släpte sTceppet 

Norden. 

Oförändrad i tryck. (Den Nyblomska editionen har, 
egendomligt nog, på två ställen svaner, där både ms och 
1 uppl. har svanor)' 

Hennes budskap. 

Ms i 2 exx. Det tidigare har följande varianter; 

1 Blås [Kom] du sorgsna nordan; 
6 Kommer du i vinden [ilen,] 

12 Från *) [Ur] den gamles armar, 

13 Från hans kalla hjerta [kyssar], 

Den farligaste fällan. 

Oförändrad trykt i Efterl. Skr. I, 38. 



') Denna var. i båda mss. 



80 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Yill du byta öde? 

Ms i två exx. Det ena är öfverensstämmande med 
trycket, endast ett par rader äro öfverstrukna och kas- 
serade; det andra har följande varianter: 

8 — 10 Bhtt en sommars oro 

Sköljs jag bort af strömmen 
Ej en gång en sommar 
[Om mig strömmen härjar, 
Är dock all min oro 
Blott en fl^^ktig sommars.] 

Sorg och glädje. Friden. Den förändrade. Den 
långa dagen. Behagen. 

Oförändrade i tryck. 
Le ej om jag rodnar. 

Oförändrad trykt i Efterl. Skr. I, 37. 
Mötet. 

Oförändrad i trvck. 
Kkoleken. 

Oförändrad trykt i Efterl Skr. I, 39. Såsom titel 
i ms af fru Runebergs hand: Huhhu leJcen. 



IV. 
Dikter. Tredje häftet. — Senare trykta dikter. 

Endast några få af tredje häftets dikter finnas kvar 
i manuskript. I en anteckningsbok, som utom diverse 
anteckningar innehåller delar ur Molnets broder och Hanna 
samt åtskilliga reflexioner, stå två stycken: 



till Runebergs lyriska dikter. 81 

Fragment af en romans. 

Innehåller en del af det lika benämda stycke, som 
finnes i)ublieeradt i Efterl. Skr. I, 10 ff., nämligen w. „0m 
i hans själ" etc. till „ . . . . engels själ" (s. 12), samt där- 
efter följande rader, som icke återfinnas i trycket ej häl- 
ler i det fullständigare manuskriptet af samma fragment 
(se nedan): 

l'ä/ var Amanda blott en dalens dotter 
Men lifvet kastar sina bästa lotter 
Som solen sina strålars skatt ej blott 
På höjdens hjessa krönt af gyllne slott, 
I hyddans sköte född en drottnings like 
Hon lefde glad uti sitt trånga rike 
En källas bild, som våren blomsterklär 

Och himlen gtöder i så gömd hon är. 

Ren mången gång på branta stigars rand 
Bland skuggor nyss från bergens toppar flydda 
Antonio ströfvat djerf till vikens strand 
Der mellan . . . låg Amandas hydda. 
Ren mången tyst och rosenfärgad qväll 
Han väntat skymningen i hennes tjälL . . . 

De sex sista verserna förefalla att vara senare til- 
lagda. 

Oa«i Mflanda. 

Oförändrad i tr\'ck. 

Pil särskilda blad äro upptecknade följande styc^ken: 

HMsang. 

Skrifven på en räkning af den 15 februari 1883, 

1, 3 Och Decemberdagar [novemberdagar] mulna 

6 



Anteckningar om ock ur handakriftema 



7 — 8 I stället för dessa ha stått följande, sedermera 
öfverstrukna verser: 

*Medan solen log och sommar var 
Lefva deras milda andar kvar 
[Medan sommarns sol dem värmde än, 
Lefva de som minnen opp igen], 
3, 7 Bland de minnen, han från stoftet [jorden] bär, 



Minnet Den heliga ågnes. Benen. 

Oförändrade i originalupplagan. 



Längre fram bland handskrifterna ligga i ett kon- 
volut (III, 2) följande dikter, h vilka icke ingå i någon af 
de af Runeberg själf ombesörjda trenne häftena: 

EU iiiet öde. 

Manuskripten innehålla samma version, som tryktes 
först i kalendern „Nordstjeman" 1846 (några af dikterna 
publicerades redan tidigare i Borgå tidning, se Biogr. 
Ant. IV, 3, 35) och sedan i de samlade arbetena. En del 
af styckena bära i ms andra namn än de sedermera er- 
hållit: stycket 5 (^Flicka, kärleken är väldig") heter i 
ms ^Kärlekens makt", st. 6 (^Hundra vägar har min 
tanke") „Den botfärdiga" och st. 7 („Hvilken sällhet skön 
att synas!") „Den vackra". St. 1, 5, 6 och 7 äro skrifna 
på en räkning af den 15 mars 1845. 

Efter st. 4 står „ Sångens gåfva" och efter st. 10 
„ Borta och hemma", hvardera publicerad i Efterl. skr. I, 
s. 21 och s. 19. I den senare af dessa dikter har vid tryck- 
ningen insmugit sig ett fel, som beror på oriktig läsning 
af manuskriptet och ger ett uttryck som ej betyder nå- 
gonting. V. 12 står nämligen „QylLne skur att törsten 
släcka", skaU vara „Gyllne skål^ o. s. v. Dikten är för 



till Munebergs lyriska dikter. 83 



öfrigt ofullbordad. Efter sista raden står ännu ett „8om", 
hvilket börjar en följande, icke utskrifven rad. 

Att dessa båda dikter ursprungligen hört till cykeln 
^Ett litet öde" bevisas ock af deras versform, som, likt 
(len i cykelns öfriga dikter, är starkt allitererande trochäisk. 

På ofvan nämda räkning äro vidare antecknade: 

Oe två. 

Publicerad i kalendern Necken för 1846 och sedan 
i Samlade Arbeten. Handskriften erbjuder, utom att den 
ej är af delad i strofer, följande varianter. 

5, 4 Låfigsamt tiU sin [Till sin höge] brudgums sida. 
10, 3 Ensam i November [den kulna] qväUen 
12, 2 Mot hans sida [skuldra] öfver fjället 

Simmaren. 

Publicerad i Efterl. skr. I, 40 efter detta ms. 

Vidare förekomma i samma konvolut: 

Er99 fötwandlity. 

Publicerad första gången i Helsingfors Morgonblad 
<len 29 april 1833 och sedermera upptagen i „ldyll och 
Kpigram". Oförändrad i tryck. — Den lilla lappen, hvarpå 
(likten är upptecknad, har på baksidan några verser ur 
Klgskyttarne, 

Fifang öntkan. 

Publicerad första gången i kalendern Necken för 
IS49, hvilken utkom till julen 1848. Den var där signe- 
rad „X.", emedan, enligt uppgift af Runebergs efterlef- 
vande, skalden icke ville att ett stycke, som uttalade en 
mot hans allmänna lifsåskådning stridig tanke, skuUe bära 
hans namn. Sedermera upptogs dikten i Samlade Arbe- 



84 Anteckningar om och ur handskrifLema 



ten. Ms har följande varianter, hvilka redan i det för- 
sta tr3'^cket ersatts af den version, som blifvit den gällande : 

1, 2 På hafvets strålande [glänsande] ban. 
3 Ack [O], vore jag bland de andra, 

5 Så sorglös [liknöjd] djupt i mitt sinne 

6 Så liknöjdt [sorglöst] kylig och klar, 

7 Så utan ett hopp ett [enda] minne 



/ en ung flickas minnesbok. 

Publicerad första gången i kalendern Fjäriln 1851. 
Jfr Biogr. Ant. lY, 3, 169. 

2, 2 Lefva, tjusa, drömma Pioppas], le och njuta! 

3, 2 Var det fröjd, hon sökte, var det [eller] ^) smärta 

Konvolutet III, 7 innehåller handskrifterna till flera 
dikter, som äro intagna i Efterl. skr., nämligen Den jag 
söker, o! livar år han? (fru Runeberg har därå anteck- 
nat rubriken „Längtan"), Skaldon och skönhoton (på andra 
sidan af pappret stå Rabbes verser till Runeberg af den 
24 febr. 1830, se Biogr. Ant. II, 23 f.), Lönnrot i lifsfara. 
Till Henno, Svar till F. P., Diktens årstider, Till don sörjando, 
¥id Bergsradinnan £. Julins graf. Till Otto Kauritz Stålhammar, 
Den siste Candidandon, Doktor D. Lindhs resa till Helsingfors, 
Till Doktor D. Lindh på Danielsdagon, Till Doktor Georg Wall- 
gren och Till C, L Kellorman (afskrift af fru Runebergs 
hand). 2) 

Rörande dessa handskrifter är intet annat att märka, 
än att den till „ Doktor Lindhs resa" i femte strofen har 
tjust, där trycket har tyst, samt innehåller tvänne strofer 
utöfver de trykta: 



*) Detta ord har stått i ms , men Är öfverskrifvet 
*) Angående hds till „Den bästa glädjen" och en i sammanhang 
därmed stående strof se Biogr. Ant. IV, 3, 223 f. 



till Runebergs lyriska dikter. 85 



Hvad må statens högtförnäma råder 
Mena när de se en sådan stör 
En som står där liksom ställd i nåder 
Ej att bocka fnen att bockas för. 

Alla himlens makter öfverskyggen 
Honom nu, han tar sin vandringsstaf 
Aldrig har han förr lärt kröka ryggen 
Gud vet ofn han nu ej rent bryts af. 

I följande konvolut finnes det i Efterl. skr. I, 10 
publicerade Fragment af en romans, skrifvet på de torna 
bladen i en interfolierad disputation från 30 nov. 1833. 



VI. 
Särskilda otrykta dikter och diktfragment. 

I ett par konvolut finnas samlade smärre stycken 
frän olika perioder af Runebergs lif, hvilka dels på grund 
af sitt fragmentariska skick, dels såsom varande af min- 
ilre betydenhet icke af skaldens anhöriga beredts plats i 
de efterlämnade skrifterna, lika litet som de förut varit 
iiagonstädes pubKcerade. Det kan vara skäl att här ge 
en öfversikt af dessa lyriska småsaker äfvensom några 
utdrag och prof, där sådana synas egnade att göra an- 
språk på något intresse. 

Bland tillfällighetsverserna, som äro sammanförda i 
♦"tt konvolut och af hvilka en större del äro publicerade 
i Efterl. skr., finnas några otrykta från förlofningstiden, 
hvUka framför alt äro betecknande för fästmannens yp- 
perliga humör. De bära rubrikerna: Till Mamsell Fredrika 
Tengsiröm, Mamsell Fiken, Dedicaiion samt Till en ung flicka 
pi hennes födelsedag. Om de tre första är éj någonting 
särskildt att säga (den första har sex, den andra aderton 
och den tredje trettiofyra verser); i den sista roar sig 
skalden med en rimlek, som icke är utan att påminna om 
den af honom några år senare så starkt förlöjligade C. 



Anteckningar om och ur handskrifterna 



F. Dahlgren och måhända kan anses utgöra en hågkomst 
från läsningen af dennes 1828 publicerade ungdomsdiktei*. 
Den glada tillfällighetsdikten försvarar kanske sin plats här: 



Ti// en ung f/icka på hennes föde/sodag. 

Hjertats vår 

forflyger 
i dess spår 
sig smyger 
vintern mulen 

kulen 
tömsk och snar. 
Flicka än 
du blommar 
men förrän 
din sommar 
bort med tiden 

skriden 
af sked tar. 
Titta nu 
kring viken 
att ej du 

besviken • 

må omsider 

bli der 
ensam qvar. 

Vintern tågar 

of ver gränsen 

och qvarter begär 

^ Flicka H (frågar 

Exellencen 

bister sur och tvär) 

»Ar ditt sinne 

ledigt inne 

Jag vill gästa der^. 



till Runebergs lyriska dikter, 87 



^Herre — vårens. — 

T^Hal den dåren 

Lär du hylla än^. 

-»Mina rosor o^ — 

^Idel glosor 

Bort med dem min vän^, 

^Ack de sköna 

Sippa höna 

Deras värde känn^. 

Då tittar ur hjertat den späda herr vår 

Och sigte på Exellencen får. 

Då blir det att fly öfver stenar och backar 

Så att blodet hoppar och svetten lackar 

Men vintern intågar i hjertat strax 

Och klipper omkring med sin isiga sax 

Och lakejen den modiga nordanvinden 

Blir skickad att rensa bort blomstren af kinden 

Och snart fins af allt hvad i gården var 

Som knappast en vissnande karborr qvar. 

Här återinsättes versen: vintern tågar öfver gränsen 
till: jag vill gästa der. 

^S(t)ränge herre 
Nej dess värre 
Det vill ej gå ann<t-. 
i>Hör man bara I 
Hvem må vara 
Inne cUr min sann? 
Våm känn hända ?<t^ 
^Nej, min s lända 
Och min goda man<(^. 

Då tittar sjelf gubben ur hjertat ut 
Jag herre bor qvar der jag bott förrut 
Så stänger han dörren, och vintern på 
Får trifvas och hålla tillgodo derute 



88 Anteckningar om och ur handskrifterna 

Ock hur kan må klippa skdfla ock slå 
Så slipper kan icke i kjertat ändå. 

Men efter min vers är så lång ock smal 

Så måste jag kalla ett eftertal. 

För det första den Jiade väl kortare blifvit 

Om för annan betalning än kyssar jag skrifvit 

Men när Fiken låft kyssar för kvarje rcul 

Så tänker jag ej skrifva på mindre än blad 

Men om någon vill versernas magerket klandra 

Så svarar jag endast att, för det andra 

De kunnat väl fetare blifva också 

Om de fetare far käft att brås uppå 

För det tredje ock sista jag för dig till sinnes 

Om bland friare skaran den bästa som finnes 

Du ej kunde dig välja till hjertvakt snart; 

Ty vintern han nalkas och det tfied fart. 

Och nu att din födelse dag blott fira 

Vi velat dig denna äreport sira 

Men när fästeman kommer så skynda vi förr. 

Och ställa den opp i ditt hjertas dörr. 

Sist finnas i ett särskildt konvolut — jämte diiblett- 
lianclskrifter (se ofvan) af „Till Frigga**, ^Jungfrun** ocli 
^Simningen'* — följande saker i manuskript. 

VU Leonard Kemmers graf. 

Dikten är undertecknad (L 9 lanuari 29 samt till- 
egnad minnet af en, såsom det tyckes, ung son till den 
i Runebergs krets välbekanta familjen Kemmer. Xär 
Runeberg icke gifvit den plats i sina dikter, har det syn- 
barligen skett emedan stycket i många afseenden påmin- 
ner om ett skede i hans poetiska utveckling, hvilket han 
i sin of riga produktion redan afgjordt passerat. Tre af 
de fem stroferna må här meddelas: 

Det i*inter blef, fördold i nordamnnden 
Kom dödens engel med en kyss till dig, — 



till Runebergs lyriska dikter. 80 



OcA slocknad sågs din blick , och sköflad kinden, 

Der nyss de friska rosor gladde sig. 

Ren fältets blommor äfven vissnat alla. 
Ack, nästa vårsol skall dem återkalla; 
Men hvilken vår skall locka fram de dina I 



Af solen smekt, af daggen tårbegjuten 

Ej står den planta som du fostrat opp. 

I jordens kulna sköte innesluten 

Hon sänkt sin stängels nyss utslagna knopp. — 

Sörj, ömma mor, han lifvas ej i grafven 

Af vindar varma från de södra hafven, 

Af varma tårar från ditt modersöga. 



Och klaga ej att från din famn han rycktes, 

Att aldrig mera gladas derinvid. — 

Den gröna brodd som drifvan sköfla tycktes 

Blott hvilade sin gyllne grodd en tid. 

Snart skall det stoft förklaradt bli, som skyles. 

Ej mera domna, och ej mera kyles 

Den famn han bjuder vid ert nästa möte. 

*hg fånkte på henne. 

Rubriken med fru Runebergs handstil, resten med 
R:s egen piktur från 1840-talet. Tre strofer ora åtta ra- 
der hvar med refrängen 

Det var att jag tänkte på henne 
Det var att på henne jag såg. 

Dikten, som skildrar tre olika situationer, där tanken „pci 
henne„ har utöfvat sin störande invärkan — i skolan vid 
lärarens fråga, i „verlden vida", där vännerna blifva kalla, 



ÖO Anteckningar om och ur handskrifterna 

och sist när „bland folkets skara min kung mig nalka- 
des" men blef oartigt bemött — äger förunderligt litet, 
som skulle påminna om Rimebergs tidigare eller senare 
lyriska diktning. 

Amans och obseura. Lux och eharifas (fragment). 

Femtiosex rader, hvaraf en del utgör en dialog mel- 
lan Amans och Obseura, den andra en liknande mellan 
Lux och Charitas. Det enda som kan sägas om detta 
fragment, hvilket blir ännu otydligare genom att pappret äi- 
sönderrifvet, är att det måste härstamma från skaldens 
ungdomstid och att det påminner om antika inflytelser 
såväl i formen som i innehållet, hvilka båda närma sig 
den erotiska idyllens art. 

TinfäUighBisdikt. 

Tydligen adresserad till fästmön och egentUgen hö- 
rande hemma i närmast förut nämda konvolut. 



Matrosen HeeL 

Början till en dikt, två strofer. Den första lyder: 



Han hade rasat natt och dag 
Ombord på Krengars (?) jakt 
Hans panna fått i striden bräck 
Han suttit bunden under däck 
I våldsam feberyra 
Matrosen, gamle Neck. 



Med tårfy/dt öga bår Jag fram min gärd. 

Den dikt, som Runeberg skref i „Minnets" vid Hen- 
nula i Kakskerta minnesbok, finnes här upptecknad på 
ett särskildt blad. Jfr Biogr. Ant. II, 93 f. 



till Buneberga lyriska dikter. 91 



6»bben och Hanna. 

Ett fragment i dialogfonn ; handstilens ungdomlighet 
likasom innehållet låta föra detta fragment (om 44 rader) 
till samma tid, då „Idyll" eller dialogen mellan Wilhelm 
och Hanna utkastades och då Buneberg i allmänhet sy- 
nes gjort flera försök i dialogform. Det må här medde- 
las, med uteslutande af sju verser i början. 



Alen som det sjuka löfvet sammansluter 
Du mer och mer ditt fordom öppna väsen 
Och tror att gubbens verldsforirogna blick 
Ej röja skall det sår som gror derinam. 
Fördölj ej dotter hvad dig plågar — lägg 
På fcuirens skuldror hälften af din börda 
Ty huru tung den vore — tyngre är 
För mig att se dig bära den allena, 

Hanna, 

Din ömhet, gode far, är den som ser 

Din dotters små bekymmer i förstoradt skick, 

Hvad är en suck, en tår — är icke lifvet 

Så fullt af suckar och så fullt af tårar I 

Känn menskohjertat fängsla dem beständigt 

De flöda öfver om än lyckan smidt 

Kring kärleks svaghet sina starka guldband. 

Gubben, 

När, olycksbuma, jag dig första gången 

Med fadersvällust lyfte upp mot himlen 

Och bad för dig om himlens bästa skänker 

Då brann min andakt varmast och jag nämnde 

Ett tåligt hjerta och en ödmjuk själ. 

Och Gud har kört min bön; o dotter, dotter 



92 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Mins du hur vid din lefnadsmorgon än 

Vår lycka lyste klar; du såg den mulna 

Du såg den sjunka ned, så utan klagan 

Som dagakarlen ser en bergad sol. 

Det kom en natt af sorger och bekymmer y 

Förödda voro mina krafter; tung 

Låg ålderns silfverkrona på min hjessa; 

Och fåfängt höjde jag min fnatta hand 

Att bryta hjelp ur ödets rika klippbarm 

Du var min hjelp, min tröst, mitt allt; du tvang 

Med trägna armar nödens mark att bära 

En torftig skörd för dig och för din far. 

Jag led — och knotade; du led och teg 

Så himmelskt ödmjuk som ett offerlam 

Som hinden dignande för jägarns pilar. 

Nu kom e?t yngling — 

Pa kanten af samma papper finnas antecknade fiil- 
jande två rader: 

På drömmens blomsteröar gästar anden 

Och fridens englar hålla vakt kring strande?i. 

Enskilda strofer. 

På sju små lappar äro upptecknade några enskilda 
strofer och verser, af hvilka följande här må meddelas. 

Gå, ringa namn, att dig förlora. 
Att dö bland denna mängd af stora 
Hvem hölle det ej Ijuft och kärt 
Att dö för den, som dig begärt. 



Minutligt ej bättras en qvinna 
Hur lifligt hon önskar det än 
Ett fel kan förjaga jag hinna 
Men många dock stå mig igen. 



UU Runebergs lyriska dikter. 93 

Den tröst skall dock aldrig mig svika 
Det hopp att du blifver ändå 
Nog vis att dem se, men tillika 
Nog god att förlåta också. 



En mäktig ande bär sitt kval och ger 
Ej låga vittnen del af sina sorger. 



Vore jag skön och ung, 
Dertill ett rikes kung. 
Vore så kall du ej, 
Svarte ej ständigt nej. 

Men jag är gammal nu, 
Blommar ej så som du, 
Äger ej land och slott, 
Hjerta blott, kärlek blott. 



Pa en lapp, som bär anteckning om ett till den 2 
december 1863 uppsagdt lån — hvilken anteckning så- 
lunda måste blifvit gjord någon månad tidigare — har 
Runeberg upptecknat följande skämtsamma strofer. 

Hvem klandrar att för tj ens ten stjemor bär — 
Dock är den bäst bland vänner som den är 
Ty i ett hjertligt lag bland punsch och vin 
Studerar ingen fan astronomin. 

Fri skjortärmsrättighet vi yrke ock. 
Ett syndastrajf för menskan är dess rock. 
Om Adam bättre hållit bud och lag 
Behöfdes ju ej skjorta än i dag. 

En qvinna tål ej vin, men prisar frukt. 
Och tror sig dermed hylla sans och tukt. 
Men frukt är mera farlig dock än vin 
Ett äpple blott blef menniskans ruin. 



94 Anteckningar om och ur handskrifterna 



Angående den andra af dessa strofer meddelar inig 
prof. Strömborg vänligen följande. Den är diktad såsom 
tillägg till C. E. Nybloms visa „Mina studier", hvilken i 
början af 1860-talet i Borgå ofta sjöngs i glada lag af en 
bland Borgå indelta bataljons officerare. Vid ett tillfälle 
våren 1863, där S. närvar, upptecknade Runeberg, efter 
(let nämda visa sjungits, strofen om „ skjortärmsrätt igliet** 
på en lapp och lämnade den tiU sångaren för att sjungas 
såsom fortsättning. Anledningen var, att värden glömt 
uppmana gästerna att taga af sig rocken, oaktadt den 
höga temperaturen. — De andra stroferna, skrifna, såsom 
tydligen framgår, för samma melodi, tillkommo sanno- 
likt senare. 

Huru som häJst, så äro dessa rader synbarligen att 
räkna bland det sista Runeberg nedskrifvit innan han 
träffades af sitt slaganfall. 

Här ingår ock den vackra växelsången mellan fru 
Runeberg och hennes man om Pingsten, hvilken Ström- 
borg meddelat i Biogr. Ant. IV, 3, 145 f. 

Swanesåiig (TiU åhlstubbe). 

Meddelad af Strömborg, Biogr. Ant. Hl, 64; nam- 
net, som uteslutits af S., är Fredriq Julie, 

« 
Tre enskilda verser, skrifna \yk baksidan af ett lösrykt blad 

ur en tysk broskyr och utgörande en hyllning till det 

fria Amerika: 

Höj ditt stjembaner mot skyn och svärma öfver hafven 
Böj förtryckarn för din fot och koj ur stoftet slafven 
Var den unga verlden du. Den gamla är begrafven. 



Slutligen må här nämnas ett par blad med öfver- 
sättningar från TibuUus. En del af de på dem anteck- 
nade verserna utgöra fragment af andra elegin i första 



tiU Runebergs lyriska dikter, 95 

boken, som publicerats i Hifors Morgonblad och behand- 
lats af Gustafsson i Sv. Lit. skpts F. o. U. 1896, t. 6, 
s. 71 ff., 97 f. Besten återger delar af samme författares 
första elegi i första boken v. 1—24, 29—34, 43—60. Dessa 
fragment meddelas här såsom ett nytt bidrag till Sune- 
bergs fåtaliga öfversättningar från antiken. 

Hofie en annan skimrande guld till skatter på skatter 
Skåre hans plogar i mängd sträckor af bördiga fält, 
Medan af farors hot vid fiendtliga poster han omhvärfts 
Medan irompetens ljud jagar hans drömmar på flykt. 
Mig må en ringare lott förläna en tryggare lefnad 
Der på min egen härd vänliga lågor jag när. 
Odlare sjelf må jag få i sin tid plantera min rankas 
Skott och en diger frukt sätta med smekande hand. 
Hoppet svike mig ej men skänke mig högar af frukter 
Skänke mig drufvans must ymnigt i bräddade kar. 
Ty om en stubbe på ensliga fält om en sten på en korsväg 
Kransomlindad jag ser bär jag den vördnadens gärd, 
Och hvar förstling af frukt som det nya året förlänar 
Gladt for en landtlig Gud lägger som offer jag ner. 
Gyllene Ceres, dig från min teg jag låfvar en krona 
Bunden af ax att engång pryda din helgedoms dörr. 
Medan Priapus som vakt i min fruktbelastade trädgård 
Skall med sin lias hot skyggande fåglar förströ, 
Äfven för er, den rika förut, nu fattiga åkerns 
Vårdande larer, för er skänker bestämda jag har. 
Gällde som offer då för otaliga hjordar en qviga 
Nu för en torftig mark stort är som offer ett lam 
Er skall egnas ett lamm, och den landtliga skaran af ungdom 
Ropa kring offret iol unnen oss skördar och vin. 



Dock må det icke mig bry att ibland handtera min plogbill 
Eller med gisslet ibland oxarna egga till gång. 
Palle mig Ijuft att i famnen ett lam ett kid då det ensamt 
Irrar af modren gtömdt, föra till hemmet igen, 



06 Anteckningar om och ur handskrifterna till Runebergs dikter. 

Skotten min glesnade hjord dock snattare, skonen den vargar 
Blott i en större flock boren i söka ert rof. 



Nöjd med en liten teg är det nog då mig unnas att hvila 
Att på min egen bädd luta min tröttade kropp 
Lyckliga lott att hvila i lugn och höra hur stormen 
Rasar och ömt till sin famn hålla förförerskan tryckt. 
Eller då kulna flöden han gjuter den vintriga Auster 
Somna bekymmer slös y söfd af en tryckande luft. 
Detta må unnas mig — rik får den vara som mäktar 
Hafvets vredgade våld, sorgliga skurar fördra — , 
Hellre må allt hvad guld och smaragder heter förintas 
Än att med skojande jag tvunge en flicka till gråt 
Dig Messala till lands och till sjös det egnar att strida 
Att ditt palats må stå prydt med fiendtliga rof 
Mig i sin boja snärd qvarhåller en blomstrande flicka 
Och för dess slutna dörr står som en väktare jag. 
Rykte söker jag ej, min Delia är jag med dig blott 
Fritt overksam och trög må man benämna mig då. 
Dig skall mitt öga hvila uppå i min yttersta timma 
Dig skall i döden jag än fatta med domnande hand. 

Werner 8tfderh|eiai. 



Några bref från början af 1600-talet. 

Af Arthur Thesleff, 



Då bref frän så gamla tider som frän början af 1600- 
talet äro en ganska stor sällsynthet, var det med en hög 
•ri-ad af öfverraskning jag anträffade dylika i ett privat- 
arkiv. Då de i mänga afseenden äro af intresse, framläggas 
de härmed i tryck. De äro alla familjebref af alldeles 
privat natur och kunna tjäna som exempel pa den tidens 
skrifsätt, de äro vidare alla skrifna från utlandet af per- 
soner, som senare intogo bemärkta platser i samhället, af 
ungdomar, som reste från det ena landet till det andra 
för att vid berömda utländska universitet förkofra sig i 
vetande, de kunna sålunda lämna en bild öfver den tidens 
studieförhållanden (särskildt brefvet N:o 5). I nära nog 
alla bref är grundtonen mer eller mindre pessimistisk i 
följd af personernas alltid för handen varande penningenöd. 
För klarhetens och öfverskådlighetens skull lämnar jag 
«^n förteckning öfver dem med bifogade biografiska an- 
teckningar äfvensom en släktöfversikt, omfattande de per- 
soner, som spela någon roll i brefven. Tyvärr finnas i 
Htt par bref några ord, som jag ej lyckats dechiffrera trots 
alla bemödanden, hvarf()r några luckor uppkommit. 

Ctiriater Horn 
Catarlna BJolke. 



Ciu Horn • Carl Horn. Qu^taf Horn. 

Siirrid OxansUama. ogift. Kjerstln BA&t. 



Gabriel Oxanttierna. Benirt 0. 


Sigrid 0. 


Catarina 0. 


Anna Baner — bror Carl B. Margareu Brabo. 


Ciaes Horn. 


Nils Bjelke. 


Kristina BJelke. 







08 Några href från början af 1600talet. 

BrelVet N:0 1. Skrif vet af Bengt Oxenstierna, Eesare 
Bengt kallad, friherre till Ekebyholm m. m., f. 1591. 
Sändes redan i sitt 16 år till tyska akademier; student i 
Rostock 1607 och i Wittenberg 1609 samt slutligen i Jena. 
Fick däi-efter en liflig håg att se främmande land; han 
genomvandrade sålunda Tyskland och skref det här åter- 
gifna brefvet i Liibeck år 1612. Samma år begaf han sig 
till Italien och anträdde därifrån sin första resa till öster- 
landet, hvarvid han besökte de flesta heliga orterna i Pa- 
lestina. Han var åtskilliga gånger i största lifsfara, blef 
öfverfallen af arabiska röfvare och fängslig hållen, men 
räddades och kom till Venezia, där han tog krigstjänst 
mot turkarna år 1614. Från Venezia anträdde han år 1616 
sin andra orientaliska resa, som förde honom till Persiea, 
till Bagdad och Babylon, ja till Indiens gränser. I Persien 
åtnjöt han stort anseende, i synnerhet som han tämligen 
ledigt talade landets språk. Han vistades vintern 1618 
lios persiska Shahen Abbas I Ispahan. Därifrån for han 
genom Armenien öfver Aleppo till Palestina, vidare till 
Kairo, Alexandria m. fl. egyptiska orter samt återvände 
till Europa (Genua). År 1620 var han åter i Sverige. En 
ovanlig språkkännedom hade han förvärfvat — han talade 
ledigt 7 främmande språk, bland dem persiska och tur- 
kiska. Återkommen anstäldes han som kammarherre hos 
Gustaf n Adolf, hvilken begagnade sig af hans stora kun- 
skaper och sände honom år 1621 till Venezia för att knyta 
förbindelser. Han återvände redan samma år och till- 
hörde från denna tid, ehuru med afbrott, Gustaf Adolfs 
närmaste omgijFning. Konungen fann ett synnerligt behag 
i hans bildade och lärorika umgänge och använde honom 
äfven på viktiga poster. 1626 sattes han som guvernör 
i det viktiga Elbing. Följande året återvände han och 
utnämdes till öfverstallmästare. År 1631 sändes han till 
Holland och Frankrike. Guvernör i Augsburg, senare 
öfver Liffland och Ingeimanland. 1634 riksstallmästare 
och generalguvernör öfver Liffland, 1641 riksråd, f barn- 
lös 1643 i Eiga. Gift 1633 med grefvinnan Märg. Brahe. 



Några bref från början af ISOO-tdUt 99 

Brefvet är skrifvet till systern Sigrid Oxenstiei-na 
(f. 1590 t 1644), gift 1620 med Claes Christersson Horn 
(se nedan). I brefvet talas om en Salomon Weideman 
(okänd). Gabriel torde vara sedermera grefve Gabriel 
Bengtson Oxenstierna af Korsliolm och Wasa f. 1586. 
Riksråd. Guvernör öfver hela Finland 1631. General- 
guvernör öfver Liffland 1645. Riksamiral 1652. f l^^^- 
Gift 1610 med Anna Baner. (Pojken Claus och Studenten 
Johannes Olah — okända). Systern Karin torde vara 
Catliarina Oxenstierna, gift med Nils Bjelke. 

BrelVet N:0 2 är skrifvet af Carl Horn under hans 
vistelse vid utländska universitet, sedan 1618 i Leyden. 
Friherre till Åminne m. m. f. 1598 på Wikhus, inskrifven 
vid universitetet i Leyden den 18 oktober 1618. Vice 
president i Svea hofrätt 1633, t og\it 1639 på Kerkis i 
Finland, begrafven i Upsala domkyrka. 

Brefvet är skrifvet titl brodern Claes Christerson 
Horn (Bengt Oxenstiernas svåger), friherre till Åminne 
ra. m. f. 1587. Ståthållare öfver Eskilstuna m. m. 1622. 
Slagen till riddare 1630 af konung Gustaf H Adolf på 
Stockholms slott. Riksråd 1634. Krigsråd s. å. t 1^51 
i Stockholm. Gift 1620 med friherrinnan Sigrid Oxen- 
stierna (se ofvan). 

I brefvet omtalas en Groting — det är Hugo Grotius^ 
holländsk rättslärd och berömd teolog. Hans flykt, som 
äfven i detta bref omtalas, är allmänt bekant. 

BrefVet N:o 3. Ett egendomligt bref, skrifvet från 
Leyden af den ofvannämda Carl Horn till svägerskan Sigrid 
(född Oxenstierna), med hvilken han måhända var förlof- 
vad; hon hade numera gift sig med brodern Claes. Han 
kallar henne syster och hustru i samma bref. Adressen 
saknas. 

BrefVet N:o 4. Carl Horn, som befinner sig i Leyden 
i stor penningenöd, skrifver till sin bror Claes ett pessi- 
mistiskt bref, som han afsänder med eget bud (Marsman). 



100 Några bref från början af 1600-talet 

Carl Baner, som omtalas i brefvet, var f. 1598. Kammar- 
herre, guvernör i Marienborg 1626. Vice guvernör i Preus- 
sen 1681, t 1632. Gift 1628 med Christma Bjelke. Hans 
syster Anna Baner var den ofvan omtalade Gabriel Oxen- 
stiernas hustru. 

BrefVet N:0 5, ett särdeles intressant bref, skrifvet af 
Jacob Hunterus, kallad affälhng. Denne reste i unga ar 
frän Sverige, besökte Tyskland, Holland och England. 
Brefvet är skrifvet 1622 frän Leyden till Claes Horn. 1 
F]ngland lärer han öTvergiitt till den katolska läran 1623. 
Han begaf sig därefter öfver Fans till Wien, där han är 
1628 blef antagen till lärare för grefve von Furstenbergs 
son; därefter blef han sekn^terare för rikskonventet i Re- 
gensburg. Hans senare öden äro okända. Han utgaf en 
samling latinska bref (EpistoliB miscellaneae, etc. 1631), 
mestadels skrifna till svenskar och utmärkta för deras 
originella kvickhet. I brefvet oiiinämnes en Peder Krich- 
son Helsing, konungs kamreiare, hvdken det ej lyckats 
att fä närmare reda på. Han anländer till Leyden och an- 
träffar där Carl Horn i stor penningenöd. Reser sedan 
med den ofvanomtaladc» Carl Baner tdl England. Carl 
och Claes Horns bror Gustaf väntas till Leyden. Enligt 
Leinb(*rg inskrefs Gustaf vid L<^ydens universitet den 14 
mars 1622. Gustaf Horn var född 1601. Kammarherre 
1631. Legat till franska hofvet i Metz. Riksråd 1638, 
'\ barnl()s 1639 på Wikhus af ett fall frän hästen i We- 
sterås, begrafv(*n i TTpsala domkyrka. Han var en lärd 
herre och öfvadc» drottning Christina i franska språket. 
Gift 1637 med Kristina Baat. 

BrelVet N:o 6, skrifvet frän Leyden 1622 af den ofvan- 
nämda Gustaf Horn till svägerskan Claes Horns hustru, 
som i brefvet kallas syster. Pa adressen användes hennes 
tillnamn före giftermålet, Oxc^nstierna. Orden „diin mann 
(fordomdaghz)" syfta pa Carl Horn, som måhända varit 
hennes fästman. 



Några href frän hörjan af 1600-talet. 101 

BrefVet N:o 7, skiifvet från London (Lunden) 1623 af 
trustaf Horn till brodern Claes Horn. Åter penningenöd. 
Baner och andra hafva redan rest till Frankrike. 

BrelVet H:o 8, förenadt med brefvet N:o 7, skrifvet 
af Carl Horn till brodern Claes och handlar endast om 
pengar. Hvilka Petter Kruse och Johan Kruse voro, är 
okändt. 



N:o 1. 

Broderligh kerlig helsan, sampt hwad som uthi min 
ringa förmåga ähr eller warda kan mijn K Syster medh 
Gudh Alzmächtigh nu och altidh tillförene. Nest all Bro- 
derligh kerlig tackseijelsze, så och all kerlig hjckönskan, 
kan iagh min H. K. S. för tidhsens kortlieet skuld ker- 
ligen icke oförmeldt låta att iagh den 4 Februarij skreff 
min K. H. S. till ifrån Magdeburg wetli inthet om min 
K. H. S. sådant amtbreff bekommedt haffwer, K. H. Syster 
iagh hade ij förleden höstes ij sinnet att rese till Vene- 
dich, men ähuru min weclizell hoUer migh ij Nlirnberg, 
mötte iagh draga tillbake igen, och ner iagh kom 10 mill 
ner Liibeck bleff iagh fangen tagen af Konungens ij Dan- 
marks folck och förden till Oldsburg ij Land Holstein 
der mötte iagh rautionera migh medh 350 Dal för än iagh 
släp lösz igen. Jagli hafwer och förnummedt att min K. 
H. S. sende uth medh Salomon Weidenian, (som iagh 
skreff och badh henne om) ij höstes en giildkedia, den 
samme Salomon Weideman han ähr och fångentagen och 
sitter ij Köpenhagen, och Guldkedien ähr aff honom 
tagen sampt alle de breffuerne han hade medh sigh. Jagh 
är här i Liibeck och 300 Dal skuldigh, iagh wet her i 
Liibeck och intliet mera tiU att få upå borgen, mötte nu 
för den skuldh liida nödh her uthi till thesz iagh kan fåå 
tidender ifrån min K. Syster igen, Beder min K. H. 
Syster Broderligen och kerligen att höra sampt med H 
Gabriell wille medh dett allersnaraste afferdiga min Poijcke 



102 Xågra bref frän hörjan af ISOO-tatet 

Claus öffwer land medh denne Studenten Johannes Olah 

och hijt uth till migh och inthet holle honom uppe, pa 

tedt att iagh snart mötte bliffwa hulpen, och min K. H. 

Syster wille laga så att han mötte bekomma uth medli 

sigh meste som min K. H. Syster kan faå rådh till, min 

K. H. Syster mötte ingalimda låta göre någre wexler, för 

<le slå fellt her i Lubeck. Så ähr iagh åther ( — ) igen. 

K. H. S. om der ähr nagott godth som min Syster will 

skenke så wille min K. S. inthet sende dett uth, .m^dh 

mindre att den Swenske Skipsfloten kan beledsage De 

Ltibeske köpmans skepen som segle hijt uth, eUest moste 

man fåå stoor fare att icke Juthers skepp tager dett bort, 

som ähr myckett skeedt ij åhr. Uthan hellre selie dett 

ij Landett och tage uthaff det swenske guldett derföre 

eller och Konung Carlls K Dal, derom skrifhver iagh B 

H Gabriell fulle widare beskedh om, Jagh beder min 

hiertans K. Syster kerligen att hon wille ståå migh bij 

och hielpe migh, att iagh kunde få betale min geld och 

sedan kunde fä fuUende min rese som iagh gerne wille, 

och sökie någre uthweger, att iagh kan bliffwa hiulpen. 

Om min K. H. Syster wille bedie Syster Jungfru Karin, 

om hennes legenliet så wåre (såsom iagh och sielff har 

skriffwidt henne till nu) att hon wille göre så well och 

låne migh nagott, dett skulle bliffwa henne well betaldt 

igen, och weth sådandt hon dett gerne gör om hennes 

legenhet så ähr, Ändoch weth Gudh att iagh gör dett 

sware nödigt att iagh bemödar henne dermedh, men äffter 

iagh ij Ahr liaar mist så mycket, så mötte iagh sökie 

någre utweger upå dett att iagh mötte blifwa hulpen. 

Om min H. K. S. will sende migh nagott guld eller annat 

hijt utli, såm hon inthet gerne will miste, så will iagli 

settie dett her ij pant hosz en god man och skriffwe sa 

min K. S. till huru mijckett Jagh har tagett der upå till 

låns och hosz hwem dett ståår, så kan min K. H. Syster 

alltid få dett bjke gott igen ner hon skicker pänninge 

hijt utli och will löse dett igen. Beder min hiertans K. 

Syster Broderhgen och kerligen att hon wille inthet hoUc 

denne Studenten uppe uthan sende min Poijcke Claus 



Några h-ef från början af 2600-talet 103 

medh lioiioin strax hijt utli och min K. H. S. wille läge 
sä att iagh mötte nu bliffwa hulpen så att iagh mötte fa 
betale mine geld her uthe och sedan att iagh finge bäre 
pänninger i pungen, att iagh mötte få rese dijtt iagh 
gerne wille och blifwe der en tidh, och icke lengre liggie 
her i Siöstederne och försumme migh dett iagh min hier- 
tans kere Syster så medh hast Broderligen oc^h kerligen 
icke haffwer kunnadt oförmeldt late, bedie min hiertans 
kere Syster att hon will förtenke migh, att iagh nu så 
mijcket bemöder henne, uthan nu hielpe migh, att iagh 
snart kunde fåå beskedh och komme hedan, Jagh skall 
altidli finnes M. H. K. Syster igen för en trogen kerer 
och welwilligh broder så lenge iagh leffwer. Beder min 
H. K. 8. att hon mthet vill förtenkie migh för denne min 
hastige dock welmonte skriffwelsze. Jagh will både nu 
och altidh liafwe min H. K. S. till all långvarig lijffz- 
sundhet lijcke och wällferd Gudh Alzmechtigh broderli- 
gen och kerligen befaledt, han Inte osz finnes medh helszan. 
M. H. K. Sijster wille helse alle gode wenner upå mine 
wegnar. H. K. Syster farer wäll. Hastigdt aff Liibeck, 
den 23 Julii Anno 1612. 

Bengt Ochsenstierna. 

Adressen: Den Edle och Wälborne Jungfru Sigridh 
Bengtsdotter Ochsenstierna, min hiertans kere Söster dett 
breff Broderligen och kerhgen tillskriffwcdt. 

Breffwett ankom den 17 söptember 1612. 



N:o 2. 

Wälborne K b. ändock tiden naig mycket kort faller, 
sa att jag miina sakers lägenheett min K b nu uppå dänna 
resa inte kan nogsamtt som jag gerna wille kungöra. Dok 
kan jag intte underlotta min K b. nogot att skriffwa 



104 Några href från början af ISOO-talet 

uppji däd iag en oflitigt nampn mötte undfly. Jag hafwer 
en long tid inga bud ifrän min K b. samt och hans K. 
hustru bekommit, gud loter effter beggiess en begeran 
tilgaa, samtt och effter min högliga och stora ostundan 
wähiiaa. Hwad min saker widkommer äre dij wäll däs 
gudi skee loff stal te, allenast pänningarna fåå äre. beer 
för dän skull min b. wille lotta mina fääliuss (?) öff wer see 
uppa däd iag alla åar nogott aff däm kunde bekomma. 
Här blifwer alla ting skrekeliga dijra emott däd tilstun- 
dando kriget, liwilket nu uppa begyns dän 9 april til 
hwilket jag mig uppa en kort tid, ärnar hwar gud mig 
liffwett unnar, skall ocli intett underlotta digh min K b. 
om alla saker att förwissa. Hwad nija saker widkomer 
lotter jag min K b. förnimma att här sendebud haffwer 
warit ocli handlat däruppa att en ewig frid skulle göras: 
men alldenstund deras j)roposition aldeles obillig war (nem- 
1ig att disse provincier skulle sig sielff wiljandes under 
dem giffwa) sa är han dem affslagen och fin-wenta wij nu 
intet annat än krig gud lottett wäl ocli lyckelig affgaå. 
Här är och en aff dij herren staten utliur sitt fängelse 
ui)pa ett luidc^rligitt sätt kommen sa att hans hustru haf- 
fwer lagt t lionoin i en koffert och uppo däd sätt löst 
honom ifro ewigtt fängelsetid hwilkett han för eet oor 
dömd war. Dän frun war andra trogna Sara gud förläne 
mig sa trogen god smuk hustru. Hans nampn war G-roting, 
liwilket wiil ej wort fädernesland bekentt är. Jag will 
digh min K b. inte längre uj)peliolla eij heller offtare 
slunga en wisa och mig inte min brors kärliga affection 
befalla effter jag weet mig samtt alla min saker min K. 
bror wara befallatt om liwilka jag och min K b. stora 
umbwornad alltid fih-nummitt haffwer. jagli beer och att 
min K b. migh wille om alla wora sakers lägenheet för- 
wissa, samtt och min sak hoss kanzelären till däd biista 
f()rfördi-a. Jag ostunder höglige bud ifron min K b med. 
Invilkeett jag och förhoppas nogra jx^miingar aff mina 
fäähuss(?) att bekomma, gud weet att jag dem höglige aff 
niideii haffwer. K b. Hälsa din K hustru, samt och häjr 
bencht Oxenstierna med min ödmjuka tienst. Jag skulle 



Några bref från början af 1600-talet. 106 

wäl sielff haffwe skriffwett och mig för stora wälgämin- 
gar affererat, men tiden gaff däd inte med. 

Vale me ut sacres amalgatum 

Leijden 28 april 1621. 

T. L. D. V. 
Carolus Horn. 

Dän wälborne min Käre bror Här Clas Christerson 
Horn friherre till ominne 

Detta till hända kärligen 



N:o 3. 

Wälborne K. s. min K. s. långwariga vvälmage lyckia 
och goda medh gangh önskar jagh migh alltidh att för- 
nimma och därnäst takar jagh min K. s. för din kärlige 
skriffwelse jagh dhän 3 junij haffwer bekommit utliaff 
hwilken jag min K. s. trogna hierta nu sa wäl som offta 
tillförene nogsamtt förnummit haffwer late migh gudh 
(Ihän dagen loffwa att jagh min K. s. stora wälgärningar 
kimde förtiena och förskylla. Andok jagh nu för tidhens 
kortheet skull inte mijckijtt skriffwa kan och icke häller 
min K. s. för sin käi*lige skriffwelse nogsamt medh höff- 
lige ordh taka dok likwäll kan jagh intett underlätta min 
K. hustru medh dhänna min ringa dok wälmente och aff 
<'tt trogeett hierta skriffwelse besökia och kärUgen begära 
att min K. hustru sin gamla man intctt förlata wille uthan 
alltid låta sigh honom befallatt warda jagh skall migh 
uppa dhäd högsta beflita min K. h. alltidh att ähra och 
tiena så mijckijtt inigh nogon tidh mögligitt wara kan, 
K. hustru twiffla intett om mitt trogna hierta, som jagh 
ifrån min barndom emot t min K. hustru dragit haffwer 
inen patientia jag ähr illa löntt, dhäd är wäll giort fiir- 
gätta gamla mannen och taga sigh een nij lika sam gudh 
oss bägge intet skulle haffwa tillsamman fogat, jagh fruktar 
att jagh dhäd sama här uthe gör och kommer sedan in 
medh een hoUensk jomfru min gamla hustru till förtrott. 



106 Några bref från början af 1600'talei, 

längre will jagh min K. h. in tet t bemöda uthan befaller 
dhig medh dhin nija man gudh dlien aldrahögsta och 
migh utlii bägges er kärlek wäxer till och föröker eder etc. 

Vale 
Carolus Horn 

Leijden dhän 3 junij 1621 



N:o 4. 

Wälborne k b. huru mina saker tillståå, kan k b. 
well tänkia ef f ter jagh nu longt öffuer ett år, hwarken 
breff heller penningar ifrån min k b. heller nogon annan 
bekommit haffwer. Hwarföre jagh och nu nödgatt ähr, 
min b. denna gongh, medh breff och cgit budh molestera; 
hwilket jagh inte gärna skulle hafwe giort, hwar jagh no- 
gon annan lägenheet haffwer kunat bekomma, men nu är 
jagh aldeles uthan penningar, och en longh tidh warit 
haffwer; Deslikest och f()rroser Carl Baner uthi dhisse 
dagar her ifron och till Engeland, men jagh nödgas her 
effter att bliffwa bode mött min nödige konunghz wilja 
samtt och min; och ju längre jagh her bliffwer, nödgas 
jagh högre än som till f orene att förtera, för dhäd stora 
kriget som her nu tillstundar, för hwilke alla saker sa 
dyre äre, så att fremmande alla som råd hafwe förrese här 
ifrån. Dhisse äro dhe orsaker som migh twingat haffwe 
egit bud till min k b. att förskicka, förhoppas min k b. 
min dristigheet w-arder till gode hållandes och migh nu 
uthi min stora olägenheet hielpe wille, att jagh och snart 
kunde herifrån komme; jagh kan och min k b. inte for- 
hoUa, att jagh ingalunda kan medh dhi penningar som 
Kongen migh giffwer her ifrån komma och sedan widare 
resa som jagh ernat haffwer. Dherförre är min flitige 
begäran att min k b. migh wille behielpligh wara dänna 
gongh, medh nogot ehuuru mijckij lieller lite dedh dåk 
wara känn, jagh förhoppas min k b. sådant medh all bro- 
derligh tienst att förskylla Dheslikest beer jagh och att 



Xdgra bref från början af ISOO-talet 107 

min k b. wille laga att jagh som vanligh haffwer warit, 
kunde aff mina egna hoss(?) dätta oret bekomma, så mijckij 
som mögligit wara kan, ja om jagh en ett annat or mijck 
mindre förwente skall; hwar dhäd icke sker, fruktar jagh 
att migh her en affront ske kunde, effter jagh lieertill aff 
allom är ärat både för kungens skull, såwäll som wår slekt 
skull; hwilken här wäll kunnigh ähr. Jagh förhoppas wist 
att min fogde nu nogot skulle samlat haffwe effter jagh 
medan jagh her uthe warit haffwer, inte mer 300 daler 
bekommit haffwer. Jagh twifflar inte, att min k b. ju 
well, aff föremelte orsaker förnimmer, huru h(*)gligh jagh 
penningar aff nöden haffwer hwarföre jagh och beder kär- 
ligen, att jagh nu snart mötte hulpin bliffwa, om hvilkett 
jagh weet min k b. sigh för sin dragande affection emot 
migh, warder flitandes, jagh för hoppas den dagen att leffwa 
att min k b skall wid glädie förnimma att sådant allt inte 
skall se migh tacksam warda, bode emot min k b. som 
han k hustru, liwilken jagh effter min högsta ftirmöden- 
heet, för hennes infödda dygder och min k b. skull ära 
och tiena skall sålenge jagh leffwer. Hwarföre om min 
k b. migh gått under (hwilket jagh icke barndommen för- 
stät haffwer): samtt och om han förmenar migh nonsin 
kunne honom; wor slekt; och federneslandet tiena och 
nijttigh wara, ber jagh högligh, att min k b. dänna gongh 
med peimingar så mijckijt mögligh att aff mitt egit samtt 
och ehwar jagh aff goda wenner bekomma kan, theslikest 
och medh sine goda och trogna rådh wille behielpligh 
wara; jagh för hoppas min k b. försäkrar sigh wist att 
iagh är och alltidh bliffwa skall min k b, taksam och 
trogne bror och tienare hwar uthi min k b, migh obequem 
finner, uthi sina sakers bestälningar. Dädh budett jagh 
skickar heter Paulus Jausz Marsman ber min k b. wille 
honom hielpa medh skius bestar och andra förenskap för 
inin skull. Dher är en man som honom för min skull 
skall betala, och hwar så är att han icke bliffwer betalt, 
ber jagh min k b. wille liite betala honom upj)å mina 
wägnar, och taga en handskrifft aff honom att han betalt 
är och lägia hanne in uthi sitt breff som min k b. migh 



108 Någi-a bref från hörjan af ISOO-taiet 

til skriffwer. Jagh skulle inte om alla saker so mijckij 
till min k b. lite men effter jagh ser migh aff andra mine 
bröder för8:ätt warde, kan jagh som ifrån wenner skild 
är sodant inte lote, Necessitas enim frangit ferrum. Dädh 
han skall liaffwa belöper sigh 30 holländske gijlden. Mer 
haffwer iagh inte till att skriffwa nogot om andra saker 
kan jagh sannerligh inte skriffwa och förmela, jagh är sä 
perturberat att jagh här allena för penninge trongh blifwa 
skall, och liwad detta är, weet ingen uthan dän som för- 
sökt haffwer, jagh beder min k b. mer wille anse min 
olägenlieet, än som min hastige och plumpe skriffwelse. 

Hiscete Deo cum conjuge magnifica carissima ex 
corde commendo; et me tuo perpetuo amori 

Leijden 4 April 1622 

Carolus Horn 

min sensta breff till min k b. war skriffwit den 6 februa- 
rij 1622. 

K. 1). jagh hade ärnatt att skriffwa din k hustru 
till men jagh fick rätt nu breff ifrån wor Ambasadeur, 
att jagh skulle uppå stunden komma till den Gravenhagh: 
derföre beder jagh att min k b. migh excusera wille, och 
hanne, min kerhge hälsan, och redebogne tienst förmäla. 

Min k b. gör migh en stor era att dätta budett wel 
blifwer för min skull tracterat, och fort hulpin 

Adressen: 

Dhän Wälborne min k b. här Clas Christerson Horn 
Pri Herre till Åminne och Wekus. Dätta breff broder- 
ligen och kärhgen till hända. 



N:o 5. 

Ädle Yclborne gunstige Herr Her Clasz Horn 
Finnandes migh sielff C. H. för monga bevista Wel- 
gerningar högligen förobhgerat, Jagh kan inthet mindtn* 



Några bref från början af 1600'talet 109 

t^öra iin såsom dem medh een flitig och ödmiuk ihog- 
kommelsze överwäga och der hoos önska, at Jagh genom 
nogot tilfelle knnne uthi fram tij den quittera mig sielff 
med een phchtig tacksamheet emoot C. H. Sedan Wel- 
bome Herre kan Jag C. H. icke oförmelt låta nu wara 
halftannat Åhr förledit, sedan såsom Jagh reeste her ifrå 
Leyden med min Herres welborne Carl Horns vilia och 
samtycke öfwer till Engeland, der Jag i medier tijd på 
tweniie förnemlige Universiteter Oxfordt och Carabrigs 
studerat hafwer. Uti Decembri monadt Anno 1621 fan 
Jag en min landzman wår aldra nådigsto Herres och ko- 
nungs Camarerare, benemd Peder Erichsson Helsing uti 
London i Engeland, med hvilken jagh reste der ifra öfver 
Land till Franckrijke, der wij dee förnembste Steder med 
andra berömlige och narapnkunnige saker för wara {pen- 
ningar besedt hafwa. Och sedan ifrå Franckrijke igenom 
Braband och Flandern, icke utan lijfzfara för de Spanska 
Soldater och deras fribytare, komme till Holland den 1 
Februari! anno 1622. Her jag fan min Herre Welborne 
Carl Horn, sampt Monsieur Banner, med helsza och sund- 
heet icke utan stoor glädie och fröijd. Och hafva wij nu 
uthi long tijdh medh idkelig lengtan förwentat min Herres 
ijustavi Horns tilkommelsze, hvilken osz stoorligen be- 
kymbrar, efter wij inthet weta hwad förhinder honom är 
wederfarit, förhoppandes lickwel genom Gudz Nådhe al- 
ting till dedh bestå, oansedt med hans saker dröier[s] och 
longsamt tilgår. Monsieur Horn, och Monsieur Banner, 
liafwa et hälft Ahr öfver deras tijdh, f()rwachtat sine 
Weckzel breef, och efter den godhe tijden sig förl()per 
icke utan stoort förträt lengre till att dröija her uti Ley- 
den: så hafwer Monsieur Banner warit öfwer ens modh 
en Tydsk Postmaster, hvilken hans skidd her uthi Leyden 
betalandes warder, och reesa sedan genast öfwer till Enge- 
land. Der Monsieur Banner will förtöfwa sin wecksel, 
och så uthan wij dåre dröjsmål begifwa sig till Franc^k- 
rijke. Min Herre Carl Horn giorde gerna selskap, om 
hans werd sampt andra h vilka myckit hafva till at kräfwa 
wille på nogon tijd hafwa tålamod, och sig nciya lata med 



110 Några bref från början af IHOO-talct 

min Herres tillseijelse i)å en wisz betalning: men ef f ter 
dedh ingalunda ske kan för deras halsz stijfheet, nödgas 
min Herre blifvva her quar allena till att strida med sin 
olycka och mootgång. Gad[8z]li weet att dedh är migh 
utaff hiertat okärt, en andra gången skilias ifrå min Herre, 
allenast för trångmål uppå penningar: Dedh Jagh lickwel 
inthet hade förmodat, efter migh wore uthi Engeland 
breef tillianda komne, om min Herres broders. Monsieur 
Gustawi tilkommelse, hwilken osz her till faller at hafwer. 
Jag förnimmer min Herre utaf liiertatleet wara, nu andra 
gången till att gifwa mig förloff ; icke fördenskull, at han 
min hielp uthi sina studier wijdare behöfwer, utan elies 
för ett troget umgenge och all godh Correspondens, wij 
nu uthi monga Ahr tilsamman haft haf \va. Gudh förlåter 
dem, såsom uthi Swerige orsaken äre, att min Herres Sti- 
pentium her till inthet hafwer blifwit förökat, dedh så- 
som hans Studier inthet litet förhindrar. Min Herre weet 
wäl, hvad sak peregrinationis finis är, inthet till att see 
husz och weggiar, gator ocli bryggior, föörmän och skep- 
pare, såsom her alla dagar färdas ifrå dedh eene torget 
till deth andra, ifrå Stadh till Stadh ; inthet heller gå till 
att höra på en hoo[) medh quacksalvare huru dee berömma 
deras Treckelsze och annan bedrägeligheet. Uthan till at 
hafwa kundskap med Nampkunnige män, icke allenast för 
Ihärdom utan och för Ähra och dygd berömlige, utaf 
h vilkas umgenge min Herre kunne hafwa en stoor nytta 
och gagn. Hwilkett han her till inthet hafwer försummat, 
så mijckit såsom penningarna hafwa medgifwit. Profes- 
sores her uthi Leijden, och elies uthi Engelandh, Franck- 
rijke, på hwad Universitet man kommer, ära well benägna 
medh stoor discretion fremmande till att undfå: Men 
sannerlig will man ofta eller och alla dagar komma igen 
medh dem till att discurrera, så mötte man öpna Taskom, 
och ju gif mildare, ju kierare. Elies komma en gång eller 
twå går well till uthan skencker, oftare tager inthet lagh, 
under stundom knorra deras dörar, under stundom ära 
dee inthet hemma, låta dee och see sigh, så biiidha dee 



Några href från början af ISOO-talet 111 

en fremmande wclkommen raeclh ett fremmande åsyn, 
C. H. kan detta better betänkia än såsom Jagh schrifvva 
kan. Min Herre Carll Horn hafwer för ett halfft åhr 
sedhan her uthi Academien hafft en Oration, hans K. M:tt 
utlii Swerige till stoor ähra och beröm, hvilken nu först 
är tryckt, och blifver her hooss alla lärda mijckit aestime- 
rat, och skall medh förste tilfelle insckickas wår nådige 
Konung tilhanda. Der iitaf lians K. M:tt sampt min Herres 
slecht och wenner förnimmandes warda, medh huad flijt, 
och arbete, ähra och beröm, förb.de Oration är tillsamman 
satt. Gudh gif we hans K. M:tt wille af nådhe föröka min 
Herres stipentium, federnes landet uti fraratijden genom 
Gudhz milderijke welsignelsze, till en önskadt welferd. 
Jagh förmodar C. H. vvarder utaff en waanlig gunst i 
heste motto uptagandes min hastige schrifwelsze, till hwil- 
ken jag är förorsakat utaf min plichtige trooheet och 
tienstwilligheet emot min herres meriter: förhoppandes 
C- H. wille hafwa sin K. her broder Monsieur Carl Horn 
uti en stadig ihogkommelsze, hans Studier till en begerlig 
[)romotion, der om och min herre sielff utan twifwel haf- 
wer C. H. flijtehgen tilschrifwidt, så wel nu, såsom til- 
f orene. 

Welborne gunstige Herre Jagh fogar C. H. ännu 
widare ödmiukeUgen wetta, att innan tijo eller 12 dagar 
will Gudh helszan är reesar Jag her ifrå till Engeland 
igen, uthi Companij medh Monsieur Banner. Der Jag will 
medh Gudhz hielp förwenta de welborna Herrar Monsieur 
Carolum sampt Gustavum Horn. Äi* dedli så att Jag medh 
deras Umbkostnat kan wijdare bhfwa uppehållen, så skall 
min trogne och redbogne tienst androm upseijas dee gode 
herrar till behag. Min Herre Carl Horn är esomoftast 
swåre melancholisch både för reetligheet så wäl som för 
trongmål på penningar. Gudh gifwe han mötte snart be- 
komma tijender och godh hugswalelsze ifrå Swerige, huru 
må tilstå medh sin K. Gustawo, och sedhan Wechszel till 
att komma wel herifrå denne förträtlige Orten. Befalla.n- 
des her medh C. H. sampt C. H. elskelige käre huustru 
medh heela eders herligheeters kere Orawåidnat uthi Gudz 



112 Några bref från början af ISOO-talet 

nådige beskydd ocli beskerin till all andelig oeh lekamlig 
welferd. 

Leyden den 25 Aprilis C. H. (klmjuke tienare 

stylo novo Anrto altid 

1622 Jacobus Hnnter. 

Adressen : 

Den ädle och welborne Herre, Her Clasz 

Christerszon Horn, Frijherre till Åminne 

och Wickhuus min gunstige Herre och 

förf ordrare detta ödminkelioren. 



N:o 6. 

Wälborne fru k s. min kéré s. at wara weedh godli 
helsa och liifsundheet vore migh altiidli kärt att höra och 
förnimma önskar ock, att min k s. helsa mätte stadigh 
och långwariigh bliffua. Will ock därhoos haffua digh 
miin k. s. for all godh och lijsteligh benägenheedt huilken 
iagh altidh och ii alla mätte af digh min k s. förnummit 
kaffuer, på thet tiänstligaste betackat: huilken min k. s. 
godha benägenheet, iagh altiidh medh tillbörligh tack- 
samheet och broderliigh tiänst wäll befliitha Iniigh om 
att förskylla 0(*h förtiäna något sijnnerligh att skriffua 
min k. s. till, haffuer iagh dänna gången inthe utan will 
haffua min k. s. kärligh till känna giffuit att iagh det t 
Gudh skee låff är wäl mädh behållin resa öffuer kommen 
och är ännu wedh godh helsa, haffuer och funnit diin 
mann (fordomdaghz) och alla godha wänner wara wedh 
goodh wälniciga, huilka tidheder altidh höra bådhe från 
diigli och alla dem diegh käre äre, önskar iagh aff hierta. 
Annat att giffua diigh tillkänna haar iagh intedh, utan 
bedher digh kärliigh att du wille wara obesuärat att helsa 
alla dina och miina wänner medh min tiänst. Och will 
nu här mädli haffua digh min k. s. mädh heela diin wärdra 



Några href från början af 1600-talef. Il3 

utlii Gucihz thens högstes nådiga beskydd till all langli- 
ligL wälniågha af eet trogit liierta flitigt haffua befälet. 
Datum Ijeijden ^721 ^^^^ Anno 1612 
Gustavus Horn 

glöm inted dedh iagh badli diig om i mitt breeff 

Adr(.'SS('n: Uen welborne fru fru vSirid Oxenstierna 
iniin k s. dätta kärligh och tiänstliigh tillhanda. 



N:o 7. 

Wälborne herre K b. iagh känn tillfyllest icke för- 
undra att wii uthi sä lång tiedh inga breef bekommit 
haffua, och är åss oweeterliigh om dädh for siukdom häller 
andra tillfall skedt är. Gudh late ass ifrån diigh, och alla 
godlia wänner, hugneliga tiidhender förnimma, och ära 
<liigh altidh, wara widh godli wälniågha. Hwad åss wed- 
kommer, mä du kärliigh, wara att wii dätt Gudh weelatt 
äre medh godh helsa begaffuade: men huad feehl wii på 
pänningar hafua meenar iagh, du har noghsam förnummit 
af ware förre skriffuelser huarföre wii och måste nu här 
ii landet, medh war eghin skadha längre förtöffua än wii 
gärna weela. mon Sieur Baner och andra wara landzmän 
som här i landet warit haffua äre härifrån fcirreste till 
frankeriike och huru lätt dädh skall wara för åss att lefwa 
här iibland okende och hälst utan ])enningar känn min 
k b. wäl sielff bätre besinna än iagh dädh utsäija kan 
will för dän skull min k b icke dännädh längre miklosam 
falla utan lefrerar alt ii miin k b godha beliagh. Huad 
nija tiidhender anlanger har iagh nu intedh annat utan all 
mann meenar att dädh bröllopet mellan princen ii ängeland 
ock konungens dåtter aff Hispanien skaU haffua framgång 
all dän stund att quineen är uthii eghin 2)erson fcirrest 
tiU Spanien, men huru snart han warder igänkonmiande, 
weet man ännu icke någhåt wist dock är man uthii <län 



114 Några brcf från början af 16 00- fa let. 



meeningeii att iii^ke snart hemmkommer, tij här ar een 
arabassadeur för några weckor seedhan konmiin hiit till 
lunden och säghs att han alleena har dädh wärfuet att 
princen skall i detta aret förtöffua ii Spanien. Konungen 
är ii landett är suåra bewoghen eemot Spaniorer, sa att 
ängelsmännen siigh därutöffuer förundra och dädh hårde- 
ligh förtrijta: han har ock ii dänna framgången söndagh 
som war den 20 iulii haft dänn spiniska ambassadeur till 
gäst ock äfwen iagh har mijcket hört talas om dän stoora 
ståteligheet som honom ii ängeland skulle löna, hadhe 
iagh wist trott at hann skulle bliffua medh större pral 
umfången men saningen at säija miin meening feela migh 
aldeeles därutii, huadh i)rocessen weedhkommer som hann 
bleef iörd på slåtet medh, waar wel godh mentracta- 
mentet ock därtill ordningen som öffuer konungens bord 
höltz tijckte migh äfter miit ringa förstånd att hoon uthii 
eett sådant samquäm icke war någåt sijnnerligh. Känn 
ock därhoos icke låta min k b. obemält, att kongen ii 
Spanien har till een kärligheeth skickat hiit till ängeland 
een Elephant som är 4 åår gammal ock där till 5 Cameeler, 
huilka hafua warit dänna kongen suåra kärkomna. Huadh 
äUest dätta bröllopet angår så äre iicke många aff imder- 
såterna, som dädh behagha, utan dee som äre papister, 
huilka här i landet många äre, dhe sigh ock öffuer dätta 
förbund fröglida, menande att deeras Gudhztiänst warder 
dem häräfter friilåtin, dädh och är till troende tij här 
uthi Lunden bygges 3 cappell up till dem. må miin k 
ock kärliigh weota att wii för några weckor seedhan för- 
reste till Axefort een academia här ii landet ock därifrån 
till dädh warma badhet odi äre nu wäl däs Gudh skee 
låff till baka ock ähuru iagh icke upå miin k b flithigha 
bestellningar icke tuiflar will iagh om wår wen cl(?) icke 
skriffua utan förmodar att wii liånom medh dädh första 
bekomma. K b. förgått ei medh att skrifua huru ii wårt 
fädhernesland tillstår, ock helsa alla godha wänner på 
mina wegnar. Gudh dän liögsta will iagh hafua digh medh 
lieela diin k wårdna befaaler. 

Datum Jjunden 30 iunii Anno 1623. 



X&gra href från början af lOOO-talet 116 

k b. ia^li har dänna gängen skiifwit kongen till och 
mai*skalken. 

Gustavas Cliristemi Horn. 



N:o 8. 

Wälborne k b. effter migh tilfälle giffz med Kongens 
fäktare Ballentin att skriffua, will jagh min k b. och nu 
inte förebijga och oanseet jagh nu inte annat änsom til- 
förene haffuer min k b. att ski-iffwa, wett och sådant min 
k b. mödosamtt wara öffta att höra; dak likwel nödgass 
jagh ännu min k b. om penningar uppa mine. Gud wett 
huru skada oss warit haffuer att wij dhenna longsame winter 
her uthi Engelen som alla saker swora dijra älire föi-slit- 
titt hafwe wij haffwa nu eet or snart inga breff dheslic- 
kest och inga penningar bekommit dherföre ähr till min 
k b. wor stora tilförsigt och höga begäran att wor k b. 
oss nu med penningar förse wiUe, att wij snart her i från 
konuna kimde. Wij ähre oss her till een stor skade, och 
ehwar wij icke snart peningar bekomme kan en affront 
effter föUja effter wij so länge uppå credit oss här föi'- 
hkllit hafwa. Jagli beer ännu som tillföreue, att wor k b. 
wille lota oss wor egit so mijckij som mögligit wara kan 
bekomma wij sku om gud oss hielper, wår s. faders gäll, 
ett or med desto store flit och åhoga betala, penningar 
kunde inte better utskickas än som jagh tilförene skrifwit 
haffwer. nemligh til den köpmannen som ähr uthi Am- 
sterdam benemd Seger Cornelius Lackou för kö2)are, hwil- 
ken och ehr Peter Kruses köpman. Dhed ähr och ingen 
uthi Amsterdam som nogot aff oss weet uthan allena 
denna her: med liwilken jagh och contraherat hafwer. 
Jagh will min k b. heroin inte längre bemöda, efter mig 
inte twifwel ähr att min k b. ju med första lägenhet oss 
warder penningar och brcff tilskickandes. Jagh ber min 
k b. wille hårdligen tala Johan Kruso och Jon Johans 
son till att jagh mina penningar snart bekomma kunde. 



116 Några href från höi^jan af leOO-talet 

och inte för giff wa Johan Kruse sin han skrift för en jagh 
min betalningh hafwer. Jagh hafwer skriffwit hans Kong- 
lige M:t till. jagh ber min k b. wille när legenhett giffz, 
förnimma huru wåra breff ofagra ähre, uppå att wij oss, 
hwar nogot fel uthi dem ähre, corrigera kunne. Jagh 
skulle min k b. offtare tillskriffwa, men effter jagh inte 
annat än som eet och ctt(?) hafwer wil jagh min k b. dher 
med inte mödosam falla, effter wij wel weta wår k b. till 
wara sakers bestelningar aff sigh sielff nog beregnet wara. 
hwarför jagh och inte högre ostundar än att jagh min 
k b. för sodant en gongh som migh bör tiena ock ähra 
kunde, härmed will jagh haffwa min k b. samtt hwad 
digh kärt ähr dhen högste guden att befallat: Kere b. 
skriff migh till hwad nijt som uthi wor federnesland spa- 
serar; hwdlket jagh gärna skulle haffwer giort här, hwar 
Balentins hast icke so stor hade warit 

Din trogna bror intill döden 
Hoc tibi persuadeas velim; quod sinon ita sit morir jam 

Tuus Carlolus Hom 

Adressen: Den w'älborne här Clas Christerson Horn 
till Weckhus min k b. dänna broderliigh och tiänstligh 
till hända. 



Äbo akademis förvaltning 1640—1713. 

L 
Privilegiibref och konstitutioner. 

De första tiderna af Abo akademis tillvaro utmärktes 
af stor osäkerhet i afseende a akademins förvaltning samt 
dess medlemmars rättsliga ställning i samhället. Funda- 
tionsbrefvet af den 26 mars 1640 upptogs till mer än 
hälften af allmänna reflexioner öfver akademiers vanliga 
karaktär af [)lantegårdar fcir bokliga konstca* jämte pä- 
minnelser om den föregående» regeringens heroiska om- 
sorger om det pa lutande f (i t ter stadda finska skolväsendets 
upphjälpande i det lag, som Gruds försandings och det 
världsliga regementets tjänster fordrade. Det lu^tte vidare, 
att undervisning skulle meddelas „i alla oförbmlna fakul- 
teter, såsom den heliga skrift, lag och rätt, läkare- oeh 
andra bokliga konster", sauit att akademin var berättigad 
att promovera doetores, magistros oeh baccalanreos, såsom 
bruket var vid alla välbestälda kristliga hTjgskolor. Men 
i öfrigt inskränkte sig det kungliga bn fvet till den all- 
männa förklaring, att j>rof(*ssorer och stud» ut er ägdi' att 
tillgodonjuta sannna privilegier, fri- ocli rättigheter, som 
förunnats akademistaten i U|)sala, såtillvida nändigeu som 
ilessa förmaner kunde ha sin tillämpning i Abo. Framdeles. 
när man vunnit kunskap om de förändringar och tillägg, 
som betingades af de lokala förhållandena, skulle dessa 
upptagas i ett särskildt specialbref för akademin. 

Emellertid gjorde sig n^geringt^i ingc^n brådska med 
sistnämda löft(»s infriande. Redan några dagar efter funda- 



120 Åbo akademis förvaltning 1640-1713. 

böi-jan — ehuru den icke tydligt utsädes i fundationsbrefvet 
— att i detta afseende de konstitutioner skulle lända till 
efterrättelse, hvilka år 1626 utfärdats för Upsala akademi *), 
dock, äfven de, med de modifikationer, som betingades 
af lokala förhallanden. Men i hvilken man och i hvilka 
punkter dessa nödvändigt påkallade afvikels(H-' frän de före- 
skrifna reglerna, lämnades länge outredt. För att vinna 
nödig klarhet härutinnan, uppdrog konsistorinum åt juris 
professor Johannes Olai (Sti^rnhöök) att hos regeringen 
och särskildt hos Per Brahe utvärka, „att ock constitu- 
tiones matte blifva öfversedde och underskrifne hit öfver- 
sände ".^ T va ar senare besl(")t konsistorium att underkasta 
statuterna en slutlig revision och att afsända dem, för- 
sedda med nödig befunna aiunärkningar, till Sverige föi* 
erhållande af drottningens undei-skrift „alldenstund de uti 
många stycken ga vidt ifra denne tids och landsens ort 
och lägenhet" ^). Dessa och anclra liknande försök att ut- 
värka en efter ortens behof lämpad ui)plaga af konstitu- 
tionerna möttes emellertid af samma undvikande svar, som 
aflntits angående [)rivilegierna, med hvilka konstitutionerna 
l)a d(rt närmaste sammanhängde. Följden l)lef, att de s. k. 
gustavianska konstitutionerna af år 1620 gähle nominelt, 
men att den praktiska tillämpningen i mänga stycken kom 
att bero af de akademiska myndigheterna, konsistorium 
och kansler ^). 

Längre var man icke kommen i klarhet, da femton 
ur eft(a* akademins grundliiggning de gustavianska kon- 
stitutionerna för Upsala akademi ersattes med nya, be- 
kräftade af Carl X Crustaf den 27 juni 1655 *). Men äfven 
dessa, hvilka enligt den tidigare uttalade uniformitets- 
grundsatsen bort tillämpas i Åbo och åtminstone ar 1()58 
kommit konsistorium tillhanda, befunnos i vissa delar otill- 

') Trykta af Annerstedt i a. a. bihang 1:255—286. 

*) IJoslutet <?UlJe såväl privilejfier som konstitutioner, men revisionen 
torde frilmst ha åsyftat de senare. 

*) Konsist. prot. 14 deo. 1642, 4 o. 19 juni 1645, 4 mars, 15 aprti 1646. 

*) Trvkta af Annerstedt i rektors fiJr Upsala univ. inbjudnings- 
skrift till prof. Davidsons installation 1890. 



Åbo akademis förvaltning 1640-1713, 121 

fredsstäUande och synas till första början ha lämnats utan 
afseende. För att göra en ändtlig ända på ovissheten 
sände konsistorium år 1661 professor Andreas Thuronius 
till Stockholm med uppdrag att utvärka regeringens kon- 
firmation ä ett af konsistorium utarbetadt samt af pro- 
kansler godkändt förslag till egna statuter. Konfirmationen 
blef visserligen förvägrad, såsom det uppgafs, „för många- 
handa viktiga occupationer", men syftemålet blef såtillvida 
vunnet, som Per Brahe — på hvars initiativ ansökningen 
torde tillkommit — nedsatte ett sexmannautskott, bestå- 
ende hl. a. af några assessorer i Svea hofrätt jämte Thuro- 
nius, för att uttala sig angående konsistorii hemställan, 
hvarefter han i sin egenska[) af akademiekansler den 20 
juli 1661 . utfärdade för det finska universitetet särskilda 
konstitutioner, de första och i nära två århundraden de 
enda i sitt slag *). 

Uti inledningen till dessa s. k. .„constitutiones braheae" 
utsädes, att de skulle gälla provisoriskt och att, sedan 
rikets unge konung hunnit till myndiga år, borde de 
underställas hans bepröfvandc och konfirmation. I afse- 
ende a innehållet följde de i hufvudsak och mestadels 
ordagrant texten i de karolinska, men afveko, såsom vi i 
det följande flera gånger fil tillfälle att påpeka, såväl i ett 
j>ar hufvudst veken som i en mängd detaljer, hvilka berörde 
dels förvaltningen dels imdervis ningen. Främst skilde sig 
de tva editionerna — tv så kunna dti benämnas — i af- 
seende a den akademiska jurisdiktionen och instansord- 
ningen samt tiderna för val af rektor, dekanei*, inspektörer 
och medlemmar i det mindre konsistoriet: vidare i före- 
skrifterna angående professorernes rang, terminernas längd 
samt ämnesfördelningen professorerne emellan m. m. Där- 
till kommo vissa divergenser af underordnad betydelse 
samt en mängd olikheter af endast redaktionel art. 



») Kons. prot. 13 apr., 12-19 okt. 1659, 23 juni 1660, 27 mars, 
11 sept. 1661; Tenijström, Vita Rothovii s. 158—15^. Bilmark, Historia 
regiao acadcmiae aboensis s. 26—27. En afskriftaf Brahes konstitutioner 
fbrvaras i k. bibliotekot i Stockholm, en annan i umv. bibi. i Upsala. 



122 Åbo akademis förvaltning 1640 -t? 13. 

Ehuru utarbetade under den mäktige riksdrotsetens 
auspicier och af honom högtidligen bekräftade, förlorade 
emellertid dessa konstitutioner snart nog sin karaktär af 
officielt rättesnöre för den akademiska förvaltningen 0(*h 
rättskipningen. Bedan år 1667 emanerade konunga- och 
kanslersbref, som ålade konsistoriiun att i af seende å ju- 
risdiktionen rätta sig efter bruket i Upsala, och några år 
senare finna vi konsistorium själft åberopa de karolinska 
konstitutionerna. Dessa omnämdes ock uttryckligen i det 
redan nämda konfirmationsbref af år 1675, hvari Carl XI 
stadfästade de akademiska privilegierna. Konsistorium 
gjorde visserligen ett och annat försök att återfå det för- 
lorade, men hvarje gång utan framgång. Så resolverade 
år 1680 grefve Brahe, med anledning af en till honom 
riktad uppmaning att utvärka konstitutionernas „omskrift, 
roboration och underskrift", att> det enligt hans mening 
var rådligast att tilsvidare följa de karolinska statuterna 
intill dess han lyckats förskaffa sina „leges" konungens 
underskrift. Icke långt därefter afled firahe, hvarefter 
konsistorium vände sig till hans efterföljare som kansler 
grefve Bengt Oxenstierna med förfrågan angående ut- 
sikterna för nya statuter, som „voro till denna akademi 
adapterade". Oxenstierna ansåg utsikterna mycket ogynn- 
samma, men tillstyrkte konsistorium att uppsätta „de för- 
slag och desideria, som ytterligare synas fordras till akade- 
mins förbättring, på det man må hafva dem till hands 
och vid tiUfällen öfver en och annan punkt, eftersom man 
finner bäst och görligt, söka H. M:ts nådige förklaringar**. 
Ännu ett par gånger senare, kort före och efter Carl XI:s 
död, förnyade konsistorium sina framställningai-, men de 
lämnades beroende af den revision af de akademiska kon- 
stitutionerna, som vid samma tid var ifrågasatt, och do 
återupptogos icke, såvidt vi kunnat finna, före tidehvarf- 
vets slut '). 

>) Kons. prot. 28 okt 1666, 15 maj 1667, 7 juli, 30 aag. o. 5 nov. 
1680, 27 april 1681 ; kanslersbref 21 juni 1681, 24 dec. 1695 o. 17 maj 1698. 
— En svensk Ofversättning af de karolinska statuterna insändes till K.. M:t 
år 1696 jämte ett utdrag ur do braheska konstitutionerna. Kons. registratur. 



Äbo akademis förvaltning 1640— 17 IH. 128 

Besultatet af konsistorii bemödanden blef Sciledes, att 
de karolinska konstitutionerna proklamerades som akade- 
misk grundlag, och de bibehöUo sedermera denna karaktär 
sa länge universitetet hade sitt säte i Åbo. Men ett antal 
lokala plägseder och egenheter, hvilka småningom utbildat 
sig inom den finska högskolans förvaltning och hvilka 
upptagits som lag i Brahes kortlifvade statuter, visade sig 
altför djupt inrotade för att låta sig utplånas genom makt- 
bud. I vissa punkter följdes, såsom vi komma att se, de 
braheska statuterna de facto vid tiden för den stora ofre- 
dens inbrott och de iakttogos, efter hvad akademins pro- 
kansler Jakob Tengström ett århundrade senare försäkrar, 
ännu vid den tidpimkt, då det politiska sambandet mellan 
Finlands och Sveriges högskolor blef slitet^). 



II. 
Kansler, prokansler, rektor och prorektor. 

Med stöd af konstitutionerna och privilegiibrefven 
kom akademin från första början att intaga en i flere af- 
seenden själfständig och af det medborgerliga samhället 
så godt som oafhängig ställning. Hon bildade ett samhälle 
i samhället, en särskild korporation med egen styrelse, 
egen jurisdiktion och i viss mån äfven egen lagstiftning. 

I spetsen stod kanslern, illustrissimus cancellarius, 
hvilken utnämdes af konungen efter af konsistorium upp- 
rättadt förslag bland medlemmar af rikets råd *^). Såsom 
den förenande länken mellan regeringen och konsistorium 

') „qaainvis ox iure quodam consvotudinario" sllgcr TcngstrOm, 
Vita Rotbovii s. 169. 

* ) De karolinska och brabeska konstitutioDerna tillorkUDde uttiyck- 
ligen konsistoriam f^frslagsrfttt, de senare med inskiUnkning till medlemmar 
af rikets råd. De gustavianska nilmdo härom intet, men privilegierna af 
1625, hvilka knndo & akademins sida åberopas, stadgade, att kansler skulle 
furordnas af konangen „eftcr scnatus academiae råd och godr^^cke**. 1 
alla konstitutioner fOrutsattos, att kansler tillhörde den rena lutherska 
Iftran, var förtrogen med akademiska förhållanden och Hgdc tillbörlig 
aaktoritot. 



124 Abo akademis förvaltning 1640- 17 IS. 

ägde han att inför den förra företräda akademins intressen 
samt frambära dess behof och önskningsmål, men också 
att i förliåUande till det senare utöfva noggrann uppsikt 
öfver förvaltningens riktiga handhafvande och öfver det 
vetenskapliga arbetets jämna fortgång. Han var därför 
skyldig att göra sig väl underkunnig om tillståndet vid 
akademin samt att, i den mån omständigheterna påkallade 
det, ingrij)a rättande, förmanande och pådrifvande. Han 
gaf sitt förord vid lärares och tjänstemäns tillsättande 
samt utfärdade själf fullmakt å en del beställningar. Han 
meddelade tillstånd till promotioner, bilade tvister inom 
konsistorium samt ägde makt att straffa pliktförgätne 
lärare och tjänstemän med tilltal och af sättning. Af rektor 
och konsistorium fälda domar och fattade beslut kunde 
han taga under sin ompröfning, 0(;h parter, hvilka icke 
åtnöjdes mc^d konsistorii utslag, kunde i vissa fall hänskjuta 
sin sak till lians upplysta afgörande. 

Till f(>rst(^ kansler utnänides, jämlikt konsistorii åstun- 
dan, år 1G46 grcfve Por Brahe, åt hvilken professoreriie 
redan ar 1641 gifvit det vitsord, att han „varit den för- 
nämsta drif vande orsak till vart koUegii samraanfogelse 
0(^h upprättelse och sedan alltid vår nåcUge och önskligo 
patron, till hvilken vi hafve icke allenast ödmjuk och 
stadig tillförsikt hafva kunnat, utan ock alltid i vårt ålig'- 
gande gunstig bevågenhet erfarit" '). Under Brahes stän- 
diga niedvärkan och uppsikt sattes det akademiska för- 
valtningsniaskineriet i full gång; genom hans bemedlino- 
förseddes lärare och betjänte med de imderhållsmcKlel, som 
kronans och landets trångmål medgåfvo; till hans upplysta 
omdömo och värksamnia bistånd vädjade professorer och 
studenter, när svarigJieter mött(% som de icke själfva mäk- 
tade öfvervinna. Det var därför icke att undra öfver, oiii 
den höga omvårdnaden om akademins och dess medlem- 
mars bästa erhöll karaktären af ett faderligt förmynder- 
skap, som ofta nog inkräktade på konsistorii och fakul- 

■) TengrstrOm, Vita Rothovii s. 163 noton; konsist, registr. 20 
juni 1641. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 125 

tetemas själfbestämningsrätt. Så var det mycket vanligt, 
att personer, h vilka önskade understöd för sina studier 
eller befordran till akademiska befattningar, vände sig 
direkte till Brahe med anliällan om dennes nådiga „promo- 
tion" eller förord, som också synes ha meddelats i ganska 
stor utsträckning. Stundom hände, att Brahe, utan att 
afbida konsistorii förslag, förfogade öfver akademiska tjän- 
ster eller utnämde andra än dem konsistorium förordat. 
I fullmakter, som af honom utfärdades, hette det, att han 
^kastat ett nådigt öga" på den utnämde, hvilken tillhöUs 
att förhålla sig i sin nya beställning „så som han för 
Gud, Oss och hvar ärlig man tryggehgen vill och kan 
ansvara". 

Genom en sådan maktfullkomlighet kom Brahe vissor- 
hgen att beröra den akademiska själf styrelsen i en mycket 
ömtålig punkt, och någon gång hördes uttryck af miss- 
belåtenhet från konsistorii sida. Men i regeln böjde sig 
professorerne ödmjukt under den höggrefliga viljan och 
tlet med så mycket större skäl som de själfva gäng efter 
annan vädjade till Brahes mäktiga protektion såväl för 
i-gen del som för de många fattiga studenters och magistrars 
räkning, hvilka sökte medel till utkomst dels vid dels utom 
universitetet. Åtföljdes därtill, såsom någon gång liände, 
de grefliga „promotionsbrefven" af löften om framtida 
gentjänster, bortföll äfven den sista orsak till tvekan. 

Om det goda förhållande, som rådde mellan Brahe 
ofh konsistorium, bär den lifliga korrespondens, som ut- 
spann sig dem emellan redan under akademins första ar, 
ett oförtydbart vittne. Den talar lika tydligt om vörd- 
nadsfuU tillgifvenhet och orubbligt förtroende å konsistorii 
som om vänskapsfull långmodighet och vetenskapligt in- 
tresse å kanslerns sida. Den sistnämdes bref präglas i all- 
mänhot af en välviUig och kordial ton, men nu och då, när 
professorerne visat prof på synnerlig kortsynthet och för- 
domsfullhet eller då de altför mycket skattade at den 
konsistoriella trätsjukan, förbyttes de vänliga orden till 
bistra och skarpa, om ock alltid med lugn värdighet ut- 
talade tillrättavisningar. Ett par af de bannebref, som 



126 Äho akademis förvaltning 1640-1713, 

vid dylika tillfällen komino den akademiska senaten till 
del, få vi i det följande tillfälle att beröra. 

Efter Brahes död i september 1680 förenade sig konsi- 
storium enhälligt om att till hans efterträdare föreslå riks- 
kanslern gref ve Bengt Oxenstierna, til hvars favör anfördes, 
att han var en patronus, som hade godt tillträde till monar- 
kens person, och att han såsom kansliets chef kunde göra 
akademin stora tjänster. Den kungliga utnämningen följde 
omedelbart, främst på grund af förslaget, men, hette det, 
^jämväl för andre konsiderationer skull" '). I akademins 
förvaltning ingrep Oxenstierna, tvärt emot förmodan, icke 
på något anmärkningsvärdt sätt under de fem år (1681 
— 86) han innehade kansleriatet. Samma var förhållandet 
med presidenten i Svea hofrätt Gustaf Adolf De la Gardie, 
hvilken utnämdes till kansler år 1687 i enlighet med kon- 
sistorii hemställan efter det den året förut föreslagne ocli 
jämväl af konungen utnämde riksmarskalken Johan Gabriel 
Stenbock omedelbart efter fidlmaktens mottagande afsagt 
sig hedern. De la Gardie uttalade visserligen stor välvilja 
för akademin, men synes till en början känt sig besvärad 
af uppdraget, enär han, såsom han också själf erkände, 
saknade den kännedom om de akademiska förhållandena, 
som erfordrades för ett energiskt ingripande*). 

Efter De la (Jardie utnämde den allsvåldige konungen 
ar 1695 utan att afbida konsistorii uttalande, som gick i 
annan riktning, till kansler hans efterträdare på president- 
stolen grefve Lars Wallenstedt, en kraftig herre, som i 
allmänhet förtroligt samarbetade med konsistorium och 
sökte, så godt de hårda tiderna medgåfvo det, betjäna 
akademins intressen, men icke häller tvekade, när så be- 
höfdes, att förehålla consistoriales deras fel och under- 
låtenhetssynder. Med honom erhöll kansleriatet åter något 
af den suveräna karaktär, som utmärkt detsamma undei* 



*) KoDsist. prot. 22 sept. 1680, kongl bref 19 jan. 1681. Vid note- 
ringen i konsistorium uppgafs om Oxenstierna äfven, att han var född 
„här på orten", hvilket icke höll streck. 

«) K. P. — sept, 8 doc. 1C86, k. bref 17 jan. 1687; Sami. acade- 
mica, abocnsia, Åbo akademi t. K. M:t 1639—1718 i B7. riksark. 



Åbo akademis förvaltning 1640-1713. 137 



Per Brahes tid, men som icke förmärkes under de närmast 
följande kanslererna. 

Det precedensfall, som inträffat vid Wallenstedts ut- 
nämning, hade till följd, att konsistorium, innan det efter 
hans död år 1703 fördristade sig att skrida till val af 
efterträdare, först vände sig till konungen med ansökan 
om dennes nådiga bifall till utöf vande af en rätt, hvarom 
lagligen intet tvifvel kunde råda. Sedan detta bifall ema- 
nerat, förenade man sig tämligen enhälligt om att till 
kansler förorda grefve Gabriel Falkenberg, emedan han, 
såsom konsistorii protokoll förmäla, i likhet med tre före- 
gående kanslerer, var president i Svea hofrätt och dess- 
utom antogs i alla händelser blifva af konungen utnämd. 
Till hans favör anfördes dock äf\'^en, att han under sin 
tidigare vistelse i Åbo såsom hofrättspresident (1696 — 1703) 
,,alltid betygat ett synnerligt nöje om akademins flor och 
rtfningar". Valet, som godkändes af konungen, lände inga- 
Imida akademin till förfång, ty såsom kansler (1704—14) 
ådagalade Falkenberg ett synnerligt nit för befrämjandet 
af akademins bästa och den vetenskapliga odlingens fram- 
steg, såvidt detta under krigets tryckande bördor var 
möjligt. Bl. a. inlade han förtjänster om bibliotekets ord- 
nande, och när år 1708 en häftig rangtvist utbröt mellan 
rektor och ett antal hofrättsassessorer, förvärfvade han 
sig professoremes stora ynnest genom att lösa striden tiU 
rektors fördel 2). 

Så ofta omständigheterna påkallade det — och åt- 
minstone en gång om året — skulle, jämlikt de upsali- 
ensiska konstitutionerna, kansler besöka akademin för att 
göra sig underrättad om dess tillstånd och framsteg. Sanuna 
bestämning upprepades i de braheska konstitutionerna, 
men naturligt var, att den af praktiska skäl nedsjönk tiU 
ett fromt önskningsmål, som sällan eller aldrig uppfj^ldes. 
Osäkert är, huruvida af de fem kanslererna före stora ofre- 



1) Wallenstedts bref t. konsist i samt. k o. k. bref 1606-1698, 
1600-1726 samt 1640-1760 (roanaskr. sam), i univ. bibi. A. 1 27). 

*) Konsist. registr. och protokoll 27 dov., 16 dec. 1703, 5 mars 1704. 



128 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 

(len tvänne, De la Gardie och Wallenstedt, någonsin skådat 
Aurastaden, och af de öfriga var Brahe den enda, som 
veterligen besökte akademin under sin kanslerstid '). Följ- 
den häraf blef, att den personliga öfvenippsikten å ort 
och ställe fullständigt kom att falla på amplissimus do- 
minus procancellarius, hans högvördighet biskopen i Åbo 
stift. I kanslers stad och ställe ägde denne att i alt görligt 
biträda rektor och consistoriales i deras plikters uppföd- 
lände, vaka öfver lärares och lärjungars arbeten och lef- 
nadsvandel samt, när något märkligt inträffade, inberätta 
om förhållandet till kansler. Tidt och ofta plägade haa 
bivista den akademiska sonatens sammanträden och icke 
blott såsom passiv åhcirare af professorernes mer eller 
mindre oförgripliga meningar, utan vanligen såsom nitisk 
deltagare i debatterna och voteringarna. Vid de sistnämda 
yttrade han sig såsom den siste samt afgaf utslaget, om 
det lärda kollegiets meningar voro lika delade. Särskild t 
ansågs hans närvaro nödig eller önskvärd, när viktigare 
ärenden företogos till afgörande, såsom vid upprättandet 
af förslag till lediga läraretjänster, vid val af rektor och 
inspektörer, vid utdelning af stipendier m. m. Likaså 
när akademiska fester och soUenniteter — promotioner, 
rektors och professorers installationer, fägne- och sorge- 
fester m. m. — gingo af stajieln. 

Öfverhufvudtaget rådde, såvidt protokollen utvisa, ett 
godt samförstånd mellan prokansler och (*onsistoriales. De 
sistnämde respekterade i biskopen sin högsta förman på 
orten, „sora hafver högsta rösten in (^onsistorio academico", 
samt modifierade som oftast sina beslut och handlingar 
efter hans vilja. De vördade dessutom i prokansler en 
inflytelserik förespråkare hos regeringen och hans hög- 
grefliga excellens, när f(*>r akademin viktiga frågor lieni- 
stäldes till högsta ort eller när det gälde att utvärka åt 
akademins lärare och tjänstemän lindringar i allmänna 



^) Enligt protokollen bivistado Brahe konsistorii sammanträden tre 
gånger år 1640, fyra gånger 1648, en gång 1650 och en gång 1651. På 
sommaren 1690 väntades De la Gardie till staden. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 129 



besvär eller förbättring i de snäfva lefnadsvilkoren. När 
prokansler öfverreste till Stockholm i ämbetsärenden eller 
för att bivista riksdagen, var det vanligt, att han medförde 
en lista pa önskningsmål, som konsistorium ville ha fram- 
förda till tronens fot. 

Sådant var förhållandet i regeln och synnerligen under 
de första prokansleremas, Isak Eothovii, Eskil Petrasi 
och Johannes Terseri tider. Men det saknades icke häller 
fall, då prokansler rönte skarpa motsägelser från enskilda 
ledamöters sida eller då konsistorium hårdnackadt stod på 
sin mening utan att låta sig imponeras af prokanslers skäl 
och höga samhällsställning. Särskildt inträffade sådana 
händelser under den äldre Johan Gezelius, hvars ingripan- 
den i akademiska angelägenheter ofta präglades af små- 
sinne och härsklystnad samt vid tjänsters besättande någon 
^ang af mannamån. 

Redan några år efter sin ankomst till orten inveck- 
lades Gezelius af orsaker, som vi kunna förbigå, i lång- 
variga stridigheter med konsistorium och särskildt några 
af dess medlemmar, stridigheter som förmådde grefve 
Brahe att i särskilda skrifvelser u])pmana parterna till 
försonlighet. Så ålade han i bref af den 19 april 1667 
biskopen att „vinlägga sig om att bringa saken till en 
god och vänhg komposition och att alt måtte blifva ned- 
tystadt". Konsistorium tillsades likaledes i en skrifvelse 
af samma dag att tillmötesgå biskopen „med inbördes för- 
trolighet — därmed att afböja slika och alle andre 

ofredsamme händelser, dem Edra gynnare och välvilhge 
taga största misshag utaf samt missgynnare och illvillige 
iiögeligen förlusta sig uti". Tvänne månader därefter, den 
10 maj 1667, såg sig Brahe af en annan anledning nöd- 
sakad att ånyo näpsa de tvistande parterna för deras „in- 
bördes irringar". Efter att först ha erinrat om, hurusom 
^slike misshaglige infall" tidigare förekommits „förmedelst 
(le goda herrars och män berömliga förnumstighet, som 
där i societeten lefvat hafva", förmanade han såväl pro- 
.kansler som consistoriales „allvarligen och troligen, det 
alla samteliga och hvar för sig i synnerhet ville ställa sig 



130 Åbo akademis förvaXining 1640—1713. 



för ögonen, hvad deras plikt emot hvar andra äskar och 
fordrar, nederdämpandes all illvilja och ovänskap och i 
den staden igen med förtroligt omgänge och godt för- 
stånd ersätta den begångna brist af en vederbörlig väl- 
villighet, hvilket sålunda förnämligast sker och efterkom- 
mes, när hvarjom och enom lämnas den vördnad, heder 
och ära, som Gud och höga öfverheten hafva förordnat en 
till, och hvad collegiater bör förhandlas sådant med sam- 
nade råd må handteras och öfverläggas" ^). — Ett årtionde 
senare uppflammade, tiU god del genom biskopens eget 
föi^vållande, nya och häftiga konflikter, under hvilka kon- 
sistorium klagade öfver att det blifvit „vrångvisligen" be- 
handladt af prokansler, medan denne åter ansåg sig ha 
rönt bristande uppmärksamhet och lydnad från konsistorii 
sida och därför i nära ett års tid konsekvent afliöU sig 
såväl från sessionerna som från de sedvanliga akademiska 
högtidligheterna. Afven denna gång lade sig Brahe emellan 
utan att skona hvarken de skyldige i konsistorium eller 
Gezelius, som han beskylde för att arbeta på „ förkrän- 
kande af fundamentet af akademin". Det lyckades honom 
ock att undanrödja en del tvisteämnen — ty dessa voro 
många — men andra stannade fortfarande kvar och gåfvo nu 
och då anledning till skärmytslingar, i hvilka flere per- 
soner visserligen invecklades, men hvilka i hufvudsak an- 
togo karaktären af en personlig fäjd mellan Gezelius och 
teologie professorn Andreas Petraeus, en föga aktningsvärd 
man, om hvilken vi snart få orsak att tala 2). 

Med Gezelii son och efterträdare på biskopsstolen, 
den yngre Johan Gezelius, återvände friden till akademi- 
huset. Såsom student, professor och rektor vid universi- 
tetet hade denne inhämtat en grundlig kunskap om per- 
soner och förhållanden vid den institution, han åi* 1690 
sattes att styra, och denna erfarenhet jämte en större 
världskännedom och det varnande exemplet af fadrens 
missöden manade honom till försiktighet och måttfullhet. 

') Kongl. o. kansl. bref 1624—1775. 

*) Om alla dessa stridigheter se närmare J, J. Tengström, Johan 
Gezelii den äldres minne s. 139—194. 



Äbo akademis förvaltning 1640-1713. 131 



Dock präglades äfven hans uppträdande vid vissa tillfällen 
af själfrådighefc och partiskhet, som vakte opposition inom 
konsistorium. Så beklagade sig professorerne stundom 
öfver att biskopen vid tjänsteutnämningar gick sina egna 
vägar, hvilka icke alltid voro konsistoriets, medan Gezelius 
a sin sida någon gång uttalade sin förtrytelse öfver att 
icke åtnjuta den respekt, som tillkom prokansler. Näi» 
ar 1708 en teologie professm* skulle besätttas, vägrade 
Gezelius att deltaga i ärendets behandling i konsistoriiun 
under förebärande af att „han ofta sitter med stor förtret 
vid sådane electioner, där han dock såsom en procan- 
*.*ellarius bör se noga till att därmed måtte väl tillgå" — 

samt att han denna gång icke viUe afgifva nägot 

A^otum „till den ändan att det ej skall bli attenderat". 
Men om ock små misshälhghetor nu och då förekommo, 
ledde de aldrig till sådana konflikter som de, hvilka under 
tlen äldre Gezelii tid förbittrat förhållandet mellan kon- 
sistorium och dess högste styresman på orten. 



Näst prokansler följde i rang och värdighet rector 
magnificus, h vilken skulle vara okränkbar „till kropp, rykte, 
hus och gods" och bland andra höghetsrättigheter åtnjöt 
förmånen att vid akademiska soUenniteter låta sig före- 
trädas af pedeller med silfverspiror. 

Om rektors åligganden hette det i statuterna, att han 
skulle dirigera värket till Guds namns ära och akademins 
sanna båtnad. Han skulle utöfva uppseende öfver alla 
till akademistaten hörande personers seder, studier och 
öfningar samt därför nu och då bivista professorernes före- 
läsningar. Han skulle se till, att endast behörigen doku- 
menterade och såväl till kunskaper som uppförande väl 
vitsordade ynglingar inskrefvos i akademins matrikel, samt 
vid tjänstetidens utgång uppjätta en förteckning öfver 
närvarande studenter. Smärre förseelser af studenter kunde 
han ensam afdöma, biträdd af sekreteraren, men svårare 
brott skulle han efter sakens beskaffenhet anmäla i det 
större eller mindre konsistoriet, i hvilka han fungerade 



132 Äbo akademis förvaltning 1640—1713. 

såsom ordförande. Trätor och oenighet mellan professo- 
reme skulle han i stillhet bilägga, men når detta icke 
lyckades, hänskjuta saken till konsistorium. Vidare ägde 
han att vaka öfver att akademins byggnader, bibliotek 
och tryckeri höllos i god ordning, att vederbörande be- 
tjänte och förtroendemän och särskildt de, hvilka hade 
befattning med akademins penningeförvaltning, fullgjorde 
sina skyldigheter, att akademins privilegier höllos i hälgd 
samt att lärarene erhöUo sina salarier och studenterne 
sina stipendier. Sluthgen ålåg honom att föra bok öfver 
akademins fiscus tillfallande bötesmed el och inskrifnings- 
afgifter samt att vid sin afgång från ämbetet aflägga inför 
konsistorium räkenskap för medlens användning. — Som 
akademihuset saknade utrymme för särskildt kanslirum, 
anmäldes och expedierades alla löpande ärenden hemma 
hos rektor, hvarför denne ock, enligt konsistorii beslut af 
år 1640, skulle hålla hos sig akademins sigill och matrikel 
samt karsernj^ckeln, „ eftersom de oftare måste brukas och 
nyttjas »). 

Angående rektorsvalen stadgade konstitutionerna, att 
emedan det akademiska ståndet var aristokratiskt, skuUe 
rektorsämbetet ambulera mellan fakulteterna och deras 
ledamöter så att efter en teolog skulle en jurist utköras 
till rektor, efter juristen en medicinare och efter medici- 
naren en filosof tills ämbetet gått laget rundt. Men då 
filosofiska fakulteten räknade ett större antal lärare, borde 
för rättvisans skull iakttagas, att sedan professorerne i de 
tre „ högre" fakulteterna beklädt ämbetet, skulle detta i 
tur och ordning öfvergä till de ännu återstående filosoferne, 
dock med iakttagande af den regel, att ingen kunde väljas, 
som icke innehaft professur eller annan „ hedervärd syssla", 
enligt de karolinska konstitutionerna i två, men enligt de 
braheska i tre år. Utan fullgoda skäl skulle ingen vid 
valet förbigås, men häller ingen vara tillåten att utan laga 
liinder afsäga sig uppdraget. Valet skulle enligt de upsali- 

») K. P. 21 juli 1670, Akademins Ofriga regalier — rektorskappan, 
spirorna, kursoremes kjortlar, fundationsbrefvet m. m. — skalle förvaras 
i sakristian i en särskild kista („aerarium''). 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 133 



ensiska konstitutionerna äga rmn tvänne gånger om året, 
i maj och november, samt förrättas i det större konsistoriet. 
Högtidligt ombyte af rektor, s. k. mutatio rectoratus, borde 
därefter ske på bestämda dagar (enl. de karolinska konstit. 
8 dagar före S. Johannis och S. Thomaedagar) samt med 
iakttagande af ett vidlyftigt ceremoniel, hvartill äfven hörde 
en af den nye rektorn gifven måltid för consistoriales och 
några af akademistadens honoratiores. 

Den sista bestämningen angående rektorsombytets 
förrättande haKårsvis blef från första början uppgifven 
vid Åbo akademi. Då antalet professorer var betydligt 
mindre än i Upsala och turen att mottaga magnifikatet 
med ty åtföljande skyldighet att föranstalta rektors „kol- 
latz" skulle återkomma altför ofta, ingick konsistorium 
redan ar 1641 till regeringen med anhållan att rektor 
måtte tillåtas att bekläda ämbetet ett helt år ^). Ansök- 
ningen blef utan svårighet beviljad och rektorsvalen före- 
togos härefter endast en gång om året, till en början något 
oregelbundet under loppet af mars eller april månader, 
men frän 1660-talet regelrätt i förra hälften af maj. Genom 
Brahes konstitutioner af 1661 vann detta bruk ytterhgare 
bekräftelse och det höll sig genom häfdens och de lokala 
förhållandenas makt upprätt äfven sedan de karohnska 
konstitutionerna med deras stadgande om halfårsval ut- 
tryckligen påbjudits till efterrättelse. 

Försök att införa det halftåriga rektoratet, rectoratuui 
semestre, saknades dock icke. Ett sådant gjordes år 1700 
af rektor Alander i tydHg afsikt att för framtiden undvika 
de konflikter, som nu ocli da tillstött vid rektorsvalen. 
Förslaget understöddes lifligt af prokansler, men fann intet 
vidare gehör och kanslern grefve Wallenstedt resolverade 
i bref af 29 maj 1700, att det ettåriga rektoratet på grund 
af häfd vunnit „Lika såsom vim et vigorem legis". Tre 
iir senare hemstälde dock Wallenstedt, på Gezelii ini- 
tiativ, till konsistorii bepröfvande, huruvida skäl emel- 
lertid kunde förefinnas att utbyta rectoratum annuuni 

^) Eonsist. registr. 9 juli, 12 okt. 1641. 



134 Abo akademis förvaltning 1640-1713. 



mot semestre. Men konsistorium förklarade sig med sådan 
bestämdhet för det gamla brukets bibehållande, att den 
bakom frågan tydligen dolda planen att införa imiformitet 
med valen i Upsala fick förfalla ^). 

Såsom redan nämdes, skulle rektoratet ambulera mellan 
fakulteterna så att den i tur och ordning öfverflyttades 
från den älste till den yngste ledamoten, dock med rätt 
för filosofiska fakulteten att under vissa förhållanden be- 
hålla „rectoris fasces" hos sig en längre följd af år. 

I allmänhet sträfvade man ock, såvidt protokollen 
utvisa, att ställa sig dessa föreskrifter tiU efterrättelse. Som 
oftast åberopades vid valen statutemas bud och rektoratet 
öfverflj-ttades utan vidare meningsskiljaktighet på den 
professor, som „ordo efter konstitutionerna nu tangerade**. 
Ett par gånger gick man t. o. m. så långt i bokstafsdyrkan, 
att en professor, som för tiUfäUet innehade tvänne pro- 
fessurer, utsågs till rektor först för den ena och aret 
därpå för den andra professuren ^). Men denna laglydnad 
hindrade icke consistoriales att ganska ofta tillämpa en 
tolkning, som måste lämna rum för anmärkningar och som 
värkhgen ett par gånger ådrog konsistorium tillrättavis- 
ningar från akademins höge kansler, hos hvilken valen 
anmäldes. 

Granskar man närmare raden af professorer, som inne- 
hade rektoratet under åren 1640 — 1713, skönjer man tj^d- 
hgen, hurusom valen långt ifrån alltid kunnat träffa den 
som „ordo efter konstitutionerna tangerade". Inalles inne- 
hades ämbetet under dessa 74 år endast sex gånger af 
juris- och Uka många gånger af medicineprofessom, hvilket 
visar att desse icke voro synnerhgen begärliga efter vär- 
digheten. Däremot tyckas teologerne, hvilka intogo de 
främsta sätena vid konsistoriibordet och vardigen kunde 
åberopa en längre tjänstetid vid akademin, icke ha lagt 

») K. P. 5—8 maj 1700, 3 juni 1703, regiatr. 22 juni 1703; kanslers- 
bref 1699—1726. 

*) Mikael Wexionius-Gjldcnstolpe år 1653 fbr juridiska och 1654 
fbr historisk-politiska professuren, Andreas Thuronius åren 1662 och 1663 
ftJr physices och logices professurerna. 



Åbo akademis förvaltning 1640 —IT 13. 135 

i dagen någon motsträfvighet att underkasta sig rektoratets 
hedrande vedermödor, Under de 40 år den aristokratiskt 
sinnade Per Brahe, hvilken i allmänhet synes ha gynnat 
de „ högre" fakulteterna, stod i spetsen för akademin, fördes 
rektorsspiran 14 gånger eller i medeltal hvart tredje, 
stundom hvart annat år af någon bland de tre teologie 
professorerne, medan under samma tid hedern endast 20 
^iinger träffade filosofiska fakulteten med dess sju pro- 
fessorer. Senare lyckades det filosofeme att göra sig 
bätti*e gällande, så att under åren 1686 — 91 magnifikatet 
stannade hos dem i oafbruten följd, men icke lång tid 
därefter finna vi rektoratet två år å rad (1694 — 96) fästadt 
vid teologiska fakulteten ^). 

Sådana o egentligheter förmådde slutligen år 1696 
kanslern grefve Wallenstedt att påbjuda en annan tolk- 
ning af konstitutionerna än den som dittills vunnit häfd. 
Jämte det han i bref af den 27 maj tilldelade konsistorium 
en tillrättavisning för att det vid rektorsvalet s. å. icke 
stricte hållit sig till konstitutionerna, förklarade han sig 
„ingaledes kunna anse och tillåta den långlige praxin, som 
af förrige herrar kanslerer kan vara indulgerader", hvarför 
prokansler och consistoriales ålades att framdeles ställa så 
till, „att det förrige missbruket mätte alldeles afskaffas" ^). 
Det behöfdes emellertid ytterUgare tvänne bannebref för 
„ogi*undadt vridande och interpreterande af konstitutio- 
neme" jämte upphäf vande af ett rektorsval, innan det 
lyckades Wallenstedt att bibringa konsistorium den nya 
och rätta uppfattningen. I huru hög grad denna afvek 
från den äldre, framgår däraf, att under åren 1696 — 1713 
teologer utnämdes till rektoratet allenast tre gånger medan 
filosofer innehade detsamma en gång (1697 — 1703) sex och 
en annan gång (1708 — 1713) fem år i en fortsättning. Nu 
var turen inne hos teologerne att klaga öfver åsidosät- 

Jmfr, W. Lagus, Åbo akademis studentmatrikel s. VI— VII. 
*) Wallenstedt 1 juni 1697 o. 17 maj 1698 i saml. kon. o. kanslersbref 
1606—1698. 



136 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 

tände *), medan äter filosofiska fakulteten kimde anse sig 
revancherad för tidigare motgångar. 

Det var emellertid icke allenast olika tolkningsgrun- 
der, som motiverade ofvan anförda oregelbundenheter vid 
konstitutionernas tillämpning. Ofta berodde de pa tillfälliga 
omständigheter eller på orsaker af rent personlig art. An 
hände att en professor, som ordo tangerade, anträdt eller 
ämade anträda en resa, hvarför man förbigick honom för 
att möjligen återkomma till honom följande ar. Än åter 
lyckades det den i valet stälde att under hvarjehanda 
pretexter „höfligen excusera sig". Så undanbad sig år 
1658 professor Bergius den honom tillkommande hedern, 
emedan han var upptagen af akademins byggnadsarbeten, 
saknade lämplig bostad för „rektoratsölet" och för öfrigt 
icke var „synnerhgen stadder vid något godt att pläga 
gästerna med". Ar 1675 lyckades medicine professor Til- 
landz uppskjuta sitt val på ett år, dels emedan han var 
obekant med finska språket, dels emedan lian förutsäg ett 
sjukligt år och ansåg det „intet anstå rectori besöka de 
sjuka". Tydligast uttrykte professor Achrelius sitt hjärtas 
mening, då han (1681) förklarade, att med rektoratet icke 
följde annat än förtretligheter och stort besvär. Ofta 
misslyckades „excuserna", men hände det sig att en pro- 
fessor önskade begagna sig af en kollegas bristande lust till 
att mottaga rektors fasces, togos äfven mindre vägande 
undanflykter för goda^). 

Det hette under en senare tid om rektorsvalen före 
stora ofreden, att de utmärktes af mångfaldiga stridig- 



') År 1701 anmärkte en toologieprofessor, att om man följde 
kanslers bref, skulle roktoratet „sent eller aldrig gå ifrån fac.ult. philos. 
till superiores, emedan den fakulteten alltid förökas uti de afgåendes ställe". 
Kons. prot. 11 maj 1701. 

'') K. P. 2 o. 28 april 1658, 29 april 1676, 3 maj 1681 m. ni. 
Stundom var det tillräckligt att den som ordo tangerade antogs vara 
mindre intresserad af sin riltt. Så vid valet år 1694, då ordningen bort 
falla på prof. Steon, men Lanrbecchius utkorades, emedan han redan året 
fbrut gjort pretension på rektoratet och man ansåg att Steen t,det nu 
intet lärer begära". K. P. 9 maj 1694. 



Åbo akademis förvaltning 1640-1? IS. 137 

heter *). Och sant är, att de ofta gåfvo anledning till diver- 
gerande uppfattningar om konstitutionernas rätta förstånd 
samt att meningarna någon gäng kunde väga så lika, att 
lotten fick afgöra utgången eller att afgörandet hänsköts 
till kanslers goda behag. Äfven kunde det hända, att en 
professors otåliga lystnad efter rektors fasces och röda 
kappa framkallade vreda ord och protester från dem som 
kände sig kränkta i sin rätt. Ar 1700 kom det till så 
skarpa meningsyttringar mellan tvänne aspiranter och deras 
anhängare, att rektor för fridens bevarande framstälde 
det redan nämda förslaget om mandatets förkortande till 
ett hälft år. Men öfverhufvud förflöto, efter hvad proto- 
kollen framställa tillgängen, valen utan nämnvärda stridig- 
heter, och, såvidt vi kunnat finna, voro fullkomligt en- 
hälliga och fridsamma val de oftast förekommande. 

De enda mer märkliga afvikelser från denna allmänna 
regel timade under 1670~1680-talen, då en professor gång 
efter annan blef af sina kolleger förhindrad att komma i 
åtnjutande af den rätt, som statuterna uttryckligen till- 
försäkrade honom. Men att så skedde, berodde icke på 
någon särskild stridslystnad hos konsistorium i dess helhet, 
utan på resp. professors olämpUghet för rektorskallet samt 
på personUg antagonism mellan honom och akademins myn- 
dige prokansler, som stod bakom det hela. 

Såsom vi redan antydt, hade Johan Gezelius d. ä, 
under sina konflikter med konsistorium förskaffat sig en 
häftig vedersakare i physices, sedermera teologie professor 
Andreas PetrsBUS, en trätgirig och våldsam son till den 
milde biskop Eskil Petraeus. Tvisten dem emellan hade 
begynt år 1676 med anledning af att Petraeus mot bisko- 
pens och domkapitlets vilja intrigerat sig till Nådendals 
prebendepastorat och den underhölls sedermera genom 
ömsesidiga angi*epp och personliga förevitelser. Petraeus, 
nu och då sekunderad af den väldige stridsmannen Ene- 
vald Svenonius, insinuerade i tal, föreläsningar och predik- 



*) Calonii Relation om Åbo academie 1783 i tidskriften Suomi 
1845 s. 89. 



138 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 



ningar, att Gezelius uttalat i sina skrifter heretiska me- 
ningar, förvrängt kyrkans lära om döpelsen, på egen hand 
företagit sig förargeliga korrektioner i den finska bibel- 
upplagan samt sändt sin son till kätterska universitet 
— beskyllningar, som teologiska fakulteten i Upsala, till 
livilken saken hänsköts, befarade att härrörde „af sin- 
nens oförmögenhet och hvarjehanda andra affekter". Ge- 
zelius å sin sida beskylde sin motståndare på tjänstens 
vägnar för att hafva genom otrolig försumlighet och lättja 
samt genom framställning af satser, som stredo mot de 
sanna begreppen inom fysiken, dragit skam och vanära 
öfver akademin samt fullkomligt ödelagt de fysikaliska 
studierna *). 

Under slika förhållanden var det ej att undra öfver, 
om den sjäKrådige Gezelius sökte att motarbeta sin veder- 
sakares utnämning till ett ämbete, som förde dem båda i 
ständig beröring med hvarandra. När år 1684 turen att 
bekläda magnifikatet kom till Petraeus, förmanade biskopen 
konsistorium att utse „en sådan, som själf icke allenast 
vore fUtig, utan ock kunde hålla de andra till fhtighet, 
det af prof. PetrsBUS intet är att förmoda**. Uppmaningen 
hade till följd, att Petraeus blef förbigången under den 
förklaring, att man icke kunde välja en rektor, som låg 
i aktion med prokansler, med hvilken han tvärtom borde 
upprätthålla en god korrespondens. Kansler, tiU hvilken 
saken hänsköts, godkände denna motivering och PetraBUS 
resignerade för denna gång. Men när samma händelse 
upprepades de två följande åren, utvärkade han hos kansler 
en resolution, som tilldelade honom rektoratet, sedan tvisten 
med Gezelius bUfvit bilagd. Detta vilkor ansåg PetraBus 
kort därpå uppfyldt genom hofrättens och teologiska fa- 
kultetens i Upsala utslag, hvilka befriade honom från 
Gezehi beskyllningar, hvarför han vid valet 1687 åter 
gjorde sina anspråk gällande. Men Gezelius förklarade 
kategoriskt, att om Petraeus blefve vald, ville han icke taga 
någon befattning med konsistorii sammanträden. Petraeus 

O Jmfr. TengstrOm, Gczelii d. ä:s minne s. 153, 169—188. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 139 

blef icke svaret skyldig och det fäldes, förtäljer protokollet, 
liarda ord, „hvilka man uti en sådan impetu och hastighet 
ej kimne advertera". Vid voteringen försvarades PetraBus 
ifrigt af professor Svenonius, som ansåg, att den professor, 
hvilken tåldes i kyrkan och konsistorium, väl dugde till 
rektor. Consistoriales voro inga barn, som läto handtera 
sig efter behag, och om biskopen stälde till ny träta med 
Petraeus, skulle ,,man si att här blifver en annan dans 
utaf^. öfriga professorer voro af den mening, att enligt 
konstitutionerna ämbetet borde gå till prof. Achrelius, 
men öfverläto saken till kansler. Denne bekräftade valet, 
men resolverade tillika, att PetrsBUS nästa gång skulle ut- 
nämnas extra ordinem. 

När nästa gång kom, på våren 1688, hade emellertid 
Petraeus genom nya processer gch „lame administrationer" 
sa förspilt sitt redan nog sjunkna anseende, att konsisto- 
rium, utan att beakta kanslers tillsägelse, beslöt att femte 
isängen förbigå honom. Som Petraeus ajälf uttalat sin 
önskan att på grund af kroppslig svaghet komma „till 
qvietiores labores", måste han anses sakna nödiga krafter 
och behöflig vigilance till ämbetets förvaltning, och då 
han dessutom råkat i många injurieaktioner, från hvilka 
lian svårligen kunde reda sig „med konservation af dess 
estime och heder", ansåg konsistorium akademins heder 
och nytta fordra en annan rektor. Kansler gaf åter kon- 
sistorium rätt, såvidt det gälde årets val, men förnyade 
.sin förra uppmaning att ihågkomma Petraeus nästa vår. 
Effekten blef emellertid icke bättre än förut. Ehuru 
Petraeus vid valet 1689 pockade på sin rätt under „svåra 
expressioner och undsäjelser", resolverade konsistorium 
ånyo, att han för sina „onyttige controversier" icke kunde 
admitteras till rektoratet, utan att detta måste öfvergå 
till den som „ordo tangerade". Och därvid blef det. 

Dessa motgångar bröto slutligen Petraei ihärdighet. 
Synnerligen som han därjämte förklarades olämplig både 
till dekanus och inspector stipendiariorum. Vid det föl- 
jande rektorsvalet 1690 blef hans namn visserhgen nämdt, 
men själf framstälde han icke några anspråk och år 1692 



140 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 



afgick han slutligen på egen begäran från akademin. Vid 
rektorsvalet året därpå kunde Gezelius d. y. med till- 
fredsställelse annotera, „att han ingen gång tillf orene vet 
electio novi rectoris så endräkteligen aflupit" ^). 

Innan den nyvalde rektorn tillträdde „magnifikatet", 
skulle företrädaren under högtidliga ceremonier, som före- 
skrefvos i konstitutionerna och ytterligare bestämdes ge- 
nom särskilda konsistorii beslut, öfverantvarda ämbetets 
insigmer i hans händer. Liksom i Upsala timade i Abo 
akten i regeln i domkyrkan, någon gäng af förekommen 
anledning i akademins största lärosal, auditorium maxi- 
mum ^). Huru viktig och oeftergiflig den ansågs vara, 
framgår bl. a. däraf, att då rektor för läsearet 1662 pa 
våren 1663 utsågs att fortfara med mandatet ännu ett ar 
framåt, ansåg konsistorium den traditionella akten böra 
försiggå i vanlig ordning, ehuru efter ett mindre utförligt 
ceremoniel ^). 

Angående tiden för ombytet stadgade de gustavianska 
konstitutionerna, att öfverlåtelsen borde äga rum åtta 
dagar efter valet; Carl X Gustafs och Brahes statuter ut- 
satte tidpunkten till en vecka före midsommardagen. 1 
praktiken blef det under 1640 — 50-talen regel i Åbo att 
ombytet förrättades i senare hälften af maj manad, under 
veckan före pingst eller något tidigare; under aren 1660 
— 1682 hölls det vanligen några dagar, stundom en vecka 
före midsommaren, frän år 1683 till periodens slut strax 
efter midsommardagen, oftast 25 — 27 juni (de t va sista 
åren 1711 — 12 åter den 17 juni). Traditionella veckodagar 
för ombytet, hvilka endast sällan u[)pgåfvos, voro tisdagen 
och torsdagen *). 

») K. P. 15 maj 1684, 16 maj 1685, 12 maj 1686, 12 maj 1687, 
9 maj, 20 juni 1688, 7 maj 1689, 20 jan., 16 maj 1690, 13 maj 1693: 
kons. reg. 7 juli 1688; kanslersbref I juni 1684, 2 juni 1685, 17 juni 
1687, 10 juni 1688. 

') K, P. 18 maj 1641, 4 o. 24 april 1649, 26 m^ 1650, 7 juni 
1660 m. m. 

3) K. P. 11 juni 1663. 

*) Data i protokollen jämförda med Bauers Calender för Aarene 
601-2,200. 



Åbo akademis förvaltning 1640^1718. 141 



Ett par dagar innan mutationen skedde uppspikades 
pa akademins intimationstafla i förstugan en af afgående 
rektor utfärdad inbjudan till vetenskapernas idkare, gyn- 
nare och vänner att öfvervara högtidligheten. Därefter 
utsändes kursorerne, iklädda blåa ämbetskjortlar och med- 
förande akademins spiror, att invitera akademins lärare 
och tjänstemän samt i staden bosatta eller där tillfälligtvis 
existerande öfverhotspersoner och ädlingar. Enligt en af 
konsistorium är 1642 fattad ordning skulle soUenniter, d. 
v. s. med sceptris, inbjudas frän akademin prokansler, pro- 
fessorerne, kvestorn, adjunkteme och notarien, från hof- 
rätten presidenten och assessorerne, från magistraten de 
tre borgmästarene, vidare närvarande riksråd och främ- 
mande biskopar „ eller deras gelikar", landshöfdingen, vice- 
landshöfdingen och rector scholae. Ett antal mindre re- 
markabla personer inbjödos af samma kursorer utan ämbets- 
skrud. Pa den utsatta dagen kl. 8 pä morgonen skulle 
sedermera alla inbjudna samlas i den afgående rektorns 
hus. Härifrån tågade man med prokansler och den i röd 
ämbetstoga klädde rektorn i spetsen samt företrädda af 
kursorenie i all deras ståt under ringning med den största 
klockan upp till domkjTkan. Sedan i öfverensstämmelse 
med föreskrifvet formulär afgående rektor härstädes hålht 
tal och den tillträdande aflagt eden, mottagit insignierna 

— togan, spirorna, sigillet, nycklarna till karsern och fiscus 
m. m. — samt äfven han presterat en latinsk oration, skulle 
tecken gifvas med hlla klockan „på det att stadens inne- 
vånare, hvilka själfva processet icke bivistas vete, komma 
upp i kyrkan till böner". 

Från kyrkan begåfvo sig en del åhörare, hvilka mot- 
tagit särskild inbjudan, till den nye rektorns bostad, hvarest 
den obligata rektorsmiddagen stod uppdukad. För att 
denna icke skulle bUfva altför betungande, stadgade nyss- 
nämda ordning af 1642, att till densamma icke skulle in- 
bjudas andra än de till processen högtidligen inbjudnc 

— med undantag af hofrättsassessorerne ocli de lägre 
borgmästarene — äfvensom akademieboktryckaren, bok- 
föraren och bokbindaren, de studenter som celebrerat akten 



142 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 

i kyrkan med musik samt några anförvandter och per- 
sonliga vänner, hvilka skulle inviteras genom rektors 
egna tjänare. Kvinfolk fick icke inbjudas, hvarken profes- 
soremes eller andra högtbeti*odde gästers hustrur. An- 
gående prestationerna vid middagsbordet stadgade ord- 
ningen vidare, att förutom bröd, smör och skinka endast 
sex ^ordinarie rätter„ fingo framsättas och efter dem ost, 
men ingen konfekt. Dryckerna fingo bestå af godt finskt 
öl och något franskt vin; serverades rostockeröl, kundo 
spanskt vin bjudas, om det gälde att utbringa „ några för- 
nämliga skålar" och varan iskänktes „måttligen och efter- 
som husvärdens råd och lägenhet tillsäger". Huru mycket 
öl och franskt vin som fick konsumeras, fixerades icke, 
men det var sagdt, att gästabudet ^ingalunda extenderas; 
till andra dagen" ^) 



Ett fall var i konstitutionerna uttryckligen förutsedt, 
då den regelrätta ordningen vid rektorsvalen kunde suspen- 
deras. Det var när konsistorium fann det förenligt med 
akademins intressen att uppdraga rektoratet at någon 
„illustris persona", d. v. s. åt någon vid universitetet in- 
skrifven högadlig yngling, hvars inflytelserika släktingai- 
man genom denna hyllning ville göra sig väl bevågna. 
Vid sådana tillfällen skulle den professor, hos hvilken 
turen att bekläda rektoratet rätteligen var inne, utväljas 
till prorektor, och skulle rektors vanliga sportler tillfalla 
honom som godtgörelse för den heder han på grund af 
högre hänsyn måste försaka. Detta privilegium att vädja 
till de höga släkternas bistånd blef emellertid utan praktisk 
betydelse för Åbo akademi. Väl gjordes redan under 
akademins första värksamhetsår ett par försök att få den 
myndige hofrättspresidenten Jöns Kurcks sjuttonårige son. 



O K. P. 11 juni 1642. Jmfr. vidare 20 maj 1641, 26 maj 1647. 
2 maj 1649, 22 april 1650, 17 maj 1662, 28 april 1654, 12 juni 1661, 23 
juni 1662, 11 juni 1663, 14 maj 1664, 9 juni 1670 m. m. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 143 



herr Knut, utnämd till „rector illustris** och år 1651 hem- 
bjöds värdigheten åt en annan af presidentens söner, herr 
Gabriel, men anbuden stötte på svårigheter från de unge 
herrarnes och väl främst från deras stränge faders sida 
samt blefvo slutligen afböjda. Samma motgång drabbade 
konsistorii bemödanden, då det åren 1666 och 1667 ansökte 
hos landets dåvarande generalguvernör Herman Fleming 
om förmånen att se dennes 17-årige son, friherre Klas, 
såsom den akademiske senatens nominelle ordförande *). 
Naturligt var emellertid, att äfven annars, utom vid 
val af rector illustris, fall måste förekomma, då akademin 
var i behof af en vice- eller prorektor, som „sustinerade 
reetoris vices". Enligt de gustavianska konstitutionerna 
synes hans tillsättande ha berott uteslutande på rector 
magnificus själf, men om denne underlät att vid behof för- 
ordna om vikarie och brådskande ärenden föreföUo, skulle 
prokansler öfvertaga rektors åliggande. I de karolinska 
statuterna lämnades frågan om prorektors utnämning h. o. h. 
därhän; det stipulerades allenast, att om såväl rektor som 
prorektor lämnade orten, hvartiU erfordrades prokanslers 
och konsistorii saratycke, skulle de förordna någon pro- 
fessor att handhaf va de löpande rektorsgöromålen. Sanno- 
likt hade sedan 1620-talet vid Upsala akademi en bestämd 
praxis i afseende å prorektoratet utbildat sig, hvilken i 
konstitutionerna förutsattes som norm äfven för framtiden. 
Hvari den bestått är oss icke bekant, men det antagandet 
ligger nära, att prorektorsutnämningen 1628, då rektor 
för det föregående halfåret utsågs af konsistorium till 
prorektor, icke saknade efterföljd under följande tider ^). 
• 

*) Se härom närmare min uppsats „Åbo akademis rectores illustres" 
ati Svenska litterat. sällsk. Förhandlin g^ar och uppsatser XII. 

*) Annerstedt, Upsala universitets historia I. a. 217 not. 5. Samme 
forf:8 uppgift, att enl. de gustav. konst, skulle till prorektor väljas, sam- 
tidigt med rektor, don som var närmast i tur att blifva rektor, beror på 
en missuppfattning af cap. V § I, som talade om prorektors tillsättande 
endast i det fall, då en rector illustris utsågs. Att valet af prorektor såsom 
vikarie för rector magnificus berott af den sistnämde, framgår af § 3, som 
inledes med orden: Qvod si rector non constitnerit prorectorem etc. 



144 Åbo akademis förvaltning 1640--1713. 

Om det bruk, som utbildade sig vid akademin i Åbo, 
lämna oss det akademiska konsistoriets protokoll till en 
början endast ofullständiga upplysningar. När år 1646 
rector p. t. Martinus Stodius ämade sig såsom akademins 
representant till herredagen, erbjöd han spiran åt pri- 
marius theologiae professor Eskil Petraeus, som ock mottog 
densamma „med hela senatus consens och begäran" samt 
något senare berättigades att såväl vid promotionen som 
vid rektorsombytet påföljande vår utföra rektors roll samt 
att uti ^processet" bära den röda kappan ^). Tre år därefter 
ingick konsistorium, för att för framtiden fastslå en be- 
stämd praxis, till grefve Brahe med hemställan om att af 
de fyra assessorerna i det samtidigt föreslagna consisto- 
rium minus enhvar skulle fungera sitt år såsom „vicerector 
^ventualis, att där rektor reser någorwertz ifrån staden, 
han då vet visst, hvem som blifva måtte i hans ställe 
imellertid". För sitt omak skulle vicerektor åtnjuta hälften 
af „reditibus som in rectoris absentia falla kunna, fjorton 
dagar sedan rektor är bortrest". Afled rektor under tjänste- 
året, skulle reditus delas mellan enkan och vicerektor^). 
Denna ordning blef ock utan några förändringar faststäld 
af Brahe i juni 1649, men torde, såvidt alterneringen bland 
consistorii minoris ledamöter vidkom, knapt ha kunnat 
tillämpas, enär, såsom vi snart få tillfälle att framhålla, 
sistnämda myndigliet först senare kom att erhålla en någor- 
lunda stadgad form och sammansättning. I de konstitu- 
tioner, som icke långt därefter utfärdades för Åbo akademi, 
fann också Brahe nödigt att påbjuda en annan ordning 
med prorektoratet. Framdeles skulle, så stadgades i kap. 
V, vid förfall för rektor den professor fungera såsom pro- 
rektor, h vilken under det närmast föregående läseåret 
innehaft magnifikatet. Var han hindrad, skulle med kon- 
sistorii samtycke uppdraget öfverlåtas åt någon annan bland 
ledamöterne. Aflägsnade sig rektor och prorektor sam- 
tidigt från akademistaden, voro de skyldige att ställa sig 



») K. r. 24 DOV. 1646, 25 april, 14 maj, 17 nov. 1647. 
») K. P. 6 o. 13 juni 1649. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 146 



redan anförda stadgande i de karolinska statuterna till 
efterrättelse. 

Ovisst äi-, huruvida bestämningen om prorektoratets 
öfverlåtande åt den s. k. exrektor grundade sig på kon- 
siatorii eget förslag eller på den sedvänja, som utbildat 
sig vid universitetet i Upsala. I praktiken blef den emeller- 
tid i regeln efterföljd. Visserligen gifva några uppgifter 
i protokollen för åi'en 1664 och 1665 vid handen, att det 
vid denna tid varit sed att prorektor utsågs af consisto- 
lium majus in casu, när rektor anmälde sig af bortresa 
eller sjukdom förhindrad att fullgöra sitt kall. Men där- 
efter och intill periodens slut finna vi exrektor alt mera 
regelbundet „praestera rectoris vices". Till en början 
framhålles, att detta skedde på grund af särsldldt uppdrag 
af rektor, men senare omnämnes någon gång prorektor 
samtidigt med ordinarie rektor, hvilket visar, huru pro- 
rektoratet från att först ha varit ett tillfälligt uppdrag 
numera begynt att betraktas såsom ett konstant akade- 
miskt munus ^). 



III. 

Consistorium academicum. Inspectores. Tjänrtemän och 

betjänte. 

Sä omfattande de befogenheter än voro, som till- 
kommo kansler, prokansler och rektor, var dock den egent- 
liga härden för akademins förvaltning förlagd till det 
akademiska konsistoriet, amplissimum consistorium aca- 
demicum, hvilket åter fördelade sig på tvänne hvarandra 
supplerande myndigheter och rättsinstanser: consistorium 
raajus, äfven kalladt generale 1. plenum, samt consistorium 
ininus. 



>) K. P. 17 sept., 16 dec. 1664, 22 dec. 1665, 11 april 1667, 26 
april 1676, april— maj 1679, 29 maj 1684, 24 nov. 1686, 23 febr. 1687, 
24 nov. 1688. 27 jan. 1693, 2 nor. 1694, febr. 1696, april, maj, aug. 1702, 
april 1705. juli 1708, febr. 1711 m. m. 

10 



146 Åho akademis förvaltning 1640^1713. 



Det större konsistoriet utgjorde det egentliga styrelse- 
organet, till hvars forum hörde alla akademiska ärenden 
af något större vikt och betydelse, alla sådana frågor, 
hvilka icke kunde slitas af rektor och consistorium minus. 
Det ägde att föreslå kansler, att välja rektor, att upprätta 
förslag tiU lediga professurer och särskilda andra akade- 
miska tjänster samt att antaga vissa förtroendemän och 
betjänte. Det utöfvade uppsikt öfver det sätt, h varpå 
såväl lärare som tjänstemän och betjänte förhöUo sig i 
sitt ämbetes utöfning samt i sin enskilda vandel. Det af- 
planade tvistigheter mellan professorerne, tuktade lättje- 
fulla och vanartiga studenter samt belönade de dygdige 
och sträfsamme med stipendier och förord till befattningar 
i statens, kyrkans och skolans tjänst. Det vårdade sig 
om akademins byggnader och inrättningar samt i allmänhet 
om dess invecklade och vanligen högst bekymmersamma 
ekonomi. När akademins jämna utveckling kräfde hjälp 
från regeringens sida eller när dess privilegier kränktes 
af stadens magistrat eller kronans befaUningshafvande, vai- 
det konsistorii sak att inskrida. Det utsatte vidare tider 
för föreläsningar, årsexamina, promotioner och ferier samt 
föranstaltade glädje- eller sorgefester med anledning af 
märkliga tilldragelser vid akademin, i den kungliga familjen 
eller inom riket och fäderneslandet. Och slutligen fun- 
gerade det såväl i kriminella och disciplinära som i ett 
stort antal civila mål såsom domstol öfver samtliga till 
det akademiska ståndet hörande personer, de styrande 
såväl som de styrda. 

Säte och stämma i konsistorium tillkom samtliga 
ordinarie professorer i sådan ordning, att teologerne sutto ^ 
främst, efter dem juristen och medicinaren samt sist filo- 
sof erne efter fullmaktens datum *). När år 1663 bibliote- 
karien Andreas Petraeus erhöU rang och titel af professor 
i filosofiska fakulteten, tilldelades honom jämväl plats 
konsistorium och samma rätt förunnades (1666) hans när- 



») K. P. 27 okt. 1692; kongl. bref 22 aug. 1706. 



Åbo akademis förvaltning ISéO-^lTJS. 147 



måste efterträdare Petrus Laurbecchius, hvilken tillika be- 
fordrades till e. o. professor, men icke följande bibliote- 
karier ^). Mycket ofta, om också icke regelbundet, bivistade 
akademins kvestor eller räntmästare sammanträdena huf- 
vndsakligast för att yttra sig och mottaga instruktioner 
angående imiversitetets ekonomi, men åtm. under åren 
1660—1681 samt 1686—1693 därjämte såsom bisittare i 
den lärda areopagen, efter tjänsteår placerad bland filo- 
soferne. — Vid ett tillfälle, då fråga förevar om gränserna 
för den akademiska jurisdiktionen, omnänmes ett s. k. 
konsistorium mixtum, hvari förutom de vanliga bisittarene 
rektor i katedralskolan deltog *). 

Konsistorii ordinarie sessioner höUos i regeln i kon- 
sistoriisalen i akademihusets öfre våning, ofta, då deltaga- 
rene voro fåtaliga, i ^förmaket" och stundom — enligt 
bruket i Upsala — hemma hos rektor. Men dessutom 
förekom mycket ofta, att rektor föranstaltade konsistorii 
sammanträden i kyrkan, vanligen efter de öfhga böne- 
stunderna på morgonen eller efter andra kyrkliga förrätt- 
ningar. An heter det då, att rådplägningarna höUos i 
sakristian, än åter i koret eller i korskoret, än i dom- 
kapitlet, än på stående fot „uti korsgången". Som dessa 
möten ofta nog voro improviserade — höUos „som snarest" 
— upptogos vid desamma i allmänhet endast brådskande 
eller mindre viktiga ärenden, och regeln var väl, att från 
kyrkogången uteblifne professorers bifall till besluten in- 
hämtades. I undantagsfall förekom under akademins första 
tider, att professoreme samlades i prokanslers hus på dennes 
särskilda kallelse. 

Som officiel mötesdag betraktades onsdagen, ehuru 
någon bestämd ordning härutinnan icke kunde upprätt- 
hållas. För att undvika kollisioner med domkapitlet, hvilket 
hade samma mötesdag och hvari en del af professoreme 
voro bisittare, öfverenskom man år 1643, att den akade- 



1) Kanslersbref 20 no v. 1663, 21 aug. ]666; kons. prot. 1664- 
Jmfr J. J. TengstrOm, Chronologiska forteckningar. 
») K. P. 21 juni, 16 okt 1670. 



148 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 



miska senaten skulle sammanträda mellan kl. 8 och 11, den 
kyrkliga efter kl. 1, och år 1674 vaktes förslag om att dom- 
kapitlet skulle förfoga öfver tvänne onsdagar, men lämna 
den tredje till consistorii academici disposition. Ar 1659 
beslöt man, att plenum skulle hållas hvar månad „till att 
förhöra om akademins tillstånd, fast inga andra saker i 
synnerhet vore för handen** — en bestämning, som måste 
anses tämligen betydelselös, enär det sällan gick af med 
ett möte i månaden. När år 1677 biskop Gezelius ville 
reducera plena till detta antal, motsades folkslaget såsom 
omöjligt att realisera ^). 

I sessionerna voro samtliga ledamöter pliktige att 
deltaga. Men ehuru denna tillsägelse åtföljdes af hot 
om böter, var det mycket vanligt att professorer förfallo- 
löst uteblefvo intill dess ett skarpt tilltal af rektor och 
prokansler eUer en tillämpning af vitesbestämmelsen in- 
förde bättre ordning — för en tid framåt. Man synes i 
Åbo ha hyst samma uppfattning om den akademiska fri- 
heten, som en gång uttalades i konsistorium i Upsala, 
hvarest förhållandena åfven i detta afseende voro likartade, 
att det var „mycket servile att komma in puncto till- 
städes** ^). Särskildt stälde det sig under sommarmånaderna 
och i begynnelsen af terminerna svårt att sammanbringa 
consistoriales tiU behöfligt antal, hvarför det ofta hände 
att ärenden måste uppskjutas „ad senatum frequentiorem**. 
Stundom utsändes under sessionens fortgång vaktmästare 
för att uppkaUa frånvarande eller för att uppsamla deras 
röster och emellanåt aflämnade frånvarande professorer 
sina vota genom en kollega eller sekreteraren^). — Vid 
afresa från orten skulle konsistoni bifall inhämtas. 



>) K. P. 18 febr. 1643, 21 Juni 1647, 10 sept. 1669, 23 juli 1661, 
12 sept. 1667, 7 mars 1670, 19 aug. 1674, 4 april 1677 m. m. Som mOtes- 
timme uppgifves oftast kl. 8 och 12 f. m., stundom kl. 6 p. m. 

•) Annerstedt, Upsala univ. hist. 1 : 368— 3ö9. 

*) Nu och då anmäldes, att de frånvarande lofyat insUlmma i hvad 
de närvarande behagade besluta. När år 1710 professor Boss kallades till 
konsistorium fbr att aflägga tjänsteeden, förklarade han sig fl)rhindrad af 
brefskrifhing och konsist. lät därvid bero. K. P. 18 april 1710. 



Åbo akademis förvaltning 1640-1713. 149 

Förhandlingarna i konsistorium leddes, äfven i pro- 
kanslers närvaro, af rektor. Företogos viktiga tvistemål 
till afgörande, skulle de refereras af två eller flera leda- 
möter, hvilka ägde att därförinnan imderkasta frågan en 
möjligast allsidig och opartisk utredning. Under diskus- 
sionerna skulle enhvar yttra sig öppet och uppriktigt, men 
ock med sans och måtta — en förmaning, som ofta upp- 
repades och lika ofta öfverträddes. Ingen var tillåten att 
åtaga sig försvaret af en anklagad, som begått våld eller 
orättvisa. Utföllo vid voteringen rösterna, rektors röst 
inberäknad, lika på ömse sidor, skulle saken hänskjutas 
till prokanslers afgörande. 

De ärenden, som vid mötena företogos tiU behand- 
ling, voro tiU följd af konsistorii omfattande befogenheter 
af den mest omväxlande art. Särskildt gåfvo frågor an- 
gående den ekonomiska föi-valtningen — vården af akade- 
mins hemman och räntor, utdelningen af löner och sti- 
pendier, processer med uppbördsmännen m. m. — rektor 
ständigt återkommande anledningar att sammankalla con- 
sistoriales. Oafbrutet förekommande ärenden voro vidare 
ersättnings- och fordringsmål, sedlighetsmål, disciplins- och 
injuriemål m. m. Som parterna personligen eller genom 
ombud instälde sig jämte sina vittnen inför sina domare, 
kom konsistoriisalen esomoftast att förete bilden af en 
vanlig magistratssession uppå stadens rådhus. An fram- 
trädde småborgare, som kräfde studenter på lån eller på 
obetald hyra och inackorderingsafgift; än sökte en kvins- 
person rätt mot en student, som under äktenskapslöfte 
^rådt** henne med barn; än klagade en hedervärd handt- 
värksmästare öfver att ha blifvit öfverf allén å öppen gata 
eller under natten oroad i sitt hus af grasserande studenter. 
Nu och då kunde man skåda ett tiotal studenter eller 
flere, hvilka stodo åtalade för nattliga excesser eller för 
obstruktion mot konsistorii befallningar. Att de tillstädes- 
konme icke alltid visade den höglärda rätten synnerlig 
respekt, framgår bl. a. däraf, att då en gång fråga förevar 
om sessionens förflyttande till eftermiddagen, motsades 
förslaget af den anledning, att „några parter då inkomma 



150 Äho akademis förvaltning ISåO-lTlS. 

beskänkte" ^). Någon gång hände, att själfva hofrättspresi- 
denten eller landshöfdingen, stadens förnämsta värdsliga 
notabiliteter, infann sig i egen hög person för att fullfölja 
ett klagomål eller aflägga ett vittnesmål. Vid sådana till- 
fällen beviljades den höge parten en ynnest, som icke kom 
androm till del, rätten att inför domarbordet bära värja ^), 



Det mindre konsistoriet, consistorium minus, skulle 
enligt de gustavianska konstitutionerna bestå af tio på 
lifstid utvalda professorer, hvilka ägde att utöfva en allmän 
uppsikt öfver akademins angelägenheter, öfvervaka dess 
stat och privilegier, kontrollera lärarevärksamheten samt 
afdöma svårare brottmål. I sådan form existerade det 
emellertid blott på pappret. I Upsala hänskötos alla vik- 
tigare ärenden till hela konsistorium, medan mindre be- 
tydande mål af disciplinär art plägade afgöras af rektor 
med biträde af tvänne tillkallade professorer och sekre- 
teraren; från år 1651 blef det vanligt att konsistorium 
för dylika ärenden utsåg halfårsvis tvänne professorer till 
rektors medhjälpare ^). 

Huru förhållandet till en början ordnades i Åbo, kunna 
vi icke närmare angifva, enär protokollen för de sju första 
rektoratsåren endast i ett par undantagsfall namngifva de 
vid mötet närvarande och uttrycket consistorium minus 
påträffas under de två första decennierna endast ett fåtal 
gånger. Att konstitutionernas föreskrift icke lomde till- 
lämpas, framgår redan af den omständighet, att hela an- 
talet professorer icke steg högre än tiU 10 å 11. Men sanno- 
likt är, att ett slags consistorium minus tillkom redan 
några år efter akademins instiktelse och att det fungerade 
oftare än man af namnets förekomst i protokollen kunde 
sluta till, om dess befogenheter ock måste ha inskränkt 



*) K. P. 4 april 1677. Druckne studenter omtAlas flere gånger. 

M K. P. 9 juli 1662. 

*) Annerstedt, a. a. 1 : 216, 359 samt bihang £ : 268—9. 



Abo akademis förvaltning 1640—1713. 151 

sig till att biträda rektor vid afgörandet af mindre viktiga 
mål, särskiJ.dt disciplins- och smärre fordringsmål. Härom 
meddela protokollen för år 1643, att emedan rektor före- 
tagit sig orådet att nu och då utan föregående kallelse 
improvisera consistorii sammanträden i kyrkan — hvarige- 
nom naturligtvis mindre flitiga kyrkogängares rätt träddes 
för nära — skulle framdeles en sådan ordning för ären- 
denas behandling iakttagas, att alla saker „af någon vik- 
tighet" skulle proponeras för hela konsistorixmi, men att 
om rektor icke ensam ville afgöra ^några småsaker och 
ärenden, som utan konsistorii hjälp slitas och hjälpas 
kunna**, skulle han tillkalla en eller två professorer jämte 
notarien. Tre år senare talas om att rektor „proponerade 
om consistorio minori", men med vidare åtgärd i ämnet 
torde anstått intill år 1649, då konsistorium ingick till 
Brahe med hemställan om tillsättande af ett consistorium 
minus, „där graviores lites acad. skola slitas och decideras 
utaf fyra assessoribus, som äre perpetui". Förslaget blef 
visserligen godkändt och trenne professorer — en teolog, 
juristen och en filosof — utkorades jämte rektor till „con- 
sistorii minoris assessores perpetui", men sådan maktbe- 
fogenhet, som förslaget åsyftade, kom den nya instansen 
säkerligen icke att utöfva. Högst tvifvelaktigt är ock, 
hmnivida de fyra assessorerne blefvo „ perpetui" för någon 
längre tid framåt ^). 

I ordentlig gång kom consistorium minus emellertid 
föi*st efter det de karolinska och braheska konstitutionerna 
trädt uti ki*aft. Dess myndighet inskränktes numera ut- 
tryckligen tiU disciplinära och ekonomiska frågor, hvilka 
voro af den vikt, att de icke kunde afgöras af rektor 
ensam med sekreterarens biträde, men icke häller ansågos 

>) K. P. 29 maj 1648, 4 mars 1646, 6 o. 13 juni 1649. Eodan på 
hOsten 1660 omnämnes ett consistorii minoris sammanträde, hvari deltog[o 
rektor fbr året samt två professores, af hvilka endast den ena hOrde till 
de år 1649 utkorade. — År 1655 omnämnés ett fall, då consist. majus 
remitterade till minus tvänne fbr Ofverfall tilltalade studenter ^eftersom 
samma bothnienses äro små och nu första gången framme**. K. P. 12 
s<ept. 1660, 10 fobr. 1655. 



152 Åbo akademis förvaltning 1640—1718. 

tarfva hela konsistorii sammankallande. Dessutom skulle 
det uböfva uppsikt öfver studenterna och akademins öfriga 
^membra inferiora". 

Gränserna voro således fortfarande tämligen allmänt 
utstakade och bestämdes lika mycket af rektors godtfin- 
nande och småningom sig utbildande eller redan utbildad 
praxis som af lagens bokstaf. Granskar man protokollen 
intill periodens slut — livilka icke fördes särskildt för sig, 
utan liksom förut ingingo i den för båda konsistorierna 
gemensamma protokollsboken — finner man, att konsi- 
storiet hufvudsakligast fungerade såsom domstol i mål, 
som angingo slagsmål och öfverfall, sedlighetsbrott, gälds 
pretentioner, arrester o. a. d., men högst sällan behandlade 
frågor angående den akademiska förvaltningen. Det sist- 
nämda synes hufvudsakligast ha inträffat imder tider, då, 
såsom under ferierna och de första veckorna af läseter- 
minema, det föll sig omöjligt eller ansågs öfverflödigt att 
söka hopbringa ett större antal consistoriales till plenum. 
Under sådana förhållanden kom det mindre konsistoriet 
tidtals att afgöra rätt allvarliga saker, så t. ex. brott, som 
voro belagda med ända till 40 marks böter. Men i all- 
mänhet, då mer betydande mål förekommo till beliandling, 
synes det åtnöjt sig med att endast anställa undersökning 
i saken, öfverlämnande afgörandet åt majus. Stundom 
inträffade ock, att consistorium majus, då det remitterade 
ärenden till assessorerne i minus, begränsade deras upp- 
gift till en förberedande utredning eller ett slags polis- 
förhör. Det mindre konsistoriet kom sålunda att förhålla 
sig till det större dels som en ställföreträdande myndighet, 
dels och i allmänhet såsom kämnärsrätten till radstugu- 
rätten. 

Om det mindre konsistoriets sammansättning stad- 
gade 1655 års konstitutioner, att det skulle bestå, förutom 
af rektor, af tvänne filosofer samt en medlem från hvar- 
(lera af de tre „högre** fakulteterna, alla utsedda halfårsvis, 
äfvensom vid behandlingen af finansiella ärenden kvestor 
och ränteriinspektorerne. Härmed öfverensstämde de bra- 
heska statuterna med den åtskilnad, att samtliga fakulteter 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 158 



skulle ha en representant samt att ledamöterne utsagos, 
liksom rektor, för ett år. I praktiken tillämpades emellertid 
en lång tid framåt andra grundsatser, h vilka af veko från 
båda de nämda föreskrifterna, men hvilka icke alltid låta 
sig närmare bestämma. Uppdraget att sitta i consistorium 
minus synes nämligen ha betraktats såsom ett onus, hvilket 
professoreme gärna sökte att undandraga sig, då det en- 
dast medförde mera arbete, men hvarken någon ekonomisk 
förmån eUer någon särskild tillfredsställelse för den aka- 
demiska äre- och maktlystnaden. 

Från slutet af 1650-talet ett stycke in på 1670-talet 
finna vi konsistorium tämligen regelbundet vid ingången 
af det nya rektoratsåret utse två eller tre, någon gång 
fyra professorer, bland dem alltid en eller två filosofer, 
till assessores consistorii minoris. Så utsagos åren 1660 
och 1665 medicinaren och en filosof, 1662 juristen och en 
filosof, 1664 två filosofer, 1666 och 1667 en teolog och 
två filosofer, 1668 en teolog, juristen och en filosof, 1674 
två teologer och två filosofer o. s. v. Ar 1665 enade 
man sig om „att de som längst för detta ha varit consist. 
minoris assessores, blifva härnäst, antingen de äro öfver 
sommaren på landet eller i staden" *). Men all omväxling 
till trots visade det sig vanligen svårt att förmå de ut- 
korade till regelbundet deltagande, hvarför rektor plägade 
tillkalla andra, som funnos till hands och visade sig mer 
fogliga, ofta t. o. m. tiU större antal än de ordinarie asses- 
sorernes. Som ekonomiska frågor endast undantagsvis 
förekommo, var kvestom ytterst sällan tillstädes. 

Obenägenheten för den regelbundna tjänstgöringen 
gjorde, att konsistorium år 1675 beslöt att upphöra med 
de årliga valen, men i stäUet ålägga sina ledamöter att 
vid erhållen kallelse „comparera där de äro hemma och 
oförhindrade". I juni 1683 uttalades den önskan, att de 
måtte kallas till assessores, hvilka råkade finnas i staden, 



>) K. P. 10 sept. 1659, 8 febr. 1660, 80 jani 1662, 21 maj 1664, 
6 o. 19 juli 1665, 13 sept. 1666, 1 juli 1667, 30 jani 1668, 21 juni 1669, 
21 jnni 1670, 25 juni 1674. 



1Ö4 Åbo akademis förvaltning 1640— 17 IS. 



^efter hvar och en under tiden reser ut och somliga nödgas 
eljest hålla till på sina socknar" ^). Rektor erhöll sålunda 
en tämligen vidsträkt fullmakt att välja sina medhjälpare 
i mindre betydande mål och de professorer, som upptogos 
af andra bestyr än de rent akademiska, en viss rätt att 
anmäla förfall. Naturligt var, att under sådana förhål- 
landen det mindre konsistoriets sammansättning kom att 
förete ganska stora växlingar, om ock bland de 2—3 pro- 
fessorer, som i regeln plägade kallas rektor till hjälp, 
vanligen någon, för kontinuitetens bevarande, lät sig bruka 
oftare och en längre tid. 

Med det adertonde seklets ingång, måhända redan 
något tidigare *), återupplifvades de förra årsvalen, hvilka 
numera tyktes anses mer bindande än förut. Oftast ut- 
sagos två, stundom tre bisittare, af hvilka exrektor-pro- 
rektor ofta var en; någon gång fogades 1—2 suppleanter, 
hvai-förutom öfriga medlemmar af konsistorium förpliktados 
att i mån af behof ställa sig till rektors disposition*). 

Sluthgen må angående consistorii minoris sessioner 
nämnas, att de under 1600-talet i regeln höllos hemma 
hos rektor. I början af följande sekel begynte det bruk 
utbilda sig, som sedermera upphöjts till allmän praxis, att 
efter consistorii majoris öfverläggningar assessorerne i det 
mindre konsistoriet kvarstannade för att afgöra sådana 
ärenden, hvilka icke erfordrade allas deltagande. 



Förutom assessorerne i consistorium minus tillsattes 
årligen eller när behofven påkallade det konsistoriella för- 
troendemän, hvilka ägde att utöfva ständig uppsikt öfver 
vissa detaljer af den akademiska förvaltningen och sålimda 
underlätta den mångsidiga uppgift, som hvilade på rektor 



») K. P. 30 juni 167Ö, 26 juni 1676, 27 juni 1677, 27 juni 1683. 
') Kons. prot. saknas fbr rektonåren 1695--99. 
») K, P. 26 juni 1700, 3 juU, 20 aug. 1701, 6 nov. 1708, 1 juli, 
18 okt. 1704, 30 juni 1708. 



Åbo akadtmiH förvaUning ISéO-^JTia, 156 

oc;h den akademiska senaten i dess helhet. Sådana för* 
troendemän voro inspektoreme öfver ränteriet, öfver biblio- 
teket och boktryckeriet samt öfver studentföreningarna 
eller ^landskapen^. I sammanhang med desse må ock 
nämnas inspektoreme öfver stipendiaterne, hvilkas värk- 
samhet dock i hufvudsak hänförde sig till den akademiska 
undervisningen. 

De förstnämde, inspectores aerarii et aedificiorum, 
— äfven kallade med ett från det ganda Rom lånadt 
namn aediles — voro tvänne till antalet och ägde främst 
att öfver vaka kvestorns eller räntmästarens ämbetsförvalt- 
ning. De skuUe tillse, att denne tjänsteman samvetsgrant 
fullföjde akademins intressen samt att han ordentligt ut- 
betalade lönerna utan att därigenom öfverhöfvan betunga 
(ie bönder, på hvilkas betalningsförmåga akademins ekono- 
miska existens var bygd. De granskade och verificerade 
akademins räkenskaper, höUo vaksamt öga öfver allt, som 
inflöt till akademins ^granarium^ (spanmålsboda) och ^aera- 
rium^ (kassakista) *) samt öfvertogo tidtals, då kvestor af 
en eller annan orsak var försatt i ovärksamhet, jämväl 
omsorgen om medlens användning och utbetalning. Vidare 
ägde de att vårda sig om akademins byggnader, att de 
höllos i tillbörligt skick samt underkastades de förbätt- 
ringar, som fiscus' vanligen klena tillgångar medgåfvo. 
Med 1700-talets ingång tillkom som ett nytt onus upp- 
sikten öfver akademitryckeriet 2). 

Under akademins första tider utsagos ränteriinspek- 
torema mycket oregelbundet, än för ett, än för flere år 



*) nAerariam" var fbrsedt med tre lås, till hvilka rektor och ränteri- 
inspektorerae hade hvar sin nyckel. FOnitom reda penningar inneslöt det 
akademins dyrbarare lOsOren samt viktigare arkiralier. Sin plats hade 
kistan än i sakristian, än i akademihoset, Un åter hos någon af inspek- 
toreme. År 1710 talas om upptakten af en ekkista, som varit „aerariam 
academiae*'. K. P. 5 sept. 1710. 

*) Constitutiones; K. P. 6 nov. 1656, 6 april, 6 juli, 18 okt. 1666, 
*J5 juni, 16 nov. 1667, 21 juni 1669, 29 maj 1676, 11 juli 1677, 3 sept. 
1686, 26 juni 1702, 6 jan. 1707, 14 juni 1709, 22 juni 1711, 19 juni 
1712 m. m. 



156 Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 

framåt ^), men från slutet af 1650-talet, i enlighet med de 
braheska konstitutionerna, en gång om året, vanligen på 
det nya rektorsårets första plenum. Ovanligt var dock 
icke, att inspektorerne samtykte till att behålla mandatet 
längre tid, isynnerhet om de, såsom stundom hände, kunde 
påräkna någon mindre godtgörelse för sin möda*). Ar 
1708 beslöt konsistorium, med åberopande af samtida bruk 
i Upsala, att uppdraget skulle fortgå i tvänne är, men 
föresatsen uppgafs ett par år senare*). Någon gång om- 
talas, att skilda personer utsagos till inspectores a^rarii 
och aediles, men i regeln torde en sådan arbetsfördelning 
mellan inspektorerne ägt rum, att den ene fungerade så- 
som byggnadsintendent eller aedilis, medan den andre 
hade särskild uppsikt öfver drätseln och skatteuppbörden*). 
För kontrollen öfver bibhoteket liksom öfver trycke- 
riet med den akademiska boklådan skulle enligt konstitu- 
tionerna af 1626 särskilda inspectores utses och borde de 
för tryckeriet tillsatta vara tvänne till antalet samt ut- 
nämnas årligen af konsistorium. I de senare statuterna, 
de karolinska och de braheska, öfverläts inspektionen öfver 
tryckeriet och boklådan åt bibliotekarien jämte en pro- 
fessor, medan vården af biblioteket skulle handhafvas en- 
dast af bibliotekarien med en amanuens imder rektors 
och konsistorii omedelbara uppsikt. Praxis blef emellertid, 
såvidt protokollen utvisa, från akademins första tider och 
intill medlet af 1690-talet att tvänne professorer utsagos 
till inspectores bibliothecae et tj^pographiae. Valen an- 
stäldes efter rektorsombytet och voro, i likhet med ut- 
nämningarna af öfriga konsistoriella förtroendemän, afsedda 
att företagas århgen med iakttagande af ambuleringsprin- 
cipen, ehuru de ofta nog underlätos, synbarhgen af det 
skäl att de tidigare utnämde befunnos villige att kvarstå. 

») K. P. 22 maj 1641, 22 maj 1644, 26 nov., 17 dec. 1650, 14 dec. 1653 
m. m. Enl. de upsaliensiska statuterna skulle valen ftga rum halfårsvis. 

») I bref af 30 juli 1678 ogillade Brahe konsistorii åtgftrd att ur 
tiscus utbetala ersättning åt insp. aerarii. 

») K. P. 30 juni 1708. 

*) K. P. 23 juni 1661, 6 april 1665, 30 maj, 30 juni 1668, 28 april 
1669 m. m. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 1Ö7 

De upphörde med 1600-talets utgång, hvarefter biblioteket 
sköttes på sätt konstitutionenia föreskrefvo med€«i öfver- 
inseendet öfver tryckeriet, såsom nyss omtalats, hänfördes 
till ränteriinspektoremes munus ^). 

Om de s. k. inspectores nationum nämde konstitu- 
tionerna intet; icke häller hade de något att meddela om 
tillvaron af studentföreningarna eller landskapen. Båda 
påträffas emellertid i Åbo så godt som från akademins 
föi*sta början — i Upsala först något senare — och sak- 
nades sedermera icke under den period vi behandla. Deras 
tillkomst grimdade 3ig på konsistorii beslut år 1643. All- 
denstund studenterna — heter det i protokollet för den 
22 februari n. å. — befunnits vara försumlige i sina studier 
och mycket oregelbundet besöka de offentliga föreläs- 
ningarna, lectiones pubUcae, skulle rektor anställa en all- 
vai-lig inkvisition med ungdomen, men dessutom skulle 
vissa inspectores för ordnas „ öfver hvart landskap, h vilka 
sedan skola tillse, hvad de, som den inspectori ombetrodde 
äro, hafva för händer**. Mot slutet af året hade frågan 
om nationsindelningen avancerat så långt, att nio pro- 
fessorer utnämdes att „ esomoftast gifva akt uppå sine om- 
betrodde landskapers studiosos, hvad de hafva för händer 
och huru de sig i sina studier förhålla". De grupper af 
studenter, hvilka vid denna första nationsindelning stäldes 
under resp. professorers inseende, voro följande: l:o abo- 
enses; 2:o västgötar och värmländingar; 3:o västmanländin- 
gar och dalkarlar; 4:o uppländingar, östgötar och helsingar; 
5:o småländingar; 6:0 norr- och söderfinnar; 7:onerikingar; 
8:0 åländingar, nyländingar och österbottningar ; 9:o sörm- 
ländingar ^). 



>) E. P. 22 msg 1644. 15 mars 1648, 20 Juni 1655, 15 Juni 1659. 
19 juli 1665, 21 jani 1669, 30 jani 1675, 10 juli 1694. Standom utsagos 
skilda inspektörer fbr biblioteket och för tryckeriet. 

*) Eonsist. prot. 22 febr., 22 nov. 1643. Granfelt, Västfinska afdeln. 
hist. s. 9 och Snellman, Pohjalainen osak. hist. 1 : 37, räkna 16 nationer 
— 6 finska och 10 svenska — af hvilka några hade gemensam inspektor. 
Mig synes emellertid riktigast att betrakta h vardera af de nio grupperna 
såsom en studentfbrening eller nation för sig. 



158 Åbo akademis förvaltning 1640-- 1 7 13. 



Denna första fördelning af den studerande ungdomen 
på tte finska och sex svenska nationer eller landskap, 
h vardera under sin inspektor, undergick under de följande 
tiderna många förändringar, beroende dels därpå att nya 
nationer tillkommo, dels därpå att studenterna inom de 
gamla kombinerades efter sina hemorter på annat sätt. 
Så erhöUo år 1653 nylåndingarne, år 1658 småländingarne 
och österbottningarne, år 1665 nordfinnarne och satakun- 
densarene, år 1677 narvensarene, år 1680 tavastländin- 
game särskilda inspektörer. Vid den nationsindelning, 
som företogs år 1653, utnämdes 8 inspektörer; år 1665 
utnämdes 12 a 13, år 1679 12. Den sista fördelningen, 
som bestod intill stora ofreden samt på tvänne undantag 
när intill akademins förflyttning från Åbo, skedde vid 
seklets slut, då 10 inspektörer utsagos för följande land- 
skapsföreningar: l:o aboenses; 2:o australes; 3:o boreales 
et alandi; 4:o nylandi; 5:o ostrobotni; 6:o satacundi; 7:o 
tavasti; 8:o viburgenses; 9:o vestrogothi; 10:o smolandi ^). 

Inspektoreme utsagos direkt af konsistorium utan 
föregående uttalande från studenternes sida. Dock torde 
i allmänhet den regel ha blifvit iakttagen, att, såvidt 
möjligt var, de professorer utnämdes, hvilka genom födsel 
eller något slag af värksamhet kunde anses tillhöra det 
landskap, hvars studerande ungdom de sattes att företräda. 
I strid mot denna ordning företogo sig österbottningarne 
år 1685 att ingå till konsistorium med förslag till inspek- 
toratets besättande och deras önskningsmål blef utan vi- 
dare svårigheter uppfyldt. Men när en liknande hem- 
ställan framfördes år 1707, framkallade den en storm af 
ovilja „emedan hvarken lag eller anständighet tillåter 
discentes hafva något val och vota". Den slutliga utgån- 
uppmuntrade emellertid österbottningarne att följande år, 
då inspektoratet åter stod ledigt, ånyo vedervåga försöket, 



^) Kons. prot. 16 nov. 165S, 24 no^. 1658, 11 okt. 1665, 19 juni 
1677, 1 okt. 1679, 16 april 1680; Jmfr. anf. arb. af Granfelt och Snellman 
samt V. Lagas, Åbo akademis studentmatrikel I s. XI-— XV. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 159 



och ett par år därefter följdes exemplet af aboenses (1711) 
och tavasti (1713)0. 

Angående de åligganden, som tillkommo nationsin- 
spektorerne, meddelade konsistorium nu och då såväl all- 
männa föreskrifter som enskilda stadganden in casu. Främst 
skulle de, såsom redan nämdes, hålla uppsigt öfver stu- 
denternes fht och lefnadsvandel. Därför skulle de ett pai* 
gåjager xmder terminens lopp hålla mönstring med sina 
pupiller, underrätta sig om deras förhållanden så i ett som 
iuinat af seende, utdela goda råd, varningar och näpst, ut- 
jämna förekommande stridigheter, upprätta förteckningar 
öfver nationens medlemmar o. s. v. De skulle fungera 
som ett slags medlare mellan konsistorimn och studenteme, 
framföra det förras bud och befallningar, mottaga och, 
såvidt i deras förmåga stod, befordra till lyckligt resultat 
de senares önskningsmål. De ägde att inför konsistorium 
anmäla tredskande och vanartiga nationsmedlemmar, men 
äfven å andra sidan uppteckna samt till erhållande af pris 
och belöningar rekommendera de studenter, som „i hvarje 
fakultet mest signalera sig genom idkesam studering och 
ett dygdigt comportement". Och slutligen skulle de vaka 
öfver att nationens kassa eller fiscus icke användes på 
oriktigt sätt, att seniores icke handterade inhumaniter 
novitios, att fattiga studenter, som afledo i akademista- 
den, blefvo nödtorftigt begrafna o. s. v. För all sin möda 
och sitt besvär hade de icke att påräkna annan godt- 
görelse än de hedersskänker nationens medlemmar må- 
hända redan under detta tidehvarf någon gång kunde 
sammanskjuta ^). 

Jämte nationsinspektorerne kommo inspectores sti- 
pendiariorum i intim beröring med den studerande ung- 
domen. Deras åliggande bestod i att leda och öfvervaka 



') Ang:. Osterbottningarnes npptr&dande se nArmare A. H. Snellman, 
Pohjal. osak. hist. 1:56—63. Jmfr. vidare kons. prot. 13 dec. 1711, 15 
april o. 3 maj 1713. 

*) Konsist. prot. 14 nov. 1666, 15 april.. 24 nov., 2 dec. 1668, 1 
dec. 1669, 30 jani 1670, 22 Jaui 1680, 2 nov. 1688, 1 juli 1689, 11 okt. 
1693, 6 febr. 1707, 22 Jan. 1709, kanslersbref 19 dec. 1695 m. m. 



leo Åbo akademis förvaltning 1640—1718, 

de offentliga och enskilda disputationsöfningar,hvilka regel- 
bundet hvarje vecka borde föranstaltas med innehafvarene 
af de akademiska stipendierna, de s. k. alumni regii. Ofta 
erinrades de af konsistorium om att efter hvarje disputa- 
tion upprätta förteckningar öfver närvarande och från- 
varande samt att anmäla de senare hos kves^rn, som ut- 
delade stipendierna och var ålagd att innehålla en del af 
beloppet för de försumlige. Vid de vanligen tvänne gånger 
om året i konsistorium företagna stipendiiutdelningama 
eller revisionerna af stipendiatkatalogen, som underteck- 
nades af dem, ägde de att meddela sina erfarenheter, men 
äfven däremellan kunde de inkomma med rapporter om sina 
pupiller. I sin värksamhet biträddes de dels af adjunk- 
terna, hvilka deltogo i undervisningen, dels af en s. k. 
notarius stipendiariorum, själf en bland stipendiateme, som 
utöfvade kontroll öfver kamraterna och bl. a. ägde att 
„ konstituera opponentes och respondentes samt perorantes 
ibland stipendiarios". Intill slutet af 1650-talet plägade 
konsistorium, jämlikt de gustavianska konstitutionerna, 
årligen utse tiU inspektörer en teolog och en flosof, men 
från år 1661 — i öfverensstämmelse med Brahes statuter 
— en teolog, tvä filosofer samt växelvis juris- och medi- 
cineprofessom *). Till en början förrättades valen vanligen 
efter rektorsombytet om sommaren, fr. o. m. 1660-talet 
lika regelbundet i begynnelsen af vårterminen. Enligt 
statuterna skulle uppdraget ambulera från de äldre till de 
yngi'e, och tydligt är, att denna föreskrift värkligen nog- 
grant iakttogs, ty till skilnad från öfriga inspectores åt- 
njöto de öfver stipendiaterna tillsatta ett årligt arvode 
å stat 2). 



^) De karolinska konstit., hvilka i denna punkt tillämpades år 1660, 
fDreskrefvo 1 teolog, 1 filosof samt 1 medicinare 1. jurist. 

*) Biand filosoferna förekom åtm. vissa tider den praxis, att en 
nyutnämd professor utsågs till insp. stip. redan under det första året, 
sannolikt för att erhålla en godtgOrelse för lOnen, som gick till företrä- 
darens enka (Konsist. prot. 4 fehr. 1689). 



Åbo akademis förvaltning 1640-1713. 161 



öfvergä vi från konsistorium och inspectores till de 
tjänstemän och betjänte, hvilka under nämda myndig- 
heters tillsyn användes inom den akademiska förvaltningen, 
böra vi, för att hedra den som hedras bör, främst om- 
nämna kvestom eller räntmästaren. 

Denne utnämdes af Konghg Maj:t efter förslag ocli 
rekommendation af konsistorium. Som kompetensvilkor 
förutsattes i konstitutionerna, jämte praktisk erfarenhet 
i ekonomiska ting, någon kunskap i svensk lagfarenhet. 
Till tjänsteåliggandena hörde i allmänhet att vårda sig 
om akademins egodelar i löst och fast, att i behörig 
tid infordra ocli tvänne gånger om året till resp. lärare 
och tjänstemän samt studenter utdela akademins räntor 
och andra intrader samt att öfver inkomster och ut- 
gifter Mikaelitiden inleverera dubbla räkenskaper, af hvilka 
det ena exemplaret stannade jämte behöriga verifikationer 
i arkivet, det andra, försedt med prokanslers, rektors och 
i-änteriinspektoremes vidimation, afsändes genom kanslei* 
till kammarkollegii pröfning. I afseende å akademiehem- 
manen föreskrefvo fullmakterna särskildt, att kvestor borde 
tillse att de „ konserverades i all måtto oförrykta", att 
nödiga husesyner blefvo å dem anstälda, att de besattes 
med dugliga åbönder samt blefvo „så excolerade, mena- 
gerade och föreståndne", att akademins stat och ingälder 
icke togo någon skada, utan ^förmedels hans trogna och 
ostraffelige aktsamhet efter tagne råd och föregångne 
behörig kommunikation med dem som vederböre för- 
bättrad och formerad varder". De in natura uppburna 
räntorna skulle han försälja till högsta möjliga pris samt 
på behöriga tider inleverera till aerarium eller ränte- 
kammaren o. s. v. ^). — Vid skatteuppbörden biträddes 
han af en akademiefogde samt ett par drängar och ut- 
ridare äfvensom vid bokföringen måhända någon tid af 
en bokhållare, hvars antagande beslöts år 1663. Något 



^) Konstitut; kvestorsfullmakter 20 sept. 1675, 23 okt. 1684, 19 
aug. 1688, 23 mars 1695 ra. m. — År 1686 anhöll kvestor om „ett fritt 
ram till contoir^, men ansökningen afslogs. K. P. 22 jan. 1686. 

11 



162 Abo akademis förvaltning 1640—1713, 



senare, år 1675, vidtog konsistorium den anordning, att 
kvestor framdeles skulle allenast „sä8om en inspektor** 
hafva öfveruppsikten öfver ränteuppbörden, men att den 
personliga befattningen därmed skulle tillkomma tvänne 
akademiefogdar, af hvilka den ena hade på sin anpart 
„nedra delen" af länet, d. v. s. Egentliga Finland och 
Nedra Satakunta, den andra öfre delen eller socknarna 
inom Öfra Satakunta. För kontrollens skull ålades år 1705 
båda att bo i staden ^). 

Såsom i det föregående redan omnämts, påträffas 
kvestor vissa tider, åtm. under åren 1660 — 1681 samt 1686 
—1693, i egenskap af bisittare i consistorium majus, hvarest 
han efter tjänsteåren innehade säte och stämma ibland 
filosofie professorerne. Han deltog, om ock oregelbun- 
det, i diskussioner och voteringar angående universitetets 
ekonomi, angående professorers och sekreterares löneför- 
måner samt enkors nådeår, i utslag och domar i fordrings-, 
disciplins- och sedlighetsmål, i stipendiiutdelningar, några 
gånger i uppställande af förslag till lediga professurer 
och åtminstone trenne gånger i val af rektor m. m., men, 
såsom det af protokollen tyckes framgå, icke i frågor an- 
gående den akademiska undervisningen '^). Äfven senaro 
upptages kvestor såsom deltagare i konsistorii rådpläg- 
ningar, men endast vid behandlingen af ekonomiska ocli 
finansiella ärenden. I konstitutionerna nämdes om ett 
sådant bisittareskap intet, och förutom praktiska hänsyn 
och möjligen förekommande praxis i Upsala kunde för 
detsamma intet annat lagbud åberopas än bestämningen 
i 1646 års privilegier, att räntmästaren i alt skulle njuta 
lika vilkor med filosofie professorerne, en bestämning som 

») K. P. 29 april 1663, 3 mars, 20 april 1675, 2 juni 1705, kanslers- 
bref 13 jani 1676. 

*) K. P. 7 mars, 18 dec. 1660, 27 mars 1661, 1 april 1663, 3 juni 
1663, 5 april 1664, 9 nov. 1665, 9 och 22 jani, 14 sept. 1669, 2 mars 
1670, 21 juni 1670, 17 mag 1671, 26 nov. 1673, 4 juni 1674, 7 maj 1676, 
27 jan., 28 mars, 16 msg 1677, 2 april 1679, 27 jan., 18 febr., 3 och 26 
mars, 5 maj 1680, 21 jan. 1681, 24 okt 1688, 16 maj 1690. 13 maj 
1693 m. m. 



Åbo akademis förvaltning 1640^1713, 1^3 



(lock af såg löneförmånerna. Däremot utsädes uttryckligen 
i konstitutionerna, att kvestor ägde att deltaga i det mindre 
konsistoriets sammanträden vid de tillfällen, då ekonomiska 
ärenden företogos till behandling. 

Men som oftast, då kvestor bivistade konsistorii sam- 
manträden, var det icke för att deltaga i domar och beslut, 
utan för att mottaga konsistorii befallningar och före- 
skrifter, lämna nödiga upplysningar om akademins ekono- 
miska ställning samt för att stå till svars för sitt fögderi. 
Under tider, då, såsom vi i det följande komma att se, 
(le finansiella bekymren oaf brutet trykte konsistorium, då 
räntorna från socknarna och akademiehemmanen inflöto 
både oregelbundet och ofullständigt, var det mot kvestorn 
missnöjet i första hand riktades. Professoreme klagade 
öfver att kvestorn ådagalade tröghet och vårdslöshet vid 
bevakandet af deras intressen, att han för mycket till- 
t^odosåg sina egna fördelar eller att han vid räntornas 
fördelning gick partiskt till väga så att några fingo ut 
hela sitt tillgodohafvande, medan andra måste åtnöja sig 
med en del. Ränteriinspektorerne liksom ock regeringen 
uttalade sitt misshag öfver att räkenskaperna inlevererades 
långsamt, ofta först efter flera års förlopp. Akademie- 
böndeme åter, på hvilka kvestor gärna sköt skulden för 
(let ena och det andra, klagade öfver att de behandlades 
liårdt och obilligt o. s. v. Mot dyUka och andra anmärk- 
ningar fingo samtliga kvestorer gång efter annan försvara 
sig antingen inför konsistorium eller inför någon ransak- 
ningskommission, och det var visst icke alltid de lyckades 
att h. o. h. rentvå sig. En blef bötfäld, en annan suspen- 
derad, en tredje afgick frivilligt och en fjärde afhöUs en 
tid från tjänsten på grund af bristande uppbördsborgen. 
Ingen bestod profvet med fullt konserverad äi*a. 

En mycket lugnare ställning intog notarien, från 1660- 
talet vanligen kallad secretarius, hvars antagande till en 
början berodde allenast på prokansler och konsistorium ^), 
men sedermera hänsköts till kansler samt (i enl. med statu- 

>) Enl. konsist. beslut 1 juli 1646. 



164 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 

terna af 1655 och 1661) till K. M:t. Han förde protokollet i 
båda konsistorierna samt biträdde rektor vid behandlingen 
af smärre akademiska mål. Enär han dessutom ofta nöd- 
gades uppträda såsom akademins ombudsman eller „ uträtta 
akademins värf och ärenden både på rådhuset och eljest 
annorstädes", föreslogs år 1645, att till platsen skulle utses 
en „politicus", d. v. s. en juridiskt bildad person, men 
förslaget ansågs strida emot praxis i Upsala, hvarför en 
prästman valdes. Vid samma tid enade man sig om att 
sekreteraren skulle vara mäktig landets båda språk ^). Som 
lönen å stat var ringa och det tillskott, hvilket lämnades 
notarien ur stipendiifonden för fhtiga studenter, pecuniae 
diligentiorum, icke häller förslog till att fylla lifsbehofven, 
blef det från år 1649 sed att förena notariatet med den 
ena af adjunkturerna i filosofiska fakulteten. Med dessa 
tvänne tjänster förenade en af innehafvarene, mag. Erik 
Falander, åren 1669—71 en underlagmanstjänst och af hans 
efterträdare i notariatet och adjunkturen voro fyra tillika 
e. o. professorer. En följd af dessa tjänstekombinationer 
var, att konsistorium från början af 1660-talet plägade an- 
taga en vicesecretarius eller amanuensis secretarii, hvilken 
biträdde vid akters renskrifning o. dyl. samt vikarierade 
för sekreteraren, när denne af andra göromål var för- 
liindrad att tjänstgöra. I likhet med sekreteraren aflade 
han vid tjänstens tillträdande ed inför konsistorium 2). 

Under de första tiderna hörde till sekreterarens göro- 
mål jämväl vården om akademins bibliotek. Som detta 
till en början var mycket anspråkslöst — det omfattade 
ursprungligen endast gymnasiets boksamling — var mödan 
icke stor och den delades dessutom med inspectores biblio- 
thecae. Men i den mån bokförrådet växte dels genom 
uppköp och accessioner från universitetstryckeriet, dels 
och i främsta rummet genom enskilda donationer, be- 
fans det nödvändigt att för samlingarnas vård engagera 



>) K. P. 10 o. 24 sept. 1645. 

«) K. P. 6-9 nov. 1661, 19 mars 1673, 20 okt. 1686, 28 april 
1692, 15 mars 1693 m. m. I bOijan af 1700-talet anderstäldes valet af 
amanuens kanslers konfirmation. 



Äbo akademis förvaltning 1640—1713. 165 



en särskild tjänsteman. Genom Brahes medvärkan ut- 
värkade konsistorium år 1650 ett årligt anslag för ända- 
målet ocli samma är ntnämdes af drottningen den förste 
bibliotekarien Axel Kempe. Två år senare befordrades 
denne till en adjunktur, men tilläts att därmed förena 
bibliotekariesysslan. Samma förmån tillkom en hans efter- 
trädare Petrus Laurbecchius, hvilken i likhet med sin 
närmaste företrädare Andreas Petraeus utnämdes till pro- 
fessor med rätt till säte och stämma i konsistorium. Efter 
dennes befordran till ordinarie professur (1668) upptog 
konsistorium, bland andra sökande, på förslagslistan tre 
jirofessorer, men Brahe, som utnämde de flesta bibliote- 
karierne, resolverade, att biblioteket icke kunde skötas vid 
sidan af en professur; i stället skulle dess föreståndare 
anses lika med professorerne efter ålder i tjänsten. Grund- 
satsen om bibliotekariesysslans oförenhghet med ordinarie 
läraretjänst öfvergafs emellertid redan år 1690, då physices 
professorn Petrus Hahn erhöll som sportel bibliotekarie- 
sysslan, hvarefter denna utan afbrott var förenad med 
någon professur inom filosofiska fakulteten intill år 1764 ^). 
— En amanuens eller vicebibliothecarius hade med kanslers 
bifall antagits år 1663; år 1709 beslöt konsistorium att 
framdeles affordra honom kaution^). 

För publikationen af de akademiska disputationer, 
orationer m. m., hvilka oundgängligen måste åtfölja det 
akademiska lifvet och utvisa dess intensitet, upptogs i 
den första staten anslag för ett akademiskt boktrj^ckeri, 
och redan innan fundationsbrefvet undertecknats hade re- 
geringen förordnat en boktryckare för den tillämnade 
lärdomsanstalten. Denne drog sig emellertid tillbaka och 
det dröjde ännu ett par år, innan akademin erhöll sin förste 
boktryckare i Petrus Erici Waldius, som år 1642 under- 
tecknade ett skriftligt kontrakt, hvari han, mot åtnjutande 



M K. P. 29 jan. 1650, 8 dec. 1652, 11 juni 1668 m. m., kanslers- 
Uref 20 nov. 1663, 21 aug. 1666, 29 maj, 28 juni 1668, 21 sept., 10 nov. 
1671, 27 juli 1677. 27 april 1686 m. m.; Tengström, Chronolog. förteck- 
ningar. 

«) K. P. 2 dec. 1663, 28 maj 1709. 



166 Åbo akademis förvaltning 1640-1713. 

af ett åi'ligt deputat, husrum och frihet för borgerlig 
tunga, förband sig att utan försummelse och uppehåll be- 
fordra till tryck professorers och studenters vetenskaphga 
produktioner, sedan de undergått tillbörlig censur, äfven- 
som rektors patent och intimationer. De sistnämda ägde 
han att publicera gratis, men för alt annat akademiskt tryck 
skulle han åtnjuta godtgörelse enligt en öfverenskommen 
taxa, som först faststäldes till 6 mk (= 1 riksd.) s. m. för 
hvart ark gemen skrift, men redan år 1647 modifierades 
sålunda, att af hvarje ark 200 exemplar skulle utgifvas 
efter 1 riksdaler, men att hvarje 100 ai-k därutöfver skulle 
kosta 1 dal. k. m. Vid antagandet af biträden lofvade 
Waldius att icke tillbakavisa „lärodrängar af landsens ung- 
dom** samt att icke engagera någon mästersven utan rektors 
vetskap. I hufvudsak samma vilkor förelades Waldii trenne 
efterträdare i ämbetet, hvilka antogos af konsistorium, 
sedan de förbundit sig att försörja sin företrädares enka 
och barn. Dock undergick taxan vissa förändringar, lik- 
som ock särskilda närmare föreskrifter utgåfvos angående 
tryckets beskaffenhet, om undvikande af för grofva typer 
och för små „columner och formater", om censurens skär- 
pande o. s. v. En officiel korrekturläsare (corrector) antogs 
af konsistorium år 1655, men afgick icke långt därefter 
från tjänsten, som icke vidare besattes ^). 

Såvidt ännu tillgängliga resultat af och uppgifter 
om akademieboktryckarenes värksamhet utvisa, fullgjorde 
desse öfverhufvud sitt viktiga värf med den fUt och om- 
sorg, som deras egna och akademins ringa tillgångar med- 
gåfvo. Men huru flitigt den akademiska officinen — som 
i slutet af 1660-talet fann en konkurrent och medhjälpare 
i det af Gezelius d. ä. anlagda tryckeriet — än arbetade, 
var det dock icke tänkbart, att den skulle kunna fylla 
det behof af vetenskaplig literatur, som det lärda arbetet 
vid akademin kräfde. Väl utöfvade en och annan bok- 
bindare, i enligt med ämbetets privilegier, äfven bokhan- 



*) F. W. Pipping, Historiska underrtlttelser om boktryckeriet i 
Finland. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 167 

delsrörelse vid sidan af sitt egentliga näringsfång, men 
det förråd, som hos dem fans att tillgå, torde i regeln 
varit obetydligt och mest afsedt för den stora allmänheten. 
För att i möjligaste måtto underlätta tillgången på böcker, 
antog därför konsistorium redan år 1641 en akademisk 
bokhandlare eller ^bokförare" samt, när denne svek för- 
bindelsen, följande år en annan, Laurentius Jauchius, med 
livilken ett formligt kontrakt uppgjordes. Detta förpliktade 
Jauchius att utan försummelse förse sin boklåda med alle- 
handa nödtorftiga böcker, men icke med sådana, hvilka 
st redo mot Gud och den rätta religionen, att århgen pre- 
sentera kataloger öfver i utlandet utkomna böcker samt 
att vid bortresa från orten ställa för sig en fullmäktig. 
1 gengäld tillförsäkrades Jauchius, förutom frihet från 
borgerlig tunga, tull- och hcentfrihet för införda böcker, 
lämphgt förvaringsrum för boklagret, monopol på bok- 
liandeln, vissa tider och vissa böcker dock undantagna, 
hvarjämte honom utlofvades konsistorii med värkan till er- 
hållande af förlagsrätt till några kuranta andeliga böcker. 
Däremot afslogs Jauchii ansökan att blifva upptagen på 
akademins ordinarie stat. 

Efter att i tretton ar ha fungerat såsom bokförare, 
uppsade Jauchius tjänsten år 1655. Någon tid efter honom 
omnämnes en person, som måhända förestod den akade- 
miska bokhandeln några år, men för öfrigt synes imiver- 
sitetet ha saknat en ordinarie bokförare. Underhandlingar 
om engagement fördes visserhgen med särskilda utländska 
bokförsäljare, men, såsom det vill synas, utan framgång ^). 

Under de sista åren af perioden ökades akademistaten 
med stadsapotekaren Belau, som år 1706 antogs under 
akademis jurisdiktion och försvar samt kvarstod i denna 
ställning tiU år 1718. Han stäldes under uppsikt af medicine 
professorn, som ett par gånger befinnes ha visiterat apo- 
teket med biträde af tvänne professorer*). 

^) Jmfr. mitt arbete Åbo stads historia tinder sjuttonde seklet, band 
1:679-682. 

«) K. P. 5 dec. 1706, 5 jan. 1707, 27 nov. 1709; jmfr. Fagerlund 
och Tigerstedt, Medicinens stadium s. 61. 



168 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 

Sist må bland akademins betjänte omnämnas km-so- 
rerne eller pedellerne, i lärdt tal äfven kallade „famuli", 
samt vaktkarlarne eller „vigiles", hvilka antogos och af- 
sattes af konsistorium. De förre funnos upptagna a den 
ordinarie staten samt voro två till antalet. De voro skyl- 
diga att vissa timmar om dagen uppvakta hos rektor, att 
utföra hans bud och ärenden, att framföra inbjudningar 
till promotioner, rektorsombyten och andra akademiska 
högtider, att vakta karsern, sköta om renhållningen i akade- 
mihuset samt att på bestämda tider hålla dörrarna till den 
lärda institutionen öppna m. m. De voro vidare rektors 
spårhundar, hvilka icke blott uppgjorde förteckningar öfver 
i staden befintliga studenter, utan äfven höllo sina Argus- 
ögon fastade vid deras moral, deras klädsel samt deras 
deltagande i offentliga föreläsningar. Vid särskilda tillfällen 
utsträktes kontrollen jämväl till professorernes tjänstevärk- 
samhet i det att pedellerna ålades att uppteckna och regel- 
bundet för rektor anmäla „dem utaf professorerne, som 
uppå assignerade och bestämda stunder sig ifrån akade- 
min absentera". Enär dem ofta anförtroddes sådant, som 
icke fick „populeras", begynte konsistorium år 1706 att 
affordra dem tystlåtenhetsed ^). — Uppdraget var sålunda 
både mödosamt och förhatligt, men då det honorerades 
icke blott med fast lön å stat, utan jämväl med särskilda 
sportler, som erlades mest af den studerande ungdomen, 
samt en tid med akademiskt stipendium, erbjöd det sa 
stora frästelser, att studenter för kortare eller längre tid 
lämnade studierna för att tjänstgöra såsom rektors och 
konsistorii „famuU". 

Vaktkarlarne eller vigiles aflönades med extra anslag 
ur fiscus samt antogos af konsistorium till växlande antal 
efter som omständigheterna påkallade det ^), De användes 
stundom vid reparationsarbeten och andra smärre uppdrag. 



>) K. P. 2 okt. 1641, 22 maj 1644, 29 okt. 1645, 5 dec. 1649, 2 
mars 1659, 26 sept. 1660, 24 maj 1665, 23 nov. 1694, 17 dec. 1706 m.m. 

') I oktober 16S2, då mOrka nätter stundade, höjdes antalet från 
2 till 8; år 1692 var det 6, 1693 fyra, 1708 fem o. s. v. 



Åbo akademis förvaltning 1640— 171S. 160 

inen hade egentligen på sin lott den nattliga tjänstgörin- 
gen vid akademin. Enligt en i konstitutionerna ingående 
instruktion, som upptog ett helt kapitel, ägde de att under 
samvärkan med stadsvakten värna den nattliga friden pa 
gator och torg, att anteckna studenter, hvilka förglömt 
sig på källare utöfver den lofliga timman, samt att arrestera 
och till akademins karser befordra apoUosöner, hvilka 
„grasserat** på gatorna och „turberat" folks nattro. 



IV. 
Jurisdictio academica. 

S<isom redan framgått, utöfvade de myndigheter vi 
i det föregående skildrat — kansler, prokansler, rektor 
och konsistorium — förutom styrelsen öfver akademin 
jämväl domsrätt öfver alla till det akademiska ståndet 
iiörande personer, från biskopen och professorerne ned till 
vaktkarlames konor och akademiefiskarenes drängar. 

I sa^^ga konstitutioner utsädes uttryckhgen, att 
(len akademiska j urisdiktionen var skild från den kom- 
munala såväl i civila som i de flesta kriminella mål, men 
att vid ransakningar och domar rikets allmänna lagar skulle 
följas som rättesnöre jämte konstitutionerna själfva *). Om 
instansordningen var stadgadt, att mindre tvister skulle 
slitas af rektor med biträde af sekreteraren — samt, enligt 
(le gustavianska konstitutionerna, med tillkallande af en 
eller flere bland dekanerna — men att i öfrigt konsistorium 
skulle vara den rätta domstolen vid förseelser, som straf- 
fades med böter, karser eller relegation. Gröfre brott, 
som åtföljdes af dödsstraff eller stympning, skulle efter 
behandling i konsistorium skjutas under konungsdom och 
alla högmålssaker skulle vara förbehållna majestätet själft. 

Såtillvida voro konstitutionerna ense. Men de skilde 
sig från hvarandra i afseende å förhållandet mellan konsi- 



Ett par gånger citerades i konsistorium jämväl Guds lag. K. P. 
22 april 1667, 18 sept. 1661. 



170 Åbo akademis förvarning 1640—1713. 

storii tvänne instanser äfvensom i den viktiga frågan om 
vad och remiss till högre ort. 

De gustavianska konstitutionerna föreskrefvo, att i 
allmänhet svårare akademiska tvistemål, som icke kunde 
slitas af rektor, skulle hänskjutas till det mindre kon- 
sistoriets af görande, men att gröfre brottmål, som åtföljdes 
af dödsstraff eller stympning, skulle ransakas af consisto- 
rium majus med biträde af slottshöfdingen och några ma- 
gistratspersoner för att sedan, i afseende å domen, under- 
ställas konungen. 1 mål, som afdömdes af konsistorium, 
kunde i de fall, då saken öfversteg 10 mark (10 libras aut 
80 uncias), när akademin utsattes för särskild fara eller 
när häftigare stridigheter, särskildt i mäl angående religio- 
nen, utbrutit, vad och besvär inläggas hos kansler, som 
afgjorde ärendet med biträde af ett par biskopar och tvänne 
medlemmar af hofrätten. I suppUkväg kunde ärendet slut- 
ligen underställas Kongl. Majestäts höga pröfning ^). 

De karolinska konstitutionerna öfverläto alla mera 
betydande mål åt consistorium majus, mindre viktiga åter 
åt consistorium minus. Från det senare kr€r'ie vad till 
det förra anmälas „stante pede", d. v. s, omedelbart efter 
utslagets afkimnande, om saken gälde mer än 45 daler 
s. m. (thaleros), samt från consistorium majus till hofrätten 
i civila mål, som angingo mer än 100 riksdaler (unciales 
thaleros). I vadpenningar skulle i förra fallet erläggas 3, i 
det senare 20 mark. Till hofi*ätten skulle vidare alla gröfre 
brott hänskjutas, sedan de blifvit icke blott ransakade, 
utan jämväl af dömda af consistorium majus. Under kansler 
hörde endast sådana mål, som angingo akademins välfärd 
och bestånd, och skulle dessa behandlas på sätt de äldre 
statuterna föreskrefvo, dock med rätt för kansler att i st. f. 
hofrättsassessorerne adjungera två medlemmar från något 
annat kollegium^). 



») Kap. I § 4 -6, II § 5, III § 4—6, IV, tertip § 7- 8, VII 
§4-6. 

>) Kap. I § 4-7, II § 6. III § 2-4, IV tertio § 7-8, 11, VII 
§ 4-8. 



Åbo akademis förvaltning 1640-1713, 171 



Brahes konstitutioner öfverensstämde med de karo- 
linska i afseende å de båda konsistoriernas juridiska kom- 
petens och rättigheten till vad från minus till majus, 
do(-k med den obetydliga åtskilnad att saken skulle gälla 
öfver 50 daler s. m. (thaleros) och vadpenningarna uppgå 
till 3 daler. De öfverlämnade vidare åt kansler samma 
viktiga ärenden, som omnämts i 1655 års konstitutioner, 
men de utvidgade, i närmaste anslutning till 1626 års 
statuter, kanslers domsrätt såtillvida att de lade därunder 
äfven mål, som enl. K. K. 1655 bort lyda imder hofrättens 
forum. Från consistorium majus skulle näml. i civila mål 
vad till kansler medgifvas, om saken öfverskred 200 daler 
s. m. (thal. argenteae monetae) och 10 daler vadpenningar 
erlades till konsistorium. Hände sig att kansler afgjorde 
resp. mål under sin vistelse i Åbo, skulle han adjungera 
hofrättspresidenten, landshöfdingen och biskopen, men be- 
handlades äi*endet i Stockholm, skulle de i K. K. 1655 
omnämda bisittarene tillkallas. På sätt som förr kunde 
den sluthga utgången läggas i konungens hand ^). 

Så långt konstitutionerna. I vissa punkter, som tarf- 
vade tillägg och närmare förklaring, kompletterades de 
genom 1625 och 1646 åi-s kungliga privilegiibref, hvilka, 
såsom vi i början af denna uppsats framhållit, vid upp- 
repade tillfällen påbjödos till efterrättelse i Åbo. 

Angående gränserna för den akademiska jurisdik- 
tionen förklarade 1646 års privilegiibref, att denna om- 
fattade såväl civilia som criminalia inom en omkrets af 
sex mil från akademistaden och att däinmder skulle lyda 
akademins samtlige lärare och tjänstemän, studenter och 
betjänte, handtvärkare och „alle andre tillhörige" med 
deras hustrur, barn och lagstadde legohjon, som uti deras 
bröd äro. Lifssaker och majestätsbrott voro naturligtvis 
undantagna, men i öfrigt skulle alla tvister, irringar och 
rättegångssaker, i hvilka nämda personer voro svarande, 
vare sig det gälde „ slagsmål, skuldfordran, arf skifte, för- 
pliktelser, skällsord, injurier eller annat sådant", angifvas 

1) Kap. I § 4—7, II § 6—8, III § 2—9, IV tertio § 7-8, U. 



172 Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 

för konsistorium för att där förhöras, särskådas och af- 
(lömas ^). I vissa fall borde, hälst i någon akademiefnll- 
mäktigs närvaro, ransakning förrättas inför de vanliga 
domstolarna, härads- eller rådstufvurätteraa, men sedan 
nödig klarhet vunnits, skulle handlingarna i målet insändas 
till konsistorium. Under nämda rätters samt domkapitlens 
domvärjo hörde alla „de saker och akter", som begingos 
af studenter eller akademins personer utanför de sex milen, 
men vid deras afdömande skulle enl. 1625 ars privilegii- 
bref biskopen eller prosten närvara. 

I sammanhang med frågan om den akademiska doms- 
rättens utsträckning föreskrefvo privilegierna af 1625, att 
akademin skulle uppbära de penningestraff och böter, 
som ådömdes akademiska medborgare såväl af konsistorium 
som ock, utanför de sex milen, af de vanhga domstolarna, 
målsägandens rätt dock enligt lag oförkränkt. Benådades 
någon, hvars brott gick a lif och ära, med böter, skulle 
dessa likaledes tillfalla akademins fiscus. Och slutligen 
skulle akademin åtnjuta den gamla högadliga rättigheten 
att vara konung öfver sin landbo, d. v. s. att upi>bära 
konungens sakören äfven af sina landbönder „för hvad 
hälst begängelse det sker och det anten de vid lagmans- 
eller häradsting eller vår konungslige hofrätt afdömde 
varda". Dog en under akademins jurisdiktion stående 
person utan laga arfvingar, skulle enl. 1646 års privilegier 
hälften af arfvet tillfalla fiscus; lämnade han arfvingar, 
skulle 10:de penningen af livad som utfördes ur staden 
icke tillfalla stadskassan, utan de närmaste släktingarne. 

Tillämpade i praktiken undergingo dessa stadganden 
angående den akademiska j urisdiktionen särskilda förän- 
dringar och modifikationer, hvilka berodde dels pa lokala 



*) § I. Priv. brefvet af 1625 § 6 inskränkte den akademiska doms- 
rätten genom bestämningen, att „alle saker, som äro om kop, jordetiiitor, 
arf, ateståendes g^ld och annat slikt, slites och dOroes på rådstufva och 
ting, anten de angå akademiepersonerne inbördes eller någon annan är 
med dem intresserat, efter Sveriges lag, vår utgångne rättegångs ordinance 
och process, med mindre så vore att saken med bägge parters samryckc 
af sénatu academico slites och afhjälpas kanne^. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 173 

förhållanden, dels på olika tolkning af statuternas icke 
alltid fullt tydliga detaljer. 

^Den viktigaste afvikelsen från de gustavianska kon- 
stitutionerna bestod däi*i, att consistorium minus, såsom 
tidigare framhållits, kom att spela en jämförelsevis under- 
ordnad roll, medan den egentUga härden för rättskipningen 
blef förlagd till consistorium majus. I gröfre brottmål, 
som gingo å lif och ära, åtnöjde sig konsistorium icke med 
den i statuterna medgifna undersökningen, utan afkunnade 
jämväl sitt utslag, hvarpå målet hänsköts till hofrätten. 
Om landshöf dingens och magistratsledamöternes deltagande 
i dylika ärendens behandUng talas icke förr än åren 1656 
— 5B, då de gamla statuterna visserligen förlorat sin bin- 
dande kraft, men fortfarande tillämpades i Åbo ^). 

I afseende å de personer, hvilka enligt statutemas 
anda och bokstaf borde hänföras till den akademiska 
staten och lyda under akademins jurisdiktion, voro menin- 
garna icke alltid odelade. Förutom akademins lärare, be- 
tjänte och handtvärksmän skulle näml. enligt 1625 års 
privilegiibref jämväl ärkebiskopen, skolmästaren och lek- 
torerne i stadens skola med deras enkor komma i åt- 
njutande af alla de privilegier, som i nämda bref förunnats 
akademin. Enligt professorernes mening måste detta tydas 
sålunda, att prokansler, i trots af sin höga ställning, icke 
kunde undandraga sig att stå till svars inför konsistorium, 
när han stämdes inför detsamma, och praxis i Upsala 
synes ha gifvit stöd åt denna uppfattning. Men när år 
1678 biskop Joh. Gezehus åtalades inför den akademiska 
senaten för ärekränkning, „exciperade" han hårdnackadt 
mot domstolens kompetens och Brahe, till hvilken tviste- 
frågan hänsköts, öfverlämnade målet till hofrättens och 
domkapitlens behandling. Sexton är senare finna vi emeller- 
tid prokansler åter instämd inför konsistorium, denna gång 

>} K. P. 8 dec. 1641, 6 maj 1G46, 3 nov. 1647, 22 april 1657, 6 nov., 
9 dec. 1666, 18—22 april 1657, 17 mars, 2 april 1658. Konsistorium oppo- 
nerade sig bestämdt mot landsbOfd:s och borgmästarenes inblandniDg och 
vann äfven understöd hos kansler, men de sistnämde boUo bestämdt på 
„sin plikt efter constitutionnm tenor^. 



174 Åbo akademis förvaltning J640-17I3. 

med anledning af ett fordringsmål, och nu utagerades 
processen utan någon jäf sanmärkning ^). — Att jämväl 
biskopens husfolk och handtvärksmän skulle lyda under 
den akademiska domsrätten ansågs inom konsistorium för 
odisputabelt, men framkallade stundom motsägelser frän 
andra håll*). 

Till lärarene i katedralskolan utsträktes, såvidt vi 
kunnat finna, anspråken på jurisdiktion icke förr än ar 
1670, då tvänne professorer utsagos till förmyndare för 
afl. skolmästaren Bothovii barn. Senare inträffade väl en 
och annan gång, att skolans lärare stodo tilltalade inför 
konsistorii dombord eller sökte hos konsistorium bistånd 
mot intrång i sina privilegier. Och år 1701 antecknades 
till protokollet att på grund af 1625 års privilegiibref 
samt „medelst en gammal plägsed skolebetjänterna alltid 
stått till svars uti consist. acad., ty förmenas de ock intet 
hädanefter därifrån böra uteslutas" •*). Men granska vi 
närmare protokollens innehåll, finna vi snart nog, att den 
påstådda domsrätten varit mer teoretisk än faktisk och 
de fall ytterst få, då skolbetjänte drogos under det akade- 
miska konsistoriet. 

Äfven gentemot akademiebönderne eller underhafvan- 
dene på de till akademin donerade hemmanen sökte kon- 
sistorium att utsträcka sin judiciella myndighet. Men dessa 
maktutvidgningsförsök omintetgjordes genom k. resol. af 19 
aug. 1687 ang. TJpsala akademi, i hvilken resolution stad- 
gades, att akademin icke kunde utöfva någon jurisdiktion 
öfver sina hemman och bönder, utan att i de fäll, da 
bönderne anförde klagomål mot akademins ledamöter och 
betjänte eller desse mot bönderne, skulle landshöfdingen 
söka åstadkomma förlikning, men om försöket misslyckades, 

>) K. P. mars— april 1678, juli 1694; J. J. Tengströra, Gezelii d. 
U:8 minne s. 162 fblj. 

■) K. P. 4 sept. 1667, 22 jan. 1709 tn. m. Genom kanslersbref af 
10 okt. 1656 tillerkändes akademin rätt till 10:de penningen efter en 
biskopens tjänare, som aflidit utan släktingar i staden. 

•) K. P. 30 juni 1670, 9 okt, 1701, 8 maj 1703, 26 febr. 1710, 5 
dec. 1712. 



Äbo akademis förvaUning 1640—1713. 175 

skulle saken, där den timat å landet, afdömas vid resp. 
häradsting '). 

Det var icke att undra öf ver, om en domsrätt, så vid- 
sträkt som den akademiska, nu och då bragte konsistorium 
i konflikt med andra domstolar och myndigheter, hvilka, 
äfven de, hade sina privilegier att bevaka och med afund 
sago den akademiska statens tillväxt midt inne i det bor- 
gerliga samhället. Än finna vi i protokollen klagomål 
öfver att borgmästare och råd låtit häkta samt bötfält en 
professors dräng eller en akademiesnickares enka; än hade 
landshöfdingen insatt i slottshäktet en student, som ännu 
icke förlorat sin akademiska medborgarerätt; än hade accis- 
rätten instämt och dömt studenter för öfverträdelse af nä- 
ringsförordningarna eller kämnarsrätten en professor för 
^elds vangömmo" o. s. v. ^). Men mest klagade konsisto- 
rium öfver de kränkningar, för hvilka det ansåg sig utsatt 
från kongl. Åbo hofrätts sida. 

Så länge de gustavianska konstitutionerna ägde gäl- 
lande kraft inträffade inga nämnvärda tvistigheter mellan 
akademin och hofrätten. Men sedan Carl X:s statuter 
stält den akademiska j urisdiktionen i högre grad än förut 
imder hof rättens kontroll och hofrätten på 1660-talet började 
pocka på utöfningen af denna rätt, kora det till häftig 
konflikt med konsistorium, som motsatte sig hofrättens 
inblandning såväl på grund af häf d som med stöd af Brahes 
statuter. Tvisten, som till en början gälde kriminella mål, 
hänsköts till regeringen, hvilken bemyndigade kansler* att 
bilägga striden enligt konstitutionernas och privilegiernas 
lydelse samt praxis mellan Svea hofrätt och Upsala akademi. 
Pä grund häraf resolverade Brahe i skrifvelse af den 26 
april 1667 till konsistorium, att lifssaker och de mål, som 

*) K. resol. fbr landsh. 01. Thegner, afskrift bl. kon. o. kansl. bref 
1606—1696. 

*) K. P. 22 nov. 1643, 29 jan. 1646, 8 dec. 1648, 3 mars 1668. 
5 jali 1662, 6 o. 23 febr. 1669, 13 o. 21 aag. 1691, 3 juli 1701 m. m. 
Är 1709 resolverade konsist. ang. ett mål om byggnader, „att sådana 
ärenden bOra efter vanligheten höra under kämnarsrätten, ehumväl do 
ock bär kunde sittas efter dr. Cbristinae privilegier". K. P. 17 nov. 1709. 



176 Äbo akademis förvaltning 1640-1713. 

angingo ära och redlighet eller kroppsstympning (am- 
putatio membrorum) skulle underkastas hofrättens vidare^ 
omdöme och decision. Om civila mål nämde skrifvelseii 
intet, men tydligt är, att äfven dessa vid samma tid och 
åtminstone sedan Carl XI år 1675 konfirmerat de karo- 
linska konstitutionerna för Åbo akademi, drogos i vadeväg 
imder hofrättens „census** ^). 

Den utgång striden erhöll vakte naturligtvis bittra 
känslor hos professorerne, och det dröjde icke lång tid, 
innan de hos kansler anförde högljudda klagomål emot 
hofrätten, hvars åtgöranden och domar ofta tyddes som 
uppenbara kränkningar af den akademiska jm-isdiktionen 
och försök att förvandla konsistorium till en „ underrätt**. 
När år 1670 akademins rektor instämdes inför hofrätten 
för att svara i ett mål, som vakts emot honom i hans 
egenskap af pastor i S:t Mariae, misstänkte konsistorium 
— och kanske icke utan skäl — ^att det icke är gjordt 
med denna gången, utan de lära deducera här af flera 
consequentias^. Följande år kom det till en het och vid- 
lyftig skriftväxhng mellan konsistorium och hofrätten med 
anledning däraf att hofrätten „groft violerat" den akade- 
miska j urisdiktionen genom att låta insätta i slottsfängelset 
en adlig student. År 1695, dä hofrätten åter ansågs ha 
tillåtit sig ingrepp i den akademiska domsrätten, anropade 
professorerne kansler om skydd för „sin vanhge heder", 
ty eljes, förmenade de, var „till befruktandes, att de af 
idla, ja af den studerande ungdomen såsom förnedrade 
blifva ansedde och till akademins och det gemene bästas 
afsaknad föraktade, hvaraf och en olust uti deras ämbetes 
förrättning skulle yppas" ^). Antagonismen med hofrätten 

») Kongl. o. kanslersbref 1624-^1775 o. 1606-1698; Dalström, Consi- 
storii academici aboensis äldre protokoller III: 167—169, 206, 221, 223, 231. 
541. — År 1661 anhöll en part att f& appellera till hofrätten h var- 
till rektor invände, „iitt det stÄr faller så i Upsala constitutionibas, men 
vi hafve det och något annat skutit under grefven". Frågan hänskot^ 
till Brahes dgadication. Kons. prot. 27 febr. 1661. 

*) Dalström a. a. s. 273, 277, 449—451, 465, 459—466, 478, 487, 
522, 540—550; vidare kons. prot. 5 april 1678, 26 april 1679, 10 juli 
1694; akad. registr. 17 okt. 1695, 20 maj 1697 m. m. 



Åbo akeuUtnis forvalining 1640^1713. 177 

ökades vidare genom tvister angående bötespenningames 
uppbörd och slutligen fördes konflikterna in på det per- 
sonliga området, då bofrättens assessorer kränkte profes- 
sorernes hederskänslor genom att vid festliga tillfällen 
och i samkväm intaga förnämligare rum än rangordningen 
enligt professorernes förmenande rätteligen medgaf dem. 
Den genom strider angående j urisdiktionen grundlagda 
och genom rangtvister stegrade animositeten drefs någon 
gäng ända därhän, att konsistorium i strid mot gammal 
praxis underlät att inbjuda hofrättens ledamöter till akade- 
miska soUenniteter. 

Det var till en god del och kanske i främsta rummet 
för att befria sig från hofrättens föiinynderskap som kon- 
sistorium ingick till kansler med de af oss tidigare om- 
nämda framställningarna om egna konstitutioner, öfverens- 
stämmande med de af Brahe utfärdade. Då dessa sträf- 
vanden misslyckades, försökte man, ehuru med samma 
dåliga framgång, att uppnå målet på andra vägar. När 
professorerne i början af år 1694 erforo, att hofrätten er- 
hållit uppdrag att yttra sig angående ett förslag till ny 
rättegångsprocess, vaktes inom konsistorium tal om, „på 
hvad sätt förekommas kunde, det icke akademin måtte i 
längden begripas under hofrättens jurisdiktion". Resultatet 
blef emellertid icke bättre än att konungen i reskript af 
den 9 okt. 1694 förklarade, att hofrätt och rådstugurätt 
ägde att afgöra alla mål, som icke expresse voro genom 
konstitutionerna akademin förbehållna ^). 



V. 

Fakulteterna. Professurer och adjunkturer. 

I fundationsbrefvet meddelades, såsom vi redan känna, 
akademin rätt att länma undervisning i „den heliga skrift, 
lag och rätt, läkare- och andre bokehge konster**. På 
detta sätt konstituerades de fvra fakulteterna: den teolo- 



K. P. 14 febr. 1694; manuskriptsaml. i Univ. biblioteket A 1 28. 

12 



178 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 

giska, den juridiska, den medicinska och den filosofiska, 
såsom rangordningen från första början upptog och fort- 
farande upptager dem. 

I spetsen för fakulteterna skulle enligt statuterna stå 
en dekanus. Inom teologiska och filosofiska fakulteterna, 
hvilka inneslöto flera professurer, utsågs denne årligen 
vid tiden för rektorsombytet af fakultetens ledamöter i 
sådan ordning, att uppdraget ambulerade från den älste till 
den yngste professorn. Yppade sig, såsom stundom hände, 
särskildt inom filosofiska fakulteten, oenighet i afseende 
a ordningen, slets tvisten af konsistorium eller hänsköts 
till kanslers upplysta afgörande ^). I juridiska och medi- 
cinska fakulteterna hvilade dekanatsgöromålen själf fallet 
på den ende professoren vid de tillfällen, då sådana kunde 
inom nämda fakulteter ifrågakomma. 

Till dekanus åligganden hörde främst att underrätta 
sig om studenternes framsteg i lärdom och goda seder, 
att tillse det disputationer och föreläsningar försiggingo i 
regelrätt ordning, att ingen meddelade undervisning, som 
saknade veniam docendi, och att intet akademiskt tryck 
såg dagen, som icke undergått resp. professors censur. 
Inom filosofiska fakulteten tillkom för dekanus dels rättig- 
heten att fungera såsom promotor vid de i regeln hvart 
tredje år återkommande promotionerna, dels skyldigheten 
att inexaminera nya studenter och att själf eller genom 
ombud öfvervaka den s. k. depositionsakten, hvilken för- 
rättades af en särskild, af konsistorium och kansler an- 
tagen funktionär, depositorn. I många förekommande fall 
kunde dekanus ingripa på fakultetens vägnar, men i något 
viktigare mål, såsom vid uppställande af förslag till ad- 
junkturer och professioner, ordinarie och extraordinarie, 
var han skyldig att sammankalla fakultetens ledamöter. 
Likaså när studenter och magistrar ansökte om vittnesbörd 

^) Konsist. prot. 20 maj 1641, 23 juni 1660, 12 jani 1661, 23 juni 
1662, 1—4 juli, 26 sopt., 6 nov. 1667, 30 juni 1668, 21 juni 1670, 18 
juni 1673, okt. 1682, 9 juli 1639, 3 juli 1691, 3 o. 19 juli 1701, några 
gånger synes konsistorium utan vidare förfogat Ofver dekanatsfoljden. 
K. P. 22 juni 1706, 17 juli 1707, 30 juni 1703, 16 dec. 1712. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 179 



öfver sin lärdom och sitt förhållande vid universitetet, 
när ansökningar inlämnades till konsistorium om extra 
lärarebefattningar eller om tillstånd till enskild undervis- 
ning för studenter m. m. — Vid utgående expeditioner 
tillät gi*efve Brahe år 1653 filosofiska fakulteten att an- 
vända eget sigill, hvari skulle inristas „globum, circel och 
bok, antingen öppen eller tillsluten". Ar 1684 vaktes 
inom konsistorium fråga om att förvärfva „ett pubUque 
och stort hus" för fäktmästarens öfningar samt för fakul- 
teternas sammankomster, hvilka sistnämda plägat hållas 
hemma hos dekanus, men förslaget ledde till intet resultat. 
Samma öde rönte de förslag, som under periodens sista 
är framstäldes af dekanerna i filosofiska och teologiska 
fakulteterna att för resp. fakultets räkning med akademins 
medel anskaffa och underhålla „protocollum, repositorium 
(förvaringsställe för värdesaker), conclave (kabinett) och 
fiscus samt en amanuensis" ^). 

Professurerna inom resp. fakulteter voro från akade- 
mins stiftelseår tre i den teologiska, en i den juridiska 
och den medicinska samt sex i den filosofiska fakulteten. De 
teologiska benämdes rätt och slätt professio primaria, se- 
cunda och tertia (äfven prof. locorum communium) samt 
voro icke allenast de främsta i rang och värdighet, utan 
jämväl de i ekonomiskt hänseende bäst stälda, hvarförutom 
de ofta nog bildade det sista trappsteget till biskopsstolar 
inom riket. Filosofiska fakultetens professurer voro : en i 
politik och historia (ethices, pohtices et historiarum prof.), 
en i logik, metafysik och poetik, en i vältahghet (eloquentiae 
prof.), en i grekiska och hebräiska (lingvarum prof.), en 
i matematik samt en i fysik och botanik. Denna stat blef 
fullkomligt orubbad inom de tre „högre" fakulteterna samt 
undergick inom filosofiska fakulteten endast ett par för- 
ändringar. År 1650 utbröts poesin från logices profes- 
suren, förenades för en tid med vältaligheten, men erhöll 
år 1655 en egen representant, hvars uppgift främst gick 
ut på att lära ungdomen att skiifva latinsk vars. När år 



») K. P. 21 juni 1653, 16 okt. 1684, 17 juli 1711. 



180 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 



1665 professuren i fysik fjärde gången besattes, utströks 
botaniken från dess officiella läroområde, men öfvertogs 
kort tid därefter, utan något särskildt förordnande, af 
medicine professoren och odlades därefter hufvudsakligast 
såsom en hjälpvetenskap åt medicinen^). 

Ansökningar om förstärkning i de ordinarie profes- 
sorernes antal saknades visserligen icke, men de förlöpte 
fruktlöst, liksom ett par försök att genomföra en ända- 
målsenligare fördelning af de olika läroämnena professo- 
rerne emellan. Så petitionerade konsistorium år 1641 få- 
fängt om inrättandet af en särskild professur i hebräiska 
eller nämda språks öfverförande till tredje teologie profes- 
suren, hvars innehafvare i sådant fall borde förses med 
ett högre salarium^). Ar 1650 inlämnade konsistorium 
genom sina representanter vid herredagen en ansökan om 
inrättandet af icke mindre än fyra nya professurer inom 
filosofiska fakulteten (i matematik, hebräiska, poesi och 
historia) samt en professur i juridiska och en adjunktui- 
i teologiska fakulteten. Petitionen blef till en början full- 
ständigt afslagen och regeringen erinrade professorerne 
om att de, „besinnandes tillståndet och olägenheten af när- 
varande tid", mycket väl bort kunna „dijudicera de diffi- 
culteter, som förefalle, att sådant nu äfven icke låter sig 
göra" ^). Men fem år senare blef det framförda önsknings- 
målet såtillvida uppfyldt som lärarekåren förökades med 
den redan nämde poeseos professoren, hvilken dock först 
sex år senare uppfördes på den ordinarie staten. 



^) J. J. TengstrOm, Chronologiska fbrteckningfar s 16—17; Hjelt. 
Natnralhistoriens stadium vid Åbo universitet s. 14 fblj. 

*) Sami. Academiea, aboensia, akademin tUl K. M:t 1639 — 1718 i 
sv. riksark. 

•) K. P. 7 mars, 4 juli 1660; kongl. resol. 6 nov. 1650. — Bland 
fbrslag, som afsågo en omreglering af läroämnena, må nämnas ett af år 
1704, enligt h vilket poeseos och eloquenttae professurerna skulle samman- 
slås, men lingvarum professuren delas i en grekisk och en orientalisk. 
Förslaget motsades bl. a. af den svenskfödde juris professorn Svederus 
på den grund, att „den finske nationen vore till po€sin mycket inclinerad, 
så att det och därför nOdigt är, att de hafva en som dem stadigt därutinnan 
informerar". K. P. 11 maj 1704. Jmf^. Heikel Filologins studium s. 106. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 181 

Men om regeringen visade sig ohågad att inrätta 
nya lärostolar, fann hon i stället lämpligt att ett par 
gånger förena tvänne professurer på samma hand. Så 
innehade under åren 1647 — b7 poUtices et historiarum pro- 
fessor Mikael Wexionius i egenskap af e. o. juris professor 
den efter Johan Stiernhöök ledig vordna lärostolen inom 
juridiska fakulteten vid sidan af sitt ordinarie ämbete, af 
hvars läroämnen dock historien för en kortare tid före- 
träddes af professorn i romersk vältalighet. År 1660 för- 
ordnades Andreas Thuronius att med bibehållande af sin 
professur i logik och metafysik tillträda den fysikaliska 
professuren, som han ock innehade till sin död år 1665. 
Under tider, då de olika disciplinerna så nära ingrepo 
i hvarandra och då transporter från en lärostol till annan 
icke voro ovanliga, ansågos dyhka kopulationer af olika 
ämnen icke medföra större svårigheter, om också alla pro- 
fessorer icke ägde samma mångsidiga begåfning som den 
nämde Thuronius, åt hvilken det vitsord en gång gafs i 
konsistorium, att han „kan förestå hvad profession det vore 
uti facultate philosophica" ^). 

Till de ordinarie lärarene hörde vidare från akademins 
grundläggning tvänne adjunkter inom filosofiska fakul- 
teten, hvilkas åligganden hufvudsakligast bestodo i att 
biträda professoreme vid disputationsöfningar samt i korri- 
gering af scripta, hvarförutom de voro berättigade att 
meddela privat undervisning i fakultetens läroämnen. Af 
ekonomiska skäl förenades, såsom vi redan känna, den ena 
adjunkturen år 1649 med sekretariatet ocli ett af kon- 
sistorium år 1672 inlämnadt förslag att åtskilja de båda 
tjänsterna blef af Brahe förkastadt ^). Den andra adjunk- 
turen innehades åren 1653 — 58 samt 1666—68 af univer- 
sitetsbibliotekarien. 

Äfven för de öfriga fakulteternas behof var man 
tidtals betänkt på inrättandet af adjunkturer. Så uttalade 



O K. P. 23 juni, 8—15 dec. 1647, 20 sept. 1665; Tengström Chron. 
fbrteckn. 

•) K. P. 19 mars 167.9. 



182 Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 



sig konsistorium år 1668 för behofvet af en adjunkt i 
medicinska fakulteten och två år senare vakte prokansler, 
biskop Gezelius d. ä. tal om „adjunctis uti superioribus 
facultatibus, att de för mutationers skull behöfdes, ty da 
gjordes intet behof söka successores utom lands, som man 
nu göra måste" *). För teologiska fakultetens räkning peti- 
tionerade konsistorium år 1650 — i sammanhang med ansök- 
ningen om nya professurer — om tvänne adjunkturer, men 
äfven denna hemställan lämnades beroende, hvarför kon- 
sistorium ett par gånger måste tillgripa utvägen att för- 
ordna filosofie adjunkterna eller någon professor att „ dispu- 
tera loco adjuncti theologiae" eller att „exercera studiosam 
juventutem acad. legendo eller disputando locos comm. 
theologicos" ^). Det framstälda önskningsmålet uppfyldes 
emellertid, om ock på ett tämligen oväntadt sätt, några 
årtionden senare, då Per Brahe af egen maktfullkomlighet 
år 1672 utnämde magister Andreas Wanochius till akademie- 
sekreterare och teologie adjunkt med rätt att uppbära den 
ena filosofie adjunktslönen. Utnämningen, som vakte ett 
visst misshag, enär den skett med åsidosättande af kon- 
sistorium och fakultet, motiverades af Brahe med den för- 
klaring, att en teologie adjunkt visat sig alldeles ound- 
gänglig, medan åter en filosofie adjunkt kunde „väl hinna 
till att göra ungdomen vederbörligen nöje uti alle de 
exercitiis philosophiae, som den kan hans privat informa- 
tion därutinnan behöfva" ^). 

Efter Wanochii utnämning till professor är 1681 för- 
ordnades åter en adjunkt i filosofi och frågan om den 
teologiska adjunkturen fick hvila intill år 1698, då konun- 
gen i resolution till kansler Lars Wallenstedt biföll till 
utnämningen af en teologie adjunkt, som skulle försörjas 



») K. P. 12 febr. 1668, 15 maj 1670. 

*) K. P. 7 mara 1650, 9 maj 1656, 17 nov. 1658 m. m. År 1682 
tilläts mag. Petrus Laurbecchius att hålla collegia theologica locorum, 
blott han icke gjorde jförfang åt locomm theologicorum professor. Kansl. 
bref 14 aug. 1682. 

*) Brahes bref t. konsist. 26 april o. 2 juni 1679 bland kon. o. 
kansl. bref 1624—1776; konsist. prot. 27 juni 1679. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 183 

med något af akademins prebendepastorat. På grund af 
förvecklingar, som vi kunna förbigå, blef adjunkturen 
emellertid ordinariter besatt först tio år senare, då mag. 
Petter Tigerstedt utnämdes till adjunkt och e. o. pro- 
fessor i teologiska fakulteten samt kyrkoherde i Piikkis 
församhng ^). 

Resultatet af alla försök att hos regeringen utvärka 
en förökning af de ordinarie lärareplatserna inskränkte 
sig sålunda under loppet af tre fjärdedels sekel därtill, 
att akademin hugnades med en ny professur och en ny 
adjunktur. Denna njugghet berodde visserligen icke på 
ett underskattande af de vetenskapliga behofven, utan 
hade sin naturliga förklaring i regeringens ständiga pen- 
ningebrist samt i landets lika kroniska fattigdom. Såsom 
vi i det följande komma att finna, visade det sig t. o. m. 
esomoftast ogörhgt att till fullo gälda de lärare, hvilkas 
tjänster upptogos på den första aflöningslistan. 

För att i någon mån tillgodose de växande behofven 
och på samma gång fästa vid universitetet yngre veten- 
skapliga förmågor, tillgrep man därför — till en början 
sporadiskt, men sedermera regelbundet — utvägen att 
förstärka lärarekrafterna genom utnämning af extra ordi- 
narie professorer. I afseende å rang och värdighet stäldes 
desse framom adjunkterne, med hvilka de kommo att bilda 
den akademiska reservkår, hvarur flertalet professorer 
rekrj'terades. Framför adjunkterna ägde de vidare före- 
trädet att vara berättigade till offentliga föreläsningar, 
ofta såsom biträden eller ställföreträdare åt ordinarie pro- 
fessorer. Men deras ställning var såtillvida sämre, att de 
saknade förmånen af fast lön å stat. 



») K. resol. 23 maj 1698 bland kon. o. kansl. bref 1606— 1698. År 
1702 utnamdos licentiaten Isak Laurbecchius på konsistorii ftJrslag af 
kansler till teologie adjunkt under förutsättning: af K. M:ts konfirmation, 
men då denna icke anskaffades och Laurbecchius utan erforderligt tillstånd 
uteblef en lång tid från akademin, vägrade konsistorium år 1705, då L. 
gjorde anspråk på tjänsten, att erkänna honom såsom adjunkt; tillät dock 
honom att läsa privatim såsom licentiat. K. P. 25 okt.. 8 nov. 1705. 
Jmfr. vidare Tengström, Chron. förteckn. s. 194 och Råbergh, Teologins 
studium s. 155 — 156. 



184 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 

Som den förste e. o. professorn vid universitetet kan 
betraktas Mikael Wexionius, hvilken, såsom redan nämts, 
år 1647 förordnades att handhafva den juridiska profes- 
suren extra ordinariter vid sidan af lärostolen i politik och 
historie. Efter honom påträffas inom juridiska fakulteten 
en e. o. professor, mag. Nils Rungius (1678 — 61), hvars 
värksamhet dock de facto kom att inskränka sig till den 
privata informationen *). 

Inom filosofiska fakulteten påträffas under de fyra 
första årtiondena af akademins tillvaro endast en e. o. 
professor, Andr. Wanochius 1666 — 68, men sedermera under 
1680- och 1690-talen regelbundet en eller två, en kortare 
tid t. o. m. tre e. o. professorer. Den vanliga titeln var 
e. o. filosofie prof. eller e. o. prof. vid filosofiska fakul- 
teten. Tre hade fullmakt att vara e. o. professorer i mate- 
matik, en i österländska språk. Flertalet innehade tillika 
en adjunktur eller någon annan befattning vid akademin, 
och, pä ett par undantag när, avancerade de alla efter 
några års förlopp till ordinarie lärostol i fakulteten. 

Till förste e. o. professor i teologiska fakulteten ut- 
nämdes år 1675 mag. Joh. Gezelius d. y., som fyra år där- 
efter avancerade till andra professuren i samma fakultet. 
År 1688 förordnades ungefär samtidigt tvänne e. o. pro- 
fessorer, Johan Flachsenius och Andreas Hasselqvist, af 
hvilka den förre var matheseos professor och den senar^ 
kapellan i Åbo stadsförsamling. Efter Flachsemi a vance- 
ment till theologus tertius blef fyra år senare professorn 
i praktisk filosofi och historia Wanochius förordnad att 
tillika vara e. o. professor i teologiska fakulteten; år 1697 
utnämdes mag. Johan Rungius till e. o. professor: år 1708 
mag. Petter Tigerstedt till e. o. professor och adjimkt i 
teologi och år 1710 utfärdades fullmakt för den siste e. o. 
professorn före akadeuiins upplösning Johan Gezelius nei)os, 
hvilken i likhet med de två sistnämde förseddes med 
prebendepastorat ^). 



») K. P. aug.— nov. 1678. 

•) Tengström, Chronol. ftJrteckn. 



Åbo akademis förvaltning 1640-1713, 185 

Inom medicinska fakulteten påträffas under hela tide- 
hvarfvet ingen annan lärare än den ene ordinarie pro- 
fessorn. Väl ingick konsistorium år 1662 till kansler med 
anhållan om en extra ordinarie medicus, till hvars aflöning 
stadens borgerskap utlofvat bidrag, men ehuru ansökningen 
förnyades tre år senare icke blott i akademins, utan jämväl 
i domkapitlets, hofrättens och magistratens namn, ledde 
den till intet resultat — om till följd af brist på lämpUg 
person eller af andra skäl, måste lämnas oafgjordt. Huru- 
som frågan om anställandet af en adjunkt för fakultetens 
räkning likaledes fick förfalla är redan nämdt ^). 

För den studerande ungdomens öfningar i främmande 
språk samt i fäktkonst och dans antogos redan på 1660- 
talet språk- och fäktmästare, h vilka till en början voro 
uteslutande hänvisade till inkomsterna af sin praktik, men 
genom k. bref af den 22 sep t. 1684 uppfördes å akademins 
ordinarie stat. Som den utlofvade lönen emellertid utföll 
mycket ofullständigt och slutligen h. o. h. upphörde, nöd- 
gades exercitiemästarene under de första åren af 1700- 
talet söka sin utkomst på annan marknad och konsistorii 
löften om godtgörelse, „när riket återfick en hugnelig 
fred**, voro icke egnade att locka andra i deras ställe^). 

*) Fagerlund o. Tigerstedt, Medicinens studium s. 15—16. År 1707 
antogs under akademins fbrsvar en fältskär, som näppeligen hade något 
att skaffa med undervisningen. 

•) Om exercitiemästarene vid akademin må följande notiser här 
meddelas : 

År 1668 tillätes tvänne fäktare, Jakob och Petter Schedell, att 
„braka sina exercicier" i staden och 1674 utnämde kansler Anders Olofsson 
Kees (f 1692) till akademins fäktmästare med rätt att hålla en fri ^ktare- 
skola. År 1690, således samtidigt med Kees, vistades i staden en fäkt- 
mästare Ghristiem Albert Horold, om hvars anställning vid akademin 
dock intet namnes. År 1692 inkallade konsistorium från Stockholm ftlkt- 
mfistaren Herman Iller, h vilken också vistades något år i Åbo, meddelande 
undervisning såväl åt studenter som åt högre och lägre ståndspersoner i 
staden. År 1696 föreslogs han af konsistorium tUl dansmästare, men torde 
samtidigt lämnat orten, enär kansler s. å. utnämde till akademie^ktmästare 
Hans Porat, som år 1703 efterträddes af dansmästaren Christian Berendt 
Ruuth; 1704 antogs enligt konsistorii protokollen till dansmästare en 
Qillius och 1709 en Scheminau (!). — Till språkmästare utsågs år 1670 



186 Åbo akademia förvaltning 1640—1713. 

För undervisningen i sång antog konsistorium år 
1640 en rector cantus, Samuel Hartmannus, tillika rektor 
för stadens katedralskola ocli senare eloqventiae professor. 



Vid lärareplatsernas besättande, professurenias såväl 
som adjunkturernas, följdes samma grundsatser som i huf- 
vudsak bibehållit sig till våra dagar. Regebi var, att 
hvarje befordringsfråga behandlades af de akademiska 
myndigheterna och att ingen tjänst besattes, innan fakultet 
och konsistorium fått tillfälle att inkomma med sitt be- 
tänkande. 

När en professur blifvit ledig, ägde dekanus att inom 
trettio dagar — enl. de karolinska konstitutionerna inom 
tre månader, om professor aflidit — sammankalla fakul- 
teten för upprättande af förslag till platsens återbesättande. 
Sedan detta skett, upptogs frågan i consistorium majus, 
som uttalade sig för en eller flere bland de af fakulteten 
nämde, men ock hade rätt att tillägga egna kandidater, 
hvarefter förslaget, åtföljdt af rektors och prokanslers för- 
ord, insändes till kansler för att föreläggas Kongl. Majestäts 
höga afgörande. Därförinnan skulle dock, enhgt de karo- 
linska konstitutionerna, med hvilka de braheska öfverens- 
stämde, de på förslaget upptagne genom offentlig dispu- 
tation utan prseses eller på annat tillfyllestgörande sätt 
bestyrka sin kompetens. Sedan befordringsfrågan afgjorts 
på högsta ort och fullmakten i laga ordning utfärdats, 



„på ott prof" en Alexandre Du Gloux. År 1694 utfärdades kongl. full- 
makt fbr italienaren Antonio Papi att vara språk mästare i italienska och 
franska; han försvann efter år 1700 och vann anställning vid Upsala akademi* 
Till hans efterträdare utnämdes år 1705 Samuel Florin, som afgick på 
egen begäran år 1706, då kongl. fullmakt meddelades Elie Bontemps, en 
fransk flykting, som några år informerat hos fbmämo i Stockholm; osäkert 
är emellertid, om desse sistnämde någonsin tillträdde tjänsten. — Nu och 
då omnämnas tyska studenter, hvilka tillätes att meddela undervisning i 
sitt språk. — Till ritmästare antogs år 1708 en målare Johan Oppenart 
(Oppenort). Kongl. o. kansl. bref, akad. registr. och protokoll; saml. 
Academica, Aboensia i sv. riksark. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 187 



tillkom det rektor att genom sedvanligt program invitera 
akademistaten till den högtidliga introduktionsakten, vid 
hvilken den nye professorn aflade eden och höll ett inau- 
gurationstal, hvarpå han inträdde i företrädarens alla rättig- 
heter — enkas rätt till nådar dock oförkränkt. 

Så långt statuterna. I praktiken tillämpades de under 
olika tider på ett i vissa punkter växlande sätt, hvarför- 
utom tydliga afvikelser förekommo, hvilka hade sin grund 
än i tillfäjliga förhållanden än åter i personliga krafters 
ingrepp och spel. 

Hvad främst angick den förberedande fakultetsbe- 
handlingen, kunde en sådan alls icke ifrågakomma inom 
tvänne fakulteter, den juridiska och den medicinska. Men 
äfven vid teologiska och filosofiska professurers besättande 
kunde det hända, att förslaget uppsattes direkte af kon- 
sistorium. Oftare förekom det, att frågan först togs till 
tals i konsistorium — någon gång t. o. m. innan tjänsten 
ännnu hunnit bhfva vakant ^) — men lämnades beroende 
tills resp. fakultets medlemmar afgifvit sitt betänkande. 
För att förenkla proceduren kunde desse då träda ut i 
^förmaket" för att om en stund återvända med det äskade 
utlåtandet 2). Högst sällan inträffade, att konsistorium 
begagnade sig af sin rätt att komplettera förslagslistan; 
vanligare var att det uteslöt någon eller några, som ännu 
icke syntes förtjänta att presenteras för regeringen. 

Under akademins första tider var det — i enlighet 
med Brahes anvisning — sedvanligt att på förslaget upp- 
taga tre, stundom fyra kandidater, af hvilka i regeln en 
utpekades såsom den värdigaste. Men från slutet af 1660- 
talet företog sig konsistorium som oftast att inskränka 
förslaget genom att „denominera" allenast en kandidat, 
om också fall icke saknades, då, såsom förut, flere nämdes, 
vare sig sedan att de inför fakultet och konsistorium anmält 



'} När t. ex. teolog, prof. Petrseus år 1689 stälde 1 utsikt sin snara 
afgång från akademin, denominerade konsistorium, dock „ provisionaliter ", 
till hans eftertiftdare matem. prof. Flachsenius och till dennes ar f vinge 
mag. Steen. Petraeus afgick först 1692. 

«) K. P. 9 juni 1669, 12 okt. 1687, 18 dec. 1691 m. m. 



188 Äbo akademis förvaltning 1640—1718, 

sin åstundan att „ ställas i election" eller därförutan an- 
sågos förtjänta att inneslutas i kanslers och regeringens 
nådiga åtanke. Denna nya praxis ogillades af grefve 
Falkenberg, som i bref af 1706 och 1709 förordnade, att 
„vid denomination må methodice tiUgå och flere föreslås" ^) 

Vid förslagets upprättande togos naturUgtvis lärda 
meriter och akademiska tjänster främst i betraktande, 
hvarför ock professorer, hvilka önskade öfvergå till en 
bekvämare eller ^förnämligare" professur, som oftast ägde 
företräde framför öfriga sökande. Stor vikt fastades vidare 
vid studier i främmande land. I kanslersbref af 2 maj 
1682 tillsades konsistorium att särskildt ihågkomma dem, 
hvilka efter afslutade kurser vid inhemska universitet 
genom „peregrinationer och studier vid utländska akade- 
mier gjort sig meriterade och kapabla, på det de som 
lärdast och skickligast finnes må prefereras". 

Men äfven andra meriter än „peregrination" och 
„erudition" spelade ofta in. När år 1648 konsistorium 
upprättat förslag till återbesättande af professuren efter 
Johan Terserus d. ä., tillsades det af Brahe att bland de 
fyra föreslagne kandidaterne främst anmäla den „som be- 
kvämligast är, studia och vita där med öfverenskomma, 
kan bäst mistas af förre professione och är intet med annat 
impedierat". Om prof. Tolpo, som 1700 befordrades till 
teologiska fakulteten, intygades bl. a., att han var „af 
mycket fridsamt och sedigt lefverne". Adjunkten Munster 
förordades år 1692 till eloqventiae professuren, alldenstund 
han var „en ung, frisk man af goda krafter", medan äter 
medsökandene ansågos altför svaga för att med samma 
framgång bestrida „en så diffus och ampel profession". 
Två år senare, då samme Munster föreslogs till liistorie 
professor, åberopades såsom grund för förslaget icke blott 
hans egna, utan jämväl hans afl. svärfaders Enevald Svenonii 



*) Konsist. prot. 19 dec. 1647, 9, 16 febr., 28 jani, 30 okt. 1648, 
18 juni 1649, 15, 18 sept, 1652, 16 nov. 1664, 26 april, 1 juli, 20 sept. 
1665, 31 mars, 9 juni 1669, 29 april 1671, 31 april 1679, 7 juli 1686, 12 
okt. 1687, 18 dec. 1691, 22 jan., 22 febr., 28 april 1692, 5 maj 1700. 29 
april 1705, 14 nov. 1706, 10 april 1709 m. m. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 189 

meriter äfvensom behofvet af det nödstälda sterbhusets 
^upprättelse" genom svärsonen. Af hänsyn till samma 
faniilj hade konsistorium år 1681 förordat till juris profes- 
suren Andr. Wanochius, emedan han var „ genom giftermål 
inkoinmen uti den välmeriterade prof essoris primarii familie, 
hvilkens andre uppväxande barn han sålunda framdeles 
kunde desto bättre hafva i sin omsorg" ^). 

Såvidt vi erinra oss, utgöra de två sistnämda fallen 
de enda, i hvilka protokollen öppet medgifva, att hänsynen 
till professorers efterlämnade familjer invärkat på kon- 
sistorii förslag. Men det kan med skäl antagas, att dylika 
motiv jämväl vid andra tillfällen tagits i räkningen. Troligt 
är t. o. m., att vid valen familjehänsyn spelat in äf ven, då 
de icke kunnat maskeras med lika filantropiska grunder 
som i ofvannämda fall. Tydliga bevis för denna misstanke 
kunna väl svårligen uppvisas, men man kan knappast anse 
den oberättigad, då man tager i betraktande de talrika 
släktskapsförbindelser, hvilka under hela perioden förenade 
medlemmame af lärarekåren och hvilka år 1705 förmådde 
rektor Svederus att motsätta sig mag. Alani intagande i 
konsistorium, emedan svågerlagen därigenom ytterhgare 
skulle ökas till stort förfång för „justitiens administre- 
rande" 2). 

Stundom åberopades vid voteringarna i konsistorium 
såsom särskildt ömmande omständighet infödingsrätt i 
Finland, och i regeln ansågos studier och tjänsteår vid 
akademin berättiga till företräde framför spekulanter från 
andra orter. De, hvilka en längre tid mot ringa veder- 
gällning arbetat och stretat såsom adjunkter, sekreterare 
och e. o. professorer, ansågos så godt som själfskrifne till 

O K. P. 28 juni 1648, 28 april 1692, 22 febr. 1694, 5 maj 1700 
m. m.; saml. Academica, Aboensia, Åbo akademi t. K. M:t 1693- 1718 
i sv. liksarkivet. Mot den år 1666 af regeringen direkte atnämde poeseos 
professorn Jnstander anmärkte konsistorium — såsom det hette, fbr att 
vara excnserad för framtida eftertal — att han var af oäkta bOrd, men 
Brahe resolverade, att „hans natales icke kanna förhindra hans promo- 
tion**. K. P. 12 dec. 1666. 

«) K. P. 29 april 1705. Jmfr. Heikel a. a. 115. 



190 Åbo akademis förvaltning 1640-1713 

befordran vid filosofiska professioners besättande och mån- 
gen gång hände, att konsistorium, för att uppehålla modet 
hos de väntande, meddelade dem säker „förtröstning" om 
succession till första lediga professorsämbete eller, såsom 
det en gång hette, „en general rekommendation in omnem 
eventum, där någon mutation skedde**. Det dröjde icke 
häller lång tid efter akademins grundläggning, innan kon- 
sistorium såg sig i stånd att till lediga platser regelbundet 
föreslå fullt kompetenta personer, hvilka fostrats vid den 
egna bildningshärden. Undantag gjordes blott för den 
medicinska professuren, vid hvars besättande man regel- 
bundet nödgades se sig om efter folk från Sverige '). 

Gälde det lediga professurer inom teologiska fakul- 
teten, kommo, på ett par undantag när, endast de i be- 
traktande, hvilka redan hade säte i konsistorium. Vid 
periodens slut uttalades som en gammal sanning, att älste 
professor eller någon af de älste i filosofiska fakulteten 
ägde prioritetsrätt och att endast, om desse afsade sig, 
yngre ledamöter kunde ställas i election ^). Förutom denna 
„berömUga vana" gälde som regel, att transporten från 
filosofiska fakulteten — ty från den medicinska och juri- 
diska förekom ingen öfverflyttning, om ock fråga därom 
någon gång förevar — skedde till tredje professuren och 
att den som engång inträdt inom fakulteten var själf- 
skrifven till avancement, när en högre professur blef ledig. 
Väl avancerade Johan GezeUus d. y. till följd af till- 
fälliga omständigheter från en e. o. professur i fakulteten 
direkte till professio secunda, men i öfrigt iakttogs sagda 
ordning så samvetsgrant, att när år 1653 lingvarum pro- 
fessor Martin Stodius företedde kunglig resolution om be- 



») K. P. 14 nov. 16Ö6, 20 sept. 1666, 20 okt. 1687, 9 nov. 1689 
m. m. — Ar 1681 yttrade prof. Laarbecchius i konsistorium, attfinnamc 
ville hafva svenskarne uteslutne från akademin, hvilket påstående af andra 
betecknades som ett Ittgnaktigt och upproriskt tal. När år 1712 en svensk 
man fbreslogs till professor, invände prokansler, att han „sedan torde vara 
ofbmOgder. när han hitkommer, som de främmande mestadels pläga vara". 
K. P. 21 jan. 1681, 15 april 1712; jmfr. Heikel, Filologins studium s.86. 

*) K. P. 22 febr. 1694, 18 april 1706. 



Äbo akademis förvaltning 1640-1713. 191 

fordran till andra professuren, förmåddes han af prokansler 
och konsistorium att träda tillbaka för tredje teologie 
professorn Nicolaus Nycopensis, hvilken ansåg sig ha 
blifvit „icke utan ignominia postponerad" ^). En professor 
primarii afgång gaf sålunda anledning till befordringar, 
hvilka sträkte sig ned ända till adjunkterna och vice- 
notarien. Voro då meriterna odisputabla och kön af ex- 
spektanter på förhand ordnad, skedde förflyttningarna så 
godt som på en gäng. Så föreslog konsistorium efter 
prof. prim. Enev. Svenonii förflyttning till biskopsstolen 
i Lund vid sammanträde den 12 okt. 1687 andre teol. 
prof. Jakob Flachsenius till primarius, tertius prof. Andreas 
PetrsBus till secundus, poeseos professorn Laurbecchius 
till tertius theologus, adjunkten och e. o. prof. David Lund 
till poeseos prof. samt tre dagar senare vicenotarien Hen- 
ricius till adjunkt. Samtliga kandidater blefvo ock ut- 
nämda till de föreslagna platserna. Efter Jakob Flachsenii 
död upprepades vid konsistorii sammanträde den 22 febr. 
1694 enahanda procedur med den skillnad att raden af de 
till befordran föreslagne exspektanterne ökats från fem 
till sex. En månad senare upplästes i konsistorium de 
kungliga fullmakterna, hvarpå de nyutnämde tillönskades 
enligt gammal god sed ^välsignelse och framgång af 
Herranom" ^). 

I allmänhet afgjordes bofordringsärendena i öfverens- 
stämmelse med fakulteternas och konsistorii hemställan. 
Upptogos flere kandidater å förslaget, utnämdes i regeln 
den, hvilken af konsistorium utpekats såsom den värdigaste. 
Men det saknades icke häller fall, då konsistorii och fakul- 
tetens denominationsrätt blef antingen ignorerad eller 
ock utsatt för en pression, som gjorde densamma mer 
eller mindre illusorisk. Vid ett par tillfällen företog sig 
nämligen regeringen att egenmäktigt utnämna professorer 
utanför förslaget, och någon gång utfärdades fullmakten 
innan konsistorium ännu satts i tillfälle att inkomma med 



») K. P. 16 dec. 16Ö2, 14 sept. 1653, 27 sept. 1664. 
») K. P. 27 mars 1694. 



192 Åbo akademis förvaltning 1640-1713. 



sitt betänkande ^). Oftare hände, att kansler eller regerin- 
gen tilldelade aspiranter „förtröstning" om första profes- 
sion, som blef ledig, eller inneslöt dem i konsistorii benägna 
åtanke, hvilket var så godt som detsamma. Så erhöll åi- 
1650 Johan Gartz K. M:ts förtröstning om politices pro- 
fessuren, så snart den blef ledig, bibliotekarien Petraeus år 
1665 K. M:ts rekommendation att blifva ^accommoderad" 
med ett pastorat eller en professur, David Lund år 1686, 
förutom e. o. professors fullmakt, försäkran om succession 
till första lediga professur inom filosofiska fakulteten. När 
en teologie professur skulle besättas år 1664, uppmanade 
Brahe konsistorium att foga en tredje kandidat till de två 
han själf uppstält och af hvilka den ene utnämdes till 
tjänsten; år 1679, då man motsåg att eloqventiaö profes- 
suren skulle blifva ledig, ^förmodade" Brahe i bref till 
konsistorium, att detta skulle gifva sina „enlige stämmor 
och bifall" åt adjunkten Daniel AclireUus, h vilken rekom- 
menderats för honom af tvänne riksråd och som äfven 
erhöll — sannolikt efter förtjänst — både vota och ämbete. 
När år 1680 magister Joh. Cajanus flyttade från Upsala 
till Åbo, medförde han såväl kanslers som K. M:ts skriftliga 
uppmaning att befordra honom framför andra till „någon 
förefallande och hans goda skickUghet och kapacitet samt 
förnäme kvaliteter enlig" profession vid akademin^). 

Vid sådana tillfällen, då konsistorii rätt i högre eller 
lägre grad lederats, visade prof essoreme i regeln stor under- 
gifvenhet under den kungliga eller höggrefliga viljan. När 
Brahe år 1655 förordade Andr. Thuronius till en ännu 
icke ledig vorden professur, resolverade konsistorium visser- 



') Sal anda utnämdes Justander 1655 till poeseos professor, Thoronias 
1660 till physices prof., Tunander 1668 till theologas tertius, Radeen 1692 
till poeseos prof., Nesselius 1705 till eloqaentiae prof., firöms 1700 till 
theologas primarias. Om Joh. Qezelias d. y. se fbljande sida. 

*) K. P. 29 jan. 1651, 14 nov. 1655, 7 okt., 16 nov. 1664, 22 febr., 
26 april, 1665, 21 jan. 1687; Brahe t. konsist. 30 juli 1667, 26 okt. 1671. 
10 april 1679, 28 juni 1680; konungabref 18 juli 1680 m. m. I afs. å 
Achrelius må anm&rkas, att fjorton dagar innan Brahes »promotion''' dag- 
tecknades, erhöll han af konsist. ett aUmänt rekommendationsbref til) 
första tjänst. Kons. prot. 26 mars 1679. 



Åbo akademis förvaltning 1640— 17 IS, 193 

ligen med stor värdighet, „att därom skall blifva deli- 
bereradt efter constitutiones och juramentum, när professio 
blifver vacans, såsom i consist. förmäles, och icke förr". 
Men i praktiken betraktades kanslers — för att icke nämna 
K. M:ts — „förtröstning" såsom en befallning och de ut- 
tryck af opposition, som, efter hvad protokollen utvisa, 
stundom förekommo, ledde icke till vidare åtgärd. När 
t. ex. år 1668 Nils Tunanders fulinaakt på en teologie 
professur upplästes i konsistorium, anmälde prokansler och 
ett par professorer, att „de tykte något vara, att senatus 
acad. är förbigången uti electione", men de tillade för- 
siktigtvis, att K. M:t hade „i sådant att disponera", hvarför 
alla enstämmigt tillönskade den nye professorn „lycka, väl- 
signelse och krafter till sitt ämbetes förvaltande". Hetare 
upptogo år 1657 den eljest foglige biskop Petraeus och 
rektor Nils Nycopensis underrättelsen om Thuronii ut- 
nämning till logices professor. Enligt deras mening hade 
utnämningen skett med förbigående af konsistorium, hvar- 
för Petraeus vägrade att taga någon befattning med in- 
troduktionsakten och rektor påbjöd, „att ingen måtte här 
efter understa sig, såsom här nu skedt var, privatim skrifva 
tvärt emot publica decreta" ^). 

Den enda gång vi fimnit, att konsistoriimi vågade 
ingå med klagomål öfver att dess rätt lederats, var äi- 
1678. Johan Grezelius, hvilken några år tidigare genom en- 
skilda inflytelser och utan konsistorii hörande vunnit extra 
ordinarie professur inom teologiska fakulteten, hade med 
förbigående af konsistorium utvärkat åt sig kunglig kon- 
firmation pä andra teologie professuren, som snart skulle 
blifva ledig efter den till superintendent i Narva „ vocerade", 
men ännu icke i tjänsten konfirmerade Petrus Bång. Denne 
åstundade emellertid att kvarstanna i Åbo en tid framåt 
och konsistorium ingick till kansler med anhållan om att 
hans önskan måtte villfaras. Men på samma gång be- 
gagnade man sig af tillfället att framhålla Gezelii ^praktiker, 

») K. P. 14 nov. 1655, 23 april 1656, U maj 1657, 7 april 1660, 
23 jan. 1668. 

13 



194 Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 

i det han emot kollegial fidem handlat, constitutiones för- 
bigått och sin preceptorem prejudicerligen handterat". 
Skrifvelsen upptogs mycket onådigt af Brahe, som däri 
såg endast ett uttryck för den konsistorieUa trätlystnaden 
och afundsjukan. I ett skarpt svar af den 3 juli 1678 
förklarade han sig ^nogsamt märka, att I, gode herrar och 
män, -vilja igen med sådant uppkomma, som förorsakar 
och begynner nya stridigheter emellan akademin samt 
biskopen med hans son". Professoreme förmanades därför 
allvariigen att akta sig för dylikt missförstånd, som kunde 
medföra akademins totala ruin, „ty sannerligen — hotade 
grefven — där vi kunne erfara, hvilken som roten och upp- 
hofvet till alt sådant oväsende är, det tiden intet fördöl- 
jandes varder, skaU densamma tillbörhgen blifva noterat**. 
Konsistorium genmälde till sitt försvar, att »missförstån- 
det" icke berodde på dess, utan på prokanslers „obiUiga 
procedere", men aktade sig för att framdeles utsättas för 
ett liknande utbrott af kanslers onåd *). 

Innan nådig fullmakt å tjänsten utfärdades, skulle, så- 
som redan nämts, de på förslaget uppstälde genom offentlig 
disputation utan prseses ådagalägga sin kompetens. Denna 
fordran blef ock noggrant upprätthållen, dels före dels 
efter förslagets upprättande, gentemot nybörjare i facket, 
men eftergafs vanligen för dem, hvilka genom tidigare 
utöfvad vetenskaplig värksamhet styrkt sig äga den nödiga 
kapaciteten*). I af seende å ämnet eller ^materien" för dispu- 
tationen synes speciminanden i allmänhet haft full valfrihet, 
men någon gång förelades honom uppgiften af konsisto- 
rium. När år 1659. professoreme inom filosofiska fakul- 



*) K. P. 28 maj, 8 juni 1678; kanslersbref 3 juli 1678. KungL 
fullmakt gafs åt Gezelius 1679. 

*) Ar 1665 upplyste rektor, att vid akademin „så gått, att de som 
fi>rr inga prob ha gjort eller man intet har kunskap om hans erudition. 
så har det varit manerligit att de göre sine prober''. Vid upphittandet 
af fbrslag till teologie professurer åren 1709 och 1712 fbreslog prokansler. 
att aspiranteme måtte undergå „ett coUoqvium i alla nödiga mål", men 
denna examination förkastades af konsistorium. K. P. 8 nov. 1665, 10 
april 1709, 10 febr. 1712. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 195 



teten Thauvonius, Bergius och Svenonius föreslogos till 
tredje teologie professuren, tillsades de att efter eget val 
disputera öfver predestinationen, rättfärdiggörelsen eller 
Baisti person. Skedde utnämningen utan konsistorii hö- 
rajide eller mot dess vilja och var den nye professorn en 
främling, ansågs han stundom skyldig att disputera, innan 
han installerades i ämbetet. Så ålades år 1692 den från 
Sverige ankomne poeseos professor Torsten Rudeen att 
före introduktionen aflägga något pubhkt specimen, „hälst 
emedan han här å orten eljest intet bekant är, därtill med 
och icke häller hit vocerad". Vid andra tillfällen åter för- 
fäktades inom konsistorium den åsikt, att „det vore intet 
tjänligt att vi skulle liksom probera och examinera den 
som Reg. Majestätet med sitt öppna bref där till har 
förordnat" i). 

Efter utnämningen följde installationen i ämbetet eller 
den s. k. introduktionen. Transporterades en filosofie pro- 
fessor till annan fakultet, underkastades han ny introduk- 
tion, men avancerade e. o. professor till ordinarius inom 
samma fakultet, synes akten ansetts öfverflödig. Dock 
förekom år 1660 det egendomhga, att logices professorn 
Thuronius, som s. å. utnämdes till professor jämväl i 
fysik, andra gången introducerades, ehuru efter ett kortare 
program. Måhända undergick professor Alanus samma 
ceremoni, då han år 1652 avancerade från theologus tertius 
till secundus. Af förekommen anledning medgafs stundom 
professorsedens afläggande i konsistorium samt föreläs- 
iiingskursens öppnande före introduktionen 2). 



') K. P. 6 8ept. 1669, 16 nov. 1664, 23 jan. 1668, 29 nov. 1670, 
13 april 1692 m. m. 

«) K. P. 12 juni 1652, 26 sept. 1660, 20 sept 1682, 20 juni 1688. 
19 sept. 1700 m. m. 

FOr tillgången vid introduktionen faststäldes redan på h{>sten 1640, 
då de fbrsta professoreme hollo sina ^orationes introductoriae*', följande 
rerenioniel, som i ståt icke gaf mycket efter det som följdes vid rektors- 
ombytena: „När sådane introductoriae orationes holles, då förordnades 
tvänne beskedeligc studiosi, som dagen tillförene med cursoribus ginge hos 
någre af de fömftmste och inviterade till den professoris oration, som dagen 
därefter introduceras skulle, och hade cnrsores sina kjortlar på sig samt 



196 Åbo akademis förvaltning 1640^1713. 

De extra ordinarie professorerne, om h vilkas tillsät- 
tande konstitutionerna intet förmälde, ntnämdes under de 
första tiderna vanligen af kansler, men efter Brahes död, 
på något enda undantag när, af Kongl. Majestät. Enligt 
1625 års akademiska privilegier hade denne full rätt att 
utnämna professorer extra ordinem och denna rätt blef 
äfven tidtals utöfvad, ehuru oftast af kansler i konungens 
stad. Men med tiden blef det regel, att utnämningaina 
grundade sig på föregående hemställan från konsistorii 
eller fakulteternas sida, och redan år 1689 uttalades vid 
akademin den uppfattning,' att statuternas föreskrift om 
konsistorii denominationsrätt till ordinarie professurer jäm- 
väl hänförde sig till de personella ^). 

I likhet med de ordinarie professorerne blefvo d(* 
extraordinarie soUenniter introducerade, innan de tillätos 
att börja sin föreläsningsvärksamhet. Af dem, hvilkas 
kompetens var konsistorium obekant eller af någon an- 
ledning kunde dragas i tvifvelsmal, fordrades i regeln en 
offentlig disputation, som stundom tilläts försiggå efter 
introduktionen. Åtminstone i ett fall synes denna fordran 
ha förhindrat en utan konsistorii hörande utnämd e. o. 
professor (Andr. Hasselqvist) frän att vidtaga med offentliga 

scepcra acad. buro de med sig. När infcroducendas professor gick in i 
akademin, då musicerades och sjOngs ett diskan tsty eke; sedan steg pro- 
fessor introducendus in cathedram och presterade juramentiim och där 
näst holt en orationera, som sig med hans profession bekvämade. Finifca 
oratione musicerades igen ; sedan ginge alle ut^. När nio år senare prof. 
Alanus installerades i teologie professors ämbetet, samlades biskopen och 
professorerne hos rektor, som mottog dem iklädd sin rOda kåpa, hvarpå 
alla följdes åt till kyrkan, där man öf ver varade gudstjänsten. Därpå 
följde introduktionsakten i akademin, och sedan denna var Ofver, ledsagades 
Alanus till sitt hem. År 1652 stadgades, att endast professorer skalle 
inviteras af kursorerne med sceptris, men (ifriga gäster genom andra in- 
bjudare, samt att då gästerne samlades hos rektor &iT att tåga till kyrkan, 
skalle det ringas med storklockan. Intimation om akten plägade uppslå< 
dagen förut. I regeln ansågs prokanslers närvaro erforderlig. K. P. 24 
okt. 1640, 16 jan., 22 febr., 28 nov. 1649, 29 maj, 12 juni 1652, 11 okt. 
1654 m. m. 

^) K. P. 11 juni 1689. I ett par fall grundade sig konsistorii hem- 
ställan på direkt ansOkan. K. P. 5 nov., 16 dec. 1703. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 197 



föreläsningar. En annan gång tillstadde konsistorium en 
af Brahe utnämd e. o. juris professor (Nils Ringius) att 
läsa och exercera ungdomen privatim, men förbjöd honom, 
pa grund af hans „ringa fundamenta in jure", att „publice 
något proponera sub caractere prof essoris". Underrättad 
om rätta förhållandet, förklarade Brahe sin tillfredsställelse 
ined konsistorii „förnuftige disposition och mening" ^). 

De första adjunkterna blefvo efter filosofiska fakul- 
tetens betänkande och förslag antagna och konfirmerade 
af prokansler och konsistorium utan att ärendet synes ha 
avancerat till högre ort. Men redan från slutet af 1640- 
talet, då den ena adjunkturen förenades med notariatet 
och den andra kort därefter med bibliotekarietjänsten, 
hänsköts valet regelbundet till kanslers, mot periodens 
slut stundom till K. M:ts ratifikation. Ofta behandlades 
ärendet i motsatt ordning, i det att kansler — eller någon 
gång K. M:t — tilldelade aspiranter till en ledig adjunktur 
en rekommendationsskrift eller „promotion", hvilken fak- 
tiskt innebar en befaUning, om ock protokollen stundom 
låta påskina, att antagandet berott på konsistorii pröfning, 
och själfva kanslersbrefvet öfverlät valet tiU konsistorii 
^goda behag". I sådana fall synes någon vidare ratifika- 
tion icke ansetts erforderlig*). 



VI. 

Aflöningen. Stipendier. Fiscus. 

Ordinarie lönen för de tre teologerne ocli de sex 
filosofie professorerne upptogs i de första staterna till 400 
dal. s. m. om året och senare stater medförde härutinnan 
ingen förändring. Samma belopp utanordnades från år 



*) K. P. aug. -nov. 1678, 18 jali, 7 sept. 1688, 11 juni, 1 juli 1689, 
24 mars 1693, kanslersbref 29 april 1678, 9 jan. 1679 m. m. 

*) Konsist. prot. 20 juli 1640, 10 aug. 1642, 18, 22 febr. 1643, 14 
noY. 1649, 7 mars 1660, 18 sept, 8 dec. 1652, 30 mars, 21 juni 1653, 9 sepC. 
1668, 5 sept., 10 okt. 1660, 16 nov. 1666, 14 okt, 11 nov. 1668, 7 april, 
13 maj 1671, 26 juni 1681, 16 okt. 1682, 27 mars 1694 m. m.; kanslers- 
bref 3 sept. J668, 30 mars 1671, 14 okt. 1672, 31 juli 1679 m. m. 



198 Åbo akademis förvaltning 1640- -1713. 



1661 åt den redan år 1655 utnämde nye professorn i poesi. 
För medicine professorn upptogs hela tiden 450 daler. 
Juris professuren, hvars förste innehäfvare (Johan Olai 
Dalekarlus— Stiemhöök 1640 — 1647) tillika var assessor i 
Åbo hofrätt och andre (Mikael Wexionius— Gyldenstolpe 
1647 — 1657) därjämte ordinarie professor i filosof iska fakul- 
teten, honorerades till år 1663 med 300, men därefter med 
450 daler s. m. *). 

Ehuru angifna i daler s. m., utgingo dessa löner, 
hksom öfriga lärares och betjäntes, emellertid endast till en 
ringa del i klingande mynt. I öfverensstämmelse med det 
för tiden brukliga aflöningssättet erhöll akademistaten för 
lönernas utbekommande anvisning på ett antal kronoräntor, 
hvilka tiU allra största delen erlades i naturaliepersed- 
lar, beräknade enligt kronans markegångstaxa. Ar 1644 
timade, såsom vi i följande kapitel skola nännare framställa, 
den förändring, att akademin erhöll som donation några 
hundrade skatte- och kronohemman, hvilkas åboar ägde 
att leverera sina ordinarie och delvis äfven sina extra 
ordinarie utlagor till akademins uppbördsmän. Visserligen 
voro kvestoreme förbimdna att för akademins räkning 
realisera dessa räntor — hvilka utgingo i råg, korn, hafre, 
ärter, hö, boskap, ved m. m. — till högsta gångbara pris 
och ofta uppmanades de af konsistorium att, såvidt möjligt 
var, förmä bönderne själfva att utbetala någon del af 
nämda räntor i klingande mynt. Men uppgiften var sjui- 
nerligen vansklig och utfördes ofta på ett sätt, som vakte 
professorernes stora misshag. Det vanliga blef därför att 
professorerne funno det förmånligare att mottaga bön- 
dernes prestanda enligt markegångstaxan i oförändradt 
skick för att själfva föryttra dem eller använda dem till 



') Nii och då gjordes ansOkningrar om lönernas hojande till de be- 
lopp, som tillkommo professorerne i Upsala, men utan framgång. NUr 
professorerne år 1694 klagade Ofver de hOga lefnadskostnadema i Åbo. 
förklarade konungen, att han åter hade sig bekant, „att den orten ^ så 
belägen, det man där kan hafva fOr godt kOp hvad som till lifs uppehälle 
betarfvas^, hvarfbr professorerne kunde låta sig benOja med samma stat 
som deras antecessorcr. K. resol. 12 ok t. 1694. 



Åbo akademis förvaltning 1640-1718. 199 



eget behof ^). Af intraderna voro isynnerhet de, som utgingo 
i spannmål och boskap, efterfikade. Tvänne gånger om året 
utmätte kvestor or akademins granarium eller proviantbod 
ilet mått af spanmnål, som enligt markegångstaxan och 
förefintlig tillgång uträknats för hvarje professor. Och 
en eller tvänne gånger om året — om hösten vanligen 
något före septembermarknaden i Åbo stad — voro bön- 
derne pliktige att drifva in genom stadsportarna den bo- 
skap, de ägde att årligen uppföda och afleverera. Att 
denna lefvande skatt icke spelade någon ringa roll i pro- 
fessoremes hushållning framgår bl. a. af akademiefogdens 
i öfre fögderiet, Haakes, anmälan sommaren 1682, att han 
från sitt fögderi expedierat till akademin en hjord af 119 
risbitar (a 2 daler) och 189 får (ä 24 öre — iVa daler) 
saxnt om sommaren 1694, att professorerne kunde motse 
en försändning af bockar och nöt till ett värde af 230 
daler ^), 

Till den in natura utgående årslönen, hvilken, såsom 
vi i det följande skola se, inflöt både oregelbundet och 
ofullständigt, tillkommo såsom betydande sportler för pro- 
fessorerne inkomsterna från ett antal akademin tilldelade 
prebendesocknar samt s. k. prebende- eller afvelshemman. 

I sin egenskap af arftagaro till det förra gymnasiet 
öfvertog' akademin omedelbart efter fundationen teologie 
lektoremes gamla pastorat Lundo och Sagu, och samma 
iir öfverlämnades åt henne därjämte Keso församling med 
Nådendal, hvarförutom Abo stads församling tilldelades 



>) År 1647 tillfrågades kvestor, huruvida bau icke kunde efter- 
komma konstitutionemas befallning „att räntan convertera in numos''. 
bvartill han genmälde, ^det vara sig omöjligt att efterkomma, emedan 
här intet vankar så många penningar som i Upsala och Sverige;^ ocb 
beslöt konsistorium enhälligt, „att professorerne göras betalte med partseler 
efter kronones värdering hvar för sig både i gode och oår, men pennin- 
garna efter räntan lefreres i penningar proportionaliter efter staten". — 
När kvestor år 1686 erbjöd sig att försälja skattespanmålen, svarade pro- 
fessorerne, att de icke hade däraf mer än hvad de själfva bchöfde. K. P. 
9 jan. 1647, 22 jan. 1686. 

*) K. P. 17 juli 1672, 16 juni 1673, 26 juli 1682, 27 juli 1694, 
30 maj 1704, 25 aug. 1709 m. m. 



•iOO Åbo akademis förvaltning 1640— 17 IS. 



förste teologie professorn och småningom på grund af praxis 
kom att betraktas såsom annex imder akademin. Till följd 
af socknens aflägsenhet från staden och däraf följande 
svårighet för resp. professor att fullgöra sina pastorsålig- 
ganden utbyttes genom k. bref af den 28 nov. 1660 Sagu 
mot St. Marie eller Vårfrukyrka, som sedermera utan af- 
brott stannade under akademin. Utan att vilja afstå från 
sistnämda församling gjorde emellertid konsistorium upp- 
repade försök att återvinna Sagu och lyckades äfven den 
23 juni 1665 och 30 nov. 1687 att utvärka regeringens 
löfte om socknens återgång, när pastorsämbetet blef ledigt. 
År 1688 utnämdes värkligen en professor till pastoratet, 
men redan följande år vidtogs genom k. bref af den 20 
juni s. å. ett sådant arrangement, att Sagu tilldelades super- 
intendenten, sedermera biskop Johan öezelius d. y., medan 
universitetet godtgjordes med Pemar. Sagu kom emeller- 
tid för en kortare tid att å nyo räknas till de akademiska 
lärarenes prebenden, då det år 1711 af stods af Gezelius 
at sonen, e. o. professor Johan Gezelius nepos. — Nådendals 
och fircso pastorat skildes år 1660 från akademin sålunda 
att dess innehafvare professor Martinus Stodius tilläts be- 
hålla detsamma, ehuru han samma år erhöll afsked från 
professuren; det återföll emellertid till akademin efter 
Stodii död år 1675. År 1651 hade annexen ökats med 
Piikkis församling ^). 

I främsta rummet voro pastoraten förbehållna pro- 
fessoreme inom teologiska fakulteten; hvad som vardt 
öfver, sedan desse tillgodosetts, tillföll de mest meriterade 
eller mest gynnade inom filosofiska fakulteten. Meningen 
synes från första början varit, att hvardera af de teologiska 
professurerna skulle åtföljas af sitt bestämda prebende, 
och denna uppfattning bekräftades bl. a. af kanslern Bengt 
Oxenstierna, som i ett bref af den 4 juli 1682 till kon- 
sistorium uttalade sig för lämpligheten af att „semel pro 
semper determinera vissa socknar vid vissa professioner, 

*) Konunga- o. kanslersbref i univ. bibi.; Strandberg, Åbo stifts 
herdaminne. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 201 

särdeles de teologiska, på det att all tvist därom må be- 
tagas, då den som komaner till förste, andre och tredje 
teologiska professionen, strax också vet, hvad socken han 
må tillträda^. I praktiken sökte man ock, så godt sig göra 
lät, att tillämpa denna grimdsats, men många omständig- 
heter gjorde, att afvikelser från densamma icke kunde 
undvikas, stundom efter strider, som hänskötos till kanslers 
eller Kongl. Majestäts höga afgörande. Förste teologie 
professorn, hvilken tillika var domprost i stiftet och i 
denna egenskap innehade St. Karins församUng, ansågs i 
trots af borgerskapets protester och försök att förskaffa 
sig valrätt såsom själfskrifven kyrkoherde i Åbo stads- 
församling. När denna år 1698 delades i tvänne försam- 
lingar, den svenska och den finska, hade på grimd af kungl. 
resolution af den 28 april 1694 den förra bort tillträdas 
af förste och den senare af tredje teologie professorn. Men 
omständigheter, som vi kunna förbigå, gjorde, att svenska 
församlingen jämte domprosteämbetet i ett årtionde inne- 
hades af andra eller tredje teologie professorn samt först 
ar 1709 öfvergingo till professor primarius; med dem följde 
fortfarande St. Karins som biannex. Finska församlingen 
förestods under åren 1698—1714 af professorer inom filo- 
sofiska fakulteten ^). 

Under de tvänne första årtiondena af akademins till- 
varo innehades, på ett par åi- när, Sagu af andre och 
Nådendal med Reso af tredje teologie professorn. Där- 
efter var St. Marie i regeln förenadt med andra profes- 
suren, medan Lundo, från år 1682 omväxlande med Nå- 
dendal, åtföljde tredje professuren. Dock var det icke 
ovanligt, när St. Marie disponerats på annat sätt, att den 
professor, som avancerade från tredje professuren till den 
andra, bibehöll sitt förra prebende för längre eller kortare 
tid. Stundom hände att samma pastorat tillfallit honom 
redan före transporten till teologiska fakulteten. Så erhöll 
Andreas PetrsBus år 1676 såsom physices professor Nådendal 

O Jmfr. mitt arbete Åbo stads historia under sjuttonde seklet 
11:32—38. 



202 Åbo akademis förvaltning 1640^1713. 



samt bibehöll det både såsom tertius och secundus theo- 
logus. Matheseos professor Johan Flachsenius mottog år 
1690 i egenskap af e. o. teologie professor St. Marie och 
kvarstod vid församlingen intill sin död, ehuru han små- 
ningom avancerat till primanus theologiae professor ^). 

I undantagsfall tilldelades de teologiska prebendena 
åt professorer inom filosofiska fakulteten. Men såsom deras 
speciella socknar betraktades Piikkis och Pemar, hvilka 
under den tid vår skildring omfattar gingo från fakulteten 
endast en gång, Piikkis 1708—1714 och Pemar 1701—1705. 

1 likhet med teologie professoreme sutto de med prebende 
försedde filosoferne såsom medlemmar i domkapitlet och 
åtnjöto i denna egenskap frihet från särskilda extraordinarie 
pålagor, mantals- och boskapspengar, krigshjälp m. m., för 
sina församlingar 2). 

För de professorer, hvilka saknade egen kyrkoför- 
samling, utjämnades förhållandet i någon mån genom k. 
brefvet af den 14 aug. 1641, som tillerkände såväl dem 
som akademieräntmästaren ett bondehemman i stadens 
omnäjd „till att hafva där deras afvel uppå eller att njuta 
den räntan, som därutaf faller". Dessa s. k. afvels- eller 
prebendehemman kunde brukas antingen af åbo eller af 
professorns eget folk samt innehades för öfrigt under frälse- 
rätt, hvarför de voro befriade från gästnings-, skjutnings- 
och dagsvärksskyldigheter till kronan m. m. ^). Från år 
1650, då utbyte af ett hemman timade, utgjordes de af 
följande åtta hemman om åtta mantal i Masku härad: ett 
hemman i Raunistula, ett i Bäntämäki, ett i Haihio och 

2 i Paimela byar af St. Marie socken, ett henmian i 
Märttilä och ett i Mäkikylä bj'ar af Rusko kapell samt 
Ingois hemman i Reso socken; år 1663 tillkom ett hem- 



Strandberg, Herdamiime; k. o. k. bref 1606—1698. 

*) Kammarkollegii resolation fbr domkapitlet 19 mars 1660 (i univ. 
bibi. roanuskr. saral. A I 27), k. bref 17 juli 1662, 10 aug. 1667, 29 
mars 1683. Jmfr. Bilmark, Historia regiae academiae aboeusis. 

») K. reaol. 15 aug. 1646, 12 mars 1674; Bilmark s. 24, 38; Ca- 
lonii Relation i Suomi 1845 s. 84 — 85. 



Åbo akademis förvaltning ISéO-^niS, 203 



man i Akkola by i Merimasku socken ^). Af dessa hemman 
var genom kanslersbref af år 16&0 Haihio anslaget kvestom 
till ämbetsbostäUe; angående de öfriga stadgade konsisto- 
rium år 1652, att det hemman, som engång tilldelats en 
professm*, skulle åtfölja densamma för framtiden, dock med 
rätt för resp. innehafvare att utan prejudice för sin efter- 
trädare ^annorlunda sinsemellan disponera och förlikas** ^). 
Men naturligt var, att denna ordning icke kunde kon- 
sekvent iakttagas inom filosofiska fakulteten, hvarest van- 
ligen tvänne professorer åtnjöto efter tjänsteår prebende- 
pastorat och stundom e. o. professorer hugnades med 
boställe under afvaktan på ordinarie professur. Äfven före- 
kom, att ett hemman, som ansetts „af ålder** lyda under 
en viss fakultet, öfvergick för längre eller kortare tid till 
en annan *). Före 1600-talets utgång, måhända i slutet af 
1680-talet, minskades för filosofiska fakultetens ledamöter 
tillgången genom att jurisprofessorn tiUäts behålla tvänne 
hemman, och före periodens slut torde samma förmån med- 
gifvits den med honom i afseende å lönevilkor lika stälde 
medicine professorn. 

Förutom dessa ordinarie inkomster åtnjöto profes- 
sorerne särskilda tillskott under de tider de efter tur och 
ordning innehade ordförandeskapet i fakulteten eller kon- 
sistorium eller fungerade såsom inspectores stipendiariorum. 
Förutom 100 daler k. m., som årligen utanordnades ur akade- 
mins fiscus för kostnaderna med installationsmiddagen*), 

^) Den ordinarie årsräntan (vissa räntan jämte gärden, vinterkOrseln 
och saltpetershjälpen) frän do 8 hemmanen beräknades i landsböckerna 
till 243 dal. s. m. och från hemmanot i Merimasku till 25 dal. s. m. 

«) Kansl. bref 6 juli 1650, kons. prot. 7 april 1652. 

*) När år 1679 lingfvarum professor tillträdde Piikkis pastorat, Ofver- 
läts hans hemman åt roatheseos professorn. Genom kanslersbref tilldelades 
boställen åt e. o. prof. Laurbecchius 1667, Hahn 1682, Lund 1686. Efter 
Lunds a vancement till ordin. prof. uppdrogs hans hemman Paimela, som 
af ålder hOrt till filos, faknlt., åt jurisprofessorn, men innehad&s ett par 
årtionden senare åter af en filosof. K. P. 22 juni 1670, 14 april 1686. 
25 sept 1706; kanslersbref 80 juli 1667, 4 juli 1682, 27 april 1686, 20 
sept. 1687 m. m. 

♦) K. P. 19 juli 1647, 22 maj 1650, 10 maj 1653 m. m. 



204 Åbo akademis förvaltning 1640—1718. 

uppbar rektor i inskrifningsafgift en daler af nye studenter 
äfvensom andel i akademin tillfallande böter. Dekanus 
uppbar 1^2 daler för hvarje till tryckning godkänd disputa- 
tion, hvartill kom för dekanus i filosofiska fakulteten 16 
öre s. m. för hvarje inexaminerad student. Stipendiat- 
inspektorerne åtnjöto å stat 150 daler till jämn fördelning. 
Vid promotioner erlades extra afgifter enligt taxa åt pro- 
motor och examinatorer. 

Slutligen hörde till professors förmåner den viktiga 
rätten till pension. Kom professor till så hög ålder, att 
han icke mäktade sköta sitt ämbete — stadgade 1646 års 
privilegiibref — eller råkade han ut för obotlig sjukdom, 
sktdle han tillåtas att behålla hela sitt underhåll till döde- 
dag. Afled professor med efterlämnande af enka, skulle 
denna ^försörjas med något underhåll sig och sine barn 
till födo, eftersom hennes mans meriter kunne vara till". 
Denna sista bestämning som tidtals gaf anledning till 
stridigheter mellan enkan och efterträdaren i ämbetet, 
tillämpades i enlighet med de prästerliga privilegierna 
sålunda, att enkan uppbar de med professuren följande 
löneförmånerna, prebendet inbegripet, tjänsteåret (annus 
meriti) till ända och därefter under ett nådar (annus gratiae), 
som i sällsynta fall förlängdes till två ^). I afseende å tids- 
beräkningen resolverade konsistorium år 1692, såsom det 
synes med fastställande af en gammal plägsed, att om 
professor afled mellan nyåret och midsommaren, skulle 
tjänsteåret räknas till midsommaren och nådåret från sist- 



') Kanslersbref 1 jali 1669, 20 juni 1671, 6 juli 1679 ro. m. Ett 
ovanligt fall af liberalitet inträffade år 1679, då konsistorium fbrordade 
den samma år som ogift aflidne professor Tananders systor med omyndiga 
barn till erhållande af både tjänsteår och nådar. K. P. 2 april 1679. — 
Afled professor såsom rektor eller dekanus, skulle accidentiema tillfalla 
enkan intill tjänsteårets slut. År 1704 beslöt konsistorium att sistnämda 
förmån skulle tillkomma professorsonka äfven i det fall, att hennes nådar 
sammanföll med det år. då mannen, om han lefvat, skulle enligt ordningen 
kommit att bekläda rektoratot eller dekanatet, men beslutet upphäfdes af 
kansler, som i en skarp skrif velse af år 1705 betecknade detsamma som 
cftertänkligt och oanständigt. K. P. 30 maj 1704, 15 maj 1705, kanslers- 
bref 2 juni 1705. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 205 

sagda dag ett år framåt; af led professor efter midsomma- 
ren, räknades tjänsteåret till första och nådåret till därpå 
följande nyår. Något senare uppgafs, att valborgsmässo- 
dagen och nyåret betraktades såsom traditionella tids- 
gränser *). Under den långa tid sterbhusets rättigheter 
varade, sköttes ämbetsgöromålen af någon adjunkt eller 
professor, stundom den nyutnämde, som i män af tillgång 
uppbar ett mindre honorar ur fiscus academicus ^). Inne- 
hade den utnämde tidigare tjänst vid akademin, åtnjöt 
han större delen eller alt af sina gamla löneförmåner till 
dess han inträdde i professors fulla rättigheter. 

För filosofie adjunkterna upptogo staterna i årslön 75 
dal. s. m. — under åren 1651 — 53 85 d. — ,hvartill stundom 
fogades smärre bidrag från akademins stipendiifonder. Af 
de tre teologie adjunkter, som förekommo under perioden, 
godtgjordes två med prebendesocken. — E. o. professoreme 
saknade i allmänhet andra inkomster än hvad de förvärf- 
vade genom sin information. En och annan understöddes 
tlock med anslag ur fiscus eller stipendiifonden, i undan- 
tagsfall med ett afvelshemman eller ett prebendepastorat. 
— För exercitiemästarene, språk- och fäktmästarene, ut- 
anordnades år 1684 i årlig lön 300 dal. s. m., som dock 
inflöto högst oregelbundet för att redan omkr. år 1700 
fullständigt, upphöra. 

Af akademietjänstemännen åtnjöt kvestor den största 
lönen eller 250 dal. s. m., som år 1646 förhöjdes till 350 
dal. Dessutom kunde kvestor räkna sig till godo en spill- 
kappa på hvar tunna spannmål han uppbar för akademins 
räkning, hvarförutom han enligt kanslersbref af 29 okt. 
1651 honorerades för sina och sina underordnades många 
och långa resor till akademiehemmanen med hälften af 
de skjutsfärdspenningar, som från dessa hemman tillföllo 
akademin. Hans biträde, akademiefogden, åtnjöt i ordinarie 



») K. P. 31 okt. 1649, 7 april 1652, 27 sept. 1658, 14 dec. 1692, 
22 nov. 1699, 8 mars 1700, 19 juli 1701. År 1701 yrkade prokansler, att 
enligt prästerskapets privilegier Valbargidagen skulle betraktas såsom 
onda tidsgräns, men frågan lämnades beroende. 

») K. P. 13 juni 1649, 7 febr., 28 mars 1666 m. m. 



206 Äho akademis förvaUning 1640-1713. 



lön 100 daler s. m., som först afkortades proportionaliter 
på lärarenes och tjänstemannens löner, men år 1648 upp- 
togs på akademins ordinarie stat^). 

Sekreterarens lön utgjorde endast 75 daler s. m., som 
dock vanligen förstärktes med några tiotal daler ur akade- 
mins stipendiifond. Bibliotekariens lön, upptagen första 
gången å stat år 1651, steg till 150 dal. Hans såväl som 
sekreterarens amanuens aflönades hvardera med ett, undei* 
åren 1700—1713 med dubbelt studentstipendium i högsta 
klass samt med tillfälliga understöd ur fiscus academicus^ 
eller ur de s. k. pecuniae diligentiorum. För typografen 
upptog staten 100 daler om året. 

De båda kursorerne åtnjöto 25 daler i lön samt under 
1650 — 1680-talen gemensam lott i stipendiaternas högsta 
klass, under åren 1708—1713 i andra klassen. Såsom regel- 
bundna sportler tillkommo ett litet ^salarium^, som be- 
talades terminligen af hvarje student, afgifter af promo- 
vendi samt s. k. citations-, sigiU- och arrestpenningar. — 
För en vaktmästare upptogs från år 1646 på staten 60 dal. 
Åt vaktkarlame betalades årligen ur fiscus smärre belopp,, 
år 1666 47^ daler och 172 tunna spannmål för enhvar^). 

Gemensam för alla tjänstemäns och betjäntes enkoi^ 
var rätten till nådar. 



I sammanhang med frågan om lärares och tjänste- 
mäns löneförmåner må vi egna någon uppmärksamhet ät 
det sätt, h varpå man å akademins sida sörjt för den stu- 
derande ungdomens ekonomiska bärgning. 

I likhet med skolomas djäknar utgjordes studenterne 
till större eller största delen af mindre bemedlade yng- 
lingar, för hvilka vistelsen vid universitetet medförde en 
hård och ständig strid mot nöd och brist. De, hvilka icke 

^) K. reeol. 23 okt. 1646, Konsist. prot. 22 mars, 8 april 1648, 6 
febr. 1650, 18 nov. 1651, 24 jan., 8 febr. 1660 m. m.; kanslersbref 1606 
—1698. 

«) K. P. 27 juni 1655, 17 juni 1659. 14 nov. 1660, 6 dec. 166U 
28 mars 1666, 28 maj, 8 nov. 1679 m. m. 



Åbo akademis forvaUning 1640-1713. 207 

från fädemehemmet medförde tillräckliga ressurser för stu- 
diemas lugna fortgång och hvilka icke kunde eller icke 
ville genom skuldsättning draga växel på en obestämd 
framtid, sökte så godt sig göra lät att genom eget arbete 
sammanbringa de medel, som fattades. Somliga sysslade 
med privat undervisning i staden eller på landsbygden, 
andra, som utrustats med små musikaliska talanger, fort- 
satte med sin under skoltiden inhämtade vana att förlusta 
akademistadens kapitalister med sång och musik på bröUop, 
begrafningar och festhga samkväm. Särskildt inbringande 
synas de offentliga skådespel eller komedier varit, som 
nu och då gåfvos af studenterne och hvilka voro så godt 
som de enda konstnjutningar man var i tUlfalle att öfver- 
vara. Åt de yngsta studenterne gaf ännu djäknegången 
i de vid skilsmässan från skolan „pro vale" erhållna sock- 
narna en första hjälp och de äldre studenter och magistrar, 
som fortsatte sina studier i främmande land, understöddes 
med s. k. stipendia dioeceseos, kollekter som u{)psamlades 
i stiftets kyrkor och stodo under domkapitlets förvaltning^). 
För de allra fattigaste och för dem, hvilka genom sjuk- 
dom råkat i misére, hade inom studentnationerna hjälp- 
kassor sammanbragts genom frivilliga och officiella leda- 
motsafgifter 2). Men de understöd, som på dessa ohka 
sätt kunde åstadkommas, förslogo långt ifrån till att fylla 
behofven. 

Det var under sådana förhållanden naturhgt, att rege- 
ringen, då hon ordnade akademins ekonomiska ställning, 
jämväl skulle taga hänsyn till de fattiga studenternes kraf. 
firedan i den första staten af år 1638 upptogs ett belopp 
af 976 daler för studentemes understödjande och tvänne 
ar senare höjdes summan till 1,000 dal. s. m. Af detta 
belopp, som förblef oförändradt under hela perioden, ehuru 
det befans otillräckligt och betydligt understeg det anslag» 
som för samma ändamål tilldelats studenterne i Upsala, 



') K. P. 2 maj 1643, 3 nov. 1647, 6 o. 13 dec. 1648, 28 iebr. 
1649 m. ni. 

*) År 1649 omnämnes första gången en „fiscus nationalis in pauperum 
studiosorum commodum". K. P. 10 sept. 1649. 



208 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 



skulle 960 daler fördelas på 48 stipendier och återstoden, 
40 daler, användas såsom „pecunia diligentiorum" för sär- 
skildt flitiga studenter. Att dessutom 150 daler anslogos 
at stipendiatemes inspektörer, liar tidigare omnämts. 

De 48 stipendierna fördelades af konsistorium i trenne 
klasser, infima, media och suprema, senare äfven kallade 
prima, secunda och tertius, med 16 stipendier i hvarje 
klass. Beloppen utgjorde resp. 2, 4 och 6 tunnor spannmål, 
hälften råg, hälften korn, eller enligt kronovärdie resp. 5, 
10, 15 daler s. m. penningar i terminen, eftersom om- 
ständigheterna och tillgångarna medgåfvo. Men under 
tider, då akademins- räntor inflöto ofullständigt och pro- 
fessorerne själfva fingo vidkännas så godt som årliga 
afkortningar i lönen, inträffade mycket ofta, att äfven 
stipendiaterne nödgades finna sig i en afkortning „för 
oårets skull". Dock sökte konsistorium i allmänhet att 
förskona dem för en dylik eventualitet, och ofta uttalades 
den grundl^ats, att de fattiga studenterne borde utfå sitt 
tiUgodohafvande utan förminskning såväl imder goda som 
imder onda år ^). 

Utdelningen af stipendierna eller den s. k. inscriptio 
stipendiariorum et revisio catalogi företogs i consistorium 
majus, i regeln en gång i terminen. Den föregående 
stipendiatkatalogen blef då „reviderad och renoverad", en 
del stipendiater „excluderades", andra inskrefvos i kata- 
logen eller „promoverades" från en lägre klass till den 
högre och de, hvilka gingo lottlösa, upptogos bland ex- 
spectantes. 

Såsom vilkor för vinnande af stipendium fordrades 
godkända kunskaper i särskilda ämnen samt medellöshet. 
När på hösten 1640 den första utdelningen förestod, före- 
.skref konsistorium, att supphkanterne först skulle under- 
kastas „ examen och inkvisition, hvilka digni eller indigni 
finnas kunde", hvarefter de skulle utväljas, „om hvilka 
god förhoppning var och eljest de som toi-ftigaste voro". 



«) K. P. 29 april 1663, 29 jan. 1607, 3 febr., 7 dec. 1669, 29 maj 
1684, 17 dec. 1706, 3 april 1711 m. m. 



Åbo akademis förvaltning 1640-1713, 209 

Xågra år senare bestämdes, att vid komparationen flere 
studentår skulle berättiga till företräde. Men äfven andra 
S3'npunkter togos i betraktande. Så vidtogs år 1642 en 
sådan jämkning mellan stipendiaterne, att „par numerus 
måtte blifva in classibus theologicis såväl som in politicis" 
— en indelning efter fakulteter, som dock måste frångås. 
Stundom gåfvos stipendier åt jurister och medicinare, 
emedan de voro ende sökande inom sin fakultet, och ett 
par gånger utlofvade konsistorium stipendier åt dem, hvilka 
ville slå sig på medicinens så ringa odlade studium. E-edan 
ar 1647 enades man om den grundsatsen, att jämväl pro- 
fessorssöner kunde blifva delaktiga, emedan sådant var 
bruk annorstädes, „eljest ock för exercitier skull, att de 
af sådant tiUfälle kunde mera blifva exercerade och till 
studier hållne med större frukt". Ofta ålades nations- 
inspektorerne, delvis för stipendiiutdelningens skull, att 
uppgöra förteckningar öfver de nationsmedlemmar, hvilka 
^medelst lärdom och lefverne sig mest distingvera" ^). 

*) K. P. 11—18 nov. 1640, 16 mars 1642, 11 sept. 1643, 15 okt. 
1645, 17 juni 1646, 24 nov. 1647, 5 maj 1700, 6 febr. 1707 m. m. År 
1708 vakte prof, Hielm förslag om att stipendiaterne måtte „distingveras" 
i vissa fakulteter, men konsist. resolverade, „att såsom det är förr tenterat 
och oj låtit sig göra, måste det ock nu bero". K. P. 9 okt. — Särskildt 
nnder de första tiderna, men äfven senare utgjordes en anmärknings värdt 
stor procent af stipendiaterne af svenskar. Så voro bland 20 stipendiater 
år 1645 16 svenskar och 4 finnar; år 1646 innehades stipendium af 37 
svenskar, 10 finnar och 1 till nationaliteten okänd, år 1649 af 29 svenskar, 
17 finnar och 2 med okänd hemort, år 1665 af 22 svenskar och 26 tinnar 
o. 8. v. Denna proportion har framhållits som bevis for att svenskarne 
till en bOrjan utgjort majoriteten af studentkåren (se t. ex. Snellman, 
Pobjal. osak. hist. 1: 18), hvilket strider emot matrikelns uppgifter. För- 
hållandet tyder, enligt min mening, helt enkelt därpå, att vid stipondii- 
utdelningama svenskarne ägde företräde framför finnarno. I viss mån 
berodde detta på särskild protektion af de till stor del svenskbördiga pro- 
fessoreme, särskildt nationsinspcktorerne, äfvensom af hOgo gynnare, såsom 
Per Brahe, h vilken ofta förordade från hans grefskap, liksom ock från 
andra svenska landskap utgångnc studenter till erhållande af stipendium. 
Men i främsta rummet måtte saken haft sin förklaring däri, att de svenska 
studenteme i följd af den långa resan octh den sannolikt under tlora år 
oafbrutna vistelsen i akademistaden ansågos i högre grad i behof af under- 
stöd, hvarförntom de väl i allmänhet och relativt taget ådagalagt större 

14 



210 Åbo akademis förvaltning 1640— 171S. 



Vid stipendiernas utdelande iakttogs som regel, att 
studenterne först inskrefvos i lägsta klassen för att seder- 
mera i mån af flit och framsteg „ab infima in mediam et 
sic consequenter uppstiga". Undantag förekommo i de fall, 
då någon sökande kunde uppvisa konungens eller kanslers 
befallning till konsistorium att „gripa under armarna och 
understödja" honom med stipendium i bestämd klass. Sä 
dekreterade konsistorium år 1644, med förnyande af ett 
tidigare beslut i samima riktning, „att ingen, om han ej 
dess mera man är, hvilken först stipendium begärer, skall 
bhfva satt upp för någre personer, som tillförene skäligen 
därtill komne äro och sitt rum försvara kunne, utan han 
hafver H. K. M:ts eller höglofliga regeringens bref med 
den befallning, att han antingen in media eller suprema 
classe insättas skall" ^). 

Som vilkor för stipendiernas fortsatta åtnjutande upp- 
rätthölls fordran på flitigt deltagande i föreläsningskurserna 
samt de af inspectores stipendiariorum ledda disputations- 
öfningarna. Att stipendiaterna i detta afseende lämnade 
mycket öfrigt att önska, framgår af de många varningar 
konsistorium fann sig föranlåtet att tilldela dem dels vid 
de terminligen återkommande stipendiatuppropen, dels vid 
andra tillfällen. Dä goda rad icke hjälpte, förordnade 
konsistorium år 1660, att stipendiarii skulle bota för för- 
fallolöst uteblif vande från disputationerna 1 — 3 gången in 
suprema classe 3, in media 2 och in infima 1 mark; fjärde 
resan skulle bestraffas med sti[)endiets förlust för en half 
termin, och den som uteblef längre tid, gick miste om hela 
understödet. Ar 1682 uppgafs, att en del stij^^ndiater 
plägade företrädas vid öfningarna af „substitut", hvilket 
gaf konsistorium anledning att liota med hjälpens öfver- 

iiit och framstof^ i siDa studior. Mödan alla finska studenter (på få un- 
dantaor nUr) samlades i Abo. flitigo såväl som lättingar, måste vid de 
svenska studenternes eraigi-ation ett urval ägt rum, så att i allmänhet 
endast mer energiska och för studier mor hågade ynglingar funno det 
mödan vUrdt att öfversegla till det jämförelsevis främmande landet, där 
mången sedermera kvarstannado. 

>) K. r. 27 okt. 1G41, 14 febr., 10 april 1644, 21 nov. 1674 m. m. 



Åbo akademis förvaltning 1640-1713. 211 

förande till exspectanteine. Ar 1702 bestämdes böterna 
för utevaro till 6 mark ^). 

Angående tiden för stipendiernas fortsatta åtnjutande 
lämna protokollen endast sparsamma upplysningar. Ar 1665 
beröfvades en student, som absolverat sina examina, sitt 
stipendium, som han innehaft i sex år, „emedan han icke 
mera mot mandatum regiiun kan vara inter stipendiarios". 
Tre år senare beslöt konsistorium, att de h vilka „im- 
inediate" bekommit stipendium i högsta klass icke skulle 
uppbära det utöfver tre år. Befordrades stipendiat till 
tjänst eUer lämnade han akademistaden för längre tid, 
förlorade han naturligtvis understödet, men återkom han 
efter något ars förlopp, kunde han återinsättas i sina förra 
rättigheter 2). 

I afseende å användningen af pecuniae diligentiorum 
påträffas de första uppgifter år 1645, då de i smärre poster 
om 2 — 10 dal. k. m. utdelades bland 10 theologi och 10 
politici. Pa samma gång bestämdes, att i främsta rummet 
de skulle ihagkommas med detta tillskott, hvilka funno& 
uppförda på stipendiatförteckningen, men att äfven andra 
kunde därmed gratificeras. Något senare förenade sig 
konsistorium om den grundsats, „att de som föra ett godt 
lefverne, äro fUtigt tillstädes uti publicis prelectionibus, 
disputationibus och declamationibus, låta sig ock finna uti 
privatis coUegiis och blifva därför utaf sina preceptoribus 
och notario stipendiariorum berömde, oansedt somliga stora 
progressus icke göra kunna, de erkännas för diligentioribus 
och skola bekomma utaf pecunia alle lika, dock så att 
man ser till nödtorftigheten, ceteris paribus" ^). 

Tyvärr såg sig konsistorium snart nog tvunget att 
uppgifva denna goda föresats, liksom det ock gäng efter 
annan nödgades frångå de grunder, på hvilka utdelnin- 
gen af själfva stipendierna hvilade. Förutom tillfälliga 

O K. P. 9 febr. 1642, 24 sopt. 1645, 31 maj 1655, 11-18 febr. 
1657, 30 okt. 1660, 28 maj 1671), 14 sept. 1682, 21 nov. 1688, 23 sept. 
1702 m m. 

*j K. P. 23 okt. 1644, 14 mars 1655, 30 mars 1658. 

») K. P. 19 juni 1645, 23 juni 1647. 



■212 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 

och delvis redan berörda omständigheter, hvilka med- 
förde afvikelser från de öfverenskomna reglerna, förmådde 
nämligen den ständiga kassabristen konsistorium att vid 
stipendiimedlens användning tillgripa utvägar, som i nå- 
gon mån lindrade de ekonomiska ki-afven. Redan tidigare 
har anförts, hurusom i brist på andra tillgångar vice- 
notarien och vicebibliotekarien aflönades med ett, imder 
de sista tiderna med dubbelt stipendium i högsta klass 
och hurusom under en lång följd af år kursorerne upp- 
togos på stipendiatlistan. När år 1669 en rector cantus 
antogs, tilldelades honom som honorar ett stipendium 
regium. År 1658 tilläts adjunkten Miltopeus, som icke 
kunde utbekomma mer än ^j^ lönen, att behålla sitt sti- 
pendium in suprema cl., hvarförutom han för ett renskrif- 
ningsarbete honorerades med stipendium in media classe; 
icke lång tid därefter, då han avancerat till professor, men 
måste en tid afbida ordinarie lönens utfallande, tilldelades 
honom V2 '^^^ stipendium i högsta klassen. Efter den 
stora vådeiden 1656, som jämväl sköflade akademiebygg- 
naderaa, tillgrepos för en tid samtliga stipendier för repara- 
tionsarbeten ^). 

I ännu högre grad än stipendia regia kommo pecuniae 
diligentiorum att exploiteras såsom en reservfond för ex- 
penser af hvarjehanda slag. Än var det en fattig kursors- 
enka, som erhöll hjälp till mannens begrafning; än till- 
grepos medel för reparationer inom akademihuset; än 
användes fonden till tryckning af nyttiga böcker, såsom 
när mag. Andr. Thuronius år 1654 tilldelades 30 daler 
för utgifvande af „Ephemeriden, calendarium och progno- 
sticon;" än åter var det en professor, som lugnades därmed 
i afvaktan på nådårets slut o. s. v. Åt notarius stipendia- 
riorum, som bistod inspectores i uppsikten öfver stipendia- 
terne, betalades af beloppet vanligen 10 dal. k. m. om året. 
Men oftast gingo de flitiga studenternes j)enningar åt till 
förstärkande af akademiesokrctcrarons och adjunktemes 

*) K. P. 25 sept. 1656, 17 nov. 1658, 21 nov. 1660, 8 dec. 
1669 m. m. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 215 

snäfva löneförmåner. Att isynnerhet den förre blef ihåg- 
kommen, framgår bl. a. af ett konsistorii beslut af år 1700, 
hvari säges, att „i enlighet med äldre beslut" medlen skulle 
tilldelas sekreteraren såsom „augmcnt" ^). 



Sedan de intrader afdragits, som enligt staterna åt- 
gingo till lärares, tjänstemäns och betjäntes „deputat" 
samt till studenternes och magistrarnes stipendier, återstod 
i akademins kassakista eller fiscus icke mycket för de 
utgifter akademiebyggnadernas underhåll och andra ofta 
återkommande behof kräfde. Det mesta af hvad som kom 
expensfonden till godo utgjordes af bötespenningar af 
akademie personerna samt af de små af gifter studerandene 
voro skyldige att eilägga vid sin immatrikulation. Måhända 
kvarstod äfven något ringa öfverskott af de räntor, som 
anslagits till akademistatens underhåll, men att tillgån- 
garna långt ifrån svarade mot behofven, framgår af det 
beslut, hvarvid konsistorium gång efter annan stannade i 
utgiftsfrågor och som ant^-des af protokollens utsago, „att 
efter in fisco intet finnes till en penning, är svårt något 
göra till saken" 2). För att afhjälpa detta missförhållande, 
hvaröfver konsistorium ingalunda underlät att besvära sig, 
förordnade regeringen år 1646, att af de hemmansräntor 



«) K. P. 13 doc. 1643, 12 ang., 13 doc;. 1648, 19 okt 1653, 7 juni 
1654, 20 jan., 17 mars 1053, 7 dec. 1659, 11 okt. 1665, 12 juni 1667, 
1 juli 1689, 5 maj 1700 m. ni. 

») Konsist. prot. 10 aug. 1642, 30 aug. 1643, 22 maj 1644 m. ra. — 
Angående fördelning-on af akademin tillfallande botespenningar mellan 
rektor och fisous acadomicus förordnado biskop Torserns år 1659, att till 
den sistniimda skulle levereras alla böter af lifssaker, alla sakOren af 
akademins bönder samt af studenter inom gref- och friherreskapen, vidare 
de plikter, som pålades professorer för försummande af ordinarie kon- 
sistoriidagar samt borgare för relegerade studenters hilrbilrgerande; af do 
sak Oren, som i öfrigt betalades af akadomicpersoner, skulle endast hillf- 
ten tillfalla tis(;us. (K. P. 10 sept. 1.659). Dessa medel jämte inskrif- 
ningsafgif terna förvaltades af rektor, hvarför de stundom kallades fiscus 
rectoris. 



214 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 

^ch tionden, som två år tidigare donerats till akademin, 
200 daler s. m. skulle årligen reserveras för akademie- 
byggnadernas underhåll samt för tryckeriets och biblio- 
tekets förbättrande. Tack vare detta tillskott och andra 
tillfälliga bidrag — såsom afkastningen från lediga afvels- 
hemman, stipendier, till hvilka stipendiaten försuttit sin 
rätt o. s. v. — synes man i allmänhet ha slagit sig någor- 
lunda fram. Men när större utgifter förelågo, såsom när 
fiscus måste anlitas för reparationsarbeten, för bekostande 
af professorers resor till regeringen eller till akademie- 
hemmanen, för aflönande af vikarierande lärare och be- 
tjänte m. m., inträffade det ofta nog, att konsistorium 
råkade i samma förlägenhet som under akademins första 
tider ^). Vid sådana tillfällen kunde det då hända, att en 
del extra utgifter afkortades på professorernes deputat, 
lån upptogos eller, såsom vi redan känna, medel anlitades, 
hvilka reserverats för de flitigaste studenternas räkning. 
Efter den stora branden år 1656, som jämväl förstörde 
akademihuset, tillgrepos med Per Brahes begifvande samt- 
liga akademiska stipendier, hvarförutom konsistorium be- 
rättigades att för restaurationsarbetena uppbära de s. k. 
studentpenningarna från hela Åbo stift samt djäknepen- 
ningarna från 15 under skolorna i Åbo, Björneborg, Kri- 
stinestad och Uleåborg lagda socknar. Något senare ut- 
lofvade regeringen för samma ändamål 600 daler s. m., men 
af denna summa voro ännu fyratio år senare 500 daler 
obetalade och de blefvo väl aldrig utgifna*). 

Ofta anfördes klagomål öfver svårigheten att med 
de medel fiscus förfogade öfver bestrida de för under- 
visningen så viktiga inköpen tiU tryckeriet och bibhoteket. 
Enligt Per Brahes förordnande af år 1648 skulle af det årliga 
anslaget till fiscus tredjedelen eller 67 dal. s. m. användas 
för tryckeriets räkning, och om denna föreskrift äfven 
tidtals åsidosattes, utvisa dock handlingarna, att tryckeriets 

») K. P. 2 aug. 1647, 17 febr. 1650, 29 jan. 1651, 19 april 1654, 
20 febr. 1656, 23 okt. 1661, 7 fobr., 28 mars 1668, 17 no v. 1669, 6 aug. 
1684 m. ni. 

«) Kanslcrsbref 20 juni, 27 dec, 1656; k. resol. 12 okt. 1694. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 215 

beliof blefvo af konsistorium beaktade i den man tillgån- 
garna medgåfvo det ^). Däremot synas de anslag, som ur 
fiscus kommo biblioteket till del, varit ytterst minimala. 
I långa tider inskränkte sig accessionema så godt som 
uteslutande till de obligata leveranserna från tryckeriet 
samt privata donationer, bland hvilka sistnämda Kristina 
Horns af år 1646 samt Patrik Ogilwies af år 1680 voro 
de märkligaste. Från domkyrkan öfverflyttades år 1681 
ett sextiotal böcker tiU biblioteket och vid ett par till- 
fällen ägde med drottning Kristinas begifvande rätt an- 
senliga transporter från kungliga biblioteket i Stockholm 
rum. Men försöken att genom vädjan till regeringens 
frikostighet utvärka en förhöjning i anslaget för bokupp- 
köpen aflupo länge utan resultat. Först mot periodens 
slut blef det för konsistorium möjligt att genom tillämpande 
af ett för Upsala akademi utfärdadt privilegium afsätta 
en särskild fond för bibliotekets räkning. 

I reski-ipt af den 2 juli 1692 till kanslern, grefve 
Bengt Oxenstierna, hade Carl XI resolverat, att till for- 
merande af universitetsbiblioteket i Upsala en särskild 
hjälp skulle gifvas till biblioteket af alla dem, hvilka in- 
trädde i den akademiska societeten på nämda ort. Vid 
befordran till professur, bibliotekarie- och räntmästaretjänst 
skulle gifvas en bok om fyra riksdaler eller dess värde i 
penningar; vid tillträde till adjunktur, sekreterare- och 
språkmästaretjänst 2 riksdaler eller en till värdet mot- 
svarande bok. Grefve- och friherresöner, som inskrefvos i 
akademins matrikel, skulle betala 2 rdr, adelsmän I72 samt 
öfriga studerande 1 rdr. Dessutom skulle vid promotioner 
teologie, juris- och medicinedoktorer erlägga till biblioteket 
4 och filosofie magistrar 2 rdr. Och slutligen skulle biblio- 
teket erhålla ett exemplar af alt tryck, som utkom i Stock- 
holm samt i Upsala, Wästeras och Strängnäs stift. 

Det kungl. brefvet nämde intet om andra universitet 
i riket. Men da genom upprepade kungliga försäkringar 



*) F. W. Pipping, Historiska underrättelser om boktryckeriet i Fin- 
land. Acta Soc. Solen t. Fonnicae tom. I— III. 



216 Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 

o 

akademin i Abo Lugnats med samma privilegier som hög- 
skolan i Upsala, ansåg sig konsistorium utan. vidare be- 
rättigad t att af fordra akademistaten de i brefvet föreskrifna 
afgiftema. Af hänsyn till rådande ekonomiska förhållan- 
den befans det dock till en början rådligast att medgifva 
vissa lindringar i taxan. Sa plägade professor Lund, som 
innehade rektoratet år 1693 — 94, kräfva af nya studenter 
endast 3 dal. k. m. för att icke „forcera ungdomen med 
något som skulle synas ovanligit". Ar 1701 beslöt man 
att fasthalla vid 1 rdr samt att affordra „extreme fattige", 
som förskonades från afgiften, skriftlig obligation att fram- 
deles erlägga densamma. Prom o vendis af gift uppgafs år 
1703 till 1 rdr. 

Af de ganska rundliga inkomster, som på detta sätt 
inflöto till fiscus för bibliotekets räkning, kom emellertid 
endast en del och tidtals icke ens hälften det afsedda 
ändamålet till godo. Troget sin gamla vana att för uni- 
versitetets nödtorfter tillgripa alla medel, som stodo till 
buds, företog sig nämligen konsistorium att sammanblanda 
dessa inkomster med fiscus' öfriga tillgångar samt att an- 
vända dem till hvarj elianda löpande utgifter, h vilka icke 
stodo i något samband med bibliotekets fr)rvaltning. Så 
klagade bibliotekarien år 1698 öfver att 900 daler af biblio- 
teket tillkommande medel förbrukats till andra ändamål. 
Då därtill kom, att rektorerne mycket ofullständigt redo- 
visa dt^ för uppbörden, att de i st. f. kontanta penningar 
levererade till biblioteket böcker, hvilka långt ifrån alltid 
befunno sig i probabelt skick, samt att de underläto att 
utkräfva de föreskrifna afgifterna för befordran till akade- 
miska tjänster, blef resultatet, att det nya privilegiet långt 
ifrån medförde för biblioteket de stora fördelar som man 
räknat uppå ^). Väl synes under periodens sista år, sedan 
kanslern grefve Falkenberg ingripit i missfth-hållandena, 

^) År 1701 uppgfaf prof. lludeon i konsistorium, att under hans 
rcktorat (1698—99) 4 daler k. m. af den ena riksdaler, som studenterne 
erlade, gick till fiscus rectoris och endast 2 dal. k. ni. till biblioteket. 
Prof, Lund berättade, att under hans rektorat alt åtgick till prof. Svederi 
resa till Storkholm. K. P. 19 juli 1701. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 217 

en bättre ordning med uppbörden ha inträdt, liksom biblio- 
tekets förvaltning äfvon i öfrigt blef stäld på en bättre 
fot. Men de goda följderna neutraliserades samtidigt ge- 
nom de hårda tider, som inträdt, hvarförutom biblio- 
teket — efter livad Porthan uppgifver — till följd af 
konsistorii uraktlåtenhet att utvärka kunglig stadfästelse 
cl 1692 års resohition framgent liksom ditintills gick miste 
om fördelen af obligatoriska leveranser från andra bok- 
tryckerier än det akademiska i Åbo *). 



Yll. 
Friheter från medborgerlig tunga. 

Förutom de friheter och rättigheter vi redan omnämt 
åtnjöt det akademiska ståndet i)å grund af privilegiibref 
och kungliga resolutioner särskilda förmåner, hvilka i huf- 
vudsak inneburo befrielse från allmänna utlagor och med- 
borgerliga besvär. 

Enligt privilegiibrefvet af år 1625 voro professorer, 
studenter och alla de hvilka tjänade akademin „fria för 
all stadens tunga, ålagor och besvär". Hus, gårdar, träd- 
gårdar ocli tomter i staden skulle de åtnjuta enligt stadslag- 
såsom fullsutne borgare, men utan deltagande i kommunala 
besvär, såsom vakt och vård, båtsmanshåll, underhåll Jif 
vägar och staket m. m. Följde någon åker med tomten, 
skulle dock enligt 1646 års bref vanlig af gift erläggas, 
såframt särskildt jirivilegium pa afradsfrihet icke förunnats. 

I afseende ä tolkningen af det förstnämda stadgandet 
rådde till en b()rjan stor osäkerhet, och det varade ett par 
årtionden, innan akademin kom i åtnjutande af de friheter 
och förmaner, som med stöd af samnui stadgande tillmätts 
universitetet i Upsala. Först efter upprepad*e ansökningar 
och sedan konsistorium gång efter annan protesterat mot 
magistratens och kronouppbördsmännens debiteringar lyc- 

^) Porthan, Historia bibliothecae r. academiae aboensis s. 10—66. 
Jnifr. vidare kons. prot. 



•218 Äbo akademis förvaltning 1640-1713. 

kacles det t. ex. år 1672 att utvärka en kunglig resolu- 
tion, bekräftad 1682 och 1684, som befriade professorer 
från erläggandet af mantals- och bakugnspenningar. Genom 
nåd. resolutioner af 1683 och 1685 utsträktes samma fri- 
heter först till professorsenkor och sedan till alla under 
akademistaten hörande personer med hustrur, barn och 
legohjon, men inskränktes ungefär ett årtionde därefter, 
på grund af k. resol. af 1686 för Upsala akademi, åter till 
professorerne jämte deras enkor ^). 

Långt därförinnan hade samma frihet beviljats den 
studerande ungdomen. I resolution af år 1635 hade Kri- 
stinas förmj-ndareregering förklarat, att studenter och djäk- 
nar skulle framdeles vara förskonade för mantalspenningar, 
enär det uppgifvits, „att mestedels af dem lefva utaf all- 
mosor och allenast kläder på kroppen och några böcker 
äga". I konstitutionerna af 1655 och 1661 utsträktes denna 
frihet därhän, att studenterne skulle åtnjuta immunitet 
för alla onera publica, kontributioner, personella umgälder 
o. a. d. Samma konstitutioner medgåfvo i öfrigt studen- 
terne fullständig frihet från krigstjänst af hvad slag och 
namn det vara månde, vidare rättighet att inom sex mils 
afstånd från akademistaden arresteras allenast af akademi- 
betjäningen — utom i särskildt svåra fall — , att mot bor- 
gen undgå karser för skuld samt tillstånd att genom 
gemensamma sammanskott grimda en under universitets- 
myndigheternas uppsikt stående sjuk- och begrafnings- 
kassa*). Genom de kyrkliga myndigheternas tillmötes- 
gående fönmnades slutligen fattiga studenter — Liksom 
ock betjänte — efter döden särskilda lindringar i begraf- 
ningsafgiftema till domkv^kan*). 



') K. bref t. kammarkolleg. 31 aug. 1672, 18 nov. 1682, 29 mars 
1683, k. rosol. f. Åbo akademi 18 fobr. 1684, juli 1685, f^r Upsala akad. 
30 jan. 1686; kons. prot. 8 jan., 9 maj 1694; Stiernman, Commerceförordn. 
IV : 519, 563. 

') Leinberg, Handl. rör. finska skolväsendets hist. 1:6; Const. carol, 
cap. XXIV, brabeae cap. XXIII. 

») K. P. 17 nov. 1641, 25 okt. 1643, 25 april 1651, 23 okt. 1661, 
rådstuguprot. 8 febr. 1645 m. m. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 219 

Vidare hörde till de akademiska privilegierna rättig- 
heten att under akademins jurisdiktion och försvar antaga 
nödigt antal handtvärkare, h vilka ägde att arbeta för 
akademistatens räkning samt åtminstone tid tals voro skyl- 
diga att för de förmåner de åtnjöto erlägga en årlig af gift 
till fiscus. I 1646 års privilegiibref faststäldes antalet för 
Upsala akademi till fem, nämligen en murmästare, en tim- 
merman, en snickare, en smed och en glasmästare med 
gesäller och drängar. Samtliga dessa gärningsmän på- 
träffas imder Åbo akademi, men dessutom, ehuru icke 
alla samtidigt, bokbindare, figurstickare (för matematiska 
figurers utskärande), väfvare, skräddare och trädgårds- 
mästare. Vidare försvarade akademin en skytt, som år 
1670 tiUförsäkrades egen bössa, 1 S^ krut för hvarje 60 
fåglar och drickspenningar hvar gång han medförde ville- 
bråd, äfvensom tvänne fiskare med deras drängar. Genom 
kungUgt bref af den 10 aug. 1667 berättigades de sist- 
nämde att för professorernes och akademibetjäntes behof 
bedrifva strömmings- och fjällfiske „på sine egne ägor och 
de orter i skären, fjärdar och sjöar, som fiskefänget är 
fritt och allmänt, eller där de med ägarens till dess en- 
skilda fiskevatten lof, minne och afhandling utan någons 
prejuditz kunne draga not och fiska, uppsätta torftige 
hus, bodar, not- och båthus på bekvämlige rum och stäUen 
förutan andras skada och intrång" *). 

Ännu icke tillfredsstäldt med dessa föimåner, sökte 
konsistorium vid ui)prepade tillfällen, men i allmänliet med 
klent resultat, att utvärka en ytterligare förbättring i aka- 
demistatens vilkor. Så petitionerade det år 1661 om frihet 
för postpenningar och följande år om tullfrihet för papper. 
Den förra ansökningen synes ha blifvit afslagen, men den 
senare ledde till en kimgl. resolution af 1665, som tillät 
professorerne att årligen för sina publikationer införa 100 



') K. P. 6 dec. 1667, 2-4 aug. 1670, 11 april, 19 nov. 1673, 20 
fobr. 1678, 20 jnli 1680, U sopt. 1632, 2 o. 24 sopt. 1687, 9 febr. 1688, 
11 juni, 12 sept. 1689, 9 nov. 1693. 80 okt. 1694 ni. m. 



220 Åbo akademis förvaltning 1640-1713. 

ris papper tullfritt ^). Mycket ofta sökte konsistorium dels 
befrielse från, dels lindring i allmänna riksdagskontribu- 
tioner, men utan att utvärka lättnader för andra än dem, 
hvilka lidit skador genom de staden tidt och ofta öfver- 
gångna stora vådeldarna. Däremot frikallades genom k. 
resol. af 1690 och 1693 de studenter, som åtnjöto stipendium 
eller försörjde sig med privat information, från kontribu- 
tion för lön, enär, såsom kammarkollegium i ett betän- 
kande yttrade, stipendierna voro „en pur nådegåfva och 
understöd till deras studiers fortsättande" ^). 

Ett ofta återkommande önskningsmål gick ut på er- 
hållande af s. k. källarefrihet jämte rätt att tullfritt införa 
främmande drycker. Så ingick konsistorium redan år 1641 
till Per Brahe med anhållan att få inrätta en egen akade- 
miekällare, „där professorerne och andre af akademiemedel 
kunde till nödtorften fa vin som behöfves, hälst emedan 
här isynnerhet om våren är ondt om vin". Efter tjugu 
års bemödanden lyckades det att utvärka rikskanslerns 
löfte om bistånd till förhoppningarnas realiserande, men 
längre drefs saken icke % Osäkert är, huruvida konsisto- 
rium hade bättre framgång med en år 1667 inlämnad peti- 
tion om rätt att anlägga mjölkvarnar nagonstädes i stadens 

närhet samt att öppna „krögeri och värdshus när 

eller* längre bort från staden vid allmänna vägar, farter 
och där som durclitåg ske plägar, särdeles på de hemman, 
som akademin tillslagne äro och tjänlige belägenheter be- 
finnes, eller andre orter, hvarest de med äboarne bäst 
kunna a(*,cordera och förenas". I bref till generalguver- 
nören Fleming ålade visserligen regeringen denne att „ tillse 
och noga förfara, huruledes de kunna i förbem:te ärender 
accommoderas och därutinnan te dem all god befordring 
i bästa måtto som görligast ske och vara kan efter deras 
angifvande och som lägenheterna kunna bekvämligen med- 

») K. P. 11 sept. 1661, 5 niars 1662; k. bref t. kanimarkolloor. I 
juli 1665, kammarkol leg. t. <?cii. guv. Herman Fleming^ 21 juli 1665. 

•) Sami. af kon. o. kansl. brof. 

») Kons. reg. 9 juli 1641, prot. 12 ok t. 1659. 23 jan., 11 sept, 22 
okt. 1661, 9 maj 1663, 1 juli 1665 m. m. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 221 

gifva och förefalla". Men vi ha icke funnit, att cle pla- 
nerade företagen värkligen skulle kommit till stånd ^). 

Men om konsistorium ock misslyckades i några af 
sina försök att utvidga akademins fri- och rättigheter, om 
ock professorerne nödgades hämta sitt hälgdagsvin från 
stadens legala källare och studenterne fingo tömma sin 
kanna öl eller mumma i närvaro af stadens många Klistrar 
— så måste det medgifvas, att de privilegier och förmåner 
universitetet i öfrigt åtnjöt gjorde detsamma till ett sam- 
hälle i samhället, en sannskyldig „civitas academica". Med 
skäl kunde man på akademin tillämpa de ord, som en gång 
fäldes om rikets hufvudstad, att hon befann sig „i en 
rosengård af sköna privilegier". 

Tyvärr saknade icke häller här rosorna sina törnen. 
De sköna privilegierna, hvilka afsågo att under ett krigiskt 
tidehvarf, då rikets materiella och fysiska krafter spändes 
till det yttersta, underlätta det andliga odlingsarbetets 
framsteg, hade sina afundsmän och motståndare, hvilka 
i(?ke upphörde att i dem skåda en kränkning af sina goda 
rättigheter och intressen. Mot hand tvärksämbet ena i sta- 
den anfördes, att de gång efter annan företagit sig af 
yrkesafimd att med egen hands rätt skipa rättvisa mot 
akademins gärningsmän, misshandlat dem själfva och tagit 
deras värktyg i beslag o. s. v. Borgmästare och råd samt 
kronans befallningshafvande beskyldes för att ha affordrat 
akademistaten personella utlagor och besvär, för hvilka 
den enligt privilegierna var skyddad, för att ha instuckit 
akademins folk eller studenter i båtsmans- eller knekte- 
hopen m. m. I allmänhet satte konsistorium hårdt mot 
hårdt, men underlät häller icke, när tillfälle gafs, att ge- 
nom foglighet blidka sina antagonister. Så var det vanligt, 
att handtvärkare, hvilka sökte sig under akademin, icke 
mottogos, innan de presterat intyg öfver inträde i resp. 
ämbete^i staden, och någon gång rådförde sig konsistorium 
med magistraten, innan on handtvärkare antogs. Bland 



*) K. bref t. Fleming 14 aug. 1667. Jinfr. Bilmark, Hist. reg. 
acad. 8. 26. 



222 Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 

försök, som gjordes att stämma magistraten gymisammare 
mot akademin, må nämnas konsistorii uppmaning åi* 1645 
till sina ledamöter, „att där professores kimde i förnämlig 
gästabuds, likfärders och eljest andre processibus hodi-a 
borgmästarene med något honorifico loco ibland sig, skola 
de sådant fliteligen söka, att de där igenom måtte för- 
orsakas till större bevågenhet emot vår academiam" *). 



Akademiehemman och räntor. 

Den första staten för akademin, uppgjord redan på 
hösten 1638, utvisade en slutsumma på 6,026 dal. s. m. 
Två år senare, under akademins första värksamhetsår, steg 
beloppet till 6,125 dal. samt vid 1640-talets slut, sedan 
kungl. brefvet af den 23 okt. 1646 beviljat nya anslag för 
aflönandet af särskilda betjänte samt för bestridandet af 
af fiscus' utgifter, till 6,585 daler. Ar 1651 tillkom på 
staten 150 dal. för bibliotekarien och år 1661 400 daler 
för den nye poeseos professorn; år 1663 höjdes jurispro- 
fessorns lön med 150 dal. och år 1684 anvisades åt de båda 
exercitiemästarene 300 dal. hvardera. Akademins ordinarie 
lönings- eller kapitalstat, inkomsterna från prebendena 
undantagna, belöpte sig sålunda under periodens sista år- 
tionden till 7,885 daler eller till c. 1,800 daler mer än 
under de första åren. 

Enhgt de första statsförslagen skulle de å budgeten 
upptagna beloppen utbetalas af kronans ordinarie och extra- 
ordinarie räntor i Åbo och Björneborgs län på sätt läne- 
ränteriet fann för godt att förordna. Men detta utan- 
ordningssätt framkallade mycket snart opposition från 
konsistorii sida, enär det visade sig ytterst svårt för ränteriet 
att upptäcka odisponerade skattepersedlar och emedan de 

M K. P. 29 jan., 24 sept., 29 okt. 1645, 16 febr. 1653, 5 o. 23 febr. 
1669, 11 sept., 14 okt. 1675, 11 juli 1677, 31 aug. 1682, 11 juni 1G89, 
28 nov. 1694, 22 nov. 1699 m. m. 



Åbo akademis förvaltning 1640-1713. 223 

utanordnade medlen indrefvos långsamt och ofullständigt ^). 
I stället supplicerade professorerne, att anslaget delvis 
måtte utbetalas ur länets kyrkohärbärgen, i hvilka kronans 
tiondespannmål förvarades, delvis åter utgå i form af den 
årliga räntan från de akademin för all framtid tilldelade 
krono- och skattehemman. Denna ansökning, till hvars. stöd 
liknande förhållanden vid mönsterakademin i Upsala kunde 
anföras, blef ock gynnsamt upptagen af förmyndaresty- 
relsen, som i donationsbref af den 8 juli 1644 tilldelade 
akademin — till drottningens ratifikation vid hennes „an- 
gående myndige år och regering" — 309 hemman om 
18676 mantal i Vemo, Piikkis, Masku och Öfre Satakunta 
härad äfvensom årligen inalles 1,114 tunnor spannmål, 
hälften råg och hälften korn, ur kyrkohärbärgena i Masku 
och Vemo härad samt Satakunta ^). 

Donationen grimdade sig på en af vicelandshöfdin- 
gen i Åbo län Jöns Rosenschmidt uppgjord samt af 
konsistorium till kansler inlevererad förteckning öfver 
lediga hemman och ännu otömda härbärgen. Den hade 
sålunda bort tillfredsställa akademins rättmätiga anspråk. 



>) Konsist. t. Brahe 20 juni, 9 juli 1641, 10 april 1643. 

*) Enl. originala donationsbref vet bland kangl. o. kanslcr^bref 160G 
— 98. (Calonius uppgifver 307 hem. om 188 mantal). Hemmanen voro 
belägna i fbljande socknar: 

Öfre Satakunta nedredels. Masku härad. 

hem. mänt. hem. mänt. 

Kyrö socken (mod I kalis, Mandermasku ö — 4'/, 

Parkano, JämijUrvi, Merimasku 3— 3 

Wiljakkala) 105—55"/,, Lemo 2-2 

Karkku 92-457, Noiisis 1—1 

Vesilax 47—307, Töfsala 6—6 

Piikkis härad. Vemo härad. 
Lundo 18-12V8 Lappo 30-26 

Tiondespannniålen skulle utgå till f«3ljande belopp: Virmo socken 55, 
Masku 39, Nousis 24, Reso 88, Loino 50. Vårfrukyrka 45, Pöyttis 32, 
Vemo 129, Lokalax 31, Nykyrka 23, Letala 42, Tofsala 13, Wcsilax 104, 
Hvittis 145, Loimijoki 1G6 och Kuino 128 tunnor. 



224 Åbo akademis förvalining J 640— 1713, 

Men sedan konsistorium efter brefvets mottagande för- 
ordnat trenne professor-er att jämte kvestor ocli notarius 
resa ut till socknarna för att taga donationsgodsen i när- 
mare skärskådande, kom det snart i dagen, att förmånerna 
icke voro så stora, som man väntat sig. Det visadade sig 
nämligen, att en del af de i donationsbjefvet upptagna hem- 
manen, liksom en del af kyrkospannmälen, tidigare dispo- 
nerats för andra ändamål. Dessutom voro somliga hemman 
svaga eller h. o. h. ödelagda, andra voro af frälsenatur 
och således icke utdelbara, några hade af misstag införts 
i brefvet tvänno gånger o. s. v. ^). Konsistorium var na- 
turligtvis icke sent att anmäla sin förlust för drottningen, 
som ock i bref af den 23 oktober 1646 resolverade, att 
de hemman, hvilka vid tiden för donationens utdelande 
legat öde och afsigkomna, skulle ersättas med andra samt 
att där i öfrigt misstag insmugit sig, dessa skulle rättas i 
kammarkollegium. Angående tiondespannmålen bestämdes, 
att den skulle med landshöfdingens bistånd inlevereras 
till akademin samt att kvaliteten skulle bero på resp. års 
skörd, hvarförutom på hvarje tunna skulle bestås 2 spill- 
kappar, af hvilka den ena gick till lippbördsmännen och 
den andra till akademin. — Några år senare, då staten 
belastats med lön för en bibliotekarie och konsistorium 
å nyo beklagat sig öfver svårigheten att utbekomma akade- 
mins tillgodohafvande, tilldelade Per Brahe den 20 juni 
1651 akademin 9 mantal i Ijappo samt förordnade, med 
upprepande af en resol. af den 4 maj 1649, att kyrko- 
spannmålen skulle utgå med 1,171 tunnor från Kyrö, 
Ikalis, Wesilax, Karkku, Mouhijärvi, Kumo, Yarfrukyrka, 
B,eso, Masku, Lemo, Nousis, Vemo, Urdiala, Akkas, Kal- 
vola, Sääksmäki och Pälkäne socknar. Donationen kon- 
firmerades af drottningen den 15 oktober 1651 med den 
förändring, att tionden frän Kumo utbyttes mot behållen 
kyrkotionde i Tammela samt 272 mantal i Lappo mot 257.2 



>) Konsist. t. Brahe 10 april 1643, 9 okt. 1644, till K. M:t 12 april 
1643, t. Axel Oxenstierna ang. 1646; prot. 9 nov. 1642, 18 febr. 1643, 
18 sept, 4 dec. 1644. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 225 

tunna spannn)ål från Somero socken. I afseende å spann- 
målsuppbörden bekräftades tillika Brahes förordning af 4 
maj 1649, att häradsfogdarne icke hade att taga någon 
befattning med densamma, utan skulle uppbörden till- 
komma allenast akademins betjänte *). 

Sålunda var den ekonomiska grund lagd, hvarpå 
akademins framtida existens skulle hvila. Utan någon sär- 
skild svårighet hade professoreme genomdrifvit sin åstun- 
dan att i likhet med sina kolleger i ITpsala, med hvilka 
de ju enligt privilegierna borde vara likstälda, uppbära sina 
salarier från de till akademin för evärdligtid anslagna bonde- 
hemman. Till första början upptog donationsbrefvet endast 
den s. k. vissa eller jordeboksräntan och landtågsgärden, 
men år 1645 tillkommo hjälpedagsvärken och byggnings- 
hjälpen eller vintertcörseln samt år 1646 saltpetershjälpen, då 
kronan således afstått från hela den ordinarie räntan. Sist- 
nämda år förklarades bönderne å akademiehemmanen i af- 
seende å utskrifningar och skjutsfärder likstälda med Upsala 
akademis bönder, d. v. s. de skulle betraktas som frälse, 
hvaraf åter följde, att hälften af de s. k. skjutsfärdspen- 
ningama tillföll akademin. Tre år senare tilldelades akade- 
min rätt till halfva uppbörden af boskaps- och krigshjäl- 
pema och redan vid samma tid hade dess betjänte begynt 
att af bönderne uppbära sakören, tull för nyss upptäkta 
bäckekvamar, ödes- och utjordsräntor m. m. *). Till själfva 
hemmanen, hvilka på ett ringa fåtal när voro skattehem- 
man, erhöll akademin genom donations- och immissions- 
brefven ingen rätt, utan borde bonden, i enhghet med 
de vanliga förbehållen vid donationers utdelande, åtnjuta 
sin bördsrätt oförkränkt. Men genom att under årens 
lopp en mängd hemman råkade i ödesmål och endast 
med konsistorii begifvande eller genom dess försorg upp- 
togos af åbönder, hvilka saknade bördsrätt, och genom att 



*) Kon. o. kansl. bref. 

*) K, bref t. kammarkolleg. 29 ang. 1645, kammarkolleg. t. landsh. 
LilliehOOk 24 noT. o. 28 mars 1647; k. resol. fbr akad. 23 ok t. 1646, 23 
april 1649 (saml. af kon. o. kansl. bref). 

15 



Åbo akadetnis forvaUning 1640—1713, 



småningom så godt som alla kronoutlagor afstodos till 
akademin kom konsistorium med tiden att utöfva en täm- 
ligen vidsträkt husbondemakt öfver hemmanen och deras 
bebyggare. Angående de akademiehemman, som voro af 
krononatur, resolverade konsistoriun år 1706, att når åbo 
aflidit, skulle arfvingarne, „ efter de på ingen bördsrätt 
ha att tala", anmäla sig hos konsistorium, som antog den 
hvilken befans vara skickligast tiU hemmanets bruk, vare 
sig han var son, måg eller någon annan; och skulle egen- 
domen stå orörd, tills husesyn hållits samt kronans och 
akademins rester blifvit afdragna *). 

Tog man i betraktande, att afkastningen från akade- 
miehemmanen och tionden från kyrkans härbärgen icke 
voro de enda fonder, på hvilka akademistatens existens 
var bygd, utan att därjämte en del professorer hugnats 
med ämbetsboställen, andra med prebendepastorat, och 
erinrade man sig tillika, att hela akademistaten på grund 
af de akademiska privilegierna åtnjöt befrielse för eller 
lättnader i särskilda allmänna pålagor och besvär, kunde 
å akademins stiftares och gynnares sida den förhoppning 
med skäl uttalas, att lärare och betjänte skulle utan be- 
kymmer för sin timliga utkomst kunna odeladt hängifva 
sig åt sitt kall i det fosterländska bildningsarbetets tjänst. 

Men universitetets lärare och tjänstemän hade i san- 
ning befimnit sig i ett extraordinärt läge, om de kunnat 
tillgodonjuta alt, som rätteligen tillkom dem, under en 
tid, då kronans öfriga löntagare utsattes för ständiga rubb- 
ningar i sina ekonomiska vilkor. Under Sveriges Ij^^sande 
yttre maktställning dolde sig, som bekant, en kronisk 
penningebrist, som hämmade regeringens värksamhet såväl 
utåt . som inåt samt try kte öfver den stora massan af folket, 
skatteobjekten, en dyster prägel af nöd och lidande. Ju 



^) Konsist. till pastores i landet 25 sept. 1706. — Haraledes genom 
särskilda knngl. resolutioner under frihetstiden akademins rätt Of ver hem- 
manen Okades till den grad, att juris professor Matb. Calonius år 1783 
kunde förklara, att hemmanen blifvit gifna akademin både till jord och 
ränta, är en fråga, som faller utanfOr ramen fbr denna framställning. Jmfr. 
Calonii Relation i Suomi 1845 s. 79—84. 



Åbo akademis förvaltning 1640— 17IB, 227 



lllngre åren ledo, desto mera pröfvades folkets skattebe- 
talningsförmåga och desto högre stego de skatterester, 
som balanserade i kronans räkenskaper för att slutligen 
aldrig betalas. För kronans löntagare, högre såväl som 
lägre, militära såväl som civila och ecklesiastiska, medförde 
den stigande statsbristen och den tilltagande allmänna 
fattigdomen en fortgående f örminskmng i de årliga räntor, 
på hvilka deras bärgning var bygd, ständiga bekymmer 
för morgondagen samt oafbrutna ansträngningar att genom 
regeringens mellankomst återställa den rubbade jämvikten. 

Lärare och tjänstemän vid Åbo akademi gingo icke 
fria för de svårigheter, som drabbade andra. Såsom en 
klagande grundton, först svag, men sedan alt mera till- 
tagande i styrka, genomgår misströstan och oro för mor- 
gondagen konsistorii skrifvelser till kungl. majestät och 
kansler. Mörka skildringar af det närvarande tiQståndet 
blandas med dystra framtidsteckningar, spådomar om lära- 
renes och hela akademins snara undergång. Protokollen 
vimla af ekonomiska anordningar och öfverläggningar i 
finansiella ämnen, så att man tidtals erhåller det intryck, 
som om de lärde herrarnes bekymmer och tankar hufvud- 
sakligast skulle kretsat kring den gyllene kalfven, likasom 
man ofta frästas att tro, att konsistorium afmålat akademi- 
statens tillstånd i altför starka färger för att sålunda gifva 
bättre eftertryck åt sina önskningsmål. Och till någon 
del kunna väl dessa misstankar anses befogade. Men 
granska vi närmare det bevismaterial till frågans belysande, 
som föreligger i kronans såväl som i akademins egna räken- 
skaper, finna vi nogsamt, hurusom de täta ekonomiska 
debatterna i konsistorium och de många klagomålen öfver 
egen och andras nöd i hufvudsak ägde sitt fulla berätti- 
gande i rama värkligheten. 

För det första drog det långt ut på tiden, innan de 
akademiehemman, som faktiskt kommo i akademins ägo, 
kunde drifvas upp till det i donationsbrefvet af år 1644 ut- 
lofvade antalet, något öfver treliundra. I landsboken för 
år 1650 upptogos akademiegodsen (professorernes 8 pre- 
bendehemman undantagna) till 35 hemman om 3272 oaantal 



228 Åbo akademis förvaltning ISéO-^lTlS. 

i Vemo härad, 17 hem. om 1278 ml i Piikkis härad, 11 
hem. om IO72 nil i Maska härad samt 215 hem. om 1197$ 
ml i Öfre Satakunta, in summa 278 hem. om 174"/24 ml 
med en ordinarie ränta på 3,964 daler s. m. Under 1650- 
talet ökades hemmanen något, så att de enligt 1660 års 
landsbok stego till 287 V^ hem. om 180^/24 ml med 4,119 
dal s. m. i ordinarie räntor. Två år därefter öfverfördes 
fyra ängar i Iteso, hvilka tidigare lydt under stadens 
kyrkoherde, till akademin utan att dock, efter hvad kon- 
sistorium vid flere tillfällen anförde, medföra någon egentHg 
nytta. Något senare, den 1 juli 1665, dekreterade rege- 
lingen, att sedan den i Finland för tillfället pågående 
dragonutrustningen afslutats, skulle akademin tilldelas ett 
antal kronan tillfallna hemman, hvilka, innan de öfver- 
fördes till akademin, skulle förmedlas till sådan ränta, som 
de väl kunde tåla. Efter förnyade påminnelser om löftets 
uppfyllande tilldelade slutligen år 1668 landshöfding Oxe 
akademin immission i 18 uti åtta socknar spridda hemman 
om 15 mantal, af hvilka dock ett par icke kunde tagas 
i besittning, och år 1675 följde på kammarkollegii till- 
sägelse en ny immission, som tilldelade akademin, enl. 
1680 års landsbok, 17 hem. om 147-2 ii^^^tal i Vemo och 22 
hem. om 16^/, mantal i Masku härad *). G-enom dessa till- 
ökningar och sedan några andra i tidigare donationsbref 
omnämda gods slutligen tillfallit akademin antingen direkte 
eller i form af vederlag, uppgick år 1680 hela antalet 
akademiehemman enligt landsboken för året tiU följande 
belopp: 



') E. resol. 1 juli 1666, 8 okt. 1668; karoroarkoUeg. till gen. guv. 
Fleming 21 Juli 1666, 14 aug. 1667, 12 sept. 1668, till landsh. Oxe 23 
ang. 1672, 20 ang. 1676; assessor Nic. Lietzen till befalln. man Elias 
Jonsson 80 ang. 1676. Afskrifter af brefven bland knngl. o. kanslersbref 
1624-^1776 samt „Handl. ang. Åbo akad**. Oxes immission af 1668 i verifik. 
bok fbr Åbo l&n 1670 f. 1014—1016. — Bland fÖrsOk att Oka hemman- 
antalet må nämnas, att konsistorium &r 1647 anhoU hos Brahe, att denne 
måtte uppmana förnäma adelsmän, som hade gods i Finland, att testamentera 
till akademin »hvar sitt hemman eller tu eller tri såsom för detta vid 
Upsala akademi skedt var". Kons. reg. 24 aug. 1647. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 



229 



Åbo akademis hemman 1680, 



Vemo härad: 

hem. mänt. 
Lappo socken . 40 — 26^^ 
Töfsalamedlniö 

bol 7V,- 6V, 

Nykyr ko .... 12 —11 

Summa 59V2--447^ 

Haliko härad: 
Haliko socken. 1 — ^2 
Muurl a kap. . . 1 — 7^ 



Summa 


2- 


- 1 


Masku härad: 




Maskii socken 


8 


— 6 


Merimasku „ 


4 


— 3 


Lemo „ 
Nousis „ 


7 
14 


-4V* 
-IIV4 


Vinno „ 
Vårfmkyrka „ 
Reso „ 


3 

1 
1 


— 1 

— 1 


Summa 38 


-28 



Piikkis härad: 

hem. mänt. 
Lundo socken . 18— 12^^ 
Sagu „ . 11- 5Vs 

Par gas „ . 1 — 1 

Summa 30— I8V4 



Nedre SataJc. härad: 
XJlfsby 1- Va 



Öfre Satak, öfredels: 
Kyrö socken . 102— 55Va 
Karkku „ . 73— 37V^ 
Wesilax „ . 40— 25*/^ 
Tyrvis „ . 2- IV3 



Summa 217— I2OV12 



Hela antalet på akademins stat upptagna hemman 
steg således (de 9 afvels- 1. prebendehemmanen med deras 
ordinarie ränta 267 daler oberäknade) till 347^/2 hemman 
om 213^12 mantal. Ordinarie räntan (vissa räntan med 
gärden, vinterkörsehi och salpetershjälpen samt 52 dal. 
kvamtull) upptogs i landsboken till 5,228 daler s. m. År 
1687 tillkom för fäktmästarens ailöning 2 hem. om 2 mänt. 
i Pargas, men i öfrigt blef hemmantalet tämhgen orubbadt 
till seklets slut. Enligt kronans landsbok för 1699 steg 
detsamma till 348Y2 hem. om 215 mantal, enligt akademins 
egna räkenskaper för år 1700 till 342^2 hem. om endast 
202 '/i2 mantal. 

Under loppet af ett hälft århundrade hade altså efter 
ständiga påminnelser och supplikationer från konsistorii 



230 Åbo akademis förvaltning 1640-1713. 



sida akademiehemmanen i afseende å sitt antal icke blott 
uppbragts till det i början utlofvade, utan därtill med ett 
trettiotal kommit att öfverskrida detsamma. Däremot kunde 
den på staten upptagna kyrkotionden, i trots af de ifri- 
gaste ansträngningar, aldrig uppbringas till de i 1644 
och 1651 års bref utsatta beloppen. För att förekomma 
oriktigheter från kronobetjäningens sida, enär konsistorium 
klagat öfver att det fått i åratal vänta på spannmålens 
inleverering, påbjöd Per Brahe år 1649, att akademins 
andel i kyrkohärbärgena skulle uppbäras af dess egna 
betjänte, men att häradsfogdarne ägde att först uttaga 
hvad som var anslaget för sockenprästerskapets, dom- 
kyrkans och särskilda andra institutioners behof. Sam- 
tidigt meddelade grefven akademins kvestor Per Eriksson 
Qiers en noggrann instruktion, som denne ägde att iakt- 
taga vid spannmålens infordrande och uppbörd ^). Nämda 
åtgärd godkändes, såsom vi redan sett, två år senare af 
drottningen. Men förhållandet blef därigenom icke mycket 
bättre. Tionden inflöt icke tiU de beräknade beloppen 
och när nya oundgängliga behof yppade sig, fann rege- 
ringen ingen annan utväg än att tillgripa den bortlofvade 
kyrkospannmålen. Ännu år 1650 uppgick enl. landsboken 
spannmålsanslaget för akademin till 1,111 tunnor (beräk- 
nade a 9 mk tunnan till 2,500 dal. s. m.), men under de 
snart följande krigsåren gick summan nedåt och år 1658 
förordnade konungen, att af akademiespannmålen skulle 
mot vederlag uttagas 533 tunnor för krigshärens räkning. 
År 1660 upptogs å stat endast c. 494 tunnor, beräknade 
till 1,111 daler, och senare meddelade anvisningar på sär- 
skilda kyrkohärbärgen, hvilka ännu ansågos disponibla, 
kunde icke uppbringa spannmålen till det utlofvade be- 
loppet 2). År 1661 upptog staten 490 t:r (= 1,102 dal.), 



>) Instruktion för Giers 26 aug. 1649 och resoi. för Abo akademi 
4 maj 1649 i manuskr. saml. A I 27 i Univ. Bibi. 

*) Så tilldelades akademin år 1665 kronan tillhörig spannmål i Lundo 
kyrkohärbärge och år 1668 den spannmålsdonation, som blifvit ledig efter 
kyrkoh. i Maska Henr. Hoffmann. 



Åbo akademiå förvaltning 1640 -17 IS, 231 

år 1670 050 t:r (= 1,463 dal.), år 1680 607 t:r (= 1,365 
dal.) samt år 1699 610 t:r (= 1,372 dal. s. m.). 

Då genom denna betydliga nedsättning i den ur- 
sprungliga staten universitetslärarenes ekonomiska ställ- 
ning på ett betänkligt sätt rubbades, återstod intet annat 
än att tillförsäkra akademin vederlag på annat håll. Redan 
på 1650-talet hade myndigheterna särskilda gånger med- 
delat konsistorium anvisningar på kronans extraordinarie 
räntor och från år 1660 blef denna provisoriska åtgärd 
permanent. I bref af den 12 aug. 1660 resolverade kammar- 
kollegium, att defekten i akademistaten skuUe fyUas så- 
lunda, att akademin tilläts uppbära kronans andel i extra- 
ordinarie räntor från akademiehemmanen — den andra 
hälften innehölls af akademin på grund af dess privilegier 
— samt att det ännu resterande beloppet skulle fyllas 
med kronans inkomster af lilla tullen och accisen i Åbo. 
Följande år finna vi på akademistaten uppförda 670 daler 
af lilla tullen äfvensom 1,227 daler i mantals-, boskaps-, 
och skjutsfärdspengar samt riksdalers- och råghjälp. I 
resolution af den 1 juh 1665 på Åbo akademis besvär 
bekräftade regeringen kammarkollegii bref, dock med den 
förändring att tuUmedlen ersattes med mantalspenningar 
från Yemo härad, och den sålunda gillade anordningen, som 
fullständigt öfverlämnade akademiehemmanens räntor till 
akademin, bestod i hufvudsak orubbad under de följande 
årtiondena. År 1670 upptog landsstaten 941 daler i man- 
tals-, boskaps- och skjutsfärdspenningar från länet, år 
1680 2,366 daler i nämda räntor samt dagsvärkspenningar; 
ål- 1699 2,900 daler i samma räntor samt s. k. slottshjälp 
och hjälpved. Sålimda lyckades det regeringen att under 
de flesta år aflägsna den öfverklagade defekten ur akade- 
mins kapitalstat. Deima steg enl. kronans landsböcker i 
ordinarie och extraordinarie räntor år 1661 till 7,114, år 
1670 till 7,130, år 1680 till 8,960 och år 1699 till 9,520 
dal s. m. (+ 267 dal. från afvelshemmanen). 

Men akademin var icke betjänt af att kredit och 
debet gingo ihop i kronans räkenskaper samt att kammar- 
koDegii och landshöfdingens anordningar uppgingo till 



382 Äbo akademis prwOining 1640—1713. 



ungefär samma totalsumma som aflöningslistan. En nöd- 
vändig förutsättning för att dessa anordningar skulle lända 
akademin till båtnad var att de värkligen kunde uttagas 
af resp. skattedragare — och denna förutsättning svek 
gång efter annan. E/edan under de första åren efter akade- 
mins fundation visade det sig, att regeringen anslagit såväl 
akademie- som andra bönders betalningsförmåga för högt 
och att uppbördsmännen endast långsamt kunde afleverera 
akademins tillgodohafvanden. År 1647 förtäljde konsisto- 
rium, att med leveransen af tionden plägade dröja in på 
tredje och fjärde året. Två år senare anfördes, att i följd 
af många hemmans ödesmål och ständigt ökade spann- 
målsrester icke allenast många professorer ^fördjupas mer 
och mer samt med hustrur och barn uti aUsomstörsta 
armod och gäld och blifve dageligen af kreditorerne öfver- 
lupne och hos rectorem angifne, att mången kan härefter 
falla betänkligt att vedertaga professoratet eller rektoratet 
här vid akademin, utan ock hole denne akademiske staten 
varder innan kort alldeles ruinerad och till intet". Ar 
1654 förmälde konsistorium, att af tionden från Tammela 
och Somero resterade 52 tunnor samt på 1653 års spann- 
målsvederlag 700 dal. k. m. Från de behållna akademie- 
hemmanen erhöll man räntorna någorlunda ordentligt, men 
med den uppbörd, som ombesörjdes af kronans ränte- 
kammare och fogdar, gick det „grufvelig trögt". Konsisto- 
rium supphcerade därför, att „ staten en gång måtte komma 
till en stadighet och icke årligen, som härtill skedt är, 
förändras och förminskas", samt att akademin måtte till- 
låtas att till statens fyllnad få själf uppbära lilla tullen 
vid Aningaisporten. År 1668 klagade konsistorium åter 
att det icke kunde komma i åtnjutande hvarken af Vemo 
härads mantalspengar, Masku sockens tiondespannmål eUer 
af de ängar och hemman, som donerats åren 1662 och 1663, 
samt att afkortningen på svaga och förmedlade akademie- 
hemman redan steg tiU 400 dal. s. m. „så att man intet 
ser, huruledes största delen af oss här kan subsistera, 
såframt sådant med tiden icke blifver vederbörhgen re- 
medieradt". År 1681 hette det åter, att ^akademins under- 



Åbo akademis förvaltning 1640— 1T13, 288 

hållsstat genom tidernas svårhet, böndemes oförmögenhet 
och andra tillfallande händelser är mycket ringa blefven^. 
År 1689 rådde i följd af missväxtår „ett obeskrifUgt ^ände" 
bland akademieböndeme, hvilka födde sig med bark och 
annan ovanhg spis. Större rester hade därför hopat sig 
än bönderne någonsin kunde betala och akademin hade 
näppeligen kommit till sin halfva stat o. s. v. ^). 

Akademins räkenskaper, hvilka århgen insändes till 
kammarkoUegii begrundande, bära tydhgt vittne om att 
konsistorii klagomål icke voro gripna ur luften, om de 
ock, enligt tidens sed, stundom framfördes i något öfver- 
drifna ordalag. Ehuru konsistoriimi och kvestor alltid 
kunde räkna på den hälft af extraordinarie räntorna, akade- 
min på grund af privilegierna uppbar från hemmanen*), 
såsom en motvikt mot eventuella afkortningar i den ordi- 
narie staten, inträffade dock årligen från akademins in- 
stiftelse och till dess upplösning, att bokslutet utvisade 
en större eller mindre balans. Vid ingången af räken- 
skapsåret 1644 utgjorde akademipersonemes utestående 
fordringar 404 dal., fyra år senare hade de stigit till 1,150 
dal.; år 1650 hade de drifvits ned till 178, men år 1652 åter 
gått upp till 2,774; år 1660 belöpte sig summan af under 
årens lopp hopade fordringar till 1,234, år 1670 till 1,180, 
år 1680 till 6,674, år 1682 till 8,111, år 1690 till 2,151, år 
1695 till 7,335 och år 1700 till 17,473 daler s. m. 

Den naturhga följden af alla dessa balanser och 
restantier var, att akademins lärare och tjänstemän och van- 
ligen äfven studenterne måste finna sig i en motsvarande 
förminskning i sina salarier och stipendier. År 1648, då 
alla förhoppningar om en fullständig likvid strandat, resol- 
verade konsistorium, att afkortningarna skulle fördelas pro- 
portionelt på alla, som funnos upptagna på akademins 
stat, pedellema blott undantagna. Detta beslut, som väl 

>) Eonsist t kansler 24 aug. 1647, 25 april 1649, 16 nov. 1654, 
1 ang. 1668, 26 mars 1681; t. E. M:t sept. 1 686, till kanslirådet Bergen- 
bielm 1689 s. d. 

*) Deras belopp angifves i akad. rftkensk. år 1646 till 105, år 1650 
till 507, år 1661 till 862, år 1670 tUl 1,060 dal. o. s. v. 



284 Åbo akademis förvaltning 1640^1713. 



först ansågs vara provisoriskt, blef sedermera upprepade 
gånger fömyadt, dels emedan den motsedda förbättringen 
i situationen icke inträdde, dels emedan det nu kom i 
dagen, att kvestor vid utbetalningarna gynnat en del pro- 
fessorer på bekostnad af andra och somliga företagit sig 
att själfva uttaga sina fordringar af akademieböndeme ^). 
Kanslererne lofvade visserligen att göra sitt bästa för 
lönernas fulla utbetalande, men stannade slutligen äfven 
de vid att påbjuda det proportionella betalningssättet så- 
som det enda möjliga och rättvisa. När år 1684 grefve 
Bengt Oxenstierna tillstälde kvestom Mikael Jesenhausen 
kunglig fullmakt å tjänsten, bifogade han för egen del 
en förmaning till konsistorium att vaka öfver att den 
nye kvestom „måste veta sig för en viss regel vara, att 
ingen af akademins ledamöter och betjänte skall eller må 
undfå något förut för den andre, utan alle göras lika del- 
aktige proportionaliter efter hvars och ens lön och efter 
inkomsteme och att isynnerhet med stipendiariis äfven 
sådan proportion observeras, på det ingen hvarken quoad 
tempus solutionis eller eljest uti proportion, som förbemält 
är, må göras af sämre vilkor än de andre" ^). 

Som orsaker till de ständiga afkortningarna fram- 
höUos af konsistorium en mängd samvärkande omständig- 
heter. Än berodde bristen på uppbördsmännens flathet, 
långsamhet och försumlighet, än åter på tydliga underslef 
och bedrägerier; än åter hade bönderne behandlats med 
öå omilda maner, att de utarmats eller af trots och mot- 
spänstighet vägrade att utbetala räntorna o. s. v. Under 
de första åren var det hufvudsakligast mot kronans be- 
fallningsmän anklagelserna riktades, men sedan genom 
Brahes förordning af år 1649 uppbörden så godt som full- 
ständigt öfverflyttats på akademins egna betjänte, blefvo 
desse de vanliga objekten för missnöjet, om de förre också 
icke blefvo h. o. h. förglömda i de litanior, som adres- 

1) K. P. 8 dec. 1647, 8 april 1C48, 24 jan. 1674, 5 sept. 1694, 17 
nov. 1709. 

*) Eanslersbref 8 jani 1660, 28 sept. 1667, 81 okt. 1684. 



Åbo akademi9 förvaltning 1640^1713, 236 

serades till kunglig majestät och kansler. Såsom den 
främste bland de be tjänte fick natm*ligtvis kvestom oftast 
uppbära ansvaret för afkortningama. An hade han för- 
summat den behagliga tiden för uppbörden; än hade han 
gått för mildt, än åter för hårdhändt till väga; än hade han 
för mycket tänkt på egna intressen eller visat mannamån 
mot en del professorer; än hade han sölat med skatte- 
persedlames utdelning eller genom lättja och oriktig bok- 
föring bragt räkenskapsvärket i oordning o. s. v. Icke så 
sällan befunnes anmärkningarna grundade, men ofta lyc- 
kades det kvestom att skjuta skulden på sina under- 
lydande fogdar, på hvilka från år 1675 uppbörden hufvud- 
sakligast hvilade och hvilka i sin tur stäldes på de an- 
klagades bänk. 

Men kvestors och fogdarnes synder, äfven där dessa 
bevisligen åsamkat akademin skada, voro hvarken de enda 
eller ens de viktigaste orsakerna till den ekonomiska för- 
lägenheten. I ojämförligt högre grad hade denna sin rot 
och sitt upphof i det alt mera tilltagande förfallet på 
akademiehemmanen och böndemes däraf härflytande oför- 
måga att fullgöra sina förbindelser. Detta åter berodde i 
främsta rummet på samma grundorsaker, som under stor- 
hetstiden hämmade hela landets och alla folkklassers ekono- 
miska förkofran: de hårda och ständiga missväxterna, de 
oafbrutna krigen och den till ytterlighet uppdrifna be- 
skattningen. 

Redan bland de hemman, som på 1640-talet tilldelades 
akademin, funnos sådana som råkat i ödesmål, och bland 
de senare tillkomna befunne sig en del i samma läge. 
Med årens lopp ökades antalet ödeshemman i oroväckande 
grad utan att konsistorium mäktade sätta en gräns för 
det onda. Gång efter annan beklagade sig professoreme 
öfver att hemmanen råkat i vanhäfd genom missväxter 
och misshushållning, att böndeme tryktes af högre utlagor 
till akademin och kronan än de kunde bära, att härads- 
fogdame behandlade böndeme skoningslöst samt kräfde 
dem på utskylder, för hvilka de enligt akademins privi- 
legier borde vara frikaUade o. s. v. Så godt som årligen 



236 Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 

utsändes sensommartiden någon professor, vanligen en 
ränteriinspektor, stundom flere, jämte kvestor och sekre- 
teraren för att på ort och ställe underrätta sig om till- 
ståndet i ett helt fögderi, i någon socken eller på några 
enstaka hemman, bilägga stridigheter meUan böndeme 
och fogdarne samt afgifva förslag till befordrandet af går- 
damas ^kultur" '). Stundom, då särskildt bekymmersamma 
förhållanden förelågo eller då nya hemman tillkommit, 
hvilkas beskaffenhet icke var närmare känd, försågos in- 
spektöreme med vidlyftiga instruktioner, efter hvilka de 
hade att rätta sina frågor och sina handlingar. När år 
1647 medicine professor Achrelius och akademienotarien 
utsändes till socknarna i Tavastland, d. v. s. Satakunta, 
tillsades de att på lämpliga ställen hålla sammankomster 
med bönderna samt vid dessa möten inhämta noggranna 
upplysningar om hemmanens omfång och beskaffenhet, 
om hus och inventarier, om åkrar, ängar och humlegårdar, 
om kvarnar och strömmar m. m.; de skulle ransaka om 
gamla skatterester, uppteckna oförmögna och utfattiga 
bönder samt såvidt möjligt var själfva visitera vanhäfdade 
och öde hemman; de skulle förmana böndeme att odla 
humla, lin och hampa, att bränna tjära, uthugga kvarn- 
stenar och egna sig åt bärgsbruk; de aflägset boende 
bönder, som ej betungades med skjutsningar, skuUe öfver- 
talas att betala skjutsningspenningar tiU akademin; an- 
märkningar mot fogdarne skuUe upptagas till protokollet 
och granneligen undersökas m. m. *). 

Resultatet af inspektionsresorna till akademiehem- 
manen blef som oftast, att inspektörerne inlevererade för- 
teckningar öfver nya ödeshemman och öfver bönder, hvilka 
icke utan hjälp från akademin kimde hålla sig uppe. 



^) Enl. de karolinska konst, skalle allmänna visitationer å hemma- 
nen fOretagas åtm. hvart femte, enl. de Braheska åtm. hvart annat år; 
år 1648 påbjöd Brahe, att en professor skulle ransaka hos böndeme år- 
ligen midsommartiden. K. P. 4 no v. 1648. 

•) K. P. 30 juni 1647. — År 1688 namnes, att böndeme plftgade 
frivilligt betala åt besiktningsmännen s. k. ransakningskappar. Detta 
bmk blef nu förbjudet. K. P. 18 maj 1688. 



Åbo akademis förvaltning 1640^1713, 237 

Stränga förmaningar till flit och hotelser om de lättjefullas 
afhysande gagnade icke mycket. I stället såg sig kon- 
sistorium oafbrutet nödsakadt att bevilja flere eller färre 
frihetsår på ödelagda och upptagna hemman; årligen måste 
skatterester afskrifvas eller förmedlingar i utlagorna med- 
gifvas. Så afkortades enligt akademins räkenskaper år 
1644 430 daler för ^oförmögne och utfattige, som ej till- 
fyllest hafva förmått deras utlagor betala för oår och miss- 
växt", år 1646 580 dal., år 1647 883 dal.; år 1648 uppgick 
afkortningen i hemmansräntor och tiondespannmål till 
1,795, år 1649 tiU 1,883, år 1650 tiU 1,123 dal.; för år 1680 
upptog afkortningslängden på ^alldeles ödes- och afhyste 
hemman, oförmögne och utfattige bönder, som ej tillfyllest 
hafva förmått deras utlagor att betala", 2,693 daler o. s. v. 
Kunglig majestät, kammarkollegium och kansler för- 
sökte så godt sig göra lät att med råd och dåd bistå 
professorerne under deras svåra bekymmer och i deras 
ansträngningar att upprätthålla kulturen å akademiehem- 
manen. I resolution af den 23 april 1649 förklarade 
regeringen, att de bönder, hvilka upptogo akademins 
ödeshemman och därför åtnjöto frihet för afgifterna till 
akademin, jämväl skulle under frihetsårens förlopp vara 
förskonade för utskrifningar och extra ordinarie hjälper 
till kronan. Rymde en bonde eller dräng från ett akademie- 
hemman, lämnande det öde, skulle han med våld åter- 
hämtas och lagforas. År 1683 medgaf kammarkollegium, 
att de af konsistorium beviljade skatteförmedlingarna skulle 
tillämpas äfven i af seende å skatterna tUl kronan. År 1672 
påminde samma kollegium landshöf dingen i Åbo län Harald 
Oxe om att vara konsistorium behjälplig „i det ena så 
väl som det andra"; att icke beräkna inkomsterna från 
akademin tillfallande hemman högre än de värkligen ren- 
derade samt att närhälst några ograverade kronomedel 
upptäktes, genast tilldela dem åt professorerne såsom godt- 
görelse å lönen, såframt den allmänna landsstaten där- 
igenom icke turberades. Under nödåret 1697 lofvade rege- 
ringen att undsätta akademins hungrande bönder på sätt 
som andra kronobönder med sädeskorn o. s. v. Men när 



238 Åbo akademis förvaltning 1640— 17 IH. 



konsistorium år 1694 anhöll, att de rester, som innestodo 
hos bönderne, måtte ersättas med kronomedel, förklarade 
konungen, att akademin i Åbo liksom andra lärda institu- 
tioner och stater bekommit „ett visst i hemmans och 
spannmåls ränta på vinst och förlust anslaget, så att de 
därmed till deras stats aflöning böra vara utan någon 
vidare likvidation och efterräkning åtnöjde". Råkade hem- 
manen i ödesmål, tillkom det konsistorium att draga för- 
sorg om deras återupprättelse, och brast något i bondens 
ränta under ett år, tillråddes konsistorium att „med god 
lämpa och utan dess ruin uti det eftergående året söka 
att undfå och utbekomma det bästa man kan och gitter" ^). 

Såsom det mest effektiva medlet till det ondas af- 
hjälpande föreslog konsistorium en ny skattläggning af 
akademiehemmanen jämte en däraf följande reglering af 
akademistaten. Men regeringen visade sig länge ohågad 
för företaget. Först år 1684 utgick till landshöfding Lo- 
rentz Creutz d. y. befallning att undersöka, huruvida, 
såsom det uppgafs, största delen af akademins hemman 
voro så högt skattlagda, att åboenderne omöjligen för- 
mådde draga och erlägga de stora utlagorna. På samma 
gång skulle han undersöka, huru hög skatt hemmanen 
kunde bära, och därefter inkomma till kammarkollegium 
med en pertinent berättelse „på det därefter må kimna. 
så mycket säkrare fattas en viss förordning, huru med 
deras utlagor skall förhållas och huruledes akademin skall 
få sin fulla förnöjelse efter dem tillförordnade stat och 
gjorde förordning" ^). 

Hvad Creutz gjorde med anledning häraf, är icke 
kändt, men med skattläggningsarbetet drog det ut på 
tiden. Efter särskilda påminnelser i ämnet tröstades kon- 
sistorium år 1689 med upplysningen, att landtmätarene 
fått ordres att taga ihop med akademiehemmanen, sedan 
de blifvit klara med militiehemmanen. Följande år ut- 



K. resol. 23 april 1649, 12 okt. 1694, 20 maj 1697; kam. kolleg. 
skrifv. 23 aug. 1672, 14 dec. 1683. 

*) K. bref t. Creutz 17 okt. 1684. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 299 



talades den förhoppning, att landtmätarenes arbete, som 
redan påbegynt, skulle vara afslutadt före årets utgång, 
men äfven detta^ hopp svek. År 1694 resolverade re- 
geringen, att förnyad påminnelse skulle utgå till lands- 
höf dingen om den genom arbetet på militiestatens ordnande 
fördröjda ref ningens och skattläggningens värkställande, 
men upplyste tillika, att den sistnämda åtgärden skulle före- 
tagas „på akademins eget äfventyr utan att pretendera af 
Kong. Maj:t någon refusion för det som genom skattlägg- 
ningen i deras inkomster kan förminskas, hörandes akade- 
min, äfven som i samma mål för akademin i ITpsala är 
resoiver adt, i fall någon af skattning blefve, så jämka deras 
lönings stat, att hvad som därigenom minskas må komma 
proportionaliter på hvars och ens lön att afdragas" *). 

De snart följande svåra missväxtåren medförde nya 
uppskof. Ännu år 1701 synas af skattningslängder icke ha 
inkommit från mer än ett härad och åren 1702—1703 upp- 
gifves, att skattläggningen pågick i öfriga delar af länet. 
Synbarligen afslutades eller afstannade densamma kort 
därefter, ehuru ännu under periodens sista år hemman 
funnos, hvilka ansågos tarfva en ny beskattning *). Till 
någon nämnvärd lindring för akademiehemmanen ledde 
den emellertid icke. Enligt akademins egna räkenskaper 
hade år 1700 hemmanantalet belöpt sig till 215 hem. om 
118'/^ mantal i öfre samt 127 7^ hem. om SS^/j mantal i 
nedre fögderiet; åren 1705 — 12 upptogs det enligt kronans 
jordebok af år 1702, sedan afkortningen observerats och 
afdragits, till 212 hem. om lOS^Via mänt. i öfre och I26V2 
hem. om 6372 mantal i nedre fögderiet. Mantalssiffran 
hade således visserligen nedsjunkit med c. 35 mantal, men 
då, efter hvad konsistoriimi med ledsnad konstaterade, den 
nya beräkningen tillämpades endast på de ordinarie, men 
icke på de extraordinarie räntorna och utredningarna^), 

O K. resol. fbr akad. 12 okt. 1694; Kons. registr. 28 sept. 1685, 
— okt. 1689 (till Oreutz), 16 april 1690. 

•) Konsist. reg. 13 aug. 1700, 13 jan. 1702, prot. 26 sept. 1701, 
18 juni 1712; akad. i^kensk. 1705 s. 355. 

») K. P. 21 okt. 1710, registr. 19 nov. 1709, 22 maj 1712. 



240 Åbo akademis förvaltning lOéO-^lTlS. 



undergick den årliga skatten icke någon nämnvärd för- 
ändring. Och äfven om den genomförda skatterevisionen 
ländt akademins bönder till båtnad under normala tids- 
förhållanden, måste värkningarna af densamma försvagas 
eller förintas under de hårda ofredsår, som inledde det 
adertonde seklet och afslutade det första tidsskedet i 
akademins historia. 



IX. 
Akademins upplösning. 

Det första årtiondet af 1700-talet blef en tid af lång- 
samt aftvnande för akademistaten och akademiehemmanen 
lika väl som för landet i dess helhet. 

När seklet grydde, hade genom de föregående nöd- 
årens härjningar 4272 ^^^' ^^ 24V« mantal i öfre och 5 
hem. om 2'/ 12 mänt. i nedre fögderiet råkat i ödesmål; 
2572 liöDi. om. 12"76 mänt. i öfre och 6 hem. om 8^24 mänt. 
i nedre fögderiet voro upptagna på skattefrihet; årets af- 
kortning för öde, upptagne och förmedlade akademiehem- 
man steg tUl 1,584 daler s. m. Från föregående år inne- 
stod hos bönderne en rest på 17,326 dal., som vid årets 
slut stegrats till 18,068 daler. Akademistatens »resterande 
löningar och fordringar, som ej kunnat utfalla", beräknades 
vid årets början till 17,473 och vid des slut till 18,680 
dal. s. m. ^). Under de närmast följande åren synas in- 
komsterna i någon mån förbättrats, men i främsta rummet 
berodde det på de afskrifningar, som värkstäldes åren 
1702 och 1703 (inalles 15,770 dal.), att akademistatens 
fordringar i 1705 års räkenskaper nedtrykts till 12,183 dal. 
och de hos bönderne innestående restantiema tiU 2,022 
daler. Sedermera ökades resterna med hvart år som gick. 
Så belöpte sig år 1710 akademistatens fordran till 17,092, 



^) Akad. rftkensk. 1700. Så hade prof. Flachsenius att fordra 842 
dal., Wanochias 823, Lund 785, Sveder 898, stipendiateme 2,232 dal. 
Afgångne lärares, betjäntes och stipendiaters fordringar upptogos till 7,261 
daler s. ni. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713, 241 

år 1711 till 18,274, år 1712 tiU 18,869 och år 1713 tiU 
19,759 daler. De innestående resterna hos bönderne och 
andra anslogos till resp. 5,969—6,874—7,090 och 7,525 
daler s. m. Antalet ödeshemman steg år 1712 till 39 hem. 
om 16*7-24 niantal i öfra och 6 hem. om 27* mantal i nedra 
fögderiet; de på frihet upptagne till resp. 15 hem. om 
7^7i2 iiiaiital samt 7 hem. om 378 niantal. Den mantals- 
skrifna befolkningen på akademiehemmanen, som år 1704 
steg till 1,117 personer (646 i öfra och 471 i nedra fög- 
deriet, hvartill kom 42 pers. på afvelshemmanen), hade år 
1712 nedgått till 977 pers. (555 i öfra, 442 i nedra fög- 
deriet, hvarförutom 27 på afvelshemmanen). 

Afgången på åboar var således ganska märkbar och 
den visade sig desto mer kännbar som den hufvudsak- 
ligast träffat den arbetsföra manliga befolkningen, hvil- 
ken såsom rekryter drifvits nt i kriget. Redan år 1702 
förtäljde konsistorium, att å flera hemman endaste mans- 
hjälpen utskrifvits, hvarför man anhöll, att de utskrifne 
måtte ersättas med lösdrifvare eller att lättjefulla och 
till åren komne studenter, hvilka prässats till krigstjänst, 
måtte tillåtas att tjäna för akademieböndeme. Ar 1704 
förtäljde konsistorium för kansler, att akademiehemmanen 
blifvit genom knekteutskrifningar och krigskontributioner 
„dels ruinerade och alldeles ödelagda, dels så utarmade 
och oförmögne, att omöjhgt är af de ännu bebodde hem- 
manen kunna utsöka de räntor, som af dem utgå böra". År 
1708 anfördes åter, att vid utskrifningen af fördubblings- 
knektar å en del hemman endaste manshjälpen uttagits. 
Fyra år därefter förmälde konsistorium, att vid årets ut- 
skrifning i Satakunta ytterhgare 28 hemman beröfvats 
endaste karlen; öfverste Essen, som företagit sig detta 
oråd, uppmanades af professorerne att medgifva hndring 
eller rättelse under erinran om att „de störste män i värl- 
den alltid sökt och ernått sitt högsta loford medelst väl- 
gärningar mot akademier och de studerandes hägnande". 
Vid samma tid beklagade sig konsistorium hos landshöf- 
ding Palmenberg öfver att de behållne bönderne tvungos 
att deltaga i soldatutredningen äfven för ödeshemmanen 

16 



242 Åbo akademis förvaltning IdéO-^lTlS, 



utan att hafva af dessa någon nytta. Allmogens pålagor 
blefvo, förmenade konsistorium vidare, desto odrägligare, 
som kronobetjänte brukade sådan hårdhet, „att de icke 
allenast med altför sträng exekution på en gång alldeles 
i grund fördärfva bonden, utan ock ofta däruti med omildt 
handterande sig så emot honom bete såsom han icke vore 
Kongl. Maj:ts undersåte, dessmedelst till äfventyrs den 
gången något litet mera till K. M:ts kassa kan indrifvas, 
men följande åren alls intet, där dock genom försiktig 
lindrighet bonden vid makt hållen alla år något erlägga 
kunde samt akademiske staten medelst löningsmedlens 
bättre infallande sin kontribution och utskylder till kronan 
utgöra" *). 

Från de på staten upptagna akademiehemmanen ut- 
bredde sig eländet till professoremes enskilda boställen 
eller afvelshemman. Ehuru dessa genom privilegiibrefvet 
af år 1646 voro skyddade för hvarjehanda extra pålagor 
och besvär, klagade professorerne bitterUgen öfver att 
privilegierna gång efter annan öfverträddes. Särskildt an- 
fördes besvär öfver att hemmanen betungades med in- 
kvartering af krigsfolk, med skjutsfärder och höleveranser 
till armén, att endaste manshjälpen togs till soldat och 
den siste pojken, „den endaste kvarlefva, som till jord- 
torfvens och posteritetens underhållande oundvikligen be- 
tarfvas", till trosskusk m. m. *). 

Att under sådana förhållanden lärares och betjäntes 
bekynmier för den timliga utkomsten skulle ökas med 
livar dag som gick var ögonskenligt. Och bekymren blefvo 
dess mer tyngande, som akademistaten ingalunda gick fri 
för de allmänna krigsbördor, som trykte andra medborgare. 
Än fordrades s. k. ståndsdragoners uppsättande, än åter 
utkräfdes enkla och dubbla kontributioner för lönernas 
oafkortade belopp eller skatt för eldstäder, för silfver, pe- 



») Kons. registr. 8 jan., 26 mars 1702, 17 nov. 1704, 1 aug. 1706, 
22 o. 31 maj 1712; prot. 25 okt. 1700, 28 jan. 1702, 30 juni 1708 m.iu. 

*) Kons. reg. 18 juli 1703, 28 maM, 2 juni 1708, 10 febr., 19 nov. 
1709; prot. 17 nov. 1709, 3 nov., 1711, 6 febr. 1713 m. m. 



Åbo akademis förvaltning 1640—1713. 248 



röker, fontanger, vagnar och andra lösören. Bärtill kom, 
att stadsmyndigheterna alt oftare begynt att fordra del- 
tagande i särskilda kommunala besvär, såsom vakt och 
vård, inkvartering, underhåll af staketet m. m. £[ronans 
tuUbetjänte fordrade dubbel tull och accis för boskap, som 
infördes från akademiehemmanen; landshöfdingen vägrade 
att erkänna de många försvarskarlar, vaktkarlar och gär- 
ningsmän, som skyddades af akademins privilegier o. s. v. ^). 
Och till råga på det onda hemsöktes Åbo stad år 1710 
af en härjande pest samt år 1711 af en våldsam brand, 
som förstörde för flere bland akademistaten deras gårdar, 
bibliotek, husgerådssaker m. m. 

Bland den studerande ungdomen framträdde natur- 
ligtvis värkningama af krigstillståndet Ukaledes i tillta- 
gande fattigdom och däraf följande oförmåga att vistas i 
akademistaden. Under krigets första år höll sig antalet 
nyinskrifna studenter ännu vid det normala och studierna 
bedrefvos med sådan framgång, att prokansler vid årsf ör- 
höret i maj 1703 kunde intyga, „att den studerande ung- 
domen sig uti allehanda lofliga studier och öfningar märke- 
ligen förkofrat, så att man äfven nu, då hvar och en af 
desse orolige krigstider på desse till fienden närmare be- 
lägne orter mer än annorstädes besväres, icke mindre än 
för detta hafver att hugna sig af denne akademins väl- 
stånd till fäderneslandets ansenliga nytta och heder". Men 
redan under det följande rektorsåret gick siffran på ny- 
inskrifne ned från 79 till 45, steg sedan något, men föll 
åter år 1710 till 23 och utgjorde under de två sista åren 
39 och 52. Om antalet närvarande studenter föreligga inga 
upplysningar före år 1711, då årsexamina måste inställas 
af brist på examinander och en del professorer fått åtnöja 
sig med ett par åhörare. Följande år blef förhållandet 



») K. P. U aug. 1700, 8 jan., 27 maj, 4 dec. 1701, 16 maj 1702, 
30 maj, 1 juli 1704, 3 mtg 1705, 5 juni, 8 juli 1707, 13 maj 1708, 3 dec. 
1710, 27 juni 1712,20 jan., 27 april 1713; registr. 30 jan., 15 maj, 8 juni 
1701, 9 maj 1703, 1 juli, 17 nov. 1704, 17 april, 1705, 5 juni 1706, 4 
mars 1708, 2 maj 1711, 12 april 1712 m. m. 



244 Äbo akademis förvaltning 1640—1713. 



något bättre och examen anniversarium anstäldes åter i 
vanlig ordning ^). 

Till minskningen i studentemes antal bidrogo emeller- 
tid icke blott de ekonomiska förhållandena, utan jämväl 
de prässningar till militärtjänst, som gång efter annan för- 
söktes af landshöfdingen och utskrifningskommissarieme. 
Väl voro, såsom vi redan känna, studenterne på grund af 
de akademiska privilegierna förskonade för hvarje slag af 
krigstjänst, och detta privilegium var väl för mången 
yngling det starkaste band, som fastade honom vid uni- 
versitetet. Men det ständigt växande behofvet af krigs- 
manskap förmådde kronans befallningshafvande att bland 
akademins ungdom söka fyllnad i luckorna — först med 
lampor, men senare med maktmedel. I slutet af år 1700 
voro samtliga landskap uppkallade inför konsistorium för 
att åhöra landshöfdingens upprop tiU studenterne att såsom 
officerare vid fördubbUngsmanskapet ^försöka sin fortun 
i krigsståndet", och liknande lockmedel tiUgrepos äfven 
senare. Men då resultatet visade sig ytterst magert, ålades 
konsistorium att utpeka och till regementena utleverera 
öfverHggare och andra, hvilka icke gåfvo förhoppning om 
fortkomst på den lärda banan. Tillsägelsen blef ock flere 
gånger efterkommen, såsom år 1710, dä konsistorium kunde 
förete en lista på 20 studenter, hvilka ansågos „ genom 
sina studier icke kunna mycket uträtta", samt dessutom 
gaf anvisning på ett antal studenter, hvilka utan veder- 
börligt tiUstånd lämnat akademin. Med den öfriga ung- 
domen, som förskonades från aktiv krigstjänst, beslöt kon- 
sistorium särskilda gånger att föranstalta militära öfningar, 
såsom år 1702, då akademiefäktmästaren förordnades till 
instruktör, och 1704, då professor Tammelin åtog sig att 
infonnera ungdomen och akademibetjänte i krigsexercitier. 
Men när landshöfdingen år 1710 ifrågasatte en allmän 
beväpning och studenternes utsändande mot fienden, satte 
sig konsistorium energiskt emot en sådan åtgärd, som 



») Kons. reg. 9 maj 1703, 11 okt. 1711, prot. 27 april 1711, 10 
1712; Lagus, Matrikel s. VII. 



m%j 



Äho akademis förvaltning 1640—1713. 245 

ansågs medföra hela den akademiska statens ödeläggelse 
och beröfva församlingarna, isynnerhet de finskspråkiga, 
möjligheten att i framtiden förses med själasörjare. Det 
blef denna gång intet af hotelsen, enär ryssarne mot för- 
modan afslutade sitt angrepp vid Viborg, men då två år 
senare underrättelser åter sprodos om ovännens tillämade 
infall, ålades de studenter, som ännu funnos kvar i staden, 
genom regeringens och kanslers påbud samt i trots af 
konsistorii protester på hösten 1712 att deltaga i den all- 
männa enrouUeringen samt att genom försvaret af Åbo 
stad och „dess avenu i skärgården" föregå andra med 
godt exempel '). 

Historien förmäler icke, huru många af de studenter, 
som mottogo detta påbud, uppfylde regeringens förvänt- 
ningar om exempel gifvande mannamod vid hembygdens 
försvar. Men visst är, att när efter månader af ovisshet 
och oro den fruktade fienden i slutet af augusti 1713 in- 
tågade genom Nylandstull, fann den staden oförsvarad 
och till största delen utrymd. Till borgerskapet, som sökt 
sin räddning i flykten, hade på få undantag när hela 
akademistaten anslutit sig — professorer, betjänte och 
studenter. Den 22 maj hade beslut fattats om bibhotekets 
förflyttning till säkrare ort och den 10 juni hade det sista 
konsistorii sammanträdet, för hvilket protokoD bevarats, 
afslutats med uppläsandet af regeringens tillstånd för pro- 
fessorer utan annex att lämna orten. Flykten skedde i 
största hast och under så stor brist på fartyg, att af egen- 
domen blott en ringa del kunde räddas. I början af föl- 
jande år utanordnade regeringen en penningehjälp åt ett 
antal professorer, hvilka flyktat till Stockholm och där 
hunnit uttömma sina sista tillgångar. Vid samma tid 
ålades konsistorium i Upsala att med stipendier ihåg- 
komma utarmade finska studenter, „på det desse få, af 
hvilka landet framdeles någon tjänst förväntar, af ar- 



») K. P. 27-30 DOV. 1700, 26 jan. 1701, 4 juni, 23 okt. 1702, 9 
maj 1703, 17 sept. 1704; registr. 26 mars 1702, 1 aug. 1707, 12 april, 15 
juni 1710, 11 okt. 1711; kanslersbref 9 sept. 1712 m. m. 



246 Åbo akademis förvaltning 1640'-1713. 



mod ej mage komma att öfvergifva sina väl begynta 
studier** ^). 

Per Brahes skapelse var sålunda upplöst. Elden på 
bildningens härdar var utsläkt, vetenskapens kämpar voro 
skingrade i landsflykt. I långa år af kvalfull väntan låg 
Finland under mörkrets vilde. 

Carl v. Bonsdorff. 



^) Reger. t. statskontoret samt consist. eccl. o. acad. i Upsala den 
6 mars 1714. Det senare brefvet tillkom på initiativ af biskop Gezelius, 
som bl. a. framhållit, hurosom under föregående tider ^svenske studerande 
vid Åbo akademi ej allenast af de flesta stipendier, utan ock bästa condi- 
tioner hade sig att hugna**. 



Rättelser och tillägg. 



Sida 120 r. 31 står 1658, läs 1657. 

S. 158 r. 18. Konsistorii protokoll november 1700 omnämna för- 
utom de finska nationerna natio smolandica och natio ostrogothica äfven- 
som vermelandi och angermanni, h vilka icke synas ha haft egna inspektörer. 

S. 178 r. 22—24. Enligt 1626 års konstit. förrättades promotionema 
af dekanus, men enl. konst. 1655 och 1661 skulle uppdraget ambulera 
mellan fakultetens ledamöter. Vid de få promotioner, som förekommo 
inom teologiska och Juridiska fakulteterna, fungerade biskopen såsom 
promotor, då ingen ledamot innehade doktorsgrad. 



En föregångare till den fransk-klassiska rikt- 
ningen i Sveriges litteratur. 



Det Svenska Litteratursällskapet i Finland har i den 
XLIII delen af sina Skrifter offentliggjort „En samling 
öfversättningar och bearbetningar från romerske och fran- 
ske författare**, på ett mönstergillt sätt utgifven genom 
T. S. Dillner. Hvem öfversättaren varit, därom har man 
sväfvat i ovisshet; men utgif våren framdrager många skäl 
för att han varit identisk med Joachim von Dtiben, Spegels 
svärson, bekant i literaturen särskildt såsom öfversättare 
af Boileaus satiriska dikter. I alla händelser förtjänar 
samlingen, som innehåller öfversättniugar från Boileau 
och Lafontaine samt af Comeilles Pompée, beaktande, 
enär den tillkommit till större delen under 1700-talets 
andra decennium och således, jämte Werwings och Trie- 
walds dikter samt några spridda dramatiska öfversättnin- 
gar och försök, är ett af de första tecknen på den fransk- 
Jclassiska diktningens inflytande hos oss — de pretiöse 
franska skalderna hade af åtskilliga svenska författare imi- 
terats redan under 1600-talets senare del. 

I en 1888 utgifven afhandling om „Det Carolinska 
tidehvarfvets komiska diktning" har jag uppehållit mig 
vid de första svenska försöken i fransk-klassisk stil och 
då (s. 223) omförmält en anonym författare, som af en 
senare utgifvare kallats Änaanmanderf den där omkring 
1712 gjort några öfversättningar från Boileau och Lafon- 



248 En föregångare till den franak-klaasiaka riktningen 

taine. Går man till min källa, „Små-Saker til Nöje och 
Tidsfördrif", utgifven 1756—57 såsom det anses af Bengt 
Bergius, så återfinner man där i delarna IV, V, VII och 
VIII rätt många af just de öfversättningar, hvilka nu i 
Litteratursällskapets ofvannämnda publikation sägas vara 
utgifna för första gången. 

I Små-Saker d. IV s. 81 f. yttrar utgifvaren följande: 
^Jag wil nu börja at meddela Läsaren werser ur en Bok, 
som jag nyligen blifwit ägare af, och som säkert ännu 
icke någorstäds blifwit tryckt. Jag finner där, at Auctoren 
har lefwat och äfwen skrifwit en del deraf år 1712. Men 
dess namn har jag ingenstäds kunnat igenfinna. Jag wil 
härefter, för at nämna honom med något namn, kaUa ho- 
nom Anaxiniander" . Sedan meddelas den öfversättning 
af Horatii Carmin. lib. II ode 3, som i Litteratursällska- 
pets utgifning aftryckts s. 7 f., jämte verserna „I Silfwer- 
bäckar klara" etc, hvilka, utan motsvarighet hos Horatius, 
äro enligt den senaste utgifvaren tiUskrifna „af annan 
hand än handskidften i öfrigt". Öfversättningen från Ho- 
ratii Epodon lib. ode 2 intages i Små-Saker d. V s. 47 ff., 
och därefter följer bearbetningen efter Ovidii Amorum 
hb. 1 eleg. 2, hvilken inleder Dillners utgifning. Epi- 
grammen efter Martialis återfinnas alla, utom de två första, 
i Små-Saker (d. IV s. 84 ff. och V s. 55 ff.); hänvisnin- 
garna till originalen äro desamma, de två sista epigram- 
men sakna öfverskrifter Liksom i den nu i Finland befint- 
liga handskriften. Den där vid epigr. XII: 10 förekom- 
mande anmärkningen om Hans Gasten, som höll bod under 
det sedan rifna hvalfvet på Köpmansgatan, är också af- 
tryckt i Små-Saker. 

Hvad beträffar öfversättningama från franska skal- 
der, så meddelas i Små-Saker blott en från Boileau samt 
tre från Lafontaine. Den förstnämnda införes i d. VII s. 
63 ff. Den S . . ., som i handskriften anföres bredvid 
ölken på tal om usle läkare, angifves i Smä-Saker vara 
„Som", hvarvid tydligen menas Constantin Soem d. ä., 
stadsfältskär i Stockholm, hvilken lefde ända till 1727 och 
hade en liknämnd son, som blef stadsfvsikus. Fablerna 



t Sveriges literatur. 249 



efter Lafontaine äro följande: Bonden, Geten, Fåret och 
Suggan (d. IV s. 36 f.), Lejonet, Wargen och Räfwen 
(d. VIII s. 79 ff.) samt Lejonets krigsrustning (ibid. s. 
81 f.). 

Jämför man texterna i Små-Saker och i den senaste 
utgifningen, så finner man, att de förra i allmänhet helt 
obetydligt afvika från de senare. Utgifvaren af Små-Saker 
har tydligen förändrat staf- och delvis uttryckssätt endast 
nödtorftligen efter sin tids smak. (En namnförändring 
må ock anmärkas, nämUgen i öf versättningen från Ovidius 
„Gyldenklou" till Délius.) Äfven där undantagsvis större 
afvikelser förekomma, såsom i ett par rader i den första 
fabeln af Lafontaine samt i Horatii Epod. lib. ode 2, bero 
dessa synbarligen på att Bergius velat göra texten i sin 
förströelseskrift så njutbar som möjligt för publiken. 

Det är väl därför sannolikt, att utgifvaren af Små- 
Saker icke blott haft tillgång till samma öfversättningar 
som de nu af Litteratursällskapet utgifna, utan ägt just 
den handskrift, som sedan hamna;t i Finland. I annat 
faU har han haft en synnerligen trogen afskrift däraf. 

Huru har nu handskriften kommit till Finland? Här 
kunna vi icke besvara denna fråga; men måhända skall 
genom detta meddelande någon tråd finnas för vidare 
efterforskningar. Bankokommissarien Bengt Bergius afled 
1784 och ärfdes af sin broder assessoren Peter J. Bergius, 
som vid sin död 1790 testamenterat hela sin kvarlåtenskap 
till Vetenskapsakademien. I dess bibliotek och handskrift- 
samling hafva efterforskningar gjorts, men någon hand- 
skrift af ifrågavarande slag har icke funnits. Det är väl 
en möjlighet, att Bengt Bergius före sin död gifvit bort 
manuskriptet till någon, som sedan fört det till Finland. 
Bergius hade vid några publikationer hjälp af Jöns Lind, 
en tid präst i Stockholm, sedan kyrkoherde i Skåne ; men 
denne torde icke spelat någon roll vid handskriftens öf- 
verföring till Finland. 

Huru åter Bergius bekommit den, är väl numera 
omöjligt att utreda. Märkligt är emellertid, att han, som 
ju var mycket väl förtrogen med den svenska litteraturen, 



260 En föregångare till den fransk-ktasaiska riktningen 



icke kunnat få kunskap om författaren (eller öfversättaren) 
af dikterna i handskriften. 

Den senaste utgifvaren har framställt många och 
starka skäl för att författaren varit JocLchim von Diiben. 
Han omnämner den anteckning, som finnes i handskriften 
om riksrådet [Josias] Gederhielm såsom författare» men 
hänför denna anteckning till vårt århundrade; tydligt är 
också, att den gjorts efter det manuskriptet kom ur Bergii 
händer. Gederhielm skulle emellertid varit den C . . ., till 
hvilken några dikter äro riktade. Man skulle annars kunna 
gissa på Josias' broder Germund Gederhielm, en rätt be- 
gåfvad poet (jfr Det Garolinska tidehvarfvets komiska 
diktning s. 162 ff.): Denne var landshöfding, sedan hof- 
rättspresident och vistades visserligen icke, likt brodern, 
såsom fånge i Byssland; men det är ju icke fullt säkert, 
att handskriften tillkommit där; tvärtom synes det vara 
påfallande, att, då öfversättaren för öfrigt tillåtit sig flera 
lokala hänsyftningar, ringa eller intet i handskriften fin- 
nes, som upplyser om de egendomliga förhållanden, hvar- 
under de svenska fångame i Ryssland lefde. 

Egendomligt är, att Samuel Triewald år 1726 dedi- 
cerat ett poem till sin „goda vän sekreteraren C . . .**. 
Någon Gederhielm lär detta dock icke varit; hvarken Ger- 
mund eller Josias Gederhielm, hvars politiska åsikter an- 
nars ifrigt delades af Triewald, kunde 1726 kallas sekre- 
terare. Och Triewald hade en helt annan poetisk stil — 
vida ledigare och friare — än handskriftens författare; 
lättast kan man se olikheter, om man jämför bådas bear- 
betningar af Boileaus V satir. (En tredje samtida öfver- 
sättning af denna satir omnämnes i Det Garolinska tide- 
hvarfvets komiska diktning s. 225 not 1.) 

Man får väl därför tills vidare fasthålla vid v. Diibens 
författarskap. Det är likväl icke alldeles omöjligt — en 
möjlighet, som den senaste utgifvaren också upptagit till 
skärskådande — att v. Diiben, för sin utgifning af Boi- 
leaus samtliga poem på svenska, mer eller mindre begagnat 
sig af en annans öfversättning: han har därmed icke be- 
höft begå någon ^litterär stöld", enär man den tiden icke 



t Sveriges literatur. 261 



var så noga om den literära eganderätten och v. Dtiben 
dessutom utgaf öfversättningen af Boileaus „ Skaldeskrif- 
ter" utan att därå utsätta hvilken som verkställt den. 
Lund i december 1899. 

E. WringeL 



Tillägg och rättelser till uppsatsen ^Anteckningar om 
och ur handskrifterna till Runebergs lyriska dikter". 

Sedan denna uppsats var trykt, har d:r Hj, Appelqvist 
haft vänligheten meddela mig sin koUation af varianterna 
till de lyriska dikterna, hvarigenom jag blir i tillfälle att 
här förfullständiga mina meddelanden. Jag rättar samti- 
digt några tryckfel och förbiseenden. 

S. 50 r. 8 nedifr. står: „Den tillfrisknade" läs: „Den till- 
frisknande". 

S. 51 v. 52 B läs: Och afvunden etc. Den följande ver- 
sen är utstruken i B. 

S. 52 r. 3 uppifr. står: Uppväcktes läs: Upp väcktes, 

S. 53 v. 179 står: kvals läs: qvcds, 

S. 53 v. 200 står: afundsfria läs: afvundsfria. 

S. 53 v. 218 har var. Så ren [hög] som mellan paradisets 
fruktträn. 

S. 53 v. 232 har var. Skall jag af dagens ljus och [af] nat- 
tens stjernblick skys. 

S. 59 r. 10 nedifr. Versen DoUren sade etc. ingår i första 
uppL, men har, sannolikt genom tryckfel, bortfallit 
i andra uppl. och ingår till följd däraf ej häller 
i de senare editionerna. 

S. 60 r. 9 uppifr. Var. i S finnes äfven i B. 

S. 62 r. 3 Var. „tystna" är den Nyblomska upplagans 
version; I ed. har som BS tyna. 

S. 62 r. 16 Tryckets version står i ms tecknad öfver 
den tidigare. 

S. 62 Swartsjukans nätter. Andra natten. Efter v. Och drack 
dess tårbestänkta kinders dagg (I ed. s. 148) stå 
följ. 2 w. 



TiUågg och rättelser. 258 



Och bette mina hyssars yra hjordar 
I hennes blomsterläppars paradis, 

S. 68 Öf¥er ett sof¥ande barn: 1, 3 Din bädd — - af mam' 
mas hand [modershand] bereddes den, 

S. 64 r. 3 nedifr. står: Kring ditt fosterland^ läs: Kring 
din fosterstad. 

Det hade kunnat nämnas att efter den 9:de strofen 
af «Till Franzén" i ms stått två strofer, som sedermera 
till största delen bUfvit med knif utskrapade. Af den ena 
kan man dock urskilja följande: 

Åbo föU — din , , . är förkolnad, 
Komm dock till dess graf, 
Tröstas skall du . , , vålnad 
Lugnas derutaf 

Det partiella ms till samma dikt, som står på bak- 
sidan åf ms tiD „Svanen" (jfr s. 68) — och som sanno- 
likt, i motsats till hvad jag framhållit, är att betrakta 
som en senare bearbetning af det tidigare nämda ms — 
innehåller en variant: 

Som när fordom säll du gick [du gick säll] på stranden, 

S. 66 r. 3 nedifr. Sökande sin son [sitt barn] etc. 
S. 67 Begrafn/ngea: 2, 2—4 Sorgligt [Fredligt] rundades 
ånyo kullen. 
Och ett enkelt kors deröfver lades [blef stäldt af sorgen] 
Linan afsked sade^ [På den trygga borgen], 
3, 1 Nu när sorgens [lifvets] sista gärd var slutad 
S. 67 F/yttfog/arne: 2, 5 Och vaggade [vaggande] grenar 
S. 67 r. 5 nedifr. står: stormarna läs: stormarne 
S. 67 Vallgossen: 14, i Dig gröna dal [äng] jag söker 
S. 71 Barndoms minne: 5, 3 De bleka bladen söka dock 
[blott] en graf. 
9,4 Blif du min hulda [trogna] följeslagarinna. 
S. 75 r. 11 nedifr. står: klockans sköna läs: "^klockans sköna 



264 TiUägg och rättelser. 



S. 75 Grumla toks flickaM själ: 6: Flickan såg mot fågeln 

[slog sitt öga] opp 
S. 76 r. 4 uppifr. står: skogars läs: *skogars 
S. 76 Den förrådda kårleken: 1, 2—4 Såg ingen, o flicka, 
på [uppå] 
Blott stjernor stodo [Der stodo stjernor] på himlen 
Och vi trodde [Vi trodde] stjernorna då. 
S. 76 Sjomansfliokan: 5, 3 Med en tårfylld [tårfull] duk i 

handen. 
S. 77 Helsningen: 1, i — 2 Fästet klarnar opp, den mörka 
[dunkla] skuren 
Lemnar rum åt [för] aftonsolens sken 
S. 77 Den sjutfenåriga: var. 4, 5 bör heta fyUas [sking- 
ras], 
5, 5 Och [Men] dock hur tungt etc. 
S. 77 Fågeln: I det ms, därur var. 1 är ant., finnas 
ännu följ. var. 

3 Strax jag in till honom [In till henne strax jag] 

flöge. 

4 Mig i bur han [hon] skulle sätta, 

7 Men jag ville säga honom [henne]: 

8 Oosse [Flicka] bort med frö och vatten, 

9 Vet din liUa sköna [muntra] fogel 

10 Dricker endast ömhetstårar [ömma tårar], 

S. 79 Hennes budskap: tid. utk. 12 Från [Ur] den gam- 
les skatter [armar] 
S. 80 Vill du byta öde: 10 står: sommarliv: sommars. 

Efter denna vers stå följande, sedermera utstrukna 

verser: 

Ddar du mitt öde 

Flågas du [skrifvet öfver Varar din] beständigt. 

W. S. 




(^4e^«idJ!^ Q^^mf^ta Qi^^enU^ &4i^ 



FÖRHANDLINGAR 

OCH 

UPPSATSER. 



14. 



1900. 



HELSINGFORS, 

TIDNINGS- .^ TBTCKBRI-AKTIEBOLAaBTS TBTCKBRI. 

190U 



INNKHALL. 

FOrhandllngrai*: 

Protokoll, fbrdt vid Svenska Literatarsällskapets i Finland bo- 
styrelse- och fanktionärssam manträden under år 1900: Sid. 

Bestyrelsesammanträdo don 18 januari I. 

Bestyreisens extra sammanträde den 1 febniari . . XV. 

Protokoll, fördt vid årsmötet den 6 februari XVIII. 

Sekreterarens årsberättelse den ö februari XXII. 

Arkivariens årsberättelse den 6 febniari XXXII. 

Revisionsborilttolse den 5 februari XXX II T. 

Funktionärssammanträde den 17 februari .... XXXVI. 

Bestyrelsesammanträde den 22 februari XXXVII. 

Bestyrolsesammanträde den 22 mars LIV. 

Bestyrelsesammantiilde den 19 april LVII. 

Bestyrolsesammanträde don 17 maj LX. 

Bestyrelsesammanträde don 20 september .... LXVIII. 

Bestyrelsesammanträde den 18 oktober LXX. 

Bestyrelsesammanträde den 22 november .... LXXIII. 

Bestyrelsesammanträde don 20 december .... LXX VI. 



Uppsatser: 

Gustaf Philip Creutz. Föredrag hållet vid Svenska Litoratursäll- 

skapets årsmöte den 5 februari 1900, af Ä. F. v. WUlebrand 1. 
Agatha Eleonora Falcks Lefnadsminnen. Upptecknade af henne 

själf. Utgifna af R. Jfnusen 61. 

I^ndtvämsplaner 1802, af C. von Bonndm-ff 100. 

Sällskapet Aurora, af G^unnar Castrén 14B. 

Gjörwells „Morcuro de Svede", af (ieorg Schaunian 196. 

Tillägg till auditör FJkmans dagbok, meddeladt af JieiiJt. Hnunen 201. 

Ett bref af en för detta karolin, meddeladt af Reinh. Hannen . . 209. 

Ett litet bidrag till den yttre medicinens historia,af Reinh. Hannen 214. 

Förstod den heliga Birgitta finska, af Reinh. Haune.n 217. 

Namnet Renner i Finland, af Magnus Brenner 221. 

Namnet Brennor i Finland, af Magnus Brenner 232. 

Förteckning öfvor familjeporträtt, befintliga hos Magnus Stackel- 

berg å Rapattila gård i Viborgs socken, meddelad af frih. 

M. SUuMberg. ^ 24.S. 



II Förhandlingar. 



Sällskapets stipendiater E. Finne och F. Sundman hade 
insändt sina under senaste sommar upptecknade folkloristiska 
samlingar med biläggande af följande reseberättelser: 

Till Sve7iska Literatursällskapet i Finland. 

Har härmed äran att inlämna frukterna af mitt arbete 
såsom Svenska Literatursällskapets stipendiat. Riktigt belåten 
är jag icke med halten af de tre volymer folkloristiska anteck- 
ningar jag lyckats åstadkomma och befarar att Sällskapet icke 
håller är det. Säkert är dock, att jag åtminstone årligt bju- 
dit till att samla, så mycket skötandet af mina åligganden som 
folkskollärare, poststationsf öreståndare och organist uti Purmo 
lämnat mig tid öfrig därtill. Hvad upptecknandet på Pedersö- 
och Purmodialekt beträffar, så har detta varit ett ganska svårt 
arbete, beroende delvis på min ovana och delvis på oregelbun- 
denheterna vid uttalet. Detta gäller isynnerhet ä-ljudet och 
j ljudet. Ä-ljudet i samma ord uttalas olika af särskilda indi- 
vider. Exempelvis verbet äta utsäges antingen jeta^, ita^ eller 
äta^. J-ljudet uttalas stundom som Jj (t. ex. djift = gift). 

Vid antecknandet af traditionerna har jag låtit flere per- 
soner berätta om samma sak, d. v. s. samma tradition, hvar- 
efter jag gjort ett „uppkok*^ på hvad som sålunda serverats. 
Genom ett dylikt tillvägagående tror jag mig ha vunnit den 
fördelen, att detaljerna tydligare framstå än annars hade varit 
fallet. För öfrigt har jag så samvetsgrant som möjligt försökt 
återgifva alt, hvad för mig berättats, utan att hvarken till- 
skarfva eller fråntaga. 

En del af lokaltraditionerna har jag publicerat i Jakob- 
stads Tidning. Uppsatsen „Pedersö kyrka**, vid hvars ned- 
skrifvande jag sammanfört fakta ifrån H. H. Aspegrens be- 
skrifning öfver Pedersö socken samt å orten upptecknade 
traditioner, var ursprungligen afsedd för Jakobstads Tidning, 
men emedan ganska mycket, som Sällskapet ej förut torde ha 
varit i tillfälle att tillvarataga, uti uppsatsen förefinnes, har 
densamma bland när slutna anteckningar in extenso återgifvits. 

Mycket folkloristiskt material torde ännu i dessa trakter 
återstå att anteckna. 

Dansmelodier, visor, lekar, bomärken m. m. har jag för 
denna gång ej ansett mig medhinna. Hoppas att framdeles, 
då jag uppnått större fullkomlighet — ty därtill sträfvar jag 
oaflåtligen — kunna lämna Sällskapet värdefullare samlingar. 

Purmo den 31 december 1899. 

Erik Finne. 



Fm-kandlingar. III 



Till Svenska Literatursällskapet i Finland. 

Jag ilLr bärmedels vördsammast framlägga åtföljande sam- 
ling, utgörande resultatet af mitt arbete såsom Sällskapets sti- 
pendiat i Raseborgs härad sistförflutna sommar. 

Lördagen den 3 juni afreste jag till mitt arbetsfält. På- 
följande dag anlände jag till Tenala, där jag tog min bostad i 
kyrkbjTi. Den 6 begynte arbetet. Detta bedref jag sålunda, 
att jag begagnade mig af hvarje tillfälle att träda i samspråk 
med allmogen, försökte vinna dess förtroende samt förståelse 
för min uppgift, äfvensom ledde den på spåren genom att läsa 
för den det, som jag hade erhållit förut. Jag antecknade 
namnen på sådana personer, hvilka voro kända för godt minne 
och pratsamhet, samt besökte dem sedan. På min bicykel ge- 
nomströfvade jag Tenala i alla riktningar: få äro de körvägar, 
längs hvilka jag icke färdats. I Bromarf vistades jag från 
den 1 7 juni till den 2"2 i samma månad, träget sysselsatt med 
mitt arbete. Sistnämda datum ankom jag till Hangö, där jag 
firade midsommam. Mellan den 25 och 2H vistades jag i Ekenäs 
skärgård. Därpå företog jag en efterskörd i Tenala intill den 
3 juli, då jag afreste till Pojo, där jag tog mitt andra hög- 
kvarter. Den J5 juli reste jag till Karislojo, där jag besökte 
Lönnhammar, Prästgården, Kärkelä och Paikkari. Bytet blef 
ytterst ringa: endast i Lönnhammar erhöll jag några vaggvi- 
sor och lekar. Detta beror därpå, att befolkningens stora fler- 
tal utgöres af finnar, medan svenskarna för det mesta hafva 
inflyttat från grannsocknarna. Den J9 — 31 juli värkade jag i 
Karis. Sistnämda datum företog jag en utflykt till Ingå och 
återvände den 6 augusti. Tisdagen den 8 augusti afreste jag 
från häradet. 

Af mitt arbete erhöll jag det intrycket, att det är hög 
tid att samla detta material, om det icke redan är något för 
sent. Huru mycket har icke fallit i glömska under de senaste 
decennierna? Intresset för alt gammalt har svalnat betänk- 
ligt, beroende dels på bildningens framträngande, dels på 
ökadt arbete vid jordbruket. De unga lära sig icke mera nå- 
got sådant, och de gamla lämnas ofta i sticket af minnet. Gläd- 
jande var dock att se den beredvillighet, hvarmed de stodo 
till min tjänst, samt det vänliga bemötande, som, på ytterst få 
undantag när, öfveralt kom mig till del. 

Grupp A „ Historiska sägner och lokal traditioner" före- 
faller nog obetydlig och värdelös, men intresset för historiska 
tilldragelser synes vara svagt i dessa trakter. I grupp B. har 
jag icke ansett det vara af något intresse att nämna sages- 
mannen för hvarje uppgift, då sederna och föreställningarna 



IV Förhandlingar. 

öfverhufvud taget öfverensstämma i alla häradets socknar. Det- 
samma gäller ocksä ordspråken och gåtorna, hvilka här följa 
i den ordning jag upptecknade dem. Om de förra kan väl 
anmärkas, att de till största delen bestå af mer eller mindre 
humoristiska och fattliga yttranden af en mängd personer, men 
med den kännedom jag har om nylänningens benägenhet att 
upptaga allehanda yttranden i sitt ordspråksförråd, har jag 
icke tvekat att framlägga dem som sådana, isynnerhet som jag 
för hvarje ordspråk erhöll försäkran, att det användes som 
sådant. Jullekarna äro troligen till största delen kända förut. 
Orsaken hvarför skörden af bomärken utfallit så illa, tillskrif- 
ver jag företrädesvis den politiska ställningen i landet. All- 
mogen misstror hvarje försök att erhålla namnteckningar eller 
bomärken, ty fruktan för adresser m. m. spökar ständigt i 
hjärnorna. Det inträffade ofta, att förtroendet och frispråkig- 
heten togo slut, då jag framstälde min begäran om bomärken. 
För att icke tillintetgöra hela min framgång på trakten, hade 
jag för vana att icke begära bomärke, om jag icke förut hade 
erhållit något annat af samma person. För öfrigt äga bomär- 
kena i häradet öfverhufvudtaget mindre intresse, ity att den 
vanligaste formen är rätt och slätt ett kors eller någon varia- 
tion däraf. — Jag har dessutom bilagt en samling af visor, 
ramsor och uttryck samt ett par sagor af lokalt eller histo- 
riskt intresse. Hvad beteckningssättet beträffar, gör det inga 
anspråk på pålitlighet, ity att ord från högsven skan ofta blan- 
das i allmogens tal. Att mycket i samlingen är värdelöst, 
erkänner jag, men regeln: „ Anteckna hällre för mycket än för 
litet ** har förmått mig att nedskrifva alt. Samlingen omfattar, 
utom historiska sägner och skrock, 807 ordspråk, 146 gåtor, 
Jo bomärken, 57 lekar, 63 visor, 6 sagor m. m. 

Till sist ber jag att få uttala min djupt kända tacksam- 
het till Sällskapet för det mig visade förtroendet, som jag 
hoppas, att jag visat mig värdig. 

Helsingfors den 17 januari 1900. 

Med högaktning 
Filip Sundman, 

Samlingarna hänskötos till granskning åt rektor £. Lagus. 

Till medlemmar af Sällskapets komité för de folkloristiska, 
etnografiska och lingvistiska insamlingamas anordnande utsa- 
gos för innevarande år professor A. O. Freud en t hal, rektor 
E. Lagus, lektor H. Bergroth, docenten H. Vendell och 
frih. R. von Willebrand. 



Förhandlingar. V 

På Bestyreisens anhållan om tillstånd att få prägla en 
medalj till minne af femtionde årsdagen af Fänrik Ståls säg- 
ners utkommande hade afgifvits följande resolution: 

Hans Kejserliga Majestät har låtit denna underdåniga 
ansökning Sig föredragas och därvid täckts i Nåder anbefalla 
att densamma skall lämnas utan afseende. Helsingfors, af Eko- 
nomie Departementet i Kejserliga Senaten för Finland, den i 3 
December 1899. 

På befallning: 
J, N. Bärnhmd. 



Enär beslutet om medaljens präglande tillkommit på ett 
af Sällskapet i sin helhet hållet möte den 12 december J898, 
beslöts att de]gifva Sällskapet denna resolution på instundande 
årsmöte, för den händelse Sällskapet ansåge några vidare åt- 
gärder vara påkallade i anledning af denna utgång på Be- 
st3rrelsens anhållan. 

Professor K. G. Leinberg hade till publikation inläm- 
nat afskrifter af dedikationer och poetiska lyckönskningar på 
svenska språket, ingående i af iinnar vid Upsala universitet 
ventilerade disputationer, äfvensom en förteckning öfver finska 
studerande vid Dpsala universitet under åren 164 J — 1830. 

BeträiFande det förra arbetet vidhöll Bestyreisen sitt på 
senaste majmöte fattade beslut att icke mottaga detsamma till 
publikation. Det senare arbetet öfverlämnades till granskning 
åt herrar B.. Hausen och A. Hultin. 

Af Ordföranden vaktes förslag om att Sällskapet, som 
tidigare utgifvit H. G. Porthans bref till M. Galonius, nu skulle 
skrida till oifentliggörande af Galonii bref till Porthan, hvilka 
hade funnits vid öppnandet af den Porthanska manuskriptkistan 
å Universitetet den 4 sistlidne januari. 

Förslaget godkändes och beslöts att genom Ordföranden 
till utgifvaren af de Porthanska brefven, statsrådet W. Lagus, 
rikta en förfrågan, huruvida han vore villig att åtaga sig ut- 
gifvandet äfven af Calonii bref till Porthan. 

Skolföreståndarinnan fröken Gerda Frietsch i Åbo hade 
till Sällskapet förärat handlingar rörande Pehr Adrian Gadd 



VI FörJmndlmgar. 



och hans ättlingar. Arkivarien meddelade att fröken Reinholm 
i Borgå till Sällskapet förärat aflidne pastor H. A. Reinholms 
manuskriptsamling. 

Ordföranden delgaf Bestyreisen följande af statsrådet C. 
G. Estlander vakta förslag om förändrade bestämningar 
rörande Sällskapets prisbelöningar: 

Med hänsyn därtill att iiere prisbelöningar numera utde- 
las, förefinnes icke för Svenska Literatur sällskap et samma an- 
ledning som tillförene att utge årliga pris. Erfarenheten från 
de femton tilländagångna åren torde ock hafva ådagalagt, att 
alla de tre områden, det historiska, det språkvetenskapliga och 
skönliterära, hvilka i alternerande följd ifrågakommit vid pri- 
sens bortgifvande, icke i samma mån påkallat sådan uppmun- 
tran. Dessutom synas förhållandena mana Sällskapet att i 
möjligaste mån öka fonderna, för att icke dess hufvudsakliga 
verksamhet, att samla och bearbeta urkunderna till vår bild- 
ningshistoria, må i någon händelse lida af bräck. På grund 
häraf föreslås att det beslut, som fattades vid årsmötet 1886, 
måtte ersättas med följande beslut: 

För att uppmuntra till literär värksamhet anslås af rän- 
temedlen i stiftarenes fond ett pris af 2,000 mark att utdelas 
hvart annat år, hvarvid iakttages att prisen tilldelas inhemska 
författare, som på svenska språket utgifvit förtjänstfulla skön- 
literära arbeten, forskningsarbeten i Finlands literatur och 
historia eller forskningsarbeten rörande svenska språket samt 
att afseende främst fästes vid arbeten utkomna under åren efter 
senaste prisutdelning. 

Förslaget understöddes af herrar R. Hausen, F. Elfving, 
S. Kullhem, E. Lagerblad samt af ordföranden och sekretera- 
ren. För bibehållande af de nuvarande bestämningarna utta- 
lade sig professor Freudenthal, understödd af doktor P. Nord- 
mann. Då emellertid olika meningar hade uttalats äfven be- 
träffande förslagets detaljer, beslöts att uppskjuta afgörandet 
till ett extra sammanträde, som skulle äga rum före årsmötet. 

Amanuensen Georg Schauman anmälde till offentlig- 
görande i Sällskapets skrifter ett af honom författadt arbete 
^Biografiska undersökningar om Anders Chydenius", hvilket 
arbete beräknades blifva omkring 250 sidor i tryck. Åt förf. 
uppdrogs att till nästa sammanträde lämna en resumé öfver 
arbetets innehåll. 



Förhandlingar. VII 

Statsarkivarien H au sen föreslog att Sällskapet, sedan 
genom dess försorg de ofrälse ståndens protokoll vid Borgå 
landtdag år 1809 utkommit från trycket, nu skulle skrida till 
utgifvande af en ny edition af Ridderskapets och adelns pro- 
tokoll vid nämda landtdag. Därtill vore så mycket större an- 
ledning som den tidigare af frih. De la Ohapelle utgifna upp- 
lagan var utgången ur bokhandeln och dessutom ej torde vara 
fullt korrekt. 

Innan beslut fattades i frågan, uppdrogs åt arkivarien 
att förfråga sig hos bankfullmäktige, huruvida Sällskapet kunde 
påräkna bidrag till tryckningskostnaderna för adelns protokoll, 
liksom tidigare för de ofrälse ståndens protokoll. 

Till ombudsman i Jakobstad antogs tuUförvaltar F. V. 
Englund, som förklarat sig villig att mottaga uppdraget. 

Sekreteraren meddelade att den af professor Ewert 
Wr ängel i Lund utlofvade uppsatsen numera hade anländt. 
Dess titel var: „En föregångare till den fransk-klassiska rikt- 
ningen i Sverges literatur". Beslöts att offentliggöra upp- 
satsen i det under utgifning varande häftet af ^Förhandlingar 
och Uppsatser**. 

Anmäldes att medicine doktorn Johannes Hoving inträdt 
som stiftande medlem af Sällskapet. 

Till det blifvande Runebergs-biblioteket förärades af sek- 
reteraren en i „Vossische Zeitung** i Berlin nyligen offentlig- 
gjord uppsats „Finnlands Nationaldichtung* af professor Ru- 
dolf Eucken i Jena. 

Föredrogs följande af den på senaste möte nedsatta pris- 
nämden afgifna utlåtande och förslag om bortgifvande såväl 
af Längmanska priset som af Sällskapets eget pris: 

Till Bestyrélsen för Svenska LiteraturséUlskapet i Finland. 

Undertecknade som på mötet den 21 sistlidne december 
utsagos att till Bestyrelsen inkomma med förslag om bortgif- 
vande af såväl det af Ständerna vid 1897 års landtdag ur 
Längmanska fonden anslagna pris af 2,000 mark för literära 
arbeten, utkomna efter år 1896, hvilket pris enligt Bestyrei- 
sens beslut af den 16 februari 1899 skulle utdelas vid årsmö- 
tet den 5 februari år 1900, som det af Sällskapet årligen ut- 



VIII FärJuindlingar. 

gifna pris af 2,000 mark, hvilket enligt den faststälda ord- 
ningsföljden denna g&ng borde tilldömas någon författare af 
skönliterära arbeten, utgifna under åren 1897, 1898 och 1899, 
få i sådant af seende afgifva följande utlåtande: 

Beträffande det i Längmanska testarn entsurkunden an- 
vända uttrycket „ literära arbeten** har komiten omfattat samma 
mening, som uttalades af prisnämden år 1897, då det Läng- 
manska priset senast utgafs genom Sällskapets bemedling. Där- 
med borde af ses, utom rent skön literära värk, sådana forsk- 
nings- och andra arbeten, i hvilka ett estetiskt moment ingår. 
Det är det område som på literaturens stora fält ligger det 
skönliterära närmast och därmed har gemensamt förmågan att 
tilltala en större allmänhet, vare sig framställningen är häm- 
tad från kulturens eller literaturens områden eller egnad att 
lefvandegöra någon framstående historisk eller literär person- 
lighet. 

I anslutning härtill har komitén vid uppgörande af för- 
slag till det Längmanska prisets bortgifvande tagit under om- 
pröfning såväl efter år 1896 utkomna skönliterära arbeten som 
ett antal på historieforskningens, lärdoms- och litera turhistori- 
ens områden utgifna värk, som kunna betraktas som „ literära". 
Komitén har härvid haft till ledning tvänue af undertecknad 
(Hultin) uppgjorda förteckningar öfver svensk skönliteratur 
utkommen under åren 1897 — 1899 och öfver ^literära" arbeten 
utgifna under samma tid, hvilka förteckningar här bifogas. 

Bland samtliga dessa arbeten har komitén velat ställa i 
främsta rummet för erhållande af Ständernas pris professor J. 
E. Strömborgs Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Rune- 
berg, hvars fjärde dels andra och tredje häfte (511 sid.) utkom- 
mit under åren 1897 och 1898, behandlande Runebergs lif och 
värksamhet i Borgå. Den samvetsgranna tecknaren af vår 
största skalds lefnad har i dessa häften redan lämnat middags- 
höjden af Runebergs värksamhet bakom sig, och om lefnads- 
teckningen ännu ej är afslutad, har den i hvarje fall hunnit så 
långt, att den gifver en den tillförlitligaste och trognaste fram- 
ställning af den viktigaste epoken af den stora skaldens utveck- 
lingshistoria. Den stora värme och kärlek för ämnet, som min- 
nestecknaren röjer i sin bok, äro den ledstjärna, som ledt ho- 
nom till förståelse af skaldens ande och hans värk, och dessa 
egenskaper äro en borgen för att han äfven skall lyckas lika 
väl vid behandlingen af det återstående sista skedet af skal- 
dens lif. Man har visserligen velat hafva anmärkt en alt större 
måhända öfverflödig detaljrikedom i de senaste häftena af bio- 
grafin, men då minnesteckningen gäller vår största diktare, 
ville man icke räkna förf. till last, ifall han följt regeln: hällre 
för mycket än för litet. 



Förhandlingar, IX 

Sällan har någon gått till sitt värk med större samvets- 
grannhet än professor Strömborg. Hans framställning vittnar 
altigenom om den varmaste och vackraste pietet för skaldens 
minne. Redan under Runebergs lifstid var förf. genom sin 
personliga bekantskap med skalden i tillfälle att förbereda sig 
pä sin uppgift, och det är denna nära bekantskap man har att 
tacka för den mängd nya och intressanta upplysningar, hviika 
biografin innehåller. Härtill kommer att minnestecknaren haft 
tillgång till Runebergs intimaste brefväxling och i följd däraf 
kunnat framlägga förut okända drag af hans rika själslif. Sti- 
len i lefnadsteckningen utmärker sig för enkelhet och flärdfri' 
het, hela framställningen lika mycket genom sin sannfärdighet 
som genom sin hängifvenhet för skildringens föremål. 

Då professor Strömborgs bok är af grundläggande bety- 
delse ibr Runebergsforskningen och därigenom äfven har ett 
stort fosterländskt värde och intresse, har det synts komitén 
synnerligen lämpligt att förorda honom till erhållande af det 
Längmanska priset. Komitén har därför enhälligt beslutit 
föreslå 

att det af Ständerna vid 1897 års landtdag ur 
Längmanska testamentsfondens medel anslagna pris af 
2,000 mark för literära arbeten utkomna efter 1896 
måtte tilldelas professor Johan Elias Strömborg för 
hans arbete ^Biografiska anteckningar om Johan Lud- 
vig Runeberg". 

Vid uppgörande af förslag till bortgifvande af Sällska- 
pets eget pris har komitén af under senaste treårsperiod 
utkomna skönliterära arbeten i främsta rummet upptagit till 
pröfning och diskussion de arbeten, som utgifvits af J. Ahren- 
berg: „Vår landsman'' och Med styrkans rätt; Adolf Paul: TJng- 
Hans' kärleksbreff Mäter dolorosa, Kung Kristian den andre och 
Karin Månsdotter; O. M. Reuter: Nya Dikter y I brytningstid och 
Vilse samt Konni Zilliacus: Nya utvandrarehistorier j Indiankri- 
get och Hågkomster och historier. 

Som det ovedersägligen mest förtjänstfulla af samtliga 
under perioden utkomna diktvärk har komitén ansett Adolf 
Pauls skådespel i fem akter Kung Kristian den andre. Altse- 
dan WeckselPs ^Daniel Hjort** såg dagen, har härstädes ej 
utkommit något skådespel, så stort till planläggning och så 
konsekvent och lyckligt genomfördt. Främst må framhållas 
styckets sceniska egenskaper. Det har på ett lysande sätt be- 
stått profvet vid uppförandet och hade på svenska teatern här- 
städes en framgång utan motstycke i våra sceniska annaler. 
Denna dramatiska liifullhet hos stycket är en egenskap, sär- 



X Förhandlingar. 

skildt egnad att tagas vara på, dä den är sä sällsynt hos våra 
författare. Men detta är längtifr&n den enda förtjänsten hos 
Pauls stycke, hvars framgång ingalunda betingas blott af scenisk 
effektfullhet, utan af dess gedigna egenskaper öfverhufvud. Det 
har 13'^ckats för Paul att i dramatisk form gestalta ett stort 
historiskt, visserligen tacksamt, men många svårigheter erbju- 
dande ämne. Eörf:s trohet mot det historiska materialet är 
sä stort, att han löpt fara att för densamma offra styckets inro 
enhet. Men äfven om styckets slut är svagare än dess början 
och det tyckes upplösa sig i en serie af historiska tablåer, sam- 
manhä]les dock det hela till konstnärlig enhet af hufvudper- 
sonen, hvars tragiska på så många motsägelser rika karaktär 
förf. tecknat med en dramatisk verv, som gör att konungens 
parti, trots de män^a skenbara episoderna, alla akter igenom 
bär upp det hela. Öfverhufvud är karaktärsteckningen en af 
styckets starkaste sidor. Det erbjuder en rikedom på för- 
träffligt utförda karaktärer. Näst konungen kommer narren, 
en synnerligen lyckligt funnen och med stor talang genomförd 
dramatisk skapelse. Äfven de kvinliga hufvudrollema, Sieg- 
brits och Dyvekes, äro ypperligt tecknade. Till styckets for- 
tjänster höra slutligen en utmärkt dialog och ett förträffligt 
språk, som genom en viss sparsamt och med stor urskilning 
anbragt ålderdomlighet i uttryck och vändningar bidrager att 
göra tidsmålningen fullständig. 

Den väg Paul inslagit med Kung Kristian har han fort- 
satt med Karin Månsdotter^ som äger många af de förtjänster, 
hvilka utmärka det förstnämda stycket, framför alt den dra- 
matiska liffuUheten, som när sitt kulmen i den med värme 
och inspiration skrifna slutakten, hvilken utan tvifvel är af 
stor scenisk värkan. Enligt komiténs mening står detta stycke 
dock ej fullt på samma höjd som Kung Kristian den andre. 

Någon tvekan har inom komitén försports, huruvida herr 
Paul såsom varande svensk undersåte kunde komma i fråga för 
erhållande af Sällskapets prisbelöning. Gentemot dessa betänk- 
ligheter kan emellertid framhållas, att Adolf Paul fått sin upp- 
fostran och bildning i Finland, att han begynt sin författare- 
värksamhet härstädes, att han som dramatisk diktare debute- 
rat å svenska teatern härstädes och att han äfven själf be- 
traktar Finland som sitt egentliga hemland. 

På grund af hvad här anförts, har komitén med fyra 
röster mot en beslutit föreslå: 

att Sällskapets pris af 2,000 mark, som denna 
gång skall utgifvas för skönliterära arbeten tillkomna 
under treårsperioden 1897—1899, måtte tilldelas skrift- 



Fih-haiidlingar, XI 



ställaren Adolf Paul för arbetet Kung Eristian den 
andre skådespel i fem akter. 

He]siDgfora den 16 januari 1900. 

M. G. Schybergson, R. F, v, Willebrand, 

Fredr, Elfving. Arvid Hultin, 



Förteckning öfver svensk skönliteratur, utkom- 
men under åren 1897, 1898 och 1899. 

1897. 

Ahrenberg, X, „Vår landsman". 239 s. 8:o. 

Forssman. Edit (Aina), Hemma på Gretaby. 184 s. 8:o. 

Laurériy Ludvig ^ Eåmaterial. Rytmer och rim. 102 s. 8:o. 

Nyländer^ BrunOf Blyga blad. Skaldeförsök af Marinero. 54 s. 8:o. 

Paul, Adolf, Ung Hans' kärleksbref. 159 s. 8:o. 

— „ — Mäter dolorosa. Skådespel. 64 s. 8:o. 

Torckell^ Olga (Eva Alm), Kvinnor och andra berättelser. 

330 8. 8:o. 
ZUliacus, Konnif Nya utvandrarehistorier. 261 s. 8:o. 



1898. 

Forssman, Edit (Aina), Vid aftonlampan. VI. Nya skizzer och 

noveller. 259 s. 8:o. 
Jaenisch, Alexander, Humoresker och pennteckningar. Samlade 

och utgifna af Wilh. Bolin. 402 s. 8:o. 
Krook, L, Sagor och berättelser. 84 s. 8:o. 
Lindeman, Zenaida (Torborg), Efter ett år. 56 s. 8:o. 
— „ — Två skuggbilder. I lust och nöd. 68 s. 8:o. 
Lindman, V,, Dikter. 5 samlingen. 92 s. 8:o. 
No}'dmann^ P,, Historiska skildringar från nödtider och ofredsår 

1695—1721. 177 s. 8:o. 
Pettersson, Viktor, Styrmannens berättelser. I samlingen. 60 s. 8:o. 
Beuter, O. M., Nya dikter. 158 s. 8:o. 
Topelius, Z,, Blad ur min tankebok. 175 s. 8:o. 
Weman, Adéle (Parus Äter), Toner från bygden. 172 s. 8:o. 
Westettnarck, Helena, Lifvets seger. Berättelse. 115 s. 8:o. 
ZUliacus, Konni^ Indiankriget. Amerikanska gränsmarkshisto- 

rier. 177 s. 8:o. 



XII Förhandlingar. 



1899. 

Ahrenbergj J., Med styrkans rätt. Af ven tyr och strider i Öster- 
led. 251 s. 8:0. 

Älban, Skiftande toner. Ett häfte dikter. 17 s. 8:0. 

Alcesie, Dikter. 119 s. 8:0. 

Forssmany Edit (Aina) Vid Aftonlampan. VII. Skizzer och no- 
veller. 267 s. 8:0. 

— , — I ungdomsår. J60 s. S:o. 

Kctrola, Sånger från skogen. 47 s. 8:0. 

Malmström, Ingeborg, Dikter af Mjosotis palnstris. 2 — 3 häftet. 
38 + 45 s. 8:0. 

MÖme^ Ärvid^ Rytm och rim. 78 s. 8:0. 

Xilsdorff, Heddi^ Sägner ur Finlands skog. 70 s. 8:0. 

Sordmanny P., Ugglor i mossen. Berättelse. 16 s. 8:0. 

— ^ — Daniel. Skådespel i 3 akter. 82 s. 8:0. 

FaUly Adolf, Knng Kristian den andre. Skådespel i fem akter. 
183 s. ^:o. 

— , — Karin Månsdotter. Skådespel i fem akter. 166 s. S:o. 

Benvall, Thorsten. Penndrag. 157 s. J2:o. 

lUuter, O. M,, I brytningstid. Tolf dikter. 1 o. 2 uppl. 55 s. 

— , — Vilse, Skizzer. 163 s. 8:0. 

Runeberg, Joh. Liidt\, Samlade arbeten. Xormalupplaga. I — 2 
delen. 327 + 338 s. 8:0. 

Bönnberg, Hanna. Från Ålands skär. Sägner och historier. 
1 14 s. 8:0. 

SoUfrand. Petter, Toner från skären. 168 s. 8:0. 

Stenback. Lars, Dikter. 5 upplagan. 201 s. b:o. 

Tavm>it>tjerna^ Karl J., Efter kvällsbrisen. Efterlämnade skrif- 
ter på vårs och prosa. 272 s. 8:0. 

TengstrOm, Jakob. Vittra skrifter i urval. 156 + 285 s. ^:o. 

roi>«7iW, Z., Samlade skrifter. Ser. II— Hl. 360 + 511 s-Mo. 

Warder, Emil. Slättens barn. 5 berättelser. 212 s. 8:0. 

Weman, Adtle (Paras Ater>, Bamafrvjd, lekar och berättelser. 
83 s. 8:0. 

Zilliaats, Konni. Hågkomster och historier. 163 s. 8:0. 

* iberg. Fi/ror, Berättelser. 113 s. ^:o. 



F^,*rto:\'hifig öfver Jiterärar artieten. utgifna un- 
der år^n 1S97— 1S^9. 

Hart*r.v». T.. De tre Gustavianema G. M. Armfelt, J, F. Anii- 
noff och J. A. Ehrenström. 1>1<9. 409 s. >:o. 



Färhandlinffar. XIII 



Nyländer, John W., Bbind frivillige. Minnen och intryck fr&n 
grekisk-turkiska kampanjen 1897. 1898. XI + 356 8.8:0. 

Bein, Th., Johan Vilhelm Snellman. Senare delen. 1899. 400 s. 8:0. 

Slotte, K. F.f Matematikens och fysikens studium vid Åbo uni- 
versitet. 1898. 309 8. 8:0. 

Strömborg, J, E,, Biografiska anteckningar om Johan Ludvig 
Buneberg. IV delen, 2 och 3 häftet. Runebergs lif och 
vårksamhet i Borgå. 1897—98. 259 -f- ^52 s. 8:0. 

Tigersiedt, Robert, Kemiens studium vid Åbo universitet. 1899. 
209 s. 8:0. 

Tömudd, Alvar Saladin, Etienne Pivet de Sénancour. En lite- 
raturhistorisk studie. 1898. 215 s. 8:0. 



Betänkandet åtföljdes af följande 

Reservation. 

Jag kan icke förena mig om att tilldela priset åt hr 
Adolf Paul. af hvars fyra arbeten endast Kristian II synes 
mig förtjänt att beaktas. I Karin Månsdotter är uppfattnin- 
gen af Erik XIV:s karaktär ensidig och stel, men framför alt 
rå, och då Erik är dramats hufvudperson, hvars öde helt och 
hållet bestämmer dramats gång, har det icke hjälpt att förf. 
sökt göra Karins karaktär något djupare och mänskligare, hälst 
den är mera öfverspänd än trolig. Däremot är Kristian II 
ett förtjänstfullt dramatiskt arbete, i hvilket man, med från- 
räknande af sista akterna, som kunna vara historiskt, men 
knappast äro estetiskt motiverade, finner en värkligt tragisk 
utveckling, en energisk och träflande dialog, en förmåga att 
lefvande göra personer och scener, som gett glädjande löften 
om ett historiskt drama, jämförligt med dem Strindberg gaf 
för par årtionden sedan. Men detta är ännu icke nog att 
bringa i förgätenhet alstren från denna författares literära slyn- 
gelår, hvilka hafva den bedröfliga utmärkelsen att höra till nor- 
dens gemenaste bohémeliteratur. Att hr Paul åtminstone ännu 
icke hör till de författare, som Svenska Literatursällskapet bör 
prisbelöna, framgår af det tre-aktsstycke. Mäter dolorosa, som 
utkommet 1897, år bland de nu ifrågasatta värken, enär det 
vittnar icke blott om den gamla lusten för osedliga förhållan- 
den, utan ock om en rå behandling af sådana ämnen och öf- 
verhufvud om en låg uppfattning af kärleken. Därtill kom- 
mer att hr Paul, som är svensk undersåte, icke kan anses för 
en inhemsk författare, och skulle ett undantag göras, hvarige- 
nom prisbelöningen naturligtvis blir en än större utmärkelse, 
borde det icke ske för en författare, som knappast lagt i da- 



XIV FörJiandlingar, 

den något intresse eller någon känsla för det land, där ban 
tillfälligtvis fått sin uppfostran. 

Bland öfriga ifrågakomna författare S3mes mig O. M. 
Reuter äga de giltigaste anspråk närmast på grund af de två 
till jul utkomna häftena, I brytningstid ocb Vilse. De kän- 
slor, som rört sig mäktigast i vårt samhälle under senaste tid, 
ha fått i hans dikter ett kraftfullt och vältaligt uttryck. Om 
än ingifvelsen icke alltid förmår bilda åt sig en rått och lyck- 
lig form, så bibehåller den likväl sin förmåga att anslå genom 
ädel och upphöjd stämning. Samlingen af prosaberättelser be- 
själas af en varm medkänsla med de fattiga, fallna och olyck- 
liga, dem han mött i samhällets lägre regioner, i staden såväl 
som på landet. Berättelsens gång fängslar, den är rask, på 
sak gående och fri från den affektation, som är så vanlig i den 
moderna novellistiken. Herr Reuters Nya dikter innehålla 
tyvärr nog mycket medelmåttigt, som dock delvis kan förkla- 
ras af den ställning han intar som den mest uppburne och an- 
litade diktaren vid festliga tillfällen. Detta anseende, betin- 
gadt af en redan mångårig diktning, tyckes mig äfven kunna 
väga något i fråga om det erkännande jag skulle önska till- 
dela honom. 

C. G. Esilandef\ 



Enär tiden redan var långt framskriden och Äere af Be- 
styreisens medlemmar aflägsnat sig, beslöts att ajournera pris- 
frågan till det extra sammanträde, som kommer att hållas före 
årsmötet. 

Statsrådet C. G. Estlander hade vakt förslag om att 
Bestyreisen skulle ingå till årsmötet med hemställan om att 
utse professor Rudolf Eucken i Jena till hedersledamot af 
Sällskapet på grund af de stora förtjänster han inlagt om kän- 
nedomen af Runebergs diktning i utlandet och på grund af 
hans värksamma intresse för Finland öfverhufvud. — Försla- 
get godkändes enhälligt. 

Arvid Hnltin. 



Förhandlingar. W 

Bestyreisens extra sammanträde den 1 
februari 1900. 

Upptogs till behandling den på senaste möte ajourne- 
rade frågan om bortgifvandet af säväl det Längmanska priset 
som Sällskapets eget pris. 

Sedan prisnämdeos utlåtande foredragits, beslöts att till 
först afgöra frågan om det Längmanska priset. 

Förslaget att tilldela detsamma professor J. £. Ström- 
borg för hans arbete ,, Biografiska anteckningar om Johan Lud- 
vig Runeberg** godkändes med 8 röster mot 2. 

Bektor £. Lagus motsade prisbelöningen, emedan profes- 
sor Strömborg för sina stora förtjänster om Bunebergsforsk- 
ningen redan på senaste årsmöte både blifvit utmärkt genom 
val till hedersledamot af Sällskapet och emedan han ansåg att 
biografin öfver Buneberg knapt som literärt arbete vore för- 
tjänt att erhålla pris. 

Professor Heikel, som i sistnämda hänseende delade herr 
Lagus' åsikt, kunde därför ej häller omfatta prisnämdens 
förslag. 

Därpå skreds till diskussion af prisnämdens förslag om 
bortgifvande af Sällskapets eget pris. 

Statsarkivarien Hausen och professor Freudenthal 
uttalade den mening, att herr Adolf Paul såsom icke varande 
finsk medborgare ej häller kunde prisbelönas af Sällskapet. De 
förenade sig därför om reservationens förslag att denna gång 
tilldela priset åt professor O. M. Beuter. 

Arkivarien lektor Lagerblad delade åsikten, att herr 
Pauls utländska medborgarskap utgjorde ett hinder för han pris- 
belönande af Sällskapet, men ansåg för sin del de af professor 
Beuter under senaste treårsperiod utgifna arbetena icke förtjänta 
af att erhålla pris, hvarför och då ingen annan af prisnämden 
föreslagits, han för sin del yrkade att Sällskapets pris denna 
gång icke skulle utgifvas. 

Herr Lagerblads förslag understöddes af herrar Kullhem 
och Nordmann. 

Professor Elfving yttrade att han i prisnämden ensam 
uttalat samma tvifvelsmål, som nu hade blifvit anförda i an- 



XVI Förhandlingar, 

ledning af herr Pauls främmande nationalitet, men d& han nu 
fann att så många inom Bestyreisen hyste samma betänklig- 
heter, ville äfven han ansluta sig till herr Lagerblads förslag. 

Sedan diskussionen härmed var afslutad och flere olika 
meningar därunder uttalats, skreds till omröstning. 

För komiténs förslag att tilldela priset åt herr Adolf 
Paul voterade herrar Heikel, Hultin, Lagus och Schybergson. 

För reservationen, som yrkade prisets bortgifvande åt 
herr O. M. Reuter, röstade herrar Estlander, Freudenthal och 
Hausen. 

För herr Lagerblads förslag, att priset denna gång ej 
skulle utdelas, voterade herrar Elfving, Kullhem, Lagerblad och 
Nordmann. 

Då prisnämdens förslag ej hade vunnit majoritet, beslöts 
att genom en särskild votering utröna, huru de af Bestyrelsens 
medlemmar, som hade röstat för detsamma, stälde sig till de 
tvänne andra förslagen. Därvid uttalade sig samtliga för att 
priset denna gång ej skulle Utdelas, hvilket med 8 röster mot 
3 blef Bestyreisens beslut. 

Ordföranden delgaf Bestyreisen följande förslag af frih. 
R. F. von Willebrand: 

Till Svenska Literatursällskapets hestyrelse. 

Af landtdagsmannagöromål troligen hindrad att närvara vid 
mötet i kväll, tillåter jag mig skriftligen göra ett förslag be- 
träffande prisfördelningen, h varom, enligt hvad jag erfarit, fråga 
kommer att vara. Mitt förslag ginge ut på att fröken Adéle 
Weman (Parus Äter) komme i åtnjutande af någon uppmun- 
tran eller belöning. Min tanke öm hennes diktning vill jag ej 
här utlägga, då jag i Finsk Tidskrift, mars 1899, därom skrif- 
vit en utförlig recension. Hänvisande till denna, upprepar jag 
här blott att jag anser hennes „ Toner från bygden** såsom en 
icke allenast i närvarande fattiga tider synnerligen glädjande 
företeelse utan äfven ett under alla förhållanden i sitt slag 
betydande arbete. Att hon anslog inkomsten däraf till välgö- 
rande ändamål betyder väl mindre, men minskar åtminstone 
icke hennes enligt min tanke rättmätiga anspråk på erkän- 
nande. Med hänsyn härtill ville jag hemställa, huruvida icke 
en summa af 500 mark kunde tillerkännas henne. Hälst såge 
jag att detta belopp icke toges ur årets prismedel, utan till- 
delades henne extra; men anser sig Bestyreisen icke kunna 



Förhandlingar. XVII 

föreslå denna extra utgift, s& vore jag för min del villig att 
minska den summa af 2,000 mark, hvilken jag i tidigare af- 
gifvet votum tillerkänt Adolf Paul, med 500 mark för Adéle 
Wemans räkning och då belöna Paul med 1,500 mark. 

Helsingfors den i februari 1900. 

B. F. v. Willehrand. 

Sedan förslaget varmt understödts af herrar Nordmann 
och Lagus, beslöts att som uppmuntran tilldela fröken Adéle 
Weman en summa af 500 mk. 

Till behandling förelåg yttermera det på föregående möte 
ajournerade, af statsrådet Estlander vakta förslaget om hem- 
ställan till årsmötet angående förändrade bestämningar rörande 
Sällskapets prisbelöningar. 

Herr Estlander önskade göra en modifikation af sitt ur- 
sprungliga förslag. Då det tvifvelsutan skulle ställa sig mycket 
svårt att med hvarandra jämföra vetenskapliga och skönlite- 
rära arbeten, ville han föreslå att priset ena gången skulle 
utgifvas för forskningsarbeten rörande fosterlandets literatur 
och historia eller för forskningsarbeten rörande svenska språket 
samt andra gången för skönliterära arbeten. 

Professor Freudenthal, som på föregående möte hade 
motsagt förslaget just på grund af omöjligheten att med hvar- 
andra jämföra t. ex. ett språk vetenskapligt arbete och en roman, 
fann sig nu tilltalad af statsrådet Estlanders hemställan i dess 
modifierade form och ville understöda densamma. 

Sedan ett af professor Heikel vakt tilläggsförslag, gående 
ut på att jämte skönliterära äfven literära arbeten skulle kunna 
prisbelönas, fått förfalla, godkändes statsrådet Estlanders för- 
slag i dess nu modifierade form med 9 röster mot 2 och skulle 
vid årsmötet föreläggas till Sällskapets afgörande. 

Arvid Hultin. 



XVIII FörJiandlingar. 

o 

Årsmötet den 5 februari 1900. 

Årsmötet inleddes med en högtidlig akt i Universitetets 
solennitetssal, hvarvid Ordföranden till den synnerligen talrikt 
församlade allmänheten riktade följande tal: 

Ej mindre om skalden än om statsmannen och folkupp* 
fostraren gäller, att den rätta betydelsen af hans värk icke kan 
till fullo uppskattas af samtiden, icke ens af den generation, 
som följer närmast efter honom. Den fortlöpande kritiken kan 
knapt göra anspråk på att nå det innersta af hans skaldein- 
dividualitet, och hans ställning till tidens idéströmningar fram- 
står klar, först då afståndet gjort en objektiv uppfattning möj- 
lig. Johan Ludvig Runeberg, hvars minne vi i dag fira, hade 
dock lyckan att äga en vän, som med sympati följde hans ut- 
veckling från början af hans bana och med genialisk blick 
fattade mycket af det egendomliga i hans konstnärslynne: 
Fredrik Cj^gnaeus. Redan i den 1837 utgifna skriften „Ett 
och annat angående Elgskyttarne och Hanna ^ påpekade han 
det folkliga och nationella i Runebergs diktning, och i sina 
„ Betraktelser öfver Fänrik Ståls sägner^ gaf han många träf- 
fande vinkar bland annat om Runebergs ställning till den antika 
och den moderna diktningen. Efter Cygnaeus framhöll Grabriel 
Lagus i sina föreläsningar om den finsk- svenska literaturens 
utveckling Runebergs omätliga fosterländska betydelse. Den 
egentliga vetenskapliga belysningen begynte dock först efter vår 
store skalds död. G. Ljunggrens i universitetsprogram 1882 och 
1883 utgifna „ Studier öfver Runeberg" beröra skalders tidi- 
gare skeden, särskildt hans öfvergång från den ännu oklara 
fantasivärlden i Svartsjukans nätter till de episka berättelsemas 
klara formbildning. C. R. Nyblom ger i inledningen till den 
1886 i Sverge utgifna upplagan af Runebergs samlade arbeten 
i förbindelse med teckningen af skaldens lefnadsöden en kort- 
fattad, men i många punkter träffande karaktäristik af hans 
poetiska ideal. C. G. Estlander har i sin i tredje delen af vårt 
sällskaps „ Förhandlingar och Uppsatser" införda afhandling 
„J. L. Runebergs estetiska åsikter" samlat och granskat de 
yttranden, som Runeberg fält om konsten och dess väsende 



Förhandlingar. XIX 

• 
och i den såsom akademiskt program utgifna uppsatsen ^J. 
L. Runebergs förhållande till Thorild^ framhållit frändskapen 
mellan Bunebergs världsåskådning och Thorilds filosofi. Vid 
uppsatser af V. Vasenius, W. Eigenbrodt, Ewert Wrangel m. 
fi. skall jag icke nu dröja. 

Ett vilkor för en fullständig och omfattande behandling 
af Buneberg såsom skald är emellertid, att alt som hör till 
de yttre omständigheter, under h vilka hans författarskap ut- 
vecklade sig, samlas och omsorgsfullt bevaras. I Kunebergs 
hem i Borgå, som vårdas af trogna händer, ha vi en tillalande 
bild af den husliga värld, som närmast omgaf honom. Men 
det har synts Svenska Literatursällskapets i Finland bestyrelse 
vara af vikt att äfven taga vara på originala manuskript till 
skaldens arbeten, exemplar af hans i tryck utgifna skrifter, 
öfversättningar af desamma till finskan och främmande språk, 
arbeten och uppsatser om Buneberg, planscher och musikalier 
samt annat, som kunde bidraga till kännedom om skalden och 
hans värk. Bedan förut ha gåfvor af denna art blifvit ned- 
lagda i Sällskapets arkiv, och sedan Sällskapet numera fått 
egen lokal i det af statsvärket uppförda huset för de veten- 
skapliga och literära föreningarna, hvarmed ökad trygghet i 
afseende å samlingarnas skydd vunnits, har Bestyreisen ansett 
sig kunna skrida till kollektionens utvidgande till ett Bune- 
bergs bibliotek, som i framtiden skall blifva af värde för for- 
skaren. Bestyreisen väntar bistånd i detta företag från all- 
mänheten, på hvars välvilliga medvärkan planens lyckliga ge- 
nomförande i väsentlig mån kommer att bero. 

Bestyreisen ser sig i tillfälle att äfven på annat sätt 
gifva uttryck åt sitt intresse för Bunebergsforskningen. Då det 
af ständerna vid 1897 års landtdag ur Längmanska fonden 
anslagna priset af 2,000 mk för literära arbeten utkomna 
1897 — 99 nu skulle bortgifvas, tillsattes en komité för att upp- 
göra förslag i frågan, hvarefter Bestyreisen, i enlighet med 
denna komités yttrande, beslöt att priset skulle tillfalla Säll- 
skapets hedersledamot, professor J, E. Strömborg för hans 
Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Runeberg^ hvars fjärde 
dels andra och tredje häften utkommit under åren 1897 och 
1898 och behandla Bunebergs lif och värksamhet i Borgå. 



XX FMiavdlingar. 



Den samvetsgranna tecknaren har i dessa häften redan lämnat 
middagshöjden af Runebergs lif bakom sig, och ehuru lefnads- 
teckningen ännu ej är afslutad, har den i hvarje fall hunnit 
så långt, att den gifver en den tillförlitligaste och trognaste 
framställning af den viktigaste epoken i skaldens utvecklings- 
historia. Den pietet för ämnet, som minnestecknaren röjt i 
sin bok, har varit hans pålitliga ledstjärna, och däri ligger en 
borgen för att han skall lyckas äfven vid behandlingen af det 
återstående sista skedet af skaldens lif. Man har visserligen 
anmärkt om en alt större, måhända öfverflödig detaljrikedom 
i de sista häftena af biografin, men då minnesteckningen gäl- 
ler vår störste diktare, torde det icke få räknas förf. till last, 
om han följt regeln: hällre för mycket än för litet. 

Bland de icke få författarinnor och författare, som under 
de senaste åren gifvit löften om en ny vår för vår svenska 
vitterhet, har bestyreisen fäst sin uppmärksamhet vid en an- 
språkslös lyriker Parus Äter, som under titeln Toner från byg- 
den utgifvit en diktsamling med ämnen ur lifvet i vår västfin- 
ska kustbygd. Häftet innehåller ett antal anslående dikter, 
som tilltala läsaren genom soligt, gladt humör och en ej säl- 
lan iint tecknad poetisk stämning. Förfrs betydande form- 
talang visar sig i den ganska säkra behandlingen af rim och 
meter. Bestyreisen har ur {Sällskapets medel tilldelat Parus 
Äter, under hvilken signatur lärarinnan Adéle Weman döl- 
jer sig, en summa af 600 mk till uppmuntran. 

Med tacksamhet bör jag nämna, att Sällskapet under det 
nu förflutna verksamhetsåret enligt enkefru Maria Lovisa Lin- 
demans testamentariska disposition uppburit en summa af 5,000 
mark, hvilken kommer att förvaltas såsom en särskild fond 
under namnet „Maria Lovisa Lindemans testamentsfond^ till 
minne af gifvarinnan, som under ett stilla, tillbakadraget lif 
bibehöll ett varmt intresse för kulturella syften. 

Därefter höll frih. R. F. von Willebrand el t föredrag 
om skalden och statsmannen Gustaf Filip Creutz. Föredraget 
hälsades med lifliga bifallsyttringar. 

Sedan Sällskapets medlemmar därpå församlats i fakulte- 
temas sessionsrum, uppläste sekreteraren årsberättelsen. 



Förhandlingar. XXI 



Ordföranden delgaf årsmötet Be8t3rrelseDs förslag att till 
hedersledamot af Sällskapet inkalla professorn i filosofi vid 
universitetet i Jena, geheimerådet Rudolph Eucken för det 
varma intresse han visat vårt land, särskildt genom sina sträf- 
vanden att bland sina landsmän sprida kännedom om Bune- 
bergs diktning. Förslaget godkändes enhälligt. 

Genom sekreterarens berättelse hade årsmötet fått del af 
utgången på Sällskapets anhållan att på statsvärkets bekostnad 
fä prägla en medalj till minne af Fänrik Ståls sägners half- 
sekeljubileum. På Ordförandens förslag öfverlämnade Sällska- 
pet åt Bestyreisen att afgöra, huruvida åtgärder borde vidta- 
gas för medaljens prägling i utlandet. 

Bestyreisens förslag, att det beslut angående Sällskapets 
prisbelöningar, som fattades på årsmötet 1886, måtte ersättas 
med följande förändrade bestämning : 

„För att uppmuntra till literär värksamhet anslås af rän- 
temedlen i Stiftarenes fond ett pris af 2,000 mark att utdelas 
hvartannat år, hvarvid den ordningsföljd iakttages, att prisen 
turvis tilldelas inhemska författare, som på svenska språket 
utgifvit förtjänstfulla skönliterära arbeten, samt turvis för forsk- 
ningsarbeten rörande Finlands literatur och historia eller forsk- 
ningsarbeten rörande svenska språket, samt att afseende främst 
fästes vid arbeten utkomna under åren efter senaste prisbe- 
löning*' 

godkändes enhälligt af årsmötet. 

Arkivarien, lektor Elis Lagerblad, afgaf redogörelse 
för arkivets tillväxt under det förflutna året. 

Folkskoleinspektom Victor Öhberg uppläste revisions- 
berättelsen. På förslag af revisorerna beviljades Bestyreisen 
full ansvarsfrihet för förvaltningen under år 1899. 

Då inga andra ärenden förelågo till behandling, skreds 
till val af fyra medlemmar i Bestyreisen. Därvid återvaldes 
de i tur afgående medlemmarna, professor F. Elfving, ama- 
nuensen Arvid Hultin och rektor Ernst Lagus med 20 
röster samt doktor P. Nordman n med 18 röster. Närmast 
i röstetal var musikdirektör M. Wegelius, som erhöll fyra röster. 

Innan valet af revisorer förrättades, meddelade Ordföran- 
den att kommerserådet L. Borgström, som altsedan Sällska- 



XX II F" 'h*:,tt Vlni}i'r. 

pets stiftelse hade rangerat som den ena revisorn, på gmnd 
af sjakiighet hade ondanbedt sig återvaL c-ch beslöts att till 
protokollet uttala Sällskapets tacksamhet for kommerserådet 
Borgströms värksamhet s-r-m revisor. 

Till revisorer valdes folkskoleinspektom Victor Ö fa- 
berg med J4 röster och kommunalrådet A b. Landén med 
J 1 röster. 

Till revisorssuppleanter valdes generalmajoren L. Mei- 
nander och profess-jr Th. Saelan. den sistnämda efter lott- 
ning med bankdirektör E. Schvbergson. som erhållit lika många 
röster. 

Arnd HultiiL 



Årsberättelse den 5 februari 19(H>. 

Svenska Literatnrsällskajiet i Finland, stiftadt till åmin- 
nelse af Johan Ludvig Runeberg, har under det förgångna året 
haft anledning att vidtag särskilda åtgänier för hugfästande 
af detta stora minne i landsmäns hjärtan, för spridande af 
kännedom om hans diktning äfven i utlandet orh för bevarande 
och samlande af alt som är egnadt alt bidraga till kunskap 
om hans lif och hans värk. 

I liflig erinran står ännu det talrikt besökta möte af 
Sällskapets här\*arande medlemmar den 12 december 1^98 på 
femtionde årsdagen af Fänrik Ståls sägners utkommande, hvar- 
Wd enhälligt beslut fattades om präglandet af en medalj till 
varaktig åminnelse af sägnernas half sekeljubileum. Sedan fur- 
slag till medaljen uppgjorts af en för ändamålet af Bestyrei- 
sen ntsedd kommission, bestående af herrar statsrådet C. G. 
Estlander, handlanden M. Hallberg samt artisterna Albert Edel- 
felt och Th. Waenerberg, af hvilka herr Edelfelt hade upp- 
gjort flere Ivckade eskisser till medaljen, lyckades Bestvrelsen 
vinna skaldens son skulptören Valter Runeberg för modelle- 
ringen af medaljen. De af herr Runeberg uppgjorda model- 
lerna utvisade å ena sidan skaldens porträtt vid medelålder 



Förhandlingar. XXIII 



med omskriften Joh. Ludv. Runeberg och ä frånsidan en bild, 
framställande fosterlandet, som räcker en lyra åt Runebergs 
sångmö. Ofvanom bilden omskriften Fänrik Ståls sägner 1 848 
— 98. I afskämingen: Svenska Lit. Sällsk. i Finland 12 dec. 
1898. £fter att ha mottagit de i allo lyckade modellerna in- 
gick Bestyreisen till Kejs. Senaten med anhållan att medaljen, 
såsom egande fosterländsk betydelse, finge på statens bekost- 
nad utföras å härvarande myntvärk. Kejs. Senaten hemstälde 
om bifall till denna anhållan, man enligt resolution af den 13 
december 1899 har densamma å högsta ort lämnats utan af- 
seende. Best^Tclsen har med beklagande mottagit underrättel- 
sen om denna utgång på frågan om Fänrik Ståls medaljen, hvar- 
med Sällskapet önskat hedra det största och betydelsefullaste 
diktvärk den svenska literaturen i vårt land har att uppvisa. 
För Sällskapet, åt hvilket Bestyreisen velat meddela ärendets 
gång, återstår endast att taga i öfvervägande ett af medalj- 
komiten framstäldt alternativt förslag, gående ut på medaljens 
prägling i utlandet, såvida några vidare åtgärder i frågan af 
Sällskapet anses påkallade. 

Till Bestyreisens kännedom har kommit, att bekantskapen 
med J. L. Runebergs diktning varit en af de faktorer, som i 
främsta rummet medvärkat till åstadkommande af de stora 
sympatibevis för Finland från det bildade Europas sida, som 
vi under det senaste året fiLtt upplefva. Tanken härpå hade 
till först omfattats af professor Rudolf Eucken i Jena, som 
dels genom bekantskapen med Runebergs dikter i Eigenbrodts 
ufversättning, dels genom studium af „Finland i I9:de seklet" 
begynt lifligt intressera sig för förhållandena i Finland. Det 
var professor Eucken, som först uppsatte en skrifvelse, hvil- 
ken sändes till universitetetslärare i Tyskland, Österrike och 
Schweiz, hvilka voro honom bekanta som vänner och beundrare 
af Runebergs sångkonst. I skrifvelsen gjordes framställning 
om en meningsyttring af den bildade opinionen i Europa och 
det med sådan framgång, att när sedermera adressen kom till 
underskrift, ett stort antal af Tysklands berömdaste namn teck- 
nades under densamma. 

Då såsom häraf framgår, kännedomen af Runebergs dikt- 
ning i utlandet varit af stor betydelse för Finland, har Besty- 



XXIV Förhandlmgar, 



relsen velat medvärka till utgifvandet af en ny reviderad upp- 
laga af doktor Wolrad Eigenbrodts tyska Öfversättning af 
^Fähnrich Stahls Erzählungen^ genom att inlösa ett antal af 
500 exemplar af arbetet till ett reduceradt pris af 1 rmk per 
exemplar. Af de inlösta exemplaren ha 100 enligt öfverenskom- 
melse med förläggaren spridts till tidningar ocb tidskrifter i 
de tyska talande länderna, medan de öfriga af Bestyreisen så- 
som gåfva tillsändts undertecknarena af den internationella 
adressen i Tyskland, Österrike- Ungern, Schweiz, Holland och 
Belgien. Från mottagarena af gåfvan ha Bestyreisens ordfö- 
rande och sekreterare fått sig tillsända talrika tacksägelse- 
skrifvelser, uttryckande värme och sympati för Finland och 
dess stora nationalskald. 

Bland tilldragelser under det förgångna året, som för- 
tjäna att särskildt erinras om, må nämnas Sällskapets inflytt- 
ning senaste höst i det af statsvärket uppförda huset för de 
vetenskapliga och literära föreningarna. Genom nådigt bref af 
den 19 aug. 1899 till Svenska Litera tursällskapet i Finland 
meddelar H. Kejs. Majestät, att han på ekonomiedepartemen- 
tets framställning funnit godt förordna, att det för de veten- 
skapliga föreningarna af statsvärket uppförda huset skall till 
begagnande upplåtas bl. a. åt Svenska Literatursällskapet. För 
vården af sagda hus och de däri inrymda sällskapens sam- 
fälda tillhörigheter skalle, enligt samma förordnande, tillsät- 
tas en gemensam delegation, och har Bestyreisen till ledamot 
af densamma utsett sin ordförande, professor M. G. Schyberg- 
son, och till suppleant viceordföranden professor Ivar Heikel. 
Bestyreisens sammanträden ha sedan höstens början hållits i 
det nya huset, där äfven Sällskapets arkiv erhållit ett stadig- 
varande hemvist. 

Sedan Sällskapet inflyttat i det nya huset, har inom Be- 
styreisen tankar vakts på att i detsamma söka realisera en 
inom Sällskapet redan tidigare framkastad plan, nämligen grund- 
läggandet af ett Runebergs bibliotek. Initiativet i denna fråga 
har tagits af rektor £. Lagus, som tidigare i Sällskapets skrif- 
ter varmt uttalat sig för saken och äfven nu inom Bestyreisen 
vakt förslag om planens realiserande. Enligt herr Lagus för- 
slag skulle det blifvande Runebergsbiblioteket i främsta rum- 



Förhandlingar. XXV 

met innehålla originala manuskript till skaldens arbeten, vidare 
exemplar af hans i trjxk utgifna värk, öfversättningar af de- 
samma till finskan och främmande språk, arbeten och uppsat- 
ser om Buneberg, planscher och musikalier samt annat, som 
kunde bidraga till kännedom om skalden och hans värk. Be- 
styreisen, som enhälligt omfattat denna plan, har åt en kom- 
mission, bestående af arkivarien lektor E. Lagerblad, rektor 
E. Lagus och artisten Th. Waenerberg, gifvit i uppdrag att 
till Bestyreisen inkomma med definitivt förslag till företagets 
realiserande. I detta förberedande stadium befinner sig ären- 
det för närvarande. 

En glädjande omständighet för alla vänner af vår stora 
nationalskald är, att under året en normalupplaga af Runebergs 
arbeten begynt utgifvas. Behofvet af en sådan har varit kän- 
bart, och frågan härom har varit på tal såväl inom Bestyrei- 
sen som i Sällskapets „Förhandlingar och Uppsatser", där rektor 
E. Lagus i en uppsats „Något om editionerna i J. L. Rune- 
bergs skrifter" påvisat bristerna i de tidigare upplagorna och 
påyrkat utgifvandet af en normalupplaga. Ett första steg här- 
till togs, då genom Sällskapets försorg ett normalt textexemplar 
faststäldes till den nya illustrerade upplagan af Fänrik Ståls 
sägner. Sedermera vände sig förläggaren af Runebergs arbe- 
ten, kommerserådet G. W. Edlund till Sällskapets hedersord- 
förande statsrådet Estlander med anhållan, att han ville öfver- 
taga utgifvandet af en normalupplaga af Runebergs skrifter. 
Sedan heiT Estlander för textens normaliserande försäkrat sig 
om medvärkan af doktor Hj. Appelqvist, som på Bestyreisens 
uppdrag hade faststält textexemplaret till Fänrik Ståls sägner, 
ha som bekant de två första delarna af normalupplagan redan 
sett dagen. 

Sällskapets egen literära värksamhet har under året fort- 
gått ostördt, om också ett färre antal volymer utkommit än 
under närmast föregående år. Af Sällskapets skrifter ha föl- 
jande tomer utgifvits: 

4i:a delen. 
Jakob Terigströms vittra skrifter i urval med en lefnads- 
teckning af M. G. Schybergson. CLX -+■ 285 s. 8:0. 



XXV r Förhandlingar. 



42:a delen. 
Abo Universitets Lärdomshistoria. 8, Kemiens sttidium vid 
Äho universitet af Robert Tigerstedt. 209 s. 8:0. 

43:e delen. 

En samling öfversättningar och bearbetningar från romerske 
och franske författare. Utgifningen ombesörjd af T. S. Dill- 
ner. XX + 143 s. 8:0. 

Medan den af Sällskapet utgifna stora serien af publi- 
kationer under den gemensamma rubriken „Åbo Universitets 
Lärdomshistoria" med den senast utgifna åttonde delen begyn- 
ner skrida mot slutet — endast tvänne delar torde mera åter- 
stå — bilda „ Jakob Tengströms vittra skrifter* första delen 
af en ny publikationsserie, som under den gemensamma titeln 
Finlands svenska vitterhet skall i skilda volymer omfatta 
samlingar af valda vitterhetsalster, författade på svenska språ- 
ket af finländare, jämte biografier öfver författame. Serien 
skall dock ej sträcka sig öfver Åbo tidens slut samt fördelas 
efter tidsåldrar i a) Den Karolinska tiden ; b) Frihetstiden och 
Gustaf III:s tid samt c) Den Franzénska tiden. En följande 
volym af den nu påbörjade serien torde inom kort komma att 
utgifvas. 

Under tryckning äro för närvarande följande tomer: 

44 delen; Förhandlingar och Uppsatser, ISide häftet. 

45 delen: Auditör Carl Ekmans dagboksanteckningar 
från kriget 1788—90, utgifna af K Hausen. 

Till publikation ha under året följande arbeten förberedts: 
En ny upplaga afPehrKalms berömda arbete „En resa 
till norra Amerika". 

Den närmaste anledningen till denna publikation har 
gifvits af ett i universitetsbiblioteket af magister G. Schauman 
gjord t fynd af ett manuskript till Kalms resa, hvilket inne- 
håller en hittils okänd fortsättning till arbetet. Såväl med 
hänsyn härtill som emedan denna märkliga reseskildring nu- 
mera är utgången ur bokhandeln och sällsynt, har Bestyreisen 
beslutit skrida till utgif vande af en fullständig ny upplaga af 
arbetet, hvilken kommer att kompletteras med ledning af det 
funna manuskriptet. Då emellertid denna publikation blir en 



Förhandlingar. XXVII 

af de största Sällskapet tils dato utgifvit, omfattande omkring 
80 tryckark, skall arbetet utkomma i fyra volymer, fördelade 
på fyra år. Utgifningen kommer att ombesörjas af professor 
F. Elfving och amanuensen G. Schauman. 

Vidare har till tryckning förberedts: 

Bärgsrådet John Julins berättelse öfver en af honom 
under åren 1815 — 16 företagen utländsk resa. 

Värkliga statsrådet N. G. af Schulténs memoirer. 

Biografiska undersökningar om Anders Chydenius af 
Georg Schauman. 

M. Calonii bref till H. G. Porthan, funna vid öppnan- 
det af den Porthanska manuskriptkistan och utgörande ett 
komplement till de af Sällskapet tidigare publicerade bref ven 
af Porthan till Calonius. 

En ny upplaga af Ridderskapets och Adelns pro- 
tokoll vid Borgå landtdag 1809. 

Enär den första upplagan af adelns protokoll är utgån- 
gen ur bokhandeln och då Sällskapet tidigare utgifvit de ofrälse 
ståndens protokoll vid Borgå landtdag, har det synts lämpligt 
att nu skrida till offentliggörande af en ny edition äfven af 
adelns protokoll, hvarigenom samlingen af ståndens förhand- 
lingar från denna märkliga landtdag blefve fullständig. 

Till Sällskapets „ Förhandlingar och Uppsatser" ha under 
året följande uppsatser blifvit anmälda: 

Åbo akademis förvaltning från dess stiftelse till stora 
ofreden af C. von Bonsdorff; 

Anteckningar om och ur handskrifterna till J. L. Rune- 
bergs lyriska dikter af Verner Söderhjelm; 

Emest Gestrinius, en finsk vitterlekare från stora ofredens 
tid, af Arvid Hultin; 

En föregångare till den fransk-klassiska riktningen i 
Sverges literatur af Ewert Wrangel. 

Bestyreisens med värkan har under året tagits i anspråk 
för bortgifvandet af icke mindre än trenne literära pris, näm- 
ligen statens pris för på svenska eller finska språket år 1898 
utkomna skönliterära arbeten; ständernas ur Längmanska fon- 
den anslagna pris af 2,000 mk för literära arbeten utkomna 
efter år 1896 samt Sällskapets eget årliga pris af 2,000 mk. 



XX VI II Förhandlwf/ar. 



denna gång i tur att utgifvas för skönliterära arbeten, till- 
komna under treårsperioden 1896 — 1899. 

Beträffande bortgifvandet af statens pris hade redan bland 
de af bägge literatursällskapen för bedömande af 1896 och 
1897 års skönliteratur tillsatta delegerade olika meningar för- 
sports beträffande rätta betydelsen af det i ecklesiastikexpedi- 
tionens skrifvelse till sällskapen af den 6 februari 1899 an- 
vända uttrycket ^i landet utkomna originalarbeten", i det att 
en del ansett att till premiering kunde föreslås endast på in- 
hemskt förlag utkomna arbeten, hvilket skulle hafva till på- 
följd, att en icke ringa del af landets skönliteratur uteslötes 
från prisbelöninnren, enär en del författare på svenska språket 
för vinnande af större spridning åt sina arbeten utgifva dem 
på svenskt förlag. På grund häraf har Bestyreisen vänd t sig 
till Kejs. Senaten med anhållan om förklaring därhän, att vid 
uppgörandet af förslag till premiering äfven sådana arbeten 
finge tagas i betraktande som, ehuru på utländskt förlag ut- 
gifna, författats af inhemska författare och i den inhemska 
bokhandeln blifvit tillgängliga för allmänheten. Såsom svar 
på denna anhållan har Kejs. Senaten emellertid resolverat, att 
vid premiering af skönliterära arbeten endast de på finskt för- 
lag utkomna finge tagas i betraktande. Genom denna resolu- 
tion äro således alla på svenskt förlag utkomna arbeten af 
finska författare uteslutna från täflan om statsprisen. Såsom 
belysande för frågan i principielt hänseende må påpekas, hvad 
som äfven framhölls i Bestyreisens inlaga till Kejs. Senaten, 
att om denna grundsats gjorts gällande, ifall premiering före- 
kommit t. ex. på Runebergs och Topelii tid, så skulle af detta 
skäl priset i många fall icke kunnat tilldelas någondera af 
vår literaturs två största män. Och om en slik synpunkt för 
närvarande gjorde sig gällande i Norge vid utdelandet af den 
norska statens prisbelöningar, skulle knapt en enda af detta 
lands nutida literära storvärk kunnat inbringa sin upphofsman 
sådan uppmuntran. 

För öfrigt är frågan angående bortgifvandet af statspri- 
set för 1898 års skönliterära arbeten ännu beroende, enär den 
härför nedsatta prisnämdens förslag ännu ej ingått till Besty- 
reisen. 



Förhandlingar. XXIX 



Det af Ständerna nr Längmanska fonden anslagna priset 
af 2,000 mk har Bestyreisen på grund af prisnämdens enhäl- 
liga förslag beslutit tilldela professor Johan Elias Ström- 
borg för hans fosterländska arbete ^Biografiska anteckningar 
om Johan Ludvig Runeberg*. 

Sällskapets eget pris hade den af Bestyreisen nedsatta 
prisnämden föreslagit att tilldelas det mest förtjänstfulla af de 
under senaste treårsperiod utkomna skönliterära alstren. På 
grund af formella betänkligheter har Bestyreisen icke omfat- 
tat prisnämdens förslag, hvarför priset denna gång icke kun- 
nat utgifvas. 

Däremot har Bestyreisen beslutit tilldela fröken Adéle 
Weman en uppmuntran af 500 mk för hennes år 1898 ut- 
komna arbete Toner i byggden af Parus Äter på grund af den 
friska humor och den originalitet, som utmärka denna dikt- 
samling. 

Sällskapet har nu en tolfårig erfarenhet att bygga på be- 
träffande de prisbelöningar, hvarom beslut fattades på årsmö- 
tet 1886. Pris för forskningsarbeten i fäderneslandets litera- 
tur och historia ha utdelats fyra gånger, för forskningsarbeten 
rörande svenska språket tre gånger och för skönliterära arbe- 
ten likaledes tre gånger. Ehuru den tid premieringen omfat- 
tar ej är lång, torde dock syftet med densamma, uppmuntran 
till en rikare literär produktion på områdena för Sällskapets 
värksamhet, åtminstone i någon mån kunna anses hafva upp- 
nåtts. Under den tid premieringen omfattar, ha emellertid 
omständigheter inträifat, som synas påkalla förändrade bestäm- 
ningar beträffande Sällskapets prisbelöningar. Sedan stän- 
derna ur Längmanska fonden anslå literära pris för arbeten, 
som närmast ansluta sig till området för Sällskapets värksam- 
het. och då därtill staten numera utgifver årliga pris för skön- 
literära arbeten, föreligger icke för Sällskapet samma anled- 
ning som tillförene att utgifva årliga pris. Då äfven i öfrigt 
förhållandena synas mana Sällskapet till större sparsamhet, 
har Bestyre Isen förenat sig om ett af statsrådet Estlander 
vakt förslag, att Sällskapets pris för framtiden endast skulle 
utgifvas hvartannat år, ena gången åt inhemsk författare, som 
på svenska språket utgifvit förtjänstfulla skönliterära arbeten, 



XXX Förhandlingar, 



andra gången för forskningsarbeten i Finlands Jiteratur och 
historia eller för forskningsarbeten rörande svenska språket. 
Förslaget kommer i afton att föreläggas till årsmötets afgö- 
rande. 

Bestyreisens värksamhet för insamlande af folkloristiskt 
material har fortgått sålunda att äfven under senaste sommar 
tre stipendiater utsändts, denna gång till Kaseborgs härad, 
Eckerö och Hammarland på Åland samt socknarna Pedersöre, 
Larsmo och Purmo, med uppgift att uppteckna historiska säg- 
ner, lokaltraditioner, skrock och vidskepliga brak, ordspråk, 
gåtor m. m. De därunder inhöstade samlingarna ha också, 
redan influtit till arkivet. Bestyreisen har dessutom under 
senaste år utsträkt värksamheten på hithörande område äfven 
till insamlandet af etnografiskt och lingvistiskt material, i det 
en stipendiat senaste sommar första gången utsändes för att 
uppteckna samtliga ortnamn i Saltvik socken på Åland med 
ledning af en för ändamålet uppgjord instruktion. — För be- 
vakandet af Sällskapets intressen på ifrågavarande rätt arbets- 
dryga områden har Bestyreisen beslutit att årligen tillsätta en 
komité af fem personer. 

För Sällskapets representerande vid Pariserutställningen 
instundande sommar ha förberedande åtgärder vidtagits under 
året. £n kollektion af Sällskapets samtliga publikationer ha 
inbundits i prydliga band och afsändts till Paris. En histo- 
rik öfver Sällskapets femtonåriga värksamhet har utarbetat^4 
af sekreteraren och kommer att ingå i en gemensam publika- 
tion, hvari samtliga våra sällskap redogöra för sin värksamhet. 
Yttermera har uppgjorts ett register öfver innehållet i Sällska- 
pets skrifter, af sed t för den gemensamma publikationen. Då 
det generalregister, som sålunda fås till stånd, kommer att 
innehålla en systematiskt ordnad förteckning öfver innehållet 
i samtliga våra vetenskapliga och literära sällskaps publikatio- 
ner, blir det hela en högst värdefull bibliografl af stort gagn 
för uppsökandet af de talrika uppsatser och af handlinger, som 
ingå i sagda publikationer. 

Sällskapets fonder ha under året ökats med ett legat af 
framlidna enkeapotekerskan Maria Lovisa Lindeman i Äbo, 
stigande med räntor till 5,193 mk 33 penni. Bestj^Telsen har 



Förhandlingar. XXXT 



beslntit att medlen skola förvaltas som en särskild fond, kal- 
lad Maria Lovisa Lindemans testamentsfond, och att räntorna 
skola användas för Sällskapets syften. 

Bland under året aflidna medlemmar af Sällskapet må, 
nämnas professorn frih. M. W. af Scbultén, kommerserådet 
Joachim Kurtén, statsrådet Fredrik Porsman, professor Gustaf 
Julius Strömborg i Borgå samt forstmästaren O. R. Agricola, 
som under flere år varit Sällskapets ombudsman i Jyväskylä. 

Sällskapets medlemmar ha under året ökats med 4 stif- 
tande medlemmar, 2 ständiga medlemmar samt 35 årsmed- 
lemmar. 

Inom Bestyreisen har den förändring inträdt, att till 
viceordförande efter professor F, Gustafsson, som afgick från 
Bestyreisen vid senaste årsmöte, utsetts professor Ivar Heikel. 

Bland Sällskapets ombudsmän i landsorten ha följande 
förändringar egt rum: Ombudsmannen i Vasa, rektor V. T. 
Rosenqvist och i Nykarleby doktor Alarik Achrén ha bort- 
flyttat från resp. orter. Med döden ha afgått ombudsmannen 
i Tammerfors bokhandlaren K. Wesander, ombudsmannen i 
Forssa kommerserådet A. Borgström samt ombudsmannen i 
Kexholm doktor O. Helin. På grund af hög ålder har om- 
budsmannen i Jakobstad doktor G. Borg önskat afgå. Till 
nya ombudsmän ha antagits, i Vasa hofrättsrådet Knut Åkes- 
son, i Tammerfors herr Albin Lagerblad, i Nykarleby semina- 
riilektorn Gustaf Hedström, i Kexholm stadsläkaren Gustaf 
"Winqvist och i Jakobstad tullförvaltaren F. V. Englund. Om- 
budsmannabefattningen i Forssa är ännu obesatt. 

Utbyte af publikationer har under året inledts med uni- 
versitetet i Lund. 

Arvid Hultin. 



XXXII Förhandlingar. 



Arkiv ar iens årsberättelse den 5 februari 
1900. 

Med Svenska Literatursällskapets arkiv har under det 
förflutna året inträffat en synnerligen Ij^cklig förändring. Se- 
dan det numera är inrymdt i de Vetenskapliga föreningarnas 
hus, har det fått sig en icke blott rymlig och ändamålsenlig 
utan äfven, såsom det är att hoppas, stadigvarande lokal. 
Ofverståndna äro sålunda nu och för framtiden de svårig- 
heter, kostnader och obehag af allehanda slag, som voro för- 
enade med arkivets flyttningar, och icke minst den träng- 
sel och osäkerhet, som utmärkte särskildt den senast begag- 
nade lokalen. I det nya huset kan arkivet utveckla sig utan 
yttre störande hinder. 

För det ständigt med rask fart tillväxande boklagret var 
i synnerhet ökadt utrymme af nöden. Om också icke numera 
upplagorna af Sällskapets skrifter tagas så stora som i början 
af dess värksamhet, fylla likväl de icke obetydliga volymerna, 
hvilka nödvändigt måste kvarstanna i arkivet, rätt betydande 
hyllor. Också har ju förlä gsvärksamhe ten fortgått oafbrutet 
och skall väl alt framgent ostördt fortgå. Under det sista 
året hafva tre nya tomer utgifvits från trycket. 

Beträffande försäljningen genom boklådorna af Sällska- 
pets skrifter är den visserligen i uppåtgående, men någon 
starkare stegring däraf kan knappast väntas, då de allra flesta 
personer i vårt land, hvilka älska literära alster af den art, 
som på Sällskapets förlag utkomma, såsom medlemmar till- 
höra Sällskapet och sålunda få de flesta publikationer sig gra- 
tis tillsända. Detsamma gäller Sverge, där flere af våra bästa 
bokhandelskunder ingått som årsmedlemmar i Sällskapet, sedan 
en öfverenskommelse träffats mellan de Svenska Literatursäll- 
skapen i Upsala och Helsingfors att bereda vissa fördelar för 
dem, som tillhöra dem bägge. 

I bredd med den lifliga förlagsvärksamheten har insam- 
lingen af manuskript till arkivet lämnat en något mager skörd. 
Visserligen har antalet stipendiater, som utsändts att hopsamla 
folkloristiska alster i våra svenska bygder, fortfarande varit 



Förhandlingar, XXXllI 



detsamma som förut, men dels äro deras skördar s&väl mindre 
omfattande som mindre värdefulla, dels inlämnas de icke så 
regelbundet som förut till arkivet. Under året har endast en 
mera rikhaltig samling inkommit. 

Brefsamlingar från äldre tider, hvilka erbjuda så mycket 
af intresse, hafva icke med arkivet införlifvats med undantag 
af några enskilda bref från 1830- och 1840- talen, hvilka skrif- 
vits af de i vårt land framstående personerna J. V. Snellman, 
M. A. Castrén och Z. Topelius. Af särskildt intresse äro 
Castréns bref, som handla om de stränga censuråtgärdema i 
midteu af sistförflutna århundrade. Slutligen bör nämnas en 
ganska stor samling historiska handlingar, hvilka förärats till 
Sällskapet af pastor A. Reinholms sterbhus. Tyvärr hafva vid 
dess hopbringande nästan enbart sekundära källor blifvit an- 
litade. 

Bokförrådet har liksom tillförene riktats genom bj^tes- 
exemplar från korresponderande Sällskap. 

Elis Lagerblad. 



Revisionsberättelse. 

Undertecknade, som utsetts att granska Svenska Litera- 
tursällskapets i Finland förvaltning och värksamhet under år 
1899, hafva genomgått Sällskapets räkenskaper för sagda år 
och funnit dem vara riktiga och omsorgsfullt förda samt vid 
årets slut utvisa följande: 

Vinst' och förlustkonto. 

Debet. 

Författarehonorar ^ 6,190:25 

Tryckningskostnader „ 8,878: 54 

Häftningskostnader „ 1,676:50 

Resestipendier „ 700: — 

Inköpta samlingar „ 150: — 

Transport 9mf 17,595: 29 

3 



XXXIV 



Fffrfui ndlifif^r. 



Transport Äi^ 17,595: 29 

Gratifikationer , 325: — 

Aflöningar , 960: — 

Annonser , 246: 43 

Omkostnader ^ 1.986: 55 

Agio 2: 59 

Bäntor till stiftames fond .... , 4,554: 23 

Balanskonto ^ 14,583:21 

X^ 40,253: 30 

Kredit. 

Balanskonto Ä^ 16,147:26 

Arsmedlemmars fond ^ 5.285: — 

Intressen ,, 8,712: 25 

Dividender ^ 376: — 

Pörsålda skrifter ^ 532: 79 

Diverse inkomster ^ 200: — 

Statsbidrag „ 8,000: — 

Bidrag ur Längmanska fond en . . , 1,000: — 

Äy: 40,253: 30 

Balanskonto. 

Debet. 

Finska statens 3\ 2 Vo järavägslån 

af år 1889 ^ 8,382: 72 

Finlands Hypoteksförenings 47^ Vo 

lån af år 1884 ^ 32,000: — 

Helsingfors stads 5 % vattenled- 
ningslån af år 1876 , 19,500: — 

D:o 4 V, 7o regleringslån af år 1 882 „ 2 1 ,273: — 

Bjska statens 5 7© premielån af 

år 1864 „ 580: 80 

Nokia Aktiebolags 6 7o ^^^ *^ ^^ 

1884 * 2,000: — 

Moscow-Kiew-Voronjesch 4 7o j*rn* 

vägslån af år 1895 ^ 49,600: ~ 

Transport Äij^ 133,336: 52 



Förhandlingar, XXXV 



Transport Äy: 133,336 

Aktier „ 6,640 

Bankdepositioner „ 27,000; 

Skuldsedlar „ 35,000 

Årsmedlemmars afgifter „ 830; 

Upplupna räntor „ 1,896; 

Å löpande räkning „ 8,400; 

Kassa „ 1,269 



^ 214,372 



52 



85 
18 



55 



Kredit. 



Victor Höckerts testamentsfond . 5^ 81,582:09 

Maria Lindemans „ . „ 5,493: 33 

Stiftarnes fond „ 98,327: 64 

Ständiga medlemmars fond .... „ 11,322:62 

Bidraget ur Längmanska fonden . ^ 3,000: — 

Arkivarien „ 63: 66 

Vinst- och förlustkonto . . . . . . ^ 14,58?: 21 

^ 214,372: 55 

Såväl ur räkenskaperna som ur Sällskapets publikationer 
framgår, att Svenska Literatursällskapets i Finland förvaltning 
och värksamhet under året 1899 på ett förtjänstfullt sätt 
handhafts, hvarför vi tillstyrka åt Sällskapets styrelse full 
ansvarsfrihet för ifrågavarande är. — Då den ena revisorn, 
kommerserådet L. Borgström, af sjukdom varit hindrad att 
deltaga i revisionen, har undertecknad Landén såsom suppleant 
trädt i hans ställe. 

Helsingfors den 2 februari 1900. 

Äb. Landén. Viktor Öhberg. 



XXXV r Förhandlingar, 



Funktionärernas sammanträde den 17 
februari 1900. 

Skreds till uppgörande af badget för innevarande år och 
beslöts att förelägga Bestyreisen följande 



Budgetförslag for år 1900. 

Inkomster: 

Årsafgifter ^if 5,500; 

Intressen och dividender ^ 9,000; 

Försäljning af Sällskapets skrifter „ 500 

Bidrag nr Längmanska fonden „ 3,000 

Statsbidraget „ 8,000; 



Summa ^ 26,000; 

• Utgifter: 

Under föregående år beviljade anslag, som ännu ej ut- 
betalats : 

N. G. af Schulténs memoirer Äw/T 1,400: — 

Teologins studium vid Åbo uni- 
versitet „ 4,000: — 

Förhandlingar och Uppsatser 

Xni „ 3,600: — 

Agatha Falcks dagboksanteck- 
ningar „ 1,000: — 

C. Ekmans dagboksanteckningar „ 2,000: — 

Mikael Choraei bref „ 2,000: — 

J. Freses Vitterhetsarbeten . „ 2,500: — 55;^ 16,500: 

Afgår behåUningen från år 1899 ^ 14,583:21 

Summa ^nf i,9l6: 79 

Anslag för år 1900: 

Prisbelöningar 9mf 2,000: — 

Aflöningar t» 600: — 

Transport Äy: 4,516:79 



Förhandlingar, XXXVII 



Transport Äy: 4,516 

Förvaltnings- och distributionskostnader. ... „ 2,000 

Resestipendier „ 800 

John Jnlins reseberättelse „ 2,500; 

Pehr Kalms resa „ 2,700: 

Biografiska undersökningar om A. Chydenius . ^ 3,000 

M. Calonii bref 3,000 

Ridd. o. Adelns protokoll vid Borgå landtdag „ 2,500 

Förhandlingar och Uppsatser XIV „ 3,600 

För oförutsedda ändamål „ 1,383 



79 



21 



Summa ^^ 26,000 
Arvid Hultin. 



Bestyreisens sammanträde den 22 feb- 
ruari 1900. 

Vid anstäldt val af Funktionärer för innevarande år åter- 
valdes till ordförande professor M. G. Schybergson, till vice- 
ordförande professor I. A. Heikel, till sekreterare amanuen- 
sen Arvid Hultin, till arkivarie lektor Elis Lagerblad, 
samtliga med 10 röster, samt till skattmästare direktör Sig fr. 
Kull hem med 11 röster. 

Ordföranden meddelade, att han dagen efter senaste års- 
möte hade fått mottaga nedanstående telegram från Åbo: 

Svenska bildningens vänner i Åbo, som samlade till fest 
fira minnet af vår store oförgätlige skald Johan Ludvig Rune- 
berg, sända Svenska Literatursällskapet sina varmaste välönsk- 
ningar till fortsatt framgångsrikt arbete för den fadern eärf da 
svenska kulturens fortbestånd och förkofran i vårt land 

genom 
Emil Ämnell. 

Årsmötet hade öfverlämnat åt Bestyreisen att afgöra, hu- 
ruvida, sedan Sällskapets anhållan att på statsvärkets bekost- 
nad å härvarande mjmtvärk få prägla en medalj i anledning 



XXXVIII FörJuindlingar. 



af 50:de årsdagen af Fänrik Ståls sägners utkommande lämnats 
utan afseende, några vidare åtgärder för medaljens prägling 
borde vidtagas. 

Då under den i frågan förda diskussionen ingen af Be- 
styreisens medlemmar med säkerhet hade sig bekant, huruvida 
för medaljers prägling officielt tillstånd måste utvärkas af myn- 
digheterna, beslöts att ajournera ärendet till nästa samman- 
träde, hvarjämte åt frih. R. F. von Willebrand uppdrogs att inför- 
skaffa utredning angående bvad i författningarna härom finnes 
föreskrifvet. 

Sedan årsmötet antagit Bestyreisens förslag beträffande 
förändrade bestämningar vid bortgifvandet af Sällskapets pris, 
beslöts att nästa pris skulle utgifvas vid årsmötet 1902 för 
historiska eller språkvetenskapliga arbeten, tillkomna efter se- 
naste prisutdelning af sådana arbeten, samt därpå följande pris 
år 1904 för skönliteratur, utgifven under åren 1900—1903. 

Från professor Rudolph £ucken i Jena, som på se- 
naste årsmöte utsågs till hedersledamot af Sällskapet, hade 
Ordföranden fått mottaga följande tacksägelseskrifvelse : 

Jena 15/ii 1900. 

Hochverehrter Herr Präsident! 

Sie hatten die grosse Giite, mir, unter tJbersendung des 
Diplomes, von der hohen Ehre Mittheilung zu machen, wodurch 
die Schwedische Literaturgesellschaft in Finland mich in lie- 
benswiirdigster Weise iiberrascht und erfreut hat. Gestatten 
Sie mir vor allem, dem Gefiihl ehrerbietigsten und herzlichsten 
Dankes fur einen so gutigen und so ehrenvoUen Beweis ge- 
neigter Gesinnung Ausdruck zu geben. Ich muss es als ein 
Zeichen besonderen WohlwoUens betrachten, dass die hoch- 
geehrten Herren meine warme Sympathie fiir Finland isches 
Leben und Streben so freundlich schätzen und in einer so her- 
vorragenden Weise anerkennen, und es ist mir eine hohe £hre 
wie eine herzliche Freude, durch jene Ernennung zu einer 
wissenschaftlichen Körperschaft in eine feste Beziehung zu tre- 
ten, der so hervorragende Männer angehören und die sich ein 
so grosses Verdienst um die Wissenschaft und das nationale 
Geistesleben erworben hat. 

Hoffentlich känn ich dem innigen Dank fiir ein so giiti- 
ges Wohlwollen im Lauf der Zeit dadurch einigen Ausdruck 



Förhandlingar. XXXIX 



geben, dass ich nach bestem Yermögen dahin strebe, in Deutsch- 
land das Interesse fur Finländisches Leben und Scha£fen wach- 
zuerhalien und zu stärken; lieute drängt es mich vor allem, Ihnen 
und allén hochverehrten Herren auszusprechen, wie sehr Sie 
mich durch die höchst ehrenvoUe Ernennung erfreut haben. 

In tiefer Ehrerbietung empfiehlt sich Ihnen und der gan- 
zen hoch verehrlichen Literaturgesellschaft. 

Ihr dankbar ergebener 
jB. Eucken. 



Professor J. E. Strömborg i Borgå hade i skrifvelse till 
Skattmästaren anhållit att få till Sällskapet framföra sin tack- 
sägelse för den utmärkelse, som honom vederfarits och hvilken 
skulle vara honom en kraftig maning att med flit och sam- 
vetsgrannhet söka slutföra sina biografiska anteckningar om 
Runeberg. 

Ordföranden meddelade att statsrådet W. Lagus förkla- 
rat sig villig att åtaga sig utgifvandet af Calonii bref till 
Porthan, men därvid uttalat såsom önskningsmål att få bref- 
ven utlånade och hemsända till Lojo. Med anledning häraf 
uppdrogs åt rektor E. Lagus att å Bestyreisens vägnar göra 
sig underrättad om möjligheten att i detta af seende tillmötesgå 
statsrådet Lagus* önskan samt att, ifall hinder möter för bref- 
vens utlånande, träffa något annat arrangemang i och för bref- 
vens kopiering. 

Det af Funktionärerna uppgjorda förslaget till budget för 
innevarande år godkändes. 

Sällskapet stipendiat från senaste sommar, folkskolläraren 
K. O. Danielsson hade till arkivarien insändt sina uppteck- 
ningar. De öfverlämnades till granskning åt rektor E. Lagus. 

Rektor E. Lagus afgaf utlåtande öfver de folkloristiska 
samlingar, som hade inlämnats af Sällskapets stipendiater, folk- 
skollären Erik Finne och reallyceisten Filip Sundman. Den 
förres uppteckningar utgjordes af lokaltraditioner från Purmo, 
Pedersöre och Larsmo, mest om gårdar och andra orter, vidare hi- 
storiska sägner från Purmo och Pedersöre, till stor del från stora 
ofreden och 1808, en uppsats om Pedersöre kyrka, några folk- 
sagor och äfventyr, ramsor, gåtor, ordspråk och ordstäf från 



XL Förhandlingar 



Parmo och Pedersöre, samt skämthistorier och anekdoter från 
sistnämda ort. 

Filip Sundmans samlingar utgjordes af historiska sägner 
och lokaltraditioner från Raseborgs härad, skrock och vidskep- 
liga bruk, 807 ordspråk, 146 gåtor, inemot 60 jullekar, de 
flesta förut kända, bomärken, 63 st. visor, sagor, ramsor o. dyl. 

På förslag af herr Lagus beslöts att såsom gratifikation 
tilldela Sundman särskilda delar af sammelvärket Nyland. 

Från komitén för Runebergsbiblioteket hade ingått föl- 
jande betänkande: 

TUl Bestyreisen för Svenska Literatursällskapet i Finland, 

På Bestyreisens sammanträde den 21 december 1899 ut- 
sedde till medlemmar i en komité, som ägde vidtaga nödiga 
åtgärder i och för realiserandet af ett vakt förslag angående 
inrättandet af ett Runebergsmuseum, samt inkomma till Best}-- 
relsen med betänkande i saken, ha vi äran anföra följande: 

1) Hvad inrättningens namn vidkommer, så synes benäm- 
ningen Bunebergs-biblioiek af vissa orsaker lämpligare än Bune- 
bergs-museum. Namnet museum kunde hos allmänheten väcka 
föreställningen, att man ville till inrättningen samla äfven mö- 
bel, husgeråd och dylikt — något som icke synes vara att för- 
orda. Den föreslagna inrättningen borde därför enligt ko- 
miterades åsikt kallas Svenska Literatursällskapets Bunehergs- 
bibliotek, 

2) Till Runebergs- biblioteket borde anskaffas samtliga 
editioner af skaldens arbeten på originalspråket; öfversättnin- 
gar till finska och andra språk af dem; originalmanuskript 
till skaldens arbeten — för så vi dt sådana kunna öfverkom- 
mas; arbeten och uppsatser på svenska och andra språk om 
skalden och hans dikter; musikalier som hänföra sig till de- 
samma ; porträtter och andra framställningar i bild af skalden, 
hans hem, omgifning, umgänge och arbeten; reproduktioner af 
konstvärk framställande skalden, och öfverhufvudtaget alt så- 
dant, som kan bidraga till belysandet af Johan Ludvig Rune- 
bergs person och diktning. 

3) Angående ledningen af Runebergs-biblioteket anse ko- 
miterade, att sällskapets Bestyrelse borde tillsätta en förestån- 
dare, som närmast handhar vården af detsamma, ombestyr ka- 
talogiseringen af bibliotekets egendom och ser till, att biblio- 
teket i sinom tid hålles tillgängligt för intresserade. Förestån- 
daren borde vara ordförande i bibliotekskomitén, hvilken inbe- 



Förhandlingar. XLr 



räknadt honom borde bestå af tre utaf Bestyreisen valda per- 
soner. Denna komité borde till Bestyreisens ordinarie januari- 
möte aflämna rapport om inrättningens bestånd och tillväxt 
imder nästföregående kalenderår; revision af de penningeme- 
del, som komitén omhänderhaft, borde värkställas af Sällska- 
pets på årsdagen valda revisorer. Val af bibliotekskomitén 
borde ske på Bestyreisens februari-möte. 

4) Bunebergs-biblioteket borde bli en inrättning obero- 
ende af Sällskapets arkiv, och borde samtliga Kunebergs-ma- 
nuskript, editioner af skaldens värk m. m., hvilka för närva- 
rande ingå i arkivet, af skiljas därifrån och öfverföras till Ru- 
nebergs-biblioteket. 

5) Biblioteket borde inrymmas i det rum, där Svenska. 
Literatursällskapets Bestyrelse brukar hålla sina sammanträden.. 

6) I och för stundande utgifter föreslå komiterade, att 
Bestyreisen åt den blifvcuide bibliotekskomitén, h vilken borde 
utses på nästa sammanträde, ville ställa till förfogande ea 
summa 500 mark. 

Helsingfors den 19:de februari 1900. 
Ernst Lagus, Elis Lagerblad, Tfwrsten Waenerherg, 

Förslagets samtliga punkter godkändes, så när som på 
den 5:te, som lämnades utan afseende, då Bestyreisen icke för- 
fogar öfver lokalerna i de vetenskapliga sällskapens hus. 

Till föreståndare för det blifvande Runebergsbiblioteket 
utsågs rektor E. Lagus samt jämte honom till medlemmar 
af bibliotekskomitén lektor £. Lagerblad och artisten Th. 
Waenerberg. 

Statsarkivarien Hausen, som jämte sekreteraren genom^ 
gått professor K. G. Leinbergs i och för publikation inlämnade 
förteckning öfver finska studerande vid Upsala universitet un- 
der åren 1640 — 1830, meddelade ätt arbetet i fråga utgjordes en- 
dast af ett namnregister utan några biografiska notiser. I sin. 
nuvarande form lämpade sig arbetet bättre för Vetenskapsso- 
cietetens bidrag än för Sällskapets skrifter. Därtill kommer 
att en dylik förteckning, afskrifven från samma källa i Upsala 
bibliotek, finnes i härvarande universitetsbiblioteks manuskript- 
samling. På grund häraf beslöts att icke mottaga prof. Lein- 
bergs arbete till publikation i Sällskapets skrifter. 



XLII Förhandlingar. 

Statsarkivarien Haas en anmälde att han af förelnpna 
skäl funnit sig föranläten att underkasta den af Sällskapets 
stipendiat student J. Torckell till Bestyreisen vären 1897 in- 
lämnade samlingen af folksägner frän Åland en närmare gransk- 
ning. Det hade härvid visat sig att denna samling vore ingen- 
ting annat än en ordagrann, men det oaktadt hvarken fullt 
tillförlitlig eller ens fullständig af skrift af en tidigare tillkom- 
men uppteckning, som pä initiativ och bekostnad af en äldre 
forskare värkstälts af den utaf Torckell uti den afgifna rese- 
berättelsen såsom sin sagesman uppgifna muraren Mattsson i 
Saltvik, och hvilken uppteckning Torckell, under förevändning 
af att vilja därmed kontrollera de af honom själf gjorda upp- 
teckningarna, af bemälda forskare fått åt sig utlånad. Torckells 
till Bestyreisen inlämnade samling innehölle därutöfver icke en 
rad. Värdet af det utaf Torckell prästerade afskrifningsarbetet 
kunde — under förutsättning af att afskriften vore fullt riktig 
och fullständig — uppskattas, efter ett pris af 1 mk 50 p. för 
arket, till högst 1 5 mark. Det af Torckell uppburna stipendiet 
utgjorde, såsom bekant, 200 mark. 

Med anledning häraf beslöts att genom protokollsutdrag 
delgifva folkskolläraren J. Torckell ofvanstående till förklaring 
och att tillika, enär han ännu ej fullständigt insändt sina ut- 
lofvade samlingar, uppfordra honom att med det snaraste full- 
göra sina förbindelser. 

Professor I. A. Heikel uppläste följande förslag till pre- 
miering af under år i 898 utgifna skönliterära arbeten, afgifvet 
af båda literatursällskapens gemensamma delegation: 

Till Kejserliga Senaten för Finland. 

Sedan Ecklesiastik Expeditionen i Kejserliga Senaten an- 
modat Svenska Literatursällskapet i Finland att i samråd med 
Finska Literatursällskapet uppgöra och till Kejserliga Senaten 
insända förslag till premiering af i landet under året 1898 på 
finska eller svenska språket utkomna skönlitcrära arbeten, och 
•Svenska Literatursällskapet för sin del till medlemmar i en 
gemensam delegation för ärendets behandling utsett skolföre- 
5tåndaren magister Ernst Lagus, professor I. A. Heikel och 
folkhögskoleföreståndaren rfagister Arvid Mörne med fullmakt 
att besluta i Sällskapets namn, dock så att förslaget till pre- 
miering skulle delgifvas Sällskapets Bestyrelse för att af den- 



F&rhamUingar. XLllI 

samma insändas till Kejserliga Senaten, Finska Literatursäll- 
skåpet åter utsett professor O. £. Tudeer, professor Werner 
Söderhjelm och professor E. N. Setälä att med full afgörande 
rätt ä Finska Literatursällskapets vägnar uppgöra och insända 
ofvannämda förslag, fkr Svenska Literatursällskapets Bestyrelse 
underdånigst afgifva följande yttrande: 

Bland skönliterära arbeten, utkomna under är ]898, finnes 
enligt de delegerades samstämmiga äsikt intet, som skulle kunna 
betecknas som synnerligen utmärkt och förtjänt af att belönas 
med ett pris till högre belopp; men året har dock att uppvisa 
några arbeten af den förtjänst, att det kunde anses obilligt 
att icke ihägkomma dem med någon belöning från den summa 
af 6,000 mark, som blifvit anslagen för premiering af skön- 
literära arbeten utkomna under nyssnämda tid. Inom delega- 
tionen ha därvid visserligen olika åsikter uttalats om hvilka 
arbeten som borde ifrågakomna och om dessa arbetens inbör- 
des värde, men delegationen har, sökande att förlika de olika 
meningarna, likväl slutligt förenat sig om följande förslag: 

Filosofie doktorn Santeri Ingman har genom sin stora 
roman „Anna Fleming" och sin novellsamling ^Margareeta** 
dokumenterat sig som en rutinerad författare, som berättar le- 
digt och skildrar åskådligt och visat sig förmögen att konci- 
pera och utarbeta större ämnen. Då delegationen därjämte 
anser sig kunna taga en viss hänsyn äfven till hans tidigare 
förtjänstfulla författarevärksamhet, ville delegationen förorda 
honom till ett pris af 2,000 finska mark. 

Filosofie doktorn P. Nordmanns „ Historiska skildringar 
från nödtider och ofredsår" ådagalägga varm känsla, historisk 
blick och lämna i sin knappa enkelhet ett varaktigt intryck 
efter sig, och ville delegationen foreslå honom till erhållande 
af ett pris om 1,000 mark. 

Samma belopp önskade äfven delegationen förorda åt frö- 
ken Helena Westermarck för hennes novell „Lifvets seger" på 
grund af värmen och djupet i tecknandet af hufvudpersonens 
karaktär och den vackra idé, som i boken genomföres. 

Slutligen tillåter delegationen sig att föreslå, att den summa 
om 2,000 mark, som af de för 1898 års prisbelöning anslagna 
medlen sålunda blefve öfrig, måtte öfverföras till anslaget för 
år 1899. 

Delegationens vid ärendets behandling förda protokoll har 
blifvit till Svenska och Finska Literatursällskapen inlämnadt. 

Skrifvelsen åtföljdes af nedanstående 

Protokoll, fördt vid de den 14 och den 18 
februari år 1900 i de Lärda Sällskapens hus i Hel- 



XLIV Förknndlhiffar. 



singfors h&llna sammanträden af de delegerade, 
hvilka af Finska LiteratursäUskapet och Svenska 
Literatursällskapet utsetts att till Kejserliga Sena- 
ten afgifva förslag till författarepremier för skönli- 
terära arbeten utkomna under &r 1898. Närvarande 
voro ä Finska Literatursällskapets vägnar dess dele- 
gerade professor O. E. Tudeer, professor Werner 
Söderhjelm och professor E. N. Setälä, å Svenska 
Literatursällskapets vägnar dess delegerade skol- 
föreståndaren, magister Ernst Lagus, professor I. 
A. Heikel och folkhögskoleföreståndaren, magister 
Arvid MöiTie. 

Sedan professor Tudeer utsetts att leda förhandlingarna, 
och professor Heikel åtagit sig att fungera som sekreterare, 
antecknades till protokollet, att följande under år 1898 utkomna 
skönliterära arbeten blifvit af de delegerade för möjligen ifråga- 
kommande prisbelöning beaktade, 

a) på finska språket affattade: 

Santeri Ingman: „Anna Fleming, Historiallinen Bomaani^ och 

„Margareetta, Historiallisia Kertomuksia^. 
Kyösti Larson: »Kylan Lauluja". 
Eino Leino: „Sata ja yksi laulua". 
JJmari Calamnius: »Hiljaisina hetkinä*^. 
Heikki Meriläinen: „Kahleeton vanki**. 
Sarvela: „Taloista ja taipaleelta*. 
Maila Talvio: „Kaksi rakkautta". 
Anna Kurki: „Onnen etsinnässä^. 

Martti Vuori: „Savon sydämmessä** och „Korkea oikeus istuu**. 
Emil Lassinen: „Kotipoluilta IV**, 
r. B. ^Auringon noustessa**. 

b) på svenska språket skrifna: 

P. Nordniann: „Från nödtider och ofredsår **. 

Helena Westermarck: ^Lifvets seger**. 

Parus Äter (Adéle Weman): „Toner från bygden**. 

O. M, Beuter: „Nya dikter". 

Konni ZUliacas: „ Indiankriget". 

Aina (Edit Theodora Forssman): „Vid aftonlampan VI". 

och då Finska Literatursällskapets delegerade redan tidigare 
såsom främst förtjänta af att uppmärksammas hade anmält herr 
Santeri Ingmans båda arbeten, och Svenska Literatursällska- 
pets delegerade i enahanda syfte hade rekommenderat herr 
Nordmanns och fröken Westermarcks arbeten, skreds till diskus- 



Förhandlingar. X fj V 



sion af frågan om hvilka arbeten som kunde till premiering 
förordas, och hvilka belopp som borde desamma tilldelas. 

Dä det härvid visade sig, att meningarna inom delegatio- 
nen voro delade, men önskligt ansågs, att ett enhälligt beslut 
kunde åstadkomnas, föreslog professor Söderhjelm en sådan 
sammanjämkning af de olika åsikterna, att på grund af de för- 
tjänster, som samtliga delegerade tillerkänt herr Ingmans, herr 
Nordmanns ocl» fröken Westermarcks arbeten, dessa författare 
skulle föreslås till erhållande af pris, herr Ingman till ett be- 
lopp af 2,000 mark, herr Nordmann och fröken Westermarck 
hvardera ett pris J,000 mark. 

Efter det detta förslag diskussionsvis tagits under om- 
pröfning, sammanfattade en hvar af de delegerade sin i det 
föreliggande ärendet yttrade mening skriftligt till protokollet 
på följande sätt: 

Magister Möme: Samtliga under året J898 i landet ut- 
komna skönliterära arbeten representera en jämförelsevis låg 
literär nivå, och torde på grund häraf utgifvandet af ett större 
eller medelstort pris för något af nämda värk icke böra ifrå- 
gasättas. 

Främst bland föreliggande arbeten vore jag böjd att 
ställa F. Nordmanns „ Historiska skildringar från nödtider och 
ofred sår**. Ehuru flertalet af dessa skildringar saknar ett ut- 
prägladt personlighetsdrag, äga dock några, bland hvilka „Den 
gamla Psalmboken^, „Kring brasan hos Anders Vinskänk*^, 
^Gideon Gabriel sviker Alma mäter** och ^Bolaget Torbasov 
& Ljukin^ särskildt förtjäna framhållas, rätt betydande literära 
förtjänster. Tack vare en originell språkbehandling lyckas 
författaren gifva ofvan anförda skildringar historisk tidsfärg, 
hvilken, i förening med en säker karaktärsteckning, är af stor 
konstnärlig värkan. 

Dessa förtjänster kunna föga tillerkännas Santeri Ing- 
mans historiska skildringar „Anna Fleming** och „Margareeta". 
Herr Ingmans stil är hvardaglig, flack och tröttande. Såväl 
i den bredt anlagda framställningen af hufvudpersonen i ro- 
manen Anna Fleming som i teckningen af de talrika biflgu- 
rema i samma roman förråder författaren en afgjord brist på 
konstnärlig fantasi. Det på tragiska konflikter rika ämnet har 
författaren lyckats tillgodogöra sig endast så till vida, att han, 
i fall, där historiskt gifna fakta erbjudit ett nog rikt material, 
åstadkommit en värklighetstrogen framställning. Sålunda fram- 
står Klas Flemings kraftigt tecknade karaktär som bokens 
främsta, medan författarens oförmåga af själfständig konstnär- 
lig uppfinning röjer sig i den schablonmässiga och grunda 
skildringen af hufvudpersonen Anna Flemings själslif. 



XL VI Förhandlingar. 

Som en förtjänst såväl hos romanen ^Anna Fleming*^, 
som hos den historiska novellen ^Margareeta*^ bör framhållas för- 
fattarens förmåga att skickligt sammanställa de särskilda epi- 
soderna, h varigenom kompositionen, oaktadt bristen på djupare 
psykologisk motivering, stundom blir af betydande dramatisk 
effekt. 

Af öfriga föreliggande arbeten synes mig Helena Wester- 
marcks novell „Lifvets seger** främst förtjäna beaktande. Boken 
äger onekligen ett bärande idéinnehåll koncentreradt i den kon- 
sekvent och delvis med konstnärlig lyftning genomförda ka- 
raktäristiken af huf^nIdpersonen. Men å andra sidan lider arbe- 
tet af betänkliga brister. Författarinnans i regeln opersonliga, 
stundom till och med underhaltiga stil, den ytliga, ofta oklara 
teckningen af bipersonerna, den osäkra, i bokens början af- 
gjordt oskickliga kompositionen röja snarare dilettanten än 
konstnärinnan. I stort sedt äger arbetet knappast de literära 
förutsättningar, som skulle motivera utgifvandet af ett pris för 
detsamma. 

I stöd af det ofvansagda har jag äran föreslå att delega- 
tionen ville förorda filosofie doktorn Petrus Nordmann till erhållande 
af ett pris stort IfiOO finska mark för arbetet ^Historiska skild- 
ringar från nödtider och ofredsår^ samt filosofie doktorn Santen 
Ingman till erhållande af ett pris äfvenledes stort 1.000 finska 
mark för arbetena Anna Fleming och Margareeta^ förklarande 
mig likväl, i syfte att icke omöjliggöra ett enhälligt utlåtande 
från delegationens sida, villig att eventuelt omfatta det af pro- 
fessor W. Söderhjelm framstälda sammanjämkningsförslaget. 

Professor Setälä: Jag kan ej underlåta, att, begagnande 
mig af tillfället, högeligen beklaga, att bestämningarna angå- 
ende prisens utdelning äro sådana som de äro. Då pris skola 
utdelas för ett så fattigt literaturår som 1898, kommer man 
ofrivilligt att tänka på, huru mycket lättare och för literatu- 
ren mera fruktbringande vårt värf skulle vara, om det vore 
stadgadt, att då antingen anslagssumman i sin helhet eller nå- 
gon del däraf ej kan användas för belönande af särskildt fram- 
stående arbeten, hela summan eller den del däraf, som ej ta- 
gits i anspråk, kunde bortgifvas dels åt erkändt framstående 
skriftställare för tryggande af deras ekonomiska ställning och 
deras fortsatta literära produktion, dels åt unga förhoppnings- 
fulla skriftställare som studie- och reseunderstöd. 

Hvad särskildt premieringen af 1898 års literära pro- 
duktion beträffar, är det enligt min mening fullkomligt beräl- 
tigadt, att ett pris tilldelas Santeri Ingman för hans arbeten 
„Anna Fleming" och ^Margareeta". Jag är visserligen inga- 
lunda blind för dessa arbetens delvis stora brister. Författa- 



FörlMndlingar. XLVII 

rens uppfattning är ofta något grund, stundom vårdslösar han 
framst&llningens konstnärliga innehåll och form, och i hans stora 
roman „Anna Fleming^ förmår ej själfva hufvndpersonen eller 
hnfvudhandlingen fängsla läsarens hela intresse, utan som den 
egentliga hufvndpersonen framstår marsken Klas Fleming. Men 
å andra sidan äger Santeri Ingman förmåga att skickligt fram- 
ställa situationer, att gifva lif och rörlighet åt den historiska 
tidsbilden samt äfven att med säker hand teckna karaktärs- 
bilder, hvarpå marsken Flemings markerade gestalt är ett 
bevis. Vidare bör man taga i betraktande, att Santeri Ingman 
redan är en skriftställare, som har förvärfvat sig en ställning 
i den finska literaturen och förtjänar att främjas i sin värk- 
samhet. 

Med afseende å öfriga till prisbelöning föreslagna arbeten 
är jag i hög grad tveksam. P. Nordmanns samling skildringar 
„Från nödtider och ofredsår^ innehåller visserligen tvänne be- 
rättelser (,)Den gamla Psalmboken'^ och „Qideon Gabriel söker 
Alma mater^), hvilka äga ett obestridligt literärt värde. Men 
då man tager i betraktande, att bland berättelserna finnas dels 
sådana, som helt och hållet stå utom den skönliterära pro- 
duktionens råmärken, dels sådana som på grund af sin svag- 
het i literärt afseende draga ned det goda intryck, som bokens 
framstående stycken göra, att författaren har mottagit altför 
kännbara intryck af andra skriftställare samt att författarens 
produktion hittils är alldeles obetydlig och knappast berätti- 
gar att räkna honom såsom skönliterär författare, så torde 
min stora tvekan med afseende å honom kunna fattas. 

I ännu högre grad framkallar tilldelandet af ett pris för 
Helena Westermarcks novell „Lifvets seger** betänkligheter hos 
mig. Författarinnan, som redan förut uppträd t som skönliterär 
skriftställare, förtjänar visserligen loford för det vackra idéin- 
nehållet i sin bok och för den väl tecknade bilden af hufvnd- 
personen, men ä andra sidan nedtrycka arbetets svagheter i 
hög grad dess värde: bristfälligheten i komposition, i tecknin- 
gen af bipersonerna och i stil och den öfverhufvud altför litet 
iUngslande iramställningen. 

Under dessa omständigheter är det synnerligen svårt att 
åstadkomma en sådan prisfördelning, som skulle tillfredställa 
ens en själf, än mindre andra. Det af professor Söderhjelm 
framstälda förslaget är ett kompromissförslag, hvarom jag före- 
nar mig blott för åstadkommande af ett gemensamt utlåtande, 
på det att de anslagna medlen likväl på detta sätt måtte komma 
vårt lands literatur till godo. 

Professor Heikel: Enligt min åsikt äro äfven författare af 
andra och tredje rangen af betydelse för nationen och förtjäna 



XLVllI Förhandlingar. 



ntt för sina arbeten af de anslagna statsmedlen erhålla belö- 
ningar, så vidt medlen äro för ändamålet tillräckliga. Den 
sålunda vunna utmärkelsen måste i väsentlig grad mätas efter 
den utdelade premiens storlek. 

Af under år 1898 utkomna skönliterära arbeten på sven 
ska språket anser jag doktor Fetrus Nordmanns ^Från nödtider och 
ofredsår'^ stå främst. De utmärka sig genom en tidstrogen 
^skildring och varm känsla. Afven om en del motiv af andra förut 
behandlats, har författaren i dem inlagt något eget och lefvande. 
Med enkla medel åstadkommer författaren en ganska stark vär- 
kan. Några karaktärer äro synnerligen väl tecknade, situatio- 
nerna åskådliga, slutpoängerna vanligen lyckligt funna. Öfver 
det mestadels djupt sorgliga ämnet kastar humorn en mild- 
rande stråle. Några bland berättelserna ha ett betydligt konst- 
närligt värde; andra, mot hvilka i enskildheter anmärkningar 
kunna göras (exempelvis „£n liten solglimt^, „Björnidet", 
„Hemåt^), uppvisa äfven flere lyckliga grepp, och äfven då herr 
Nordmann, enligt förebilden af framstående romanförfattare, låter 
:aktstycken och historiska fakta träda i stället ior fiktionen, 
har han så valt och disponerat sitt material, att skildringarna 
ej falla ur det helas ton. Såsom helhet lämnar boken ett var- 
aktigt intrj-ck efter sig. Den har vunnit loford äfven af kri- 
tiken i Sverge, och med anledning af en dansk öfversättning 
— som utan något författarens tillgörande värkstälts af en 
yngre dansk skriftställare — ytrar den kände literaturkriti- 
kem Edvard Brändes bland annat : „Man laeser den lille Bog med 
ublandet Förnöjelse. Hr Nordmann er en Kunstner, der förer 
^n sikker Haand och vinder ved sin udsögte Naturlighed *. På 
nu anförda skäl anser jag doktor Nordmann, som äfven förut 
publicerat några mindre berättelser, vara förtjänt att belönas 
med ett pris om 1,500 mark. 

Därnäst ställer jag fröken Helena Westermarcks bok 
„Lifvets seger**. Arbetet lider visserligen af svagheter i kom- 
positionen och stilen har föga färg, men teckningen af hufvud- 
personens karaktär är varm, djup och konsekvent. Den vackra 
idé, som genomgår berättelsen, kommer, trots några störande 
moment i framställningen, på ett gripande sätt till genombrott 
hos hufvudpersonen. Hela greppet har en viss originell prä- 
gel. Författarinnan, som redan förut utgifvit tre skönliterära 
arbeten, torde med rätta kunna göra anspråk på en belöning 
om 1,000 mark. 

Hvad de skönliterära författame på finska språket beträf- 
far, står doktor Santeri Ingman genom omfånget af sin produktion 
otvifvelaktigt främst, och hans under 1898 utgifna arbeten, 
ehuru ej hans bästa, tyda på den vana författaren, som skrif- 



Förhandlingar. XLIX 

ver friskt på, utan att lata någon förveckling bli sig för svår. 
Men han äger ej utbildad smak och sinne för tiders och per- 
soners själslif. I hans stora roman „Anna Pleming^ är blott 
marsken Klas Fleming säkert tecknad med de historiskt kända 
dragen, men öfriga personer äro mycket sväf vande hållna. Nå- 
gon utveckling i personemas karaktär eller en annan utveck- 
ling af handlingen än den historiskt kronologiska finner man 
knapt. Stilen är enformig, men ledigt flytande, och flere situa- 
tioner äro mycket åskådligt och duktigt gjorda. — I berättel- 
sen ^Margareeta*^, den första och längsta i novellsamlingen 
med detta namn, rör sig författaren med en storartad apparat, 
men slutintrycket är ej blott matt, utan äfven motbjudande. 
^Kristillinen järjestys penkkisijoista" är däremot en förträffligt 
utförd kulturbild, som är egnad att låta en glömma mycket af 
bristema i den första berättelsen. De öfriga berättelserna göra 
ett hälft och otillfredsställande intryck. Få grund af alt detta 
kan jag ej uppskatta värdet af doktor Ingmans 1898 utgifna ar- 
beten synnerligen högt, men då han emellertid behandlar bety- 
dande ämnen och väl någon hänsyn äfven kan tagas till hans 
tidigare författarevärksamhet, anser jag honom kunna belönas 
med ett pris om 1,500 mark. 

Af de under år 1898 utkomna lyriska diktsamlingarna på 
finska synas mig herr Kyösti Larsons „ Kylan lauluja** fördel- 
aktigt framstå genom mycken fart och friskhet och ursprung- 
lighet, men då flere dikter äro rätt svaga och ytliga och Fin- 
ska Litera tursällskapets delegerade ej synas synnerligen stämda 
att denna gång förorda honom till erhållande af pris, vill jag 
ej bestämdt vidhålla min mening, enligt hvilken jag önskat 
tilldela honom ett pris på 1,000 mark. 

Detta är mitt förslag till prisbelöning. Skulle emellertid 
genom en sådan förändring däraf, att herr Ingman erhölle 500 
mark mera och herr Nordmann 500 mark mindre än hvad of- 
van föreslagits, den fördel vinnas, att delegationens förslag 
blefve enhälligt och sålunda säkrare utsikter vunnes, att de 
föreslagna premierna blifva utdelade, anser jag mig i de för- 
ordade pristagarn es intresse kunna ansluta mig till det af pro- 
fessor Söderhjelm framstälda förslaget. 

Professor Söderhjelm: Bland de författare, som repre- 
sentera den skönliterära produktionen i Finland under år 1898, 
anser jag ingen hafva utgifvit ett så framstående arbete, att 
det kunde belönas med ett rundligare pris. Likvisst måste jag 
ge de medlemmar af prisnämden rätt, hvilken anse någon ab- 
solut måttstock icke kunna komma i fråga, utan anspråken böra 
rättas efter förhållandena. Den författare jag då afgjordt an- 
ser i främsta rummet böra föreslås till pris, är doktor Santeri 



L Förhandlingar. 

logman. Visserligen lida hans nnder 1898 utkomna tvänne arbe- 
ten „ Anna Fleming^ och ^Margareeta^ af väsentliga konstnärliga 
brister, men den förra af dessa böcker, en vidlyftig roman, vi- 
sar dock så goda ansatser i fråga om kulturskildring från för- 
gångna tider, så mycken talang i konceptionen och i skildrin- 
gen af enskilda situationer och delvis äfven personligheter, att 
den i sin helhet ger intyg om en lika stor literär begåfning 
som vana att framställa ; den senare, novellsamlingen, åter ut- 
märker sig, hvad den längsta novellen beträffar, den som gif- 
vit boken dess namn, för ett lyckligt grepp på ämnet, som ger 
tillfälle till originella skildringar från sällan behandlade tider 
och näjder, hvarjämte en del af de smärre novellerna såsom 
kulturbilder äro förträffliga. 

Då Svenska Literatnrsällskapets representanter till prisbe- 
lönande föreslagit doktor P. Nordmanns ,,Från nödtider och 
ofredsår ** samt fröken H. Westermarcks „Lifvets seger**, vill jag 
icke motsätta mig detta förslag, främst emedan jag anser mig icke 
kunna under de rådande förhållandena upprätthålla den mått- 
stock jag annars vore böjd att för prisbelöning från statens 
sida anlägga. Likväl tillåter jag mig framhålla att hvarken de 
nämda representantemas omdöme, ej häller de utländska kriti- 
kerna, som citerats, öfvertygat mig om den konstnärliga förträff- 
ligheten af doktor Nordmanns bok ; fastmer finner jag densamma 
icke innehålla mer än ett par, tre noveller, som icke skulle 
bära en viss prägel af dilettantism, hvartill stundom sällar sig 
ett drag af naivitet, som kanske värkar tilltalande på ungdo- 
men men knappast på andra. Ännu mindre obetingadt kan 
jag betrakta fröken Westermarcks arbete såsom motsvarande 
anspråk på ett konstnärligt komponeradt och utfördt värk. Men 
då doktor Nordmanns i allmänhet rätt flyktiga konturteckningar 
från en i vår historia ödesdiger tid stundom bäras af en varm 
känsla och särskildt genom författarens vänliga iörstående af 
de personer han tecknar värka behagligt, anser jag mig kunna 
föreslå honom till erhållande af ett mindre pris. Detsamma 
är fallet med fröken Westermarck, hvars lilla bok upptar några 
personliga drag och visar ansatser till djup i den psykologiska 
analysen. 

I betraktande af den större betydelse jag tillmäter doktor 
Ingmans böcker vid sidan af de två sistnämda, och då jag an- 
ser mig kunna taga hänsyn äfven till hans föregående rika 
literära produktion, ville jag fördela beloppen af resp. pris så 
att doktor Ingman erhöUe 2,000 mark samt doktor Nordmann 
och fröken Westermarck 1,000 mark hvardera. 

Magister Lagus: Bland de under 1898 utkomma skönlite- 
rära arbetena ställer jag främst herr P. Nordmanns „Från nöd- 



Förhandlingar. LI 

tider och ofredsår**. Förenande mig i hufvudsak med de uttalan- 
den prof. Heikel gjort angående nämda arbete, päpekar jag spe- 
cielt författarens förmåga att med små medel värka kraftigt. 
Vissa berättelser lida af icke obetydliga brister — utan att herr 
N. dock någonsin på ett mera stötande sätt förgripit sig på tids- 
stämningens och den historiska uppfattningens korrekthet — men 
andra äter äro värkliga små konstvärk, hvilkas värde icke för- 
går med stunden. Med afseende fäst vid den lilla bokens obe- 
stridliga literära och patriotiska värde, anser jag, att den borde 
prisbelönas med 1,500 mark. 

Herr S, Ingmans stora roman ^Anna Fleming** har, äfven 
den, fel och förtjänster blandade om hvarandra. Bäst tecknad 
af de talrika personer förf. för fram på arenan är utan tvifvel 
Klas Fleming, och vissa scener, i hvilka denne är centrum, äro 
gjorda med säker och kraftig hand. Anna Fleming, som gif- 
vit boken dess namn, står som karaktärsstudie i andra planet, 
och synes vara skäligen black. Bland öfriga personer har förf. 
mäjslat ut en och annan rätt väl, och tidsstämningen är väl 
nog i hufvudsak riktig. Vissa naturmålningar äro rätt präktiga, 
ja förf. ger intryck af att vara mest hemmastadd på natur- 
skildringens område. Boken lider emellertid af för stor bredd, 
hvadan den icke kan sägas vara intressant, och den kommer 
påtagligen icke att bibehålla sig länge åtminstone i literärt bil- 
dades gunst. Novellen „Margareeta" är full af lif och rörelse 
och eger till och med spännande moment. Af sägnen om Lapp- 
lands första kvinnliga apostel var ju äfven rätt mycket att göra. 
Enskilda partier äro äfven läsvärda, men novellen faller på ett 
beklagligt sätt ihop mot slutet, som är lindrigt sagdt platt. 
Stilens brist på karaktär stöter äfven; man har stundom för- 
nimmelsen af att novellen vill vara någotslags ungdomsläsning, 
ehuru detta antagande jäfvas af annat. Rätt väl har herr Ing- 
man lyckats i en af de små skizzer, som ingå inom samma 
pärmar som novellen Margareeta. 

Oaktadt de brister man kan uppvisa hos herr Ingmans of van- 
nämda två arbeten, förtjäna de dock pris, kanhända 1,500 mk. 

Fröken R. Wesiermarcks novell „Lifvets seger** har stora 
brister, men är trots dem en literär företeelse värd att tagas 
vara uppå. Förf. äger icke förmåga att sammanhålla de skilda 
personer hennes berättelse handlar om, hvarjämte de allra flesta 
af dem äro skäligen konturlösa, vissa till och med schablonmäs- 
sigt hållna. Det är hufvudpersonen i boken, fröken Henriette, 
som kring sig samlat förfis hela intresse, och medgifvas måste, att 
hennes karaktär är tecknad med konsekvens och talang. Ur 
psykologisk synpunkt kan ganska litet anmärkas mot fröken 
Westermarcks framställning af ifrågavarande persons själslif och 



LII Förhandlingar. 

det sätt, hvarpå det söker sig uttryck i lefvande lifvet. No- 
vellen är i sin förra del black, men den har en obestridlig för- 
tjänst : den höjer sig mot slutet, som värkar gripande och präg- 
las af etisk höghet. Boken är just härigenom så pass anmärk- 
ningsvärd, att den borde belönas med 1,000 mark. 

Af öfriga arbeten kunde möjligen hr KyösH Larsons 
^Kylän lauluja^ premieras med ett lägsta pris på grund af en 
viss originalitet och friskhet hos några i samlingen ingående 
smärre dikter, ehuru jag är osäker huruvida dess värde kan 
anses vara större än t. ex. „ Toner från bygden*' af Farus Ater^ 
som jag dock ej kan föreslå till erhållande af statspris. 

Hvad det af professor Söderhjelm gjorda sammanjämknings- 
förslaget vidkommer, kan jag, dock med tvekan, förena mig där- 
med, ehuru jag anser att herr Nordmanns vackra bok därigenom 
blir något s ty f moderligt behandlad. Men jag medger, att en viss 
hänsyn bör tagas till herr Ingmans förut ådagalagda produktivi- 
tet och äfven talang på berättarekonstens område, hvarigenom 
priset för honom kunde höjas till 2,000 mark, hvaremot herr 
Nordmanns tidigare skönliterära småbitar öfverhufvudtaget äro 
nog obetydliga. Sin subjektiva uppfattning får man väl också 
lof att stundom låta träda tillbaka för viktigare intressen — 
i detta fall enigheten. 

Professor Tiideer: Den skönliterära produktionen under året 
1898 var så svag, att uppgörandet af förslag till literära pris 
denna gång erbjuder större svårighet än vanligt. Under nämda 
år utkom i Finland intet skönliterärt arbete, som skulle hafva i 
väsentligare mån höjt vår nation allitera turs värde. Min åsikt är, 
att om något arbete af sådan art hade utkommit under året i 
fråga, så skulle af de arbeten, hvilka nu föreligga prisnåmden 
till bedömande, endast doktor Santeri Ingmans novellsamling 
^Margareeta** samt hans roman „Anna Fleming" kunnat komma 
i fråga till premiering ; och hade jag i sådant fall ansett billigt 
att dessa arbeten hade belönats med 1 ,000 eller, i fall medlen 
det tillåtit, med 1,500 mark. 

Då emellertid vid användande af en sådan måttstock 
denna gång endast en väl ringa del af de till literära pris an- 
slagna medlen komme till användning för det afsedda ändamå- 
let; då vidare beaktansvärda skäl blifvit framdragna för den 
uppfattningen att, vid brist på mera framstående lit^raturalster, 
sådana arbeten, som icke allenast stå främst inom årets pro- 
duktion utan äfven i och för sig ega något literärt värde, borde 
komma i åtanke i mån af sin relativa förtjänst, och då slutli- 
gen äfven i sådant fall synes önskligt att de pris, som utgif- 
vas, icke splittras i altför obetydliga poster (understigande 
1,000 mark), så anser jag mig kunna ansluta mig till det för- 



Förhandlingar, LIII 

slag, att af nämda anslag 2,000 mark måtte tilldelas doktor 
Santeri iDgman för hans ofvan anförda arbeten, samt 1,000 mark 
tilldelas doktor Petrus Nordmann för hans skildringar ^Från 
nödtider och ofredsår ". äfvensom 1,000 mark åt fröken Helena 
Westermarck för hennes berättelse ^Lifvets seger". 

Då sålunda häraf framgick, att samtliga delegerade forkla- 
klarat sig villiga att antaga det framstälda förmedlingsförsla- 
get, beslöts att i enlighet därmed affatta de skrifvelser på 
svenska och finska språket, som skola till Kejserliga Senaten 
insändas. 

Föreliggande protokoll skulle på finska inlämnas till Fin- 
ska Literatursällskapet och på svenska till Svenska Literatur- 
sällskapet. 

In fidem: 
O. E. Tudeer. I. Ä. Heikel 

Beslöts att förslaget, undertecknadt af Bestyreisens samt- 
liga medlemmar, skulle genom sekreteraren inlämnas till Kejs. 
Senaten. 

Amanuensen Georg Schauman meddelade, att han af 
professor Eliel Aspelin fått mottaga ett hittils okändt manu- 
skript af Anders Chydenius, kalladt „Herdakväde" och utgörande 
en själf biografi i allegorisk form, skrifven år 1766. Herr Schau- 
man uppläste några utdrag ur detta manuskript, som skulle 
ingå i den af honom författade biografin öfver Chydenius, hvil- 
ken Bestyreisen antagit till publikation. 

Artisten Th. Waenerberg förärade till Runebergsbib- 
lioteket en vy af Borgå stad samt förevisade några intressanta 
studier och teckningar af artisten J. Knutson, bl. a. porträtt 
af Runeberg och hans familj, en pennteckning föreställande 
Runeberg på andjakt m. fl. Underhandlingar skulle af herr 
Waenerberg inledas om dessa teckningars förvärfvande till 
Runebergsbibi io teket . 

Arvid Hultin. 



LIV Förhandlingar. 



Bestyreisens sammanträde den 22 mars 
1900. 

Anmäldes att af Sällskapets Skrifter 44:de tornen utkom- 
mit, innehållande Dagbok förd under kriget i Finland 1788 — 
1790 af auditören Carl Chris topher Ekman, utgifven af 
Keinh. Hausen. Få förslag af utgif våren beslöts att tilldela 
friexemplar ät några i företalet nämda personer, som lämnat 
upplysningar till arbetet. 

Från Sällskapets folkloristiska komité hade ingått följande 
förslag : 

Till Svenska Literatursällskapet i Finland. 

Svenska Literatursällskapet s komité för de folkloristiska, 
etnografiska och lingvistiska insamlingarnas anordnande har 
härmed äran föreslå, att följande stipendier för folkloristiska 
och lingvistiska uppteckningar under sommaren 1900 måtte 
anslås lediga att före den 1 instundande maj ansökas: 

ett stipendium för uppteckning af dansmelodier, lekar och 
spel, gåtor, ordspråk och historiska traditioner i Sideby och 
Lappfjärds socknar i Österbotten; 

ett stipendium för uppteckning af dansmelodier, lekar och 
spel samt historiska traditioner i Korpo, Houtskärs, Brandö 
och Kumlinge socknar af Egentliga Finland och* Åland; 

ett stipendium för uppteckning af, alternativt, dansmelo- 
dier eller historiska traditioner, samt dessutom, för så vidt 
tiden medgifver, lekar, spel, gåtor och ordspråk inom Lojo, 
Kyrkslätts och Sjundeå socknar i N3'^land; äfvensom 

ett stipendium för uppteckning, enligt de af Sällskapet 
förlidet år godkända och till trycket befordrade anvisningar, 
sS ortsnamn i Bromarfs socken i Nyland. 

Helsingfors den 27 februari 1900. 

A. O. Freiidenthal, 
Ernst Lagtis. Herman Vendell. 

R, F. v, WUlebrand. Hugo Bergroth, 

Förslaget godkändes och beslöts att af stipendierna 150 
mk skulle utbetalas, när resan äntrades, men återstoden 50 mk 



Förhandlingar. LV 

först sedan de insända samlingarna blifvit granskade och god- 
kända. Stipendierna sknlle lediganslås - att ansökas före den 
1 instundande maj hos Sällskapets viceordförande, professor 
I. A. Heikel. 

Rektor E. Lagus anmälde att han genomg&tt och gran- 
skat stipendiaten K. O. Danielssons till Sällskapet insända 
samlingar. Då dessa voro ytterst knapphändiga, omfattande 
inalles endast 3 ^/^ skrifna sidor, och dessutom alldeles värde- 
lösa, föreslog herr Lagus att Bestyreisen skulle af stipendiaten 
Danielsson atiPordra förklaring jämte uppgift när han anträdde 
sin resa, hvar han vistades och huru lång tid han använde för 
resan. Om någon tillfredsställande förklaring ej följde, borde 
strängare åtgärder vidtagas. 

Förslaget bifölls och skulle stipendiaten Danielssons för- 
klaring infordras till nästa sammanträde. 

Frågan om Fänrik Ståls medaljen ajournerades af före- 
kommen anledning till följande möte. 

Föreståndaren för Runebergsbiblioteket, rektor £. Lagus, 
meddelade att bibliotekskomitén hade sammanträdt och kon- 
stituerat sig samt begynt organisera företaget och beslutit 
rikta ett upprop till allmänheten att ihågkomma biblioteket 
med föräringar. Ehuru detta upprop ännu ej publicerats, hade 
biblioteket dock redan lått mottaga följande gåfvor: 

af kommerserådet G. W. Edlund en kollektion af ett stort 
antal på hans förlag utkomna editioner af Runebergs arbeten, 
bland annat iiere praktexemplar, samt ett antal arbeten om 
Runeberg; 

af artisten Th. Waenerberg en statyett i terracotta med 
konsol af Runeberg samt några arbeten, som hänföra sig till 
Runebergs- forskningen ; 

af doktor P. Nordmann ett antal fotografier och planscher; 

af magister Karl Flodin hans kompositioner till dikter 
af Runeberg i handskrift; 

af doktor Ferd. Flodin några intressanta äldre komposi- 
tioner till dikter af Runeberg i handskrift; 

af musikhandlanden Axel E. Lindgren en samling af på 
hans och Beucrmanska musikhandelns förlag utkomna komposi- 
tioner till dikter af Runeberg; 



L v [ Förhandlingar. 

af skulptören W. Runeberg en byst efter monumentet i 
Borgå äfvensom en medaljong i gips efter vaxmodellen till 
Fänrik Ståls medaljen. 

Slutligen meddelade herr Lagus, att kåta logiseringen af 
det som finnes redan begynt och att till biblioteket öfverförts 
de handskrifter till Runebergs arbeten, som tidigare förvarats 
i Sällskapets arkiv. 

Statsarkivarien H au sen inlämnade till. publikation i ,För- 
handlingar och Uppsatser^ en kortare uppsats med titel ,,£tt 
litet bidrag till den yttre medicinens historia**. 

Doktorinnan Enni Holmberg hade genom statsarkivarien 
Hausen till Sällskapet förärat några anonyma dikter i hand- 
skrift från 1700-talet, funna å en egendom i Tyrvändö och 
delvis af skämtsamt innehåll. De öfverlämnades till genom- 
gående åt sekreteraren. 

Lektor Elis Lagerblad, som hade fått i uppdrag att 
efterhöra huruvida tryckningsbidrag vore att påräkna för den af 
Sällskapet tilltänkta publikationen af Ridderskapets och Adelns 
protokoll vid 1809 års landtdag, hade i sådant afseende vändt 
sig. till chefen för finansexpeditionen senator A. Charpentier, 
som hade uttalat att af senatens dispositionsmedel ett anslag 
för ändamålet måhända kunde beviljas, ifall Sällskapet inginge 
med anhållan härom. Då emellertid upplystes att de ofrälse 
ståndens protokoll vid Borgå landtdag trykts med bidrag från 
af Ständerna anslagoa medel, och då för tryckningen af adelns 
protokoll dessutom tillstånd måste ut värkas af riddarhusdirek- 
tionen, uppdrogs åt arkivarien att vända sig till riddarhus- 
direktionens ordförande, öfverste K. Antell för att genom hans 
bemedling erhålla tillstånd till tryckning af protokollen. Frå- 
gan om anslag för ändamålet skulle först därefter tagas under 
ompröfuing. 

Arvid Hnltin. 



Förhandlingar. LVII 



Bestj^relsens sammanträde den 19 
april 1900. 

Upptogs till behandling frågan om ntgifvande af Bidder- 
skapets och Adelns protokoll vid 1809 &rs landtdag. Arki- 
varien meddelade att han, enligt Bestyreisens uppdrag, hade i 
saken r&dfört sig med riddarhusutskottets sekreterare, bank- 
direktör Cl. Collan, som hade uppmanat Sällskapet att hos 
riddarhusutskottet anhålla, att det ville af Bidderskapet och 
Adeln utvärka tillstånd för Sällskapet till protokollens utgif- 
vande. Med anledning häraf beslöts att till riddarhusutskottet 
ingå med anmälan om att Svenska Literatursällskapet, sedan 
den första upplagan af Ridderskapets och Adelns protokoll vid 
landtdagen 1809 vore fullständigt utgången och till och med 
på antikvarisk väg svår att erhålla, varit betänkt på att ånyo 
utgifva nämda protokoll och därvid följa samma diplomatiskt 
noggranna förfaringssätt vid redigeringen, som af Sällskapet 
förut iakttagits vid utgifningen af de öfriga ståndens protokoll 
vid samma landtdag. Därjämte skulle framhållas att Sällska- 
pets afsikt vore att jämte själfva ståndsprotokollen i bilagor 
upptaga bland annat Ridderskapets och Adelns enskilda ut- 
skottsprotokoll, besvär m. m., hvilka förut icke blifvit trykta. 
Med afseende härå beslöts att anhålla, att riddarhusutskottet 
måtte hos Ridderskapet och Adeln utvärka ej mindre att till- 
stånd till utgifvande af sagda protokoll blefve beviljadt, än ock 
att till Bestyreisens förfogande stäldes de originala handlin- 
garna från nämda landtdag. 

Vidare beslöts att till statsutskottet ingå med anhållan, 
att utskottet utöfver det som redan beviljats för tryckningen 
af äldre ännu otrykta landtdagsprotokoll, nnder nästinstundande 
finansperiod ville anvisa ytterligare en summa af 2,500 mark 
såsom bidrag till trj^ckningskostnaderna för en ny upplaga af 
Ridderskapets och Adelns protokoll. 

Sekreteraren, som erhållit i uppdrag att genomgå en till 
Sällskapet på senaste möte förärad samling af äldre poem i 
handskrift, meddelade att samlingen innehöll inalles blott elfva 
stycken, hvilka samtliga torde vara afskrifter af dikter af 



L VI 1 1 Förhandlingar. 

äldre svenska författare. Så ing&r i samlingen en afskrift af 
Jacob Freses dikt ^Herde och Landtlefwernets Ijuflighet", vi- 
dare af skrifter af par af Fredmans epistlar och af Tegnérs 
„Svea". Afskrifterna synas härröra från slutet af 1700 och 
början af 1800-talet. Något egentligt värde ägde samlingen 
icke. Då den emellertid hade blifvit förärad till Sällskapet, 
beslöts att den skulle förvaras i arkivet. 

Från ecklesiastikexpeditionen i Kejserliga Senaten hade 
ingått följande skrifvelse: 



Till Svenska Literatursällskapet i Fmland. 

Sedan Literatursällskapet och Finska Literatursällskapet, 
på grund af Ecklesiastik Expeditionens skrifvelse för den 6 
februari 1899, till Kejserliga Senaten insändt förslag till pre- 
miering af i landet under år 1898 utkomna skönliterära arbe- 
ten, har Kejserliga Senaten, vid af ärendet i dag skedd före- 
dragning, i enlighet med Literatursällskapens framställning, 
tilldelat filosofiedoktorn Santeri Ingman tvåtusen mark för de 
af honom utgifna arbeten ^Anna Fleming** och „Margareeta", 
ettusen mark åt filosofiedoktorn P. Nordmann för hans sam- 
ling af berättelser „ Historiska skildringar från nödtider och 
ofredsår" och ettusen mark åt fröken Helena Westermarck för 
hennes novell „Lifvets seger" att utgå ur anslaget för året 
1899 till premier åt förtjänta skönliterära författare på sven- 
ska och finska språket samt därhos förordnat att återstoden 
af detta anslag, utgörande tvåtusen mark, skall läggas till 
anslaget för innevarande år äfvensom velat hafva Literatur- 
sällskapet anmodadt att, enligt stadgandet i nådiga brefvet af 
den 22 februari 1898, i samråd med Finska Literatursällska- 
pet uppgöra och till Kejserliga Senaten insända förslag till 
premiering af i landet under året 1899 på finska eller svenska 
språket utkomna skönliterära orginalarbeten ; hvilket Ecklesia- 
stik Expeditionen, enligt Kejserliga Senatens beslut, får Jjitera- 
tursällskapet till kännedom och efterrättelse härigenom meddela. 

Helsingfors den 13 mars 1900. 

J, O, Sohlman. 

J. N. Bärnlund. 



Förhandlingar. LIX 



Med anledning häraf meddelade Viceordföranden, att Finska 
literatursällskapet redan anstalt val af delegerade samt därom 
underrättat Sällskapet genom följande skrifvelse: 

Suomen Ruotscdaiselle Kirjallisuus-seiiralle. 

Suomalaisen Kirjallisuuden Seura saa tämän kautta kun- 
nioittaen ilmoittaa, etta Seura, Keisarillisen Senatin Kirkollis- 
asiain toimituskunnalta tuUeen kirjoituksen johdosta menneen 
Maaliskuun 13:nnelta, kokouksessaan nykyisen Huhtikuun 4:nä 
keskuudestaan valitsi kolme jäsentä yksissä neuvoin Ruotsa- 
laisen Kirjallisuus-seuran valitsemain edusmiesten kanssa täy- 
dellä päätösvallalla tekemään ja Keisarilliseen Senaatiin toi- 
mittamaan ehdotuksen palkintojen autamisesta kirjailijoille hei- 
dän vuonna J899 tässä maassa suomen- tai ruotsinkielellä jul- 
kaisemistaan alkuperäisistä kaunokirjallisistateoksista; ja valitei 
Seura edustajikseen professorit E. N. Setälän, J. V. Söder- 
hjelmin ja O. E. Tudeerin, sekä heidän varamiehikseen tohtori 
K. Grotenfeltin ja lehtori B. F. Godenhjelmin. 

Viran puolesta: 
F. W. Rothsten. 



Till medlemmar i den gemensamma delegationen utsagos 
professorerna I. A. Heikel och M. G. Schybergson samt frih. 
R. F. von Willebrand och till deras suppleanter amanuenserna 
Emil Hasselblatt och Arvid Hultin. Vidare beslöts att, ifall 
delegationen enades om ett gemensamt förslag, skulle detta af 
Sällskapets delegerade delgifvas Bestyreisen för att af den- 
samma insändas till Senaten. Men för den händelse att olika 
meningar yppades och n&got gemensamt förslag icke kunde fås 
till stånd, ägde Sällskapets delegerade att därom anmäla för 
Bestyreisen, som förbehöll sig att taga frågan under ny be- 
handling och att i sista hand afgöra densamma. 

Artisten Th. Waenerberg meddelade att han för Rune- 
bergsbiblioteket genom inköp förvärfvat de af honom tidigare 
förevisade målningarna och teckningarna af artisten J. Knut- 
son, bland annat en utsikt af Borgå, å hvilken Runebergs hem 
och skaldens staty synas. Fotografen Nyblin hade till biblio- 
teket förärat ett särdeles lyckadt porträtt af skalden. 



LX Förhandlmffor. 



Beslöts att ingå till Ständernas bankatskott med anh&llan 
om förnyadt anslag till samma belopp som tidigare nr den 
LäDgmanska testamentsfondens vinstmedel och nppdrogs åt 
viceordföranden och sekreteraren att å Bestyreisens vägnar 
underteckna och inlämna skrifvelsen. 

Till föredragare vid nästa årsmöte utsågs doktor P. 
Nordmann. 

Arvid HnltiiL 



Bestyreisens sammanträde den 17 maj 
1900. 

Från Finlands Ständers statsutskott hade ingått följande 
skrifvelse : 

Till Svenska Literatursallskapet i Finland. 

I skrifvelse af den 19 sistvikna april har Svenska Lite- 
ratursallskapet i Finland, med förmälan att Sällskapet hade för 
afsikt att komplettera de af detsamma förut utgifna stånds- 
protokollen från 1809 års landtdag i Borgå med de inom Rid- 
derskapet och Adeln förda protokollen vid samma landtdag, 
hvilka visserligen tidigare blifvit utgifna, men dels blifvit trykta 
efter en annan plan än den af Sällskapet i afseende å landt- 
dagens öfriga protokoll följda, dels numera vore i bokhandeln 
utgångna, hos Statsutskottet anhållit, att utskottet utöfver det 
som redan beviljats för tryckningen af äldre ännu otrykta 
landtdagsprotokoU under nästinstundande finansperiod, ville an- 
visa ytterligare en summa af tvåtusen femhundra mark såsom 
bidrag till tryckningskostnaderna för en ny genom Sällskapets 
försorg redigerad noggrann upplaga af de inom Ridderskapet 
och Adeln vid 1809 års landtdag förda protokoll jämte till 
dem hörande utskottsbetänkanden och andra bilagor, hvilka 
icke förut blifvit trykta. 

Vid ärendets behandling denna dag har Statsutskottet 
beslutit hos Ständerna förorda Svenska Literatursallskapet s 
sålunda framstälda förslag samt det äskade anslagets bevil- 
jande, med vilkor att Sällskapet, enligt sitt därom i ofvanom- 
förmälda skrifvelse jämväl gjorda åtagande, till Ständerna of- 



Förhandlingar. LXI 

verlämna 250 exemplar af nn ifrågavarande protokoll; hvarom 
Statsutskottet har äran härigenom underrätta. Helsingfors den 
5 maj 1900. 

Fä Statsutskottets vägnar: 
L. Mechelin, 

G. Granfelt. 

Sällskapets stipendier för folkloristiska uppteckningar un- 
der instundande sommar hade ansökts af följande personer: 

stipendiet för uppteckning af dansmelodier, lekar och spel, 
gåtor, ordspråk och historiska traditioner i Sideby och Lapp- 
fjärds socknar i Österbotten af folk skollärarn e Aug. E. Appel 
och Otto Hannus samt seminariieleven Axel Teir; 

stipendiet för uppteckning af dansmelodier, lekar och spel 
samt historiska traditioner i Korpo, Houtskärs, Brandö och Kum- 
linge socknar af Egentliga Finland och Åland af seminaristen 
Hugo Fagerstén; 

stipendiet för uppteckning af historiska traditioner samt 
lekar, spel, gåtor och ordspråk i Lojo, Kyrkslätts och Sjundeå 
socknar i Nyland af studeranden Filip Sundman; samt 

stipendiet för uppteckning af ortsnamn i Bromarf socken 
i Nyland af redaktör Oskar Behm, folk skollärarn e Probus 
Karlsson, K. H. Knuts och Anton V. Sjödal, student Alfons 
Takolander och folkhögskoleläraren Magnus Åberg samt alter- 
nativt af herrar H. Fagerstén och F. Sundman. 

Folkskolläraren Probus Karlsson hade därjämte i en skrif- 
velse föreslagit, att Sällskapet skulle utgifva ett särskildt sti- 
pendium för uppteckning af svenska ortsnamn i Sastmola socken, 
enär dessa vid mantalsskrifningar och storskifterregleringar, 
stundom af obetänksamhet men oftast af fennomansk språkif- 
ver, altmera utmönstras. Ifall detta förslag vunne beaktande, 
anmälde sig herr Karlsson som sökande till stipendiet. 

Dessutom hade lärarekandidaten K. V. Åkerblom från 
Nykarleby i skrifvelse till Viceordföranden önskat veta, huru- 
vida Sällskapet inlöste gamla dansmelodier samt ord och me- 
lodier till folkvisor, i händelse sådana skulle samlas och insän- 
das från Vörå, Maksmo och Oravais socknar. 

Samtliga dessa handlingar hade öfverlämnats till gransk- 



LXII Förhandlingar. 

ning åt Sällskapets folkloristiska komité, som till mötet afgif- 
vit följande förslag och utlåtande: 

Till Svenska Litei-atursällskapet i Finland, 

Sällskapets Komité för de folkloristiska, etnografiska och 
lingvistiska insamlingarnas anordnande, hvilken numera gran- 
skat de till Sällskapet inlämnade ansökningarna om stipendier 
för folkloristiska och lingvistiska uppteckningar under sommaren 
1900, har härmed äran till Sällskapet återställa nämda ansök- 
ningar och fUr på samma gång föreslå: 

att stipendiet för uppteckning af dansmelo- 
dier, lekar och spel, gåtor, ordspråk och historiska 
traditioner i Sideby och Lappfjärds socknar i Öster- 
botten tilldelas folkskoleläraren Otto Hannus i Lapp- 
fjärd; 

att stipendiet för uppteckning af dansmelo- 
dier, lekar och spel samt historiska traditioner i 
Korpo, Houtskärs, Brandö och Kumlinge socknar 
af Egentliga Finland och Åland tilldelas seminarie- 
eleven Hugo Fagersten i Nykarleby; 

att ett stipendium för uppteckning af histo- 
riska traditioner samt, för så vidt tiden medgifver, 
lekar, spel, gåtor och ordspråk i Lojo, Kyrkslätts 
och Sjundeå socknar i Nyland tilldelas studeranden 
Fili2) Sundman i Helsingfors; samt 

att stipendiet för uppteckning af ortsnamn i 
Bromarf socken i Nyland tilldelas folkskoleläraren 
K. H, Knuts i Hangö. 

Komitén har äfven tagit under ompröfning folkskolelära- 
ren Probus Karlssons till Sällskapets viceordförande insända 
behjärtansvärda förslag om utgifvande af ett stipendium för 
uppteckning af svenska ortsnamn i Sastmola socken, men icke 
ansett sig denna gång böra förorda utdelandet af ett sådant 
stipendium. 

Med anledning af lärarekandidaten K. V. Åkerbloms for- 
frågan, huruvida Sällskapet „lämnar ersättning för gamla dans- 
melodier samt ord och melodier till folkvisor, i den händelse 
att sådana skulle samlas och insändas från Vörå, Maksmo och 
Oravais socknar*, tillåter sig Komitén föreslå att herr Åker- 
blom gifves det besked, att Sällskapet redan äger betydande 
samlingar af folkvisor (däremot icke af dansmelodier) från 



Förhandlingar. LXIII 

nämda socknar, men naturligtvis är benäget att inlösa hvarje 
värdefull kollektion af uppteckningar, som icke redan förekomma 
i Sällskapets samlingar. 

Helsingfors den 14 maj 1900. 

Ä. O. Freudenikal. 
Ernst Lagus. H, VendelL 

R, F, v, Willehraml. Hugo Bergroth, 

Komiténs förslag godkändes till alla delar. 

Frih. R. F. von W i lie brand, som af Bestyreisen fUtt i 
uppdrag att inkomma med utredning angående hvad som finnes 
stadgadt om prägling af mynt och medaljer, meddelade därom 
skriftligt följande: 

Angående prägling af mynt och medaljer finnes stadgadt i 

1) ett bref från Cancelliexp editionen till Landshöfdingarna 
af 1814, förbehållande myntvärket uteslutande rätt att slå 
medaljer ; 

2) i Reglementet för myntvärket den 1 mars 1865 § J 
mom. 2, innehållande stadgande om att minnespenniogar och 
medaljer må vid m3mtvärket präglas i den ordning Senaten för 
hvarje särskildt fall förordnar. Samma stadgande är ord för 
ord återupptaget i Reglementet för myntvärket den 13 novem- 
ber 1878, nu gällande; 

3) i Reglementet för Kejs. Senaten, bemyndigande Sena- 
ten att medgifva enskilda rätt till prägling (å myntvärket; af 
medaljer för premiering af boskap vid landtbruksutställningar. 

Då Senaten ej äger rätt att tillåta medaljprägling 
för annat ändamål än boskapspremier, så framgår häraf att 
medalj prägling i öfrigt är beroende på monarkens personliga 
afgörande. 

Efter en med anledning häraf förd diskussion beslöt Be- 
styreisen att ytterligare ajournera frågan om Fänrik Ståls me- 
daljen till instundande höst. 

Anmäldes att till Runebergsbiblioteket förärats af forst- 
mästaren T. J. Blomqvist ett bref af Runeberg till Immanuel II- 
moni af år 1854 samt en originalkomposition till Torpflickan 
af Filip von Schantz; af fröken Anna Nordman originaluppla- 
gan af Serviska folksånger; af ingeniören C. Carstens ^En sjut- 



IjXIV FörJuifidlingar. 

tioårings skolminnen* jämte fyra otrykta värsrader af Runeberg; 
af prof. Eliel Aspelin ett miniatyrporträtt af Carl Johan Rune- 
berg, en kusin till Runebergs far. Genom köp hade till bib- 
lioteket förvärfvats ett porträtt af marinmälaren Marcus Lar- 
son, som ofta gästade det Runebergska hemmet i Borgå. 

Rektor E. Lagus anmälde att han slutfört de förbere- 
dande arbetena för utgifvande af Mikael Choraei dikter i den 
serie af valda vitterhetsarbeten af Finlands äldre diktare, som 
Sällskapet begynt utgifva. Utgif våren hade därvid i hufvusak 
följt den plan, som i allmänna drag hade faststälts för ifräga- 
varade serie af publikationer. Dessutom föreslog herr Lagas 
utgifvandet af en särskild volym, hvari skulle ingå Choraei 
bref, prosauppsatser, tal, predikningar m. m. 

Med anledning af denna anmälan uppdrogs åt herr Lagus 
att skrida till tryckning af Choraei dikter, så fort arbetet blir 
färdigt för ändamålet. Beträffande Choraei bref m. m. skulle 
längre fram särskildt beslut fattas. 

Från folkskoUärame K. O. Danielsson och J. Torckell, af 
hvilka Bestyreisen infordrat förklaring rörande deras till Säll- 
skapet inlämnade folkloristiska samlingar, hade ingått följande 
svarsskrif velser . 



Vestansunda, den 13 april 1900. 

Får härmed vördsammast afgifva Svenska Literatursäll- 
sällskapets infordrade förklaring öfver mina folkloristiska sam- 
lingar. 

Under de senast förflutna åren har folkskolans värk- 
samhet fått ett större värde bland befolkningen. Tidningarna 
hafva spridt sig till de flesta hem. Folket har kommit i större 
beröring med den bildade klassen genom de talrika sommar- 
gäster, som årligen besöka Åland. Bland annat har det ofvan- 
sagda stegrat betydligt den allmänna folkbildningen bland all- 
mogen, och har genom dess invärkan det skrockfulla tidehvarf- 
vet råkat i glömska- Såsom en annan orsak må nämnas folkets 
inbundenhet, så att det lilla de ännu hafva i minnet, vilja de 
hälst förtiga, för att ej låla de gamla förhållandena komma i 
dagen. Dessa äro de viktigaste skälen för min ringa folklo- 
ristiska samling. 

Min forskningsresa företog jag genast efter midsommar, 
och varade denna omkring fem veckor, fördelade på tvänne 



Förhandlingar. LXV 

resor. Dessa resor utsträkte jag till de flesta och viktigaste 
orter inom distriktet för uppsamlingen. 

Högaktningsfullt 
K. O. Danielsson, 

Till Svenska lAteratursällskapet i Finland, 

Helsingfors. 

Till svar å, skrifvelsen af den 1 1 sistförflutne mars, hvil- 
ken skrif velse först den 15 dennes kommit mig tillhanda, får 
äran meddela följande med anhållan om att få meddelandet 
intaget i Bestyreisens protokoll vid dess förstkommande sam- 
manträde : 

Att den af mig till Literatursällskapets Bestyrelse våren 
1897 inlämnade samlingen af folksägner på Åland i det när- 
maste ordagrant öfverenstämmer med en äldre forskares anteck- 
ningar, äger nog sin riktighet. Orsaken härtill är att vår sa- 
gesman varit en och samma person, muraren Mattsson, hvilken 
själf vid min anhållan om uppgifter hänvisade mig till ofvan- 
nämde forskare, som redan hade alla de meddelanden, han 
kunde lämna, upptecknade. På begäran att få betjäna mig af 
ifrågavarande anteckningar erhöll jag uttrycklig tillåtelse att. 
ifall jag kunde hafva någon nytta af dem, gärna begagna de- 
samma som jag behagade, — dock borde de upptecknade säg- 
nerna till sin riktighet kontrolleras genom jämförelse med med- 
delanden af andra personer. Detta senare blef äfven af mig 
värkstäldt, — ett arbete som visade sig vara synnerligen tids- 
ödande och svårt, men lyckades det mig dock att i det allra vä- 
sentligaste konstatera berättelsemas riktighet. Jag ansåg mig 
nu fullt berättigad att anföra sägnerna så, som de af Mattsson 
blifvit meddelade, af ännämde forskare upptecknade och af 
mig till sin riktighet konstaterade, hvarför endast smärre ute- 
slutanden af mig företogos. 

I regeln torde tillvägagåendet vid folkloristiska insamlin- 
gar äfven af annat slag nog vara fullkomligt enahanda. Fin- 
nas handskrifna visböcker, nothäften m. m., upptecknas sån- 
gerna, visorna, melodierna m. m. efter dessa och kontrolleras 
sedan till sin riktighet genom jämförelse med muntliga med- 
delanden af andra personer. 

Några andra samlingar än den af mig samtidigt företagna 
och redan för länge sedan till Sällskapet öfverstyrda smärre 
samlingen af vidskepliga föreställningar, skrock m. m. äfven- 
8om ett 50 tal gåtor hann af mig under sommaren icke före- 
tagas. Dock är jag, ifall Sällskapet anser värdet af alla ofvan- 



LXVI Förhandlingar. 



anförda samlingar för litet i förhållande till stipendiets stor- 
lek, villig att af intresse för saken fortsätta insamlingarna un- 
der instundande sommar, i händelse tid och tillfälle sådant 
medgifva. Åland & Finström den 21 april 1900. 

J, TarckeU. 

Härtill ville statsarkivarien Hausen hafva anmärkt, att 
herr Torckell med ofvanstående förklaring icke förmått gen- 
drifva påståendet, att hans till Sällskapets Bestj^relse inläm- 
nade anteckningar vore ingenting annat än blott och bart en 
afskrift af en äldre forskare tillhöriga uppteckningar, äfvensom 
att herr Torckell hvarken i sin reseberättelse eller sin nu af- 
gifna förklaring framburit några som hälst fakta, som skulle 
bestyrka hans påstående, att han på något sätt skulle utfor- 
skat riktigheten af de i meranämda uppteckningar intagna 
lokalsägnerna. Under sådant förhållande, och då det ligger i 
öppen dag, att ett sällskap, då det tilldelar åt en person ett 
stipendium för att från folkets egen mun uppsamla lokala tra- 
ditioner, äger rätt att af bemälde person fordra något väsent- 
ligen mer, än att han som resultat af sin resa åt Sällskapet 
presterar blott och bart ett simpelt, halftannat tiotal mark 
värdt plagiat af en tidigare forskares samling, af hvilken Säll- 
skapets Bestyrelse likaså väl som herr Torckell hade tillfälle 
att betjäna sig, kunde herr Hausen icke fritaga student Torckell 
från att hafva i hög grad missbrukat det förtroende Sällskapets 
Bestyrelse genom stipendiets tilldelande skänkt honom. 

Bestyreisen anslöt sig till ofvanstående uttalande af herr 
Hausen och ansåg beträffande herr Danielsson, att hans till 
Bestyreisen insända förklaring på intet sätt rättfärdigade det 
otillfredsställande sätt, hvarpå han utfört sitt uppdrag. 

Sekreteraren anmälde att på uppdrag af Bestyreisen en 
så lydande ansökan om fortfarande anslag ur Längmanska 
testamentsfondens vinstmedel hade inlämnats till Ständemas 
bankutskott : 

TUl Ständernas Banktitskott. 

Vid 1897 års landtdag, liksom äfven vid tidigare landt- 
dagar, anslogo Ständerna ur Längmanska testamentsfondens 
vinstmedel bl. a. åt Svenska Literatursällskapet i Finland tre- 



Förhandlingar. LXVII 



tusen (3,000) mark samt dessatom tvåtusen (2,000) mark att 
användas såsom pris för literåra arbeten utkomna efter 1896. 

På samma gång Sällskapets Bestyrelse härmed meddelar, 
att det till Sällskapets förfogande stälda priset vid dess senaste 
årsmöte tilldelades professor Johan Elias Strömborg for hans 
fosterländska arbete ^^Biografiska anteckningar om Johan Lud- 
vig Runeberg*^, hvars fjärde dels 2:a och 3:e häfte utkommit un- 
der åren 1897 och 1898, äfvensom att det samtidigt beviljade 
anslaget af 3,000 mark användts för Sällskapets literära pub- 
likationer, får Bestyreisen vördsammast anhålla att vid uppgö- 
rande af det förslag till fördelning af Längmanska testaments- 
fondens vinstmedel, som Bankutskottet vid denna landtdag äger 
afgifva. Svenska Literatursällskapet i Finland fortfarande måtte 
blifva ihågkommet med anslag till samma belopp för befor- 
drande af Sällskapets literära värksamhet. Och får Bestyrei- 
sen såsom stöd för denna anhållan hänvisa till den icke obe- 
tydliga värksamhet Sällskapet under de tre senaste åren utöf- 
vat förnämligast genom utgifvandet af sina Skrifter, men äfven 
genom årliga literära pris och understöd för insamlande af 
folkloristiskt, etnografiskt och lingvistiskt material samt andra 
literära foretag. 

Af Sällskapets Skrifter ha under de tre senaste åren föl- 
jande delar utkommit: 

(Del. 84-46). 

Enär Sällskapet egna tillgångar icke förslå för en så om- 
fattande literär värksamhet och då understöd ur Längmanska 
testamentsfondens medel fortfarande vore synnerligen af behof- 
vet påkalladt för Sällskapet, vågar Bestyreisen hysa den fasta 
förhoppning, att Bankutskottet äfven vid denna landtdag ville 
föreslå Sällskapet till erhållande af samma anslag som vid se- 
naste landtdag. 

Med anledning häraf upplystes, att bankutskottet beslu- 
tit tillstyrka bankfullmäktiges förslag om ett anslag af 2,000 
mark till Svenska Literatursällskapet och dessutom 2,000 mark 
till hvartdera af de två literatursällskapen för literära pris. 

Till ständig medlem i Sällskapet hade anmält sig profes- 
sor Carl von BonsdorfF härstädes och till årsmedlemmar genom 
ombudsmannen W. J. Lund i Kajana forstkonduktören Harald 
Brynolf Svanström, apotekaren Carl Rudolf Strunck och forst- 
mästaren Karl Werner Torckell, alla från Hyrynsalmi socken. 

Arvid Hnltin. 



LX v IIE FörMndlingar. 



Bestyrelsens sammanträde den 20 sep- 
tember 1900. 

Från riddarhusutskottet hade ingått följande skrifvelse: 

Till Svenska LiteraiurscUlskapets i Finland Bestyrelse. 

Uti skrifvelse af den 19 sistlidne april har Bestyreisen 
anmält att Svenska Literatursällskapet varit betänkt p& att 
utgifva en ny upplaga af Ridderskapets och Adelns protokoll, 
förda vid landtdagen i Borgå år J 809, samt jämte själfva stånds- 
protokollen i bilagor upptaga bland annat ståndets särskilda 
utskottsprotokoll, besvär m. m. och har Bestyreisen anhållit 
att Riddarhusutskottet måtte hos Bidderskapet och Adeln ut- 
värka ej mindre att tillstånd till utgifvandet af sagda proto- 
koll blefve beviljadt än att till Bestyreisens förfogande stäldes 
de originala handlingar från ifrågakomna landtdag, hvilka för 
arbetets utförande befunnes nödiga. 

I anledning häraf har Biddarhusutskottet äran meddela 
att Ridderskapet och Adeln, på framställning af Utskottet, bi- 
fallit Svenska Literatursällskapets anhållan om tillstånd till 
utgifvande af Ståndets protokoll vid berörda landtdag. Som 
Bestyreisen emellertid ej närmare uppgifvit alla de handlingar 
Literatursällskapet därutöfver ärnade såsom bilagor till själfva 
protokollet utgifva, har Ridderskapet och Adeln åt den blif- 
vande Riddarhusdirektionen öfverlämnat att, på särskild fram- 
ställning af Bestyreisen, afgöra huruvida och hvilka af dessa 
handlingar borde få af Sällskapet till tryck befordras. Slutli- 
gen har Ståndet förordnat att begagnandet för berörda ända- 
mål af ifrågavarande handlingar, hvilka samtliga äro depone- 
rade å Finlands Statsarkiv, finge ske endast under iakttagande 
af de regler, som gälla för begagnandet af öfriga å Statsarki- 
vet förvarade handlingar. Helsingfors den J6 maj 1900. 

På Riddarhusutskottets vägnar: 

Axel Cedero-eutz, 

Clas v. Collan. 

Professor K. G. Leinberg hade anmält sig sinnad att 
utgifva en andra del till „ Finska Prästerskapets besvär och 
därpå afgifna kongl. resolutioner", omfattande tiden från stora 
ofreden till 1809. Åt ordföranden och arkivarien uppdrogs 
att afgifva yttrande rörande den tilltänkta publikationen. 



Förhaiidlmgar. LXIX 



Af professor W. Söderhjelm anmäldes en biografi öfver 
skalden Karl A. Tavaststjerna, hvilken skulle ingå som en sär- 
skild del af Sällskapets skrifter. D& utsikt förefans att f§L ar- 
betet färdigt till julen, och en större afsättuing syntes san- 
nolik, beslöts att trycka detsamma i en upplaga af 2,000 
exemplar. 

Från Sällskapets korresponderande ledamot W. Eigen- 
brodt hade ingått följande skrifvelse: 

An die schwediscJie Liiteratur-Gesellschaft in Finland, 

Die Darstellung von der Entstehung der Kulturadresse 
fur Finland, wie sie auf Seite LII der Förhandlingar och Upp- 
satser 13 1899 gegeben ist, beruht zum Teil auf wahrschein- 
lich miindlicher Mitteilung von anderer Seite. Berichtigend 
bemerke ich, dass das vorläufige Rundschreiben wohl versandt 
wurde an Männer, die man als Freunde von Runebergs Muse 
kannte, zugleich aber an eine weit grösseren Anzahl von Ge- 
lehrten, die von dem Dichter vielleicht nichts wussten, aber 
mit Professor Eucken in persönlicher öder wissenschaftlicher 
Beziehung stånden und durch das Gewicht seiner Unterschrift 
fiir die Adresse gewonnen wurden; ferner an Männer, zu do- 
nen keine Beziehungen vorlagen, von den en wir aber annehmen 
durften, dass sie nähere Kenntniss hatten von Finlands Wis- 
senschaft, Kunst, Staatsleben öder Unterrichtswesen. Dass in 
Deutschland wie in den anderen Staaten hauptsächlich Gelehr- 
te tiber Finland unterrichtet sind, scheint mir vornehmlich zu 
beruhen auf dem Äusfauscke der Universitätsschriften, den Hel- 
singfors seit langer Zeit mit den meisten Hochschulen der Welt 
unterhält. Friiher selbst an Biblioteken thätig, weiss ich, wie 
sehr die Helsingforser Universitätsschriften unseren Gelehrten 
aufFallen, durch Griindlichkeit der Arbeit sowohl wie durch 
Gediegenheit der Ausstattmg. Die Kenntniss von Finland und 
seinem Volke aber in weitere Kreise zu trägen, dazu ist Rune- 
bergs Dichtung berufen ; und sie wird gewiss diesen Beruf er- 
fiillen, wenn auch wohl langsam. 

W. Eigenbrodt. 

Till Runebergsbiblioteket hade förärats af bokhandlaren 
K. E. Holm åtskilliga på hans och den Waseniuska bokhan- 
delns förlag utkomna arbeten af Runeberg, äfvensom en vär- 
derik samling musikalier till dikter af skalden, samt af vicebib- 
liotekarien V. Vasenius fyra af honom utgifna arbeten om Ru- 
neberg och hans skaldskap. Dessutom hade till biblioteket 



FjXX Förhandlingar. 



inköpts upplagor af skaldens arbeten, skaldens byst af C. Sjö- 
strand och J. Knutsons tafla, afbildande Runebergs sommarhem 
Eroksnäs. 

Amanuensen Oeorg Schauman redog^jorde i ett föredrag för 
det hufvudsakliga innehållet af sitt under utgifning varande 
arbete ^Biografiska undersökningar om Anders Chydenius**. 

Arvid Hultin. 



Bestyreisens sammanträde den 18 okto- 
ber 1900. 

Anmäldes till Sällskapets Runebergsbibliotek följande 
föräringar: 

Från fru M. KiselefFs sterbhus, enligt den aflidnas för- 
fogande, Runebergs manuskript till Adlercreutz; 

En öfversättning till tyskan af Sveaborg, värkstäld af 
Otto von Nordenskjöld; 

Af lektor F. V. lUberg fem musikkompositioner, såväl 
trykta som i handskrift, till dikter af Runeberg; 

Af doktorinnan O. Juslin en fotografi af fru Fredrika 
Runeberg; 

Af artisten Th. Waenerberg tvänne häften af den hol- 
ländska tidskriften De Gids för november 1879 och mars 1880, 
i hvilka ingår en uppsats om Runeberg jämte öfversättningar 
från Fänrik Ståls sägner af C. Honigh. Herr Waenerberg af- 
gaf en närmare redogörelse för denna holländska öfversättning 
af Runeberg jämte framställning af hans skaldskap, hvilket 
meddelande skulle offentliggöras i „ Förhandlingar och Upp 
satser**. 

Professor C. von Bonsdorff, som öfvervarade samman- 
trädet, anmälde till ^Förhandlingar och Uppsatser** en af ho- 
nom författad uppsats „Landtvämsplaner 1802", för hvars huf- 
vuddrag han redogjorde vid mötet. Till uppsatsens offentlig- 
görande bifölls. 



Förhandlinffar, LXXT 



Statsarkivarien B. JSausen meddelade att i Kongl. biblio- 
teket i Stockholm finnes ett exemplar af auditör G. Ekmans 
dagbok, som i några punkter skiljer sig från det i härvararande 
statsarkiv befintliga och af Sällskapet till tryck befordrade 
exemplaret. Herr Hausen, som varit i tiUflille att jämföra de 
båda exemplaren, hade redogjort för de väsentligaste skiljaktig- 
heterna i en uppsats ,) Tillägg till auditör Ekmans dagbok^, 
som skulle införas i ^Förhandlingar och Uppsatser**. 

Tillika meddelade herr Hausen att i Kongl. bibliotekets 
i Stockholm manuskriptsamling äfven finnes ett på franska 
språket affattadt memoarvärk öfver 1790 år krig med titel 
„Mémoires sur la campagne en Finlande 1790^. 

Ett annat exemplar af denna mémoire, ett koncept med 
många ändringar, tillhörde grefve C. E. Oyldenstolpe och ägdes 
1881 af häradshöfding W. Willers i Stockholm. De båda ut- 
skrifterna äro icke ord för ord lika. 

Ett förkortadt och delvis olika bearbetadt exemplar, till- 
egnadt hertigen- regenten Carl („Au Duc ^egent**), är under- 
tecknadt E. G. Henschen, som kallar denna mémoire ^fruit de 
mes loisirs et de 1'amour le plus vif de la verité". Exemplaret 
som bär på första bladet titeln : „Mémoires pour servir å THi* 
stoire de la demiére Guerre en Finland** samt på andra bla- 
det: „Mémoires sur la Campagne des Svedois en Finland 1790**, 
har med Carl XVis bibliotek tillfallit kongl. biblioteket i Stock- 
holm. Författaren var kapten vid fortifikationen, blef förmod- 
ligen med anledning af denna mémoire (se dedikationen i her- 
tigens exemplar) major i armén 1798, öfverstelöjtnant i armén 
1821, kvarstår i rullorna 1825, ej 1828. Var prästson från 
Ronneby och bror till lagman L. H. Henschen. 

En afskrift af detta memoarvärk förefinnes numera i Fin- 
ska statsarkivet. 

Till införande i „ Förhandlingar och Uppsatser*' anmäldes 
och antogos yttermera följande bidrag: 

Af rektor M. Brenner tvänne genealogiska uppsatser: 
^Namnet Renner i Finland" och „Namnet Brenner i Fin- 
land**; samt 

af frih. Magnus Stackelberg ^Förteckning öfver familje- 
porträtt å Kapattila gård i Viborgs socken**. 



LXXII Förhandlingar. 

Arkivarien, som jämte Ordföranden på senaste möte er- 
höll i uppdrag att afgifva utlåtande öfver en af professor K. 
G. Leinberg inlämnad fortsättning till det af honom i Sällska- 
pets skrifter utgifna arbetet ^Finska Prästerskapets besvär**, med- 
delade att manuskriptet befunnits vara mycket ofullständigt, 
ity att uppgifter helt och hållet saknades från ett flertal riks- 
dagar. De komiterade föreslogo därför att med arbetets pub- 
licerande skulle anstå, tils det blifvit utredt, huruvida hand- 
lingarna ej kunde erhållas i mera komplett skick. Mötets be- 
siat blef att för närvarande ej mottaga arbetet till publikation , 
då så betydande luckor funnos i detsamma. 

Finlands kommissarie på världsutställningen i Paris, in- 
geniör R. Runeberg, hade genom prof. A. Donner förfrågat 
sig, huruvida Sällskapet vore villigt att förära sina på exposi- 
tionen utstälda publikationer till nationalbiblioteket i Paris, 
som önskat erhålla desamma. Härtill bifölls. 

Enligt meddelande af ombudsmannen i Vasa, hofrätts- 
rådet K. Åkesson, hade å sagda ort följande åtta personer 
tecknat sig som årsmedlemmar af Sällskapet: Student Hugo 
Finnilä, borgmästaren I. W. Hasseiblatt, rådman Wilhelm Hus- 
berg, kontoristen Claes Lindell, vicehäradshöfdiogarna K. F. 
Mannil och Uno Schmaltz, kontorist Knut Waselius och råd- 
man A. Wirén. 

Ombudsmannen i Lahtis, doktor O. Granholm hade med- 
delat att han bortflyttat från orten samt till sin efterträdare 
föreslagit vicehäradshöfdingen Arvid Nordenstreng. Beslöts 
att till herr Nordenstreng aflåta en skrifvelse med förfrågan, 
huruvida han vore villig att blifva Sällskapets ombudsman i 
Lahtis. 

Anmäldes att sällskapets ombudsman i Itis, possessionaten 
L. Stråhle och i Nyslott, läneveterinären V. Österberg aflidit. 
Till deras efterträdare föreslogos stationsinspektom Gustaf 
Labbart i Itis och doktor B. Edgren i Nyslott. 

Arvid Hultin. 



Förhandlingar, LXXIII 



Bestyreisens sammanträde den 22 no- 
vember 1900. 

Frih. R. F. von Willebrand uppläste följande 

Protokoll. 

Onsdagen den 31 oktober 1900 sammanträdde 
i de vetenskapliga föreningarnas hus i Helsingfors 
berrar professorerne E. Setälä, W. Söderhjelm, O. 
E. Tudeer, I. A. Heikel och M. G. Schybergson 
samt vicehäradshöfdingen frih. B». F. v. Wille- 
brand i egenskap af delegerade, de tre förstnämde 
för Finska Literatursällskapet och de tre sistnämda 
för Svenska Literatursällskapet, för att, i enlighet 
med dem af respektive sällskap gifna uppdrag, öf- 
verlägga angående fördelningen af de pris, som, 
jämlikt Ecklesiastik-Expeditionens i Kejserliga Se- 
naten till Finska och Svenska LiteratursäUskapen 
aflåtna skrifvelse af den 13 mars 1900, komme att 
utgifvas för belönande af under år 1899 i Finland 
utkomna skönliterära originalarbeten. 



Till ordförande vid sammanträdet utsågs herr Tudeer. 
Till att föra protokollet utsågs undertecknad v. Willebrand. 



§ 2. 

De delegerade enades om att bland under år 1899 ut- 
komna skönliterära arbeten främst följande funnits kunna komma 
i åtanke för belöning: Juhani Aho (J. Brofeldt): Lastuja IV 
och Katajainen kansani I; J. H. Erkko: Runoelmia ja ajatel- 
mia; Kasimir Leino (Lönnbohm): Runoja; Arvid Järnefelt: 
Samuel Cröell; Eino Leino (Lönnbohm): Ajan aalloilta och 
Tuonelan Joutsen ; Larin Kyösti (K. Larson) : Kulkurin lauluja 
och Ajan käänteessä; Teuvo Pakkala: Tukkijoella; Jac. Ahren- 
berg: Med styrkans rätt; O. M. .Reuter: I brytningstid och 
Vilse; Alceste (Hj. Runeberg): Dikter; Arvid Möme: Rytm 
och rim; Aina (Edith Forssman): I ungdomsår och Vid afton- 
lampan VII. 



LXXIV Mrhandlmgar. 



§ 3. 

Under hänvisning till Ecklesiastik-£xp6ditionens ofvan- 
nämda skrifvelse uppmanade ordföranden de delegerade att 
yttra sig i ämnet. 

§ 4. 

Herr Heikel tog till ordet och föreslog, efter ett moti- 
veradt andragande, att af den till förfogande stående summan 
7,000 mk ett belopp af 2,000 mk skulle föreslås som belöning 
åt Jac. Ahrenberg för hans arbete Med styrkans rätt. Härom 
förenade sig herrar Schybergson och v. Willebrand. 

Herrar Setälä, Söderhjelm och Tudeer, hvilka hvar för 
sig togo till ordet, förklarade sig icke kunna tillstyrka någon 
belöning åt herr Ahrenberg för ifrågavarande arbete. 



§ 5. 

Herr Heikel refererade den instruktion, som Svenska 
Literatursällskapets bestyrelse gifvit dess delegerade för nu 
ifrågavarande uppdrag. Denna innebar att „ ifall delegationen 
enades om ett gemensamt förslag, detta skulle delgifvas bestyrei- 
sen för att af denna till Kejserliga Senaten insändas; men att, 
i händelse olika meningar yppades och något gemensamt för- 
slag icke kunde fås till stånd, delegerade ägde därom anmäla 
för bestyreisen, som förbehöll sig att taga frågan till ny be- 
handling ** . 

Med hänsyn härtill fanns skäl icke föreligga för fortsatt 
gemensam öfverläggning, hvarför de delegerade åtskildes. 

§ 6. 

Till att jämte ordföranden justera detta protokoll utsågs 
herr Heikel. 

O. E. Tudeer. 
Justeradt: in fidem: 

J. Ä. Heikel B, F. v. Willebrand. 



På förslag af Ordföranden, som understöddes af statsrå- 
det Estlander, beslöts att tillsätta en komité med uppdrag att 
till Bestyreisens nästa möte inkomma med försias: till fördel- 



Förhandlingar, LXXV 



ning af prisen för under senaste år utkomna skönliterära ori- 
ginalarbeten. Till medlemmar i denna komité utsagos, utom 
de tidigare utsedda medlemmarna i den gemensamma delega- 
tionen, herrar I. A. Heikel, M. G. Scbybergson och frih. R. F. 
v6n Willebrand, yttermera suppleanterna i nämda delegation, 
biblioteksamanuen serna Emil Hasselblatt och Arvid Hultin. 

Ordföranden meddelade att professor W. Söderhjelm an- 
hållit* att till den af honom utgifna biografin öfver Karl A. 
Tavaststjema fä foga ett porträtt af skalden äf ven som ett 
facsimile af någon af hans dikter. Härtill bifölls. 

Beträffande antalet friexemplar åt författare af arbeten, 
utgifna af Sällskapet, beslöts att vidhålla hittils följda praxis 
att tilldela författare ett antal af högst 10 friexemplar. 

Till ombudsmän antogos vicehäradshöfdingen Arvid Nor- 
denstreng i Lahtis och doktor Bernhard Edgren i Nyslott, 
hvilka båda förklarat sig villiga att mottaga uppdraget. Till 
ombudsman i Itis föreslogs doktor Anton Landzett, enär sta- 
tion sinspektorn Or, Labbart meddelat sig ej vara hugad att 
blifva ombudsman å orten. 

Genom rektor Ernst Lagus hade lektor G. V. E. G rund - 
stroem anmält till publikation i Sällskapets skrifter en öfver- 
sättning af valda bref ur geheimerådet K. Gröts nyligen ut- 
gifna korrespondens med rektorn vid Petersburgs universitet 
Pletneff, hvilken korrespondens äfven berör literära och kul- 
turförhållanden i vårt land under den tid Gröt vistades här- 
städes. Några prof på innehållet af brefven meddelades. Till 
öfversättningen skulle fogas en inledning, äfvensom förklarande 
noter och personalregister. 

Ehuru arbetet syntes ligga på sidan om Sällskapets egent- 
liga värksamhetsområde, ansåg sig Bestyreisen kunna mottaga 
detsamma till publikation, då det innehöll intressanta bidrag 
till vår kulturhistoria under medlet af seklet. Dock förbehöll 
sig Bestyreisen slutlig granskning af arbetet, när det förelig- 
ger färdigt i manuskript. 

Sekreteraren anmälde till ^Förhandlingar och Uppsatser" 
en af amanuensen Georg Schauman författad kortare uppsats 
om ^Gjörvells Mercure de Suéde", en år 1771 i Stockholm 
utgifven fransk tidskrift, som på grund af dess dåliga franska 



LXXV'I Förhandlingar. 

inom kort indrogs, hvarvid hela upplagan förstördes. Af ar- 
betet torde numera icke ett enda exemplar vara kändt i Sverge, 
men i härvarande universitetsbibliotek finnes första häftet af 
den sällsynta publikationen, sammanbundet med Gjörvells ^Stats- 
journal**. Enligt en anteckning i boken har den tillhört den 
kände biblioteksmannen Olof Andersson Knös, men på hvilka 
vägar den kommit hit, torde icke vara utrönt. 

Arvid Hultin. 



Bestyrelsens sammanträde den 20 de- 
cember 1900. 

Föredrogs följande skrif velse från delegationen för de 
vetenskapliga föreningarna: 



Till Svenska Liter aiursällskapet. 

Enär Delegationens för de vetenskapliga föreningarna 
närvarande mandat utgår med nästkommande December månad, 
får Delegationen härhos vördsamt uppmana Svenska Literatur- 
sällskapet att anställa val af en ledamot och en suppleant till 
Delegationen för år 1901 samt att i sinom tid underrätta De- 
legationens nuvarande ordförande om valets utgång. 

Helsingfors den 28 november 1900. 

L, Lindelöf. A. Osw, Kihlman, 

Delegationens n. v. ordförande. Delegationens n. v. sekreterare. 



Med anledning häraf återvaldes till ledamot i delegatio- 
nen ordföranden professor M. G. Schybergson samt till supp- 
leant viceordföranden professor I. A. Heikel. 

Trån den på senaste möte nedsatta priskomitén hade in- 
gått följande skrifvelse: 



Förhandlingar, LXXV^il 



Till Bestyreisen för Svenska Literatursällskapet i Finland. 

Undertecknade, som pä Bestyreisens senaste raöte iingo i 
uppdrag att inkomma med förslag till premiering af under år 
1899 utkomna skönliterära originalarbeten, ha efter hållen 
öfverläggning i frågan enats om att för Bestj^relsen föreslå 
aflätandet af en så lydande skrifvelse: 



Till Kejserliga Senaten för Finland. 

Sedan Svenska Literatursällskapet i Finland i skrifvelse 
från Ecklésiastik-Expeditionen i Kejserliga Senaten af den 13 
mars 1900 anmodats att i samråd med Finska Literatursäll- 
skapet uppgöra och till Kejserliga Senaten insända förslag till 
premiering af i landet under år 1899 på finska eller svenska 
spr&ket utkomna skönliterära originalarbeten, utsåg Sällskapets 
Bestyrelse vid sammanträde den 19 april 1900 professorerna 
I. A. Heikel och M. G. Schybergson samt vicehäradshöfdingen 
friherre R. F. von Wille brand att i samråd med de af Finska 
Literatursällskapet utsedda delegerade, professorerna E. N. Se- 
tälä, W. Söderhjelm och O. E. Tudeer, uppgöra det af Kej- 
serliga Senaten infordrade förslaget, därvid likväl förbehål- 
lande sig att, ifall de delegerade icke kunde enas om ett ge- 
mensamt förslag, upptaga frågan till förnyad behandling. Ge- 
nom utdrag ur protokollet fördt vid delegationens sammanträde 
den 31 oktober 1900 har Bestyreisen delgifvits, att de delege- 
rades öfverläggningar icke ledt till något resultat, i följd hvaraf 
Bestyrelsen, i enlighet med sitt tidigare beslut, tagit ärendet 
under ompröfning och vid möte den 20 sistlidne december 
förenat sig om följande utlåtande och förslag: 

Bland under år 1899 utkomna skönliterära originalarbe- 
ten ha följande ansetts kunna komma i åtanke för prisbc- 
löning: 

Jac. Ährenberg, Med stjrrkans rätt, äfventyr och strider 
i österled. 

Älceste (Hj. Runeberg), Dikter. 

Arvid Möme, Rytm och rim. 

O. M. Beuier, I brytningstid och Vilse. 

K, ZilliacuSy Hågkomster och historier, 
samt bland författare på finska språket: 

Juhani Äho (J. Brofeldt), Lastuja IV och Katajainen kan- 
sani I. 

J. H. ErkkOf Runoelmia ja ajatelmia. 

Arvid Jämefelty Samuel Cröell. 



LXXVIII Förhandlingar. 



Lavin Kyösti (K. Larson), Kulkurin laulaja och Ajan 
käänteessä. 

Eino Leino (E. Lönnbohm), Ajan aalloilta och Tuonelan 
Joutsen. 

Kasimir Leino (K. Lönnbohm), Runoja. 

Beträffande fördehiingen af den för prisbelöning dispo- 
nibla summan 7,000 mk har BestjTelsen enats om att mindre 
anslag än 1,000 mk icke borde utgifvas. Genom att fördelas 
i altför smä poster skulle understöden, enligt Bestyreisens 
mening, förlora karaktären af värkliga prisbelöningar och i 
stället endast blifva mindre penningegratifikationer. 

Vid närmare granskning af 1899 års skönliterära origi- 
nalproduktion har Bestyreisen ansett, att Juhani Ahos Lastuja 
böra ställas i främsta rummet. De äro konstnärsarbeten med 
mycken stämning och fin karaktäristik. Dock kan anmärkas, 
att motiven icke äro synnerligen betydande och att författaren 
icke sysselsätter sig med människoandeus djupare frågor. ^Ka- 
tajainen kansani^ visar författarens stora förmåga att förand- 
liga sina iakttagelser, men i fri konstnärlighet går denna sam- 
ling ej upp mot Lastuja. Bestyreisen har enats om att före- 
slå åt författaren J. Brofeldt ett pris af ^,000 mk. 

B ''.styrelsen har vidare uppmärksammat Jac. Ahren bergs 
berättelse „Med styrkans rätt, äfventyr och strider i öster- 
led^. Detta arbete är väl icke att räkna bland de bästa den 
produktiva författaren frambragt under sin långvariga och för- 
tjänstfulla författarevärksamhet, som tils dato ej blifvit upp- 
muntrad med något understöd af staten. Kompositionen i 
arbetet är något osammanhängande, berättelsen har för många 
trådar, och dess olika partier stå endast i lös förbindelse med 
hvarandra. Men författaren behandlar ett lyckligt valdt ämne, 
som grupperar sig kring staden Novgorod på ]'^00-talet, och 
han gifver en intressant framställning af de finska, varägiska 
och slaviska folkens förbindelser under denna tid. Den tanke, 
som ligger till grund för berättelsen, är sann och i hög grad 
beaktansvärd, ehuru det ej lyckats för författaren att göra den 
fullt lefvande i sin skildring. Författarens kända berättar- 
talang förnekar sig ej häller i denna bok, som tvärtom alt- 
igenom är hållen i en liflig och fängslande stil. Bestyreisen 
vill därför förorda herr Jac. Ährenberg till ett pris af 1,000 mk. 

Bland öfriga äldre författare har Bestyreisen ansett hvar- 
ken herr O. M. Reuters båda arbeten eller herr K. Zilliacus' 
^Hågkomster och historier" så pass betydande, att dessa för- 
fattare denna gång vore förtjänta af uppmuntran. Arvid Jäme- 
felts drama „ Samuel Cröell** lider af betänkliga svagheter, hvar- 
för vi ej häller åt honom kunna föreslå någon belöning. I J. H. 



Förhandlingar. LXXIX 



Erkkos ^Runoelmia ja ajatelmia" ka vi icke funnit någon 
nämvärd utveckling eller några mer betydande framsteg, som 
denna gång skulle påkalla ett pris, så mycket mindre som den 
finska literaturen har att uppvisa flere begåfvade yngre lyri- 
ker, som i högre grad synas förtjänta af uppmuntran. Främst 
bland de finska lyrikerna står väl för närvarande herr K. Lar- 
son. Han är ej utan originalitet, han äger lyrisk känsla och 
förmåga att i fk drag karaktärisera personer och situationer. 
Formen år ledig och värsen rask. Ett mycket strängare urval 
hade gjort totalintrycket af hans diktsamligar gynsammare. 
P& grund af antydda förtjänster föreslå vi åt författaren K, 
Larson ett pris af 1,000 mk, 

Kasimir Leino utmärker sig som lyriker genom sin fina 
literära smak och den vackra formgif ningen, och om också det 
poetiska innehållet är jämförelsevis svagt, vilja vi dock förorda 
författaren K. Lönnbohm till ett pris af 1,000 mk. 

Eino Leino saknar ej inspiration, den är till och med 
kraftig, men då hans dikter genomgående vittna om omogen- 
het och bristande själf kritik, kunna vi ej denna gång föreslå 
honom till erhållande af pris. 

Däremot har Bestyreisen ansett de båda unga författame 
Alceste (Hj. Runeberg) och Arvid Mörne förtjänta af uppmunt- 
ran. Den förres „Dikter** ådagalägga en mångsidig diktarbegåf- 
ning, en odlad literär smak och en formbehandling, som ehuru 
icke synnerligen originell, dock röjer insikt och omsorg. Arvid 
Mörnes „Rytm och rim** utmärka sig för friskhet i stämning 
och en synnerligen ledig, felfri och redan högt utbildad form- 
behandling, om också hans dikters innehåll ofta är mindre 
betydande. Då dessa diktsamlingar, ehuru förstlingsarbeten, 
icke blott tillfredsställa berättigade anspråk, utan äfven gifva 
de bästa löften för framtiden, föreslår Bestyreisen åt magister 
Hjalmar Buneberg en belöning af 1^000 mk samt åt magister 
Arvid Mörne likaledes ett pris af 1,000 mk. 

Helsingfors den 17 december 1900. 

M. G. Schybergson. B. F. v. Willebrand. 

EmU HasselblatL Arvid Hultin. 



Komiténs förslag till skrifvelse godkändes och uppdrogs 
åt sekreteraren att å Bestyreisens vägnar inlämna betänkandet 
till Kejserliga Senaten. 

Doktor P. Nord m ann, som anmält sig förhindrad att 
närvara vid mötet, hade insändt följande skrifvelse: 



LXXX Förhandlingar. 



Till Svenska Literatursällskapet 

Olägenheterna af det svenska språkets mångbrokiga orto- 
grafi i Finland hafva varit så betydande och framtrådt alt 
skarpare i den mån den s. k. r&ttskrifningen i Sverge stadgat 
sig, att Svenska Literatursällskapet borde, så vidt det i dess 
makt står, arbeta för dessa olägenheters aflägsnande genom att 
ställa sig i spetsen for en rörelse, som skulle leda till åstad- 
kommandet af en enhetlig svensk ortografi i vårt land. 

Då det nya seklets ingång tyckes erbjuda en lämplig 
tidpunkt för reformens genomförande, tar jag mig friheten 
föreslå: 

1) att Bestyreisen i princip uttalar sig för att det af 
Svenska akademin godkända skrifsättet för svenska språket 
följes äfven i Finland; 

2) att Bestyreisen i Sällskapets publikationer börjar till- 
lämpa akademins ordlista, så snart sjunde upplagan af den- 
samma utkommit; samt 

3) att Bestyreisen tillsätter en komité, hvilken får i upp- 
drag att framlägga ett förslag, huru den ifrågasatta rättskrif- 
ningsreformen lämpligast skall göras känd för att omfattas af 
andra literära föreningar, tidningar, bokförläggare, skolor, uni- 
versitetet och ämbetsvärken. 

Helsingfors den 20 december 1900. 

P. Nordmann. 



På förslag af professor Freudenthal beslöts att afvakta 
utkommandet af den nya upplagan af akademins ordlista, in- 
nan några åtgärder i saken vidtagas. 

Ordföranden anmälde till „ Förhandlingar och Uppsatser** 
en af magister Gunnar Castrén författad uppsats om „ Säll- 
skapet Aurora*. 

Professor K. G. Le in berg hade föreslagit Bestyreisen att 
skrida till offentliggörande af fortsättningen å „ Finska Präster- 
skapets besvär" från 1723 till 1756, enär enligt hans förme- 
nande det af honom samlade materialet förelåg fullständigt för 
hela denna tidrymd. Med anledning häraf uppdrogs åt pro- 
fessorerna I. A. Heikel och M. G. Schybergson att genomgå 
manuskriptet och till Bestyreisen inkomma med utlåtande, huru- 



Förhandlingar. LXXXl 

vida skäl vore för Sällskapet att offentliggöra den nu erbjudna 
fortsättningen till det tidigare publicerade arbetet. 

Sällskapets stipendiat folkskolläraren K. H. Knuts hade 
insändt en förteckning öfver ortsnamn i Bromarf socken, hvilken 
öfverlämnades till granskning åt Bestyreisens folkloristiska och 
lingvistiska sektion. Då förteckningen icke åtföljdes af rese- 
berättelse, beslöts att genom sekreteraren aifordra stipendiaten 
sådan till nästa sammanträde. 

Till ombudsman i Itis antogs doktor Anton Landzett. 

Statsarkivarien E.. Hausen meddelade till „Förhandlin- 
gar och Uppsatser" „Ett bref af en för detta karolin", seder- 
mera krigsguvernören i Astara i Persien Johan Stjernschantz, 
skrifvet från nämda ort år J7L^7 till hans maka i St. Peters- 
burg. Brefvet hade meddelats af studeranden Torsten Stjern- 
schantz. 

På förslag af professor I. A. Heikel beviljades ett tryck- 
ningsbidrag af 200 mk för en af österbottniska studenter ut- 
gifven publikation rörande Österbottens svenska kommuner. 

Arvid Hultin. 



Rättelse; 

I ^Förhandlingar'* för år 1899 står å öidan LXI raden 17 njip- 
ifrån nBestyrelsene sammanträde den 18 deremljer"; bör vara: den 
21 december. 



Gustaf Philip Creutz. 



Föredrag hållet vid Svenska literatursftllskapets årsmöte den 6 
febmari 1900. 



Det vore att göra sig skyldig till en mer än oriktig 
bild, om man ville jämföra Finlands insats i den svenska 
vitterheten med Finlands delaktighet i Sverges historia. 
Liknelsen vore haltande icke blott emedan skön konst å 
ena sidan och statslif i krig och fred, rättsutveckling och 
ekonomisk id å den andra, äro så föga jämförliga begrepp. 
Den vore det i främsta rummet, emedan Finlands hela 
folk medelbart eller omedelbart deltagit i skapandet af 
Sverges historia, då däremot blott en jämförelsevis ringa 
del däraf kunnat, vare sig såsom gifvande eller tagande, 
äga beröring med svensk vitterhet. Parallellens brist be- 
lyses också till fullo af det faktum, att hvad Finland kun- 
nat bjuda den svenska literaturen under nära sju sekels 
samlif i värde icke går upp emot dess bidrag imder skils- 
mässans första halfsekel. Och dock finnes där ju en ana- 
logi. Finlands roll vid Sverges sida på världsskådeplatsen 
har i materielt som andligt af seende varit jämförelsevis 
blygsam och tillbakadragen. Men om den än alltid känne- 
tecknats af att den mindre brodern gått fram i den störres 
skugga, har dock i alla dess yttringar varsnats dess egen 
prägel. Rikets öden har Finland aldrig länkat. Men när 
i 30-åriga kriget hakkapeliterna jagade skräck hos Isolanis 
vilda kroater, när de fredligt brygde kallskål i stormhat- 
ten eller när de vid Ltitzen med Stålhanske i spetsen 
hemförde den fallna konungens dyra lik, så viste alla, 
vän som fiende att de voro finnar, ej svenskar. Det har 



Ghustaf PhUip Creutz, 



varit likadant på andra områden, ej minst på literaturens. 
Det vemod som klang ur Jakob Freses lyra härflöt nog^ 
icke uteslutande ur sångarens egen sorg utan var väl 
ytterst i släkt med hvad Kanteletar betecknar såsom den 
finska sångens allmänna genesis. Och när vid slutet af 
det sekel Frese begynt, Selmas och Fannys skald förvå- 
nade sin värld med toner af dittils okänd fägring, så rik- 
tade Stockholmspostens publik strax blicken mot Aura& 
strand. De sångerna buro otvetydigt vittne om sitt hem- 
land. 

Det århundrade, hvais början och slut betecknats 
med de två anförda skaldenamnen, egnade sin andliga 
kraft företrädesvis åt nyttan. Impulsen härtill hade nått 
oss utifrån. Stora upptäckter i vetandets värld hade fängs- 
lat allmänhetens intresse och snart gick äfven Sverge 
med Linné härvid i främsta ledet. Upplysningsfilosofin 
tog för sitt jättearbete på människosläktets förlossning 
efter hand i anspråk större uppmärksamhet än hvad de 
glada behofven kunde tillvinna sig. Och särskildt i Sverge 
och Finland var det lika naturligt som oafvisligen nöd- 
vändigt att alla krafter skulle egnas de efter ofreden till 
det yttersta utarmade landens materiella återupprättelse. 
I raden af de män, som på detta arbetsfält vunnit ut- 
märkelse, är äfven Finland med heder företrädt. Detta 
hindrade dock icke vårt land att samtidigt skänka Sverge en 
af frihetstidens mest lysande skaldepersonligheter, grefve 
Gustaf Philip Creutz. 

Då Creutz tillhörde en ätt, hvars medlemmar i ge- 
nerationer beklädt viktiga statsämbeten och fördenskull 
vistats utom hemlandets gränser, kunde det kanske tyk- 
kas såsom om hans härkomst icke gåfve oss obetingad 
rätt att betrakta honom såsom landsman. Det märkliga 
är emellertid att just Creutz'ska ätten, i högre grad än 
andra därmed socialt likstälda, i alla skiften dock kom- 
mit att i Finland bibehålla sin rot och med stamgodsen 
sitt rätta hemvist. Beträffande ättens ursprung stå fullt 
obestridliga uppgifter icke till buds. I Tyskland existerar 
en tysk-romersk riksgrefhg ätt Creutz, härstammande från 



Chmiaf Philip Creutz. 



en riddar Heinrich i Altenburg, hvilken efter återkomsten 
från kejsar Fredrik Barbarossas korståg fogade ett kors 
i sitt vapen och tog namn därefter. Det har legat nära 
till hands att spåra samhörighet mellan de lika benämda 
ätterna, och i ett år 1844 i Leipzig utkommet genealo- 
giskt arbete af ryssen baron Alexander von Simolin fin- 
ner jag den kategoriska uppgiften att den svensk-finska 
ätten Creutz afgrenat sig från denna riksgrefliga ätt. De 
till stöd härför uppgifna data synas dock alldeles otill- 
förUtliga och äro sannolikt att anses som lösa konjektu- 
rer. Antagligtvis har Creutzska ätten sin upprinnelse 
gemensam med den öfriga svenska befolkningen i Östra 
Nyland. Första kända ätteman är Lars Markusson till 
Sarvlax i Pämå, som lefde omkring 1450. Hans afkom- 
ling i 5:te led, Ernst Larsson deltog under Karl IX i 
polska fälttåget och är den förste som burit namnet Creutz. 
Högt betrodd af Gustaf Adolf, fick han bland annat i för- 
läning friherreskapet Kassaritz i Lifland, var en tid lands- 
höfding i Väster- och Österbotten och blef 1634 mördad 
af en sin frände, Peter Dufva till Munkeby och Kråkö, 
„en af tidens gudlösaste säUar" som det heter. En af 
Ernst Larssons söner var riksamiralen Lorenz Creutz, öfver- 
befälhafvare i sjökriget mot Danmark och Holland, som 
slöt sin bana under slaget vid Öland 1676, då hans flagg- 
skepp. Stora Kronan, vid en oförsiktig manöver gjorde 
en öfverhalning, därvid en skeppslanterna krossades och 
kom i krutdurken, och det stolta fartyget med storamiralen 
själf, en af hans söner och 800 man sprängdes i luften. 
En af hans efterlefvande söner var riksrådet och politi- 
kern grefve Johan Creutz, sedermera kansler för Åbo 
universitet. Från sitt af fienden härjade landshöfdinge- 
döme i Finland begaf han sig 1713 till Stockholm för att 
med stöd af egna erfarenheter om krigets fasor söka med- 
värka till vinnande af fred. Fredspartiets mäktigaste man, 
hans store landsman Arvid Horn gjorde honom till landt- 
marskalk vid riksdagen, och sekreta utskottet utarbetade 
ett förslag till fredspreliminärer, hvilka, tvärt emot den 
envetne konungens vilja, skulle bedrifvas af system Ulrika 



Oiistaf Philip Cretäz. 



Eleonora. Det blef dock som bekant ingenting däraf och 
först efter hjältekonungens död upptogs fredsarbetet med 
allvar. Vid 1719 års riksdag blef Johan Creutz riksråd 
och grefve. En af hans söner, karolinen Carl Creutz var 
skaldens fader. 

Gustaf Philip Creutz föddes på Anjala gård i maj 
1731 (datum ovisst). Hans fader innehade då familjegod- 
set Malmgård, men modem, friherrinnan Barbro Helena 
Wrede befann sig förmodligen på ett tillfälligt besök i 
fädernehemmet, som tillhörde de Wredeska domänerna i 
EHmä. Om skaldens barndomstid äger man blott ringa 
kännedom. Sin första skolundervisning fick han af ma- 
gister Johan Frosterus, sedermera teol. doktor och prost 
i Sotkamo. Dennes själfbiografi, intagen i tidningen Mne- 
mosyne för år 1820, förtäljer hurusom han, då en fattig 
student i Åbo, såg sig om efter kondition. Genom för- 
medling af konrektor, magister Lars Stenbäck, en farfars 
bror till skalden Stenbäck, fick han rekommendation till 
grefve Carl Creutz på Malmgård, som sökte informator 
för sina tre gossar. Stenbäck ansåg nämligen, såsom 
Frosterus uttrycker sig, denne äga någon insikt i de styk- 
ken, som böra bibringas adhga ynglingar. Torftig och 
tämligen utblottad kom han tiU Malmgård på nyåret 1740, 
men emottogs mycket vänligt af det grefUga herrskapet, 
och ett medhaft intyg af „sahg professor Björklund" sy- 
nes särskildt ha vakt giefvens förtroende. Här fick han 
nu mot en lön af 30 plåtar informera de tre sönerna i 
huset, äfvensom, heter det, en ung fröken dessutom en 
timme om dagen. Af sönerna var Gustaf Philip, då 8-årig, 
den yngsta, och informatorn ger honom det vitsordet att 
han „var af stadigt sinne, höll sig mycket till mig och 
älskade i synnerhet historien och geografien**. Den an- 
språkslöse informatorn bemöttes med finkänslig välvilja, 
och hvad som särskildt gladde honom var att det grefhga 
herrskapet icke „voro för prakt, utan för Gudsfruktan**. 
Carl Creutz hade, med så många sina landsmän, råkat i 
fångenskap vid Pultava och sedan fått tillbringa långa, 
hårda år i Tobolsk. Och samvetsfriden, som hörde till den 



Gustaf Philip Creutz, 



karolinska tiden, hade han här, liksom de andra, uppehål- 
lit vid Karl XIIis bibel. Detta sinnelag bevarade han 
ännu, då han, såsom major vid Nylands dragoner, reside- 
rade på det fäderneärfda Malmgård, och hans hustru, af 
den fromma och ädla Wrede-släkten, stod honom härvid 
bi. Frosterus berättar att han morgon och afton höll bön 
med familjen och alt dess husfolk, och om söndagarna, 
när vädret ej medgaf färd till brukskyrkan i Forsby V2 
mil därifrån eller den ännu mera aflägsna sockenkyrkan, 
läste han högt ur Arndts svenska postilla öfver dagens 
evangelium. Icke länge fortgick dock detta lyckliga fa- 
miljelif, ty redan på våren 1740 sjuknade och dog hus- 
fadern grefve Carl Creutz. Frosterus, som enligt magister 
Stenbäcks uppfattning kände till åtskilligt af hvad som 
borde bibringas adelige ynglingta*, beklagar nu bittert sin 
brist på insikt i „ korrespondens, juridisk och ekonomisk, 
indelningsvärket, räntor m. m.", hvarmed han nu kunnat 
stå grefvinnan till tjänst och som väl skulle behöfts. Han 
yrkar därför eftertryckligt på en mera praktisk anord- 
ning af universitetsstudierna, en ropandes röst, som han 
under tidemas lopp icke varit ensam om att upphäfva. 
Han fortsatte emellertid med sin information på Malm- 
gård till våren 1741, då vårt hemsökta land, knappast 
nödtorfteligen återstäldt efter ofredens härjningar, åter 
förnam hotande tecken till krigsoro vid gränsen. Be- 
stämda uppgifter om krigets oundviklighet kommo från 
Stockholm, och grefvinnan Creutz, som icke kunde ut- 
sätta sig och de sina för att närmast invid den nya 
riksgränsen emottaga fiendens första anfall, öf vergaf Malm- 
gård och flyttade till Stockholm. 

Att detta icke kunde lända hennes ekonomi till 
fromma är gifvet. Den var äfven annars icke synnerligt 
blomstrande. Creutz'ska släkten hade dock hört till de 
likaste i vårt land. Då skaldens farfader Lorenz Creutz 
d. ä. dog, utvisade bouppteckningen en ren behållning af 
närmare 4 miljoner efter nuvarande värden. Men rikets 
finanser voro i så mycket sämre skick och Karl XI hade 
sig förelagdt att förbättra dem. Reduktionen, öfvermåt- 



Gustaf PhUip Creutz. 



tan hård äfven i Sverge, genomdrefs som bekant i Fin- 
land och Östersjöprovinserna stundom med uppenbar orätt- 
färdighet. Creutz'ska huset blef af de hårdast drabbade. 
Man lyckades belasta denna stora kvarlåtenskap med en 
afkortning kronan till godo af 5 ^/^ miljoner enligt samma 
beräkning, och familjen, som bort besitta en i alla tider 
och alla land högst betydlig förmögenhet, stod i stället 
skuldsatt för 1 ^/g miljon. Betecknande för reduktionens 
summariska kalkyler är att kungen emellertid, för att, som 
det hette, „låta nåden och rätten följas åt" afkortade af- 
kortningen till att jämt balansera tillgångarna, och det 
återstod för de efterlefvande ej annat än att med tomma 
händer återuppbygga det nedrifna huset. Plit och om- 
tanke åstadkommo härvid mycket, som det ändlösa kriget 
dock oaflåtligt förstörde. Carl Creutz var likvisst, som sagdt 
en burgen man, men vid sin nödtvungna flykt från hem- 
met befann sig hans enka tämmeligen medellös. Barnens 
uppfostran omhändertogs emellertid af släktingar, och den 
unge Gustaf Philip skickades af sin morbror, landshöf- 
dingen Henrik Wrede, till skola i Åbo. Här fick han i 
sin tidiga ungdom genomlefva det nesligaste tidskifte vår 
historia känner, då landet regerades af den skottske äfven- 
tyraren Jakob Keith, vid hvars sida borgaredottern Eva 
Merthen bar den djupt vanhedrande benämningen „her- 
tiginnan af Finland". 

För universitetet förbereddes Gustaf Philip Creutz 
af magister Magnus Pontin, sedermera kyrkoherde i Arvika 
i Sverge, och år 1748 inskrefs han som student vid aka- 
demin. Sina studier bedref han med flit och intresse, och 
informatorn Pontin hade hedern att vid sin under C. F. 
Mennanders presidium utförda disputation i november 1742 
af sin forna discipel hälsas med en gratulation på klin- 
gande franska, ett språk däri Creutz förmodligen från 
barndomen var mera bevandrad än läraren ^). Denna gra- 
tulation införd efter de öfliga dedikationerna såsom in- 



*) Af handlingens titel var: Utilitates, fluentes ex inito nato- 
rum denatorumqne calculo. 



Chu«taf FhUip Creutz. 



greas till afhandlingen, erbjuder ett visst intresse såsom 
ett af de första alstren af den blifvande skaldens hand 
och torde ur sådan synpunkt förtjäna att här anföras. 
Den lyder: 

La providence, qui veille sur nos affaires, dirige le 
sort des mortels d'une maniére incompréhensible & il n*y 
a rien de plus surprenant que Téconomie merveilleuse 
qu'elle observe dans la procréation du genre-hiunain; par 
examinant Tordre & le nombre de ceux qui entrent dans 
-ce monde & en sortent, on s'ouvre le chemin å contempler 
<le plus prés le sage gouvemement de Celui dont nous 
tenons Tétre. Rien n'est en verité plus digne d'un Sou- 
verain, il a par ce moien une exacte connoissance du fort 
et du foible de son Peuple, H devient capable de détour- 
ner les maux qui semblent menacer son repos. Cest, 
Monsieur, ce que Votre belle & savante Dissertation prouve 
<i'une maniére convaincante, vous y montrez en méme 
tems combien vötre fa9on de penser est élevée au dessus 
<Ju vulgaire. J'y admire, Monsieur, la dehcatesse de vos 
sentimens qui partent d'un feu & d'un discemement non 
oommun. J'ai raison de m'estimer heureux d'avoir profité 
de vos sages instruetions & je souhaite qu'en recompense 
Tauteur de toute bonne donation couronne Votre travail 
de faveurs proportionnées a vos mérites, mais si malgré 
cela vous vous voiez en bute aux caprices du Destin, 
vous aurez du moins la satisfaction, que tout le monde 
vous rendra justice & principalement moi, qui me fais un 
devoir d'étre Monsieur. 

Votre tres humble & tres obéissant Serviteur 

Oustave fhilippe Creutz, 



Efter tre års studier var Creutz beredd att lämna 
högskolan och fick därvid ett betyg, som återfinnes i § 2 
af Consistorii protokoll för den 17 januari 1851, så ly- 
dande: 



Ghataf FhUip Creutz, 



Anmältes, thet högvälbome Herr Grefven Gustaf 
Philip Creutz begiärt blifva försedd med behörigt vittnes- 
börd om des upförande under den tid han vid denna 
Academien studerat; så vida han numera var sinnad at söka 
befordran uti Kongl. Maij:ts o. Riksens Höglofl. Cancellie 
Collegio. Och allthenstund Högvälbemelte Grefve ifrån 
början af år 1748, tå han blef Civis Academicus, icke 
allenast ständigt vistats här vid Academien, utan ock 
under samma tid, förmedelst ett besynnerligt ärbart, se- 
digt och anständigt förhållande hos enhvar gjort sig i 
synnerhet högt recommenderad; Philosophiska Faculteten 
jämväl thesutom skriftligen intygat, at herr Grefven vid 
et under then 17 i thenna månad anstalt allmänt förhör 
till vederbörandes besynnerliga nöje visat en så beröm- 
melig färdighet och grundelig kimskap uti Latinska språ- 
ket, Historien, Statskunskapen, Jure Naturae och flere til 
thes ändamål hörande stycken, at han therigenom hedrat 
sig sjelf och lämnat then studerande ungdomen en myk- 
ket berömlig upmuntran och efterdöme: såsom han och 
i många andra nyttiga vetenskaper skal äga vacker insicht: 
ty blef enhälleligen beslutit, thet sådant skulle Herr Gref- 
ven härigenom, til väl förtient beröm och vittnesbörd 
meddelas; i förhoppning at höga vederbörande, hos hvilka 
han framdeles täncker söka befordran, lära höggunstigt 
låta ofvannemde thes berömlige egenskaper och välför- 
hållande komma Sig i alraömaste åtanka. 

På Consistorii Academici vägnar: 

O. Pryss. 

M. Cerenius, 

Såsom i betyget angafs tänkte Creutz söka anställ- 
ning vid Kansliet i Stockholm, och inom kort finna vi 
honom upptagen bland dess extraordinarie tjänstemän. 
Att han tillika var dt en själfskrifven medlem i hufvud- 
stadens högsta sällskapskretsar var med hans namn och 
begåfning naturligt. Rik var han visserligen icke, och 
det blef han häller aldrig, ty änskönt hans bana kom att 



Gvstaf Pkäip CreuU. 



gifva honom statens största löneinkomster, lågo de lef- 
nadsvanor han ej mindre af egen håg än på ämbetets 
vägnar måste antaga alldeles emot. För den första lön- 
lösa tiden i Stockholm torde emellertid en hans farbror, 
godsägaren grefve Svante Creutz, sedermera stamfar för 
den svenska grenen, välvilligt ha dragit försorg. 

En bekantskap, som gaf honom vänskap för hela 
lifvet, gjorde han strax efter sitt inträde i Kansliet. Han 
råkade här nämligen den unge grefve Gustaf Fredrik 
Gyllenborg, årsbarn med Creutz och liksom han extra i 
värket. De voro i mångt och mycket kongeniela naturer, 
skalder af Guds nåde båda två, och slöto inom kort ett 
vänskapsband, som, förstärkt under hela den tid Creutz 
tillbragte i Stockholm, bröts först med hans död. Åt 
vitterheten låg bådas håg, och vid sidan af det ystra 
sällskapslif, hvari den forna karolinska strängheten hade 
upplöst sig under frihetstiden, upptog poesins studium 
och utöfvande deras största intresse. De voro för öfrigt 
icke ensamma därom, ty änskönt „nyttan", såsom anfördt, 
främst sysselsatte tidens stora andar, var dock vitterhet 
i vida kretsar, synnerUgast i hufvudstaden, ett lifligt kändt 
bildnings- och säUskapsbehof. Egendomligt nog kommo 
de dock hvarken nu eUer framdeles i närmare beröring 
med den dåtida svenska skaldekonstens erkände furste, 
Olof Dalin. Orsaken var väl till en början den att Dalin, 
såsom kronprinsens informator och f. d. kronprinsessan, 
numera drottning Lovisa Ulrikas förklarade gunstling, 
hörde tiU de intimaste hofkretsarna. Från dem var där- 
emot Gyllenborg alldeles utesluten, emedan hans familj 
hört till dem, hvilka motstått drottningens maktutvidg- 
ningsplaner och bidragit till hennes många förödmjukelser 
och därför uppburo hennes lifliga och oförstälda hat. Och 
Creutz följde Gyllenborg åt. Snart kommo de äfven in 
i en literärt motsatt krets. Det skedde nämligen genom 
deras inträde i Tankebyggarorden. 

Bruket att i slutna sällskap, akademier och ordnar 
idka vitter idrott hade från Italien, där det först uppstod, 
kommit till Frankrike och där med särskild ifver omfat- 



10 Gustaf Philip Creutz. 



tats af de högre kretsamas damer. Det visserligen något 
förkonstlade frasmakeriet i Hotel de Rambouillet, som gaf 
Moliére stoff till en af hans yppersta satirer, hade icke 
allenast skänkt deltagame ett utsökt nöje utan ock otvif- 
velaktigt varit af betydelse för språkets och diktkonstens 
utveckling. Franska seder voro redan nu på högsta mo- 
det i Stockholm, och efter mönster af Eichelieus akademi 
grundade Lovisa Ulrika sin Vitterhetsakademi. Ungefär 
samtidigt, eller år 1753 grundlades Tankebyggarorden af 
en enskild krets efter exempel af de „pretiösa** enskilda 
samfunden i Paris. Själen i företaget var Sverges näst 
Dalin förnämsta dåtida literära personlighet, den svär- 
miska, djupt känslosamma och lika djupt olyckliga „Her- 
dinnan i Norden", Hedvig Charlotta Nordenflycht. Orden 
stiftades dock icke af henne, utan af en hennes literäre 
vän, Karl Fredrik von Eckleff, sekreterare i kanslikolle- 
gium. Någon skald var han visst icke, och öyUenberg 
säger sin uppfattning vara att han skapat sin orden egent- 
ligen blott för att där få uppläsa sina platta snillefoster. 
Han var emellertid de båda vännemas förman i värket, 
och då han inbjöd dem till delaktighet i Tankebyggar- 
orden, så voro de strax likaså villiga som skyldiga där- 
till. Inom denna krets gjorde nu Creutz sin första poe- 
tiska debyt, han emottogs genast af fru Nordenflycht med 
den mest smickrande uppmärksamhet och blef snart, jämte 
Gyllenborg, en ung finne Reuterholm och några andra, 
medlem af hennes närmaste umgänge. Då Tankebyggar- 
orden räknade ett tämligen stort antal medlemmar, så af- 
söndrade sig denna grupp snart nog till ett exklusivt 
kotteri, sammanträdande på regelbundna tider hemma hos 
ordens ordförande, den svärmiska Herdinnan. Hennes 
till följd af tidigare olyckor ytterligt betryckta ekonomiska 
vilkor voro nämligen nu förbättrade genom att hon, efter 
att förgäfves hafva egnat riksens maktegande ständer 
smickrande hyllningsdikter, en dag med den raskhet, som 
var henne egen, promenerade in till prästeståndet under 
pågående plenum och supplicerade om en pension till 
belöning för sina literära meriter. Hon fick också 500 



Chustaf Fhäip Creutz. 11 



daler om året och var så välbärgad. Huruvida ett sådant 
experiment i våra dagar skulle leda till åsyftadt resultat, 
vare sig hos de högvördige eller i något annat stånd, 
må ifrågasättas, men jag kan icke ens erinra mig att det 
i samma form skulle efter fru Nordenflycht blifvit af nå- 
gon annan upptaget. 

Det var nu förnämligast det mindre kotteriet hos 
fru Nordenflycht, som ombesörjde utgifvandet af Tanke- 
byggarordens första publikation „ Våra försök", ehuru orden 
såsom sådan fortfarande höll ihop och sammanträdde. 
Och granskar man innehållet i dessa dikthäften, så behöf- 
ver man als icke tveka att ställa Creutz, fru Nordenflycht 
och Gyllenborg främst bland de medvärkande. Eckleff, 
ordens stiftare, publicerade alt i alt blott en sexradig 
stump af ringa värde, och den öfvervägande didaktiska 
tonen hos de flesta öfriga författarne gör deras poesi mindre 
njutbar. Förnämligast var det dock formen, som särskildt 
hos Creutz betingade öfverlägsenheten redan i hans första 
dikter „Sommarkväde" och „Ode öfver ängslan". Man be- 
höfver också icke vara mycket bevandrad i vår skönUte- 
ratur före denna tid, d. v. s. egentligen före Dalin, för att 
fatta h vilken njutning en vers, sådan Creutz skref den, 
skulle väcka hos samtiden. Det svenska språk, som dit- 
tils varit substratet för våra fäders poetiska tankar, var med 
få undantag, såsom Sunius och Lasse Lucidor, så knaggligt 
och oböjligt, och tvingade i meter och rim till sådana 
hårdragna ord ställningar och nödtvungna förkortningar, 
att Sommarkvädets lätt löpande, glatta stanser, måtte före- 
fallit pubUken rent af som en uppenbarelse. 

Det område, den känslofulla idyllens och den visser- 
ligen mycket siratliga, men dock trogna och åskådliga 
naturskildringens, som Creutz' sångmö bäst skulle beher- 
ska, har hon redan i Sommarkvädet delvis tagit i besitt- 
ning. Många reminiscenser gå väl här ännu igen af det 
uppstyltade uttryckssätt, som alt sedan „kultismens** tider 
på sextonhundratalet hörde till god poetisk ton särskildt 
i fråga om naturbeskrifning. Man fann sig icke tiU rätta 
med värklighetens proportioner. Naturen skulle värka 



12 Gustaf Philip Creutz, 



öfverväldigande, och så osökt en sådan värkan än bör 
kunna erfaras och uttryckas utan konstlad stegring af de 
faktiska måtten, trodde man sig skyldig och berättigad 
till allsköns licens i detta afseende för effektens skull. 
„En alm till medelskyn sig höjer ... I källans sköt dess 
afbild trycks . . . och ned till andra världen räcker"; „Och 
här ett fält i ljuset bryter, där hundra hjordar gå i bet"; 
„Se hafvet tusen holmar delar" o. s. v. Men på andra 
ställen röjer sig så mycken frisk iakttagelseförmåga och 
så osökt gratie i återgifvandet, att skaldens bästa egen- 
skaper redan befinnas tydligt nog uppenbarade. Jag till- 
låter mig i detta afseende erinra om den målande skild- 
ringen af gossen med metspöet: 

På denna häll en gosse ansar 
Och kastar ut en svekfull ref; 
Ett flyktigt flarn på vågen dansar o. s. v. 

samt därefter beskrifningen om haren, som 

. . . ned för detta näset 
Liksom en skugga for förbi. 

I motsats härtill vittnar Ode öfver ängslan ännu om 
iiybegynnarens famlande. Den unge skalden har velat 
afvinna sin lyra en tribut åt de stora känslorna, efter 
tidens smak; men den fasta grund han i Sommarkvädet 
haft uti sitt säkra natursinne, saknas här, och resultatet 
blir ett ganska misslyckadt och föga trovärdigt uttryck 
för affekter, dem hans fridsamma, harmoniska naturell 
nog aldrig i värkligheten erfarit. 

„Våra försök", hvilkas innehåll för det mesta var af 
långt lägre kvalitet än Creutz' bidrag, mottogos med väl- 
vilja, men icke utan kritik. Särskildt skarp var Dalin i 
sitt omdöme och han beskylde, icke med orätt, »försöken" 
för att vimla af de lyten han med ett gemensamt namn 
benämde »licentia poética". Anmärkningen tyckes ock af 
Tankebyggarne så till vida tagits i akt, som Våra försök, 
vid utgifvandet af en ny upplaga, presenterade sig be- 



Gwftaf Phäip Creutz. 13 



tydligt förbättrade och utgallrade. Om det Nordenflychtska 
sällskapets publikationer dock redan nu kunna sägas hafva 
ägt betydelse för vår literatur, så blefvo de rent af epok- 
görande i senare tid, då de framträdde under den gemen- 
samma titeln ^Vitterhetsarbeten, utgifna af ett sällskap i 
Stockholm". Det var här Creutz' främsta arbete „Atis och 
Camilla" först såg dagen 1761. 

„Atis och Camilla" röjer visserligen knapt någon 
egentlig originalitet i kompositionen, och själfva diktarten, 
den s. k. pastoralen eller herdekvädet, hade sekelgamla 
anor på parnassen. Tassos „Aminta", Guarinis „Pastor 
fido" och Honoré d'Urfé's „Le roman de TAstrée" hade 
hunnit tjusa generationer med skildringar från alldeles 
samma fingerade värld, och bland Creutz' föregångare 
inom hemlandets literatur var genren odlad redan af Urban 
Hjäme, Lagerlöf, Leyoncrona och Frese. Skemat var 
gifvet. Till en „arkadisk" ängd, „långt från de stolta stä- 
der" skulle herdeidyllen förläggas. De unga tu, gripna 
vid hvarandras åsyn af en lika plötslig som öfversvinne- 
1ig kårlek, drabbas af allehanda hinder på vägen till lyk- 
kan. Döden är omsider nära däran att göra slut på öm- 
hetens hopplösa låga, då högre makter i behaglig tid in- 
skrida, vända alt till det bästa och beskära troheten väl- 
förtjänt lön. Den Creutz'ska herdedikten afviker ej stort 
från förebilden. Dess innehåll är i korthet följande: 

Camilla är „född och uppfödd" „i menlöshetens sköt". 
Helgad till Dianas prästinna, är hon af sin tjänst hos den 
kyska jaktgudinnan förpliktad att vara döf för kärlekens 
röst. Men „i de arcadska fält", „där alt om kärlek rörs 
och alt om kärlek talar", går det henne annorlimda. En 
vacker vårmorgon „med liflig värma" vaknar hon ur en 
dröm, som låtit henne sluta ^kärleksguden själf" i sina 
armar. „I hela själen strax en okänd vällust flöt". Men 
hon gripes tillika af fasa öfver denna hittils okända för- 
nimmelse. 

Mån himlen ledsnar vid att mer beskydda mig? 
Mån under mina steg en afgrund gömmer sig? 



14 G%aiaf Fhäip Creutz, 



frågar hon sin trogna följeslagarinna Doris. Hennes öde 
är besegladt. Hon undgår icke kärleken. Den unge le- 
jonjägaren Atis uppenbarar sig i spetsen för en jagar- 
tropp. „En fläckig pantherhud hans lena kropp förvarar, 
där ungdoms spädhet sig med manlig styrka parar**. Själf 
hittils också alldeles oberörd af ömma känslor, blir han 
vid Camillas åsyn 

.... förundrad och betagen, 

Förtjusad och bestört och in i själen slagen. 

Han böjer knä för Camilla i tron att hon är Diana 
själf, Camilla tar honom ur hans villfarelse, och från denna 
stund äro de alt för h varandra. „ Camilla vet ej af att 
hennes hjärta brinner**, men „hon har Atis sett, han hen- 
nes öde gör**. Och hvad Atis vidkommer, så „till himlen 
ögat lyfts och tanken till Camilla**. Han söker anropa 
Diana, men 

TJr mörkret går en röst som ropar: „Atis hör! 
En annan gud än jag ditt hjärtas lycka gör**. 

Diana är förtörnad, hennes hämd förföljer de unga 
tu. Atis ådrager sig den älskades förebråelse som en 
barbar, när de nästa gång råkas och han sårat en hind. 
Han vill döda sig genom att kasta sig utför en klippa, 
men räddas, och när han åter möter Camilla, har hon 
ångrat sin hårdhet. De öfverenskomma att mötas i en 
aflägsen lund, hvarvid en orm biter CamiUa. Hon synes 
vara liflös, men Atis suger giftet ur såret, och när hon 
vaknar upp, känner deras lycka inga gränser. Den blid- 
kade Diana träder fram och försäkrar dem om sin nåd. 
Lunden förbyts tiU „ett präktigt fält**. 

Det mörka bärget syns uti en rök försvinna. 
Och kärleks-gudens tron uti dess rum upprinna. 

Han far ur Atis sköt i famnen på Camilla: 



Gmtaf FhUip Creutz. 16 



„Sen himlen, ropar han, en låga velat gilla, 
Båd' kärlek och natur er tar i sitt försvar, 
Båd' kärlek och natur ert hjärta dyrkat har. 
Jag helgar eder nu att offer åt mig bära: 
Er vällust är min tjänst, er sällhet är min ära". 

Diktarten i „Atis och Camilla" var, som sagdt icke 
ny och kompositionen föga orginell. Ehuru pastoralen 
fortfarande svarade till publikens smakriktning, kunde 
dock hvarken genren i och för sig eller diktens fabel 
skapa styckets storartade framgång, en framgång, jäm- 
förlig, efter hvad det vill synas, med den hänförelse som 
i senare tider kom Fritjofs saga och Fänrik Stål till del. 
Förklarlig är den uteslutande med hänsyn till det nya, 
alldeles öfverraskande behag diktionen och naturmålnin- 
garna erbjödo. En nutida läsare, som icke blott står all- 
deles oberörd inför den kärlekssaga rococopubliken fann 
så rörande, utan ock måste finna det poetiska uttrycks- 
och åskådningssättet i Atis och Camilla tämligen främ- 
mande och ovigt, kan väl icke utan noggrant fasthållande 
vid ett rent historiskt betraktelsesätt fullt förklara möjlig- 
heten af den Creutz'ska diktens tjuskraft. Det skulle föra 
oss för långt att i detta sammanhang, genom en parallel 
mellan hvad man haft förr och hvad man nu fick, söka 
klargöra detta förhållande. Påfallande är emellertid, äfven 
vid en flyktig genomläsning af Atis och Camilla, huru 
pass väl Creutz reder sig utan den rubbning af ordens 
logiska följd, som tillförene så ymnigt anlitats i svensk 
vers. Och den förr så vanliga utvägen ur meternöd, 
att förkorta ord, kan han också undvara: elV i stället för 
eller förekommer i Atis och Camilla ett par gånger, ändt- 
lig\ lättlig\ ä' och saéC en gång; för öfrigt ser man nästan 
inga af de dittils öfliga ^apostroferna". Det språkliga 
material Creutz förfogade öfver hade väl hans stora före- 
gångare och samtida Dalin gjort sig än mera förtjänt om, 
än Creutz sjäK. Äfven ur synpunkten af det skönliterära 
uttrycksmedlets daning har således Dalin otvifvelaktigt 
en hedersplats i vitterhetens häfder framför vår landsman. 



16 Ghistaf Philip Creutz. 



Men om det kunnat sägas att språkutvecklingen under 
seklet från Stjernhjelm till Dalin var lika betydande som 
under hela tiden från rimkrönikan till Stjernhjelm, så 
lärer det å andra sidan icke kunna bestridas att Creutz 
yttermera, särskildt genom Atis och Camilla, som skrefs 
ännu under Dalins lifstid, bragt modersmålet ett betydligt 
stycke fram i samma riktning. Gyllenborgs af vänska- 
pens entusiasm dikterade påstående, att man med samma 
skäl som i fråga om Stjernhjelm och Dalin kunde tro 
hundra år hafva förflutit mellan denne och Atis och Ca- 
milla, tål väl däremot vid en viss afprutning. 

Säkert är emellertid att Creutz' diktion, om än i 
allmänhet erinrande om sitt tidehvarf, på många ställen 
måste förefalla äfven en nutida läsare nästan modäm. 
Som några på måfå gripna exempel må citeras: 

Till himlen ögat lyfts och tanken till Camilla. 



Han ryser för den eld, som han i skötet bär. 
Dess värkan känner han; fördold dess orsak är. 



Camilla blef bestört, så snart hon detta sade, 
Ty hjärtat ingen del i detta uppsåt hade. 



„ Camilla, himlen vet att jag ej lärt bedraga. 
För den en ed behöfs, är eder £dtför svaga", 
o. s. v. 

En annan passus, rätt modärn till uttrycket, men 
måhända urgammal till tanken, förekommer vid skildrin- 
gen af Atis första möte med Camilla: 

Han gripes af en makt, som all hans vördnad drar; 
Det är den första gång han nånsin bäfvat har. 



G-iistaf Fhilip Creutz. 17 

Jag förmodar nämUgen, ehuru Eddan ej antyder det, 
att fornsagan lämnat Wagner stöd för framställningen af 
(len modige Siegfrieds bäfvan vid Brunnbiides åsyn. Dock, 
idén kan väl anses tillräckligt gnmdad på allmänt mänsklig 
psykologi för att hafva erbjudit sig skaldernas fantasi äf- 
ven alldeles spontant. 

Den fina och säkra, om än af tidens smak och tradi- 
tionella uttryckssätt bundna naturuppfattning, som är 
Creutz' bästa skaldegåfva, har i Atis och Camilla skapat 
bitar af stor lyrisk skönhet och bestående värde. Nästan 
livarje sida i dikten kan uppvisa en eller annan vers till 
bevis härpå. Jag skall vid detta tillfälle inskränka mig 
till att up[)läsa den fängslande vårmorgonbilden i början 
af första sangen: 

Re'n våren i sitt sköt en liflig värma bar. 
Naturen väcktes upp, hon i sin ungdom var. 
Man såg kring alla fält, att vintrens välde Ij^ktat, 
Att glädjen rest sin tron och jordens sorger flyktat. 
De ljumma sommarregn förnya mänskans hopp; 
Ur jordens mjuka famn de locka örtren opp; 
Af värmans spända kraft de tunna knoppar klyfvas, 
Och re'n med täta löf de lugna skogar yfvas. 
Till Skogs-gudinnans pris en högtid firas skall. 
Nu börjar dagen gry och nattens makt är all; 
An darrar månans sken på böljans hala yta. 
ilen hastigt ljusets flod från öster börjar flyta; 
De mörka skuggor fh' och stjärnan bleknar af; 
Re'n strömmar purpurn ut på himlens mörkblå haf; 
De svarta molnens bädd förbyts i röda skyar; 
Nu Ijimgar solen fram och världen sig förnyar. 
Den svala nattens dagg, som sig till blomstren sänkt, 
Har pa de späda blad en mängd af pärlor stänkt; 
Det höjda ljusets glans från bärgens toppar faller, 
Och solens spridda guld sig blandar med kristaller. 
Man himlabågens färg kring fälten stråla ser; 
Hvar blomma ur sin kalk åt fjäriln nektar ger. 
En samlad balsam sprids att sig med luften blanda, 

2 



18 Gustaf Philip Creufz. 

Och förs i hvirflar kring af morgonvädrens anda. 
Re'n svärma luftens folk kring deras gröna hus, 
Och stämma deras sång ihop med aspars sus. 
Naturen tyckes dock sin största fägring sakna; 
Camilla syns ej än ur sömnens sköte vakna. 



Jag förmodar en och annan af mina åhörare, i lik- 
het med mig, vid första läsningen af detta ställe ofrivil- 
ligt kommit att tänka på Franzén, hvars ^Människans an- 
lete" ju litet hvar kunde utantill under skoltiden. Det är 
tydligen icke blott ett tillfälligt sammanträffande, utan 
ett direkt idélån från Creutz, som här går igen i den 
berömda strofen 

Men den högsta skönhet feltes 

I naturen: — kronan feltes 

Än i skapelsen; 

Till dess människan ur gruset 

Hof sitt anlete i ljuset, 

Hof upp ögonen. 

När Franzén, kort efter Creutz', död begynte väi k.i 
uppmärksamhet med sin egendomhgt fagra lyrik, stod Ati> 
och Camilla ännu som ett oupphunnet mästervärk inom var 
vitterhet, och det är fullt förklarligt om den unge dikta- 
ren fann anledning att hämta inspiration ur sin stoiv 
landsmans och föregångares värk. Tillät han sig här et: 
lån, så har han värdigt återgäldat det genom sin härliira 
minnessång. En reminiscens ur nyss anförda ställe i Creuiz' 
dikt kunde man måhända spåra äfven hos Huneberg, soiu 
i en af sina vårmorgonbilder begagnar samma rim fur 
samma tanke: 

Dimman skingras, kölden flyktar 
Och naturens dvala lyktar. 

Runeberg stod ännu på den tiden under inflytanl» 
af tidigare lyriker, t. ex. den af honom så högt skattad 



Gustaf Philip Crenfz. 19 

Stagneliiis. Det kan ju förtjäna i förbigående erinras om 
huru starkt Runebergs ^Flyttfåglarna" är påvärkad af 
Stagnelius' dikt med samma namn och huru just i den 
nyss citerade ^Vårmorgonen" raderna 

och den nyss uppväckte Necken 
rör sin silfversträng i bäcken 

utgöra blott en omskrifning af Stagnelius': 

och den bladbekrönte Necken 
gigan rör i silfverbäcken. 

„Atis och Camilla" emottogs, som sagdt, med utom- 
ordentlig förtjusning. Icke blott hofkretsarna, dem Creutz 
närmast tillhörde och som just vid denna tid begynt med 
förkärlek fingera natur och oskuld genom herdekostymer 
och pastorala fraser, utan äfven den vidsträcktare borger- 
liga klassen hyllade Creutz såsom sin favoritskald. Dalin 
kunde skryta med att på färder i landet hafva hört skjuts- 
gossar gnola hans visor, och så långt trängde väl aldrig 
„xltis och Camilla". Men på den sedesamma borgarfruns 
eller -jungfruns sybord saknades den känslofulla herde- 
dikten lika litet som i riksrådinnans budoar. P. Wiesel- 
gren omtalar från sin tid hurusom han känt sjuttioåriga 
gubbar, som icke utan tårar förmått läsa slutet i det land- 
skapsstycke, som börjar tredje sången, och där den döende 
hinden slickar Camillas hand. Gyllenborg åter förklarar 
Creutz vara „vår första värkliga skald, den första som 
låtit gudaspråket med alt sitt behag höras på svenska", 
anseende detta ostridigt, „ såvida icke blotta versifikatio- 
nen, utan därjämte den varmaste känsla, den lifligaste 
inbildning, målningen och dikten, utgöra skaldekonstens 
egentliga och dyrbaraste egenskaper". 

Så allmänt och oförbehållsamt Atis och Camilla än 
vann erkännande, synes dock äfven detta Creutz' bästa 
värk ha funnit en vedersakare i Dalin. Att han, såsom 
Gjörwell uttrycker sig, „ridiculiseradt Vara försök", kunde 



20 GuBtaf Fkilip Creutz. 

ju ligga nära till hands och vara berättigadt nog. Mindre 
förklarligt är däremot att han, enhgt Gyllenborg, ej ens 
efter „Atis och Camilla" „gjorde mera rättvisa åt Creutz, 
hvars inbillningskraft han ej kunde fatta och var honom 
osmakehg". Ty så osympatiskt stämd han än altjämt var 
mot den Nordenflychtska kretsen, skänkte han dock, en- 
ligt samma uppgift, Gyllenborg „ uppriktiga loford". Da- 
lins motvilja mot „Herdinnan" och hennes paladiner var 
väsentligen af personUg art. Visserligen stod hans egen 
diktning på mera folklig grund än de „upplj'sta" Tanke- 
by ggarnes, och om dessa från höjden af Yoltaires, Mon- 
tesquieus och encj^clopedisternas tankesfäi-, den de ville 
anses intaga, med en illa dold nedlåtenhet sågo ned pa 
honom, så hade han goda skäl att erfara förtrytelse här- 
öfver. Hufvudorsaken var väl dock att fru Nordenflyclit 
upprepade gånger hade gjort lionom till föremål för spet- 
siga anmärkningar, särskildt med anledning af DaUns onek- 
ligen föga tilltalande smaklösheter till konungamätresseu 
Hedvig Taubes förhärhgande både under hennes lifstiil 
och vid hennes graf. Och äfven när skaldinnan skänkte 
„den svenska Orpheus" sin stora beundran, kunde hon 
icke låta bli att bifoga lofsången en epigrammatisk udtl 
därom att bokens daning „bör spegla sig i auktors van- 
del; som måste hålla sig själf hvad han har andra sagt". 
Dalins ställning såsom hofvets i fråga om allvar och mo- 
ral icke altför granntyckte rolighetsmakare ex profess*» 
kunde väl ge skäl till anmärkningar af detta slag. Men 
det hindrar icke att Dahn, som väl viste huru vidt fru 
Nordenflychts ord nådde, kände sig djupt sårad och hadf 
svårt att förlåta henne sarkasmerna. Och så fick Creutz 
och hennes närmaste krets sin beskärda del af antipatierna. 
Hvad Creutz* och Gyllenborgs sociala position vidkommer, 
så torde den icke numera, såsom tidigare, hafva fjärma* 
dem från Dalins person. Samma år som de båda utnäni- 
des till hof kavaljerer, blef väl Dalin, på grund af sin med- 
värkan till Lovisa Ulrikas misslyckade statskuppsförsök, 
aflägsnad från hofvet, men han återkom några år därpå 
och blef sålunda Creutz' tjänstekamrat i tre års tid. Ka- 



Gustaf FhUip Crexdz, 21 

got närmande dem emellan synes emellertid icke ha in- 
träffat, änskönt Dalin mot slutet icke längre hade de 
kimgUges afvoghet mot Creutz till stöd för sin egen mot- 
vilja. Och så skilde döden dem åt år 1763. 

Creutz' literära produktion blef aldrig rik, vare sig 
nu att plikterna i kanslikollegiet och sällskapslifvet togo 
hans tid för mycket i anspråk eller, hvilket är sannolikare, 
hans skaldeådra af naturen icke var mycket gifvande. 
Den Gyllenborgska editionen af hans samlade Vitterhets- 
arbeten upptager från senare tid endast dikten Daphne, 
en erotisk fantasi, där skildringen af den blyga Daphnes 
och den passionerade Alexis' uppflammande kärlekslåga 
afser att förhärliga dels oskulden, dels njutningslystnaden. 
Den lefnadsfilosofi, till hvilken Creutz numera kommit, 
uttrycker lian häri de på sin tid mycket citerade verserna: 

Ack, Daphne, fullfölj dina öden 
Och af så sälla nöjen lär. 
Att lifvet liknar endast döden. 
När det ej vet livad kärlek är. 

Creutz var barn af sin tid och skattade, också han, 
iit den epikureism, som var dess lösen. Den sensuella 
uppfattning han tydligt nog, om än under gratiösa for- 
mer, röjer flerstädes i sin diktning, stod, efter dåtida sätt 
att se saken, als icke i strid med Marmontels förmodligen 
fullt uppriktigt afgifna omdöme, att han „med snillets 
passion förenade dygdens". 

Gyllenborg, för sin del, finner emellertid „Daphne" 
vara influeradt af skaldens umgänge med stora världen 
och vittna om „en af tagande oskuld". Den skeptiska anda, 
som herskade i tidens filosofi, framträder mera tydligt i 
en annan af Creutz' dikter „Ode öfver begärelsens be- 
dräglighet". Här predikas intigheten af all mänsklig 
trängtan efter lycka: 

Den ifver, som mitt hjärta bränner. 
Som alla lifvets krafter spänner 



22 Gustaf Philip Creufz. 

Och ständigt efter sällhet far; 
Han skapar våra onda öden, 
Från födslo-stunden intill döden 
Han ingen dödlig lisat har. 

Till en bitter satir, nästan lika litet hemmahörande 
i Creutz' blida naturell som den fasa han sökte skildra i 
„Ode öfver ängslan", om än måhända dock grundad på ned- 
slående erfarenhet från stora världen, har skalden arbetat 
sig upp i „Lögnens försvar", ett prosastycke betitladt 
„Ironie" och affattadt i formen af ett bref, det författaren, 
„som sökt att göra sig förtjänt utaf dess (allmänhetens) 
gunst och benägenhet", föreställer sig att „det allmänna 
lärer med uppmärksamhet genomläsa". Han säger sig 
här bjuda ett „Arcanum pohtico-morale, eller någre väl- 
mente och oförgripelige tankar om nödvändigheten och 
nyttan af Lögnens och sijvallrets skjmdesammare utvid- 
gande uti vårt kära fädernesland". Sin lära koncentrerar 
han i tre ^naturens bud": ^Människa ljug för dig själf: 
människa ljug för andra; människa beljug andra". Ironin, 
försvagad redan genom att författaren själf kallar sitt 
stycke „en ironi", hvilket ju strider mot regeln att en 
ironiker skall hålla god min, är altför starkt påbredd för 
att åtminstone nutida läsare skulle stort känna dess vär- 
kan. Att äldre generationer voro mindre blaserade och 
mera känsUga än vi i detta afseende bör dock ihågkom- 
mas. Det kan man sluta sig till bland annat af den utom- 
ordentliga värkan, som i)å sin tid åstadkoms af Hans Jär- 
tas senare anonymt pubhcerade „Några tankar om sättet 
att upprätta och befästa den urgamla franska monarkien", 
en uppsats som till stil och ironisk metod rätt mycket 
påminner om den Creutz'ska satiren. Järta aktade sig 
visserligen för att kalla sitt opus „en ironi", och förhål- 
landena för tiden voro naturligtvis långt ifrån egnade att 
lata ett försvar af ^Fancien régime" i och för sig före- 
falla lika absurdt som ett föi*svar af lögnen. Men icke 
desto mindre har man i våra dagar tämligen svårt att 
fatta huru utomordentligt frätande skriftens ironi erfors 



Gustaf Philip Creutz. 23 

af samtiden, för att nu als icke tala om att en mängd 
människor trodde uppsatsen vara bona fide författad af 
någon konservativt anlagd individ. Hvad Creutz' Lög- 
nens försvar vidkommer, så får väl dess något tama vär- 
kan såsom sagdt i alla fall främst tillskrifvas bristen på 
förutsättningar i skaldens eget skaplynne för den männi- 
skofientlighet ett försvar af människans största last er- 
fordrade. Det var en helt annan karaktärsdaning, som låg 
till grund för cynismen t. ex. hos den nyss aflidne en- 
gelske dekadenten Oscar Wilde^s ungefär lika benämda 
essay „The decay of lie" (Lögnens förfall). 

Creutz' ämbetsmannakarriär hindrades icke af hans 
literära värksamhet. Till ordinarie kanshst vid kansli- 
kollegium utnämdes han år 1756 och blef samma år an- 
stäld vid hofvet såsom kavaljer hos hertig Fredrik Adolf. 
Utnänmingen innebar, i likhet med andra samtidigt skedda, 
en konungaparet med afsikt tillfogad förolämpning. Det 
på hofvets initiativ företagna revolutionsförsöket hade 
totalt misslyckats, och till antalet af hattpartiets repres- 
salier hörde en fullständig personalförändring inom ko- 
nungaparets närmaste omgifning. Till kavaljerer hos kron- 
prinsen och hans yngste bror utsagos så Gyllenborg och 
Creutz. Det ant3'ddes redan huru illa hela den Gyllen- 
borgska släkten var anskrifven vid hofvet — „cette mau- 
dite race de Gyllenborg" kallar drottningen dem — och 
förutom att Creutz var Gyllenborgs närmaste vän och 
själsfrände, lände det icke häller honom till favör, att en 
hans släkting löjtnanten grefve L. V. Creutz, tidigare 
anhängare af liofvet, men nu en bland dess häftigaste 
vedersakare, var den som den ödesdigi-a 21 juni 1756 
upptäckte underofficeren Christiernins försök att uppvigla 
gardesmanskapet och anmälde saken hos ständernas un- 
dersökningskommission. Hela den intima hofcirkeln såg 
snedt på nykomlingarna, och det måtte således icke just 
ha varit någon lockande uppgift de unge skalderne med 
sina nödtvunget erhållna hofmannasysslor hade att öfver- 
taga. Gyllenborg omtalar emellertid själf i sina memoa- 
rer huru väl han redde sig med sin elev, kronprinsen. 



24 Gimtaf Philip Creutz. 

och Creutz' fridfärdiga, behagliga väsende förbj-tte snart 
hofvets på förutfattad mening grundade motvilja mot 
honom till sympati. 

De' båda skaldernas relationer till fru Nordenflyc-ht 
och hennes krets fortforo emellertid utan hinder af värk- 
samheten vid hofvet, som, måhända just emedan de till 
en början voro uteslutna från kungafamiljens intimitet, 
lämnade dem åtskillig tid öfrig för vittra intressen. 

„Under våra lediga månader från uppvaktningen vid 
hofvet fortsatte Creutz och jag våra literära samman- 
komster hos Aspasie" (fru N.) säger Gyllenborg. „Trötta 
af hofvet och den stora världen", funno de här „den be- 
hageligaste hvila". Ekonomiskt välbärgad genom den af 
riksdagen beviljade pensionen, måhända tillökt af något 
anslag från hofvet, som hon äfvenledes uppvaktat med 
dikter, kunde fru Nordenflycht i sitt trefna hem emottaga 
dessa sina närmaste vänner och med dem, oberoende 
af Tankebyggareordens strängare umgängesformer, idka 
det vittra samlif de alla så högt värderade. Här upp- 
läste de sina dikter för hvarandra, granskade dem in- 
bördes och sammanstälde dem till de nämda publikatio- 
nerna under signaturen af det namn enhvar bar inom 
orden. (Creutz' bidrag i „Våra försök" voro signade M--g 
eller „Medelväg", det ordensnamn han antagit jämte den 
förklarande devisen Mediis tutissimus ibis, Gyllenborg kal- 
lade sig „Trofast", fru Nordenflycht „Uranie" o. s. v.) 

Gyllenborg skildrar tillgången härvid med följande 
ord: „Jag kan aldrig glömma de roliga stunder vi till- 
bragte under detta arbete. Vi ansågo hvarandras foster 
lika som våra egna, logo åt våra misstag och voro de 
första som dem erkände. Rättelsen meddelades utan hög- 
mod och antogs med nöje och utan förödmjukande. Våra 
sammankomster hos Aspasic slutades merendels med en 
supé, där hon visade sig Uka behaglig, som hon varit det 
vid skrifbordet, alltid intagande sitt rätta ställe, hvarhälst 
man kunde henne finna. Timmarne försvunno under 
roligt skämt och infall, som icke voro studerade". 



Gmfaf Philip Creutz. 25 



I det lilla, sedermera af bröderna Bergius inköpta 
huset vid Karlbergsalléen, där förmodligen fru Norden- 
flyeht själf bodde — mindre sannolikt är att stället var 
Tankebyggareordens samlingslokal — förvarades ända tils 
huset för några år sedan nedrefs ett antal porträtt af det 
vittra sällskapets mest representativa medlemmar, enligt 
Qjörwells uppgift skänkta af de porträtterade själfva till 
^Förestånderskan" (fru N.) Numera äro bilderna flj-ttade 
till Bergianska stiftelsens lokal vid Albano strax utanför 
Stockholm. Störst är fru Nordenflychts, knästycke, (sig- 
neradt J. H. Scheffel) medan de öfriga blott äro rätt små, 
osignerade bröstbilder. Creutz' porträtt, återgifvet bl. a^ 
i J. Kruses bekanta monografi öfver Hedvig Charlotta 
Nordenflycht och i Schtick-Warburgs Svenska literatur- 
historia, visar den unge skalden „djärft blickande åskå- 
daren till mötes. Han vrider hufvudet lätt på sned, lika- 
som lyssnande, och det ligger redan under det ungdom- 
ligt naiva och trohjärtade något af en världsman och en 
diplomat i det på samma gång forskande och förbindliga 
ansiktet med dess karaktäristiska djupa veck mellan ögo- 
nen". Af porträttet att döma måtte Creutz ha i viss mån 
förändrat sig till sin fördel under de gångna åren, ty 
Gyllenborgs beskrifning af vännens utseende vid tiden 
för deras första sammanträffande var icke synnerligt 
smickrande: „En mörk och disträt uppsyn, ett magert 
och gulblekt ansikte gåfvo icke tillkänna en ynglings 
vanliga liflighet, än mindre något snille". Sä mycket 
mera prisades däremot hans minspel och själsuttryck: 
„Men när denne yngling ville behaga, ville vinna någons 
vänskap, utbrast ur hans ögon en förtjusande låga, en 
behaglig rodnad spriddes i hans ansikte, alla hans åtbör- 
der blefvo talande och instämde att teckna hans hjärta". 
I porträtt från senare tider har statsmannens förbindlig- 
het och grandezza helt och hållet utträngt imgdomsårens 
karaktäristiska drag, och om än distraktionen, som Gyl- 
lenborg genast lagt märke till, följde ambassadören och 
premierministern lifvet igenom, så har den ej fått komma 
till synes i konterfejen. 



26 Gustaf Philip Creutz. 

Det glada samlifvet lios fru Nordenflycht skulle icke 
vara länge. Under hennes lifstid höll väl samfundet ihop, 
men kroppslig sjukdom, ekonomiska* bekymmer — för- 
modligen vållade af att den henne tillagda pensionen icke 
ordentligt utbetalades — samt en af dödsfall bland hen- 
nes närmaste vänner föranledd djup melankoli hos den 
varmlijärtade „herdinnan" bidrogo efter hand i hög grad 
till att fördystra de vänskapliga sammankomster, där hon 
alltid i främsta rummet varit den hfvande. I juni 1763 
fann den lefnadströtta skaldinnan den död hon något 
tidigare, såsom det påstås, i ett anfall af svartsjuka för- 
gäfves sökt. Tankebyggareorden och dess kring ledarin- 
nan grupperade „ redaktionsutskott" upphörde härmed att 
existera. Samma år föranleddes också Creutz att för all- 
tid lämna skaldebanan. Han hade nämligen af den rå- 
dande hatt-regeringen blifvit utsedd till Sverges envoyé 
vid det spanska liofvet och anträdde resan till Madrid 
på våren 1764. Året 1763 skulle i många afseenden blifva 
sorgligt minnesvärdt i den svenska vitterhetens häfder. Ty 
äfven Olof v. Dalin skattade, såsom nämdt, under detta år 
åt förgängelsen. Ej under att den känslige Gyllenborg 
så gieps af dessa förluster, dödsfallen och vännen Creutz' 
bortresa, att han själf beslöt draga sig tillbaka och uppge 
diktkonsten, ett beslut, som han dock lyckligtvis icke fuU- 
följde. Sin egen sinnesstämning vid denna tid och lite- 
raturens allmänna läge sökte han tio år senare, i sitt in- 
trädestal i Vitterhetsakademin, skildra bl. a. med de bittra 
orden: „ Sånggudinnorna drogo jämrande från Dalins-graf 

för att gråta vid fru Nordenflychts. Vitterheten 

vågade icke en gång framskymta af fruktan att i förbu- 
det mot öfverflöd blifva satt i första artikeln. 

Snillet Sverge öfvergaf 
Och på vitterhetens graf 
Växte Dagligt. Allehanda". 

Att Gyllenborg ännu år 1773 kunde genom detta 
omdöme bevisa sig als icke uppskatta betydelsen af Bell- 



Gtisfaf Philip Creutz. 27 

mans redan vid den skildrade tidpunkten offentliggjorda 
eller åtminstone genom afskrifter allmänt kända mäster- 
stycken, bevisar huru exklusiva de ledande literära kret- 
sarna i själfva värket voro. Men afståndet i fråga om 
poetisk nivå mellan Bellmans diktart och den som odla- 
des af heroismens och pastoralens tolkare var ju så be- 
tydligt. Att detta afstånd, enligt eftervärldens uppskatt- 
ning, skulle ytterligare vidgas, men i en riktning alldeles 
motsatt den han var medveten om, fick Gyllenborg ännu 
erfara. Därom tyckes han emellertid år 1773 icke haft 
n«gon aning. 

För kronprinsen Gustaf innnebar Creutz' förflyttning 
från Stockholm äfvenledes en kännbar personhg förlust. 
Gyllenborg stod visserUgen genom sin ämbetsställning 
prinsen närmare, men de båda hofkavaljerernas inbördes 
vänskap hade anknutit äfven Creutz till prinsens intima 
umgänge, och i fråga om naturanlag och skaplynne var 
Gustaf långt mera befryndad med denne än med Gyllen- 
borg. Creutz blef sålunda den, som vid sidan af K. F. 
Scheffer, efter Tessins afgång, kom att utöfva det största 
inflytandet på kronprinsens andliga utveckling. De ideal, 
som främst eldade Creutz: hängifven entusiasm för alt 
stort och ädelt, utpräglad beundran för fransk kultur, 
filosofi och vitterhet och hka liflig hänförelse för det egna 
fosterlandets språk och häfder, bibragte han med ifver 
och framgång sin unge discipel. „Ur välvilligare, man 
ville nästan säga, oskuldsfullare själar, [än Scheffers och 
Creutz']" säger Geijer, „kunde den nya upplysningens 
strålar ej återspeglas. Att tänka någonting argt var dem 
främmande, — predikare af fördomsfrihet, själfve fångne 
i det godas fördomar!" Att Scheffer och Creutz dock icke 
lyckades dana Gustafs karaktär till den redbarhet, som 
var dem själfva egen, får skyllas hvarken dem eller ho- 
nom. Om det icke blef Gustaf III ^främmande att tänka 
någonting argt", så buro förhållandena i hemmet, vid 
hofvet och i riket, där så mycket arghet tett sig för hans 
sinne sedan barndomen, skulden härför. — Skillnaden i 
ålder — 15 år — medförde väl att Creutz icke torde hört 



28 Gustaf PhiUp Creutz. 

till den krets af glada stallbröder, som omgaf prinsen 
vid hans, efter sägnerna, stundom rätt vilda äfventyr och 
eskapader. Men att de ofta råkades äfven i gladt lag, 
därom vittnar bl. a. prinsens ord i ett bref till Greutz 
(1765): „Med ett nöje, blandadt af saknad, minnes jag 
våra supéer på Drottningholm och dessa samtal, som sii 
mycket bidragit till min bildning. Jag försäkrar er, att 
jag därför ännu är mycket tacksam". A^änskapen, sålunda 
stadgad redan under samUfvet i Stockholm, kom emeller- 
tid att ytterligare befästas genom mångårig brefväxling. 
Det var aftaladt att Creutz skulle hålla prinsen „au cou- 
rant" med alla märkligare händelser inom stora världen, 
och Creutz å sin sida, uppfyld som han var af beundran 
för sin blifvande suverän, hade påtagligen, vid det han 
gick att tillträda sin nya befattning, föresatt sig såsom 
en speciell uppgift att inför samma „stora värld" förhär- 
liga hans snillegåfvor och sprida hans rykte såsom en af 
Europas mest upplysta furstar. 

Om alt detta, och mycket därtill, handlar den yt- 
terst intressanta brefväxling dem emellan, som utgör en 
så viktig beståndsdel af Creutz' icke-poetiska literära 
kvarlåtenskap. Den värksamhet Creutz under sin 20-åriga 
vistelse utomlands utöfvat såsom korrespondent, är högst 
betydande. Till allra största delen ligga 3'ttringarna däraf 
ännu begrafna i arkivens gömmor. Men uppståndelsens 
dag skall väl äfven för dem engång gry, för så vidt efter- 
världen vill låta sig angeläget vara att få en riktig och 
fullständig bild af Gustaf Philip Creutz' lifsgärning. För 
belysande af hans statsmanna-egenskaper är detta material 
nödvändigt; men äfven om hithörande sida af lians värk- 
samhet icke kunde befirmas gifva skäl till en publikation 
af brefven, vore en sådan i rent literärt intresse högeli- 
gen önskvärd. Många af de bästa egenskaper Creutz' 
skaldskap företer gå här igen, och den mognad i upp- 
fattning och fulländning i stilen, som åren och världsva- 
nan medförde, hafva samvärkat till en prosakonst, hvarom 
^Vitterhetsarbetena" als icke ge någon föreställning. 



Gustaf Philip Creuiz. 29 

På utresan stannade Creutz någon tid i Paris och 
begagnade tillfället till anknytande af förbindelser inom 
societetens och literaturens värld, för egen räkning såväl 
som för kronprinsens. En trogen vän vann han redan nu 
i J-F. Marmontel, den så högt beundrade, ehuru — efter 
nutida begrepp — mycket öfverskattade författaren till 
Les Incas och Belisaire, och vänskapen dem emeUan, så- 
väl som den beundran Creutz bibragt Marmontel för 
Gustaf III, varade sedan lifvet igenom. Också med ma- 
dame Geoffrin, af hvars lysande umgängeskrets han senare 
blef en mycket bemärkt medlem, gjorde han under denna 
färd bekantskap. Innan han öfverskred Pyrenéerna be- 
redde sig Creutz tillfälle att besöka upplysningstidens 
idol, Voltaire, i Ferney, och han synes ha gjort det bästa 
intryck på den gamle filosofen, hvilken fann anledning 
att skrifva till sin väninna madame Geoffrin (juni 1764): 
„Grefve Creutz, madame, var väl värd att lära känna Er; 
han är i allo förtjänt af hvad Ni sagt mig om honom. 
Funnes det någon kejsar Julianus i världen, är det till 
honom han borde sändas på ambassad, men ej till folk, 
som göra autodaféer och kyssa munkars rockärm. Sven- 
ska rådet måtte ha haft hufvudet förvridet, då det ej lät 
en sådan man stanna i Frankrike. Där skulle han ha 
gjort gagn; i Spanien låter det sig ej göra". Att Creutz 
hos Voltaire icke försummade kronprinsens intressen be- 
visas af hvad han därom kunde tillskrifva den 17-årige 
prinsen: "Voltaires exempel visar i huru hög grad E. K. H. 
vet att vinna skriftställarnes sympati. Denne namnkun- 
nige gubbe har gjutit tårar vid underrättelsen om att 
E. K. H. lärt sig utantill La Henriade. Det är sant, 
har han sagt, att jag afsett arbetet för konungars upp- 
lysning, men jag hoppades ej att det bure frukt ända till 
norden; jag har misstagit mig, norden har nu frambragt 
hjältar och store män. Jag är gammal och blind; men 
om alt hvad ni säger mig är sant, så dör jag nöjd, ty om 
femtio år skall det ej mera finnas fördomar i Europa I" 
Voltaire var värkligen både gammal och blind. 



80 Gustaf Philip Cretifz. 

Uti ett bref till konungen, dateradt Madrid den o 
juli 1764, anmäler Creutz att han den 1 i samma mäna<l 
haft audiens hos konungen af Spanien (Karl III) och till 
honom öfverlämnat sina kreditiv. „Således, allemådigste 
Konung", slutar Creutz detta sitt första ])olitiska href. 
„får jag nu den nåden att hädanefter till E. K. Mrts mil(l;i 
skärskådande underkasta de förrättningar E. K. M:t mv^ 
nådigst täckes anbefalla, l3'cklig om jag uti försikti^'t 
utöfvande därutaf kan yinna önsklig framgång och ännu 
dubbelt lyckligare om jag därmedelst blir värdig gjonl 
till fortfarandet af E. K. Mrts oskattbara nåd och huM- 
het**. Där tillfälle erbjudit sig, synes Creutz också, af 
brefven att döma, ha förstått att taga sitt lands intressen 
i akt. öfver hufvud voro dock relationerna mellan Sverge 
och Spanien icke egnado att påkalla någon synnerliji^t 
ansvarsfull pohtisk värksamhet, oc^h de ., förrättningar- 
den unge envoyé'n under sin spanska sejour utöfvade af- 
spegla sig mest uti vakna, intressanta och sakrika redo- 
görelser för land och folk, seder och bruk, festligheter 
vid hofvet och anekdoter ur det politiska lifvet. Uti ett 
af sina tidigaste bref ger han en för den rådande regimen 
mj^cket smickrande bild af de framsteg i välmåga odi 
ordning landet vunnit under Karl lUrs tid, i trots af att 
adeln och ämbetsmännen, ^okunnige om att en konimg^ 
värkliga gloire består uti undersåtarnes välmåga, stats- 
värkets styrka och styrelsens jämna gång", gjorde alt för 
att motarbeta konung Karls visa planer och återföra mo- 
narkin till den svagsinte Ferdinand VIrs och hans slös- 
aktiga gemåls fördärfliga regeringssystem. Prinsens af 
Asturien förmälning med prinsessan af Parma ger Creutz 
anledning till färgrika skildringar af det nybygda slottets 
prakt, af festligheterna på Place Major i Madrid och pa 
de kungliga lustslotten o. s. v. Själf vardt han inom 
kort en omtyckt medlem af societeten och utförde bl. a., 
efter hvad det berättas, engång vid ett sällskapsspekta- 
kel i Madrid en rol i Rousseau's opera „Le devin du vil- 
lage", i sällskap med den sedan så berömde lustspelsför- 
fattaren P-A. de Beaumarchais, för tillfället bosatt i 



Gustaf Philip Creutz. 81 



Figaros och Almavivas land. — Creutz klagar i ett af 
sina bref öfver svårigheten att i Madrid vinna nödiga 
uppgifter angående Spaniens inre tillstånd och förhållan- 
den. Spanioren af de högre samhällskretsarna vore, för- 
Idarar han, inbunden till sin natur och föga meddelsam, 
och enda utvägen till personlig kännedom i hithörande 
ämnen erbjöde sig genom resor till ort och ställe och 
samtal med landtbefolkningen. Han anlitar också denna 
utväg och meddelar härom i bref sakrika uppgifter, fulla 
af fin naturobservation och träffande omdömen. 

Tröstlöst förefaller honom efter hand dock det span- 
ska folkets läge både i ekonomiskt och kulturelt afseende, 
så väl han än tidigare vitsordat statsförvaltningens sköt- 
sel. Han begynner alt mera att vantrifvas i detta land, 
hvars klimat han finner outhärdligt och hvars samhälls- 
förhållanden så föga tilltala honom. De ytterst höga lef- 
nadskostnaderna i Madrid ha rubbat hans ekonomi, och 
när sä hans hälsa sättes på spel genom en iråkad svår 
och envis frossa, så är det med lätt förklarlig glädje han 
år 1766 emottager underrättelsen om att regeringen i 
Sverge utsett honom till sändebud vid franska hofvet i 
ledigheten efter Ulrik Scheffer. Förflyttningen, hedrande 
i och för sig, innebar en alldeles särskild utmärkelse för 
Creutz, i det den nyss till makten komna möss-regeringen 
måste förutsättas icke utan mycket starka skäl ha beslu- 
tit sig för att till den viktiga ministerposten i Paris kalla 
honom, som erhållit sin senaste ministei-fullmakt af det 
störtade hatt-rådet. Åtgärden lände ock, i likhet med 
åtskilliga andra af den m^a regeringens beslut, landets 
intressen till största gagn, ty de lysande svenska tradi- 
tionerna i Paris, grundade af Erik Sparre, C. G. Tessin, 
Klaés Ekeblad och bröderna Scheffer, skulle af Creutz 
upprätthållas med om möjhgt än större älskvärdhet och 
diplomatisk savoir-faire. Men om framsynthet och person- 
kännedom vittnade den icke, för så vidt ju „frihetens" 
bevarande låg mössorna lika så varmt om hjärtat, som 
hattama, medan däremot den nye ministern skulle visa 
sig med lif och själ stå Gustaf IH såsom kronprins och 



32 Gustaf Philip Creutz, 

o 

konung bi vid revolutionsplanernas förberedande. Ar 1756 
innebar Creutz' utnämning till hofkavaljer en bitter för- 
ödmjukelse för konungaparet, och de maktägande i Stock- 
holm kunde väl näppeligen ana, att han nu villigt skulle 
främja samma planer, som då bestraffades. Tioårig erfa- 
renhet af ståndsregementets uselhet och en orubblig tro 
pä kronprinsens person hade orsakat förändringen. 

Utan synnerlig saknad lämnade Creutz det spanskt) 
hofvet och mottogs af sina minnesgoda 'Ȋnner i Paris 
med öppna armar. Installerad i svenska ministerhotellet 
vid Rue GieneUe S:t Grermain, var han snart lika omtyckt 
vid hofvet som gärna sedd inom de ledande aristokratiska 
och literära kretsarna. Den gamle konungen (Ludvig XV) 
af hvilken Creutz i sina bref ger en något mera sympa- 
tisk bild än den historien faststält, visar honom synner- 
hg välvilja, med den allrådande ministern Choiseul ståi* 
han på bästa fot och i de politiska salongerna är han så 
godt som daglig gäst. Härom berättar bl. a. abbé Morel- 
let i sina memoarer, att Frankrikes utmärktaste veten- 
skapsmän och skriftställare, Diderot, Rousseau, Helvetius, 
Duclos, Marmontel m. fl. samt de utmärktaste utlännin- 
garna, Hume, Wilkes, Galliani, Caraccioli, lord Shelburne, 
grefve Creutz, Garrick, arfprinsen af Braunschweig, Frank- 
lin m. fl. regelbundet plägade sammankomma hos baron 
Holbach söndagar och torsdagar, hos madame Geoffrin 
måndagar och onsdagar, hos Helvetius tisdagar och hos 
madame Necker fredagar. Det kimde då tyckas att ingen 
veckodag statt Creutz till buds för egen del, men dock 
är det bekant att äfven han i den svenska legationens af 
gammalt väl ansedda salonger gång efter annan samlade 
blomman af den parisiska societeten såväl som konstnärer 
och skriftställare. Marmontel ger i ett bref (af 1771) föl- 
jande entusiastiska skildring af vår landsmans personlig- 
het: „En af de män jag allra innerhgast hållit af är grefve 
Creutz; han hörde till madame Geoffrins literära cercle 
och diner'er . . . Ung ännu och utrustad med häpnads- 
väckande lärdom, talande franska som vi och nästan alla 
andra p]uropas språk som sitt eget, de lärda språken 



Gustaf Philip Cretifz. 83 

oräknade, bevandrad i alla grenar af klassisk och modärn 
literatur, yttrande sig om kemi som en kemist, om natu- 
ralhistoria såsom elev af Linneus, var han för oss en källa 
till undervisning, så mycket mera angenäm, som den för- 
skönades af det mest glänsande föredrag. Sitt fosterland 
och sin konung, Sverge och Gustaf, föremål för hans dyr- 
kan, voro de ämnen han med största vältalighet och för- 
tjusning dröjde vid. Den entusiasm han härvid utveck- 
lade grep min själ och mina sinnen så, att jag gärna 
skulle följt honom bortom Östersjön. En af hans passio- 
nerade böjelser var kärleken till musik. En dag kom han 
och besvor mig i vänskapens namn att räcka en hjälp- 
sam hand åt en ung talangfull musiker, som han hjälpt 
med ett lån af några louisdorer. Jag gjorde på så sätt 
bekantskap med Grétry . . ." Creutz var således med 
om att „upptäcka" Tancien regimens begåfvade och sedan 
så högt uppburne favoritkompositör. Grétry gäldade också 
detta med den varmaste tillgifvenhet för Creutz. 

De sällsynt lyckliga egenskaper Marmontel skildrat 
skulle naturligtvis göra det för Creutz jämförelsevis lätt 
att vinna anseende och vänner. För kronprinsen var där- 
för Creutz' förflyttning till Paris en sak af största bety- 
delse, och jag vågar förmoda att det inflytande Gustaf, 
rikets „maktägande ständer" till trots, genom sitt smidiga 
och tjusande väsen redan vid imga år i all hemlighet 
utöfvade, icke varit utan del i utnämningen. Han hade 
nu på ort och ställe den bästa ombudsman han för sina 
personhga syften och politiska planer kunde önska sig. 
Hvad som tänktes och sades inom filosofins och det fina 
vettets ledande kretsar, skulle han nu till punkt och pricka 
bli underkunnig om. Likaså om modets för den unge 
prinsen så maktpåliggande domslut. Hans eget rykte 
skulle på bästa vis spridas och de af gammalt intima po- 
Ktiska relationerna med Frankrike visligen utnyttjas till 
förmån för den regementsförändring fäderneslandets väl 
kräfde. Alt detta väntade sig Gustaf af Creutz' vistelse 
i Paris, och hans förväntningar kommo icke på skam. 
Konungen hade därför alt skäl att sedermera på första 

3 



34 Gustaf PhUip Creutz. 

bladet af Creutz' samlade bref från 1765—1769 skiifva 
följande rader, dem jag här citerar i deras för Gustaf 
in:s stil kännetecknande franska lydelse: „Ces lettres 
sont également interessantes pour le stile et pour les ma- 
tiéres, affaire d'état, plaisire, belles lettres, tout y trouve 
sa place et Ton y découvre les germes de negotiation qui 
se terminérent par la diette de 1769". 

Sällan har väl en diplomat haft att stå sin herre till 
tjänst med flere och mer ohkartade uppdrag än de som 
af Gustaf III såsom kronprins och konung ålades Creutz 
i Paris. Den täta brefväxlingen härom äi* både upply- 
sande och nöjsam. Alt hvad nytt literaturen erbjöd af- 
sändes genast och mottogs med största intresse. Särskildt 
gälde detta den imder utkommande varande Encyklopedin. 
I ett bref från Creutz (1769) heter det: „Jag sänder 8:de 
delen af Encyklopedin, men anhåller att E. K. H. täcktes 
behålla den, liksom de öfriga, för sig själf. Boligt är att 
de starkaste sakerna äro begrafna i de grammatiska artik- 
larna". Medan han förser sin unge herre med upplysnings- 
filosofins nyaste alster, synes ministern dock imderstun- 
dom gripas af oro öfver literaturens alt djärfvare opposi- 
tion mot religionen. „Vi öfversvämmas af arbeten, som 
angripa religionen", skrifver han till K. F. Scheffer. „Se- 
dan två år har religionen blifvit föremål för så råa anfall, 
att hon i detta land kan sägas ligga i själtåget. Det gäl- 
ler om stora världen som om folket. Det är ej mer fräga 
därom". Också finner sig grefve Scheffer föiranlåten att 
skicka prinsen en af Voltaire själf författad uppsats emot 
ateismen. Men än tätare besök än hos bokhandlarene fick 
Creutz för prinsens räkning göra hos skräddare, vapen- 
fabrikanter, juvelerare m. fl. Stundom medföra dessii 
uppdrag värklig förlägenhet, t. ex. då Creutz får order 
att vid beställning af kronprinsens bröllopskläder i alt 
rätta sig efter dem som Daupliin burit vid sin förmälning. 
„Jag har försökt likt ov\\ olikt" skrifver han (1766) „fur 
att, enligt E. K. H:s befallning, skaffa mig underrättelse 
om huru högtsalig Dauphin var klädd på sin bröllopsdag-. 
Ministerns bryderi kan härvid ha varit stort nog, äfveii 



Gxistaf Philip Creutz. 3& 

om det icke, såsom Geijer tyckes förmoda, berott på att 
Dauphin varit gift två gånger; ty när det gälde den 
modets växlingar ytterligt underdånige prins Gustaf, kunde 
väl en kostym af äldre snitt aldrig ha tagits till mönster. 
För att så troget som möjligt gå prinsens smak och önsk- 
ningar till mötes, tillåter sig Creutz någon gång t. o. m. 
att i slika ärenden handla i strid med uppdragets orda- 
lydelse. Så skrifver han (1766): „E. K. H. kan vara öfver- 
tygad om att få charmanta dräkter af dehciös smak, men 
torde ursäkta mig för att jag i någon mån afviker från 
hvad som skrifvits. Tungt sammet är icke längre på mo- 
det för vårkläder; det fordras guld- och silfverregn, som 
har fördelen af större grace och lätthet". Engång, när 
beställningen icke åtföljts af den höge beställarens mått, 
klagar Creutz sin nöd häröfver och säger att han efter 
bästa förmåga sökt ersätta det bristande genom att taga 
en smärt och välväxt ung officer vid lifregementet i Ver- 
sailles till modell. Det måtte nog ha haft sina svårig- 
heter att använda den smärte och välväxtes mått, ty 
Gustaf var, som bekant, htet låghalt och på grund däraf 
lindrigt sned till växten. Men Creutz visste väl att taga 
äfven detta i betraktande, eftersom uppdraget blef fuU- 
gjordt till belåtenhet. 

Småsakerna kommo dock hvarken kronprinsen eller 
hans korrespondent att glömma hvad viktigare var. Me- 
dan Gustaf i Stockholm skenbarligen. nedlade alt sitt in- 
tresse på utkast till operor och fester, fullföljde han med 
orubblig konsekvens sina politiska planer. Franska mini- 
stern blef härvid snart hans förtrogne i Sverge. Med 
honom uppgör han förslag till statsstreck, redigerar nya 
grundlagar o. s. v. Och i Paris står Creutz med dem i 
ständig förbindelse rörande samma saker. Alliansen med 
Frankrike var för ändamålet det viktigaste, och ur denna 
synpunkt anser Creutz ett personligt besök af kronprinsen 
oafvisligen nödvändigt. I en depesch af den 9 februari 
1769 skrifver han slutligen: „Hertigen af Choiseul besvär 
K- K. H. att företaga en resa till Frankrike för att besöka 
konungen I Jag försäkrar er, har han sagt mig, att det 



36 Gui^af Philip Crentz, 



lönar mödan. Stora fördelar för Sverge skola följa däraf. 
Vid personligt sammanträffande skall man på en dag ut- 
rätta mera än under ett sekel på afstånd. Vi skola till- 
sammans arbeta för de två rikenas välfärd: vi skola be- 
reda Sverge den mest glänsande framtid. Men ingen tid 
är att förlora. Bäst vore om kronprinsen ville företaga 
resan inkognito, åtföljd endast af riksrådet Scheffer, som 
kungen tycrker om. Resan borde företagas genast, utan 
att någon annan än kungen af Frankrike vet däraf**. Och 
Creutz tillägger: ,,Je reverroi donc un prince adoré!** 
?]tt tacknämligare råd kunde Creutz aldrig hafva gifvit. 
Blef resan icke genast af, så var det icke prinsens fel. 
Åtskilliga hinder, dels af ekonomisk art, dels och i syn- 
nerhet beroende på ständemas och rådets misstänksam- 
het, vållade uppskof. Omsider voro de dock öfvervunna. 
Den 8 november 1770 lämnade kronprinsen Stockholm 
och den 4 februari 1771 anlände han, efter att under vä- 
gen ha besökt särskilda smärre hof, tiD Paris. Han åt- 
följdes af sin yngste bror, Creutz' forne discipel, hertig 
Adolf Fredrik, sin förre guvernör, riksrådet grefve Karl 
Fredrik Scheffer, kammarherrarna baronerna Ehrensvärd 
och Taube samt fem andra personer. Choiseids råd att 
han skulle resa endast med Scheffer hade således icke 
följts, men däremot foro prinsarna inkognito, imder namn 
af grefvar af Gotland och Öland. 

Den mest lysande perioden af Creutz' diplomatiska 
bana inträffade nu. Han fick härbergera sin „prince adoré** 
i hotellet vid Rue Grenelle, vara hans vägvisare i värl- 
dens hufvudstad, introducera honom vid hofvet och göra 
honom bekant med alt hvad stort fanns i andens och 
modets värld. Den snillrike och älskvärde prinsen blef 
genast solen i sällskapslifvet, och af solens strålar föll en 
icke ringa del på drabantens person. Konungen bemötte 
Gustaf med nästan faderlig välvilja, hos Dauphin och 
Dauphine (Marie-Antoinette), som dock representerade ett 
i viss mån oppositionelt läger, förstod han också att ställa 
sig på bästa fot, och inom vetenskapens värld såväl som 
i aristokratins salonger möttes han af idel välvilja, erkän- 



&u8taf Philip Crentz. 37 



nande och beundran. En politisk svårighet bereddes ho- 
nom genom att hertigen af Choiseul, som tagit initiativet 
till färden och hållit den svensk-franska alliansens trådar 
i sin hand, kort förut aflägsnats från makten. Den stolte 
och värdige statsmannen kunde icke förmå sig att, som 
alla andra, egna grefvinnan Dubarry sin hyllning, en „ lett re 
de cachet" afsatte honom genast från utrikesministerposten 
och han förvisades till sitt gods. Efterträdaren, hertigen 
af Aiguillon, var Dubarrys kreatur, och det gälde att vinna 
bådas ynnest. Med den förre kom prinsen snart i tämli- 
gen intim beröring genom sin hängifna väninna, grefvin- 
nan d^Egmont, som uppfostrats hos den gamla hertigin- 
nan af Aiguillon. Värre var det med Dubarry. Att för- 
bise den allsmäktiga mätressen hade varit liktydigt med 
förbundsplanernas ruin. Att hylla henne skulle ådragit 
Gustaf främst kronprinsparets ovilja och därutöfver ring- 
aktning inom vida kretsar af franska sällskapsvärlden, 
äfven inom de mest konungskes, som flitigast gjorde den 
föraktade kvinnan sin uppvaktning. Ledd af så visa råd- 
gifvare som Scheffer och Creutz och med det rörliga 
föga skrupulösa väsen han själf besatt, lyckades Gustaf 
klarera alla dessa hinder. Han gjorde värkligen Dubarry 
ett besök, men blott ett enda, och gick, på Creutz' inrå- 
dan, ända därhän att pryda hennes knäracka med ett 
juvelhalsband. Lägre kunde han ej gärna sänkt sig med 
bevarad själf aktning, men statens väl stod för honom 
framom alt. På kronprinsparet och deras vänner gjorde 
detta steg naturligtvis ett mindre godt intryck, och sär- 
sldldt från Marie- An toinettes sida förnimmer man här- 
efter gentemot Gustaf III en viss köld, som först när mot- 
gångarna begynte hemsöka dem båda, någon tid före det 
blodiga slutet på bådas lefnadsbanor, förbyttes till samför- 
stånd och sympati. Att besöka den förviste Choiseul gick 
naturligtvis ej häller an, och ej ens Creutz tillät sig göra 
det, men i öfrigt försökte Gustaf begagna sig af alla till- 
fällen att försäkra ex-ministern om sin vänskap. Choiseul 
återgäldade detta med höflighet, men hans gemål lät sig icke 
föras bakom ljuset. Ihågkommande de stora tjänster her- 



38 Gmtaf Philip Creutz. 

tigen gjort Sverge och prinsen och ej utan skäl misstän- 
kande att Gustafs artighet anteciperade på statsmannens 
möjligen förestående upprättelse, yttrar hon, i ett bref 
till madam o Du Deffant, bittra ord om Gustaf, slutande 
med: „Eder kung af Sverge (brefvet var skrifvet efter 
Adolf Fredriks död) är ingenting annat än „un petit in- 
triguant". Däremot tillägger hon: „Grefve Creutz är den 
ijnde, som förblifvit god, öppen, lojal, ridderlig och full 
af tillgifvenhet för Choiseul". Det var icke lätt för 
Creutz att råda Gustaf till ett handlingssätt, som alltid 
kunde förena ridderlighet med politik. Honom själf hed- 
rar det dock, att han icke med alla andra vände sitt an- 
lete från den fallne statsmannen till den uppståndne. 

Största framgång och varaktigaste vänskap vann 
Gustaf, såsom vanligt, bland kvinnorna, och äfven här 
förstod han att ställa sig väl hos alla partier. De „gran- 
des dames", hvilkas salonger han turvis besökte, hvilkas 
varma tillgifvenhet han vann och med hvilka han äfven 
framdeles, genom Creutz såsom mellanhand, flitigt bref- 
växlade: prinsessan de Croy, markisinnan de Brionne, 
gref vinnorna d'Egmont, de La Marek, de Boufflers, ma- 
dame Du Deffant, Geoffrin m. fl. representerade olika 
grupper och olika filosofiska och politiska tänkesätt, men 
hans intagande personlighet och utomordentliga anpass- 
ningsförmåga gjorde honom likatänkande med dem alla. 
Han hade således tillfredsställelsen att i Frankrike kunna 
räkna på både hof och samhälle som bundsförvandter, dä 
han den 1 mars 1771, i sin loge på operan, genom en ku- 
rir från Stockholm fick underrättelse om att Adolf Fre- 
drik den 7 februari aflidit. Gustaf var nu konung och 
hade hädanefter att fatta politikens tyglar i egen hand. 

Situationen vardt så till vida förändrad, som Sverges 
grannar, på goda grunder förmodande att den nye ko- 
nungen icke skulle finna sig i samma tillbakasatta roll 
som hans företrädare, visade sig böjda för mått och steg 
till den för dem sä värdefulla svenska ^frihetens" beskyd- 
dande. Gustaf lILs från Paris utfärdade regentförsäkran 
var visserligen absolut lojal till sitt innehåll, men Fredrik 



Gustaf Philip Cretitz. 89 

Il kände redan rätt väl sin systerson och den „kära sy- 
stern och kusinen" i öster var lika noga underrättad om 
planerna. När Gustaf HT efter en tämligen lång vistelse 
i Paris omsider återvände till sitt land, trodde han den 
viktiga subsidiefrågan vara lyckligt löst, men många svå- 
righeter återstodo, dem Creutz fick på sin lott att afhjälpa. 
Ett bref från honom (januari 1772) visar att man i Paris 
icke ville onödigtvis förskottera pengar och med otålig- 
het väntade på den i utsikt stälda revolutionen. „Det är 
förtviflan", säger Creutz, „som dikterar detta bref. Hr 
d'Aiguillon har försäkrat mig om omöjligheten af att be- 
vilja det som E. M. begärt, att penningar absolut icke 
finnas och att alt som kostas på Sverge tjänar blott till 
att ytterligare främja korruptionen, fördärfva national- 
andan och egga egennyttan. Hertigen insisterar på nöd- 
vändigheten att sluta den beklagliga riksdagen och bön- 
faller hos E. M. att därvid använda alla medel. Han har 
t. o. m. sagt att om det lyckas E. M. att omedelbart af- 
sluta riksdagen, konungen af Frankrike vore villig att 
förskottera första kvartalet af subsidierna. I detta för- 
skräckliga läge föreslår jag E. M. följande utvägar: l:o att 
med omgående skrifva ett mycket rörande bref till ko- 
nungen, ett mycket smickrande till madame Dubarry och 
ytterligare ett, fullt af vänskap och förtroende, till herti- 
gen af Aiguillon; det sistnämda är j-tterst nödvändigt ..." 
Den andra utvägen gällde en hänvändning till konungens 
bankir i Paris. Det var väl icke i allo oklanderliga me- 
del Creutz föreslog; men han hade ingen annan råd och 
han visste till hvem han skref. Råden följdes åtminstone 
delvis, och Creutz hade glädjen inrapportera att Gustafs 
bref gjort all önskad värkan. „Hertigen af Aiguillon är 
genomträngd af erkänsla för E. M:s godhet", skrifver han, 
^och t. o. m. den dam, som har konungens förtroende, vi- 
sar det största intresse för alt som rör E. M. Hon talar 
oupphörligt därom och har uppdragit åt mig att för 
E. M. uttala hennes välönskningar". Det vill däraf synas, 
som om Gustaf värkligen skrifvit också till Dubarry, ehuru 
han i sitt svar till Creutz förklarar sig icke kunna förmå sig 



40 Gmtaf Philip Creutz. 

att göra det, anförande såsom skäl: „Jag känner denna 
kvinnas oförsiktighet, jag minnes än huru hon visade för 
grefve Scheffer kejsarens bref till konungen i Frankrike. 
Ni kan däraf döma hvad hon skulle göra med mina ; och 
hvad skulle Paris och Europa säga därom?" Genom K. F. 
Scheffer hade han emellertid redan tidigare meddelat sig 
med henne. 

Resultatet af de skickligt förda underhandlingarna 
blef, som bekant, att Gustaf III, tryggad genom Frank- 
rikes medhåll, kunde fullborda sin under många år utarbe- 
tade plan för fäderneslandets räddning. När han så, nat- 
ten mot den 19 augusti 1772, då, för att tala med Topelius, 
„den länga aftonen var förliden, visaren på frihetstidens 
urtafla pekade pä midnatt, och morgonen af Gustaf IIIis 
tidehvarf dagades vid horisonten", i tankarna månde ha 
genomgått den omedelbart förestående revolutionens för- 
historia, torde han väl egnat sin trogne medhjälpare Creutz 
en tacksam hågkomst. 

Underrättelsen om revolutionen, befordrad till Paris 
genom en ung officer, baron Lieven, väckte, ehuru ej 
oväntad, utomordentlig sensation särskildt på grand af 
det vackra, teatraliskt effektfulla sätt, hvarpå den genom- 
förts. Creutz var naturligtvis idel förtjusning. „Jag emot- 
tager ej bref från Sverge", skrifver han, „utan att mitt 
hjärta klappar, och jag läser dom ej utan att fälla tårar. 
Aldrig har någon här blifvit mottagen så, som baron 
Lieven det blifvit. Det är högst Ijuft för mig att i detta 
ögonblick vara E. M:s minister. Jag njuter en vänskap 
och ett förtroende utan gränser af hertigen af Aiguillon. 
Konungen behandlar mig med ett öfvermått af godhet. 
Han har sett min oro; han känner min lycka; och han 
älskar att erinra mig om den ena, som om den andra. 

Gustafs vänner bland de frisinnade i Paris hade på 
förhand försäkrat sig om att den emotsedda maktutvidg- 
ningen icke skulle komma att ske på bekostnad af värklig 
folkfrihet. När Creutz i operalogen den 1 mars 1771 med- 
delade Gustaf den nyss anlända underrättelsen om faderns 
död, hade grefvinnan d'Egmont, som satt vid kronprin- 



Gustaf Fhilip Creutz. 41 

sen-konungens sida, under anspelning på den blifvande 
statskuppen sagt till honom: „Atnöj Eder, Sire, med att 
vara oinskränkt genom er tjusningsförmåga, men sträfva 
aldrig att bli det genom lag". Man var förvissad om att 
han skulle handla i enlighet härmed. Därför kunde han 
nu oförbehållsamt lofprisas, och hans ära sjöngs också från 
alla håll och på alla tonarter af hans manliga och kvinn- 
liga korrespondenter. Till den gamle Voltaire hade ko- 
nungen skyndat att personhgen meddela nyheten, och 
»patriarken", som mer än någon annan medelbart arbetat 
på det franska konungadömets fall, hälsade det kungUga 
svenska statsstrecket med en entusiastisk hyllningsdikt: 

Jeune et digne héritier du grand nom de Gustave 
o. s. v. 

Till Creutz, hvilken fick sig dikten tillsänd för vi- 
dare befordran, skref Voltaire samtidigt: „Ferney, 16 sep- 
tember 1772. Min Herre, här mitt svar; jag hade affat- 
tat det långt innan jag mottagit den redogörelse ni haft 
godheten tillsända mig. Mina verser äro icke gjorda med 
snille, men ha gått ur hjärtat. Vid 25 år. synes det mig, 
är det som konungars och skalders snille är i sin högsta 
kraft; vid min ålder kan man blott beundra och jollra. 
Förlåt mig mitt prat för mina känslors skull och i syn- 
nerhet med hänsyn till den aktningsfulla tillgifvenhet, 
med hvilken jag har äran förblifva eder ödmjuke och 
hörsamme tjänare 

Voltaire." 

Gustaf III hade fullbordat sitt värf, men många och 
stora voro de svårigheter, som, med hänsikt till grannar- 
nes hotfulla uppträdande, ännu återstodo att öfvervinnas. 
Creutz var outtröttlig i att finna råd, och det gällde bl. a. 
igen att söka tjusa „den dam, som har konungens för- 
troende". Hon gjorde, såsom sagdt, Gustaf Hl äran af att 
i hög grad intressera sig för honom, och enligt hvad 
Creutz meddelar konungen, ville hon skicka denne sin 



42 Gustaf Philip Creufz. 

byst i marmor och sitt af Greuze nyss målade porträtt. 
Creutz, som finner konungen icke böra ålägga sig den 
obligation en sådan gåfva skulle medföra, tillägger dock 
i sitt bref : „Det är emellertid mycket nödvändigt att visa 
madame Dubarry hänsyn, och jag ber Vj. M. sätta mig i 
tillfälle att säga henne smickrande saker i)å Edra vägnar. 
Jag står i högsta gunst hos henne, men är brydd i fråga 
om hvad jag skall svara, ifall hon förnyar sitt förslag att 
skicka porträttet. Konungen är ytterst känslig för alt 
som rör henne och förlåter eller glömmer aldrig det min- 
sta som kimnat såra henne". Porträtthistorien blef nä- 
stan en „(»ause-celébre". Ryktet om Dubarrys oförsynt- 
het vann spridning och satte Gustafs kvinnliga korres- 
pondenter i eld och lågor. Särskildt är haug för politik 
intresserade väninna grefvinnan d'Egmont mycket skarp 
i sina bref angående denna sak. Med sin vanliga smidig- 
het lyckades Gustaf dock reda sig ur svårigheten. Han 
fick Dubarrys porträtt, men sldckade icke sitt eget i gen- 
gäld, utan blott ett bref, ^hållet i så allmänna ordalag 
att det knapt ger anledning till svar", hvarjämte han 
samtidigt tillskref Marie- Antoinetto ett artigt bref, egnadt 
eller åtminstone afsedt att utplåna skandalen. Om med- 
len än voro tvifvelaktiga, så vanns i alla fall ändamålet. 
Betydande rustningar på franskt håll ingåfvo Preussen 
och Ryssland respekt, och Gustaf III fick så ostördt för 
egen del och för sitt folk skörda frukterna af sin om- 
sorgsfullt förberedda, lyckliga statshvälfning. 

Det yttre vedermälet af konungens tacksamhet för 
hvad Creutz härvid tillgjort, var att honom (1772) förlä- 
nades ambassadörstiteln, en titel som Ulrik Scheffer tidi- 
gare innehaft, men i följd af en ständerintrig åter för- 
lorat. Senare (1780) blef Creutz serafimerriddare (med 
valspråket Sanning och Trohet) och slutligen, vid konun- 
gens yngi'e sons, Karl Gustafs, döpelse (1782) utnämd till 
En af rikets herrar. 

Det viktigaste värf Creutz såsom Sverges represen- 
tant hade att utföra i Paris var fullgjordt i och med det 
Gustaf III lyckats genomdrifva och varaktigt skydda sin 



Gustaf Philip Cretdz. 43 

grundlagsreform, mon han kvarstår ännu i öfver ett år- 
tionde på sin post, flitigt brefväxlande med sin konung 
och vän, och därunder säkerligen med vemod förnim- 
mande huruledes den ostörda h^cka, den ogrumlade har- 
moni mellan konung och folk, som statsstrecket i början 
lofvade och medförde, efter hand kom att vika för bitter- 
het, misstro och missämja. Sitt kall sköter han emel- 
lertid altjämt med samma skicklighet som föiT, och i 
sällskapslifvet, vid hofvet, äfven efter tronskiftet, samt 
i vetenskapens och konstens värld är han alltid den gärna 
sedde grand-seigneur'en, så väl igenkänd på sitt förbind- 
liga och tillika svärmiska väsen och på sin — distraktion. 
I sistnämda hänseende blef han nästan ett original, och 
talrika äro de anekdoter, som härom cirkulerade och som 
bevarats till vår tid. Än händer det honom, då han på 
operan gör ett besök i skådespelerskan Clairons klädloge, 
att han vid utgåendet stänger dörren och stoppar nyc- 
keln på sig, så att den sköna ej kan komma ut och pjesen 
måste afbrytas, till största förvåning för alla och ej minst 
för Creutz själf. Eller att han, stående vid Grétry's stol 
då denne spelar piano, vid styckets slut i sin förtjus- 
ning vill applådera, men i stället smäller artisten med 
båda händerna på hufvudet. O. s. v. Långt ifrån att 
skada ambassadörens anseende, bidi-ogo dessa små, om 
en hos diplomater föga vanlig naivetet vittnande svaghe- 
ter till att gifva hans person en alldeles speciell „cachet". 
Sina landsmän stod han under hela Paristiden out- 
tröttligt till tjänst med råd och dåd. Alla svenska konst- 
närer i den franska metropolen: Sergel, Laf rensen. Tara- 
val d. y.. Hall, Wertmiiller m. fl. hade i honom en lika 
vänlig som frikostig beskyddare, medan hvad Creutz ej 
sällan fick i gengäld var bekymmer och förtret. Sär- 
skildt hade han det stundom svårt med de vid regemen- 
tet Royal-suédois tjänande unga finska och svenska offi- 
cerarne, hvilkas uppfostran han nödgades förbättra och 
för hvilkas dumma streck eller dåliga fasoner han fick 
skämmas. Att dock ofta, och kanske i regeln, det mot- 
satta förhållandet ägde rum, i det våra nordiska office- 



44 Gustaf Philip Creutz. 

rare presenterade sig med största heder, erkännes af ho- 
nom villigt, likasom det bevittnas af andra samtida utta- 
landen och bevisas af deras stora popularitet vid hofvet. 
När Gustaf 111 fann någon af de adhga ungdomarna där 
hemma i behof af ytterhgare hyfsning och polityr, skic- 
kade han honom till Paris, där han viste att Creutz 
gjorde hvad göras kunde. Och han tillgrep samma me- 
del någon gång också, när han ville bli af med en eUer 
annan otreflig person i sin omgifning. Detta var t. ex. 
fallet med Lidner, som, ehuru redan erkänd i hemlandet 
såsom ett skaldesnille af rang och i sådan egenskap väl- 
villigt bemött af Gustaf 111, snart nog genom sina ore- 
gerhga vanor hade gjort sig för honom högst besvärlig. 
Han skickades till Paris och antogs här af Creutz till 
handsekreterare. Detta fick Creutz emellertid alt skäl 
att ångra. Huru illa Lidner lönade det välvilliga bemö- 
tande han här rönte, framgår redan ur en anekdot, som 
tillika plägat anföras bland bevisen på Creutz' distraktion. 
Enligt en af anekdotens olika versioner hade Lidner en 
morgon uppvaktat sin herre i något ärende, innan denne 
ännu stigit upp, och snart därpå aflägsnat sig igen. Då 
märkte ambassadören att hans byxor, som legat på stolen 
vid sängen, voro försvunna. Förtviflad ringer han på sin 
kammartjänare, underrättar denne om handsekreterarens 
tilltag och ber honom ombesörja återbud till aUa de gä- 
ster han för dagen inbjudit till middag; ty utan byxor 
kunde han ju icke ta emot dem. Kammartjänaren gör 
då sin husbonde uppmärksam på att garberoben inne- 
håller ett rikt förråd plagg af enahanda art och elegans, 
som de af den samvetslöse skalden tiUgripna. Creutz slår 
sig för pannan; det hade han icke kommit att tänka på. 
Den så oförmodadt klarerade situationen försätter honom 
i briljant humör för hela dagen. Lidners bedrift belyser 
hela djupet af de „poetiska omständigheter", hvari han för- 
sjunkit. En ändå kännbarare och, som det visade sig, oer- 
sättlig förlust skulle dock Creutz ytterhgare få vidkännas 
genom Lidner. Statsmannens och världsmannens trägna 



Gustaf Fhilip Crentz. 45 

sysselsättningar hade icke förmått Creutz att belt och 
h&llet glömma sin första kärlek, poesin. I Paris hade 
han sålunda sysslat med att utarbeta texten till en opera 
^Rustan och Mirza", hvilken han öfverlämnat till Lidner 
att kopieras. Enligt hvad han senare i Stockholm med- 
delat Kellgren, för hvilken han uppläst fragment af styc- 
ket och hvilken däraf funnit anledning att^ i bref till 
Rosenstein yttra: „Creatz är och förblir vår mästare", 
skulle operan vara „dömd till evig glömska, emedan en 
viss Lidner, som han begagnat i Paris att afskrifva två 
akter, bestulit honom på de märkligaste bitarna för att 
sticka in dem i sin opera Medea". Äfven denna uppgift 
har kommit till eftervärlden i olika versioner och den har 
på det bestämdaste bestridts af Lidners enka, som tvärtom 
velat göra troligt, att bland Creutz' efter hans död bort- 
auktionerade manuskript skulle funnits några af Lidners 
arbeten. Att Creutz såsom sagesman är afgjordt mera 
vederhäftig än Lidners enka, står ju utom alt tvifvel. 
Emellertid må man undra öfver att Lidner, om han än i 
sitt ytterliga materiella elände kunde tänkas hafva annek- 
terat ett par af den välförsedde ambassadörens inexpres- 
sibla, sett sig nödsakad att stjäla äfven hans andliga egen- 
dom; ty på detta område var ju Lidner utom all fråga 
ändå rikare utrustad än Creutz. Då Creutz sedermera 
enkom skaffade sig konungens order om Lidners hem- 
kallande, kan man i alla fall, med kännedom om den ädla 
grefvens milda och liberala åskådningssätt, väl veta att 
den liderlige poeten gifvit honom allvarlig anledning till 
missnöje. Däremot är det, just med hänsyn till antydda 
egenskaper hos Creutz, alldeles otänkbart att, såsom Lid- 
ners enka äfvenledes utspridt, dennes alla därefter timade 
motgångar på lefnadsbanan vållats af det „hat" Creutz 
hyste till honom. 

Huru som hälst, är det uppenbart att Creutz' värk- 
samhet som ambassadör ofta nog var förknippad med 
obehag äfven för lansdmännens skull. Och särskildt 
led den välvillige exellensens äfven af sällskapslifvet 
strängt anlitade ekonomi det kännbaraste afbräck genom 



46 Gustaf Philip Creutz. 

deras anspråk på understöd. Han såg sig också uppre- 
pade gånger tvungen att hos sin konung anhålla om bi- 
stånd i detta afseende, något som Gustaf, så kinkigt han 
än själf hade det med sina ruinerande behof och sin 
stränge finansminister Liljencrantz, frikostigt fullgjorde. 
En af remisserna för ändamålet åtföljdes dock af faderliga 
maningar till sparsamhet jämte speciell admonition att 
undvika det fördärfliga Pharao-spelet, som allmänt be- 
drefs i de högre sällskapskretsania och af Creutz angif- 
vits vara en af orsakerna till det ekonomiska bryderiet. 
För eftervärlden förefaller detta såsom rent af komisk, 
eller kanske hällre tragisk, förnumstighet. Creutz var- 
nas för slöseri och spel af den 15 år yngre konungen, 
som själf aldrig vetat af penningens värde; som spelat 
„pharao" om kronan den 19 augusti 1772, om lifvet i 
Viborgska viken, och slutligen, genom och efter 1789 åi*s 
nya statsstreck, „va la banque" om bådadera, med förlust 
af hela insatsen. 

Creutz kvarstannade på sin ambassadörspost i Paris 
till 1783, då han kallades att, åter engång såsom Ulrik 
Scheffers efterträdare, bekläda rikets högsta ämbete i 
egenskap af kansUpresident eller, enhgt Gustaf III:s eget 
uttryck, premierminister. Dessförinnan, under den senare 
delen af sin vistelse i Paris, hade han genom ännu tätare 
och utförligare depescher än tillförene hållit sin konung 
underrättad om alla tilldragelser af vikt inom Frankrike> 
politiska värld. Tronskiftet och den därmed inträdande 
systemförändringen ger honom anledning till ytterst nog- 
granna redogörelser för de nya personagerna vid liofvet. 
deras inflytande på konungen, i täflan med den unga 
drottningens växande makt, reformerna i ekonomiskt syfte, 
jämsides med Marie-Antoinettes böjelse för festlig prakt. 
Turgots genialiska nydaningsprojekt, det utarmade folkets 
förbhndade motstånd mot dem och konungens alt för- 
störande vankelmod. Det kyliga förhållande, som radi 
mellan Marie-Antoinette och Gustaf, söker han med alhi 
medel bättra. Finnei* han det ej gå an att denne fin 
ändamålet direkt hänvänder sig till drottningen, låter han 



Gtisfaf Philip Creutz. 47 

honom till sina franska väninnor skrifva smickrande ord 
om henne. För sådan korrespondens råder han konungen 
att anhta ordinarie post, viss som han är om att brefven 
uppbrytas af regeringens spioner och innehållet så kom- 
mer till vederbörandes kännedom. Har Creutz själf hem- 
ligheter att meddela, aktar han sig nog för posten. „Unge 
baron Klingspor [^fältmarskalken" I] skall medföra detta 
paket, insy dt i fodret af sin uniform", skrifver han en- 
gång. Öfver hufvud är Creutz' vidlyftiga, till största de- 
len opublicerade och säkerhgen ännu icke på långt när 
af forskningen fullt utnyttjade korrespondens egnad att 
i många punkter belysa Sverges och särskildt Frankrikes 
dåtida hofliistoria. Anmärkningsvärdt är bl. a. att den 
mycket väl underrättade ambassadören, som aldrig drog 
i betänkande att meddela hvad han viste, i sina bref 
icke ger stöd åt de för Marie-Antoinette graverande ut- 
tydningar, som halsbandshistorien och därmed förknip- 
pade tilldragelser föranledde i Frankrike. En vacker 
och för båda parterna hedrande framställning gei: han 
ock åt det af samtidens onda tungor med förkärlek de- 
batterade förhållandet mellan Marie-Antoinette och Axel 
von Fersen. 

Beredd på att förr eller senare återkallas till hem- 
landet, hade Creutz under de sista åren i Paris att föra 
en vidlyftig korrespondens angående „survivancen" där- 
städes. Hans egen och franska hotvets kandidat till po- 
sten var ambassadsekreteraren, den föga mer än 30-årige 
frih. E. M. Stael von Holstein. I likhet med så många 
andra adliga j^nglingar hade denne, som begynt sin bana 
vid kansliet i Stockholm, kommit till Paris för att vidga 
sina vyer. P]tt elegant yttre och utpräglad världsmanna- 
begåfning skaffade honom ovanhgt hastig framgång i hof- 
kretsarna, och hans lycka tycktes befäst, då utsikt erbjöd 
sig att vinna till maka den mäktige, stormrike finansman- 
nen Neckers snillrika dotter Germaine. Kecker och hans 
äregiriga gemål gjorde dock som villkor, att Staél skulle 
tillförsäkras „survivance" till Creutz' ämbete i Paris. Hu- 
ruvida Creutz personligen fann sin unge sekreterare vara 



48 Gustaf Philip Creutz. 

den lämpligaste efterträdaren, må lämnas därhän. Från- 
sedt det onekligen mycket diplomatiska sätt, hvarpå denne 
förstod att skaffa sina planer mäktigt understöd på alla 
håll, var han sin förman betydligt underlägsen i stats- 
mannagåfvor; 0(»h sådant plär ju den öfverlägsne icke 
undgå att märka. Men han ville gärna, i denna punkt 
som i andra, gör^ hofvet och societeten till viljes. „Han 
är väl sedd af hofvet", skrifver Creutz, „och alla detta 
lands vackra kvinnor skulle rifva ögonen lu* mig, om jag 
icke intresserade mig för honom. M:me de La Marek och 
m:me de Luxembourg skulle utrota mig". Alltså intres- 
serade sig Creutz för honom. Underhandlingarna drogo 
dock långt ut på tiden, 0(?h uppfyllelsen ai Xeckers \^t- 
tersta fordran, den att Stael skulle bli icke blott envoyé, 
såsom Creutz var i begynnelsen, utan af v en få ambassa- 
dörstiteln, hann Creutz icke utverka. Den gafs först 1786, 
efter Creutz' död, såsom erkännande för att Sverge efter 
freden i Versailles fått ön S:t Barthelémy. Nu var Nec- 
ker nöjd, och hans redan då ryktbara dotter kom så att 
bära svenskt namn. 

Till Creutz' sista betydande uppgifter hörde att för- 
nya subsidietraktaten med Frankrike. Uppdraget härom 
meddelades honom i bref från konungen samtidigt med 
underrättelsen om hans nya bestämmelse såsom konun- 
gens ^förste minister". Slutet på brefvet lyder : „ Jag ber 
er före er afresa göra er försäkrad om förnyelsen af subsi- 
dietraktaten, som löper till ända med nästa år 1784; och 
det lär bh lättare för er än för er efterträdare att ut- 
verka detta i det ögonblick, då ni lämnar ambassaden för 
att blifva premierminister. Kan ni genom ert inflytande 
öka summan, så vore det sa mycket bättre. Se där, min 
kära grefve, en oväntad nyhet; men ni hade bort sedan 
lång tid tillbaka tillräckligt känna min vänskap och mitt 
förtroende för er för att förmoda er ämnad till grefve 
Scheffers efterträdare. Jag vet att det för er skall blifva 
en stor uppoffring att kvittera Paris för att återkomma 
till ett land, där ni ej varit på 20 år. Men jag ber eder 
betänka att detta land är ert fädernesland och att hvarje 



Oustaf PhUip Creutz. 49 



medborgare är skyldig sig själf till dess tjänst. Hvad mig 
angår så skall jag blifva glad att återse eder och finna 
mig lättad i affäremas börda af en minister af eder skick- 
lighet". 

Ambassadören var så mycket tacksammare — som 
konungen än en gång betalade hans skulder. I sitt svars- 
bref förklarade han sig icke vilja dölja att underhandlin- 
gen om subsidierna blefve svår nog, i det „de bägge kam- 
panjerna och herr de Fleury's mindre lyckliga admini- 
stration förstört krediten och uttömt den kungliga skatt- 
kammaren. Men den vänskap, som konungen af Frank- 
rike hyser för E. M., och, om jag vågar tillägga det, den, 
som förenar gr ef ve de Vergennes med mig, därjämte den 
vikt som min nya ställning gifver, betaga mig ej allt 
hopp om framgång". Och så tillägger han några ord, som 
det säkerligen känts något tyngre att skrifva än de före- 
gående: „Den tablå jag tillägger af mina skulder, skall 
synas i sanning förskräckande. Men E. M:s befallning 
och min nya bestämmelse fordra att jag ingenting döljer. 
Lyckas det mig att erhålla en fullständig förnyelse af 
subsidierna, skall jag därigenom hafva gjort E. M. och 
staten någon tjänst och kan emottaga betalningen af mina 
skulder utan förebråelse. Är jag nog olycklig att förfela 
ändamålet, vore det ett brott att inleda E. M. i en så stor 
uppoffring af folkets tillgångar för att godtgöira mina för- 
villelser. E. M:s rättvisa fordrar då att jag ensam blir 
offret. Jag skaU underkasta mig att vara olycklig; men 
jag skall ej vara brottslig". Underhandlingen lyckades, 
och traktaten blef förnyad på fyra år. — Samtidigt hade 
Creutz med framgång fullgjort en annan politisk negotia- 
tion af icke ringa vikt, i det han afslutat en vänskaps- 
och handelstraktat mellan Sverge och de nyss bildade 
Förenta staterna i Amerika. Traktaten är å båda rikenas 
vägnar undertecknad: Gustaf Philip Creutz — Benjamin 
Franklin. 

Vid tidpunkten för Creutz' afresa skrifver Marie- 
Antoinette till Gustaf III: „Grefve Creutz medtager, 
då han lämnar Frankrike, alla de personers saknad, som 

4 



50 Gustaf Philip Creutz. 



haft tillfälle att lära känna honom". Omdömet var sä- 
kerhgen lika riktigt som uppriktigt. Att drottningen icke 
yttrade mera än så om den saken, berodde väl på att bref- 
vet egentligen gällde det Staélska giftermålsärendet. 

Creutz återkom till hemlandet i egenskap af chef 
för det ämbetsverk han länmat såsom kanslist. Tjugu år 
hade förflutit sedan dess, och för den inre administratio- 
nen, hvars högsta ledning nu äfvenledes skulle åligga ho- 
nom, var han alldeles främmande. Med sitt skarpa för- 
stånd och sin förbindliga älskvärdhet öfvervann han dock 
snart nog svårigheterna och skötte sitt ämbete så väl som 
någon annan. Den befattning han mottog visade sig 
emellertid komma att innebära annat än kanslipresidiet 
under företrädarenes tid. Början hade gjorts till en för- 
ändring, som snart skulle omfatta alla grenar af styrelsen 
och bilda en ny, af konungen ensam beroende och i 
många afseenden hemlig regering. Gustaf III befann sig 
redan långt nog ute på de absolutistiska tendensemas 
sluttande plan, och Creutz, lättare ledd än Scheffer och 
jämförelsevis oerfaren, var icke mannen att stå emot ko- 
nungens ödesdigra afsikter. Han blef också icke i till- 
fälle; att på dennes politik utöfva det inflytande ämbetet 
bort medföra, ty konungen hade skänkt hela sitt förtro- 
ende åt arméns och flottans, tiU krigiska företag rådande^ 
ledare J. K. Toll och H. af TroUe. Creutz, ehuru offi- 
cielt konungens närmaste man, blef skjuten åt sidan. 

Sitt gamla fädernesland Finland, som han lämnat 
såsom student, fick Creutz omedelbart efter hemkomsten 
återse. Konungen begaf sig nämhgen dit i juni 1783 för 
att sammanträffa med ryska kejsarinnan i Fredrikshamn, 
och Creutz hörde till sviten. Under färden besökte denne 
ock sitt fädernegods Malmgård, med hvars förvaltning 
han under vistelsen utomlands endast alldeles flyktigt 
kunnat befatta sig. I Finland nådde honom Åbo akade- 
mis anhållan att han ville bli dess kansler. Creutz af- 
böjde emellertid det hedrande anbudet i ett bref, som 
här in extenso meddelas, då det utgör ett af de få akt- 



Gustaf Philip Creutz, 51 



stycken, som Creutz under sin långa bana fick anledning 
affatta rörande vårt land: 



Tavastehus den 23 Juni 1783. 

Till Kongl. Academien i Åbo svar på deras kallelse till 
Cancellers värdigheten. 

Jag har med besynnerlig tacksamhet emottagit den 
smickrande skrifvelse som Kongl. Academien behagat till 
mig aflåta. Född i Finland samt uppfödd uti Academiens 
skjöte, har jag med modersmjölken och med min uppfost- 
ran insupit kjärlek för detta landet samt smak för vet- 
tenskaper. Jag har således ansedt såsom en ära och lycka 
att hafva förtjent Kongl. Academiens åtanka samt ärhåUit 
ett så hedrande vedermäle af dess förtroende. Men som 
igenom mitt långa vistande utom fäderneslandet de kund- 
skaper kunnat utplånas, hvilka fordras att följa kedjan af 
de viktige ärender Kongl. Majestät mig nyl. anförtrodt, 
så medtages nu i början all min tid til de kundskapers 
och insigters återhämtande som böra svara emot ett så 
högt föremål. 

Kongl. Academien lärer således finna att mitt nit 
för dess väl bör afstyrka mig att antaga Dess hedrande 
anbud och derigenom lemna Kongl. Academien uti frihet 
att låta dess vahl falla på någon annan af Herrar Rikets 
Råd, hvilken med mera ledighet och drift kan omfatta 
aUa de änmen, som kunna bidraga till Kongl. Akademiens 
förmån och välstånd. 

Kongl. Academien skall dock likväl altid finna uti 
mig den beredvillighet och den omsorg om dess bästa 
som svara emot den ärkjänsla dess smickrande beteende 
emot mig fordrat och mitt hjerta skall altid uppfyllas af 
ett ömt och lifligt nit för dess lycka och förkofran. 

Med detta tänkesätt har jag den äran att fram- 
härda etc. 

Gustaf Philip Creutz. 



62 GhiAsixif Philip Creutz. 



Häraf lät Creutz emellertid icke hindra sig att kort 
därpå antaga kanslersbefattningen vid Upsala universitet. 
Det låg ju närmare tiU Stockholm och erbjöd sig således 
lättare för hans personliga omvårdnad. Främst bidrog 
väl härtill dock att konungen själf, efter det akademista- 
ten velat till kansler få kronprinsen Gustaf Adolf, hvil- 
ket af konungen af böj des med hänsyn till prinsens min- 
derårighet, torde föreslagit Creutz. Sitt bref till Creutz 
om kanslersvalet (augusti 1783) slutar konungen med or- 
den: „Det var det bästa de kunde göra för dem och för 
det allmänna bästa. Adieu, min käre grefve! Jag ön- 
skar er en rolig natt". Creutz tog kanslersämbetet i be- 
sittning med ett klingande tal på grekiska och skötte sitt 
värf till universitetets sanna bästa under den korta tid 
som återstod honom. 

Den 27 september 1783 anträdde Q-ustaf Hl sin ita- 
lienska resa, närmast föranledd af det under resan i Fin- 
land (på Parola malm) inträffade armbrottet. Creutz be- 
kläddes nu ad interim med en regeringschefs hela myn- 
dighet. Den makt, som honom sålunda delegerades af 
konungen, var icke af Regeringsformen förutsedd, och åt- 
gärden gaf anledning till bittra omdömen icke blott af 
do förbigångna riksråden utan af enhvar, som varsnade 
dessa bekymmer väckande symptom af Grustaf IIIis vä- 
xande själfsvåld. Premierministerns maktfullkomlighet in- 
nebar också endast en utväg för konungen att genom ho- 
nom styra landet utan råds rade. Den ytterst täta och 
vidlyftiga korrespondensen dem emellan under resan visar 
att konungen, med sin utomordentliga expansionsförmåga, 
fortfarande ville ha hand om äfven de minsta detaljer af 
regeringen. Creutz skötte sig för öfrigt utmärkt. „Han 
tjuste själfva afunden, han undgick allt tadel" säger 
Scliröderheim. 

Det skulle föra för långt att vidare genom utdrag 
ur brefväxlingen söka karakterisera Creutz i hans stats- 
mannavärksamhat. Däremot må det vara mig tillåtet att 
på tal om dessa depescher mellan konungen och hans mi- 
nister göra en liten utvikning från ämnet. 



Ghwtaf Philip Creufz. 63 

En af de kurirer, som bragte Creutz konungens bref, 
var vår landsman den 19-årige Carl Stjernvall, då ridpage 
hos Grustaf m. — Lång tid har ju förgått sedan nu skild- 
rade händelser tilldrogo sig, och ej mindre än fem ätte- 
led tillbaka i tiden skilja en medlem af Creutz'ska släkten, 
som jag har nöjet se bland mina åhörare, från den fräj- 
dade skalden och statsmannen. Men det är blott en till- 
fällighet att jag ej bland mina åhörare i kväll också fått 
äran räkna den nyss nämde brefbärarens dotter, en af 
vårt samhälles mest vördade och uppburna medlemmar. 
Carl Stjernvalls dotter har själf nyss för mig omtalat 
några i barndomshemmet hörda notiser från sin fars ung- 
dom. Redan vid 12 års ålder hade han antagits till 
tjänstgöring såsom page vid hofvet. Här råkade han 
dock ut för ständiga konflikter. Det konstlade, sirliga 
lefvernet förblef honom ytterligt främmande och lockade, 
i den mån han begynte känna sig hemmastadd vid hof- 
vet, hans pojkaktiga uppsluppenhet till betänkliga streck. 
Utomordentligt road af att iakttaga de smäktande hof- 
damemas och de parfymerade hof kavaljeremes invecklade 
kärleksintriger, kunde han ej låta bli att närhälst tillfälle 
erbjöd sig genom fingerade rendez-vou8*er, bortsmusslade 
bref o. d. bringa deras hjärtans heligaste känslor i oreda. 
Och än värre, han respekterade ej ens ålderdomen, utan 
gjorde i hemlighet narr af vördnadsvärda excellenser, gå- 
ende stundom ända därhän att praktisera knallhattar i 
deras galoscher, så att de gravitetiska riksråden, vid ut- 
gåendet från slottet efter någon föredragning eller au- 
diens, skrämdes hälft från vettet af smällarna. Bittra 
klagomål uteblefvo naturligtvis icke, och konungen tog 
honom under allvarhg, om än alltid mycket vänUg upp- 
tuktelse. Rörd till tårar af konungens förmaningar lof- 
vade han bot och bättring, blott för atf följande dag ha 
splitternya konster till reds. Pojkstrecken upphörde väl 
med tilltagande ålder och visdom; att han ännu vid 19 
års ålder stod kvar vid hofvet, bevisar i alla fall att han 
också visste göra sig omtyckt. J3ock kan det hända att 
konungen fann den ridderUge och ståtlige, om än något för 



64 Ghistaf PhUip Creutz. 



lifaktige finnpojkens vett och maner kunna ha åtskilligt 
att vinna af en resa till stora världen, eftersom han tog 
honom med sig. Efter resan med depescherna till Creutz 
finna vi honom emellertid ej mera vid hofvet. Han in- 
gick samma år som kornett vid Nylands dragoner och 
vann 1787 anställning vid Royal-suédois i Versailles. Näi- 
kriget mot Ryssland bröt ut, var han ännu i fransk tjänst 
och såg sig med grämelse urståndsatt att erbjuda konung 
och fädernesland sin värja. Revolutionen medförde emel- 
lertid den franska främlingslegionens upplösning, och från 
och med år 1789 är han åter hemma, aktivt deltagande i 
kampen. Hans lysande militära karrier, tappra bedrifter 
i Finlands sista strid och fruktbärande, om än korta ad- 
ministrativa värksamhet i hemlandet fylla ett vackert blad 
i vår historia. 

Jag återgår till Creutz. Om än faktiskt icke utöf- 
vande den makt honom af konungen tillagts, lyckades 
han under sin ^regeringstid" vinna en så utomordentligt 
ansedd ställning i riket, att konungen vid sin hemkomst 
rent af fann sig obehagligt berörd däraf och, enligt Schrö- 
derheims uppgift, till denne engång uttalat sitt missnöje 
öfver att finna „grefven Thomme du jour'". „ Jag gjorde 
den explikation, som var den enda och naturliga," säger 
S., „men grefven måste erfara förändringen på ett gan- 
ska sensibelt sätt uti åtskilliga sina göromål. Denna köld 
hade dock en snar öfvergång". Lyckligt nog för Creutz. 
Ty med hans känsliga sinne och gränslösa hängifvenhet 
för Gustaf IH hade det varit tragiskt att under de sista 
lefnadsdagarna se den „adorerade" konungens forna vän- 
skap förbytt i kaUsinnighet. 

„Den tjusningskraft, som tillskrifves Creutz", säger 
Geijer, „kom utan tvifvel af det egna förhållande, hvari 
skalden ursprun^igen stod till stats- och hofmannen. De 
blefvo aldrig så förenade, att de ej stucko fram bredvid 
hvarandra, till trots af både pohtik och etikett . . . Creutz 
var en poetisk, idylliskt Ijuf natur och hade tillbragt sin 
lefnad i den största värl|J utan att upphöra att vara det . . . 
Han hade lefvat hela sin tid vid hof och förblef en vän af 



Ghistaf Philip Creutz. 65 



naturen". Denna hans böjelse fick fritt lopp efter åter- 
komsten till Mälarens fagra stränder. Att lustvandra i 
Stockholms omgifningar var nu hans största fröjd. Hans 
unge landsman G. M. Armfelt skrifver härom till konun- 
gen några rader, dem jag tillåter mig anföra på original- 
språket: „Le comte de Creutz se leve avec le soleil et 
se couche avec la lune. Il fait tous les jours des voya- 
ges pittoresques ä pied dans les environs de la capitale**. 
Det var väl lika mycket hän till minnenas värld han 
gjorde sina ^pittoreska resor". Bortom två decennier af 
hoflif och förställning, diplomatiska kabaler och statsman- 
nabekymmer återsåg han vid dessa enshga morgonvand- 
ringar sin ungdoms drömda land och 

... de Arcadska fält, långt från de stolta städer, 
Där nöjet säljes bort för ärelystnans väder; 
Uti en Ijuflig trakt, dit oskuld lyckan drar, 
Där glädje, frid och lugn ses fästa henne kvar. 

Hans fantasi „hade förblifvit sin första kärlek tro- 
gen". Men glädjen, friden och lugnet, de hörde ungdo- 
men till och hade svunnit med den. Åldern tryckte väl 
honom icke. Men hans hälsa var bruten. Svåra giktan- 
iall i förening med ett hjärtlidande plågade honom allt 
sedan återkomsten till Stockholm. Ännu på våren 1785 
kunde dock Schröderheim meddela konungen följande: 
^Hans excellens grefve Creutz har nu två dagar varit fri 
från andtäppa. Han gaf igår, som jag tror, utan att veta 
det själf, en middag åt riksmarskalken. Grefve Gyllen- 
stjerna berättade en mängd besynnerliga historier om 
olyckor, som skett genom kattor, — med det eftertryck, 
att general Zöge, Eosenstein och min hustru somnade, 
men väcktes af en air, som grefve Creutz sjöng och hvil- 
ken hans excellens komponerat under måltiden tiU en 
musik, som han hört aftonen förut vid grefvinnan Barcks 
klavecin på Berghamra". — En brunnskur vid Medevi un- 
der sommaren syntes lofva förbättring i Creutz' hälsotill- 
stånd, men den afbröts, emedan konungen kallade honom 



66 Gustaf PhUip Creutz. 



till sig. Under hösten inträdde åter en försämring, och 
den 28 oktober nedlades han på sjukbädden för att ej 
mera uppstiga. Två dygn härefter, den 30 oktober 1785, 
slöt Grustaf Phihp Creutz sin lysande bana. Om hans 
sista stunder meddelar F. A. von Fersen i sina memo- 
arer: „Ingen människa kunde lämna detta jordiska och 
de ämbeten, hvarmed han var beklädd, med mindre sak- 
nad. Han kände att döden nalkades, redan första dagen 
han blef sjuk, och tillkännagaf sitt annalkande slut till 
sina släktingar och vänner med obeskriflig tillfredsstäl- 
lelse och glädje. Orsaken härtill var ingalunda den, att 
grefve Creutz hade mindre kärlek till lifvet än männi- 
skor i allmänhet; men han gnagades af bekymmer . . . 
Han såg i alla delar af styrelsen en anda af despotism, 
oordning och förtal gräfva Sverges graf . Han hörde sina 
medborgares röst reklamera förste ministerns förord och 
råd inför deras herre, och kunde ej säga dem att hans 
la-edit och inflytande hos konungen var nästan intet . . ." 
Fersen kunde så« tillägga: ^Försynen förkortade grefve 
Creutz dagar helt å propos". Vackrare uttryckte Sehrö- 
derheim i sina minnesord samma tanke genom ett citat 
ur Tacitus : „Tu vero felix, Agricola, non vitae tantum o!a- 
ritate, sed etiam opportunitate mortis", hvilket i korthet 
kan uttydas: säll den, som ej behöfver se sin lyckas sol 
gå ned. Och lyckans sol för Creutz hksom för de flesta 
af hans samtida var den, som utgick från snillekonungens 
person och skimrade genom „Gustafs tid**. Att solen da- 
lade mot synranden fick han med vemod erfara. Döden 
befriade honom från att skåda dess blodiga nedergång. 
Konung Gustaf hade förändrats med den gångna tiden, 
och den olycksdigra politik, hvaråt han hängaf sig, fyllde 
äfven hans mest hängifna beundrare med bekymmer och 
dystra aningar. Men att han hos de ädlaste bland dem, 
såsom Creutz, dock lyckades bevara en orubblig vänskap, 
länder honom till heder. Premierministerns ohållbara 
ställning gentemot konungens maktlystnad och själfsvald 
fjärmade dem i viss mån från h varandra. Men Gustafs 
i ungdomsåren grundade tillgifvenhet förlorade han nog 



Gvstaf Philip Creutz. 



aldrig. Att Axel v. Fersen kunde förklara ^konungen 
mindre sakna Creutz för den tiUgifvenhet han hyste för 
honom, än för det embarras hans ersättande skulle föror- 
saka", får väl tillskrifvas Fersens bittra sinne. Eftervärl- 
den har intet skäl att jäfva uppriktigheten af de ord, med 
hvilka Gustaf III vid serafimerordens högtidsdag den 28 
april 1786 af slutade sin parentation öfver Creutz: „. . . 
och om grafven har satt ett mål för hvad hans nit och 
'snille lofvade fäderneslandet, har den ej kunnat före- 
skrifva gränsen för vår saknad; . . . denna känsla är det 
största beröm, som om honom kan göras ; ty det vill med 
få ord säga, att han förenade med ett upplyst förstånd 
den renaste kärlek för sitt fädernesland och den mest 
lifliga åtrå att det redligen tjäna. Hans sköldemärke är 
nu bland de döda riddares uppsatt, men hans minne lef- 
ver ej blott i vänners och släktingars hjärtan, utan det 
bibehå.lles så länge trohet för fäderneslandet, snille och 
dygd prisas". I den areopag konungen några månader 
senares stiftade för „snille och smak", var en af de främsta 
platserna på förhand bestämd för Creutz. Han fick icke 
intaga^ den, men akademin var också hans andas barn, 
och hsms maner frambesvuros där senare af landsmannen 
och lärjungen Franzén genom den med akademins guld- 
medalj belönade minnesdikten och genom det tal skal- 
den vid sitt eget inträde i akademin egnade sin föregån- 
gare. Creutz' inflytande på Franzén har redan antydts. 
Och att grunden härtill får sökas icke blott i litterärt 
föredöme, utan ock i intryck och sinnesdaning, ärfda från 
det gemensamma hemlandet, må väl tagas för gifvet. På 
Franzén själf, lika såväl som på Creutz, kan man ju till- 
lämpa minnesdiktens ord: 

Där du satt ibland ett bortglömdt släkte. 
På det öde Finlands vilda strand. 

Ädle yngUng! o hvem räckte 
Detta snillets prisma i din hand? 
Detta trollglas, som en dager binitit 

Af så öfverjordisk glans 



68 Gustaf Philip Crmtz. 

På din tafla, där tillsammans flutit 
All den skönhet, i naturen fans! 

Franzén klagar väl med vemod: 

— — — knappt en landtlig tärna 
Nämner mer hans oskuldsfulla sång 

i 

och Tegnér, i sin härliga dikt på akademins femtioårsdag, 
kväder om Atis och Camilla: 

Den sången är en dröm i gyllne åren 

En gång i lifvet af hvart hjärta drömd, 

Fast ej så skön, fast ej så himlaboren. 

En sång, så Ijuf som lärkornas om våren 

Öm, enkel, oskuldsfull, och därför är den glömd. 



Den omedelbara tjusning, som Creutz' herdedikter 
väckte, skall väl vår tid, och en kommande aldrig er- 
fara. Däri hade Tegnér rätt. Men väl må det åligga 
oss att, såsom en gärd af tacksamhet för det rika arf han 
skänkt vår vitterhet och den återglans hans lefnadsbana 
spridt öfver hemlandet, söka i hvad på oss ankommer 
värdigt hedra hans minne. 

Creutz* trogne vän Gyllenborg, som under oförmin- 
skad tillgifvenhet fick återse honom i ungdomsminnenas 
stad och omsider begråta hans bortgång, reste öfver bå- 
das poetiska lifsvärk en vacker vård genom den 1795 
offentUggjorda upplagan af deras Vitterhets-arbeten, där- 
vid yttrande i företalet: „Skulle jag vid detta tillfälle 
kunna glömma de lyckliga år, dem jag i sällskap med 
Creutz åt sånggudinnorna uppoffrat? icke betyga för 
hans minne den ömmaste omvårdnad, den enda i min 
makt, och beröfva min skugga den sällhet jag i lifstiden 
åtnjutit att med honom vara förenad?" Af Gyllenborgs 
edition utkom en ny upplaga år 1812, hvarefter år 1862 



Ght8taf Philip Creutz. 69 



Creutz* vitterhetsarbeten å nyo utgåfvos i Helsingfors. 
Dessa samlingar, utgångna i handeln, voro dock långt 
ifrån fullständiga. En för Svenska literatursällskapet i 
Finland mera maktpåliggande uppgift, än att väcka Creutz' 
poetiska värk till lifs igen, kan knappast tänkas. Med 
glad förhoppning emotser man därför denna uppgifts 
snara fullbordande. 

Gustaf Philip Creutz var icke blott en af de mest 
lysande och harmoniskt danade personligheter Finland 
frambragt. Han har ock genom sina skaldevärk knutit 
ett af de starka band, som oupplösligt förena oss med 
vår odlings vagga; och därför skall han i Finlands tid ej 
förgätas. 

Det grydde en dag, som hans öga ej behöfde skåda, 
då den sjuhundraåriga föreningen brast. Då, i skilsmäs- 
sans stund, tjänade hans efterträdare Franzén, med än 
rikare krafter, samma höga syfte, och i toner af än större 
fägring har sjungit sin mästares lof. Och slutligen, när 
den störste mästaren af de tre, han hvars miime vi på 
denna dag fira, begynte sin härliga skaldebana, var det 
Franzén dess första, då oupphunna, och aldrig sedan 
öfverträffade toner gällde. 

De äro borta nu, dessa Finlands värdige söner. Med 
den dystra aningens blick såg den ene, med erfarenhe- 
tens de två andra de hårda skiften vårt land skulle ge- 
nomgå. „Höga skuggor, ren dit upp försvunna", månde 
de väl än, med den sonliga kärlek, som förvisso följer 
anden åt bortom jordlifvets gränser, skåda ned på sitt 
fattiga fosterland. Då skola de måhända, i ett ljus som 
vårt öga ej spanar, redan varsna hvar och när den man- 
nen varder framträdande, ur hvars lyra engång, enligt den 
store siarens spådom, vår fosterländska sång skall klinga 
ändå högre än ur deras. 

Det är väl ej skaldestycken vårt land nu närmast 
har af nöden. Men äfven skaldens snille, där det före- 
nats med plikttrohet och fosterlandskärlek, kan för ett 
land varda 



60 Gustaf Philip Creutz. 

Den stråle, som i sorgens midnatt 

Ur brustna skyar lyser upp dess strand. 

Och äfven det sköna, förädladt i konstens högsta 
form, är ett af de tecken, i hvilka ett folk kan segra. 

R. P. v. Willebrand. 



Agatha Eleonora Falcks Lefnadsminnen. 

Upptecknade af henne själf. 
Utgifna af R. Hausen. 



De senaste årtiondena hafva af särskild anledning haft att upp- 
visa en liflig strftfyan att allsidigt belysa utvecklingen af v&rt statliga 
lif sedan början af detta sekel. Denna sträfvan har haft till följd, att 
man riktat uppmärksamheten pä och omsorgsfullt sökt tillvarataga 
i enskild ego uppbevarade minnesanteckningar och bref samlingar här- 
rörande dels frän våra statsmän, dels frän andra personer, hvilka i 
nägot afseende tagit del i det gemensamma odlingsarbetet. Talrika 
samlingar af sådana «efterlämnade papper» hafva genom välvilligt 
tillmötesgående af resp. rättsinnehafvare under de närmast förflutna 
åren hamnat i vårt statsarkiv. Själffallet äro de bref och antecknin- 
gar, hvilka i ett eller annat hänseende beröra de gångna tidemas 
politiska tilldragelser, egnade att i främsta rummet taga forskarens 
intresse i anspråk. Men det finnes i dessa samlingar ock en hel hop 
af skriftliga minnen, som hänföra sig uteslutande till privatlifvets om- 
råde, och hvilka äfvenledes ega ett värde, som ingalunda får under- 
skattas. Behandlande den enskilda lefnadens mångfaldigt skiftande 
företeelser, såväl i det för individen betydelsefulla som i det för honom 
ringa, och i mångt och mycket ett uttryck för samtidens åskådningssätt, 
gifva nämligen dessa samlade kvarlefvor en bild af den stora, all- 
männa bakgrund, mot hvilken tidehvarfvets politiska händelser af- 
teckna sig, än spridande på denna bakgrund ett skimmer af sällhet, 
än åter täckande densamma med mörka slagskuggor. Till detta slag 
af familjepapper hör efterföljande lefnadsuppteckning af fru Agatha 
Eleonora Falck. 

Hennes man, geheimerådet Anders Henrik Falk, död 1861, 
intog, såsom bekant, först som finanschef och därefter som v. ordfö- 
rande i senatens ekonomiedepartement en synnerligen inflytelserik 



62 Agathn Eleonora Falcks Lefnadsnihnte». 

ställning. Äfven af hans hand har man skriftliga minnen, en sam- 
ling bref rörande åtskilliga den tidens administrativa spörsmål. I>ä 
landträntmästaren Viktor Falck, en sonson till dessa makar, år 1897 
välvilligt öfverlämnade denna geheimerädet Falcks korrespondens som 
gåfva till Finlands statsarkiv, fann äfven Agatha Faleks föreliggande 
uppteckning väg till denna häfdebur. 

Det är med herr V. Falcks benägna tillstånd dessa lefna4ls- 
minnen nu framläggas för offentligheten. För visso skola desamma, 
varmt och liffuUt tecknade som de äro af en kvinna, h vilken i säll- 
synt hög grad fått pröfva på lifvets motgångar, med nöje läsas af 
alla dem, för hvilka en anspråkslös kulturbild från «den gamla, gcxla 
tiden» öfver hufvud taget eger något intresse. 

Grundskriften är ett litet häfte af groft papper i oktav format. 
Handstilen är oöf vad och därför på sina ställen för en i dylika stilar 
ej inkonmien något svårläst, synnerligast som förf. med en äfven för 
den tiden mindre vanlig frihet satt sig öfver så godt som alla rätt- 
skrifningens lagar. Med hänsyn till denna sista omständighet liar 
det ansetts nödvändigt att nära nog helt och hållet modärnisera skrif - 
sättet för att göra skildringen njutbar. För öfrigt har utgifvaren uti 
noter meddelat smärre biografiska upplysningar, som han or spridda 
källor kunnat ^inna. För några välvilligt meddelade uppgifter står 
utg. i förbindelse såväl till herr V. Falck som kollegiiassessor B. Falck. 
Beträffande några i orginalet förekommande namn har grannlagenheteii 
bjudit att återgifva desamma i förkortad form. Några mindre textute- 
slutningar åter hafva betingats af — andra omständigheter. Sov: 
hårdt, för att icke säga någonting mer, förefaller förf :s omdöme öfver 
de män, som efter den stora, politiska omhvälfningen fingo landets 
förvaltning lagd i sina händer. Då emellertid detta förf:s uttalande 
måhända utgör en exponent för en på den tiden något allmännare 
hyllad åsikt, har detsamma ur denna synpunkt fått kvarstå. 

Det har varit utgifvarens önskan att hafva kunnat här med 
dela något porträtt af fru Agatha Falck. Ett sådant förefinnes emel- 
lertid icke. Däremot eger herr V. Falck ett af J. E. Lindh måladt 
porträtt af geheimerådet Falck. Då denne utgör, så att säga, hjälten 
i föreliggande skildring, och han för öfrigt intager en bemärkt plats 
i vårt lands administratioiishistoria, har utgifvaren trott, att bifogade 
reproduktion af detta porträtt kunde för läsaren hafva sitt intresse. 



Agatha Eleonma Falcks Lefnadsniinnm. 63 



En liten lefVernesbeskrifning om mig själf, som ej har annan 

förmån och afsikt än sanning och att roa mig sJälf 

och mina barn. 

Jag var född af hederliga föräldrar på landet i Fin- 
land, i EurA socken, å Kautua bruk. Min far var bruks- 
patron Johan Parmen Timm, och min moder fröken Chri- 
stina Elisabet Charlotta De la Myle. 

Till världen kom jag 1780, kl. 2 på eftermiddagen 
den 30 maj. Det första af min lefnad var som alla andra 
barns; man skaffade mig en amma och befordrade mig 
tiU dopet, uti hvilket jag erhöll namnen Agatha Eleonora. 

Ifrån mitt l:sta till mitt 3:dje år hade jag genom- 
gått nästan allt, hvad [af] barnsjukdomar kan nämnas, 
hvarför ock man kanske något vanvårdade min uppfostran, 
emedan man ej trodde mig någonsin hinna till fullvuxna 
dar; smittkoppor, skarlakansfeber, Idkhosta, örvärk, mäss- 
ling, vattkoppor och, till råga af eländet, genom en vårds- 
lös sköterska, en gång båda, och en annan gång den ena 
armen ur led, att mer än ett Ya ^^ hvardera gången åt- 
gick, innan jag kimde nyttja dem. Men likväl behagade 
det Försynen att ej kalla mig hädan ; han underhöll denna 
späda gnista — till jag vet ej hvad ändamål. 

Då jag fyllt mitt 8:de år, togs det ut en dansmästare, 
som skulle lära oss dansa. Detta gjorde jag, som alt 
annat, ej väl; men af brist på något bättre fick jag lik- 
väl följa de andra åt, emedan jag likvisst ej bortblandade 
dem. 

Om hösten samma år fick jag för andra gången 
kikhosta, och den så gruflig, att för hvar gång den an- 
föll, spratt näsa och mun i blod; och flere minuter, ja, 
ofta en kvart timme, kunde jag ligga aftynad, innan ande- 
dräkten åter kom. Denna sjukdom manglade mig åter 
ett helt år, och från denna tid begynte jag något efter- 
sinna, att ej människan endast är hitkommen för att lefva 
och njuta, utan ock att göra det nyttigt är. Jag började 



64 Agatha Eleonora Falcks Lefnadsntinnen. 

således att lära något smått i handslöjd samt läsa ocli 
skrifva; men då man sår sent, skördar man oduglig gröda. 
Väl var det ej, men man sade nog oförsiktigt: „det blir 
väl bättre"; ty man ville trösta mig, då jag ej fick det sa 
bra som mina syskon. Men just denna godhet gjorde 
tyvärr, att jag, Gud nåde, blef latare. Likväl hade jag 
fått af Försynen ett ganska godt minne, hvaraf jag pro- 
fiterade till den grad, att, då läxorna skulle läsas, jag 
gjorde ofta barnsliga odygder, men hörde i alla fall med 
uppmärksamhet på de andra; och då jag framropades, 
kunde jag bra nog och fick, i stället för bannor, ofta 
beröm, som gaf mig ett tämmeligen starkt högmod. — 
Med tiden jämkade likväl allt detta sig; ju mera förstån- 
det tilltog, förgick barnalynnet, och jag började nu små- 
ningom kunna det man fordrade. Nu begynte jag växa 
och bilda mig, och vid mitt 13:de år var jag så lång, jag 
skulle blifva, och hade nu fått vara frisk allt sedan min 
sista kikhosta. Den unga människan tager sig snart. 

Af naturen något knubbig, hade jag en ganska fin 
och skär hy, ljust hår, god färg, något stor näsa, en täni- 
mehgen kysstäck mun, ehuru något litet utstående, orl: 
ögon, som man påstod voro blå, men som nu äro helt 
grå. Men de hade likväl den lyckan att kunna uttrycka 
sig; och då lynnet alltid var fromt och gladt, passeraiif 
jag ändå ej bland de fulaste. 

Så framskredo åter några år. Mina båda älsta sv- 
skon *) voro mycket sjukliga, och man beslöt att låta deic 
dricka Itaumo-brunn. Jag var väl ej då sjuklig, men efter 
jag hade varit det i barndomen, och efter det nu gaf> 
ett så ypperligt tillfälle, fick jag följa med; och jag var 



») Maja-Lotta och Kajs-Lmiise, bägge döda ogifta 1812. Fönit'in 
dessa syskon och den längre fram nämnda, till åren yngre systern J''> 
Jianna Carolina hade förf. en bror, efter fadern kallad Johan Farniff 
född 1787, död å Waanis i Eura 1833. Han blef koUegiiassessor ">'l; 
gifte sig med Ulrika Charlotta Borgenström, som skänkte honom tien- 
barn. Ytterligare hade hon en bror vid namn Isak, som egiie ^^i' 
nikkala gods i Kiukais kapell, samt slutligen måhända ännu en systor. 
vid namn Fredrika. 



Agafha Eleonora Falcks Lefnadfrminnev. 65 

pa intet sätt emot denna resa, helst jag ej stort tillförene 
hade sett någon stad. 

Det beslöts hemma, att man skulle dricka i 4 veckor, 
och om jag minns rätt, fick man befallning att svälja 10 
glas. Ingen läkare fanns på hela orten, och hade man ej 
andra ordinationer än dem man hemtade hemifrån. Första 
veckan gick således ändå väl nog; satsen var ej fullstän- 
dig, och jag tycktes ej vara af de svaga. Men det oak- 
tadt under de följande veckorna blef jag först ganska hes, 
och slutehgen infunno sig ett mycket häftigt stygn och 
näsblod. Allt fortfor jag likväl med drickningen, och allt 
värre blef jag, då ändtligen en gammal prost i staden 
varnade mig, sägande, att han af erfarenhet kände vatt- 
nets styrka, [och] bad mig nyttja söt mjölk ibland, „ty eljest, 
kort och godt, kan det hända, att ni ej ser jul". Detta